Nattstickning


Efter tre timmars snurrande i sängen gav jag upp sömnförsöket. Jag hade en likadan natt igår, så jag skulle ha tagit sömndroppar när jag la mig. Tyvärr kröp latmasken fram, när jag insett att jag borstat tänderna och inte orkade göra om proceduren. För att få i mig dropparna måste jag dricka mjölk...

Men ja, så här tre timmar senare förbannar jag min lättja. 
Dessutom svär jag ganska grovt över min kropp/mitt huvud som både är jättetrött och superpigg på samma gång. Varför kan de inte sammarbeta?

Well!
Jag tog mig en nattmacka och lite te, (undra om jag orkar borsta tänderna igen...?) och nu ska jag sticka en stund och lyssna på min ljudbok. Misstänker att det skall öka på den trötthet som behövs för att somna.

Wish me luck!



En vecka utan ljudbok...

I tisdags eller onsdags avslutade jag den sista ljudboken jag hade hemma för tillfället och insåg att det blivit fyra utlyssnade sedan jag klarat av Robert Gustavssons Från vaggan till deadline. Bara för att jag återigen har suttit uppe okristligt sent, eller tidigit om man vill se det så, skall jag spä på sömnbriten ytterligare lite till och kort redogöra för de böckerna.
 
Jo Nesbø - Fladdermusmannen
Som jag sa tidigare, boken är riktigt bra, språkligt sätt. Däremot kom jag inte riktigt in i handlingen och lyssnade kanske bara med ett halvt öra som bäst. Lite trist faktiskt, för huvudpersonen Harry Hole verkar vara en rätt intressant person. Komplex om jag skall hitta ett bra beskrivande ord. Väntar lite till med hans böcker, i hopp om att jag skall vara mer fokuserad nästa gång.
 
Viveca Sten - I stundens hetta
Katarina Ewerlöf läser den här boken och jag gillar hennes berättarröst. Jag tycker inte alls att det är konstigt att hon blivit utsedd till bästa ljudboksröst flera gånger i rad. Jag har ju tidigare berättat att jag tyckt att Viveca Stens böcker är lite trista, att det antingen varit lätt att lista ut mördaren eller att böckerna haft lite torftigt språk. Däremot gör Katarina böckerna lite mer intressanta faktiskt. Just den här är väl en av Stens bästa böcker. En lite trasslig berättelse där inget är skrivet i sten förrän på slutet. Helt klart en bra bok, och man behöver inte ha läst de tidigare böckerna i serien. 
 
Ann Rosman - Mercurium
Ann Rosman har ju blivit lite av en favorit för mig. Hon skriver bra och hon väver ihop flera spår på ett snyggt sätt. Hon blandar historia med nutid och det finns hela tiden röd tråd i det hon skriver. Däremot har det tyvärr varit en rätt tråkig uppläsare av ljudböckerna. I Stens böcker blir historierna lite bättre av att det är en bra uppläsare, i Rosmans böcker kan det bli lite tråkigt på grund av uppläsaren. Jag har läst (lyssnat) på alla böckerna i serien om polisen Karin Adlers arbete och liv, och tyvärr kom inte Mercurium upp i samma klass som de andra. Den är fortfarande bra, men jag antar att det är svårt att hela tiden toppa toppresultat som författare. Däremot så är mitt intresse för Marstrand fortfarande riktigt stort. Måste helt enkelt ta tag i och läsa på mig om ön!
 
Jerker Eriksson och Håkan Alexander-Sundquist - Phytians Anvisningar
Detta är den avslutande delen av en serie om tre böcker. Den första var Kråkflickan och den andra var Hungerelden. Två riktigt bra böcker som jag avslutade på knappa två dagar. Midsommarhelgen närmare bestämt. Historien var grymt bra uppbyggd. Massor av mord uppdagades samtidigt som läsaren får en stor inblick i en psykologs arbete. Inför bok tre var inga mord lösta och psykolgen trasslade in sig i märkliga situationer. Det fanns helt enkelt massor av lösa trådar att knyta ihop innan bok tre var slut. Och som jag blev besviken. Jag hade längtat efter att få ta del av upplösningen och kände mig lite lurad när så sista boken var utläst. Antar att jag satt lite för stora förväntningar på den. Visst, det var inte så att jag listat ut bokens upplösning helt, men jag hade nog väntat mig ett lite mer rafflande slut. Har ju lyckats lyssna på flera hela bokserier i sträck, och det kanske inte alltid är så bra. Det kan vara bra att vila ifrån huvudpersonerna ibland. Vill dock inte säga att jag sågar serien pågrund av tredje boken. De två första böckerna är ju riktiga sidvändare så att säga. Så, har du lite tid över och inte vet vad du skall läsa så är det ändå en serie jag kan rekommendera.
 
 
En vecka utan att lyssna på ljudbok är allt för lång tid. Så idag påbörjade jag Jonas Moströms bok Stryparen. Jag tror att jag läst någon bok i hans serie, och har för mig att jag tyckte det var en bra författare. Men, den boken är någonstans i mitten, så nu börjar jag om från början. I "värsta" fall får jag helt enkelt lyssna om den boken jag redan läst. Eller så hoppar jag över det. Det kan också vara så att den boken är ett lån av syrran och jag valt att inte läsa den för att det var mitt i serien. Det får jag se när jag kommer dit. Hade dock en förhoppning att påbörja en "riktig" bok nu. Men, det känns nästan som att jag glömt av hur man gör när man lutar sig tillbaka med en god bok som man läser för egen maskin. Får se om jag hittar tillbaka till det...
 

By the way...

Idag har jag suttit och funderat på att blogga om den senast lästa boken. Nu fick jag lite lust till att plita ner det och insåg att den senast lästa boken är hela tre böcker faktiskt. Ljudböcker är fantastiskt, men jag måste nog försöka mig på att överge dem lite, för att återgå till "riktig" läsning. Arne tycker att jag blivit lat. Han ser inte tjusningen att lyssna på böcker samtidigt som man pillar med något annat. Jag stickar och lyssnar samtidigt, det går skitbra. Då aktiverar jag båda sidorna av hjärnan samtidgt, dels den som tar hans om tal och text, dels den andra som räknar matte. Skitbra grej faktiskt!
 
Men åter till böckerna som blivit lästa.
 
Själakistan - Ann Rosman
Porto Francos väktare - Ann Rosman
 
Ann. Rosman skriver bra böcker. Hon har ett bra och varierat språk och det finns hela tiden en känsla av att få veta mer när man läser. Jag gillar att hon väver ihop historia med nutid och det på flera plan. Sista boken, Porto Francos väktare gjorde dessutom att jag funderar på att gå till biblioteket och låna böcker om Marstrand. Jag vill veta mer om öns fantastiska men också gastkramande historia.
 
Från vaggan till deadline - Robert Gustavsson
 
Robert Gustavsson läste själv sin bok och det var en oerhört intressant livshistoria han hade. Flera gånger skrattade jag gott åt det han berättade, samtidigt som jag flertalet gånger kände både vemod och sorg på grund av det han berättar. Det framgår tydligt "att livet som kändis" inte alls är lättare än andra vanliga Svenssons liv. Klart en biografi som går in på min 10 i topp-lista!
 
 
Nu har jag gått in på Jo Nesbøs serie om Harry Hole. Språkmässigt är boken jättebra. Tyvärr tror jag att det blivit en och annan deckare för mycket nu det senaste, så jag orkar inte riktigt koncentrera mig på den. Ska försöka skärpa till mig nu, kan ju inte låta en bra författare gå mig förbi för att jag är lite blassé.
 
 
Önskar mig tips på lite bra sommarläsning, och då inte deckare i synnerhet kanske. Snarare lättsamma böcker, gärna som 100-åringen som klev ut genom fönstret och försvann eller Den ljuva giftkokerskan. Har du tips på böcker, säg i så fall till. Tack!

En liten lista

Igår när jag hade byggt ihop min bokhylla och fått upp alla böcker i den tycktes det fattas en hel del böcker. Jag är ju otroligt duktig på att köpaböcker, speciellt pocketböcker. Jag önskar att jag hade sammanställt en lista i takt med att böcker inhandlas. Hade jag gjort det hade jag ju kunnat notera när någon bok lånas ut. Men nej, det har jag inte gjort. Därför fattast det just böcker, eftersom jag glömmer av att få tillbaka dem.
 
Med hjälp av bloggen har jag kunnat göra en liten lista över böcker som fattas mig. Däremot är jag ganska så säker på att det är fler som fattas.
 
I alla fall, här är listan på de böcker jag vet fattas.
  • Anhörig - Katarina Janouch
  • Vår lilla hemlighet - Toni McGuire
  • Tusenskönor - Kristina Ohlsson
  • Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson
  • Jag är Ozzy - Ozzy Osbourne
  • Jag kommer sen - Eva Wiklund
  • Livet Deluxe - Jens Lapidus
  • Paradisoffer - Kristina Ohlsson
  • Helgonet - Carin Gerhardsen
  • Änglavakter - Kristina Ohlsson
  • Lasse-Majas besynnerliga äventyr
  • El Choco - Markus Lutteman
  • En tillräckligt vacker dag för att dö - Jeanette Lindblad
  • Kommer aldrig igen - Hans Koppel
Känner du igen någon titel och vet med dig att du lånat den av mig så är det bara att säga till. Jag skulle uppskatta det a lot!

Fyrmästarens dotter

Vill bara säga...
 
Har ju hamnat i en ljudboksflow där en bok är slutslyssnad på dryga 24 oeffektiv tid. Senast i raden var Fyrmästarens dotter av Ann Rosman.Historien var helt okej, och rätt i jämfört med alla Stockholmsbaserade böcker så kände jag igen allt i berättelsen som utspelar sig på Marstrand. Jag gillar Stockholmsböckerna, där jag så fort någon plats nämns fundera ut vart det ligger geografiskt. I Fyrmästarens dotter behövde jag inte fundera, jag visste näst intill exakt vad författaren menar.
 
Det som solkade ner den här boken kunde inte författaren rå för. Utan det var uppläsaren som förstörde. Ett plus för att hon läste dialogerna med olika röster. Däremot får hon mängder med minuspoäng där så gott som all dialog lästes med snäsig och fisförnäm ton. Hennes göteborska lät rent utsagt hemsk. Så, en rekommendation är att läsa boken och inte lyssna på den.
 
 
Nu måste jag hitta något nytt att läsa eller lyssna på.

Bokmaraton 2012

Det skall dock tilläggas, innan jag börjar redovisa årets skörd böcker, att några av förra årets sista inte är redovisade. De kommer jag dock inte ihåg så det får vara.
 
Jag kommer inte riktigt ihåg alla jag plöjt igenom fram till idag, och många av dem har varit ljudböcker. Men jag skall försöka att minnas så många som möjligt.
 
Livet Deluxe - Jens Lappidus
Paradisoffer - Christina Ohlsson
Helgonet - Carin Gerhardsen
Avig Maria - Mia Skäringer (ljudbok)
Eldvittnet - Lars Keppler (ljudbok)
Trasdocka - Yvonne Domeij (ljudbok)
Gustavsson grabb - Leif GW Persson (ljudbok)
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann - Jonas Jonasson (ljudbok)
Kalle och chokladfabriken - Roald Dahl (ljudbok)
Två Soldater - Rodslund och Hellström (ljudbok)
I de lugnaste vattnen - Viveca Sten
I den innersta kretsen - Viveca Sten (ljudbok)
I grunden utan skuld - VIveca Sten (ljudbok)
I natt är du död - Viveca Sten (ljudbok)
Det fördolda - Hjort och Rosenfeldt (ljudbok)
Lärljungen - Hjort och Rosenfeldt (ljudbok)
Kråkflickan - Eriksson och Sundquist (ljudbok)
 
Just nu lyssnar jag på Hungerelden av Eriksson och Sundquist.
 
När jag läser igenom listan så känns det som att det fattast ett par böcker. Jag menar, en del veckor har jag ju lyckats att plöja igenom 4 ljudböcker. Visserligen går det "fortare" att läsa böckerna genom att lyssna på dem, och det för att jag lyssnar nästan konstant på böckerna samtidigt som jag gör annat. Får se om jag kommer på fler. I så fall lovar jag att återkomma med det. Om ni vill ha rekommendationer så får jag säga att Hjort och Rosenfeldts böcker samt Eriksson och Sundquist böcker är riktiga nagelbitare. Det samma med Kepplers Eldvittnet. Däremot kan jag inte rekommendera er att läsa VIveca Stens böcker. De är inte speciellt utmanande och det är lätt att hitta mördarna ganska tidigt in i böckerna. Två böcker som är feelgoodböcker är Avig Maria och Hundra åringen som klev ut geom fönstret och försvann.
 
Börjar få lite torka i bokuppslag, så har du någon bra att rekommendera, gör det hemskt gärna.
 

En läsvärd bokserie



Bokmal som jag är så försöker jag fördriva tiden med att läsa, det är dock synd att säga att det skulle gå så där bra med den saken. Har läst tre böcker totalt, och har flera böcker som skulle vilja bli lästa. Jag kommer dock inte igång bara. Tänkte här om dagen att ljudböcker skulle kunna vara en sak att testa. Ligga still och lyssna på någon som läser, vad kan vara lättare?
Tusen miljarder saker kan tydligen vara lättare säger jag då...

Men i alla fall. Jag vill tipsa om en helt okej bokserie. Det är en svensk deckarserie av Kristina Ohlsson. Böckerna som har utkommit är: Askungar, Tusenskönor, Änglavakter och Paradisoffer.
Böckerna är lättlästa och det finns hela tiden en spänning med. Syrran och jag har visserligen lite olika uppfattning om böckernas upplägg. Om jag förstod henne rätt så tycker hon att det inte händer något alls, och vips så händer allt på sista sidorna. Jag håller inte helt med där, jag tycker nog att det finns små tvistar som för berättelsen framåt.
När jag läst klart en bok vill jag helst att det skall finnas flera böcker med samma karaktärer på en gång efter. Därför kan just serier vara bra för det. (Även om jag oftast får vänta mellan böckerna eftersom författaren tar god tid på sig att skriva nästa del.) Har du samma problem som mig så är den här serien perfekt att börja med, förutsatt att du inte redan läst den då.

Trevlig lässtund.


Koder, domäner, klasser, nivåer

 
En del av rapporten, visst ser den makalöst rolig ut?

Nu har jag ägnat tre dagar åt en rapport från Socialstyrelsen. (Eller nä, den är från WHO. Socialstyrelsen har bara fått översätta den till svenska.) Rapporten heter Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa – kortversion (Classification of Functioning, Disability and Health: ICF. Short version.Klassifikationens övergripande mål är att erbjuda en struktur och ett standardiserat språk för att beskriva funktionsförmåga och funktionshinder i relation till hälsa.

Det är koder, domäner, nivåer, klassifikationer och fan och hans moster som styr och inte styr. När jag tycker mig ha fattat en sak så sägs det något annat och genast är inte min förståelse kvar. Den här rapporten skulle jag behöva läsa ett par hundra gånger, så kanske jag kan förstå? Eller inte. Nu har jag nästan tragglat mig igenom den, så jag kan ju hoppas att jag får något större hum om det hela nästa vecka när vi har föreläsning.


Fast, det är jobbigt att läsa texten på datorn, det är nog därför jag inte riktigt tagit till mig den. Den andra rapporten jag läste förra veckan var ju inte alls så svår. Undra om jag har lärt mig något? Jo, lite har jag lärt mig. Jag har faktiskt kommit till insikt på vissa bitar. Bra det. Nästan så jag ser fram emot att skriva mitt PM. Det kommer bli grymt bra, eller hur?

Angelica och böckerna

Den som känner mig vet att jag älskar att spendera min tid med näsan långt nertryckt i en bok. Så har det nog varit sen den dagen jag förstod mig på lästekniken. Jag minns hur jag och min mamma låg och stötte och blötte samma Tom & Jerry-tidning kväll efter kväll. Jag vet att jag kunde läsa innan jag började skolan. Varför? Därför att min bror var en sådan duktig läsare. Detta fick jag ständigt höra så därför var det lika bra att tjata på för att få lära mig att läsa. Jag minns att jag läste fel på samma ord varje gång. Det stod måste, jag läste mås te. Mamma skrattade lika mycket åt det varje gång. Tror att det blev till en grej till slut.

Tiden gick och jag fick så klart läsa de svåra läseböckerna i skolan, och jag vet att jag fick höra gliringar om att jag var så duktig på att läsa. Något en del barn kanske hade tagit på fel sätt, jag var riktigt nöjd med att jag kunde det. Bok efter bok lade jag ifrån mig, för att jag hade läst ut dem. På ett sommarlov, när jag var 13 eller 14 år hade jag laddat upp med böcker från biblioteket. 14 böcker minns jag att det var, och alla de var utlästa långt innan lovet tog slut. Samma sommar läste jag min första verklighetsbaserade bok, den handlade om en ung flicka som var missbrukare. Där LvU var den största delen av boken. Lag om vård av unga. Hallå, vilken 13-14-åring ligger och läser sånt på sitt sommarlov? (Fast, jag var nog inte en vanlig tonåring över lag heller för den delen. För jag vet att jag skyndade mig hem från fritidsgården för att kunna se på Kalla Fakta och såna program, medan mina jämnåriga vänner skulle hem och se på någon serie som började.)

Åren har gått och hur många verklighetsbaserade böcker har jag plöjt igenom? Ja du, den frågan är helt enkelt helt omöjlig att svara på. Jag vet faktiskt inte. Men det är många. Väldigt många. Och, varje historia är lika fastnaglande, och bitande. En del säger att man tröttnar på att läsa såna böcker, men inte jag!



Igår läste jag ut den senaste boken som hållt mig fången. Och jag blev lika besviken, att den var slut. När jag läser en bok vill jag helst inte släppa den ifrån mig. Jag vill bara läsa och läsa och läsa. Jag vill veta hur det går för personerna och mitt hopp är ju att boken skall sluta med lycka. När det återstår 10-20 sidor börjar jag läsa långsammare, för då inser jag att jag återigen är på väg att avsluta en intressant, spännande bok. Varje gång en bok är utläst vaknar tanken "finns det en fortsättning på den här boken?" Oftast gör det inte det. Har jag tur, kan författaren ha skrivit något mer, men det händer inte heller ofta. Någon som känner igen sig?


Någon som har lite tips om vad jag kan läsa? Inte för att jag börjar få idétorka, utan mer för att jag skulle vilja ha lite tips på böcker som jag kanske inte tänkt på att läsa. Men, nu skall jag ge mig ut på stan, och gå förbi Bokia och se om jag kan få med mig en ny bok hem. Så jag har något att göra nu när jag måste åka buss ett par dagar.



Ha en fiiiin måndag!

Dagens tips...

...läs boken Energitjuvar.

Har den hemma, och har haft den i flera år. Tyvärr har den varit lite svår att komma in i, men min kollega sa att den skulle läsas. Det fanns inte några alternativ. Vet ett par som skulle passa in under den kategorin, energitjuv allts.

Fast nu lägger jag det kriget åt sidan...

...och fortsätter att läsa om idiotiska karlslokar som inte har vett att hålla kuken innanför kalsongerna!


Något måste man läsa, och då är det lika bra att ta böcker som förargar mig, eller?


Harry Potter - Vilket elevhem skulle du tillhöra

The sorting hat says that I belong in Hufflepuff!

Said Hufflepuff, "I'll teach the lot, and treat them just the same."

Hufflepuff students are friendly, fair-minded, modest, and hard-working. A well-known member was Cedric Diggory, who represented Hogwarts in the most recent Triwizard Tournament.

 


Take the most scientific Harry Potter Quiz ever created.

Get Sorted Now!

 


Nu var det fruktansvärt många frågor, och vissa, skall jag erkänna, visste jag inte riktgt vad de betydde. Men, jag är nog rätt mycket Hufflepuff.

Enligt testet så var jag:
Hufflepuff (92 poäng)
Ravenclaw (70 poäng)
Gryffindor (60 poäng)
Slytherin (32 poäng)

Vilket elevhem skulle du tillhöra?


Vilken pärs!

I natt när jag gick och la mig kunde jag inte förmå mig att släcka lampan det första jag gjorde. Istället började jag med den sista boken som jag köpte förra lördagen. När livet stannar - Malin Sävstam. Detta är tredje boken jag läser som handlar om flodvågskatastrofen i Thailand. De andra två har varit bra, men den här tog sig innanför på ett helt annat sätt. Det känns hela tiden som jag går bakom henne i det hon berättar. Jag får känslan av att vara på sjukhuset i Kao Lak och värst av allt, jag känner smärtan hon beskriver. Har legat här och läst en stund på morgonen medan lillkillen lekte med sina leksaker. Kände hur tårarna sakta började bränna bakom ögonen, och när de började rinna var det ingen idé att hålla tillbaka dem. Det enda jag försökte var att det inte skulle höras, ville inte att lillkillen skulle börja undra varför jag låg och grät. Varje gång tårarna lyckats torka på kinden kom en ny beskrivningar som åter igen fick tårarna att rinna.

Så, nu skall jag tillbaka ner i sängen och läsa en stund till medan lillkillen roar sig kungligt med nintendot.

Jag och min syster...

...är av samma skrot och korn!

Jag har börjat läsa en jättebra bok, den är så bra att halva boken blev läst första kvällen/natten. Så den följer med mig överallt så klart. Igår när jag skulle till min syster till exempel. Då satt jag där på bussen och läste i godan ro. Helt tagen av det författaren hade att berätta. Tyvärr är bussresan till Ytterby alldeles för kort när det väl gäller, så strax efter att jag öppnat boken skulle jag gå av. Därför fick jag fortsätta läsa trots att jag skulle knalla upp till Weronica. Att gå och läsa är tydligen en konst som bara hon och jag klarar av. Visst att det är svårt på vissa ställen, det konstaterade vi igår, men har man kommit in i läsningen så har man. Då skall inte en liten promenad få förstöra njutningen. Eller hur Weronica? Jag har inte råkat ut för något någon gång, fast det skall jag erkänna, det var svårt att ta sig upp för den lilla skogsstigen igår. Weronica där emot har vart på väg in i en lyktstolpe någon gång. Men vad tusan, att gå och läsa tvingar ju en att vara mer vaksam över vart man sätter fötterna. I alla fall till slut, när man behärskar tekniken. Det tar ett tag, men skam den som ger sig.





P.s I Love You - Bok vs. Film

Har nu jag både läst boken och sett filmen med samma namn - P.s I love you. Boken var helt underbar, något lång kanske och med många liknande scener. Men jag kunde ändå leva mig in i den och förstå personerna. Berättelsen var otroligt söt mitt i det sorgliga. Det var många gånger jag kom på mig själv att ligga och le åt det som hände Holly. Tyvärr höll inte detta i sig tills det var dags att se filmen, den var faktiskt värdelös. Visserligen var den röda tråden den samma, men allt annat var ändrat. Visst, en del små saker som ändrats gör väl inte att filmen blir dålig, men när de ändrar så totalt i berättleseordningen som de gjort på vissa ställen så kan man inte bli annat än missnöjd. Dessutom var det riktigt jobbigt att de pratade irländska.

Hur ofta blir det så att filmen är bättre än boken? Jag har nog aldrig varit med om det i alla fall. Fast det är klart, Mannen som kunde tala med hästar var nästan lika bra som boken, det var bara slutet som gjorde mig lite missnöjd. Sen bör jag ju också tänka på att jag är mer lagd åt bokhållet än filmhållet. Det kan också göra att omdömet för filmer blir lite sämre. Men det är då inte lätt att ha det i huvudet varje gång man skall se en film efter att ha läst boken. För har jag tyckt att boken varit bra, så har jag särkligen stora förväntningar på filmen.



Jag, en boknörd!

Ni vet att jag gjorde boknördstestet någon gång förra veckan? Eller hur? Jag fick en rätt hög procent på det testet och igår kom jag på varför. Både tisdag och torsdag har jag varit inne på kulturkalaset i Göteborg. Då har jag tagit bussen in, eftersom man inte skall dricka efter att man druckit cider. Att åka buss kan lätt bli en aning långtråkigt, även om det bara tar dryga halvtimmen att komma till stan. Så jag har med mig en bok att läsa. Smart va? Bäst av allt, då har jag ju något att läsa på vägen hem också, så att jag inte somnar på grund av all cider jag druckit. Så, nu kan jag stolt sträcka på mig och säga att jag är en äkta boknörd! Eller?


En liten uppdatering efter att Hanna hade korrekturläst här:
Jag menar så klart, man skall inte köra efter att man druckit cider. (Ibland är jag ta mig fan för rolig.)

Hur stor boknörd är du?



Medelresultatet på testet låg strax över 50% och jag hade 63%.
Då läser jag med andra ord en hel del.
Gör du?

Idag startar vi vår bokcirkel

Förra veckan när jag och Johannes var på Carlstens fästning så köpte vi oss varsitt exemplar av boken "Lasse-Majas besynnerliga äventyr". När vi gick mot färjan skojade vi om att vi skulle läsa den "ihop", det vill säga, att vi läste tt på förhand bestämt stycke ur boken för att sen sätta oss ner och diskutera det. Detta var ett stående skämt hela vägen hem och jag sa att vi inte kunde börja förrens jag hade läst ut boken jag höll på med. Så igår när vi satt och pratade på msn så frågar Johannes om jag avslutat boken än varpå jag svarade nej eftersom så var fallet. Då brister han ut och säger, men då kan ju inte jag börja med Lasse-Maja än, vi skulle ju läsa tillsammans. Jag lovade att jag skulle vara klar med min bok inom en till två dagar. Boken blev utläst idag, så vi bestämde att vi skulle läsa de första två kapitlen till att börja med och sen skulle vi ta en diskussion om dem. Detta är kanske den minsta bokcirkel som startats, men jag hoppas att vi kan hålla vid den. Det här kommer bli roligt! Eller, låter det inte kul?


Är det inte lite ondödigt Angelica?

Igår när jag skulle sova skulle jag passa på att läsa lite i min bok, en deckare av Camilla Läckberg. Men, efter en och en halv sida insåg jag att jag inte vågade mer eftersom det nya kapitlet började rätt läskigt. Nu måste jag läsa lite, så jag att boken tar slut snart. Det får kosta mig ett par mardrömmar eller så. Eller?

Ja det får det, mot sängen och läskiga mördare...


God natt!

Boktips - När ingen annan ser

image916
"Min far har stulit första halvan av mitt liv", tänkte jag. "Men den andra halvan tillhör mig."

En pappa har till uppgift att skydda och ge sina barn en trygg och god uppväxt. Detta hade inte Duncan Fairhurst pappa förstått, utan under 10 års tid utnyttjar han sin son sexuellt flera gånger i veckan. Övergreppen sker så gott som alltid inne på familjens badrum. Pappan hjälper Duncan att bada/duscha 3 gånger i veckan för att sen utnyttja honom. Första gången han utnyttjar Duncan berättar han att det är helt normalt. Det han gör är att visa sin son att han älskar honom. Han berättar att detta gör alla pappor och söner, men ingen pratar om det. Duncans pappa får hans tystnad genom att säga att han kommer hamna i fängelse om han berättar om det här för någon. Han säger åter igen att det är normalt att man gör det, men att ibland kan det finnas poliser som inte tycker det är okej. Duncan tror helt enkelt att detta är något som är precis som det skall vara. Han gillar det inte, men hans pappa är hans stora förebild. Så varför skulle han ljuga? Alla dessa övergrepp får Duncan att tidigt börja missbruka. Han börjar som han säger lätt, med att sniffa lim. Sakta men säkert går det över till allt tyngre grejer, alkohol, gas, hash, cannabis, LSD. Listan är lång på preparat han testar, långt innan han ens blir myndig. Han ägnar sig åt sina droger bara för att kunna fly från sig själv, sina hemska tankar och drömmar och från sin största plågoande, sin far. Någonstans under de åren som han utnyttjas hemma börjar media informera om pedofiler. Detta snappar Duncan upp och hans tankar börjar genast rulla. Han försöker lägga ihop ett och ett men får ändå inte fram svaren. Hans pappa gör ju sånt som pedofiler gör, samtidigt som han säger att han gör det för att han älskar Duncan. Alltså kan hans far inte vara pedofil. Eller?

Boken är skriven på ett brutalt ärligt sätt. Duncan utelämnar inget för sina läsare. Ibland blir beskrivningarna så groteska att det är svårt att läsa vidare, men jag vill läsa vidare. Jag VILL veta hur det slutar, hur han sätter stopp för sin fars utnyttjande. Hur han går vidare i livet och hur han en dag står som segrare. Som tur är finns det en del stycken i boken som går att skratta åt också. Men, de ställena är lätträknade.

Duncan skrev boken för att berätta om sin uppväxt, ihop om att kunna hjälpa andra barn att inte råka ut för samma sak. "Kan jag hjälpa ett barn i en klass så har jag i alla fall gjort något" är hans filosofi. Han vill kunna ge mod till andra utsatta och ge dem självförtroende att orka gå igenom den procsess som han gjorde tillslut. Han vill belysa och väcka uppmärksamhet kring sexuella övergrepp mot barn.

Vill du läsa en genomärlig bok? Då skall du absolut läsa den här!

Tidigare inlägg
RSS 2.0