En dag i solen.

Willy (inramad av pilar) skuttar i vattenbrynet.

Felix skuttar i sanden, bygger och gräver för glatta livet. 


Det blev en dag på stranden. Solen lyste stark och vinden var bara framme då och så. Vattnet i sjön var fantastiskt varmt och fikan var god!
En bra lördag helt enkelt!


Moteped!

 
Willy ÄLSKAR fordon av alla de slag. Att åka "motters biiil" är klart något jättestort.
Så snacka om att ett lystmäte stillades igår medan vi satt i bilen och väntade på syrran. 
Jag såg att Willys granne skulle starta sin motorcykel så jag pekade och sa till Willy att titta.
"Ja höja" var hans reaktion. Så vi vevade ner rutan. "Ja inte sej" var nästa reaktion. Så jag knäppte upp honom så fick han stå på knäna och titta.
"Oooooooooooh, motepeeeed."
 

Visst är det fantastiskt vad lite som kan göra ett barns dag?
 

Vad ser Willy?

Någon som kan gissa vad Willy står och spanar på genom bilrutan?


Att ladda batterierna.

 
Efter två dygn på sjukhus behövde jag tanka mina batterier ordentligt. Och det som laddar dem bäst är mina favoritkillar. Så efter förskolehämtning la vi oss i soffan och tittade på Nicke Nyfiken. Jättemysigt. Willy skulle sitta nära, och Felix frågade tusen och en frågor om vad som hände på filmen. När filmen sen var slut satte på på lite musik och dansade (Moster fick dock dansa lungt, eftersom magen inte riktigt gillade rörelse.)
 
Sedan blev det middag. Weronica hade lagat en god fiskgratäng och kryddat den mycket snällt med tanke på min sura mage. Gisses vad bra pojkarna åt när de hörde att det vankades efterrätt efter maten. Och efterrätt blev det. Glass i stora lass. När glassen tog slut åt Felix grädde med nougatsås. Allt går ju, så att säga.
 
Där efter blev det ännu mer soffhäng. Vi spelade spel på min telefon och på deras iPad. Jag är djupt imponerad att killarna är så haja på tekniken. Och Felix spelade mycket hellre på min telefon än på paddan. Märkligt kan jag tycka. Men Willy var glad att få spela på den senare, han har nämligen iPadförbud egentligen.
 
Sedan var det dags för moster att åka hem och äta lite medicin. Så efter pusskalas blev jag kungligt avvinkad från balkongen. De är så fantastiskt underbara de där ungarna.
Weronica berättade att Felix var beredd att bli passad av mig på lördag, och han såg inte något problem i att jag kanske låg på sjukhus. Han kunde ju hålla mig sällskap där. Willy hade också gjort klart för sin mamma att han skulle ta på sig sin hjälm och cykla till moster, själv. 
 
Men, nu skall jag ta och hoppa i säng. Jag är sjukt trött kan jag lova.
 
God natt!

Underbara måndagshelvete!

Måndags morgon och min rutin ligger resan 50 minuter efter. Jag mår inte bra! Och jag vet varför. På söndag gå min sjukskrivning ut och den nya kliniken har fortfarande inte kontaktat mig igen. Det som stressar nu är att jag berättade för henne hur stressad jag blir när jag inte har kontroll över saker, där jag bara är en spelpjäs som väntar på att andra ska flytta mig fram eller bak.

Så jag ringde dit, och jag fick numret till psykologen jag träffade. Sedan ringde jag henne och talade in ett meddelande. Hoppas att hon är vänlig och hjälper mig med det som är svårt för mig så jag slipper ångesten för den sakens skull i alla fall.

Men så atte! Om jag skulle gå upp i alla fall...


Är detta ett kommande stornamn inom fotovärlden vad set lider?

Willy ville bestämt ta kort igår, så han fick låna min mobil en stund. Här nedan är ett av hans mästerverk. Stornamn i framtiden? Willy Lind är namnet och kom ihåg vart ni såg det först!


Willysilla!



För att lätta upp i illamåendet, snötristessen och envetna tankar valde jag att åka ut till papsegubben en stund idag. Weronica hade berättat att Willy var där ute så varför inte joina en stund? Jag lyckades pricka in min ankomst lagom tills Willy vaknade efter sin middagslur. Efter lite sedvanligt jag vaknade just-mys så satte leken igång. Willy visste precis vad han ville göra, så vi satte igång och lekte med alla leksakerna. För att bara vara 1,5 år gammal så är han otroligt logisk. Han satt med den blåröda bollen med olikformade hål där klossar skall stoppas i länge. Han observerade hur jag gjorde och försökte sen själv. När det inte gick bra fick jag rycka in och vrida rätt på klossarna. Därefter försökte han en gång till och lyckades. Han ville att vi då skulle applådera för honom. Jag insåg också att min kropp inte på långa vägar är speciellt tränad. Jag blev ju trött nästan direkt. Så jag fick ta pauser mellan alla lekrace vi körde. (Betänk dessutm att mitt illamående inte blev bättre av all lek.) Willy tycktes uppskatta fartfyllda lekar. Så jag fick springa med honom eftermig ett par vändor. Jag försökte också gömma mig och hoppa fram och skrämma honom ett par gånger. Vilka skratt han bjöd på då.

Tänka sig, det är inte många månder sen han var ytterst restrektiv mot mig. Jag fick inte ta upp honom efter att han sovit, jag fick inte natta honom, jag fick inte busa med honom utan att han fick igenom sina villkor och var mamma/pappa i rummet kunde jag glömma att han ens titta på mig. Jag har fått kämoa för dit vi kommit idag. Jag får väl tacka Felix och mina lekstunder för det. För då har Willy lekt för sig själv, intill oss och observerat mig på avstånd. I takt med det har han accepterat mig mer och mer till att nu uppskatta att leka med mig. I torsdags hade han berättat för sin mamma att han skulle ge mig kramar och pussar när jag kom och hälsade på.

Även om jag fortfarande mår uselt så är jag glad i själen. För att leka med mina syskonbarn är något av det bästa jag vet. Lyckobatterierna laddas rekordsnabbt och värmen som byggs upp i kroppen stannar bra länge även efter att leken tagit slut. Nu tänker jag lägga mig ner i soffan igen, dra på mig värmefilten och hoppas på (även om jag helt bergssäkert vet att hon kommer som ett spjut) att Kattastrof kommer och knör med mig.


Ha en härlig lördagskväll!


GodzillyWilly!



Om en timma skall jag ta mitt pick och pack och åka upp till syrran en stund. Försökte ju bjuda in mig på lunch hos vänner igår, men det slutade med att jag fick fixa lunch åt en bakfull killkompis. Weronica svarade inte, men hon ringde upp senare, så då passade jag på att bjuda in mig där idag istället. Därför kommer jag försöka sno lite kvalitetstid med Willy också. Killen som är mammig/pappig till tusen. Det märks tydligt att han är lillebror (och son till Weronica). Får han inte som han vill så gnäller han högt och tydligt och visar sitt missnöje. Kanske är det lättare att umgås med honom om brosan inte är där och pockar på uppmärksamhet samtidigt? Vid två skall vi hämta brosan på dagis sen. Undra om inte Felix kan visa upp sina cykelfärdigheter i så fall. Han har ju pratat länge om dem.
Men innan jag åker får jag väl fixa i ordning raset Angelica. Hostan har hållt mig vaken stora delar av natten, när jag sen väl somnat och sov gott skulle den så klart väcka mig igen och hindra mig från att somna om. Därav raskänslan. Inget som en dusch inte kan råda bot på. Hoppas jag!


WILLY - ETT ÅR!




Idag fyller Willy 1 år minsann, och som vanligt när det är en födelsedag för kidsen så undrar jag, vart tog det året vägen? Willy strålade med energi idag och tårta åt han med hela kroppen.
När han öppnade paket och fick kläder så visade han tydligt att han visste vad man skulle göra med dem.
Han visade också upp att han snart kan knepet för att ta sig fram gåendes istället för krypandes.
Stolta brosan Felix var behjälplig med att öppna presenterna om Willy tröttnade!
Om det bara finns en sak i världen som är säker, så är det att Willy har charm så det räcker och blir över för en hel folkmängd! Plira lite med ögonen och le sitt skeva leende så har alla andra runt omkring honom smält.
Ni ser ju själva på bilderna här ovan...

Tack Weronica, Mattias, Felix och Willy för ett mysigt kalas!


Willys första natt hos moster

Då kanske det var dags att bjuda på de utlovade bilderna från Willys första natt hos moster. Som jag tidigare hintat om så är det rätt många bilder, så därför låter jag dem visa hur helgen var, istället för att berätta med massa onödiga ord. Håll till godo!
Och kom ihåg, alla små bilder är klickbara!



Kattastrof och Willy - kanske inte bästa kompisar?


  
En liten kille som inte var helt sugen på middagsvila.



- Vem har lagt den här prylen i min säng?

 
- Ah, en sovande bebis! Då behövs det en vaktkatt!


Strax innan Willy somnade fick jag mitt ryggskott. Så, för att röra på mig och för att få lite hjälp med att försöka bota smärtan åkte vi på visit hos Malin, Martin och Tim.



- Usch, du är lite läskig.

 
- Fast, du är ju mindre än mig. Jag kanske kan skrämma bort dig?



Med stora ögon intog Tim de nya intrycken som kom i och med besöket.

  
Willy ville bonda med Tim, men att försöka sno Tims napp var kanske inte helt genomtänkt?



- Titta där Willy. Det där är min mamma, hon är faktiskt helt okej. Hon spelar hårdrock för mig och hon kan sno ihop god banangröt på bara ett par minuter. - Åh, what? Vilken grej. Kan man köpa såna på blocket?


  
Bastian gick förbi och retade upp Willy som genast satte av efter. Bastian må ha varit mindre i storlek, men han var snabbare och stack iväg. Men, vad är det att hänga läpp för? Det var bara att hitta på något nytt bus...


   
- Ett, tu, tre... Skam den som ger sig. Skåpsdörrar är rätt lätta att knäcka. Och vilka roliga saker man kan hitta innanför en sådan dörr!

 
Om blickar kunde döda... det är tur att de inte kan det. Men Willys blick kan få en att smälta!


 
Ett charmigt litet monster som busar högt och lågt!
(Mamma upp i dagen. Eller?)


  
- MOSTER, GE MIG MAT!




Ny dag, (nya smärtor) nya möjligheter.

 
I väntan på fruskotvällingen och smörgås är det lika bra att göra slut på lite nyuppladdad energi bland skålar, karotter och annat kul som gick att hitta i mosters skåp.

  
Om man tittar tillräckligt djupt i skålen kanske man kan hitta något ätbart? Kanske kommer man till en parallellvärld? Eller så är jag bara lättroad och fascinerad av ljudet man kan skapa när man sätter skåle på huvudet.



Frukostvälling i all ära, men smörgås. Det är grejer det.

  
Varför äta smörgåsen på samma sätt som alla andra? Det är ju godare att först äta upp smöret och liksom mjuka upp mackan, så att den bara är att svälja. Genom att äta smöret först får man till en sådan snygg maskering också. Det skall synas att man ätit gott!


 
- Hallå där uppe! Hallå katten! Hör du mig eller? Jag pratar meeeed dig. SVARA!
- Ursäkta mig, ville du något?


   
- Titta hit, titta dit. Du ser inte ett skit, moster. Jag är överallt, och ingenstans. Snabb som vinden helt enkelt!
Bäst att upptäcka så mycket jag bara kan, jag vill verkligen inte dö nyfiken!




 
Första mötet med lillkillen Panik. Willy var mäkta intresserad. Men, eftersom Panik mest tjattrade på, tyckte Willy att det var bäst att stänga in honom...



Oj, jag och Willy hade en rätt intensiv 24-timmarsperiod. Mellan allt bus blev det en hel del vila också. Sötast var han nog runt 10-tiden på söndagen. Weronica hade glömt att informera att han brukade sova en liten stund vid 9-tiden varje dag... Det slutade med att han satt och sov i mitt knä, så vad göra mer än att lägga honom ner och låta honom hämta energi? Det var en glad och god liten kille som sen blev hämtad av lilla familjen. Felix hade kanske inte saknat lillebror så mycket, men Willys bilbarnstol var han noga att påpeka, att den skulle minsann tillbaka.
Jag hoppas att han snart kommer på besök igen!


Eyes to die for...?



Jag kunde inte låta bli, jag skulle ju lägga upp ett bildbombsinlägg när jag blev bättre i ryggen. Jag skulle ju inte fresta på den mer än nödvändigt. Min envishet kommer antagligen ta död på mig. Eller så är det så enkelt att det inte funnits något av värde på TV att se på.
Jag hittade dessa bilderna på min kamera ikväll. De var så mörka att de först ratades. Sedan öppnade jag dem med Adobe Bridge och lekta med dem i Camera Rawredigeraren och tyckte väl själv att de blev rätt charmiga som gammaldagsa bilder. Så, jag kunde helt enkelt inte låta bli att låta er få ta del av dem här och nu.
För den nyfikne (läs mamma Weronica) så finns det 48 redigerade bilder som kommer att dyka upp i ett kommande inlägg. Spännande va?
En sak är säker, Willy är otroligt fotogenisk. Han har tid att sitta stilla, något hans storebror inte alltid har! För den som inte förstår, jag håller på att samla på mig bilder på min gulligan.


Barnpassning och ryggskott


Vem är jag lik?

Nu har snart en hel dag gått, och jag och Willy har haft en bra dag.
Det enda som har förstört lite av dagen var väl att jag fick ryggskott si så där 30 minuter efter att han anlände. Det var bara att bita ihop och gilla läget. Det är tur att en har en och annan smärtstillande tablett att ta till.
Tyvärr är jag alldeles för trött i ryggen för att skriva ett längre inlägg, det får jag helt enkelt ta en imorgon eller så. Jag har dock haft kameran med mig hela dagen, så en och annan bild blir det, det lovar jag.

Willy sover som en stock borta i min säng och jag skall snart joina honom.
Jag skall bara se veckans avsnitt av Sveriges mästerkock.
Sen blir det sängen, tillsammans med den lånade yantramattan.
TACK KRISTIAN!
(hoppas bara att den hjälper...)

God natt på er!


RSS 2.0