What goes around comes around

Idag när jag gick igenom Klocktornet fick jag mig ett smått skrattanfall. Inte för att jag skrattade åt någon, utan för att jag skrattade åt att jag kände igenom mig själv. Där satt två tjejer i yngre tonåren och sminkade sig. Inget ovanligt med det, men de sminkade sig exakt så som var så populärt när jag var i samma ålder. De använde sig av ljust puder och ljusbeigt läppstift. Hann inte se, men antar att de säkerligen hade mörkare läppenna runt sen också.

Det är roligt att se sånt här. När jag var i den åldern och mina föräldrar sa att de gjort samma saker som jag gjorde så fnös jag bara åt dem och trodde dem inte. Idag vet jag med mig att det de sa var sant. För allt kommer igen. Hur man än vänder och vrider på det så kommer alla "flugor" tillbaka om och om igen.

Lite roligt är det när man börjar inse att man blir äldre. Idag berättade jag för tjejerna att jag börjat sticka. Då frågade en av dem om det inte var svårt. Jag svarade - Jo, det är det väl. Det är ju ändå 15 år sen jag stickade sist. Då skrattade vi allihopa gott. Det krävs att man kommit en bit i livet för att kunna säga så nämligen.

Även om jag vet med mig att detta är ett välkänt fenomen, att "flugor" kommer tillbaka, så är det ändå skönt att jag såg detta idag. Då vet jag hur mina barn en dag kommer reagera när jag berättar saker för dem. Härligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0