Hej bloggen!


Det har varit ett par jobbiga dagar, och jag tror att det tyvärr kommer sitta i ett tag. Jobbigt på ett sätt. På ett annat sätt hoppas jag att jag ska kunna hitta triggers och sånt för att komma framåt i min behandling. Eftersom jag och min symaskin ville olika saker i onsdags har jag bestämt att jag inte ska sitta vid den idag. Istället sitter jag djupt försjunken i soffan, omringad av tre katter och med en stickning som skall ändras lite innan den skickas iväg. Ett par ärmar skall förlängas. 

Ska ta och göra en kopp te så är soffstunden perfekt. Perfekt, eftersom jag dessutom har en ljudbok att lyssna på. 

Jag önskar er alla en god fredag och en fin helg! 

Det blir aldrig som man tänkt sig...

Efter en dag i 110 km/h igår åkte jag ute till Kristian för lite mat och sällskap. Hade med mig en övernattningsväska, ifall det skulle bli vin. Vilket det så klart blev. Vi satt och pratade hela kvällen och det var så skönt. Vi har inte samma ryggsäck, men samma erfarenheter. Det gör det enklare att prata ut. För tydligen är det så att man skall sörja skiten man upplevt, och det görs lättast om man pratar om det. Det är inte lätt att göra med Kristian, däremot är det lite enklare att göra det med honom, eftersom han själv kan relatera till det. 

Därför blev det inget halsband gjort, jag spann inte så mycket garn som jag ville och målningen av soffan blev inte påbörjad.

Idag hade jag en plan om att fika med Sofia och Sandra på förmiddagen, hälsa på Magnus, Hanna och Neo efter det för att sen dammsuga bilen och städa trappen när jag kom hem. Men, det blir inte alltid som man planerat. Nä, fikan och visiten hos brorsan drog ut på tiden så när jag väl kom hem städade jag min del av trappan, åt lite för att sen slockna på sängen. 

Vaknade med stor ovilja klockan 19:30. Efter litetelefonprat har jag tittat på lite tv och spunnit garn. När det blå garnet var spunnet vägde jag både det och det rosa och de vägde exakt lika mycket. Hur stor sannolikhet är det när jag bara höftar? Tyvärr hade jag varit mer jämn i spinnvingen på det rosa garnet för det var mer meter på det än det blå. Så jag får försöka göra mer blått imorgon så att nystanet blir klart. Yä yä! Mer om det imorgon. Nu ska nämligen jag och mitt hjärtas dam sova! 

God natt! 

Ännu ett märkligt dygn till ända.

Sjukvård... Under förloppet av ett dygn fakturerades jag på 750 kr för sjukvård. I det ingick ett samtal medpsykolog, ett läkarbesök om min sjukskrivning och mina mediciner, ett besök på akuten samt en terapigruppträff.

750 kr är mycket pengar! Och max 150 kr av dem gav mig något i alla fall ganska konkret. 300 kr av dem hade jag lika gärna kunnat lägga i en påse med sten och kastat i vattnet eller lagt på en öppen eld. Gissa vilka 300 det var. Det var de 300 kr förakutbesöket. Javisst, de tog blodprover, EKG och urinprov. De kollade att jag syresatte mig ordentligt, under 3-4 minuter samt tog min temp.  Sen fick jag en hemsk shot mot magkatarr och för att bli trött. Just ja! De kollade också så att det inte var en graviditet som spökade i bröstet på mig också. För ja, det var återigen så att jag sökte vård för ihållande och jobbig smärta i bröstet. En smärta som dessutom gör att jag är andningspåverkad och får mig att undvika saker - exempelvis att gå en bit eller resa mig upp ur soffan. För det är inte så skönt att ha någon som kramar till och skapar en isande känsla i bröstet. 

Anledningen till att jag sökte igen var för att sjuksköterskan på 1177 som tog emot mitt samtal sa: Jag är hemskt ledsen, du måste åka till akuten. Du får inte stanna hemma utan du måste kolla upp det här. 

Värdena var bra, jag var inte, big surprice, gravid och mitt hjärta och Nina lungor lät bra. Det fanns inga tecken på att det skulle vara något fel i kroppen på mig. ST-läkaren som pratade med mig gott och väl en halvtimme ställde massa kloka frågor och verkade först som han ville hitta felet. Efter en stund insåg han tydligt att jag hade en hel del i mitt bagage som jag inte fått hjälp med, att det finns en del jag får hjälp med och att det verkar finnas en hel del att reda i. Så! "Jag vet inte varför du har ont, så det jag kan råda dig till är att hitta en läkare som kan driva din fråga och vara spindeln i nätet. Vi här kan inte göra det, vi kan inte hjälpa dig. Det är inte så att vi slänger ut dig för vi har rum för dig. Men vi kan inget göra."

Hallå?! Varför skall jag stanna kvar på ett ställe och känna mig som en belastning när de inte kan göra något för mig? Varför hjälper mig ingen när jag uttryckligen ropar på hjälp genom att säga "jag väljer att inte söka vård för jag tror att allt skall kopplas till mina psykiska problem? Då säger kanske den vise - säg inte till dem att du har de problemen. MEN! De frågar ju, de vill ju veta om jag äter för mediciner dagligen, och eftersom jag gör det vill de veta varför. Så jag kan ju inte dölja det!

Nä! Vad besöket på akuten gav mig igår var att se fem minuter av Dr. House samt en laddning av min telefon. En dyr laddning. Och! Just det, ett råd att hitta en läkare. (Man kan behöva träffa ett par såna innan man hittar rätt. Det finns ju läkare som inte alltid är så bra, precis som alla människor. -Sagt av ST-läkaren i natt.) Jag tänkte, om man nu stöter på ett fall där set finns mycket att reda i, även om man är på enalutavdelning, borde man inte vara den där goda förebilden då? Alltså, vara den läkaren man råder patienten att hitta?

Jag VET att psykisk ohälsa kan synliggöras med fysisk smärta. Absolut! Däremot anser jag att om någon lever med ständig smärta på ett eller annat ställe i sin kropp, då borde väl det tas på allvar? Det är nämligen så att jag också vet att ständig smärta kan vara upphov till psykisk ohälsa. Det är psykiskt väldigt tärande att alltid ha en kropp som är emot en, att alltid ha ont och att ofta behöva tacka nej till saker man vill göra för att man har ont. Det är svårt att leva ett fullgott liv när det alltid är en del i kroppen som gör ont. Om man då har ont i flera delar, ja då är det svårt att försöka se ljuset och lyckan som tydligen ska finnas!

Egentligen hade jag inte tänkt skriva så här långt, egentligen skulle jag bara visat upp Skrufsen. Nu blev det inte så, utan han får visas upp imorgon istället. 

God natt!

Parkarbete


Någon i stickgruppen på Facebook lanserade förra året trädgårdsarbete, det vill säga att man sitter i sin trädgård och arbetar ned sitt handarbete. 
Därför skulle jag vilja säga att jag nu har parkarbetat. Jag har suttit i lä invid ett träd, i solen och stickat dels på Skrufsen och dels virkat på en beställd telefonväska. Solens strålar var underbara och nu luktar min sjal sol. 

Jag ska strax ha mitt andra möte för dagen och är inte det minsta peppad för något alls. Men, när det väl är över så får jag gå hem och sova lite. 



Morgonstund har guld i mun


När man har svårt att sova så är det tur att det finns en katt som gärna håller mig sällskap, en stickning att sysselsätta händerna med samt streamad tv för en som bara har basutbudet.

Skrufsen ska växa! 
12 uddar kvar innan jag får börja med sjaldelen. Tanken är att det skall bli en lite större trekantssjal.

I will keep in touch!
Och jag hoppas mer än hjärtligt att du sovit gott och inte behövt vakna en si så där fyra timmar innan alarmet ljudar.

MÅNDAGSKRAM!



Vi tar helg!


Nu är det torsdag och de flesta måstena är gjorda. Resultatet av det är ont i nacken, trött och slutkörd. Därför tar vi helg redan nu. Det är svårt att förklara, ja jag är sjukskriven men en sak är säker. Jag jobbar 100% hela tiden, hela dygnet, hela veckan, hela månaden. Just nu håller jag på att lära mig vilka delar som finns i mig. Fundera över det du, har du flera olika delar eller fungerar som en hel människa som kan föra en inre och fungerande dialog med dig själv?
Jag kan det inte - flera gånger står jag utanför mig själv och ser mig säga en sak med munnen och tänka en helt annan sak med huvudet. Noll koppling!

Nä!
Rörigt inlägg, och nu är jag rörig. Så det kanske kan symbolisera hur det är att leva i mig?

Men nu!
Vila under värmefilten!

Nedvarvning = svårt svårt svårt!

Varje kväll tänker jag att jag ska lägga mig klockan 22. Varje kväll ser jag att klockan har passerat 22 och vips är klockan både 23 och 00. Jag vill lägga mig, men kroppen säger: varva ner först!

Nu har jag varvat ner efter en inte helt obekymmersam dag! Jag är irriterad i magen och hjärtat är inte intresserad av att hjälpa till med lite god känsla i situationen. Det är hjärnan som tagit över kommandot när det gäller ett par situationer och då är jag ingen kul person. 


Nu ska jag dock sova!
God natt!

En dag upp...

...tre dagar ner!

Det är svårt att få ihop teoretisk kunskap med praktiskt görande! Så är det bara! Jag lär mig ständigt nya saker om mig själv, men det är inte bara att gå ut och göra det när man väl lärt sig det. Att koda om en hjärna som fått härja fritt och bestämma hur den vill ha det är ingen barnlek! Man kan inte bara skriva in de nya koderna och hoppas på att det ska funka. Nä! Det är mycket trial and error först. En annan sak som måste omformateras är min min. För det spelar ingen roll hur mycket jag kan tänka att det är fel att svara på ett visst sätt på en viss fråga - min mun lever ett eget liv. Den är direktkopplad till hjärtat och inte hjärnan. 

Så! Därför är rubriken som den är. Jag har haft en bra dag för ett par dagar sen och det betalad med ett par dagars bottensyning. Ont i varenda led i kroppen, huvudvärk, ständig trötthet och en stor mängd antipati! 

Så nu ska jag passa på att vila på soffan med Glenn. Ikväll är det stickcafé och jag ska dit! För det om något är bra och viktigt för mig!

Så! God vilostund!

Så kan det gå...

...när inte haspen är på!

Idag har jag glömt av att följa de kloka orden som jag hittade här om dagen: "Dont run too fast leaving your soul behind". 

* tvinga mig upp ur sängen tidigt
* Frukost och såna rutiner
* Åka ut till pappa och få hjälp med däckbyte och diskussion om att äntligen få hjälp med bilens missljud
* En tur förbi City Gross, träffa Frida, Thea och Isak
* Låna en halv burk grundfärg av W och grundade kökssoffa - 2,5 h
* Dusch och rena kläder
* Köpa mat och åka upp till W för att passa vildingarna
* Biltur till Erika och byta grejer med varandra 
* Nattningadiskussioner med F och W 
* Samtal med W och M en stund
* Se på Mästarnas mästare på playen eftersom jag missade det när det gick på tv
* Terapistickning som övergick till ilska och ledsamheter när Strof valde att dra och slita så massor av maskor for av

Så här med facit i hand - efter duschen skulle jag vilat och bara låtit själen få andas ut efter en dag full med små pärser. Så! Nu ska jag sova! Minsann!

Imorgon är en ny dag igen.
Kanske jag är på humör då!

God natt!

Day... off!

Nä ni! Visst blev det sömn i natt, men den delades flera gånger av att jag vaknade. Det gör att kroppen liksom blir tröttare och tröttare och jag behöver sova länge. Så inte förrän runt 12:30 kom jag mig upp. 
För att kompensera lite så diskade jag disken, packade in den rena tvätten i garderoberna och sen målade jag också naglarna med en ny metod. För att vara första gången blev det okej, men jag ska träna mer innan jag visar!

Imorgon måste jag upp tidigare. Det är dags för däckbyte, nu igen. Sommardäcken på kan bara visa att det snart är soligt och varmt igen. Härligt!

Men för att komma upp tidigt måste jag nog sova nu!

På återseende! 




God morgon dårå!


En enkel fråga så här klockan kvart i fem en fredagsmorgon -
Varför envisas vi alltid med att säga god morgon? 
Jag menar, det händer ju att morgonen är allt annat än god. 
Denna morgonen är det så, därför är min rubrik alltså helt märkligt med mina mått mätt. 

Visserligen somnade jag i alla fall tidigare i natt. Jag somnade, men det var efter 00:30. Sedan vaknade jag igen vid 3 och efter att ha gjort omsomningsförsök, snurrar runt och besvärat Kattastrof en stund, varit på toa och läst lite nyheter och sen gjort ytterligare ett nytt försök att somna var det ingen idé att jag låg kvar i sängen klarvaken. Hungern smög runt i magen också, så det var bara att knalla upp och göra i ordning en smörgås och lite te. 

Här sitter jag nu! Just i skrivandets stund skuttade Kattastrof här ifrån men jag misstänker att hon snart kommer tillbaka. Vi tar en tidig morgon nu så kan vi med gott samvete lägga oss när jag kommer hem från veckans samtal!

Jag hoppas självklart att du har en godare och trevligare fredagsmorgon!


Tom, trött och ledsen!

Igår var ingen bra dag egentligen. Fy vad jag bränner ut mig fast jag mest gör sånt jag vill. Jag går på stickcafé för att jag älskar det, jag får input, jag får träffa likasinnade och skapa nya, goda kontakter och samtidigt pyssla med det jag gillar mest. Ändå är jag helt slut i en dag efter det. Vilket inte är helt lätt att acceptera. Jag vill ju orka vidare. Två nätter med kass sömn gör ju inte saken speciellt mycket bättre. 

Igår var det en tung dag. Var runt på stan med Weronica och Willy och sen bjöd hon på lunch och jag var kvar hos dem en stund för att också hinna träffa Felix. När jag kom hem ville jag inget annat än vila, men det ville inte kroppen. Låg på sängen i två timmar och blev bara mer förtvivlad och ledsen. Att jag dessutom fått en kallelse på ett läkarbesök gjorde inte saken bättre. Tillslut var det bara att koppla på leendet och ta emot Kristian och Mattias som bar upp kökssoffan. Berättade i och för sig för Kristian att jag inte mådde bra när vi pratades vid innan. Ändå kan jag inte låta bli att koppla på glättigheten. Det är den som tar mig igenom när det enda jag vill är att sjunka under jordens yta. 


Satt och ville handarbeta men kroppen ville inte. Tillslut tog jag trots allt tag i det och på dryga 3 timmar fick kah gjort detta. Två spiralben till hittepådjuret. Igår kändes det så kasst. Först nu när jag reflekterar över det så kommer jag på att jag gjort en negativ värdering av mig själv där. Istället skall jag tänka och säga till mig själv: vad bra gjort att du virkade två ben. Två är mer än noll. 

Därför gör jag det nu:

Nu idag lyckades jag göra ett ben till. Jag plockade upp och gjorde om flera gånger. Först var jag negativ i min tanke - "detta är ju så enkelt, varför vill det inte bli som jag vill på en gång?" Nu när jag tänker på det är jag verkligen nöjd! Jättebra att jag repade upp och virkade om tills jag blev nöjd. Det om något är positivt för slutresultatet. OCH! Det är bättre att ha gjort ett ben på ganska lång tid, än inget ben alls på samma tid!

Tänka sig, vad lite självberöm gör mycket! Poängen är bara att man ska ge sig det varje dag.  
Nu ska jag belöna mig med en vilostund!

Intervju med vinnaren!

*telefonsignal*
- Angelica?!
- Hej, jag ringer från tidningen Vinnare och ringer just till dig för vi fått reda på att du vunnit idag. Kan vi få ställa några frågor?
- Hej, ja men klart ni får. Vad roligt!
- Vem är du?
- Ja du, det där är ju alltid svårt att svara på. Jag är en tjej i 30-årsåldern som oftast är glad och positiv. Mitt största intresse är att handarbete, då främst garnförädling, men allt pyssel är av intresse. Jag tycker om ljudböcker och lyssnar kanske på lite för många såna varje månad. Det jag inte missar på tv är samhällsprogram, dokumentärer och en och annan serie då och då. 
- Hur kommer det sig att du deltagit i lotteriet du vunnit?
- En enkel anledning. Jag fick en lott i spelet efter att jag lämnat in Hjärtefilten som jag stickade för Sandnes garn i vintras. Hjärtefilten var ett projekt som ovannämnda företag drog igång. De skänkte garn mot att stickare/stickerskor i Sverige stickade en filt med ett broderat hjärta på. Dessa filtar har skickats ner till Etiopien och delas ut till mammor som nyss fött barn. 
- Köper du lotter ofta? Är du en vinnare?
- Haha! Svaret är verkligen inte på båda frågorna. Jag vinner väldigt sällan, så jag har mer eller mindre slutat delta i lotterier. När andra vill spela på diversechokladhjul på nöjesparker står jag intill. För min del är det att slänga pengarna i sjön. 
- Sista frågan, hur känns det här?
- Oj! Jag blev jätteglad när jag fick beskedet om att jag vunnit lotteriet. Jag ska faktiskt erkänna att jag glömt av att jag fick en lott när jag lämnade in min filt i slutet av februari. Så nu är jag verkligen jättenyfiken på vad det kan vara för vinst. Det fick jag inte veta, men jag förstod att jag behöver hämta upp den vinsten senast den 17/4. Så imorgon skall jag åka dit. Jag kan inte bärga mig längre än så. 
- Tack Angelica för den här lilla intervjun och stort grattis till din vinst!

Jag har blivit med kökssoffa


Den här fina kökssoffan har jag fått. Alltså, fått! Vilket för mig är en alldeles superfin gåva. Den är tydligen från 1940-talet så lite av en klenod är det allt! Vill man kan man bädda ut den och på så sätt få en dubbelsäng om man vill. Det är väl inte det användningsområden jag är ute efter i första hand. Nä! Jag behöver i första hand lite praktisk förvaring, och i andra hand behöver jag fler sittplatser i mitt kök. Så här är alltså mirakelmöbeln för det!

Tyvärr var jag lite för klen för att lyfta och bära den så den fick följa med Kristian hem tills vi hittar något som kan ge oss ett handtag. Sen skall den målas, precis som massa annat i mitt kök. Kanske ska ligga på Kristian lite nu, och få honom att köpa färg till mig. Han har ju trots allt mer än halva inne hos en färgföretagare. 

Well! Det är nästa upptåg! Nu
Händer saker i mitt kök. Långsamt och tryggt som jag gillar det. 

God natt!

En vecka full rulle ger en veckas orkbakfylla!

Som sagt, sakta, mycket sakta hittar jag nya sätt att ta mig igenom de svåra sakerna som jag upplever som hindrande, energiförstörande, läskiga och skrämmande. Det är väldigt svårt att jobba med såna saker när man själv inte kan sätta ord på vad det är som händer, när situationen är svår. Men tydligen är bra sätt att ta ett steg tillbaka och andas innan du gör det som förväntas av dig. Får jag en fråga, inbjudan eller förslag så måste jag gå tillbaka till mig själv och fundera. INTE bara svara ja eller nej utan anledning. 

I alla fall, denna veckan har varit tung måste jag säga. Det började redan förra veckan och spillde över massa till denna veckan. Det är inte svart mest hela tiden, men jag är så trött att jag inte orkar ta mig hemifrån i någon större utsträckning. Därför har jag pysslat lite hemma. Ikväll klädde jag in ett påskägg. Här på bilden är det fortfarande blött av limmet men det ser ut och torka snyggt. Jag använder limmet som jag gjorde här om dagen! Superlim! Lätt att torka bort överflöd och tvätta av från händerna. Nu skulle jag dock behöva ett lack också, för jag vill nog måla på en lite mer glänsande yta när jag är klar. Har ett ägg till att pimpa klart, samt sylådan då också. 



Igår blev barbafamiljen klar på så vis att kropparna är klara. Idag har jag virkat 8 armar till dem. Imorgon skall jag virka en bok, klippa ut ögon och pimpa visa av dem med ögonskugga och långa ögonfransar, även blomkransarna till barbatjejernas huvuden. 
När det är gjort, ja då är det bara montering kvar! Sen är det ju så klart att det skall förvandlas till en barnvagnsmobil också. 

Sist men inte minst, det finns en hemlig överraskning på G också! Men den säger jag inge fler knyst om!


Nu är det dags att sova! Ska vakna utan väckarklocka imorgon! Så det så!

God natt!
  

FÖRELÄSNING


Den här annonsen hittade jag i Kungälvsposten igår. En inbjudan till en helt kostnadsfri föreläsning om rasism och främlingsfientlighet. Onsdagen den 16 april klockan 18-20 på Mimers Teater. Jag hoppas att jag inte är ensam om att gå dit! Helt fel dag för min del, men jag får se till att inte göra mer än gruppen och det här så skall det nog gå bra! 

Jag hoppas att även du kommer!
Ingen kunskap är tung att bära, och kunskap om detta tycks behövas i mängder! 



Du har ju så mycket tid...


Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om det här med tid - ja men du som har så mycket tid på dagarna ska väll hinna med...
Jo jag har så mycket tid, och jag vill verkligen säga att det inte handlar om att slå ihjäl timmarna. Det gör de så bra själva!

Men! Just nu orkar jag inte skriva ett inlägg för att med förhoppning ge en liten inblick i hur det är att vara sjukskriven för ett par psykiatriska diagnoser. För, även för oss är det bara 24 timmar på ett dygn, men ibland undrar jag om det verkligen är 24 timmar på en sjukskrivens dygn?

Well. Jag fick ut lite tankar om det i alla fall. Det är bara att utveckla när tid finns. Eller kanske ork och lust mer än tid. Därför tänker kah lite snabbt vissa mitt senaste projekt. Jag tillverkade eget mjölklister idag. Superenkelt och jag läste någonstans att det är flera 100 gånger billigare än klistret vi köper i affären. Jag hittade flera recept och alla sa mer eller mindre samma sak. Vatten och mjöl blandas ihop, tillsätt mjölet långsamt och var noga med att vispa bort klumpar. Ställ på kastrullen på spisplattan rör om för att undvika klumpar. När det tjocknat tillräckligt så är det bara att ställa av kastrullen från plattan och låta svalna. Förvaras i kylskåp och det håller ett par dagar. När det börjar lukta surt är klisterförmågn borta. 
Jag blandade en dl vetemjöl med 3 dl vatten.

Längst här upp ser ni mina nya projekt. Jag gör personliga påskägg och så håller jag på att göra en låda lite roligare. Det skall bli en låda för trådrullar och andra sytillbehör som gärna är på rymmen när man ska ha dem.

Men nu ska knyttet sova, kroppen säger "det gör oooooont" mest över all! Så, då skall kroppen få som den vill. 

På återseende!


Så var det här med att andas och tänka till!

Det brukar ju sägas att man inte kan lära gamla hundar sitta. Ibland vill jag tro det, eftersom jag själv märker hur svårt det är att lär mig själv nya saker. Nog är jag inte gammal rent faktiskt. Däremot är jag inte så där läraktig idag, som jag var när jag var yngre. 

Det är bara att acceptera att jag måste ge mig en mental high five varje gång jag gör rätt. Med rätt menar jag t.ex. att säga nej till något, tänker efter innan jag svarar på en fråga eller inte fulltecknar min kalender till bristningsgränsen. För, för att lära sig saker behöver man beröm och bekräftelse. Och om de man vill skall ge en det, inte gör det, då får man göra det själv. Varje gång jag gör rätt, eller i alla fall tänker mig in i situationen och erkänner för mig själv att det är svårt så behöver jag vara snäll mot mig själv. Innan har jag tänkt - att vara snäll mot mig själv är att ge mig en present eller köpa lite karameller. Nu vet jag att vara snäll mot mig själv inte innebär att det måste kosta pengar, eller vara en sak. Att vara snäll innebär att tänka snällt om sig själv, att bekräfta att man gjort något bra eller erkänt att något är för svårt att klara av just i den stunden. 

Därför att mitt handarbete ett ganska bra övningsobjekt. Stickar jag slarvigt och gör klart utan att rätt till så blir jag inte nöjd omslutändan. Blir jag inte nöjd, blir jag elak mot mig själv. Jag slår mig inte, jag skär mig inte och jag super inte ner mig. Nej, jag är psykiskt elak mot mig själv. Som alla vet, psykisk misshandel är lika vidrig som fysisk. Om man inte kan vara snäll mot sig själv, hur lätt är det inte då att söka sig till andra som bekräftar en på samma sätt, det vill säga elakt och misshandlande? 

Well! Idag erkänner jag att det var för tungt igår. Jag kunde känna det igår kväll men ville inte se det. Idag vågar jag se det och vågar såga till mig själv, bra jobbat men nu är du värd vila! 11 timmar tvätt, second handbesök och städning av trappuppgången är för mycket! En dag betyder alltså en sak! Inte tre, fyra saker! För andra är det kanske inte en sak att besöka second hand, men för mig är det egentligen omöjligt, eftersom det och andra affärsbesök kräver all min energi.

Så! Idag blev det en orkbakisdag! Nu ska jag vila, för det behöver jag verkligen, dels för att jag är trött så in i den och dels för att jag ska handla sen. Hujja mig!

Ibland behöver man sortera!

Igår sorterade jag i mitt källarförråd så jag skulle få in min nyköpta garderob. Sorteringen är färdig, men jag behöver lägga lite mer tid där, för att möblera rätt. 

Denna morgonen har jag sorterat lite igen, men denna gången i min mentala byrå. Det behövs göras lite nu och då. Tyvärr kom jag inte så långt denna gången heller, eftersom det liksom tar stopp när jag tänker. Däremot kunde jag vara relativt snäll mot mig själv. Inte fullständigt genomempatisk inför mig själv, men jag värderade det i alla fall inte negativt idag. 
Jag inser att min energi som är på väg tillbaka sätter krokben för mig. För nu vill jag göra allt och lite till, och det eftersom jag gillar att ha ett finger med i spelet och vara igång. Däremot tycker jag inte om småattackerna med ångest och känslan av ledenhet när energin är förbrukad. Det kommer gå att få ihop det, jag är helt övertygad om det. Saken är den att jag ville haft gjort det här om dagen. 

I alla fall, medan jag satt och sorterade tankar pillade jag med mina nabbi-pärlor. Jag har bestämt mig för att göra lite färgglada och roliga glasunderlägg. Hej makeover!


Pärlplattot är så kul att lägga och glada färger mår man bara gott av! Så set kommer helt klar bli flera av dessa! Och därför måste jag bege mig till secondhand och hitta en finförvaringsask till dem! Åh nej, vad tråkigt! 

Igår sa jag ju att...

Och jag pratar så mycket strunt!

Nu är jag visserligen också positiv, men av en annan orsak. Igår såg jag skymten av "gamla" Angelica och blev så glad. Jag vet att jag tänkte tanken "det här är första våren på tre år som jag känner någon form av vårkänsla". Det har hänt förut, men igår tänkte jag verkligen tänkte jag att nu är jag bra, nu är jag klar med min behandling. Döm av min förvåning när jag kom till dagens gruppträff och fick ett knytnävsslag i ansiktet. Rakt ner i dyngan igen. Nä, det är väl som de säger - man blir aldrig höst med sig själv, och har man dissociationsstörningar så tar det ännu mer kraft och energi att försöka Jag är jobba på det. 

Däremot är jag glad för att jag idag vågade säga min åsikt, fortsätta att argumentera för den och vara saklig istället för att säga något nedvärderande eller hamna på sandlådenivå. Dessutom hittade jag två härliga kvinnor på köpet. Det visade sig att vi var "släkt i släkten" så att säga. Det är en mamma och en dotter och jag blev så otroligt glad när mamman sa; nu vet du att du inte är ensam om dina åsikter i släkten. Så häftig känsla va! Det roliga med diskussionen var att vi inte kände varandra innan, och fick ta emot argument byggd på härskarteknik och sandlåderetorik och stod ändå kvar utan att gå på person. Ballt är ordet!

...jo! Med den bekräftelsen vaknar ju tanken att bli politiskt aktiv! 

Tidigare inlägg
RSS 2.0