Mina busungar.

Mina hjältar. Mina idoler. Mina ögonstenar. Mina solar på nattsvart himmel.

Igår somnade Willy med sin näsa inborrad i min nacke och med sina armar om min arm. Hans snusade gott där och hade inte min kropp varit redo för fight och krig så hade jag säckar snabbt efter honom. Orkar jag ska jag därför ha Felix här på torsdagnatt.

Vet inte om ni vet det, så är mina tre syskonbarn verkligen betyder otroligt mycket om mig. Så, jag antar att de omedvetet kommer att se till att jag tar mig upp från botten igen.

Kärlek till dem och mina nära kära!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0