Woolomaniac!


Jag och min vän Anna åkte och hämtade ull idag. Här är tre av fyra säckar. Man kan säga att det finns ull så det räcker och blir över för lång tid framåt. 


Efter att ha hämtat ullen åkte vi hem och våldgästade Maria. Efter lite gofika började vi rensa ullen i en säck. Efter en liten stund hade det gått 2,5 timma. Oj! 
Det kommer att finnas att ha och göra framöver. Indeed!


När jag kom hem ikväll efter stickcaféet så la jag en del ull i tvätt. Men jag tror jag att jag tvättade i alldeles för varmt vatten. Så den tovades och blev i slamsor liksom. Så jag bestämde mig för att bara behålla lite av den för att se hur lång tid det tar för att få ullen helt ren. Den tvättar nämligen sig själv. När ullen kommer i vatten bildas en slags naturlig såpa. 

På bilden ovan ser ni kvällens lilla skapelse. Ett par fårullsinlägg. Ullen är dubbelklippt, vilket gör att den inte passar för garntillverkning. Däremot passar den alldeles utmärkt i tofflor/skor som du går barfota i. Otvättad ull innehåller massor av naturligt fett som ska smörja in fötterna på naturlig väg, när man knallar runt i skodonen. 
Jag kan inte uttala mig om fötterna är mjukare än, men tofflorna är verklige återfuktade i mängder!






Kattastrof älskar flygande insekter!


När värmen kommer, kommer de olika flygande insekterna också. När det är varmt inne öppnar man fönstret och lagom tills mörkret lagt sig kommer de där flygande insekterna in och cirkulerar runt ens tända lampa. 

Kattastrof jublar! 

Hon tycker nämligen, som många andra katter, att det är roligt att jaga. Hon kan sitta stilla och stirra på ett flygfä hur länge som helst. På bilden ovan hamnade dessutom intill varandra. Spännande! "Vad ska jag göra med den matte?"


Vi kan väl säga då här, jag råkade dänga till den lite för hårt så den slutade flyga. Strax därefter försökte Strofan först få den att flyga igen, men när den inte följde hennes vink (box) så åt hon upp den. Mmmmm! sa inte matte!

När jag sen gick till sängs fanns det ytterligare ett sånt där flygfä vid sänglampan. Jag gjorde då som så att jag släckte lampan och lätt Kattastrof sköta leken på egen hand. 

Jag behöver hjälp! Ring Poolia!


Ni ser den lila kabeln i plast mitt i stickningen? Vet ni vad det är? Det är stickan som gängat ur på nåt sätt. Detta upptäckte jag när jag stickat färdigt varvet. Felsökningen gav att stickan gått sönder på mitten av sjalen, så nånstans mellan 130 och 150 maskor har ramlat av.

Kul!


Bara att börja städa upp så jag får ordning på sjalen någon gång. 

Kärlek vid första försöket?

 
Alltså!
Jag har ju testat på spinning ett par gånger och jag har aldrig fallit för det. Men så! I fredags fick jag chansen att umgås med ett par spinnerskor, som hjälpte mig på alla sätt och vis. Så nu kan jag verkligen säga att jag älskar spinning! 
 
Spinning som spinning va?
 
 

Sakta men säkert.

Och eftersom det verkligen går långsamt så är det antagligen väldigt säkert också. 
 
 
Dagens stickning har resulterat i att jag kommit in på det lila i garnet. Bara ett eller två varv, men det är ändock lila. 
 
Sammanlagt är det nu 110 maskor minskat, vilket ändå märks på varven som tar lite mindre tid varje gång nu. Därför är det inte lika roligt att inse att det är 327 maskor kvar att minska. 
 
Det lär således bli ett par bilder till på Skrufsen innan han är helt klar. 


Jag är en buzzador!

För ett tag sen blev jag medlem hos Buzzador och har där blivit en buzzador helt enkelt. Jag har intresseanmälan mig på ett par kampanjern ochbidag fick jag mail om att jag blivit invald i min första kampanj. Att vara en buzzador innebär att jag är med och marknadsför nya varor och tjänster. 
 
Min första kampanj är för Mjau Vaganza. 
 
Bild: mjau.se
 
Detta skall jag och Kattastrof testa på:
1 Gourmétsnacks Anka
1 Gourmétsnacks Lax
1 Gourmétsnacks Kyckling
9 Vaganza gourmétbitar i box á 50 g
1 Beauty-kit (1 klädroller, 1 klädroller refill och en borste) 
 
I paketet som kommer skickas hit kommer det också finnas smakprov att dela ut till andra, för att på så sätt få lite testhjälp. Det är ju klart bra om produkten kan testas av flera för en bra respons. Paketen kommer skickas ut under nästa vecka. 
 
 
Kattastrof är otroligt sugen på att testa lite ny, god mat!
 
 

Något vackert


Det går framåt!

Men ju får natten snart vara slut så jag får sticka vidare på min Skrufs!

Skrufsen före och efter.


Före

Så här såg Skrufsen ut igår eftermiddag. 



Efter

Och så här såg Skrufsen ut igår kväll när jag skulle gå och lägga mig. Då hade jag stickat sammanlagt 6-8 varv under e.m/kväll.

Räknade ut att jag hade minskat med ca. 50 maskor och att jag hade typ 387 maskor kvar att minska. Mycket kvar att göra med andra ord. Yes indeed!


Sjaldelen har gått från Kermitgrön till mintgrön till Kermitgrön igen. Snart blir det äpplegrönt. Det händer långsamt, men ändå känns det som att varje färgparti tar slut mycket snabbare nu än när jag stickade spetsdelen/uddkanten. Då var varje färgparti jättelånga!


Idag har jag stickat hela två varv på sjalen. Så den blev inte färdig idag heller. Men imorgon, då ska jag bara handarbeta igen. Imorgon är det day off, igen. (Återigen inser jag, efter en hel dag full med aktivitet, att jag behöver vila och åter vila för att orka. Imorgon kommer jag ha ont igen...)

God natt!

Skrufsen! ❤️


Så här såg Skrufsen ut när jag så äntligen var klar med spetskanten. Den är verkligen uppdelad i färgshok. 

När jag plockat upp maskorna för sjaldelen hade jag 443 maskor på stickorna. Puh! 
Det är många maskor!
På varje varv minskar jag en maska innanför kantmaskorna på båda sidorna samt två maskor på mitten på varannat varv. Det går långsamt fram men det får det göra. Dessutom gör jag ju så mycket annat där emellan. 


Här har jag lyckats sticka 4 varv slätstickning tror jag. Som jag sa innan, det är långa varv så det går inte fort.

Är det fint väder imorgon så ska jag nog ta med mig den ut och ägna mig åt lite trädgårdsarbete. 



Ännu ett märkligt dygn till ända.

Sjukvård... Under förloppet av ett dygn fakturerades jag på 750 kr för sjukvård. I det ingick ett samtal medpsykolog, ett läkarbesök om min sjukskrivning och mina mediciner, ett besök på akuten samt en terapigruppträff.

750 kr är mycket pengar! Och max 150 kr av dem gav mig något i alla fall ganska konkret. 300 kr av dem hade jag lika gärna kunnat lägga i en påse med sten och kastat i vattnet eller lagt på en öppen eld. Gissa vilka 300 det var. Det var de 300 kr förakutbesöket. Javisst, de tog blodprover, EKG och urinprov. De kollade att jag syresatte mig ordentligt, under 3-4 minuter samt tog min temp.  Sen fick jag en hemsk shot mot magkatarr och för att bli trött. Just ja! De kollade också så att det inte var en graviditet som spökade i bröstet på mig också. För ja, det var återigen så att jag sökte vård för ihållande och jobbig smärta i bröstet. En smärta som dessutom gör att jag är andningspåverkad och får mig att undvika saker - exempelvis att gå en bit eller resa mig upp ur soffan. För det är inte så skönt att ha någon som kramar till och skapar en isande känsla i bröstet. 

Anledningen till att jag sökte igen var för att sjuksköterskan på 1177 som tog emot mitt samtal sa: Jag är hemskt ledsen, du måste åka till akuten. Du får inte stanna hemma utan du måste kolla upp det här. 

Värdena var bra, jag var inte, big surprice, gravid och mitt hjärta och Nina lungor lät bra. Det fanns inga tecken på att det skulle vara något fel i kroppen på mig. ST-läkaren som pratade med mig gott och väl en halvtimme ställde massa kloka frågor och verkade först som han ville hitta felet. Efter en stund insåg han tydligt att jag hade en hel del i mitt bagage som jag inte fått hjälp med, att det finns en del jag får hjälp med och att det verkar finnas en hel del att reda i. Så! "Jag vet inte varför du har ont, så det jag kan råda dig till är att hitta en läkare som kan driva din fråga och vara spindeln i nätet. Vi här kan inte göra det, vi kan inte hjälpa dig. Det är inte så att vi slänger ut dig för vi har rum för dig. Men vi kan inget göra."

Hallå?! Varför skall jag stanna kvar på ett ställe och känna mig som en belastning när de inte kan göra något för mig? Varför hjälper mig ingen när jag uttryckligen ropar på hjälp genom att säga "jag väljer att inte söka vård för jag tror att allt skall kopplas till mina psykiska problem? Då säger kanske den vise - säg inte till dem att du har de problemen. MEN! De frågar ju, de vill ju veta om jag äter för mediciner dagligen, och eftersom jag gör det vill de veta varför. Så jag kan ju inte dölja det!

Nä! Vad besöket på akuten gav mig igår var att se fem minuter av Dr. House samt en laddning av min telefon. En dyr laddning. Och! Just det, ett råd att hitta en läkare. (Man kan behöva träffa ett par såna innan man hittar rätt. Det finns ju läkare som inte alltid är så bra, precis som alla människor. -Sagt av ST-läkaren i natt.) Jag tänkte, om man nu stöter på ett fall där set finns mycket att reda i, även om man är på enalutavdelning, borde man inte vara den där goda förebilden då? Alltså, vara den läkaren man råder patienten att hitta?

Jag VET att psykisk ohälsa kan synliggöras med fysisk smärta. Absolut! Däremot anser jag att om någon lever med ständig smärta på ett eller annat ställe i sin kropp, då borde väl det tas på allvar? Det är nämligen så att jag också vet att ständig smärta kan vara upphov till psykisk ohälsa. Det är psykiskt väldigt tärande att alltid ha en kropp som är emot en, att alltid ha ont och att ofta behöva tacka nej till saker man vill göra för att man har ont. Det är svårt att leva ett fullgott liv när det alltid är en del i kroppen som gör ont. Om man då har ont i flera delar, ja då är det svårt att försöka se ljuset och lyckan som tydligen ska finnas!

Egentligen hade jag inte tänkt skriva så här långt, egentligen skulle jag bara visat upp Skrufsen. Nu blev det inte så, utan han får visas upp imorgon istället. 

God natt!

Skrufsen!


Skrufsen!
Alldeles nyss blev jag klar med uddkanten till Skrufsen. Den har varit lite seg att göra. 13 varv/udd * ett 40-tal uddar. Inte någon större omväxling. Det enda som skiftat är färgerna, men det har varit långa färgrapporter. Imorgon hoppas jag orka plocka upp maskorna för själva sjalen. 

HURRA!


Parkarbete


Någon i stickgruppen på Facebook lanserade förra året trädgårdsarbete, det vill säga att man sitter i sin trädgård och arbetar ned sitt handarbete. 
Därför skulle jag vilja säga att jag nu har parkarbetat. Jag har suttit i lä invid ett träd, i solen och stickat dels på Skrufsen och dels virkat på en beställd telefonväska. Solens strålar var underbara och nu luktar min sjal sol. 

Jag ska strax ha mitt andra möte för dagen och är inte det minsta peppad för något alls. Men, när det väl är över så får jag gå hem och sova lite. 


Avancerat uppdrag!


Igår klädde jag mig allt igenom ogenomtänkt. Svarta strumpbyxor, svart kjol och svart topp!
Inget konstigt med det kanske du tänker, och även jag tyckte väl inte det heller. Däremot fick jag göra just det, tänka. För efter att ha vilat med Glenn på soffan skulle jag duscha. När jag så fick av mig toppen såg jag att sen var näst intill vit på hela baksidan. Så jag slängde en blick på kjol och strumpbyxor och där var det också vitt!

Då fnissade jag lite för mig själv.
Jag hade tagit på mig ett svårt uppdrag - behålla mina svarta kläder svarta genom en dag i Kattastrofs närvaro. En uppgift som var mest omöjlig. 

Men, tar jag vitt på mig kommer det vara lika omöjlig att hålla det vitt efter en dag med Glenn och hans fyra tassar. 

Nä!
Idag får det nog bli mera vårfärger va?


Morgonstund har guld i mun


När man har svårt att sova så är det tur att det finns en katt som gärna håller mig sällskap, en stickning att sysselsätta händerna med samt streamad tv för en som bara har basutbudet.

Skrufsen ska växa! 
12 uddar kvar innan jag får börja med sjaldelen. Tanken är att det skall bli en lite större trekantssjal.

I will keep in touch!
Och jag hoppas mer än hjärtligt att du sovit gott och inte behövt vakna en si så där fyra timmar innan alarmet ljudar.

MÅNDAGSKRAM!


Lilla Kofta


Finns det något sötare än barnkläder och då främst bebiskläder? Nä, jag trodde inte något annat!
Dessutom är det väldigt roligt att tillverka. Den här kofta ovan heter Lilla Kofta och mönstret är gjort av Petra Orrbäck på Magasin Duett. Jag har stickat med ett garn som heter Ice Yarn Angora gold batik och jag kommer inte ihåg exakt stickstorlek men någonstans runt 4-5 var det i alla fall.
I mönstret jag hade att sticka efter hade Petra stickat samma kofta i olika garner och stickor men annars helt samma. Det vill säga att det är samma antal maskor. Så jag gjorde mig ett försök på det. Min tanke var att den skulle blivit ett par storlekar större men allt går inte att få ihop det vid första försöket. Storleken på min lilla kofta är någonstans mellan 62 och 68.

Så, nu tänker jag göra det mönstret igen. Den här gången skall jag få knapphålen på rätt sida, och som som sagt skall det sluta med en större kofta.


Men först!
Ska jag sticka på Skrufsen.  

Iiiiih!

Låt mig presentera...

Detta är mina 20 första gram av egenspunnet garn. Fortfarande är det inte helt lätt men jag fick in lite sving på det ikväll. Tydligen behöver man inte jobba i ljusets hastighet. Man får faktiskt jobba långsamt och metodiskt om man vill. Dörrför försökte jag med det. Men ni som känner mig vet väl att jag gärna skall vara mästarinna på det nya jag försöker mig på. 

Imorgon ska jag gjöts slut på de 20 sista grammen, och sen skall det tvinnas. Tänker att det blir bäst, eftersom tjockleken varierar kraftig. 


Efter en dag full med pyssel, matlagning och ännu mer pyssel är det daga att sova lite!

God natt på er!

En snyltgäst i mitt hem?


Här är den nyaste, levande varelsen hemma hos mig. Anledningen till att jag säger levande är för att den kräver en skvätt mjölk och en skvätt grädde varje dag. Däremot är det nog helt fel att kalla den snyltare, för varje dag levererar den en portionkefirfil/kefiryoghurt. 
Kefir är en slags kulturmjölk som tillverkas av kefirgryn eller kefirkorn. Det innehåller mängder med goda bakterier som är bra för magen och tarmen. Ibland kallas grynen/kornen också för kefirsvamp. 

Jag fick denna av en ny vän vid namn Maria. Hon har, liksom jag, magproblem sen långt tillbaka i tiden. Hon fick sin lilla  svampbit vid nyår och har matat och skördat sen dess. Hon upplever att hennes mage idag är problemfri.
När man matat den växer den också, på så sätt kan man dela med sig av den. Och Maria hade såpass mycket att hon kunde dela med sig av den till mig. Jag fick den igår, och idag åt jag av den för första gången. Jättegott faktiskt. Den är matad med ekologisk röd mjölk och ekologisk grädde. Jag har ju ätit laktosfritt sen i september, men skall se om inte detta kan hjälpa mot mina åkommor. 

Återkommer när jag och min svamp har bekantat oss mer. 

Ooooooops...!


Ooooops är bara förnamnet!
Jag fick med mig en slända och 40 gram toppsband av Blue Faced Leicester efter dagens besök hos Anna Josefsson på Vinterverkstan i Skärhamn.

Fastnar jag för detta så blir det en turkisk slända vad det lider. Fick testa att spinna med den i butiken och den var lättare, och man kunde nysta garnet käckt på den. 

...behövde ju testa lite idag. Men imorgon blir det mer spinning! Jag ska bara... göra lite annat också.



Gratis är inte alltid gott!


Vad är det man säger, när någon säger att gratis är gott så skall man dra öronen åt sig. För ju mer tummat något är i pris, desto mer fattas i produkten eller tjänsten man köper. Eller?

Idag sög det i godistarmen och allt jag hade hemma var dessa hjärtan. En påse godishjärtan jag fått någonstans. Första biten fick mig att fundera på om jag skulle fortsätta äta, för just den var ruskigt äcklig. Men så provade jag ett par till och då gick de ner. Visserligen behövde jag ja mer dem också, för att stilla det elaka begäret. 


Så är det uttalat billig eller gratis, då ska man nog fundera en extra gång tror jag!

Imorgon får kah nog kompensera mig med lite lakrits! 


Kvällen har gått i sakta mak


Eftersom jag hölls sällskap av ett stort gäng hjärnspöken förut så blev det ingen sömn för min del. Lite vila i form av att jag låg still blev det däremot. Men den där överhängande tröttheten blev ju inte botad. 
Så jag värmde på lite av mon hemmagjorda tomatsoppa och gjorde ett par goda smörgåsar till det. Mat i magen gav ett lite men ändå positivt uppsving

Resten av kvällen har jag tittat på Veckans brott S04, en ruskig dokumentär om 73 årig kanadensare som hittar kärleken i en 23-årig filippinska. När det tillslut skulle gift sig, i Hongkong blev det massa strul - det uppdagades att hon bara var 17 år!
Jag försökte länge hålla mig ifrån att döma och tänkte att de trivs ihop. Men nä, när hennes pappa beredvillig skrev på papprens att hon fick gifta sig så gjorde det ont i mig. Det var tydligt att båda var ute efter egen vinning. Dessutom fick honutreseförbud från sitt hemland efter bröllopet. Först när hon fyllt 18 så fick hon resa med sin man igen. 
Efter det blev det också Fuskbyggarna, i alla fall med ett halvt öga. 

Däremot växer Skrufsen, snart går vi in på en ny färg! Äntligen. Nu är jag inystanet där jag var när jag fick börja repa upp

Sjalen och jag fick beröm av en kvinna idag som tyckte spetsen var väldigt fin och såg avancerad ut. Både jag och Skrufsen sträckte på oss. 
Det är nog ungefär lika många uddar  kvar att sticka innansjaldelen påbörjas. 



Imorgon skall jag åka på tur till Skärhamn och Vinterverkstaden. Lite av ett studiebesök, eftersom de öppnar bara för oss imorgon. Spännande!


Så!
Buenos notches! 

Vi tar helg!


Nu är det torsdag och de flesta måstena är gjorda. Resultatet av det är ont i nacken, trött och slutkörd. Därför tar vi helg redan nu. Det är svårt att förklara, ja jag är sjukskriven men en sak är säker. Jag jobbar 100% hela tiden, hela dygnet, hela veckan, hela månaden. Just nu håller jag på att lära mig vilka delar som finns i mig. Fundera över det du, har du flera olika delar eller fungerar som en hel människa som kan föra en inre och fungerande dialog med dig själv?
Jag kan det inte - flera gånger står jag utanför mig själv och ser mig säga en sak med munnen och tänka en helt annan sak med huvudet. Noll koppling!

Nä!
Rörigt inlägg, och nu är jag rörig. Så det kanske kan symbolisera hur det är att leva i mig?

Men nu!
Vila under värmefilten!

Hej bloggen!


Mina ni den här bilden? Jag började ju på en ny sjal i fredags. Jag stickade på den i lördags och kom en bra bit. Senare på söndagen skulle jag terapisticka efter en kaotisk dag. Vad händer om inte det här:


Precis så ja, precis det du tänkte!
Kattastrof högg tag i vajern och då for mängder med maskor av stickorna. Toppen! Funderade en stund på att virka ihop maskorna men det tog inte alls lång stund att avgöra att det skulle vara omöjligt. Mönstret går ju ut på att öka varannat varv så det blev bara fel. Därför började jag sticka bakåt, och det fortsatte jag även med i måndags! Visst fick ordning på maskorna nåt så när rätt, men efter flera omgångar räkningar så var det inte rätt antal maskor på varje parti. Så. 
Då blev det så här:


YES!
Du ser rätt! Jag drog av allt från stickorna och repade upp den. Under kvällen gjorde jag ett par försök att börja om på sjalen men det ville sig inte. 
En ovanlig situation uppstod, jag blev irriterad och ville helst kasta allt åt fanders. Nä, nytt mönster och ny energi på ett annat projekt fick det bli. 


...och här är vi nu!
En Yaprakli Baktus. Uddmönstret sitter och det går framåt. Just nu ser det väl mest ut som en skrufs! Den kommer behöva blockas så att spetsen kommer till sin rätt!

Det infinner sig en god känsla i kroppen när det finns något på stickorna och att arbetet går framåt. 
Så imorgon skall jag sticka mycket. MYCKET! 


Men innan dess; god natt! 
 

Nedvarvning = svårt svårt svårt!

Varje kväll tänker jag att jag ska lägga mig klockan 22. Varje kväll ser jag att klockan har passerat 22 och vips är klockan både 23 och 00. Jag vill lägga mig, men kroppen säger: varva ner först!

Nu har jag varvat ner efter en inte helt obekymmersam dag! Jag är irriterad i magen och hjärtat är inte intresserad av att hjälpa till med lite god känsla i situationen. Det är hjärnan som tagit över kommandot när det gäller ett par situationer och då är jag ingen kul person. 


Nu ska jag dock sova!
God natt!

En dag upp...

...tre dagar ner!

Det är svårt att få ihop teoretisk kunskap med praktiskt görande! Så är det bara! Jag lär mig ständigt nya saker om mig själv, men det är inte bara att gå ut och göra det när man väl lärt sig det. Att koda om en hjärna som fått härja fritt och bestämma hur den vill ha det är ingen barnlek! Man kan inte bara skriva in de nya koderna och hoppas på att det ska funka. Nä! Det är mycket trial and error först. En annan sak som måste omformateras är min min. För det spelar ingen roll hur mycket jag kan tänka att det är fel att svara på ett visst sätt på en viss fråga - min mun lever ett eget liv. Den är direktkopplad till hjärtat och inte hjärnan. 

Så! Därför är rubriken som den är. Jag har haft en bra dag för ett par dagar sen och det betalad med ett par dagars bottensyning. Ont i varenda led i kroppen, huvudvärk, ständig trötthet och en stor mängd antipati! 

Så nu ska jag passa på att vila på soffan med Glenn. Ikväll är det stickcafé och jag ska dit! För det om något är bra och viktigt för mig!

Så! God vilostund!

Så kan det gå...

...när inte haspen är på!

Idag har jag glömt av att följa de kloka orden som jag hittade här om dagen: "Dont run too fast leaving your soul behind". 

* tvinga mig upp ur sängen tidigt
* Frukost och såna rutiner
* Åka ut till pappa och få hjälp med däckbyte och diskussion om att äntligen få hjälp med bilens missljud
* En tur förbi City Gross, träffa Frida, Thea och Isak
* Låna en halv burk grundfärg av W och grundade kökssoffa - 2,5 h
* Dusch och rena kläder
* Köpa mat och åka upp till W för att passa vildingarna
* Biltur till Erika och byta grejer med varandra 
* Nattningadiskussioner med F och W 
* Samtal med W och M en stund
* Se på Mästarnas mästare på playen eftersom jag missade det när det gick på tv
* Terapistickning som övergick till ilska och ledsamheter när Strof valde att dra och slita så massor av maskor for av

Så här med facit i hand - efter duschen skulle jag vilat och bara låtit själen få andas ut efter en dag full med små pärser. Så! Nu ska jag sova! Minsann!

Imorgon är en ny dag igen.
Kanske jag är på humör då!

God natt!

Day... off!

Nä ni! Visst blev det sömn i natt, men den delades flera gånger av att jag vaknade. Det gör att kroppen liksom blir tröttare och tröttare och jag behöver sova länge. Så inte förrän runt 12:30 kom jag mig upp. 
För att kompensera lite så diskade jag disken, packade in den rena tvätten i garderoberna och sen målade jag också naglarna med en ny metod. För att vara första gången blev det okej, men jag ska träna mer innan jag visar!

Imorgon måste jag upp tidigare. Det är dags för däckbyte, nu igen. Sommardäcken på kan bara visa att det snart är soligt och varmt igen. Härligt!

Men för att komma upp tidigt måste jag nog sova nu!

På återseende! 



Garnförädling!


Dagen är slut, kvällen har rusat förbi och nu är det natt igen. Jag är på lite bättre humör nu och hoppas på en bättre natt. 
Kvällen har ägnats åt att starta en sjal till mig. Det tog fem försök innan kag äntligen kom igång med den. Först var det fel med rundsticka, det var för smått. Sen var det ett par varv omgångar med för tunga stickor för garnet och därefter lyckades jag snurra fel på stickorna. Tillslut började jag med mindre stickor och kom igång. Tänker öka stickstorleken successivt under arbetets gång. Nu är har jag stickor 6,0 och tänkte gå upp till stickor 7,0 också. 

Well!
Nu är det daga för att försöka sova. Strof tröttnade på mig när hon inte fick ligga intill mig i soffan, och gick och la sig i sängen istället. Gulligt av henne att värma upp sängen för natten!
Nu så!
Dags att försöka sova så.

God natt!

Kul kamrat!


Efter att ha varit uppe och ätit lite och streamat lite program och surfat efter sjalmönster la jag mig för att försöka sova någon timma innan psykologbesöket i alla fall. 
Jag var trött men inte sovtrött så det var svårt att somna. När jag väl lyckats så ringde alarmet. Kul!
6 minuter efter det ringer det från "okäntuppringnings-id" och jag anar ugglor! Det var från mottagningen och min samtalstid var inställd pga. sjukdom. Ingen kunde bli gladare än jag just då, för då fanns ju all chans i världen och sova mer. 
Trodde jag ja, i min enfald. Nu 3,5 timma senare har jag inte somnat och jag har kunnat konstatera att jag mår uselt! Ingen behandling alls denna veckan och det känns i varenda cell i mig. Fredagar brukar ge en god uppsamling och ge goda chanser för en bra helg. 

Strax efter att jag nyss gav upp sovförsöket hoppade Kattastrof upp till mig i sängen. Innan hade hon legat i  den inlysande solen, ute i köket. Tror ni inte att hon snabbt trampar till en plats för sig intill mig, lägger sig och somnar på tre röda? Nu ligger hon här och snarkar som en hel karl. Just schysst! Just när jag skrev det nu for en tanke genom huvudet, nu har hon kommit hit till mig för att sprida lugn, då kanske jag kan somna till en stund? Värt ett försök, eftersom det inte är någon idé att gå upp eftersom jag är trött så det gör ont överallt!

Tack bloggen för lite gnällutrymme, jag ska försöka vara mer positiv när jag kommer tillbaka nästa gång!

God morgon dårå!


En enkel fråga så här klockan kvart i fem en fredagsmorgon -
Varför envisas vi alltid med att säga god morgon? 
Jag menar, det händer ju att morgonen är allt annat än god. 
Denna morgonen är det så, därför är min rubrik alltså helt märkligt med mina mått mätt. 

Visserligen somnade jag i alla fall tidigare i natt. Jag somnade, men det var efter 00:30. Sedan vaknade jag igen vid 3 och efter att ha gjort omsomningsförsök, snurrar runt och besvärat Kattastrof en stund, varit på toa och läst lite nyheter och sen gjort ytterligare ett nytt försök att somna var det ingen idé att jag låg kvar i sängen klarvaken. Hungern smög runt i magen också, så det var bara att knalla upp och göra i ordning en smörgås och lite te. 

Här sitter jag nu! Just i skrivandets stund skuttade Kattastrof här ifrån men jag misstänker att hon snart kommer tillbaka. Vi tar en tidig morgon nu så kan vi med gott samvete lägga oss när jag kommer hem från veckans samtal!

Jag hoppas självklart att du har en godare och trevligare fredagsmorgon!

Tom, trött och ledsen!

Igår var ingen bra dag egentligen. Fy vad jag bränner ut mig fast jag mest gör sånt jag vill. Jag går på stickcafé för att jag älskar det, jag får input, jag får träffa likasinnade och skapa nya, goda kontakter och samtidigt pyssla med det jag gillar mest. Ändå är jag helt slut i en dag efter det. Vilket inte är helt lätt att acceptera. Jag vill ju orka vidare. Två nätter med kass sömn gör ju inte saken speciellt mycket bättre. 

Igår var det en tung dag. Var runt på stan med Weronica och Willy och sen bjöd hon på lunch och jag var kvar hos dem en stund för att också hinna träffa Felix. När jag kom hem ville jag inget annat än vila, men det ville inte kroppen. Låg på sängen i två timmar och blev bara mer förtvivlad och ledsen. Att jag dessutom fått en kallelse på ett läkarbesök gjorde inte saken bättre. Tillslut var det bara att koppla på leendet och ta emot Kristian och Mattias som bar upp kökssoffan. Berättade i och för sig för Kristian att jag inte mådde bra när vi pratades vid innan. Ändå kan jag inte låta bli att koppla på glättigheten. Det är den som tar mig igenom när det enda jag vill är att sjunka under jordens yta. 


Satt och ville handarbeta men kroppen ville inte. Tillslut tog jag trots allt tag i det och på dryga 3 timmar fick kah gjort detta. Två spiralben till hittepådjuret. Igår kändes det så kasst. Först nu när jag reflekterar över det så kommer jag på att jag gjort en negativ värdering av mig själv där. Istället skall jag tänka och säga till mig själv: vad bra gjort att du virkade två ben. Två är mer än noll. 

Därför gör jag det nu:

Nu idag lyckades jag göra ett ben till. Jag plockade upp och gjorde om flera gånger. Först var jag negativ i min tanke - "detta är ju så enkelt, varför vill det inte bli som jag vill på en gång?" Nu när jag tänker på det är jag verkligen nöjd! Jättebra att jag repade upp och virkade om tills jag blev nöjd. Det om något är positivt för slutresultatet. OCH! Det är bättre att ha gjort ett ben på ganska lång tid, än inget ben alls på samma tid!

Tänka sig, vad lite självberöm gör mycket! Poängen är bara att man ska ge sig det varje dag.  
Nu ska jag belöna mig med en vilostund!

Upp som en sol och ner som en pannkaka?

Jo men! Det är ganska talande beskrivning av mitt korta glädjerus över vinstbesledet igår. (Dagsmässig så var det upp som en zombie och ner som en vålnad.) Har varit på tur med min syster idag och efter diverse felräkningar på tiden så kom vi oss iväg mot Mölndal och G-B:s garn där jag skulle hämta upp mitt pris. 


Här är priset. Två nystan raggsocksgarn från Svarta fåret "limited edition" två skraplotter och ett lite broderi. Farmen hade såna färger som jag inte alls dras åt när jag köper garn så det var kul. Glädjen blev bara större efter att jag hämtat priset. Jag passade (så här i efterhand, som tur var,) på att köpa ett nystan Zauberball till mig. Ett nystan med färger jag inte alls kommer ihåg (tecken på att det varit alldeles för mycket intryck och på tok för lite sömn föregående natt,) men det var inga färger som skriker ut: ANGELICANYSTAN". Så lite spännande skall det bli att sticka med det. Det ska jag göra när överraskningen är klar. 

I alla fall! Efter alla 1000 butiker, bilkörning, lunchinköp på valfri drive-in, måltid med W och W, spel med den mindre W och lite mys med F åkte jag hem. Föresatsen var att gå i sängen, gå rakt ner i sängen och ingen annanstans än sängen. Det blev inte så. Rör-Angelica kom fram fort som den och började dra lite här, packa upp lite där och sen släppa allt på samma ställe typ. Det var DÅ jag upptäckte det som tog vinstglädjen ifrån mig. 

Redovisad på påsen satt vilket nummer som vunnit och det var min vän Erikas lott! Jag är så klart jätteglad att det var hon som vann! Men lite surt är det för det var ju jag som drog lotten. Attans. Som jag sa i den lilla påhittade intervjun igår så vinner jag sällan. Inte ens när jag får vinstbesked så vinner jag inte i alla fall. Men imorgon skall jag ta med det till Erika. Hon la ut tanken på att dela vinster och delad vinst måde ju innebära fyrdubbel glädje minst va?


För den som tittar på den blå markeringen så står det E och ett tal / A och ett tall. Rätt ska vara rätt, det känns faktiskt fint när man får vara så rättsskaffens ändå! 

En första aprillureri!


Igår fortsatte jag virka på restgarnsprojektet. När jag ser på den tänker jag lite på reaggebläckfiskarna ur Hitta Nemo. Så igår började jag göra lite bläckfiskben. Det var enkelt att göra spiralben, men precis som all annan virkning jag gjort med sånt här pälsgarn så är det inte helt enkelt att se maskorna. Därför har det också varit lite att virka i blindo. Tillslut blev det såpass bra att jag blev nöjd. Det krävdes fokus och tätt virkning för att få dem som
jag ville ha dem


Fyra ben är klara. De resterande skall bli lila. Alla skall sen sys ihop. Ögon och mun skall till också. Jag tror att jag vill göra en kvinnlig figur, så jag ska försöka göra ögon med ögonskugga och ögonfransar. Har sett det på andras figurer och gillade det. 


Nu ska jag försöka sova.
Hade bara min sömnmedicin hemma. De sover jag ju nästan inget alls på. Jag behöver ju Atarax också för att verkligen sova sammanhängande. 
Alltså är jag inte speciellt trött. Något som kommer straffa ut mig imorgon. 
Hmmm!


Intervju med vinnaren!

*telefonsignal*
- Angelica?!
- Hej, jag ringer från tidningen Vinnare och ringer just till dig för vi fått reda på att du vunnit idag. Kan vi få ställa några frågor?
- Hej, ja men klart ni får. Vad roligt!
- Vem är du?
- Ja du, det där är ju alltid svårt att svara på. Jag är en tjej i 30-årsåldern som oftast är glad och positiv. Mitt största intresse är att handarbete, då främst garnförädling, men allt pyssel är av intresse. Jag tycker om ljudböcker och lyssnar kanske på lite för många såna varje månad. Det jag inte missar på tv är samhällsprogram, dokumentärer och en och annan serie då och då. 
- Hur kommer det sig att du deltagit i lotteriet du vunnit?
- En enkel anledning. Jag fick en lott i spelet efter att jag lämnat in Hjärtefilten som jag stickade för Sandnes garn i vintras. Hjärtefilten var ett projekt som ovannämnda företag drog igång. De skänkte garn mot att stickare/stickerskor i Sverige stickade en filt med ett broderat hjärta på. Dessa filtar har skickats ner till Etiopien och delas ut till mammor som nyss fött barn. 
- Köper du lotter ofta? Är du en vinnare?
- Haha! Svaret är verkligen inte på båda frågorna. Jag vinner väldigt sällan, så jag har mer eller mindre slutat delta i lotterier. När andra vill spela på diversechokladhjul på nöjesparker står jag intill. För min del är det att slänga pengarna i sjön. 
- Sista frågan, hur känns det här?
- Oj! Jag blev jätteglad när jag fick beskedet om att jag vunnit lotteriet. Jag ska faktiskt erkänna att jag glömt av att jag fick en lott när jag lämnade in min filt i slutet av februari. Så nu är jag verkligen jättenyfiken på vad det kan vara för vinst. Det fick jag inte veta, men jag förstod att jag behöver hämta upp den vinsten senast den 17/4. Så imorgon skall jag åka dit. Jag kan inte bärga mig längre än så. 
- Tack Angelica för den här lilla intervjun och stort grattis till din vinst!

Umgås med restgarner


Mitt svarta pälsgarn tog ju slut idag, så nu på kvällen visste jag inte först vad jag skulle pyssla med. Det tog en stund innan tanken slog mig att jag har mer sånt pälsgarn som blivit liggande. Så jag tog fram det och började virka runt, runt, runt i spiraler. Allt med tanken inställd på att det skall bli något slags gosedjur. Jag följer inget mönster, jag tror inte att set hade gått med det här garnet. Hela tiden finns det många maskor för mycket och då och då finns det många maskor för lite. Så här virkas det verkligen på fullständig frihand.
Det lutar åt att detta nya kommer att formas till en bläckfisk sen, den ser lite ut så på formen. 
Däremot, inget är färdigt förrän sista maskan är gjord. Eller hur?



RSS 2.0