Ibland händer det



Flera gånger i höst har jag vart ute och promenerat efter mörkrets inbrott. Då har jag tänkt; varför har jag inga reflexer på mig? Nästa gång när jag sen åter igen är ute och promenerar så slår samma tanke mig. Konstigt det där att man inte kommer ihåg refelxerna efter ett par promenader. Tycker ni inte?

Ikväll hände det, tro det eller ej! Jag skulle kila bort till Hemmakväll för att möta upp Malin där. När jag precis skulle till att öppna min ytterdörr slog tanken mig. REFLEXERNA! Så det var bara att vända in igen och rota fram dem. Som tur var visste jag precis vart de låg. Satte en på armen och en på benet och så lämnade jag hemmet.

Tydligen så tänkte min hjärna bara lite halvt när jag väl kom ut. För, har man refelxer så syns man. Det den inte tänkte på är att man ändå får stanna upp och se om det kommer bilar eller inte. Det kom jag på efter att jag korsat ett övergångsstället. Som tur var kom det inga bilar, så jag skapade inga krockar eller kaos. Det fick mig dock att tänka lite mer under min promenad bort till Hemmakväll.

Så, använder du refelxerna nu när du är ute och går? Det är lätt att tänka: Men bilisterna ser mig nog ändå. Som bilist vet jag själv att det inte är helt enkelt att göra det. Så för både din och andras säkerhet, ta på dig refelexerna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0