Upp som en sol och ner som en pannkaka?

Jo men! Det är ganska talande beskrivning av mitt korta glädjerus över vinstbesledet igår. (Dagsmässig så var det upp som en zombie och ner som en vålnad.) Har varit på tur med min syster idag och efter diverse felräkningar på tiden så kom vi oss iväg mot Mölndal och G-B:s garn där jag skulle hämta upp mitt pris. 


Här är priset. Två nystan raggsocksgarn från Svarta fåret "limited edition" två skraplotter och ett lite broderi. Farmen hade såna färger som jag inte alls dras åt när jag köper garn så det var kul. Glädjen blev bara större efter att jag hämtat priset. Jag passade (så här i efterhand, som tur var,) på att köpa ett nystan Zauberball till mig. Ett nystan med färger jag inte alls kommer ihåg (tecken på att det varit alldeles för mycket intryck och på tok för lite sömn föregående natt,) men det var inga färger som skriker ut: ANGELICANYSTAN". Så lite spännande skall det bli att sticka med det. Det ska jag göra när överraskningen är klar. 

I alla fall! Efter alla 1000 butiker, bilkörning, lunchinköp på valfri drive-in, måltid med W och W, spel med den mindre W och lite mys med F åkte jag hem. Föresatsen var att gå i sängen, gå rakt ner i sängen och ingen annanstans än sängen. Det blev inte så. Rör-Angelica kom fram fort som den och började dra lite här, packa upp lite där och sen släppa allt på samma ställe typ. Det var DÅ jag upptäckte det som tog vinstglädjen ifrån mig. 

Redovisad på påsen satt vilket nummer som vunnit och det var min vän Erikas lott! Jag är så klart jätteglad att det var hon som vann! Men lite surt är det för det var ju jag som drog lotten. Attans. Som jag sa i den lilla påhittade intervjun igår så vinner jag sällan. Inte ens när jag får vinstbesked så vinner jag inte i alla fall. Men imorgon skall jag ta med det till Erika. Hon la ut tanken på att dela vinster och delad vinst måde ju innebära fyrdubbel glädje minst va?


För den som tittar på den blå markeringen så står det E och ett tal / A och ett tall. Rätt ska vara rätt, det känns faktiskt fint när man får vara så rättsskaffens ändå! 

I have a confession to make

Jag kom i kontakt med ännu en rädsla idag. Det är den att jag en dag kommer vakna upp ur en lång sömn där mitt liv egentligen varit en lång dröm. När jag vaknar kommer någon berätta för mig att jag inte alls kan allt jag kan, att jag inte är så bra som jag är, att jag bara hittat på allt. Istället kommer jag få veta att jag är högljudd, självisk, uppmärksamhetsökande och bara väldigt dryg helt enkelt.

Anledningen till att den här rädslan blev så tydlig nu är nog för att jag accepterat att jag låter och hörs mycket och att jag tycker om att stå i centrum. Men, att jag ofta får en känsla av att andra tycker att det är jobbigt. Ingen har dock sagt något till mig, så för hoppningsvis är jag inte så som min rädsla säger att jag är.


Men, snart så...


I have a confession to make V

I fredags förra veckan var jag på Coop i Bäckebol och då hittade jag ett par ljusrosa leggings. De var nedsatta i pris så jag skulle betala 19.90 enligt prislappen. Gick till kassan och betalade för mina nya fina leggings. Igår när jag skulle hem till Hanna på hennes kalas så valde jag att ta på mig de nyinköpta leggingsen. Hur bra satt de inte då? PERFEKT! Dessutom var färgen så där klockren. Bannade mig tyst och högt med för den delen, att jag inte köpt fler av dem. Nu behöver jag inte banna mig mer, för jag tittade in på Coop idag på väg hem från stan. Småsprang in i affären, tänk om de var slut liksom. Sen ser jag på avstånd att det finns några par kvar. Så jag skyndar mig liiiite mer och väl där framme tar jag helt enkelt alla som fanns kvar. 3 par för att vara exakt. Går mot kassan och känner mig nöjd. Jag menar, 3 par leggings för 60 kronor. Helt okej pris tycker jag. Efter att ha betalt så insåg jag en sak till, det var någon sorts kampanjgrej på strumpbyxor/leggings typ, så jag betalade 31,20 för alla tre paren. Är jag nöjd eller är jag nöjd? Nu har jag rosa leggings för en bra bit framåt. *skuttar*

I have a confession to make IIII

Weronica och Mattias var här förut idag och lämnade en film från festen i lördags. Det hade blivit något fel vid bränningen så det var bara första delen av kalaset. Alltså, den barntillåtna delen. Under tiden jag satt och tittade på den så sa jag hela tiden att jag var rolig. Varken Weronica eller Mattias ville bekräfta mig där, men det var jag faktiskt utan att låta uppblåst eller egoistisk. Jag såg att det var ANGELICA själv som stod där. Tjattrig och yster som fem livliga elefanter. Den Angelican har jag inte sett på länge. Det var en fröjd att få se mig igen. Jag tror minsann att jag är tillbaka till ytan igen. Samma gamla Angelica som skrattar, pratar, låter och syns. Och som gör det jävligt bra, utan att skämmas! Åh, att älska livet är verkligen en trevlig sak att få göra! Jag gör det, just nu i alla fall. Och det skall jag fortsätta med.


För älskar du livet så lev det med mig
Vi fångar vår dag som den är
Ingenting ska få hindra oss, min vän
Låt oss få leva och rumla en stund
På jorden, den som är vår
För älskar du livet så lev det nu med mig

God natt!

I have a confession to make III

För två veckor sen hade jag som en liten utmaning till mig själv att få in alla de sju dvärgarna i varsitt inlägg varje dag. I och för dig började jag med det på tisdagen, så på onsdagen hade jag två inlägg med varsin dvärg i. Trodde jag var taggad att klara detta, men ni som följer bloggen borde ha insett att det gick inte så bra kanske. På torsdagen kom inte någon dvärg, inte heller på fredagen eller lördagen för den delen. Så på söndagen satt jag med tankar om att få in dem på ett käckt sätt i ett och samma inlägg men tiden gick så fort den söndagskvällen att jag inte hann få gjort det inlägget. Har försökt ignorera detta faktum under föregående vecka, men nu måste jag bekänna. Det gick inte bra. Glader, Butter och Trötter gick hur fint som helst. Det är visserligen känslor jag känner rätt ofta så det var ju ingen svårighet. Däremot är jag kanske inte alltid på Toker- Kloker- Prosit - och blygerhumör allt för ofta. Självklart smyger sig de in i mitt liv också, dock mer sällan än de tre avklarade. Så jag får testa den här utmaningen en annan veckan istället.

I have a confession to make II

Ja, jag har en bekännelse att delge er om. Igår var jag smått olaglig. När jag skulle åka hem från min vän så bestämde jag mig för att betala 3 kuponger och då hoppa av i Eriksdal och promenera hem den korta biten. Någonstans på motorvägen började det regna och jag kände olusten stiga i mig. Jag hade inget paraply med mig och våt ville jag ju inte bli så där innan jag skulle gå och lägga mig. Så, när bussen närmar sig Eriksdal tittar jag ut och ser inte en enda kontrollant varpå jag bestämmer mig för att åka till nästa hållplats fast jag inte får. Vid nästa hållplats fanns det inte heller någon kontrollant så jag åker ytterligare en hållplats fast jag inte betalt för det. Vid den hållplatsen gick jag av och hade då bara några hundra meter hem.

Jag vet, det är inte rätt att göra så. Men det fanns ju ingen kontrollant som kollade mig. Och, hur mycket förlorar de på mig där och då? I och för sig, om alla tänker så, så förlorar de ju en massa. Men bara mig? Eeeh..? *fånigt smil*

Dags för en ny kategori i bloggen.

Den nya kategorin är: I have a confession to make

I den här kategorin kommer jag skriva inlägg där jag erkänner saker. Tillexempel, senast bekände jag ju att jag hellre ser på barnprogram än tråkiga nyhetsprogram. Det kan vara erkännande av alla de slag. När jag har fel, när jag gillar något eller när jag handlar på ett oriktigt sätt. Det kan vara vad som helst helt enkelt. Hoppas ni finner det kul att läsa om detta.

I have a confession to make

Här med bekänner jag för er, mina läsare; Jag älskar barnprogram. Lätt att jag hellre sätter på barnkanalen när jag väl landar framför tvn. För det första så är det roligt, för det andra finns det mycket att lära och för det tredje så finns det nästan alltid något kul att se där i jämförelse med de andra kanalernas utbud. Jag erkände detta för min kusin i förmiddags varpå hon sa "Det är inte alls barnsligt att se på barnprogram." "Inte ens om man snart är 25" frågade jag. Hennes svar var lika tydligt på den frågan "Nej inte ens då." Då berättade jag för henne att jag inte vågade ha på barnkanalen på tvn när jag låg på sjukhuset. Då skrattade hon gott åt mig.

Nu ikväll när jag satt och åt min middag så hade jag på barnkanalen. Först var det den norska Junior Eurovison Song Contest-uttagningen. Visst är norska ett kämpelöjligt språk appropå ingenting? Det var inget kul så jag sappade lite fram och tillbaka och suckade tungt för att det antingen var trav, hockey eller andra genomtråkiga program på tv. Höll på att ge upp när jag slog över till barnkanalen igen och såg att ett nytt program precis skulle börja. Programmet hetter Fåret Shaun och jag såg direkt att det var samma skapare som gjort det som även gjort Wallace and Grommit. Min första tanke var att vad tråkigt att de har gjort en exakt kopia av det programmet. Men sen insåg jag att det inte gjorde något alls. Detta är stumfilmer vilket gör att man bara behöver se på hur figurerna agerar med varandra. Jag såg avsnittet om en fotbollsmatch. Jag fick mig helt klart rikigt goda skratt. Så har du inget att göra? Se till att kolla upp när det kommer nästa gång och bänka dig sedan vid tvn och skratta!

image320
Bild: Fåret Shaun

RSS 2.0