Klart Angelica ska ha en kofta!



Så här såg det ut i måndags/tisdags förra veckan. En trasselsudd på mina stickor. En sudd som sen skall förvandlas till en ljuvlig kofta. Hittade mönstret i boken Härligt stickat av Lena Home Samsoe. Enligt mönstret skall det vara ett sirligt och vackert flät- och bladmönster på ryggen men det hoppar jag över då mitt garn är så melerat. 


Fyra dagar tog det att sticka kragen och när den var klar såg den ut så här. Läcker inte sant? Så det var bara att fortsätta med ryggen och det gick lite snabbare eftersom det bara var 63 maskor brett. Kragen var 293 maskor och den ribbsticksdes. 


När slätstickningen tog vid randade garnet sig så här snyggt. Det här är dock avigsidan. När jag sen stickade höger ärm hamnade all färg på ena sidan och all naturvitt på andra sidan. Tjusningen med melerat garn. 


Nu är det bara lite kvar på vänster arm, en ribbstickad mudd på tröjans nederkant samt att sy ihop ärmarna. Sen ska jag nog sticka ett skärp och hällor också. Så, i slutet av helgen är jag nog en kofta rikare. 


Undra vad jag ska göra sen?!

Meeeeeeeen nej!

Här hade jag skrivit ett långt inlägg om min kommande kofta och så glömmer jag att spara det innan jag backar till utkastkorgen! Så otroligt korkat!

...och därför får ni bara ett sånt här tråkigt inlägg att läsa!

Slapp söndag!



Idag är det söndag och på söndagar skall man helga vilan. Bokstavligen är det att vila från sig själv och vila i Kristus och att han är den som kan ge stansernas förlåtelse. Lite högtravande om du frågar mig, men däremot anser jag att vi behöver en vilodag. En dag när både kropp och själ får återhämta sig efter en aktiv och kanske rent av tung vecka. Vi kan inte hålla på att jobba hur länge som helst med enda målet att vi ska få lite vila sen. Sen kanske aldrig kommer. Sen kanske bara är en utopi. Vågar man inte vila innan man är färdig så kan det ju faktiskt vara så att man jobbat förjäves. 

Därför vilar jag och Kattastrof idag. Visserligen har jag städat min del av trappuppgången idag, och därmed också städat upp efter min festprisse till grannes gäster. 
Så nu sitter vi här i soffan. Kattastrof har kommit på att min plats i soffan är kanske den bästa, så nu delar vi på divanen så att säga. Hon hjälper mig att hålla reda på det lilla garnnystanet, så att det inte skall försvinna någonstans. Men mest sover hon! Hon kan det där med att sova. Själv stickar jag på min kofta och set på ett program om Pompeji. 
Den här dagen kan med andra ord sammanfattas med ordet VILA. 

Hur vilar du?

Ett ufo gör entré



I höstas började jag med en mössa till Neo, han fick välja fritt bland sätta Skylanders figurer. Hur tänkte jag där? Själva mössan var ju inte svår att virka ihop, även om det tog ett par försök innan storleken blev något så när. Jag tror att Neo kan ha från länge, om den blir bra vill säga.

Sen kom julen emellan så mössan fick ligga på vänta. Och där har den legat. Neo har faktiskt frågat efter den ett par gånger, och det är svåra frågor att ta emot. Han är tapper som väntar. Därför skall han få en hemlig present sen. Har redan en idé. Men så idag satt jag i soffan när jag fick en liten kris. I vilket garn skulle jag sätta fingrarna i? Jag plockande med mina garner, jag tog ut och kände på det, klappade på det och funderade. Jag satt till och med och kollade i en bok efter inspiration och surfade lite på nätet. Men nä! Inget kom till mig. Så jag tog fram mössufot och började pyssla. 

Har suttit och virkat på delar till den idag. Ögon och läppar. Klippte ut tänder i filt för att göra tänderna mer spetsiga. Imorgon skall jag försöka sy ihop det. Dessutom skall ha få päls/hår också. En sak är säker, figuren gör att mössan blir ful i alla fall. Originell så det förslår!

Svår träning i en värld full av intryck.

Har DU tänkt på hur många intryck du bombarderad av varje dag? Vet du ens själv vad ett intryck är för dig? Kan du t.ex. gå längs en gata och vara fullt fokuserad på vad som händer, låter och luktar omkring dig? Eller, varje gång du dricker ett glas juice - tänker du på vad det smakar, om det är ren och len vätska eller om det finns fruktkött i, bubblar det när du häller upp det i glaset? Är det så att du bara gör det på rutin och inte ens känner den goda smaken? Kanske det är så att du egentligen tycker den smakar konstigt men att du alltid har köpt den och fortsätter med det för att du är i ett autopilotläge?

Ja du! Är det något jag lärt mig de senaste åren så är det, det här med medvetande. Det har blivit ännu mer tydligt sen jag började öva på det. I gruppterapin har vi en stående uppgift att träna medvetande. Och vet ni! Det är nog det svåraste jag någonsin tränat på! Jag har, som många av er vet, skyhöga krav på mig själv. Jag ska klara allt direkt. Därför blev det ett tungt slag när jag förstod att jag inte kunde vara bäst på medvetandeträningen. För! Hur tränar man något som faktiskt tror att man redan är? Utan att lägga någon skuld i det kan jag nu säga att jag varit dålig på att träna. Tanken har varit att göra det på rutin, men då rutar jag liksom in livet efter det, och då kommer det inte ge effekt. Då kommer jag bara göra det någon minut för att jag "måste" och sen glömmer jag av mig att vara i nuet i alla fall. 

Därför har jag börjat utmana mig själv. På gott och på ont. Idag hade jag ingen ljudbok på i bilen när jag körde. Utan jag försökte tänka på vad jag gjorde just då. Varje gång tanken gled över på något annat försökte jag snabbt föra tillbaka den till bilkörning. Jag kan snabbt erkänna att jag inte har något räkning på hur många gånger jag fick rätta till mig. Däremot blev jag, konstigt nog, glad varje gång jag förstod att jag traskat iväg. 
Samma sak var det idag när jag gick till biblioteket, satt på biblioteket och tittade i en stickbok samt väntade på syrran vid busstationen - inget tillsatt ljud i hörlurar och minimering av användning av telefon! Jag kom snabbt på att mina tankar glider undan på allt annat när jag skall tänka "här är jag nu". Jag har väldigt svårt att uttrycka mig i tal och skrift, det kommer liksom inte ut. Men under min omedvetnatankeflykt skriver jag tänkta sms, statusuppdateringar, blogginlägg, kommande samtal och liknande. Det finns ingen plats i världen där jag formulerar så bra texter som i mitt eget huvud. Omedvetet fast ändå medvetet. Jag har nu förstått hur mycket tid jag lägger på dåtid och framtid. Ältar det förgångna och problematiserat det som komma skall. Vad tror ni att sådant gör med en? Det gör i alla fall inget bra! För det gör bara att du har ont en eller två gånger för mycket. FÖR ni tror väl inte att någon ältning eller problematisering är av godo? Problem/att älta är ju två negativt laddade ord!

Därför har jag bestämt mig för att jag skall försöka medvetandeträna i situationer istället. Jag måste kunna umgås med mina tankar utan att störa dem med andra intryck från ljudbok, tv, streamad film och så vidare. Det bästa är ljud, det får mig att stänga av till i alla fall 97%. (Ganska talande, för hur mycket jag undviker mina egna tankar men också, och framför allt mina känslor.) 

Ett perfekt ställe att träna medvetande på är när jag ska stå och nysta garn, eller när jag stickar/virkar/syr. Så nu ska jag försöka ha en kort stunds handarbete ljudfri varje dag. Tanken är att det skall öka med tiden. Jag har provat mycket, men inte allt. Så nu kör vi! Dessutom fick jag mycket fina ord från min psykolog idag, hon berömde mig för att jag verkligen arbetar med mig själv, och mina problem. Något som är väldigt lätt att missa att se själv. 

Vi vet inte hur lång tid det kommer ta innan jag curlar in rätt på banan igen. Och så får det vara! En dag i taget! En dag i taget är jättesvårt att jobba utifrån, i alla fall med tanke på hur samhället ser ut idag. MEN! Jag har sagt det förr och jag säger det igen, det kommer bilder om en bra morgondag. En dag där jag är mer medveten, mer trygg i mig själv,  förankrad i mina känslor och beredd att leva ut hela mig för allt vad jag är värd och struntar i att försöka trycka in min runda form i det här fyrkantiga samhället! 

Så! Hur medveten är du om dina tankar? Hur ofta försvinner du från nuet och tänker på något annat som varit/komma skall? Tänk på det! NU är det enda vi har.  Framtiden har vi inte tillgång till. Än!

Tekoppar som blev en kappa

 
 
En märklig inlednining på ett inlägg om hysterisk shopping kanske, men så är jag ganska märklig också. Jag vet inte hur många av er som vet att jag är lite av en tenörd. Inte för att jag har koll på kvalitet och sånt där. Men jag har koll på vad jag tycker är gott och inte. Därför har det blivit så att jag samlat på mig ett par sorter nu, tror jag räknade ut att det var 17 sorter. Så ni kan ju förstå att jag har svårt att välja...
 
I alla fall, den här märkliga inledningen leder mig rakt tillbaka till i tisdags när jag fick för mig att surfa efter fina tekoppar. Har bara kaffekoppar från IKEA och det ger verkligen ingen optimal teupplevelse. Eftersom de stora postorderföretagen har allt mellan himmel och jord nu för tiden surfade jag in på Ellos. Snabbt insåg jag att jag inte kunde hitta någon kategori -porslin, köksprylar -  eller liknande så surfade jag in på deras reasida. Dumt? Ja, det kan man ju tycka om man vet att jag inte har något jättestor ekonomi att röra mig med. Men, jag hittade ett par leggings som jag tyckte var trevliga så de klickade jag ner i korgen. Sen bläddrade jag vidare bland reavarorna och snabbt hittade jag en svart kappa för 179 kr. Ungefär 70% billigare än tidigare. Och! Jag har hört att man nog skall ha en svart kappa i sin garderob om utifall att. 
Och här är den. Den kom idag. Var ju självklart tvungen att prova med en gång och den satt som en smäck. Enkel, rak och snygg.
 
Nu har jag:
Den lilla svarta
En svart kappa
Två aftonklänningar
 
Något mer man skall hitta och slänga in i sin garderob. Såna där måsten?
Det går bra att komma med tips nu, men jag kommer tyvärr inte kunna skapa plats för dem i ekonomin denna månaden. Fast det är klart, man vet ju aldrig när man kan behöva ge sig en present.
 
Eller hur?
 

Satt i karantän

 
Japp!
Det har varit en lång vecka med upp- och nedgångar i mitt mående. Just nu är det mest på nedgång. Kan bero på att panodilen slutat verka, och att det inte finns medicin mot viruset som angripit min kropp. Doktorn sa - allt tyder på influensa. Att jag dessutom åkt på magkatarr gör inte saken bättre. För att inte glömma tandköttssprickningen bak vid en outvuxen visdomstand.
Så jo -  jag har all rätt att fortsätta gnälla. Mest gnäller jag dock över att min kropp inte vill ta till sig en febertemp på 39 grader. Det hade verkligen uppskattats nu. (Och då är jag INTE ironisk.
 
 
Men! Bloggen fortsätter att vara tyst ett tag.
Fast, jag såg att jag uppdaterat bloggen natten till torsdag förra veckan. Ärligt talat minns jag inte att jag gjort det. När jag läste texten mindes jag det lite vagt, men utöver det så fanns det inte i mitt minne. Ibland har min nattmedicin lite roliga utsvävningar som jag själv inte är riktigt medveten om. En får säga att det är tur att jag inte gjort något riktigt dumt än. Ett blogginlägg kan ju vara rätt så harmlöst.


För övrig sökte jag efter en passande bild till inlägget. När jag skulle googla så skriver den ju automatiskt vad den tror jag skall söka på, och när jag skrivit "stängt på grund" tyckte google att fortsättningen skulle vara "av hälsoskäl". Så jag gjorde det och inte så långt ner visades den här bilden upp:
 
Bild: svt.se
 
Först tänkte jag: vad har han med hälsoskäl att göra. Sen slog det mig, det är ju ett virus som terrorierar mig just nu...


And then...
...over and out!
 
RSS 2.0