Dagens gulliganer är morgondagens huliganer?

Igår blev jag inbjuden att vara hejaklacksledare till IFK Göteborg - IFK Norrköping som skulle visas på tv. Min klack bestod av Felix och Willy. Som dom hejade! Fotbollen i sig var väl inte så jätteintressant, inte om man jämförde med hejandet och olika hejarramsor. Som de levde om. Willy är en riktig liten huligan. Matchen vann det rätt IFK. Inte märkligt alls, de måste ju känt supporten ända till Norrköping.

Vi får se, på måndag kanske vi ska gå på livematch. Hade varit kul att se den i action.


Lagen om inbjudan

När jag vaknade i förmiddags (inte alls så sen som jag trott det skulle bli) hade jag fått sms från Mattias. Han bjöd in min till deras utelek på gården. Så jag skyndade mig ur sängen, drog på mig lite kläder och kastade mig iväg. Köpte med mig lite snabbmat från gyllene m:et. För något behövde jag ju få mig till livs. Väl där uppe busade killarna med ett gäng andra ungar, cyklade och hade sig. Det var skönt att komma ut ett par timmar i solen. Felix fick mig dessutom att springa ett varv runt stora fotbollsplanen. Det ni, det trodde inte ens jag själv skulle hända.

Tröjan ligger på blockning. Kände på den nyss och den var torr, så imorgon kan jag börja jobbet med att sy ihop den. Åh! Den kommer bli så fin! Startade en snabbstickning ikväll. En blåvithalsduk som Willy önskat sig. Skönt med ett projekt som går ganska fort att göra klart.

Men nu, nu är det natten!
God natt!


2 år.

2 år och en dag. Det är en lång tid. Jag kommer ihåg exakt vad jag gjorde för två år och en dag sen. Jag kommer ihåg att min syster ringde mig och berättade en fasansfull sak. Jag vet att jag blev tom direkt på sekunden när hon berättade. Senare samma dag ringde jag pappa och pratade med honom. En ledsen och tom pappa. Han hade också fått nyheten. Det gjorde ont. Ont i hela mig, dels av nyheten men också av pappas smärta.

2 år har gått sedan en fin man lämnade livet. 2 år. Och en dag. Fortfarande idag gör set ont. Fortfarande minns jag med glasskärpa sista gången vi sågs. Fortfarande idag kan jag känna mig dum som inte hörde av mig till honom.

Jag saknar dig Dennis, oerhört mycket!


Jag förundras!

Människor får mig att förundras! Och det leder ofta till att tankar och funderingar blir en aning förvrängda. Jag erkänner det. Men, ibland gör det mig också en aning arg. Jag vill kunna säga det, men får så dåligt samvete att jag tänkt arga tankar för något jag tolkat och försökt gissa mig till.

Det svåraste jag vet är kommunikation! Kommunikation kräver att man använder samma sätt att prata. En person kan prata länge och målande om en sak och få det att liksom blomstra utan att för den delen använda omskrivningar eller få det att låta annorlunda mot vad verkligheten egentligen är. En annan säger det den har att säga, rakt och enkelt. Kort och koncist. Inget sätt är mer rätt eller mer fel. Det kräver bara att om de personerna pratar med varandra, att de har förståelse för det, utan att för den salens skull konstaterat det högt först.

Jag har testat det här med kommunikation ett tag, försökt och gjort observationer och dragit slutledningar. Alla vet att jag tycker om att prata. Det gör jag! Men, då ska ni veta vilken energi det tar av mig. Andra har sagt det och jag ser själv nu, jag pratar gärna kort och koncist om en sak när jag ska berätta. Försöker jag utveckla blir det bara fel och ingen förstår. Fler utropstecken blir till frågetecken än tvärtom. Ju mer ord jag använder, desto fler frågor får jag. Tyvärr är det dock så att alla uppskattar inte rakhet i allt. Man ska t.ex. när man ringer ett telefonsamtal för att fråga något brådskande så ska man småprata innan man kommer till det viktiga. Jag försöker, men det blir bara fel. Forcerat och konstlat. Jag börjar dock se att mitt sätt att prata beror på känslan av att jag inte vill ta plats. Så, om jag berättar snabbt så slipper de andra tycka jag tar allt utrymme. Dessutom har jag många gånger fått känslan av att andra lyssnar på mig för att vara trevliga, men skyndar sig sen att ta plats själva. Jag VET att det är mina hjärnspöken som orsakat detta för mig. Mina grå demoner som säger att jag duger bara till när alla andra alternativ är strukna. Verkligheten är inte sådan. Jag vet det. Eller ja, för att vara exakt, jag hoppas att det inte är så.

Well. Ni ser. Jag är sjuk. På riktigt. Jag tillåter mig inte ens tro att jag är lika viktig som någon annan. Dessutom, igår försökte jag ta mig över ett av mina hinder, be om hjälp, och fick väl inget superbra svar på det. Så, tillbaka på ruta ett igen, vilket innebär ytterligare en veckas hårt jobb och ansträngning innan jag ber om hjälp igen. Kvällarna är inte roliga. Då blir det mesta svart i takt med att mörkret faller där ute. Trots stor trötthet i kroppen kommer jag inte i säng i tid och somnar sent gör jag, om jag har tur vill säga. Sov uselt i natt, så nu ska jag göra ett nytt försöka till god sömn.

God natt!!


En bra dag!

Wow!

Idag har jag faktiskt haft en bra dag, nästan helt igenom. Jag kom upp vid 10:20 vilket är rekordtidigt näst intill. (Bara de dagarna när jag haft möten eller läkarbesök har jag gått upp tidigare.)

Skulle städa idag, så jag gjorde det innan frukosten. Ville inte hamna i situationen att fastna i soffa igen. Hade trots allt en tid att passa. Två skulle jag hämta Felix på dagis. Insåg dock att jag är snurrigare än vanligt. Bytte jag rum för att t.ex lägga en sak till rätta slutade det med att jag började på något helt annat. Som när jag dukat fram min frukost, så hamnade jag i badrummet och hängde upp rena handdukar. Bra jobbat!!

Affären är ingen rolig plats dock. Skulle upp och fixa växel till parkeringsautomaten och kände pulsen rusa och hjärtat klappa som en stånghammare. Men på med pokerfacet och le, le, le så går det att ta sig ur det jobbiga också.

Sen 14-tiden har jag varit fullt sysselsatt av Felix. Han är verkligen en helt underbar liten person. Har de senaste veckorna sett mer och mer hur mycket han är lik mig. I sätt och personlighet. Inget, verkligen inget kommer få skilja oss två! Hoppas verkligen att moster kommer få ha en lika stor och betydande roll i hans liv även efter tonåren. Håll tummarna!

Låg och tjuvligans på honom ikväll när han skulle somna. Hur ljuvligt är inte det? Han låg och kämpade för att hålla sig vaken och vips så klippte ögonlocken till en sista gång för dagen. En djup suck kom från honom och han sov tryggt. Fick dock lösgöra honom från varma kläder och täcken en timma senare då han var varm som en vedeldad bastu. Jag är lycklig för att få lägga mig i en varm säng.

Men, nu ska jag nog se till att somna så att dagen slutar utan allt får mycket ångestpåslag. Good idea va?


Vi var ute hos morfar och Anna-Karin en sväng ikväll. Felix visade mojfaj hur man spelar Toca Doctor. Mojfaj lärde sig till och med hur det fungerade och sa att det var kul. Att mobilspel är kul, det hör man inte ofta från den gubben.


Mina busungar.

Mina hjältar. Mina idoler. Mina ögonstenar. Mina solar på nattsvart himmel.

Igår somnade Willy med sin näsa inborrad i min nacke och med sina armar om min arm. Hans snusade gott där och hade inte min kropp varit redo för fight och krig så hade jag säckar snabbt efter honom. Orkar jag ska jag därför ha Felix här på torsdagnatt.

Vet inte om ni vet det, så är mina tre syskonbarn verkligen betyder otroligt mycket om mig. Så, jag antar att de omedvetet kommer att se till att jag tar mig upp från botten igen.

Kärlek till dem och mina nära kära!


Bus med buspojkarna



Åkte upp och hälsade på hos Felix och Willy idag. Två killar som kanske inte är de bästa lekkamraterna. Jisses. Den ena ville bygga tågbana medan den andre stormade fram som Godzilla. Så, det är inte helt lätt att vara den tredje i deras lek. Det är svårt att hitta på lekar som båda uppskattar samtidigt. Hade Felix fått som han önskat hade vi suttit med näsorna i böcker hela kvällen. Hade Willy fått leka det han ville hade vi bara studsat i sängen.
Puh!
Men, medan Felix var på toaletten försökte jag och Willy oss på att läsa bok. Hur det gick? Om du frågar mig så gick det kanske inte jättebra eftersom han stängde den mest hela tiden. Men, han låg gott där i soffan och fånade sig. Innan jag skulle åka hem hade jag lovat Felix att vi skulle läsa bok. Tyvärr blev det lite stressigt, men vi hann. Tyvärr var det en mycket ledsen liten kille efter bokläsningen. "Mostej, läsa tje böckej". Som tur var kom han snabbt på andra tankar. Han hade ju fått veta att jag skulle få besök av två kompisar, så han sa åt mig att skynda mig att åka hem och hälsa på dem, och sen skulle jag sova! Ord och inga visor.

Puh igen!

Ska nog ta och lägga mig nu, det har varit en rätt lång dag. Sängen är nybäddad och boken vill läsas ut. Bäst att göra slut på denna måndag och se framåt mot imorgon!


Natti Natti!


Skara sommarlad!

SÅ HÄR ROLIGT HADE VI PÅ SKARA SOMMARLAND!


Felix och jag strax innan vi skulle hoppa ner i poolen!



Willy uppskattade att köra bil med mamma!

Jag kom hem med massor av bilder från vårat Sommarlandsbesök, men många av dem var inte schysta att publicera här i bloggen. Därför uteblir bildbomben. Däremot kan jag säga att det var en galet rolig dag. Solen sken som om den inte gjort annat. Räkna också med att det inte var knökfullt med folk, utan det faktiskt fanns svängrum. Vi behövde inte heller köa till karusellerna, vilket är uppskattat när det är mycket barn med. Det fanns lite vattenrutschbanor som hade långa köer, så vi valde att stå i två av dem.
Vi var där från att det öppnade till det stängde, och jag tror att det var ett måste, om man ville hinna med allt. Jag själv är ju som ett stort barn hela jag, så jag ville hinna med allt, allt och allt.
Tänka sig, jag fick upp svågern i Tranan och njöt av turen enormt mycket när jag förstod att han var väldigt höjdrädd. (Nästa steg är väl att få med honom upp i Atmos Fear på Liseberg...)
Att gå in på Skara Sommarland kostar 289 kr och i det priset ingår allt. Man får åka hur mycket man vill, och med såna ickebegränsningar kan det bli mycket åka av om man vill.
Jag tror att det var rätt många trötta barn som satte sig i bilarna klockan 19 i söndags kväll. Visserligen somnade varken Felix eller Willy på vägen hem, men jag kan nog göra det konstaterandet eftersom jag själv däckade i min egen säng klockan 22.

Ska ni åka till Skara Sommarland? Säg till i så fall, jag tar gärna en tur dit igen!!


Gårdagen må ha varit en på 1000...

...men tillsammans med mina fantastiskt underbara syskonbarn blir det lätt en oförglömlig dag!

Om det hände något speciellt? Nä, det kan jag inte påstå. Men med kloka ord, glada tillrop och mängder med skratt behöver det inte till något stort eller händelserikt. Det räcker gott med kärlek, skratt och glädje!


Därför tänkte jag visa ett axplock av små händelser från gårdagen:


Felix och Willy väntar på att mamma skall komma hem från jobbet, så att de kan åka ut och hälsa på hos morfar.



Neo var faccinerad av gräset och det var roligt att blåsa det på faster.



Visst är det helt fantastiskt att se på när två små pojkar leker sina lekar i godan ro? Utan att bry sig om det som händer runt omkring dem? "Titta Felix, man kan julla dom..."



Två små herrar leker rövare på farfarmorfars altan.



Willy Finsmakaren - oj vad arg man kan bli när russinpaketet tar slut! Men, är man så charmig som Willy så gör det inget alls!



Morfarfarfar fick lite mys med de två äldsta, men tro inte att det gick att få en bild när alla tittade in i kameran. Nej nej, varför sitta still när man kan vara i full gång hela tiden?



Min kära pappa sammanfattade dagen på ett mycket bra sätt:
"Det är inte bara Neo som kommer somna när han lägger sig, det kommer även farfar göra."
Jag tror inte de två var ensamma om att somna som en stock igår. Det gjorde även jag! Misstänker att även Felix och Willy däckade gott på sina huvudkuddar igårkväll också!
Det var helt enkelt en otrolig dag igår!


Två små bär från samma buske

En sak slog mig i lördagsförmiddag när Willy drog igång med sitt bus i min säng. Jag fick en rejäl flashback. Det kändes som september 2008. Det kunde lika gärna varit Felix som satt där i min säng och flirtade med mig.

Fast, den här gången var det då Willy som hade invaderat det Angelicanska hemmet. Men, det vara samma skratt, det var samma plirande ögon och det var näst intill samma energi! De har samma energi, men Willy är lite lugnare! Dessutom bara älskar han att ligga och mysa innan han skall somna.

Oj, det var ett mycket mysigt dygn som jag och Willy camperade ihop. En hel del nya bilder togs idag. Så jag skall redigera även dem, så kommer det en bildbomb sen när jag är mer F F F - fit for fight. Så, hang on! Det kommer snart hoppas jag!


En vanlig söndagsmorgon...

I söndags när jag låg i sängen och surfade planlöst kom syrran online på msn. Genast frågade jag om det inte kunde finnas chans till ett litet webcamsamtal med Felix. Det tog inte många sekunder innan han dök upp på min skärm. Sen tog det inte heller många sekunder innan han tappat intresset och ville fortsätta med sina teckenövningar. Willy däremot stod nedanför och ynkade lite, han ville se vad som hände. Gissa om jag fick stora, vackra ögon mitt emot mig när Weronica vred ner kameran. Tror jag skall ta mig ett par videosamtal med honom vad det lider, han verkade ha tid att uppskatta det.

Men, moster får skylla sig själv! Undra om jag inte kan få lite kvalitetstid med dem i helgen, mina två små hulliganer?

Men, det räcker att jag tar upp den här bilden när jag behöver lite boost. För, jag blir glad ända in i benmärgen när jag ser den! Underbara ungar!


Att snosa på en bebis!



Idag har jag varit och hälsat på hos Malin, Martin och lilla Tim.
Tim var en otroligt lugn och sovande bebis.
Mellan målen så sov han, om han inte låg och knorrade och myste då så klart.
Det är ju så härligt att få snosa och gosa med en liten bebis!
Jag kan liksom inte få nog av det.
Hur gott är det inte att ha en bebis sovande på sitt bröst?
Så gott att man lätt somnar själv...
Idag lyckades jag dock hålla mig vaken.
Så att jag och Malin fick lite kvalitetstid också.

Härligt värre!

Tack för en underbart mysig dag Malin min!


Julafton 2010



2010

 

2008 och 2009


Åter igen har vi då firat julafton, en dag som jag minns var jättelång när jag var yngre.
Igår kändes det som att jag vaknade, träffade nära och kära och sen gick och la mig.
Bilderna  här ovan visar att det är killarnas tredje julafton.
Innan det var dags för lite julklappsutdelning bjöd systeryster Weronica på lite gott fika
medan vi andra stod för massa prat och skratt.

En härlig förmiddag med större delen av familjen.
Nu är det ett år kvar tills vi gör det igen!


Mitt sommarlov...

...vad jätteskönt mitt sommarlov skall bli!



Titta vilka sköna bilder jag hittade i min i-Phone!
Visserligen vet jag att de också finns på min dator. Jag har miljoner bilder på min dator. Eller ja, kanske inte miljoner. Men en stor mängd är det i alla fall. Tyvärr är det inte ofta jag får för mig att gå in och bara titta på mina bilder. Nej, de ligger mest där och tar upp plats. Det är högst otänkbart att jag skulle radera dem, bara för att frigöra lite plats. Den handlingen finns inte på kartan. Nej, mina bilder är mina bilder. Vare sig jag tittar på dem ofta eller inte.

Anledningen till att jag tittade på bilderna nu, var för att telefonen är inkopplad i datorn för batteriladdning. Därför kom frågan om jag ville ladda över bilderna till datorn, öppna mappen eller vad det nu kommer upp för förslag när man kopplar in luren mot datorn. Därför satte jag mig och tittade på bilderna. Många kommer från i somras. Bland annat de två här ovan då.

De är tagna en relativt vacker sensommardag. Svägerskan Hanna och jag tog med oss killarna för att gå på blåbärsjakt. Två tappra jägare var taggade till tänderna när vi började gå mot blåbärsstället. Det dom inte förstod var att de skulle behöva jobba för att få lite blått guld i munnen. Därför blev vi inte långvariga i blåbärsriset utan vi fick snart vända hem igen.

Då var killarna med på noterna igen. Plötsligt var det som någon satt eld i baken på dem. De spurtade ifrån oss i rekordfart, medan vi hamnade på god efterkälke.


Tänk vad roligt det är med bilder. En bild säger mer än 1000 ord. Två bilder bör med andra ord säga mer än 2000 ord. Bilderna här ovan säger mängder med ord till mig. Lycka. Tävling. Spring. Sommarlov. Bus. Lek. Vänskap. Och så vidare. Vad säger bilderna dig?

Berätta gärna, jag är nyfiken!!

Otrolig lycka?

Förra veckan var jag i Danmark med min vän Sofia.
Och eftersom vi åkte med Stena Line så var det ju självklart att vi besökte deras shopp på båten.
Jag minns när jag var liten och någon i min omgivning hade varit i Danmark, hur roligt det var at man fick en liten present från just båten.
Därför var jag ju såklart tvungen att köpa något till mina små killar.


Felix med sitt Smartisröret...
  





...och Neo med sitt Smartiesrör!
  




Ett Smartiesrör är väl inte någon större present.
Men tydligen räckte det gott och väl.
Båda pojkarna blev riktigt glada när de fick det!
Dessutom var det ju en rolig bil till!


Fun City, Fun City...

...HÄNG MED TILL FUN CITY!



I tisdags var vi en ganska stor, tapper skara som styrde kosan mot Varberg och Fun City.
Det var jag, Felix och Jasmine.
Magnus, Hanna och Neo.
Magnus (Hannas bror), Ulrika, Klara och Filip.
Och tro det eller ej, vi hade värme hela dagen, och framåt förmiddagen sken solen som aldrig förr!


Två förväntansfulla killar...
(Eller var det vi vuxna som var det?)


Väl inne på parken började vi med att checka in åkattraktionerna.
Några av oss åkte en läskig båt som gungade högt och snabbt!
En båt som Felix nog hemskt ville åka, men den var nog i det läkskigaste laget för honom.
Så han och Neo fick istället åka en bilattraktion.
Fast ni som känner Felix, så har han kanske inte världens bästa tålamod.
Så, innan attraktionen startade hade han klättrat ut!
Snacka om han fick en lång näsa när han såg Neo åka iväg!
- Schöa biiiil!
Så när den stannade hittade vi en annan bil där Felix inte kunde krypa ut.
Så fick han tillslut köra sina bilar och Neo åkte gladeligen med han också.


Vildingen och Filbunken
(Innan Vildingen kröp ur)


Ääääääntligen kunde de köra iväg båda två.


Vi skulle så klart också testa på radiobilarna.
Neo åkte iväg med pappa Magnus, men tyckte nog det var lite läskigt med krockarna!
Efter diverse kölogistik och ohyffisga tonåringar kunde även Felix, Jasmine och jag åka iväg.
Och ni kan tro att Felix skrattade sig igenom det!

 


När attraktionerna var avklarade avancerade vi in i parken.
Nästa del var badlandet, men vi bestämde att vi skulle ta det sist.
Så istället gick vi till djurparken och tittade på älgar, renar, getter, kameler och många andra djur.
Man kunde köpa lite mat och gå in till getterna om man ville.
Och det ville vi, trots lersörjan!
Neo och Felix var fascinerade av djuren, men i ett obevakat ögonblick stack Felix.
Och vips så låg han i en lerpöl och kravla!
Snöpligt? Ja!
Roligt? Absolut.
Och Felix skrattade nog mest själv!

Som tur var fanns det en vattenkran utanför hagen, så skorna fick sig en rejäl omgång!
Så här i efterhand är det lite tråkigt att ingen tog kort på det lilla lermonstret!
Men, under lunchen fick skorna stå på ett bord och soltorka...




Vi vuxna åkte någon attraktion och Klara och Neo satt förtrollade vid en trollerishow,
innan det var dags för lunchen.
En lunch som kantades av en hel del ettriga getingar!
Så det var bara att aktsamt skynda i sig maten.
Lillkillarna var inte speciellt sugna på mat.
De ville ju gå och BAAAAADA!


Hanna, Neo, Klara, Felix, Jasmine och jag vågade oss på att byta om!
Vattnet skulle vara tempererat, men något kallt var det nog!
Så det tog en stund att komma ner i vattnet!
Men, det fanns ju i alla fall en mängd olika rutschkanor, så lyckan var oändlig.
I alla fall tills första åket var klart.
För tvi och fy för att hamna under vattnet!



  
Felix går bärsärk i poolen.

* KLICKBARA*

 
- Fastej, upp! Inte vaja i vattnet fastej!


Vattenrutschkanan var rolig fram till vi kom fram till slutet och vattnet...


  
FIKAPAUS!


Alla behöver vi lite socker emellanåt.
Och efter varsin delicatoboll kunde vi hoppa ner i vattnet en liten stund till.
Innan två pojkar blev fullständigt trötta då...


 
The first boy down
Leket och buset tog kål på Neo först.
Han var så trött att inget kunde hålla honom vaken!
Antar att det trots allt är ett gott resultat efter en heldag på ett äventyrsland?



En kvart på motorvägen och nästa unge herre somnade gott!


Nu inser jag att jag inte fått en enda bild på Hannas bror och svägerska och deras små.
Sicken usel fotograf jag måste vara...

Men, tack för en trevlig dag!!



Och roligast var nästan denna skylten


*KLICKBAR*


- Meja godis?



Faster Weronica bjöd på lite godis till lerleken!
Neo åt upp sitt snabbt i hopp om att det då kunde komma mer.
- Meja godis?
När vi kom var han restrektiv med sina kramar och pussar,
men för att kunna få lite fler karameller så var han beredd att ge massor av pussar!
Så, efter ett riktigt pusskalas kunde han glatt börja mumsa i sig godiset!
Och han hade tur, han fick fler bitar en Felix.
För, Felix hade inte tid att äta godsaker.
Han hade fullt upp med lerpressen, som han gjorde mönster med!


Spontanträff med Belix och Lillebror!

Som bestämt följde Jasmine med mig hem idag efter att jag hade jobbat klart. Detta för att vi skulle se på film och ha lite mys. Men, när jag sa att jag bara skulle gå och byta Lillebrors present så tyckte hon att vi skulle bjuda in oss hos Weronica med familj. Sagt och gjort så gjorde vi det! Snabbt och lätt, färdigbrett så att säga! Så efter att ha ätit lite mat och annat så styrde vi kosan mot Ytterby och ett par timmar långt besök.

Redan när vi kom gående på gården hörde vi hur en lite Felix blev arg och förbannad på sin mamma. Han gjorde inte som hon sa, och jag tror han tänkte att hon inte gjorde som han tänkte. När vi sen kom upp på loftgången öppnade Weronica dörren och ut kom en liten illbatting flygande och snabbt flaxade han upp i min famn! Me, där blev han väl egentligen inte långvarig. För Jasmine kom att bli en stor favorit ikväll! Felix är känd för att fyra av stora charmoffensiven. Ikväll var det något i hästeväg. Han hade full koll på vart Jasmine befann sig och han skulle leka, "prutta" på hennes mage, kramas och busa med henne. Det märktes absolut mest Då skulle han upp i min famn för en kram, och när den var avklarad kastade han sig över till henne. Kärlek vid första ögonkast!!


Lillebror var lika go som i måndags, eller godare får jag kanske säga! För, idag var han inte hungrig. Han var mest en liten tröttmössa. Han sov när vi kom, han somnade om när jag klappade honom i rumpan och han sov efter att han blev upplockad. Enda gången han vaknade var väl egentligen när vi bytte ställning på honom, och han inte fick ligga i sin grodställning på våra bröst. Och när han blev nersatt i babysittern förstås, det gillade han INTE. Protester, proteseter, protester! Men, att snusa in en bebis doft, att man klarar att ställa sig upp efter det. Har man inte somnat av en trött bebis så däckas man ju av deras dofter! Underbara lilla knytt!


Belix och Beppe


Jasmine och Lillebror
(tror minsann att två killar charmade en tös ikväll)


Moster och grodrumpan!


-Det var tur att mamma skulle hänga tvätt. Då kan jag ligga här på moster i fred en stund medan storebrosan sysselsätter sig. Zzzzzznark!


Vilken date!

Idag fick jag ett samtal från systeryster. Hon sprudlade i luren och berättade att Mattias var på sjukhuset för att hämta hem henne och minmannen. (Minimannen som just nu kallas av Willy av mig, eftersom det är det jag fått höra. Men, tydligen är det inte helt bestämt.) Moster Angelica var snabb och fråga om det var okej att jag kom och hälsade på, och jag fick ett rungande JAAAA! Så, jag har gått och studsat på jobbet idag, i väntan på att få komma hem!

Självklart hade jag med mig en present till lillprinsen, och Felix var snabb att öppna den så klart. Och, Weronica bara skrattade och bad mig gå och titta i hans säng. Där låg 2 exakt likadana snuttefiltar av den jag hade köpt. Så, det blir till att byta den så klart. Något unikt vill jag ju komma med!

FavoritFelix hade självklart suttit och väntat på mig en längre stund. Så gissa om han blev glad att se mig. Så glad att han ville sitta i mitt knä ar samtidigt som lillprinsen låg där. Vem vill dela sin favoritmoster med någon annan? Och, speciellt med en liten inkräktare som tydligen kallas lillebror.

Lillkillen var helt underbar. Mysgospojken min! Moster är åter en stolt moster minsann!!



Ååååh, moster du är bäst, men jag är lite hungrig! Ge mig käk!!


Jag orkar inte skriva...

...så bilderna får tala för sig själv.


Igår åkte jag ut till systeryster och Felix och spenderade lite tid med dem. Vi var ute och lekte, som rövare minsann. Vi jagade/kastade/sparkade boll och vi sprang upp och rullade ner för slänten och skrattade massor. Sedan gick jag och Felix ner till Stora Lekparken (som den hette när vi var små i alla fall) och klättrade i klätternät, gungade gunga och sen snurrade Felix runtrunt i snurrgungan. Snacka om att bli trött därefter.




Jag mötte upp Hanna idag för att följa med och hämta Neo på dagis. Därefter styrde vi kosan mot Barn Palatset i Gamle stan. Där åkte vi ruschbana, klättrade i klätterställningar och skrattade i mängder. Neo ville INTE äta mellis, han ville bara leka. Och, han försökte visa sina enorma kunskaper i förhandling genom att hävda att han bara skulle åka "en sista gång". Neo fick en liten present av faster också, en såpbubbleblåsare. Gissa om han var fascinerad!


Igår somnade jag lätt som en plätt när jag gick och la mig. Något som kommer ske även idag. Det är tur att man har småknattar som kan köra slut på en. Och det där med lediga dagar... haha!


Tidigare inlägg
RSS 2.0