Förminska mig inte!

Vet inte hur ofta jag får höra "men lilla söta då" "stackare" och såna där ord. Ja! Det är ett helvete att vara sjukskriven för att man tappat tron på sig själv, men jag vill inte bli förminskad i jämförelse med andra. Jag vill inte att ha tycka synd omsympatier. Visst, det är synd att vissa saker har inträffat. Men det är inte synd om mig nu. Jag ska bara lära mig att leva med det.

Nej! Det är inte BARA att gå upp på morgonen för att det ska vara så. Aldrig förr har en sak blivit tydligare för mig. För jag ÄR egentligen en morgonmänniska med extrem mycket positivt att dela med mig av just då. Men nu är det som att kroppen gör allt för att inte vakna och den blir liksom förlamad. Jag vill inget annat än att komma upp. Men för att komma upp till en bestämd tid kan jag behöva larm i timmar för att ens vakna.

Ja! Det är en utdragen process det här. Det förstår jag mycket väl att ni tänker. Vet ni? Det tycker jag också. Men när världen är allt annat än stabil så går det inte annat än att sitta kvar i sin lilla båt och försöka rida ut stormen. Jag försåt också att det är sjukt svårt att stå bredvid och inte veta allt. Men, jag har verkligen försökt berätta ett par gånger, men det finns aldrig ett bra läge. Och jag vill inte ha andras relationer. Jag är rädd för dem. Otroligt rädd att behöva stå och stötta andra i det. Eller för förnekelse och bortträngning.

Well.
Jag är lite arg ikväll. Skönt att inte bara leva i en känsla - ledsenhet.

Antiklimax

Om jag var nöjd med resultatet av mötet igår så är det tvärtom idag. Jag känner en stor dubbelhet inför det som sas. Jag VET att jag inte ska jobba förrän jag har fler stabila dagar på rad, till och med veckovis stabilitet. Men, idag kom känslan av att det är alldeles för LÅNG tid fram. Plötsligt kom insikten att nä, det är bara mytsteg som gäller och fortare går det inte att gå. Något som är svårt att acceptera när allt som räknas är prestation och duktighet. För så är det inlärt; "presterar du inte 120% så är det inte tillräckligt bra." Det är också därför jag har har svårt att säga tack och ta emot komplimanger, för jag har redan börjat fundera på vad jag kunnat gjort bättre och vad jag kunnat lägga ner mer tid på.

Förresten, vet ni om att det näst intill kostar pengar att bara sätta foten utanför dörren? Såna saker kommer man på när ens ekonomi inte är värd att kalas just det, ekonomi.

Apatin vaknade idag och med den lusten att bara sova bort tid. Dessutom kom Någon på besök i eftermiddags och har stannat hela kvällen för att något skulle bli gjort här hemma. Någon lagade middag till mig och bestämde att sen ofärdiga spindelsjalen skulle repas upp. Alltför många fel fanns i den, vilket gjort att jag inte haft lust att färdigställa den. Därför började Någon repa upp den. Garnet jag använde gjorde sjalen väldigt "tung" så det skall användas till en pytt istället, och en spindelsjal skall virkas i ett lättare garn.


Nä! Nu ska jag sova. Ska ju sätta fötterna utanför dörren minst två gånger imorgon...

God natt!

Urladdning!

Idag var det möte. Gigantmöte om du frågar mig. Alla intressenter i min sjukskrivning var representerade. FK, arbetsgivare och behandlare. Och så jag förstås.

Mötet bokades i början av februari, så jag har vetat länge att det skulle vara idag. Men i söndags slog det mig med full kraft. Vad skulle sägas? Vad skulle bestämmas? För om jag ska vara helt ärlig så hade jag ingen koll på vad som skulle avhandlas. "Det är bra att vi träffas nu." Jo det är det väl absolut, men det hade varit skönare för mig om det var mer uttalat vad vi skulle diskutera.

Mötet gick faktiskt ganska bra. Vi blev absolut inte långrandiga, utan satt ner en halvtimme. Min läkare sa tydligt och klart vad hon tänker om min sjukskrivning och psykologen stöttade upp med sin bit. Själv satt jag mest och grät och försökte få sagt det jag ville ha sagt. Det förenklades av att jag skrivit ner det tidigare idag.

Tanken är den att jag i alla fall skall få våren och sommaren på mig att fortsätta bli bättre. Innan dess är det i alla fall inte tal om att börja jobba. Den oro som väcktes i söndags stillades idag. Men med en urladdning som följd. Så jag sov 3,5 när jag kom hem. Nu har jag varit vaken i 3 timmar och är helt färdig. Så jag fortsätter med sömn igen.

God natt!

Det är rätt skönt att skriva!

För var dag som går får jag mer och mer lust att skriva. Jag har inte kommit över kanten och aktivt börjat men jag har lokaliserat lite av mina hinder. Genom att veta vart hindrens står, så kan man ju faktiskt undvika dem. Man kan också jobba på så sätt att man bygger bort dem direkt, men då blir man ju svagare om det skulle dyka upp på ett oväntat ställe. Nej! Jag tror det är bättre att veta vad som försvårar och jobba utifrån det.

Jag har alltid velat skriva en bok. Vilken typ av bok har inte spelar så stor roll. Jag gillar böcker och ord. Inte så att jag är en fena på att trolla med ord, men jag vet att jag kan skriva och jag vet att jag kan skriva kärnfullt. I takt med min sjukskrivning har fortgått har tanken på en självbiografisk bok blivit allt mer verklig. Varför inte skriva om något som jag är expert på, och som kanske kan hjälpa i alla fall en annan på traven? För är jag expert på något så är det mig själv och alla de där motstridiga, ologiska och absurda känslor man kan gå och bära på. Titeln på boken är så gott som spikad, och idag låg jag och funderade på kapitelutkast. Imorgon ska jag skriva lite inför onsdagens möte. Hoppas att det kan vara en start att komma över skrivkrampshindret.

Helt oskyldig!

Här ligger hon och spelar helt oskyldig. Oskyldig till att det är päls ÖVERALLT! Kom på mig själv att försöka plocka bort hårstråna i min svarta stickning och inser att för varje strå jag plockar bort tillkommer fem nya. Nog för att det ger lite extra isolering men ändå. Lite irriterande är det! Undra om hon skulle passa som nakenkatt?

Den blomstertid nu kommer

Jag har hel fastnat i att virka blommor. Som jag tidigare sagt är det afrikanska blommor just nu. Snart är jag klar med alla blommor, sen ska de bara virkas ihop. Det lutar åt en grön färg. Flera har tipsat om riktigt klargrön/äpplegrön eller lindblomsgrön. Därefter är det ju så klart tänkt att jag ska ha ett lite djur i mitten - någon som har någon förslag på ett gulligt djur jag kan sätta där? Katt? Kanin? Hund? Well! Hjälp mig så är ni rara!

Virkelirkar afrikanska blommor

Detta skall bli en present, och jag har för en gångs skull börjat i mycket god tid. Jag skulle vilja kalla detta en typ av mormorsruta och den kallas Afrikansk blomma. Jag skall helt enkelt virka flera stycken som jag sen virkar ihop till en filt. Mer säger jag inte, och jag säger så klart inte vem som skall få den.

Jag skulle egentligen bloggat för en halvtimma sen, men jag fastnade i något annat och vips så hade tiden sprungit fram igen, Typiskt. Så nu skyndar jag mig ner i säng!
 

Sjukstuga!

Visserligen har det väl varit konstant sjukstuga här det senaste året eftersom jag varit sjukskriven. Men ingen skulle väl kanske kalla det just så, eftersom många inte klassar min diagnos som sjukdom.

I alla fall, i söndags åkte jag på magsjuka. Först trodde jag att det var en lättare form, men så var inte fallet. Fortfarande mår jag inte bra och magen är fortfarande på krigsstigen, dock inte lika intensiv krigsföring nu. Dessutom kan jag äta lite försiktigt.

Så här jobbar vi idag. Jag virkar och ser på Efter Tio, och Kattastrof ligger under mina ben och sover gott. "Får man inte ligga i mattes knä, får man ligga under det." Det som just nu virkas fram är en hjärtekatt. (Hjartekatten.blogspot.se) Det ska bli en kopia av Johannes änglakatt Elsa. Hon var en sjukligt gosig katt, så vad vore inte bättre att hon får reinkarneras i en odödlig katt och flytta hem till en hjärtsjuk liten kille eller tjej?

På 22 timmar kan man utföra mycket

Dessa tre projekten har jag färdigställt idag. Uppifrån och ner är det:

1: En grå baggymössa som en vän beställt.

2: Rödsvarta spiralsockor till en annan vän som beställt.

3: En pyttipanna i brunt med bronsinslag. Någon som vet en liten tjej som behöver eller vill ha en sjal, säg till. För den här är med stor sannolikhet mycket för liten för mig.

Imorgon ska jag få klart spindelsjalen också.

Vad bidde det då?

Idag har jag stickat vidare på sjalen och efter 35 uddar bestämde jag mig för att vara klar. Då mätte den drygt 1,80. Jag tänker att den blir lite längre sen när jag drar ut den ordentligt vid blockningen.

Plockade upp maskor för resten av sjalen, men orkade inte fortsätta sticka vidare på den ikväll. Mest för att jag inte orkade räkna hur många maskor det blev. Nu skall det stickas förkortade varv. Gissar att den är klar senast på söndag. Jag pysslar nämligen mes lite olika projekt på samma gång. Omväxling förnöjer sägs det.

Så här ser sjalen ut just nu:

28 uddar from goal.

Jag har påbörjat en liten sjal till mig. Eller ja, liten? Det beror på hur man ser det. Den är inte lika hög som provsjalen jag gjorde till exempel. Men den skall vara minst 2 meter lång. Jag har kommit ungefär 80 cm på det. Det går dock ganska fort att sticka en udd, den är bara 13 varv. En udd mäter dock bara 4,23 cm. Därför är det minst 28 uddar kvar.

När uddarna är klara, då skall själva sjaldelen göras också. Så klart!

Sjalens beskrivning har jag hittat via min stickgrupp på Facebook. Mönstret finns i mönsterskaparens blogg:
http://garnomera.wordpress.com/2011/10/16/dagen-sjal-4

Så här ser min sjal ut just nu:

RSS 2.0