Jag och min syster...

...är av samma skrot och korn!

Jag har börjat läsa en jättebra bok, den är så bra att halva boken blev läst första kvällen/natten. Så den följer med mig överallt så klart. Igår när jag skulle till min syster till exempel. Då satt jag där på bussen och läste i godan ro. Helt tagen av det författaren hade att berätta. Tyvärr är bussresan till Ytterby alldeles för kort när det väl gäller, så strax efter att jag öppnat boken skulle jag gå av. Därför fick jag fortsätta läsa trots att jag skulle knalla upp till Weronica. Att gå och läsa är tydligen en konst som bara hon och jag klarar av. Visst att det är svårt på vissa ställen, det konstaterade vi igår, men har man kommit in i läsningen så har man. Då skall inte en liten promenad få förstöra njutningen. Eller hur Weronica? Jag har inte råkat ut för något någon gång, fast det skall jag erkänna, det var svårt att ta sig upp för den lilla skogsstigen igår. Weronica där emot har vart på väg in i en lyktstolpe någon gång. Men vad tusan, att gå och läsa tvingar ju en att vara mer vaksam över vart man sätter fötterna. I alla fall till slut, när man behärskar tekniken. Det tar ett tag, men skam den som ger sig.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0