En vecka utan ljudbok...

I tisdags eller onsdags avslutade jag den sista ljudboken jag hade hemma för tillfället och insåg att det blivit fyra utlyssnade sedan jag klarat av Robert Gustavssons Från vaggan till deadline. Bara för att jag återigen har suttit uppe okristligt sent, eller tidigit om man vill se det så, skall jag spä på sömnbriten ytterligare lite till och kort redogöra för de böckerna.
 
Jo Nesbø - Fladdermusmannen
Som jag sa tidigare, boken är riktigt bra, språkligt sätt. Däremot kom jag inte riktigt in i handlingen och lyssnade kanske bara med ett halvt öra som bäst. Lite trist faktiskt, för huvudpersonen Harry Hole verkar vara en rätt intressant person. Komplex om jag skall hitta ett bra beskrivande ord. Väntar lite till med hans böcker, i hopp om att jag skall vara mer fokuserad nästa gång.
 
Viveca Sten - I stundens hetta
Katarina Ewerlöf läser den här boken och jag gillar hennes berättarröst. Jag tycker inte alls att det är konstigt att hon blivit utsedd till bästa ljudboksröst flera gånger i rad. Jag har ju tidigare berättat att jag tyckt att Viveca Stens böcker är lite trista, att det antingen varit lätt att lista ut mördaren eller att böckerna haft lite torftigt språk. Däremot gör Katarina böckerna lite mer intressanta faktiskt. Just den här är väl en av Stens bästa böcker. En lite trasslig berättelse där inget är skrivet i sten förrän på slutet. Helt klart en bra bok, och man behöver inte ha läst de tidigare böckerna i serien. 
 
Ann Rosman - Mercurium
Ann Rosman har ju blivit lite av en favorit för mig. Hon skriver bra och hon väver ihop flera spår på ett snyggt sätt. Hon blandar historia med nutid och det finns hela tiden röd tråd i det hon skriver. Däremot har det tyvärr varit en rätt tråkig uppläsare av ljudböckerna. I Stens böcker blir historierna lite bättre av att det är en bra uppläsare, i Rosmans böcker kan det bli lite tråkigt på grund av uppläsaren. Jag har läst (lyssnat) på alla böckerna i serien om polisen Karin Adlers arbete och liv, och tyvärr kom inte Mercurium upp i samma klass som de andra. Den är fortfarande bra, men jag antar att det är svårt att hela tiden toppa toppresultat som författare. Däremot så är mitt intresse för Marstrand fortfarande riktigt stort. Måste helt enkelt ta tag i och läsa på mig om ön!
 
Jerker Eriksson och Håkan Alexander-Sundquist - Phytians Anvisningar
Detta är den avslutande delen av en serie om tre böcker. Den första var Kråkflickan och den andra var Hungerelden. Två riktigt bra böcker som jag avslutade på knappa två dagar. Midsommarhelgen närmare bestämt. Historien var grymt bra uppbyggd. Massor av mord uppdagades samtidigt som läsaren får en stor inblick i en psykologs arbete. Inför bok tre var inga mord lösta och psykolgen trasslade in sig i märkliga situationer. Det fanns helt enkelt massor av lösa trådar att knyta ihop innan bok tre var slut. Och som jag blev besviken. Jag hade längtat efter att få ta del av upplösningen och kände mig lite lurad när så sista boken var utläst. Antar att jag satt lite för stora förväntningar på den. Visst, det var inte så att jag listat ut bokens upplösning helt, men jag hade nog väntat mig ett lite mer rafflande slut. Har ju lyckats lyssna på flera hela bokserier i sträck, och det kanske inte alltid är så bra. Det kan vara bra att vila ifrån huvudpersonerna ibland. Vill dock inte säga att jag sågar serien pågrund av tredje boken. De två första böckerna är ju riktiga sidvändare så att säga. Så, har du lite tid över och inte vet vad du skall läsa så är det ändå en serie jag kan rekommendera.
 
 
En vecka utan att lyssna på ljudbok är allt för lång tid. Så idag påbörjade jag Jonas Moströms bok Stryparen. Jag tror att jag läst någon bok i hans serie, och har för mig att jag tyckte det var en bra författare. Men, den boken är någonstans i mitten, så nu börjar jag om från början. I "värsta" fall får jag helt enkelt lyssna om den boken jag redan läst. Eller så hoppar jag över det. Det kan också vara så att den boken är ett lån av syrran och jag valt att inte läsa den för att det var mitt i serien. Det får jag se när jag kommer dit. Hade dock en förhoppning att påbörja en "riktig" bok nu. Men, det känns nästan som att jag glömt av hur man gör när man lutar sig tillbaka med en god bok som man läser för egen maskin. Får se om jag hittar tillbaka till det...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0