Bilder från Turkiet

Dagen börjar lämna mig nu, så det är dags att slänga upp bilderna från Turkiet. Orkar verkligen inte stämpla med med "Jelican blogg" så, om någon vill låna dem är det okej med mig.

 Himmelen från flygplanet på vägen ner.

 
Vi fick blommor när vi anlände till hotellet och de stod sig riktigt bra, men vi slänge dem i början av andra veckan. Sen har ni en bild på vår delikata frukostbuffé. Vi blev mästare på att koka ägg. En dag tog det 40 minuter och då var gulan lite överkokt medan vitan fortfarande var lös...

 
Massa fin natur fanns det kan jag lugnt säga. Här har ser ni en dels havet från en restaurang samt en vy på stranden där vi låg och solade. Någonstans åt höger på strandbilden ligger Dolphin restaurang och Café, där vi låg första veckan. Andra veckan spenderade vi vår tid lite längre åt höger, syns inte i bild.

  
Vi hade en moské precis utanför vår lägenhet. Varje dag klockan 5, 9, 13, 17 och 21 ropade de ut böner där. Underbart. Men, tillslut vande man sig vid det.

 
Ännu fler strandvyer. Visst är det vackert?


Här är vi på vår ruskigt dyra kamelritt. Jag sitter på Eugenia och Johannes sitter på Konrad Kafka.

    

  
Det fanns gott om ruiner och gamla byggnader. Att det finns bevarat är helt fantastiskt. På en av bilderna ser ni vår favoritrestaurang. Den där vi bokade bord sista kvällen. Sen har ni "stenröset" också. Det är den bilden som visar en stensatt väg, där fick vi gå igenom varje dag på väg till stranden.


Sjukt mycket fina blommor fanns det kan jag lova! Bland annat blommor som inte finns här i Sverige, men också klöver och tusensköna. En och annan tistel stack upp också.



 
Jag tror detta var världens i särklass märkligaste rondell. Den var stor och den var reglerad med trafikljus. Har alltid trott att syftet med rondellen är att minska på trafikljusen och få en smidigare trafikström. Förutom rondeller fanns det gott om lösdrivande djur. Större delen var katter, men på vissa ställen fanns det även hundar. 

 

Hotellet i dagsljus och kvällsljus.

  
Vår båtutflykt längs Manavgatfloden. Själva resmålet var Sköldpaddsön/stranden. (Kommer inte ihåg om det var -ön eller -stranden.) På mittenbilden ser ni floden i framkant, på andra sidan stranden ligger medelhavet. Här möttes således sött och salt vatten.

    
Pelge - Guldaffären som vi besökte. Vet inte om jag behöver säga så mycket mer om det. En sak är säker, det var maffigt att gå där inne. Lyckades ta kort på örhängena som liknade Hello Kitty. Det är väl inte deras dyraste örhängen så att säga...



Här var vi på en stor skinnbutik. Kortet skall bara visa vilka id-brickor vi var tvugna att bära. (Både på skinnbutiken och guldaffären.)

  
Antalya. Dels har ni den gamla basaren där försäljare trängdes för att få sälja just sina t-shirtar. Sen har ni en bild på Antalyas grundare samt en bild på Atatürk

 
Ett mäktigt vattenfall. Fick till och med en bild på en liten regnbåge. Vid foten av vattenfallet fanns det människor som fiskade och dök.

 
Den turkiska teppefabriken. (Mattfabriken) Ser ni vilket jobb som ligger bakom en sådan matta? De är minsann inte lätta att lyfta, och då kunde ändå de som visade upp mattorna kasta dem med ett lite armknyck och få dem att rotera runt sin egen axel. Skithäftigt.

   
En riktigt god, turkisk rätt. En kycklinggryta som är gjord i ett lerkrus. Det kom in brinnande, och servitören knackade upp kruset och serverade oss direkt från det. (Dock lyckades han inte riktigt med uppknackningen.)


Sista kvällen, på väg till Teaterrestaurangen (vår favorit)


En snuskigt dyr glass. Jag skojar verkligen inte när jag säger att den kostade 45 kr. Hutlöst. Och speciellt god var den inte. Eller god var den, men den smakade precis som vilken kulglass här hemma. Rena rånet, men något var vi tvugna att köpa för våra sista lira.




Två kanonsköna veckor har avnjutits i Turkiet, Side. Jag lär åka tillbaka igen. Turkiet var ett underbart land!
Dessutom fick jag två beundrare där nere. Det fick jag veta först sista kvällen. Så typiskt va.
Det roliga var att de frågade efter mina systrar och inte mig. Men när jag berättade att mina systrar inte ville flytta till Turkiet blev de ledsna. De ville ju inte flytta till Sverige...

Well! Hoppas ni kan se hur fint vi har haft det!

Nu är det snart dags!

De senaste dagarna på hotellrummet har gjort att jag faktiskt har längtat hem. Dagarna har gått grymt mycket snabbare den här veckan än första veckan. Inte alls konstigt eftersom jag inte kunnat göra så mycket på dagarna.

Den här dagen har också gott snabbt. Vi vaknade tidigt, runt 8. (Fast det är klart, jag låg vaken mellan 4.30 och 7 också). Efter frukost och lite packning gick vi ner och satt vid poolen ett par timmar. Då kom ställets frisör och delade ut reklam. Johannes blev sugen på en rakning och jag bestämde mig för en maikyr. Tjejen som gjorde fixade mina naglar var tydligen bara 16 år. Jag trodde hon var minst 20. Hon var faktsikt riktigt duktig. Kom fram till att det är något jag vill göra oftare. Fixade nagelband är verkligen mycket snyggare!

Well. Nu Är är väskorna packade och vi tror att det finns en risk att det blir övervikt. Det är verkligen svårt att bedöma vikten, jag tycker inte min resväska väger mer nu än när vi åkte. En HEL del saker är ursorterade. Hade med mig två neccesär hit ner och idag får allt plats i EN. Lite kläder har fått stanna kvar, samt böckerna. (Vet att jag kommer köpa dem igen dock...) Vi har gått runt och sagt hej då till våra vänner. Butiksägaren gav oss sin msn-adress. KUL! Bussen går om en timma och 30 minuter. 2,5 timme skall spenderas på flygplatsen i Antalya innan planet lyfter. Känns konstigt att längta.


Men, imorgon kommer jag berätta lite mer. Orkar inte skriva mer nu.
Nästa vecka kommer det kanske upp bilder också.

Ta hand om er!

Jag vill inte riskera det

Jag hoppade upp ur sängen denna morgon och konstaterade att det INTE blir någon mer sol för min del. Visst, jag har min solkräm som tydligen skall skyda. Men, utslagen kliar så förbannat att det är bättre att låta bli! Det är bara att hoppas på att solen kommer med hem till Sverige nu!

Ikväll har vi reserverat bord! Det ni, reserverat bord! På en restaurang borte vid antika Side. Vi har varit på den två gånger och första gången fick vi information om deras dukning när man reserverade bord. När vi sen var där andra gången så såg vi hur fint det var, så vi slog till på det. Ikväll kommer det bli plankstek minsann!

Snart är det dags att skutta upp till rummet. Skall ligga och läsa hela dagen tror jag. Har hittet böcker här nere som man kan låna. Kommer ju själv att lägga ner tre böcker. Allt för att minska på vikten i resväskan.


Ha det!

Om jag har tur...

...kanske jag kan vistas på stranden imorgon!

Utslagen har minskat, det har de. Men de är inte helt borta än. När Johannes var ute på en tur igår sprang han in på ett apotek och förklarade utförligt mitt problem. Apotekaren ville självklart ge kortison mot det, men det hade jag strängeligen sagt att han inte skulle komma hem med. Då kan jag ju inte vistas i solen på lång tid framöver. Istället fick han en solskyddskräm som var bra att ha på eksemen. Tydligen skall man kunna vara i solen då. Idag har jag legat på hotellet hela dagen i hopp om att de skall försvinna mer.

Skall ärligt talat erkänna att jag börjar längta hem. 7 dagar utomlands är för lite medan 14 dagar är för långt. Så känns det i alla fall den här gången. MEN! Jag skulle gärna åka tillbaka till Side igen!

Små iaktagelser här i Side.

* Turkarna verkar betala extra för att få en tuta på sina fordon. Varför? De tutar helt enkelt helt när som helst och var som helst.

* Dator i hemmet är INTE standard. Därför är internetcaféerna fullsatta av turkiska män. Det de gör vid datorn är:

1. Webcamma med någon snygg tjej som INTE sitter på ett internetcafé
2. Pratar fascinerat i bredbandstelefon
3. Stirrar med stora ögon på oss svenskar som behärskar allt annat än pekfingervalsen

* Det finns inga speciella trafikregler förutom att de skall stanna vid rött ljus. Bältet finns bara som dekoration, hjälm är till för turister (gäller så klart scooteråkarna), backspegeln finns till i fall man måste spegla sig, barn kan stå framför scoot

* I så gott som alla butiker är det bara män som jobbar. Det är bara i ett litet fåtal butiker vi sett kvinnliga expediter. Vad gäller restaurangerna så är det bara män som serverar maten. Där finns en stark hierarkisk ordning. Det är de äldre männen som tar emot gästerna, tar upp beställningen samt serverar maten. Skulle en yngre pojk ta sig ton åker han genast på en åthutning!

* Inånarna här i Side är INTE mycket för att cykla. En dag såg vi två cyklister på samma dag. Något som bara skett en gång. Varje gång vi ser en cyklist säger vi WOW! Men, annars verkar de vara mycket intresserade av träning. Varje dag ser vi flera styckern som kommer och joggar i vattenbrynet.



Hmm, det är väl allt jag kom på nu!
(Förresten, ıdag hittade Johannes ett nytt ınternetcafé, där det var mycket billigare att sitta. Vi måste tydligen svika vårt stammisställe igen.)

Det brast!

I natt har mina eksem utökat sig över så gott som hela armarna, men också vissa delar av benen. Det första utbrottet har väl gått tillbaka rätt bra i alla fall. Nu har det kommit på underarmarna, och jag insåg i natt att det är ett par dagars fördröjning innan utslagen ger sig till känna. Så nu gäller inomhusvistelse för min del de kommande dagarna. I hopp om att det skall gå tillbaka så jag sen kan vara i solen igen. Men, jag har ju blivit brun så jag får väl nöja mig med det i värsta fall.

Nästa sak som blir aktuell är att kolla upp vad jag kan göra för att förhindra att utslagen kommer nästa gång jag åker utomlands. Annars är det ju ingen idé att jag betalar pengar för att vistas i solen i fortsättningen. Har läst lite om härdning i solarium innan man reser utomlands. Då skall man ligga i ett solarium 2-3 gånger i veckan i 6-8 veckor innan man reser utomlands. Man börjar med 5 minuter första gången och sen ökar man med 5 minuter för varje ny gång. (Detta skall man tydligen kunna göra på stranden också, men då gäller det att man har pli på sig själv och går inomhus efter 5 minuter första dagen. Vem har den förmågan?)

Läste nu också att det tar mellan 1 dag och en vecka att bli av med utslagen och att det inte skall finnas några som helst spår kvar när de är borta. Detta vec jag egentligen med mig själv eftersom jag hade likadana problem på Rhodos, och då hade jag huvudet med mig och stannade på hotellet en dag. Så, stannar jag inomhus ıdag och imorgon så kanske jag kan få bort dem och på så sätt möjlighet att sitta i solen lite till. Den som lever får se.

Eksemen breder ut sig.

Mina soleksem har valt att göra allt som jag inte vill att de skall göra. De tar sig an nya områden på mina armar. Visserligen har vissa delar börjat bli bättre, medan andra blir sämre. Därför funderar jag på att ligga på hotellet imorgon ı hopp om att de lägger sig lite mer. Sen får det bära eller brista resterande dagar. Blir det bättre blir jag glad, blir det inte det så kommer jag fortsätta sola i alla fall. Pratade med en kvinna på hotellet idag, hon hade också fått sådana eksem, men hon solade på ändå. Jag fick eksem när jag var på Rhodos också och de la sig efter ett par dagar, samt att ALLT försvann när jag kom på svensk mark. Så lär det bli denna gången också.

Jag märker att säsongen börjar ta fart. Förra veckan var det knappt något folk på stranden, nu är det knökat. Förra veckan åkte vi med strandbussen som hotellet bjuder på en dag, då var det vi och andra par som åkte. Idag vart bussen nästan full från vårt hotell som är första hållplats. Vid andra stoppet fick nästan alla passagerarna stå. Skillnad på bara en vecka, rätt häftigt att se.

Det blir riktigt lugna dagar och kvällar denna veckan. Först framåt helgen kommer vi gå ut och äta igen. Samt göra den sista shoppingvändan. Det är faktiskt riktigt skönt att ligga på hotellet och läsa och känna att det inte finns några som helst måsten. Visst kan man ligga så hemma också, men många gånger gnager det långt bak i huvudet att det finns viktigare saker att göra. Eller hur?

Well, jag har egentligen inget mer att berätta idag, så det får bli ett kort inlägg idag.

Ha det gott!

Så går en dag...

...och aldrig den kommer åter!

Idag har vi inte gjort annat än legat på stranden. Gissa hur skönt det var på en skala? Riktigt skönt. Johannes vågade sig ut i solen i ett par omgångar, och själv låg jag och stekte hela dagen. Som vanligt, när jag är utomlands, har jag åkt på soleksem. De har blommat upp på armarna, då främst vänster arm. Tror att det är på nedgång nu i alla fall. (Läste lite om det nu, och har man en gång haft det så kommer man alltid få utslagen när man utsätter sın hud för sol. Det konstiga är att jag inte får det i Sverige.)

Vi råkade få solstolarna bredvid två tjejer idag, och de var så bruna att jag kände mig som en som en vitvara bredvid dem. Det var först när de gick på eftermiddagen som jag äntligen kände mig brun. Sakta men säkert kryper färgen fram.

Under veckan som gått har vi legat vid Dolphin café och restaurang när vi varit på stranden. İdag valde vi en annan del av stranden och blev grymt mer nöjda med det. Där var inte personalen påträngande, utan lät oss ligga i fred. På den andra stranden kom de hela tiden fram och frågade om vi ville ha något. Dessutom märkte jag att vi efter ett par dagar hos dem sågs som stammisar och de behövde inte vara genomtrevliga mot oss hela tiden. Istället jagade de alla andra som gick förbi. Så i fortsättningen kommer vi vara på det nya stället. Förändring är med andra ord inte alltid samma sak som försämring.

Idag köpte vi med oss matvaror hem och lagade mat hemma på hotellet. Det blev kyckling, som Johannes tillredde. Det smakade ypperligt! Vi har bestämt oss för att dra ner lite på utsvävningarna. Man behöver ju inte strö pengar omkring sig. Vi har dock fört en liten budget här nere och igår räknade vi ut vad vi ätit för i genomsnitt den första veckan. För drygt 200kr/person och dag har vi kunnat äta oss mätta till frukost, lunch och middag samt lite extra så som färska jordgubbar, melon, glass, chips och så vidare. Helt fantastiskt! Och då skall man ha i åtanke att maten är dyrare i Side än i Antalya. Vår guide berättade igår att en kebab i Side kostade upp till 16 lira i Side, medan i Antalya kostade den inte mer än 10 lira. Rätt stor skillnad så att säga.


Ha det gott!

Just ja...

...färöiska är ett ytterst intressant språk!

Shoppingtur till Antalya.

Kvart över åtta denna morgon hoppade vi in i en minibuss för att åka med Ving-resor till Antalya.

Första stoppet gjordes på Perge. En stor guldaffär. Där kunde man köpa guld i 14 och 18 karats guld. Eftersom guldet finns som råvara här i landet så kunde priserna hållas väldigt mycket lägre här. Dessutom betalar inte turister skatt på sådana varor heller. Detta gjorde att vi hade cirka 38% rabatt på prıiserna. Även om vi känt oss väldigt rika här under vår semester så kunde det inte bli någon läcker guldkejda med hem i bagaget. Men väl två par söta örhängen.

Andra stoppet var på en stor skinn och läderaffär. Vad gäller priset på de produkterna så kunde det också hållas nera då det finns gott om råvaror och att bearbetningen är billig. Vi fick se en modeshow med vinterns kommande kollektion. Skithäftiga kläder, men så NOT ME!

På både guldaffären och skinnaffären var vi tvugna att använda ID-brickor för att visa vilka vi var där inne. Säkerhetstänket var grandiost kan jag säga. Men så var produkterna också grymt värdefulla. Tıll varje guldsmycke fick man certifikat som visade dess äkthet. Hade den dessutom stenar som diamanter fick man certifikat för det också. (Eftersom det inte finns diamant i Turkiet måste de importera det, som kund får man då ett certifikat från säljaren i första led.)

Efter det åkte vi in till Antalya centrum. Där fanns mängder med butiker. (Som alla sålde samma sorts plagg.) Vi besökte en basar som var ca. 400 år gammal. Något man inte riktigt kände av, då produkterna som såldes var av märken som Bıllabong, Puma, Adıdas, Ed Hardy, Björn Borg och så vidare. Priserna kunde dock hållas lägre i Antalya än i Side. Det på grund av att butiksägarna i Side hyrde sina affärer för 20000€ för en säsong . (Då är deras affärer ungefär 10 kvm stora.) I Antalya fick vi med oss lite plagg hem också. Oväntat va?

Sista stoppet gjordes på vägen hem. Då stannade vi vid en mattaffär där vi fick en massa intressant information berättad för oss. Där och då insåg jag vilet konstverk en äkta turkisk matta är. En matta som är 6*4 meter består av ungefär 30 mıljoner knutar. En sådan matta tar 3-4 år att göra. Då sitter (mestadels) kvinnorna och knyter 2-4 timmar om dagen. Det finns tydligen två sätt att knyta en matta, antingen med 1 knut så som den persiska eller med två knutar så som den turkiska. Genom att kosta på sig en turkisk matta får du också en matta som håller mycket längre än den persiska. (Det görs mattor i Sverige ockå, men det är bara en tråd som viks över stomtråden och sen limmas fast. Ingen maskin kan knyta de knutarna.) Att se dessa konstverk var verkligen fascinerande! Tänk att kunna kosta på sig en sådan. Köper man en som är större än 3*3 meter så får man den hemskickad, levererad ända fram till dörren för inte en enda spottstyver. Den turkiska staten bekostar detta samt skatten man skulle behövt betala genom att själv transportera hem den.


Nu är vi hemma i Side igen och när detta inlägget är klart blir det antagligen lite groggar på vår balkong. Vi är rejält trötta faktiskt. Men först skall vi handla hem lite varor till frukost samt en ny SPF till mig. Imorgon går jag ner på SPF 15 tror jag bestämt. Ha det nu så gott, så kommer jag snart in igen med mer berättelser om våra upptåg.

Glömde berätta...

...jag har ta mig fan träningsvärk efter den förjolade kamelritten igår.

Sköldpaddor och båttur

Idag var det dags för båtturen då. Klockan 10 hämtade bussen upp oss som skulle föra oss till Manvagat. Side tillhör den kommunen. Manvagat är en stor kommun med ca. 100.000 invånare. Där finns inte ett enda hotell, men turisterna strömmar dit för att se deras marknad, åka längs floden och ett stort vattenfall. Idag skulle vi färdas längs floden, som är 56 km lång. Har man tur får man se sköldpaddor längs vägen. Vi fick se två små stackare som satt och solade sig på en trädgren. Tydligen söker de sig till varma, sköna ställen.

När båten anlände till slutdestinationen blev vi kanske en aning besvikna. Vi kom till en ö som bara bestod av sand och sten. Efter att ha ordnat det fint för oss på varsinn solsäng kom det en parfymförsäljare. Han hade Lacoste Pink som jag varit intresserad av. Dock har jag aldrig luktat på den, så jag bad att få göra det. Han var tillmötesgående och lät oss lukta på alla parfymerna han hade med sig. Haken med försäljningen var att han bara hade ett exemplar av varje doft med sig. Så alla var provdoftade redan. Med andra ord var inte flaskorna fulla. Varken jag eller Johannes tyckte om någon av dofterna så vi tackade vänligt men bestämt nej. Det var då den rolıga prisbudningen började. Han startade med att berätta att de egentligen kostade 55 TYR. Men, han sålde den för 40 TYR. När han förstod att vi inte var intresserade började han att bjuda under sig själv. Plötsligt skulle vi få dem för 30 TYR. Vi förklarade att dofterna inte var våra dofter, att de inte passade oss. Detta argumentet förstod han inte, utan menade att vi skulle köpa, endast för att det var billigt. Den här gången stod vi dock på oss. När han lämnade oss svor han ilsket på turkiska. Strax därefter ser vi hur han erbjuder ett annat par på stranden samma flaskor som vi fått doftprov ifrån. Vi såg ganska omgåenda att de inte var intresserade av parfymerna heller, men han satt kvar länge, länge. När de tillslut fick honom att inse att han inte var intresserad så kom han förbi oss igen. Vi låtsades att inte se honom, och då ropade han: Vill ni köpa? Snacka om att inte förstå vanlig folkvett. Ett nej är ett nej, även om man inte kan uttala det på försäljarens modersmål.

Igår pratade jag och Johannes om vår resa. Vi hade grunnat lite på samma sak. Vi ser inget fel att resa med varandra, men det är ytterst påfrestande att resa med en kompis av motsatta könet då man hela tiden förväntas vara ihop. Så igår beslutade vi att resten av resan sova i varsitt rum. Innan sov vi i samma rum, för bäddsoffan var inte i ordnıngställd för sömn. (En kille och tjej skall ha rummet, klart de är ihop...) En annan anledning till att vi gjorde denna delningen var för att tystnaden mellan oss blev lite jobbig. Inte på något konstigt sätt, utan att vi insåg båda två att vi inte hade saker att säga hela tiden, men båda kände ett krav på att prata hela tiden. Nu har vi varsitt sovrum, och kan på så sätt komma undan och få lite egentid under en stund varje dygn. Vi kom fram till att detta sättet att resa på inte kommer att bli av igen, om det inte är så att det är ett större kompisgäng som reser. Då blir allt naturligare för alla parter. (Undra hur många av er som kommer att höja på ögonbrynen och tänka: Vad var det jag sa?)

Well, klockan är snart åtta och det är snart dags att gå till sängs eftersom vi skall upp mycket tidigt imorgon. Imorgon skall vi på shoppingtur tıll Antalya. Tydligen skall det finnas massa shopping där. Och det skall vara mycket biliggare där än här i Side. Så, spenderbyxorna på! Just ja, jag skall kolla efter en ny bikini imorgon, då knäppningen i min nya bikini gick sönder idag. På ett högst märkligt sätt. Jag böjde mig fram och plötsligt hade jag BH:n i handen. (Skall med storma in på Stadium och be dem byta den med rask fart.)

Ha det underbart!

P.s En rättelse från igår. Johannes kamel hette Konrad Kafka.

Ah, vi tar vägen genom stenröset

Ännu en dag i paradiset...

En rättelse från igår: Vi har hela tiden varit på östra stranden. Johannes hade växlat ihop dem vilket har gjort att vi hela tiden trott att vi varit på västra stranden. Det hade vi fortsatt att tro om vi inte hade tagit gratisbussen idag. Då fick vi veta av turistkollegorna att östra stranden var samma strand som vi varit på hela veckan. De berättade kort hur det var på västra stranden, vilket fick oss att fatta ett beslut. Vi skall inte sätta vår fot där.

Nu har det så att jag bränt mig lite. På rätt prekära ställen. Eller nja, inte prekära ur den synvinkeln. Utan, det är precis i vecket under rumpan och där överdelen av bröstkorgen möter armhålorna. Förstår ni? Därför satt jag mest i skuggan idag. Vill inte förvärra det allt för mycket i och med att vi skall ut på båttur imorgon.

Påväg hem från stranden idag passerade vi en apelsinjuıceförsäljare. Han hade också 4 kameler där turister fick rida. Jag skulle till att ta ett kort på kamelen när han kom fram och erbjöd sig att ta kort på oss tillsammans. Jag sa att jag bara ville ha på kamlen. Hipp som happ så satt vi på varsin kamel. Vad fan hände? Mannen tog ett kort och sen vart vi ivägskjutsade på en kamelritt. Johannes döpte sin kamel till Konrad, och han var en hungrig kamel. Han åt varenda blad som kom ivägen för honom. Min kamel döpte jag till Eugenia och eftersom hon gick i ett grıimskaft som kamelföraren hade i sin hand hade hon inte lika lätt att snappa åt sig lite gräs. Där och då blev vi turisterna med stort T. Som Joahnnes uttryckte det: Det är bara magväskan som fattas! När ritten tagit slut fick vi betala 30 lira. VAR! Ett grymt överpris för en kamelritt. MEN, vi blev med milt tvång nersatta vid hans apelsinjuiceförsäljning. När vi tackat för ett glas och druckit upp propsade han på ett glas till.  Det kunde vi inte säga nej till. När han sen ville ha i oss ett glas till tackade vi vänlıgt men bestämt nej. Då gav han oss två apelsiner och sen ville han promt köra oss hem. Då fick vi ta till det milda tvånget och tacka nej till det.

Man kan väl säga att det kan vara svårt att säga nej till alla erbjudanden vi får. Men, om ett par dagar skall väl det värsta vara över. Då blir vi nog några i mängden.

Vi tog en tur förbi hos Magnus och Anders och Fredrik på Turkiska Ullared ikväll igen. Satan... En påse till med hem som var värd 80 lira. Borde jag inte få det stora stoppkortet snart? Well, jag vet att jag har lite mer att köpa där, men det får bli någon av de sista dagarna i så fall. Eller?


SKÖÖÖÖÖNT! Kassören här på internetcaféet satte just på lite musik för oss. 90-tals musik. Just nu spelas en härlig refräng: Digi bom bom now (eller något liknande). Snacka om att skickas tillbaka till knattediscona man sprungit på. Men, jag måste tänka på att jag INTE är i Sverige nu.


Dags att säga god natt!
Skriver snart igen om våra upptåg.


Dagen idag...

Det turkiska tangentbordet är lite annorlunda i jämförelse med vårt svenska. Knapparna sitter inte riktigt som våra, så det blir lite huvudbry emellanåt. Jobbigast är det att få fram Ä:na. Då måste man trycka in Alt + Cntl (alt. Alt Gr) plus  knappen med två prickar (vad heter tecknet?) innan man trycker på A. För att skriva Å måste jag kopiera det och sen kopiera in det hela tiden. Bokstaven I är rätt spännande också. För att skriva stora I trycker jag på en knapp och för att skriva lilla i trycker jag på en annan knapp. MÄRKLIGT att det inte finns standardtangentbord?


I förrgår blev vi lurade av internetcaféets kassör. Det hela började första gången vi var här. Då skulle vi betala för 20 minuters tid. Priset då var 1 euro. Jag hade bara en 2 euro och sa att han kunde behålla den. När vı sen kom tillbaka dagen efter satt vi i 20 minuter vid varsin dator. När vi skulle betala säger kassören 4 euro trots att vi suttit lika länge som dagen innan. Det slutade med att vi betalade 8 TYR då det var vad vi hade. Vı disskuterade detta livlıgt sedan och bestämde oss för att fråga om priset nästa gång. Detta gjorde vi ıdag, och fick veta att det kostade 2 TYR för en timma. Detta var dock inte kassören från innan som gav oss priset, utan en annan man. Men kassören satt bredvid och det såg ut som han skämdes.


På fredag skall vi på båttur (tror det var till Mavangat) där saltvattnet möter sötvattnet. På lördag skall vi på guidat tur tıll Antalya och på måndag skall vi till marknaden i Mavangat. Det är väl alla våra utflykter som är planerade. Mycket tid skall spenderas på stranden. Imorgon skall vi till den östra standen. Den är tydligen mer exploaterad. Samt att det är mycket mer tyskar där. Vi tror att mest tid kommer att spenderas på västra strande eftersom den är lugnare. Vi har hittat ett stammisställe där. Dolphins café and restaurang. De slåss om att få tjäna oss och mitt smeknamn blev ganska snabbt Angel. Undra varför?


Well, det börjar bli dags att dra sig mot affären. Lite mer frukostmat måste inhandlas. Sen blir det sängen ganska omgående. Vi skall upp lite tidigare imorgon så vi hinner med bussen till östra stranden. (Tänk på att klockan ligger en timme före er där hemma i Sverige.)


Ha det gott!

Jag tar på mig filten...

Det här sas igår när jag och Johannes låg och läste en stund på eftermiddagen.

Jag - Jag tar på mig filten nu.
Johannes - Jasså, du är varm?

Det har känts som om våra filtar i sängarna är tillverkade på något speciellt sätt, för att kunna hålla värmen utestängd. Med resultatet att vi frusit som tusan när vi försökt sova. Men, igår fick vi riktiga filtar med oss upp på rummet. De behövde vi dock inte använda, för vi hade satt båda AC:na på 23 grader. När jag vaknade till inatt så var jag varm för en gångs skull.


Har sett flera väntade reaktıoner från omvärden, på vårt sätt att resa.
* På planet ner fick vi bara en beställnıngsbalnkett = Flygvärdinnan trodde vi var ett par.
* Det förväntas vara så att en kille och tjej är ihop när de reser tillsammans. Därför finns bara en filt i sängen. Hade det varit två killar eller två tjejer så hade det varit bäddat i bäddsoffan också.
* När man går på stan får man förklara för kypare/ınkastare/försäljare att man INTE är ihop.

Världen idag! Vad hade jag väntat mig? Inget annat än det jag sett i alla fall.


Vädret har varit fortsatt ostadigt idag. Växlande mellan moln, sol och regn. Vi har sprungit i skytteltraffik mellan vår lägenhet och poolområdet. Men, det får man väl ta. Snart blir det nog bättre väder. I alla fall om man får tro på statistiken. Turkiet skall tydligen bara ha 4 dagar med regn under maj månad. Det kan vi ju kontrollera i år.


Ha det bäst!

En påse till!

Ikväll gick vi till en restaurang där ena delen av ägarduon var svenska. Vi stötte på henne igår efter att vi varit på Turkiska Ullared och shoppat. Vi lovade att komma tillbaka då, och det blev lätt när hon berättade om deras plankstek. Kan så här efter maten säga: Det var sjukt gott! Fast, det blev inte plankstek, utan det blev någon slags biff med Café de paris-sås. Den serverades på en gjutjärnstallrik liksom. Smakade underbart gott. Vår servitör för kvällen berättade att de hade "pıck-up-tjänst". Det vill säga, de kom och hämtade oss vid hotellet, körde oss till ett dukat bord och när vi sedan hade ätit upp så körde de hem oss igen. Vilken service!

När vi satt och åt kom Magnus Hedman förbi. Alltså, den ena killen från "Ullared".  Vi kände inte igen honom direkt, så han frågade varför. Vi lovade att komma förbi en sväng efter maten. Och då blev det en påse kläder till. Ikgår betalade jag i euro, idag betalade jag i lira. Lite skillnad i pris blir det. Och, risken för en proppfull resväska hem ökar markant varje dag. Men, det går inte att låta bli.


Under vår lilla promenad under dagen idag stannade hur många som helst och ville läsa på Johannes tröja. Han hade citatet "Dolphins are gay sharks". Detta fascinerade tukarna otroligt!



Nej, nu är det snart dags att gå och köpa ett par stora dunkar vatten och lite gotta till frukosten imorgon. Vi hooas verkligen på bättre väder imorgon.

Ha det såååååååå fint!

Så gick det...

När vı vaknade upp idag regnade det. Något vi borde haft på känn, då det regnade igår när vi gick och la oss. Så när alarmet ljudade imorse så somnade vi båda om mykcet fort.

Vi kom upp strax efter 10, och då gjorde vi i ordnıng frukost som smakade mycket gott. När den var inmundigad så gjorde vi oss klara för dagens strapatser. De har betstått av promenader, besök på banker där de ınte accepterar uttag på VISA-kort inne på bankkontoret utan de har hänvısat oss tıll bankomaterna. (Vi fick information om att det skulle blivıt vanligt med skimmning här i Side, något som Ving-personalen inte hävdar.) Sen har vi gått förbi stranden där jag glömde min bikibi igår. De hade lagt undan den för mig. Sicka snälla människor!

Dagens tanke: Undra hur många gånger en turk säger hej varje dag?

Nu skall vi sätta oss vid poolen en stund och ta det allmänt lugnt. Det regnar inte för stunden, så då kan vi passa på att softa ute. Färgen lär ju ändå komma fram. Eller ja, Johannes måste ju bli av med en viss röd färg först...

En snabb uppdatering

* Johannes har bränt sig, ungefär 90% av kroppen
* Jag har glömt min ena bikini på stranden
* Vi RÅKADE gå förbı turkiska ullared på vägen hem från stranden idag...
* Vi har en riktigt nice lägenhet!
* Vi satte på ACn på 28 grader imorse efter att ha frusit big time hela natten
* Vi har aldrig varit så glada för att ha sluppit en Göteborgare som vi var igår efter en timmas transferbuss
* Vi lyckades låsa vår toalett från utsidan och fick ringa roomservice
* Vi har lärt oss av erfarenheter, man skall tacka nej när någon vill vara snäll och visa en grej. Det genererar nämligen i att de vıll ha pengar, mycket pengar. Även om denne pratade på tyska och vi var svenskar...


Detta är vad som hänt oss så här långt. SAMT att jag sitter vıd ett turkiskt tangtentbord. MÅNGA knappar stämmer inte. Det är ett rent pussel att få det att stämma. Men nu börjar jag NÄSTAN få kläm på det.

Vi får se om vı hittar något ställe där vi kan lägga in bilder så ni får se. Det får i så fall bli nästa gång.


Arrivederci!
(P.s SOLA SAKTA!)

Nu åker jag...

Ha det riktigt bra i Sverige! Nu åker jag snart!



Kram till er!

RSS 2.0