Nightmare

Jag behöver ingen drömfångare som hänger över min säng. Jag har Kattastrof. I natt vaknade jag flertalet gånger av läskiga drömmar. Vissa var rena mardrömmar, medan andra bara var jobbiga. Varje gång jag vaknade så kände jag att Kattastrof låg tätt intill. Hon har inte sovit hos mig på 3-4 månader. Någon enstaka gång kanske, men inget jag kommer ihåg. Hon känner så tydligt av när det är jobbigt för mig, då vill hon vara nära, nära, vilket jag är oerhört tacksam för. Just där och då spelar det ingen roll att hon fäller för tre katter.


Ren kärlek!

All i have to say! Kattastrof är ren och pur kärlek!


Helt oskyldig!

Här ligger hon och spelar helt oskyldig. Oskyldig till att det är päls ÖVERALLT! Kom på mig själv att försöka plocka bort hårstråna i min svarta stickning och inser att för varje strå jag plockar bort tillkommer fem nya. Nog för att det ger lite extra isolering men ändå. Lite irriterande är det! Undra om hon skulle passa som nakenkatt?


En snarkande katt

Det ligger en liten snarkande kattdam i min säng. Så otroligt mysigt och ligga och lyssna på hennes små ljud. Som jag alltid säger, det finns inga bättre stunder än de stunder när hon ligger nära och har det bra. Då njuter även jag!


Saknar Strof!

Nog för att jag har Svansen som sällskap och att han faktiskt ligger i soffan med mig idag, kanske bara en knapp halvmeter ifrån mig, kan jag inte undkomma saknaden av min Kattastrofdam. Det är något visst med en katt som vill ligga nära, nära, nära. Eller att hon bestämmer när det är dags att mysa. Det är ljuvligt att ha henne draperad över mig och jag blir alldeles varm när jag ser henne ligga och le i sömnen.

Men! Som sagt, Svansen ligger trots allt i soffan med mig idag!


Myskatt!

Igår låg vi på soffan och tittade på Smala Sussie. Riktigt mysigt söndagsmys på min ära. Nu ligger vi här i sängen och lusten att gå upp finns inte. Jag känner mig låg och dessutom känner jag av en stor oro för jag har ingen som helst kontroll på mitt liv framåt. Usch! Allt detta ackompanjerat av huvudvärk som inte vill bli bortjagad av Iprenen.

Huu! Jag drar täcker över huvudet igen tror jag...


En katta tankar mitt i natten.

Tänk dig att du ligger i din säng. Intill dig ligger den du älskar mest, den du alltid vill ligga intill. Men denne någon bara rör på sig, vrider sig, vänder sig, dra upp täcket, puttar bort det. Att denne någon buffar och gruffar hela tiden. Så är det att sova intill min matte ibland. Det hade varit helt i sin ordning om vi sovit i hennes säng, det är det ju inte utan min. Ibland känns det som att jag måste rätta mig efter henne. Så när hon snurrar som mest, då brukar jag hoppa ner från sängen och går en runda i lägenheten, kanske äter en bit tills jag hör att hon är stilla. Då hoppar jag tillbaka. Jag vill ju sova intill henne.

Ibland väljer jag dock att sova någon annanstans i lägenheten. Men jag vill lova att jag alltid finns nära till hands för matte. Vet ni, jag känner av när hennes sinnesstämning sjunker. Det känner jag direkt. Då skyndar jag mig till henne, lägger mig nära, nästan på henne och ger henne av mitt kattlugn. Ibland ligger jag redan i hennes knä när hon kommer in i en gråtattack, då tillåter jag till och med att hon får gråta ut bakom mitt öra och jag ligger alldeles still även om jag tycker det är lite jobbigt att bli fasthållen. Men hon är ju min matte och jag vill ju att hon ska må bra. Så, jag offrar mig helt enkelt! Ingen svår uppoffring i och för sig. För har jag tur offrar hon lite godis på mig. Eller allra bäst, massor av mys i hennes knä.

Tja. Lite så tänker jag på nätterna när matte ligger vaken. Bättre att vara två i vakenheten, än ensam. Tänk på det!


Ordningen återställd!

I två månader har Kattastrof ratat mig när natten kommer. I två månader. Det är otroligt lång tid. Det började när hon kom hem efter första sommarkollot i juni. Hon har absolut sökt kel och mys när jag suttit i soffan, men hon har inte velat sällskapa på nätterna. Jag vet ju att hon brukar variera sig och bestämmer helt själv vart hon vill sova. Det får liksom i perioder. Men två månader utan nattsällskap, det är längre tid än vanligt. Så gissa om jag var överlycklig igår när hon hoppade upp i sängen och sen sov hos mig hela natten?! Jag sover helt klart bättre när hon ligger nära. Hon är en enorm trygghet för mig! Tror dock att vi var lite ovana för varandra i natt för jag vaknade stel och med kramp ett par gånger och det på grund av att jag förändrade min sovställning efter hennes.

I natt har hon också valt att joina mig i sängen. Lycka! Så nu ska jag nog försöka sova gott! Ett litet småsnarkande element ligger mitt i sängen och sover gott. Den värmen hon sänder ut är så otroligt sövande!

Så!
God natt!


Filmmys!

Joinade matte i soffan. Vi ser på Batman begins. Gissa om jag mår som katt ska?


Fast det är klart...

När mitt hjärtas dam kommer och lägger sig så här intill mig i soffan känns det väldigt bra!


Kattastrof säger!

Kattastrof tycker mycket om att vi får besök. Hon tycker bäst om det när gästerna går hem igen. Social katt hon är va?


Matte är bra...

...matte är toppen. Matte får det är spritta i kroppen...

Titta vad matte gör till mig. En stor, rengbågsfärgad filt. Hon stickar och stickar för att den ska bli klar. Den är så fin och frågar du mig så tycker jag att den är klar redan.

Kanske någon centimeter till på längden, skadar ju aldrig att filtar är stora menar jag.

Hon kanske blir klar med den imorgon?


För att jag inte bara...

...ska förpesta cyber space med mina gråsvarta dagar lägger jag in en bild på världens mest kärleksfullaste och mysigaste individ.


Allvarliga sömnproblem

Alla som någon gång har somnat/nattat ett barn bör veta att det är näst intill omöjligt att inte somna själv. Jag vet, för jag har somnat många barn de senaste åren. Jag vet speciellt hur det var att somna Felix när han var riktigt liten. Jag brukade ligga intill honom och tre sekunder efter att han somnat, somnade även jag. När jag har mina killar hemma så brukar jag lägga mig tidigt, för det finns inget mysigare än att somna intill ett sovande barn.

Idag passar jag Tim ett par timmar så Malin kunde gå på seminarium. Tim har vattkoppor men kör på i 110 km/h ändå. Fast, mitt skarpa öga såg att han var jättetrött så jag fångade in honom och somnade honom i min famn. Självklart kände jag den där tröttheten som kommer i takt med att ett barn somnar. Jag tänkte direkt, yes! Somna naturligt, som jag längtat efter det. Tror ni att det gick? Haha! Det skulle vara ett skämt eller? Jag somnade inte, så det var bara att titta på tvn och mysa med hans snosningar i örat. Lilla hjärtat!

Om det finns lycka så är det när jag är med barn. När jag kom hit i f.m så satte jag mig direkt på huk och hälsade på Tim. Han sken upp som en sol och var överlycklig att jag kom på besök. Ärligt. Naturligt. Uppskattande. Älskade ungar, de gör mig hel igen.


En härlig förkylning...

Igår vaknade jag med en irriterad hals och sänkt allmäntillstånd. (Eller ja, mitt allmäntillstånd var är egentligen redan sänkt.) Hoppades på att det bara var tillfälligt och skulle gå över med en (god) natts sömn.

Natten har väl varit så där. Visserligen har jag fått kontakt med mina drömmar igen (vilket jag inte haft under starten med sömnmedicinen), men det var mardrömmar. Drömmarna väckte mig och när jag vaknade var det mardrömstankarna som cirkulerade i huvudet på mig vilket gjorde att jag bara slumrade mellan fyra och sju.

Nu är jag vaken och halsen är riktigt irriterad, hostan har vaknat till liv och huvudet gör ont. Näsan rinner också. Visst är det underbart att det händer något i min vardag, men en förkylning? Nä, det har jag ingen lust med. Också.

Ska lyssna på morgongänget en stund och hoppas på att jag somnar om igen.

Önskar er en härlig måndag.


Min katt...

Min katt hon är fantastisk, fantastisk är min katt. Och är hon ej fantastisk, så är hon ej min katt!


Med risk för att vara tjatig...



Jag kan ha nämnt att jag har världens bästa sambo!
Strof har inte gjort annat än legat intill idag. Och har jag rört på mig så där jobbigt som hon inte uppskattar så har hon satt sig upp en stund och väntat på att jag skall sätta mig bekvämt igen. Underbara lilla fisen till katt!
Och gissa om vi hade delad lycka här hemma förut. Jag fick nämligen hem min nya telefon. Och den levererades i en låda som Kattastrof genast bestämde att det var hennes. Det var inte svårt att acceptera. Hennes lycka varade dock längre än min. Hon kunde nämligen göra sig hemmastadd direkt. Jag måste däremot vänta ett tag, för jag har inte fått hem något microsim att sätta in i telefonen. Men, det får jag imorgon förhoppningsvis!

Men, nu skall jag gå och lägga mig. Tror bestämt att Winnerbäck får följa med ner i sängen idag, det för att det är tydlig brist på annat sällskap. Eller ja Kattastrof lär inte vara svårövertalad i och för sig.

Hmm...
GOD NATT!


Underbara soffsällskap...



Jag har varit hemma idag, för att min mage började krångla igår. Jag hoppades på att kunna gå till jobbet, men imorse när jag hade duschat kände jag att det inte var någon bra idé att jobba.
Istället låg jag och läste en längre stund och framåt förmiddagen tog jag mig upp. Eller jag förflyttade mig till soffan istället. Startade filmen Black Swan och låg och småsurade för att Kattastrof dissade soffmys. Så gissa om jag blev glad när hon kom som skjuten ur en kanon och ville mysa. Förutom de korta stunderna jag lämnade soffan, lämnade hon mig. Så, hon låg på min mage i nästan fyra timmar. Till en början var det inga problem, för hon låg inte och frestade på magsmärtorna. Däremot blev det lite tungt på slutet, så vi fick avsluta goset. Motvilligt från bådas sida.
Fast, som bilderna visar så hade vi det riktigt mysigt! Nu ligger hon på soffans ryggstöd och det ser ut som hon är väldigt sugen att byta plats med min dator.

Så, nu får jag nog tacka för mig och låte henne få sin vilja fram.
God natt!!


En helt vanlig förmiddag med Kattastof



En helt vanlig Kattastroflördag

Min katt vill alltid vara med på ett hörn. Är hon inte aktiv så är hon i alla fall närvarande kroppsligt.
Så, medan jag satt och smyckepillade så ville hon så klart vara med. Hon var inte sen med att ge en hjälpande tass om hon kunde.
Däremot var det inte lika kul när jag skulle lösa melodikrysset tillsammans med min vän. Då la hon sig demonstrativt på stolen intill och där har hon legat kvar, sovandes!
Antar att jag dock inte skall klaga, för sovande sällskap är bättre än inget sällskap.

Säg inte detta till Kattastrof; men jag tror att jag måste ta och börja kamma henne nu. Hon fäller kopiösa mängder päls, det ligger i drivor i hela lägenheten.
Så länge hon är omedveten om min ondskefulla kamningsplan så är hon nöjd...


Ren. Skär. Kärlek!


KATTASTROF - BARA KÄRLEK


Kattastrof är mitt hjärtas mest underbara dam!
Hon slutar aldrig att vara just underbar, varm och fantastiskt mysig.
Jag kommer aldrig att sluta förundras över hennes existens.
Om det finns saker som är absolut säkra idag, så är en av dem den att jag kan skatta mig lycklig för att just hon bor här hemma hos mig, och sprider frikostigt med kärlek och lycka.


K Ä R L E K


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0