En liten skildring av Stockholmsresan

I måndags var det dags för Felix, Weronica, Mattias och mig att bege oss mot storstaden Stockholm. Efter diverse små missöden och annat trams sitter vi i bilen. Tanken var att vi skulle åka runt 9-tiden, men istället kom vi iväg klockan 11. Mattias tog första etappen av körningen, Weronica satt fram och hade ansvar för GPS:en, jag satt bak och läset och Felix själv satt i sin stol och sov. Efter ca två timmar var vi nere i Gränna där vi stannade för att äta vår medhavda mat samt för att köpa lite karameller. Felix passade på att vakna och underhålla oss med sina små finurliga knep. Det nya är att ligga i vagenen och därifrån spana på allt som rör sig, samtidigt som finurliga miner visas.

Därefter satte jag mig bakom ratten och började min etapp av vägen. Weronica och jag satt och pratade om allmänt irriterande saker och killarna satt bak och försökte slappna av och slumra lite. Tyvärr blir jag ALLTID förbannat trött av att köra bil så långa sträckor på dagen, och det hände så klart även denna gången. Jag körde väl nästan i två timmar och satt och skakade på huvudet lite frenetiskt den sista halvtimmen. Så det blev ett stopp till på vägen, där de andra två drack kaffe och jag tog en redbull. Lillkillen blev glad när vi bytte hans blöja också.

Sista etappen körde Mattias och det var väl det bästa! Eftersom vi skulle in och krångla mitt i centrala Stockholm, mitt i rusningstrafiken. Varför vi var mitt i centrala Stockholm? Jo, för där låg vårt hotell. Grejen var dock att GPS:en trilskades med att köra en krånglig väg till hotellet istället för att köra en enkel. Ju krångligare desto bättre... Efter att ha kollat upp parkeringsplatser hamnade vi på gatan istället för parkeringshus. Detta för att det skulle kosta oss 250 riksdaler att parkera i ett sådant hus, medan det på gatan var gratis mellan 17 och 09. Så sammanlagt betalade vi 96 rikdsdaler för vår parkering. (Eftersom vi stod där mellan 09 och 13 på tisdagen.)

När vi kom in på hotellet möts vi av en superengagerad receptionist. NOT! Han tittade inte ens upp på oss när vi kom in. Han registrerade oss först när Weronica sa att det var bokat i hennes namn. Då fick vi betala och så fick vi vår nyckel. 4 våningen blev det och det fanns bara hiss till våning 3 och 5. Så, det blev helt enkelt så att vi fick släpa barnvagn ett par gånger under tiden vi bodde på hotellet. Hotellet var helt okej för det vi betalade. 825 kronor för det rummet vi hade. Då ingick inte bäddning av säng samt egen toalett. Vad gör det när man bara skall sova där en natt? Efter att vi installerat oss på rummet gick vi ut på stan för att få i oss en matbit. Vi var sugna på plankstek allihopa. Så vi började knalla mot St Eriksplan. Under promenaden reflketerade vi och kom fram till att det inte skulle ta så lång tid att promenera till KI nästkommande dag. Matställen var det fattigt, i alla fall sådana matställen vi ville ha. Det vi hittade mest av under hela turen i Stockholm var diverse olika asiatiska matställen, var det inte en Sushirestaurang så var det en indisk restaurang.

Efter en halvtimmes promenerande valde vi att gå in på en pub. Tyvärr var oxfilén slut, så jag tog en Entrecote medan de andra två tog något som kallades Biff Duxell. Så här i efterhand, varför tog inte jag det också? Maten höll ingen hög klass tyvärr. Men men, så kan det gå... Som tur var hade vi lillkillen som roade oss under måltiden. Låg han inte och tittade ut över kanten på vagnen så snodde han runt som en tornardo i sin vagn istället.

Väl tillbaka på rummet så passade vi på att äta lite choklad, se på lyxfällan och underhålla lillkillen som inte riktigt ville äta. Det var nu vi märkte att vi bodde på ett hotell med vandrarhemskaraktär. För när man gick utanför rummet hörde man vart vi bodde. Var det inte Felix som skrattade/tjoade/grät så var det våra röster som hördes. Men vad gör det om hundra år...? Vi passade också på att bädda sängarna, dividera om hur vi skulle ligga och vilka lampor som funkade och inte funkade. Sedan tuppade vi av en efter en. Det började med att Felix somnade och sedan Mattias. Jag och Weronica skulle prompt läsa en stund, bara det att jag somnade 3 gånger under tiden jag försökte läsa. Så jag gav också upp, strax efter Mattias. Weronica somnade tillslut hon också.

Jag vaknade till vid 6-tiden av att Felix rörde på sig i vagnen. Hade gjort det ett par gånger under natten också, men vid 6-tiden var jag så kissenödig att jag fick gå upp. Ville det inte egentligen, för hur smidig jag än var så väckte jag nog hela våningen då dörrarna var sega och golvet knarrade som tusan. Felix sov dock vidare så jag la mig och läste en liten stund. När klockan sen var 7 så la jag undan boken och försökte sova lite till. Det blev i alla fall en halvtimmes slummer, sen ville lilleman vakna. Så då tog jag upp honom, bytte blöja, fixade mat och så la vi oss i min säng. Felix var inte så intresserad av maten, utan det som fångade hans uppmärksamhet var ljuset. Ljuset som flödade in bakom mörkläggningsgardinerna. Medan Weronica pysslade, donade och duschade så hade vi en lång frukost i sängen. Genom lek och skratt tog vi oss igenom den. Sedan passade jag på att duscha och göra mig i ordning också. När vi tre var klara vaknade Mattias och undrade lite yrvaket om vi stigit upp klockan 5 med tanke på allt vi hunnit med.

Vi kom ner till frukosten lagom till 9-tiden. Så att säga, det var frukost, inget annat. Äggen var stenhårda och det enda bröd som serverades var formbröd. Skall dock inte klaga, vi hade ju inte betalt så mycket heller.

Med mat i magen gick Mattias för att duscha medan Weronica och jag började packa oss i ordning. 10.23 stod vi sedan ute vid bilen och färdiga för en tur på stan. Då började vårt turistande. Och vi tillät oss att vara riktiga turister också. Vi hade i och för sig inga kameror på magen, men kartan var vår bästa vän under hela promenaden. I så gott som varje korsning for kartan upp för att vi skulle ha koll på vart vi var. Vi hann se många torg dessutom. Hötorget, Stureplan, Norrmalmstorg Sergels Torg och säkert något annat torg till. Vi gick också igenom Sture Gallerian, vilket inte tog mer än 5 minuter. Vad är det för en galleria egentligen? Väl Sergels torg diskuterade vi lite över kartan, höll på att bli bestulna (då jag tappade koncentrationen över väskan en kort stund), samt tittade på allt som fanns där. Sedan gick vi längs Drottninggatan bort mot regeringsbyggnaden, den vägen som jag pekade ut, men som enligt Mattias inte stämde alls med kartan. Väl där stod vi och tittade på vattnet ett tag innan vi tog Vasagatan (tror jag det var) bort mot Centralen. När vi tillslut kom till en korsning tar Mattias upp kartan igen för att se vart vi skall gå igen. Då säger jag "Men här var vi imorse. Sub Way måste ligga där bakom 7-eleven." Mattias trodde mig inte, så jag gick ut en bit i vägen och tjuter lyckligt "Jo, där är Sub Way." Så vi knallade dit och köpte med oss mat. Efter det konstaterade vi att vi hade kunnat komma in snabbare till city om vi bara valt rätt väg, men då hade vi ju missat alla torgen å andra sidan.

Väl uppe vid bilen packade vi in oss och for iväg mot Karolinska sjukhuset. Där parkerade vi och satt oss för att äta våra smörgåsar. Det var riktigt stora mackor, men de slank ner alla tre. Inte konstigt efter den 3 timmar långa promenaden. Sedan tog vi oss en liten promenad runt Astrind Lindgrens barnsjukhus, mest för att få Felix att somna en stund, men också för att få tiden att gå. Vi satte och också och tog en liten fika i en kaffeteria innan det var dags att gå upp för att träffa Morfar Palle och de andra i teamet på ECMO.

Vi fick komma in i den salen där Felix låg, och jag blev visad vart Felix hade legat när han var där. De i teamet som jobbade blev så glada över att få träffa Felix igen. Och jag ljuger inte när jag säger att de var sjukt imponerade över honom. Palle tog Felix i famnen på en gång och jag är inte säker, men jag tror han viskade till honom att han var morfar Palle. Det verkligen lös om Palle när han fick återse Felix. Sjuksköterskan Maria (jag tror hon var det i alla fall) som var med Palle ner till Göteborg och hämtade Felix i februari sa flera gånger att det kliade i hennes "vill ha fingrar".  De tyckte han var så pigg och livlig och full av energi. Palle sa att Felix gott kunde stanna hos dem ett par veckor och hjälpa dem med diverse olika arbetsuppgifter. Så, nu har väl Felix en praktikplats avklarad redan. De kunde knappt tro att han var så sjuk för ett halvår sen. De var var så fascinerad över Felix vakenhet, att han var så intresserad av allt som rörde sig och han var med i allt som gjordes. De passade på att fråga Weronica och Mattias om deras upplevelse och hur det hade känts där i februari. Sedan pratade de om olikheterna mellan bemötandet från de olika teamen som hade hand om Felix. Vi pratade också om prestige, det som absolut inte får finnas inom vården, men som upptar en stor del av den tyvärr. Efter en timmas pratoch skratt var det dags för Palle att fortsätta jobba, han kramade om oss alla och önskade att de kom på besök igen. Sedan ville de ta kort på den lilla familjen, så att de hade kvar det som minne. Sedan tar Maria tag i Weronica och säger "Kom snart tillbaka, lova det." Då spritter Felix till och Maria utbrister "Ja, jag vet vad ni kommer att ha och göra det nästkommande 20 åren..."

Sedan var det bara för oss att vända hem mot Göteborg igen. Mattias fick börja köra även den här gången och han körde åter igen till Gränna där vi stannade för att köpa mer polkagrisar. Vi stannade för att äta på Gyllene Uttern men jag och Weronica tyckte det var för dyrt. Så vi åkte vidare och hamnade på en riktig sylta. Vi alla beställde Fläskfilé med grillad tomat, och in fick utbankad fläskkotlett som Mattias uttryckte det. Det serverades med pommes och en fesljummen tomat. Så när Mattias sa att nästa gång skulle han minsann välja matställe, eftersom det antagligen hade vart mer värt att stanna just på Uttern för att få ordentligt lagad mat. Weronica och jag kunde inte mer än hålla med...

Därefter tog jag över körandet och eftersom det nästa var kväll var det inga problem att köra. Jag blev inte ens trött. Det blev dock lille killen. Det var inte alls kul att sitta i bilstolen längre, han var nog ordentligt trött i kroppen efter dagens strapatser. Men, han var grymt duktig på att åka bil. Det var bara den sista biten från Borås som tillslut blev jobbig. Klockan 22 svängde jag in framför mitt hus, packade ut mig och mina saker ur bilen så att lilla familjen kunde bege sig hem och natta lillkillen.

En intensiv men trevlig tripp har det varit. Så nästa gång blir det väl New York?

Vad tusan, får inte jag vara med och prata eller?

En glad skit i sin vagn!

En trött liten kille på väg hem från en stor resa.

Weronica var mer bakom kartan en framför...

Full fart i galoscherna kan man ha även om man ligger i en vagn.

Även jag och Mattias diskuterade kartan ett par gånger.

Felix och Morfar Palle. Som ni ser, det var inte bara full fart på Felix. ;)

Maria och Felix diksuterade en hel del, Maria försökte få Felix att gå över till Hammarby...

En vacker bild på solen som går ner vid Vätterns strand.



Om ni orkar ta er hit ner är ni fasiken duktiga. Det är knappt att jag orkade det nämligen.

Kommentarer
Postat av: Ewa

Jättekul läsning, mysiga bilder. Hälsa den lille kämpen.

2008-08-03 @ 16:52:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0