Du har jobbat för länge!

Vid middagstid kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, efter att Alex konstaterat att jag såg trött och sliten ut. Jag bröt ihop, och föll som ett korthus. Det krävdes alltså ingen större ansträngning av Alex för att få mig på fall. Allt som krävdes var en blåsning och en flåsning, likt vargen som blåser omkull huset som är gjort av halm. Ett tydligt tecken på att jag suttit för mycket med det idag och att jag har alldeles för stora krav på mig själv. Alex sa: Det skall inte vara klart imorgon, och du har bara suttit med det en dag. Ta och lugna ner dig, du kommer klara det! Det vet jag, egentligen. Men mina stackars receptorer hade lagt ner för flera timmar tidigare så varken logisk eller faktabaserad information kunde tas upp. Det enda som fungerade var mina tårkanaler. Inte ens centrat som tar emot vänliga kommentarer och gester var öppet idag, allt Alex sa spädde bara på känslan av oduglighet!

Då påminde Alex mig att jag skulle upp till Uppsala imorgon och träffa min kursare, som lovat att hjälpa mig lite. Hon har skrivit PM tidigare, så jag skall få titta på hennes tidigare arbeten för att få en uppfattning om vad som krävs på den här fakulteten. Hon skall också visa mig lite hur man söker och så vidare. Jag har ju inte gjort någon litteraturstudie tidigare. Sedan lovade Alex att han skulle försöka hjälpa mig om jag ville, så han kan nog komma att få läsa en eller annan abstract de kommande veckorna.

Vad heter det, bryt ihop och kom igen? Ja, det är väl så man säger? Lika bra att göra det redan första kvällen, så har jag fått den skiten överstökad! Det finns liksom ingen anledning att vara bäst i klassen, och det kan man väl inte vara när alla skriver helt olika PM. Nä, det börjar kännas lite bättre nu, efter lite mat i magen, en väldigt varm dusch och en semla framför hockeymatchen USA-Sverige, (där Sverige inte låg i överläge när jag slutade titta) samt en vänligt varm kram. Dags att plocka upp en bok som inte behandlar evidensbaserade undersökningar, forskningsmetoder, resultat eller andra hokuspokusfilijokuskanslisvenska (eller för den delen fuckingjävlaskitengelska). Nej tack, en hederlig deckare, ett varmt täcke som omfamnar mig och tankar om att jag är bra, bättre, bäst och skall ta mig igenom den här pärsen som jag idag råkade springa rakt in i, istället för runt om.

God natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0