Vilken pärs!

I natt när jag gick och la mig kunde jag inte förmå mig att släcka lampan det första jag gjorde. Istället började jag med den sista boken som jag köpte förra lördagen. När livet stannar - Malin Sävstam. Detta är tredje boken jag läser som handlar om flodvågskatastrofen i Thailand. De andra två har varit bra, men den här tog sig innanför på ett helt annat sätt. Det känns hela tiden som jag går bakom henne i det hon berättar. Jag får känslan av att vara på sjukhuset i Kao Lak och värst av allt, jag känner smärtan hon beskriver. Har legat här och läst en stund på morgonen medan lillkillen lekte med sina leksaker. Kände hur tårarna sakta började bränna bakom ögonen, och när de började rinna var det ingen idé att hålla tillbaka dem. Det enda jag försökte var att det inte skulle höras, ville inte att lillkillen skulle börja undra varför jag låg och grät. Varje gång tårarna lyckats torka på kinden kom en ny beskrivningar som åter igen fick tårarna att rinna.

Så, nu skall jag tillbaka ner i sängen och läsa en stund till medan lillkillen roar sig kungligt med nintendot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0