Hej Bloggen!

Idag hade jag verkligen tänkt blogga. Jag har ett inlägg jag vill skriva, men någonstans tar det emot att "fastna" vid datorn. Det är nämligen en risk jag får ta när jag sätter mig där, jag kan bli sittande där länge sen!
 
Men i alla fall. Jag kan ju skriva att jag snart ska skriva. Tankarna med den här bloggen håller på att ta en annan form nu. Tänka sig, den har gått igenom rätt mång perioder av mitt liv. Nu skall här bli en stick- virk- och inspirationsblogg!
 
Jag ska föröka sticka lite roliga saker och fotografera fint så min bror har material att jobba med. Han ska nämligen hjälpa mig med min design. 
 
Så! Då var set sagt. Dags att LÄSA lite i min bok. Och imorgon är det jag som sover tills ju vaknar helt!

Hjärtefilten är klar!

  
 
Här har ni den, min färdigstickade hjärtefilt.
Ni som läser här har väl sett det tidigare inlägget om hjärtefiltsprojektet?
Den är stickad i Sandnes Cito, det är ett garn som är 50% bomull och 50% akryl. Garnet var en ren dröm att sticka med, det bara swischade fram över stickorna. Det fanns ett mönster, men jag gick inte alls efter det. I stället stickade jag hela filten i dubbel mosstickning. Runt den har jag virkat en kant med fasta maskor. En ruta är stickad i slätstickning som jag ramade in med broderade kedjestygn. Hjärtat har jag virkat som jag rätt och sätt sytt på.
 
Filten är ganska stor, den mäter 78*131 cm. Så det lilla barnet som får den här filten kan ha den ganska länge förhoppningsvis. Inte nog med att jag tycker det är väldigt kul att sticka, dessutom är jag varm i hjärtat av att fått vara del av det här projektet.
 
Är du också med?
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Jag la upp för en tung kväll!



Den ursprungliga planeten för idag var att bara passa Glenn tre-fyra timmar. Tyvärr blev det inte så, istället proppfyllde jag den till bristningsgränsen. Och jag har alltid gillat att ha många järn i elden. Två år av sjukskrivning har inte lärt mig att jag INTE kan det. Redan efter första aktiviteten - slänga skräp på återvinningscentralen - var jag trött. Kul att all samlad energi går åt till att göra en vardagssak, ett måste. Jag menar, alla vill väl ha ork att göra hobbys, fritidssaker, roliga grejer? 

Det blev inte bättre med dagen, men jag är glad att allt är gjort idag. Den här dagen låg inte heller i helt goda startgropar eftersom jag använde rätt mycket ork och energi även igår. Så efter att ha sovit lite i kväll ägnar jag och Strof tiden till ingenting. Eller ja, Strof har somnat på sin plats, handbollen pågår på tv och jag stickar de två sista varven på filten. Sen skall jag bara virka en kant, brodera ett hjärta och kanske en ram runt om hjärtan rutan. 

Imorgon skall vi ha Glenn här en stund på morgonen, sen skall jag hjälpa Malin lite med hennes kanin och sen skall jag sova till mig lite energi. Någon som har ett tips på hur man "spar" på energi? I så fall är set välkommet. Jag är trött på att batteriet aldrig innehåller tillräckligt med energi! 

Vill man, så kan man!



Igår kväll krockade två intressen. Jag ville se på film samtidigt som jag stickade. Det gick bra till en början, men  att sitta i en stor lampas sken och se på film är inte lika trevligt. Så jag rotade fan min lilla klipslampa, satte fast den i tröjan och stickade på i skenet av den. Den andra lampan släcktes och filmupplevelser blev bra mycket bättre. Jag har haft lampan sen i somras men inte upplevt att den varit något hjälpmedel. Fast, allt har väl en invänjningsperiod. Får helt enkelt testa detta flera gånger. Har lite fler filmer, så det är ju bara att prova på. 

Igår blev det så mysigt att Strof kom och knödde ner sig ett litet trång utrymme mellan mig och soffans armstöd. En hellyckad filmkväll alltså!

En sicksackfilt fylld med kärlek

I höstas när jag fick inbjudan till Angelica och Jespers dotter Mys dop började jag dirket fundera på vad jag skulle ge i dopgåva. Den funderingen tog inte så lång tid. Jag surfade nämligen av en händelse in på en av mina favoritinspirationsbloggar Kungen & Majkis, och snabbt hittade jag just det jag behövde. Inspiration.
Den virktokiga mamman hade virkat en superfin sicksack pläd och den skrek: en sån här vill du också virka, jag lovar. 
 
Jag hade aldrig virkat sicksack innan, så jag följde råden i inlägget och tittade in på det här youtubeklippet. Klippet är på engelska och det är ju inte min starkaste sida, men det gick ganska bra att förstå hur tekniken gick till. Fast, jag fick börja om på filten 3-4 gånger innan det satt ordentligt. Ena gången blev det ingen sicksack, andra gången virkade jag runt första varvet, och på så sätt blev det ju inga ränder, tredje gången blev det för tjock då jag virkade med dubbelt garn. Så ja, här blev det alltså fjärde gången gillt som blev rätt alltså.
 
Kort innan dopinbjudan kom gick Mys farmor Kerstin bort, och när Angelica hade varit i huset och grejat hade hon hittat en massa garner som hon tog till vara på och gav mig. Så när jag satt och bestämde mig för vilka färger jag skulle ha i min filt kom en snilleblixt till mig. Jag hade bestämt mig för bomullsgarn och i påsen med garner från Kerstin hittade jag ett fint blekgrönt garn. Varför skulle jag inte återanvända ett garn från farmodern i doppresenten till My? Klart jag skulle göra det.
 
Färgerna jag valde var då det blekgröna, ett naturvitt, ett gammallila och ett ljusrosa.
(Grönt: Lang yarns - denim cotton recycled # 802.0014, Marks & Kattens ECO babybomull # 901, Timless cotton 8/4 # 90060078 och Timless cotton 8/4 #90060088)
 
 
Varenda maska som är virkad på den här filten är virkad med kärlek. Det har varit jättekul att göra den och det kändes otroligt bra att få ge den till My, och det gjorde mig alldeles varm i hjärtat när jag berättade för Angelica och Jesper att jag ville virka in lite historia i den och tagit med Mys farmor i den.
 
...jag har funderingar på att virka en till. En liten filt till en liten pojke som snart kommer se dagens ljus. Då är det bäst att jag snart sätter igång med den eftersom bebisen snart kommer. Och jag vill inte räkna fel på tiden en gång till!

Nytt litet projekt!

 
Vintern som varit har än så länge inte kunnat kallas vid sitt riktiga namn. Det har snarare varit höstväder det senaste 4-5 månaderna. Sorgligt tycker nog en del, medan andra är glada för det. Visserligen har det regnat väldigt mycket, men det har i alla fall inte varit en så där bitande ilsken kyla. Ändå har vädret slagit an en sträng av fundersamhet hos mig, det började strax efter Musikhjälpen 2013. Jonas Gardell a.k.a husguden fick frågan varför han hjälper och han svarade enkelt: För att jag kan.
Tidigare har jag varit fadder för ett projekt startat av några tjejer här i från Kungälv samt värdsförälder för UNICEF. Tyvärr fick jag lägga ner det eftersom min ekonomi inte var så stark, och den har ju inte blivit starkare de senaste två åren. Jag har tidigare varit lite så där, jag har inte några pengar över så jag kan inte skänka.
Därför är jag väldigt glad att jag tänkt om lite där. Ni vet ju att jag älskar att sticka, och har insett att det kan bli min väg för att dra mitt strå till stacken. Jag kommer antagligen inte kunna lösa världsfreden, ordna med rent vatten till alla människor eller stoppa rasfientligheten som bara växer och växer här i väst. Däremot hoppas jag att jag skall kunna hjälpa en annan människa som inte har samma fördelar som jag har. Nog för att jag i mina svarta stunder tycker och tänker att jag har det väldigt dåligt ställt och undrar varför just jag skulle råka ut för och få den tunga ryggsäck jag bär runt på och behöva känna av den depressivitet jag känner. Men ser jag bortom det så har jag det bra. Jag har ett tak över huvudet, jag har mat för dagen och jag har ett, kanske inte så stort men ändock, ett socialt nätverk.
 
Oj, det blev en lång inledning...
 
I alla fall. Jag har tänkt på det här med mitt garn och mitt stickande. Jag tycker ju att det är hemskt kul att sticka till andra, men har upptäckt att beställningar inte alltid är bästa sättet för det. För då blir det liksom ett inbyggt krav i det. När jag stickar fritt för att ge bort i present är det mycket roligare, för någonstans vet jag ju att det är väldigt kul att få något egengjort, som är gjort med kärlek. Därför skall jag starta ett litet projekt här hemma. Jag har väldigt mycket garn, och just nu har jag köpstopp eftersom det är så mycket. I år skall jag med andra ord satsa mer på att göra slut än att köpa nytt.
Mitt projekt är att sticka vantar till tiggare och hemlösa här i Kungälv. Idéen har kommit till mig när jag varit ute på stan och gått förbi människor som sitter hela dagarna och hoppas på att någon vänlig själ skall skänka dem en slant. Jag har då upptäckt att väldigt många av dem inte har några vantar. Jag vet inte varför, men min teori är att det nog är alldeles för dyrt att lägga de små inkomsterna de får. Jag tänker sticka tumvantar, för det är lättstickat och går snabbt att göra. Därför kommer jag kunna göra flera par snabbt. Sen får jag väl ge mig ut och dela ut dem. Min vän Erika tyckte att detta var en god idé och ville vara med på sitt sätt, så hon skänkte mig ett kit till ett par lovikkavantar. Vi är inget stort projekt, och jag vet inte ens om jag kan kalla det projekt, men det är kul att få göra det här!
 
Frågan är bara vad min psykolog kommer att säga när jag berättar att jag är på väg att hjälpa andra igen. Hon vill ju att jag i första hand skall hjälpa mig själv. Men, det kanske är en bra väg att gå, att våga hjälpa andra som har det svårare kan leda till att jag vill hjälpa mig själv ur mitt problem också? Dessutom har jag ju själv kommit på idéen och bestämt mig för att göra det. Det är ingen som bett mig om att göra det, och det är ingen som förutsätter och tar det för givet att jag gör detta. 
 
Så, låt 2014 bli ett bra år, ett hjälpsamt år!
 

Värdens finaste garnburk


Titta vilken fin burk jag fick av Sandra i julklapp. Jag tror att jag har ett väl dolt men passionerat förhållande till plåtburkar. Det finns ju så många fina. Om de dessutom är praktiska så är det ännu bättre. Den här lilla fina burken är just praktiskt. Burken har nämligen ett hål i locket där man kan trä igenom garnet. Därefter stänger man in garnnystanet i burken och sen kan man sticka eller virka av hjärtans fröjd utan att behöva tänka på att nystanet hoppar och rullar runt. Dessutom skyddas det lite mot Kattastrofs nyfikna tassar. 

Jag använde burken för första gången idag. Ni vet när man fått en ny grej och lite glömmer av den till en början, så var det med denna raring. Varje gång jag påbörjat ett nytt nystan har jag glömt burken. Men så tog jag tag i saken nu ikväll och måste säga att första tanken om den som slog mig var: vad jag har önskat mig en sån här burk väldigt länge utan att veta om det. 

Var tvungen att googla lite på såna här burkar och hittade flera stycken fina. Det kan nog bli både en och två och tre till. 

Jag måste bara... ordna till i mitt skåp så det får plats! 



RSS 2.0