Från odjur till skönhet?

Känsliga läsare varnas, det kommer en bild som inte alls är vacker någonstans!

Vet ni vad? Nu har det gått 180 dagar sen jag började min antibiotikakur. 180 dagar! Det är inte någon kort stund det inte. Det är 6 månader. Och det har funnit dagar när jag velat slänga pillren åt helvete, och det finns dagar när jag kännt att de har varit min räddning. Jag vet inte om ni minns hur det var i början? Det var väl den jobbigaste perioden. Någonstan i slutet av första veckan och sen hela andra veckan var en stor hemsk plåga. Jag var så torr att fnöske kunde klassas som vått! Sen har det väl egentligen gått ganska bra, det är först nu på slutet som det varit lite dåligt att komma ihåg pillren och så där. Kan det ha berott på att jag var trött på dem? Kan vara en möjlig förklaring!

Men, nu är huden rätt fin. Jag tvistar med andra om det. Alla säger att jag är sååå fin, och det är jag. Jag vet! Men, jag tycker mig ändå hitta skavanker och kommer så fortsätta göra tills huden blir som den var innan problemen startade! Jag fick faktiskt en brännande tår i ögonvrån här alldeles nyss när jag satt och tittade på bilderna från tiden då det var absolut värst. Det var i början av februari -09. Det gör ont i mig, när jag ser den hemska huden jag hade då. (Så ont att jag egentligen inte vill visa någon bild på det, för jag skäms. Eller ja, skäms är fel ord. Men jag vill inte veta av att jag haft de problemen.) Sen gör det ont, för jag ser att problemen var mer än måttliga där dessutom. (Det var ju den graden på problemet som läkaren satt. En gång i tiden hade jag nog svåra problem...) Det som faktiskt gör mest ont är att veta att andra inte tyckt att mina problem varit så farliga, att de sett värre problem. Jag vet, jag vet att de antagligen sagt det för att göra mig glad. Men, det är det som gör mig ont! Att de inte kunnat bemöta mig i mitt problem, och lyssnat på mig när jag mått dåligt. Utan pratat bort det.


Men, nu så. Nu börjar en ny era. Imorgon ringer jag min hudterapeut och bokar en tid. (Nu är huden absolut viktigas, frisörbesök kommer att skjutas fram en månad eller två till.) Hoppas att jag kan göra en syrabehandling i slutet av månaden. Håll tummarna för mig! Jag vill. Jag vill. JAG VILL!!  Dock måste jag lyssna på hennes råd. Hon vet vad som är bäst för min hud! Har funderat lite på kemiska peelingar och slipningar också. Det kostar en del pengar, och det kommer ge smärta. Men, i jakten på den mest perfekta huden för mig är startad sen ett halvår tillbaka, och jag tänker inte ge upp nu!


Hopp, då återstår bara bilderna...

Februari -09

Långt över måttligt va? (Ja, jag gråter när jag ser bilden. Fatta smärtan som var...)

Huddoktorn definierar måttlig akne så här och svår akne så här



Så här såg jag ut 2 dagar efter att jag startade behandlingen.




Så här ser jag ut idag! Efter att 200 piller har knaprats...


Snälla, håll nu tummarna att min akne är botad! Jag skulle inte palla att få tillbaka skiten...

Dag 152

Mina tabletter tog inte slut idag, det är ytterligare en månad kvar. Ungefär i alla fall. Den andra april är det slut. Jag är lite lätt trött på tabletterna nu, därför har det blivit lite slarv ett tag. Jag skall ju inte förtära mejeriprodukter tre timmar före eller tre timmar efter att jag tagit en kapsel. Förra lördagen insåg jag, först efter att jag svalt kapseln, att jag tagit den med ett stort glas mjölk. BRA ANGELICA! Så, det är bara att fortsätta att knapra de färgglada kapslarna och fortsätta hoppas på att resultatet kommer bli varaktigt och bestående.

Det är ju INGEN som vet hur det kommer bli. Lite spännande är det! Men vilket nederlag om skiten kommer tillbaka! Jag fasar inför det!


Nu äntligen börjar jag trivas med mitt ansikte. Nu smäller jag liksom inte av när jag ser mig i spegeln och ser att jag fått en liten finne eller så under näsan. (Det är där eller på hakan de dyker upp nu för tiden. Kinderna och hakbenen är numer förskonade från utbrott.) Snälla snälla, låt det få vara kvar så! Får prata med min hudterapeut hur jag skall gå tillväga för att behålla detta fina!



Därför får ni också vänta på före- och efterbilder! Jag vill visa upp hur jag kunde se ut och hur jag ser ut så ni ser vilken enorm skillnad det blivit. Tur att det är så många dagar kvar nu i alla fall. Snart kommer resultatet upp!

Dag 102

Jag har helt och hållet glömt av att uppdatera hur det går för mig och mitt ansikte efter att jag började äta min antibiotika mot min akne. Det har varit mycket det senaste kan man väl säga, så bättre sent än aldrig. I början av januari var jag hos min hudterapeut, och hon var fortsatt nöjd med hur min hud utvecklar sig. Det är verkligen helt underbart att titta på mig själv i spegeln varje morgon nu. Det är sällan jag har några nya utbrott. Det var länge sen jag hade en riktigt infekterad elaking i ansiktet. Utan nu är det bara små kvisslor som visar sig då och då.

Det jag fortfarande inte riktigt kan leva med är de röda ärren som blivit av problemen jag haft. Min hudterapeut är dock väldigt positiv till hur mitt ansikte har kommit att bli, så hon är säker på att det kommer att bli riktigt bra. Men, jag längtar verkligen till jag får börja med mina aha-syrabehandlingar! Nu är det drygt 2 månader kvar av behandlingen. Något jag skall kunna stå ut med antar jag. Sen kommer våren jag kan bara hoppas på att solen har en bra inverkan på min hud.

Jag vill verkligen inte att skiten fortsätter att dyka upp när jag slutat med behandlingen. Snälla, håll era tummar för min skull! Snart skall jag väl också våga visa upp en förebild och en efterbild.

Dag 50

Idag var jag hos hudterapeuten på min månatliga behandling. Vet ni vad det mest fantastiska med dem är? Det är att massagedelen bara blir längre och längre. Första gången jag gjorde en behandling hos Jeevani så ägnade hon väldigt mycket tid till portömningen. Det gjorde att hon inte hade tid att ge ansiktsmassage efteråt. Något som har ändrats nu, för idag gick tömningen jättesnabbt. Gissa om det är skönt att sen få massage efter det?! En annan förbättring är med andra ord att tömningen går mycket snabbare nu. Ett annat plus är att den knappt gör ont heller. Visst, det finns områden som alltid gör ont, käken är ett sådant område.

Under tömningen idag pratar Jeevani om hur bra min hud har blivit. "Nu när jag ser på huden genom mitt förstoringsglas så kan jag bara konstatera att det har blivit hur mycket bättre som helst. Du har inte alls så mycket pormaskar som du hade innan. Nu kan jag till och med se hud mellan utbrotten. Innan hade du ju nästan infektioner på infektionerna."

Fast, det skall jag säga. Det känns som att det har stannat upp lite. Jag tycker att jag haft lite mer utbrott den senaste veckan. Det finns två möjliga förklaringar. Den första är att jag nu bara äter en kapsel av antibiotikan varje dag. Den andra är att det är över en månad sen jag gjorde en behandling. När jag tänker efter, det finns en tredje möjlighet också, och det är en kombination av de andra två. Jeevani sa flera gånger att min hud hade blivit mycket bättre sen förra gången jag var där. Så, det kanske var bra att huden lugnat ner sig och tar långsamma steg framåt. "Det är inte säkert att du ens kommer behöva göra syrabehandlingar framöver..."



Well, vi får väl se hur det blir! Jag är sugen på en slipning, trots allt!

Dag 34

Så där, nu är de första delen av behandlingen avklarad. Det vill säga den perioden där jag skulle äta 2 kapslar av antibiotikan om dagen. Nu är det en som gäller, så det är mycket lättare att äta vad jag vill. Innan så skulle jag ju helst inte inta kalciumprodukter i samband med kapslarna. Utan det skulle jag ju äta tre timmar före eller tre timmar efter kapseln. För att den skulle ge bäst effekt.

Ryggen har varit enveten, har inte tyckt att det hänt något på den, men idag när jag stod och åmade mig framför spegeln såg jag att det har blivit avsevärt bättre även där. Härligt! Det är helt underbart att visa upp ansiktet nu. Även om jag fortfarande ser alla problemprickar så säger alla att jag har blivit så mycket finare och att det går verkligen åt rätt håll. Nu är det sällan jag kletar på foundation i ansiktet faktiskt. Innan var det ju en rutin jag inte kunde missa för allt i världen. Visst, jag sätter på mig det när jag behöver känna mig fin, och säker. För, det finns fortfarande en säkerhet i den.

Jag var ute hos pappa och Anna-Karin i torsdags för att hämta bilen, det var första gången vi träffades sen jag började med medicinen tror jag. Så de inspekterade mitt ansikte och berömde mig för hur bra det har blivit. Vi kom då in på slipning av huden och att jag antagligen kommer vilja göra det sen när kuren är slut. Anna-Karin frågade vad det kostade och när jag sa att man helst skall göra ett par behandlingar så kan det gå på runt 28000 riksdaler. Då hörde jag att pappa fick andningsbesvär. Med sin myndiga stämma säger han åt mig att lugna ner mig och vänta. Medicinen kommer göra sitt och sen kommer huden vara hur bra som helst. Han är så söt min far. För visst har han rätt. Egentligen! Men som jag har sagt till ett par av er, jag har inte bestämt att jag vill ha hela ansiktet fullt av vanprydande ärr så jag kommer garanterat att ge mig själv den där slipningen. Även om dett kommer ta ett par år att spara ihop beloppet till den. Så är det!


Men, det är faktiskt helt underbart att vakna upp på morgonen och känna att jag faktiskt finns där, att jag mer och mer börjar framträda igen. Det ger självförtroende!


Dag 23

Japp, idag är det tydligen dag 23 av behandlingen med Tetralysal! Det går framåt, måste jag verkligen säga. En kollega sa till mig i tisdags att hon såg förändringen i mitt ansikte. Min vän Frida sa det samma. Och det finns en riktigt stor vinning i detta. Jag blir säkrare i mig själv. Nu säger jag INTE att utseende spelar någon roll, det är inte det jag vill poängtera. Men, för min del så kom mitt problem mitt i livet och satte stora käppar för mig. I takt med att prickar och utslag sprack upp i mitt ansikte kröp jag långsamt ihop och försökte gömma mig. Prickarna var inte jag, men det blev jag. Det var de som syntes, det första någon såg. (Nej, jag vet att det egentligen är dem JAG ser, men det spelar ingen roll, känslan är att alla andra stirrar på dem.) Jag kan inte och har aldrig kunnat förhålla mig till dem. Så jag är VERKLIGEN glad att jag äntligen kan se något annat när jag ser mig själv i spegeln varje morgon. För, så är det! Varje morgon när jag kommer till spegeln ser jag först hur hyn ser ut, och sen ler jag stort mot mig själv, bara för att jag ser en liten förändring från gårdagen.

Visst, det finns ett par elaka utbrott på käkarna och halsen, men långsamt försvinner även det. Det värsta, illröda, skrikiga på kinderna har tonat ner. Det jag egentligen tänker på när jag ser mig i spegeln är att det är ojämt. Det går att göra något åt det, och det är så skönt att min hudterapeut är så peppande och glad för min skull. "När du har ätit klart din behandling så skall vi ta itu med ärren, det går att göra något åt dem med syra."

Ändå kan jag säga, att jag skall försöka spara ihop en stor summa pengar, för att slösa på en fin, fin, fin present till mig själv. En slipning av mitt ansikte. Det kommer bli dyrt, men när det här är färdigt, då är jag verkligen värd att få den där babylena huden i ansiktet igen. Så det så!

Dag 16

Det går framåt. Hela tiden! Alla bekräftar det jag själv ser! Det kändes dock så bra när min hudterapeut sa detta. Jag hann knappt komma in på salongen förrän hon påtalade förbättringen. När hon sen skulle ge sig på portömningen så skojade vi om att det var dags för höjdpunkten - smärtan. Men något hände, det gjorde inte alls så ont denna gången som det gjort de andra gångerna. Visst, det kan bero lite på vart man är i menscykeln och lite sånt, men nu har jag inte lika hemska infektioner i huden, vilket förenklade tömningen. Därför gick tömningen mycket snabbare. ¨

I söndags/måndags (dag 12-13) gick jag FAKTISKT ut utan foundation. I söndags berodde det kanske mest på att jag försov mig, men det gick bra att göra det. Jag mådde inte genomdåligt! Nu kör jag visserligen foundation igen, men det är mest för att jag känner mig som säkrast då.

Jag är fortfarande lite torr i huden, det kommer antaligen vara så under behandlingstiden. Huvudsaken är att jag inte ser ut som en spetälsk längre. Halsen har kommit tillbaka, till sin egen färg. Tyvärr har jag fått lite utbrott på halsen, något som inte alls var oväntat.

Det är 12 dagar kvar av startbehandlingen, där jag tar två kapslar om dagen. Sen går jag över och äter en kapsel om dagen i 5 månader ungefär. Det ser jag faktsikt fram emot, för det är krångligt som det är just nu.


När ni får se bilder, det får vi se! Men jag har tagit lite bilder för lite olika dagar som gått. Får se om det kan bli en liten film vad det lider...

Dag 8

Nya biverkningar tittar fram. Inga roliga! I söndags var det nog nästan värst.

* Torrhet
* Klåda/Sveda
* Extra torr runt ögonen
* Klåda i hårbotten
* Rödflammig hud
* Fnasig hud


Ja, igår när jag gick och la mig tittade jag mig i spegeln en snabbis innan. Blev chockad över vad jag såg! Även om det hade svidit i 20 minuter efter att jag smörjat mig med extra fet salva (ögonkräm för att vara exakt) så var jag inte alls beredd på att hela halsen skulle vara knalröd. Den färgen satt fortfarande kvar klockan 4 i natt. När jag vaknade nu på morgonen hade det lagt sig lite. På grund av ögonkrämen var huden lite mjukare nu på morgonen så jag kunde faktiskt lägga foundation. Vilket var en räddning. Kan ju inte gå ut som en stoppskylt. (Jag gjorde det igår, och det var en pina hela vägen. Satt och gömde mig bakom min scarf.) Idag har jag då som sagt kunnat täcka över lite, vilket känns riktigt bra. Dessutom svider det inte lika mycket idag som igår. Kan det vara så att det vänder nu? Det står i krämens bipackssedel att biverkningarna är värst den första veckan, sen lägger det sig av sig själv. Ikväll skall jag ta kort på huden också!

Men, nu skall jag åka och jobba!
Ha en bra dag!


Dag 6

En uppdatering under uppehållet.


I onsdags var jag hos en privat hudspecialist. Hudläkaregruppen på Kungsgatan i Göteborg. Min hudterapuet hade rekommenderat dem för mig. För att hitta nummret till dem fick jag googla efter dem. När jag hade bokat tid råkade jag sedan hitta en sida där folk lämnat recensioner för Hudläkargruppen. De flesta var goda vitsord, men ett par var inte alls nöjda. Så jag blev genast rädd att detta inte skulle vara något för mig. Min största fasa var att läkaren inte skulle se mina problem, utan bara rekommendera mig att tvätta mig med bra produkter.

Osminkad och dan tog jag mig igenom Kungsgatan, en stor bedrift, eftersom jag anser att jag ser ut som ett stopptecken i ansiktet. Jag vet att akne inte beror på att man är oren, utan det beror på bakterier i kroppen. Men ändå känns det som att man är den smutsigaste och äckligaste personen som gått i ett par skor. Därför går jag inte utanför dörren utan min foundation på. När jag väl hittat rätt och betalt avgiften för besöket kom läkaren ut och ropade upp mig.

Jag hann knappt in på hans rum förrän han säger: Jaha, här var det akne ja! Han kände lätt på min kind och mumlade för sig själv: Hårda och ömma utslag. Sedan drog han ner sitt lampförsedda förstoringsglas och tittade i två sekunder på min hud och frågar Har du problem på ryggen också? Jag krängde av mig tröjan och visade upp ryggen och hör att han fortsätter sitt jakande mumlande. Därefter tar han fram en laminerad bild, där en skala från lätt akne till svår akne visades. Jag har alltid fått höra (av välmening från min omgivning) att mina problem inte är speciellt stora, för de har träffat människor med större problem. (Man skall aldrig mäta ett problem med ett annat, för mitt problem är MITT PROBLEM. Att andra har det värre lindrar inte mina känslor.) Det är ungefär 10 bilder som visas och han pekar på bild 7 och säger: Du hamnar här någonstans. Alltså, jag hade värre än måttlig akne så att säga. Kändes ju jättebra att höra...

Så han skrev ut antibiotikan Tetralysal till mig. De fyra första veckorna skall jag ta två om dagen och sen de resterande 5 MÅNADERNA skall jag ta en om dagen. När man tar kapslarna skall man inte äta järntillskott eller kalcium, för det slår ut kapslarnas effekt. Därför måste man ta järnkapslarna/äta mejeriprodukter 3 timmar före en kapsel eller 3 timmar efter en kapsel. Därför är det just nu ett pussel att få i sig järntabletterna jag har. Men det funkar. Dessutom fick jag Epiduo gel som jag skall smörja på problemområdena på kvällen. En kräm som var så dyr att jag nästan fick dåndimpen när jag såg det. Men, kan dessa medicinska produkter hjälpa så får jag stå ut.

I lördags, på fjärde behandlingsdagen märkte jag av biverkning nummer ett. TORRHET OCH SVEDA! Hela anisktet har blivit torrt. Specielt runt ögon och mun. Smörjar mig med cerat ungefär 30 gånger varje dag. Att ta på ögonkräm på morgon och kväll är en pina! Det svider och det sitter i en bra stund efteråt. Det är bara att stå ut!


Men för att återkomma till min rubrik:
Idag är jag på behandlingsdag 6. Tro det eller ej, men jag tycker mig redan se skillnad. Läkaren sa att det skulle kunna ta upp till 1 månad innan jag såg något resultat och på nätet har jag fattat det som att det kan ta ännu längre tid. (Jag ska nog sluta läsa om andras erfarenhet av Teralysal, för jag blir skrämd av deras dåliga erfarenheter av antibiotikan.) Jag vill ju bil av med mina problem, så därför antar jag att min hjärna mer än gärna ser nya resultat varje morgon. Jag är som sagt torr som en torrboll och inte ett enda nytt utslag har blossat upp. Än i alla fall! För, jag är beredd på att det kan komma att göra det under behandlingstidens gång! Men så länge det inte sker njuter jag! Trots att ansiktet är torrt! (Kommer jag klaga på min torrhet, låt mig göra det och peppa mig till att det kommer bli bra!)

Blev lite peppad av en film på nätet där en person som använt Roaccutan gjort en film om sin hys utveckling. Hon hade tagit bilder med jämna mellanrum och resultatet lät inte vänta på sig. Sista bilden, som var tagen på dag 155 var så fin! Funderar på om jag skall ta bilder och göra en sådan film också. Mest för att visa mig själv att det går framåt. Jag får se vad jag orkar med, helt enkelt.


Så, nu vet ni vad som tar upp stor del av mitt tänkande!
Ha det så gott!

RSS 2.0