Angelica och böckerna

Den som känner mig vet att jag älskar att spendera min tid med näsan långt nertryckt i en bok. Så har det nog varit sen den dagen jag förstod mig på lästekniken. Jag minns hur jag och min mamma låg och stötte och blötte samma Tom & Jerry-tidning kväll efter kväll. Jag vet att jag kunde läsa innan jag började skolan. Varför? Därför att min bror var en sådan duktig läsare. Detta fick jag ständigt höra så därför var det lika bra att tjata på för att få lära mig att läsa. Jag minns att jag läste fel på samma ord varje gång. Det stod måste, jag läste mås te. Mamma skrattade lika mycket åt det varje gång. Tror att det blev till en grej till slut.

Tiden gick och jag fick så klart läsa de svåra läseböckerna i skolan, och jag vet att jag fick höra gliringar om att jag var så duktig på att läsa. Något en del barn kanske hade tagit på fel sätt, jag var riktigt nöjd med att jag kunde det. Bok efter bok lade jag ifrån mig, för att jag hade läst ut dem. På ett sommarlov, när jag var 13 eller 14 år hade jag laddat upp med böcker från biblioteket. 14 böcker minns jag att det var, och alla de var utlästa långt innan lovet tog slut. Samma sommar läste jag min första verklighetsbaserade bok, den handlade om en ung flicka som var missbrukare. Där LvU var den största delen av boken. Lag om vård av unga. Hallå, vilken 13-14-åring ligger och läser sånt på sitt sommarlov? (Fast, jag var nog inte en vanlig tonåring över lag heller för den delen. För jag vet att jag skyndade mig hem från fritidsgården för att kunna se på Kalla Fakta och såna program, medan mina jämnåriga vänner skulle hem och se på någon serie som började.)

Åren har gått och hur många verklighetsbaserade böcker har jag plöjt igenom? Ja du, den frågan är helt enkelt helt omöjlig att svara på. Jag vet faktiskt inte. Men det är många. Väldigt många. Och, varje historia är lika fastnaglande, och bitande. En del säger att man tröttnar på att läsa såna böcker, men inte jag!



Igår läste jag ut den senaste boken som hållt mig fången. Och jag blev lika besviken, att den var slut. När jag läser en bok vill jag helst inte släppa den ifrån mig. Jag vill bara läsa och läsa och läsa. Jag vill veta hur det går för personerna och mitt hopp är ju att boken skall sluta med lycka. När det återstår 10-20 sidor börjar jag läsa långsammare, för då inser jag att jag återigen är på väg att avsluta en intressant, spännande bok. Varje gång en bok är utläst vaknar tanken "finns det en fortsättning på den här boken?" Oftast gör det inte det. Har jag tur, kan författaren ha skrivit något mer, men det händer inte heller ofta. Någon som känner igen sig?


Någon som har lite tips om vad jag kan läsa? Inte för att jag börjar få idétorka, utan mer för att jag skulle vilja ha lite tips på böcker som jag kanske inte tänkt på att läsa. Men, nu skall jag ge mig ut på stan, och gå förbi Bokia och se om jag kan få med mig en ny bok hem. Så jag har något att göra nu när jag måste åka buss ett par dagar.



Ha en fiiiin måndag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0