2 år.

2 år och en dag. Det är en lång tid. Jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde för två år och en dag sen. Jag kommer ihåg att min syster ringde mig och berättade en fasansfull sak. Jag vet att jag blev tom direkt på sekunden när hon berättade. Senare samma dag ringde jag pappa och pratade med honom. En ledsen och tom pappa. Han hade också fått nyheten. Det gjorde ont. Ont i hela mig, dels av nyheten men också av pappas smärta.

2 år har gått sedan en fin man lämnade livet. 2 år. Och en dag. Fortfarande idag gör set ont. Fortfarande minns jag med glasskärpa sista gången vi sågs. Fortfarande idag kan jag känna mig dum som inte hörde av mig till honom.

Jag saknar dig Dennis, oerhört mycket!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0