Tom, trött och ledsen!

Igår var ingen bra dag egentligen. Fy vad jag bränner ut mig fast jag mest gör sånt jag vill. Jag går på stickcafé för att jag älskar det, jag får input, jag får träffa likasinnade och skapa nya, goda kontakter och samtidigt pyssla med det jag gillar mest. Ändå är jag helt slut i en dag efter det. Vilket inte är helt lätt att acceptera. Jag vill ju orka vidare. Två nätter med kass sömn gör ju inte saken speciellt mycket bättre. 

Igår var det en tung dag. Var runt på stan med Weronica och Willy och sen bjöd hon på lunch och jag var kvar hos dem en stund för att också hinna träffa Felix. När jag kom hem ville jag inget annat än vila, men det ville inte kroppen. Låg på sängen i två timmar och blev bara mer förtvivlad och ledsen. Att jag dessutom fått en kallelse på ett läkarbesök gjorde inte saken bättre. Tillslut var det bara att koppla på leendet och ta emot Kristian och Mattias som bar upp kökssoffan. Berättade i och för sig för Kristian att jag inte mådde bra när vi pratades vid innan. Ändå kan jag inte låta bli att koppla på glättigheten. Det är den som tar mig igenom när det enda jag vill är att sjunka under jordens yta. 


Satt och ville handarbeta men kroppen ville inte. Tillslut tog jag trots allt tag i det och på dryga 3 timmar fick kah gjort detta. Två spiralben till hittepådjuret. Igår kändes det så kasst. Först nu när jag reflekterar över det så kommer jag på att jag gjort en negativ värdering av mig själv där. Istället skall jag tänka och säga till mig själv: vad bra gjort att du virkade två ben. Två är mer än noll. 

Därför gör jag det nu:

Nu idag lyckades jag göra ett ben till. Jag plockade upp och gjorde om flera gånger. Först var jag negativ i min tanke - "detta är ju så enkelt, varför vill det inte bli som jag vill på en gång?" Nu när jag tänker på det är jag verkligen nöjd! Jättebra att jag repade upp och virkade om tills jag blev nöjd. Det om något är positivt för slutresultatet. OCH! Det är bättre att ha gjort ett ben på ganska lång tid, än inget ben alls på samma tid!

Tänka sig, vad lite självberöm gör mycket! Poängen är bara att man ska ge sig det varje dag.  
Nu ska jag belöna mig med en vilostund!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0