En dag kvar...

...tills jag är i Stockholm.

Eller ja, det är väl egentligen 2 dygn kvar. Är ju framme 21:00 och hos Martin är jag 21:30. Men, när imorgon är avklarad så är det ju egentligen bara måndagens samtal kvar innan jag beger mig iväg. Längtar! Massor!


Nu ska jag göra ett försök på något som förhoppningsvis kan kallas sömn. Håll tummarna. Misstänker dock att jag vaknar tidigt imorgon igen. Efter 9 är det helt omöjligt att sova vidare även om kroppen helst skulle vilja göra det. Så, därför är det lika bra att försöka nu.


Bäst av allt, jag har laddat upp med lite ljudböcker.

Kan man virka en Angry Birds?

 
I våras när jag lärde mig att virka berättade jag för en kompis son, Anton att jag kunde virka en Angry Bird till honom. Allt han sa Kan man verkligen virka en Angry bird?
Så för ett tag sen när jag surfade runt på en gruppsida på Facebook och där hittade jag en mössa som såg just ut som en Angry Bird. Jag började virka en spiral liksom, med vanliga fasta maskor, men blev inte helt nöjd med mössans form, så jag testade att göra stolpar i sprial istället och blev genas mycket nöjdare. Ögon, näbb och spröt och ögonbryn gjordes med fasta maskor. 
 
Igår blev den klar och jag vart så nöjd med den. Riktigt nöjd.
Idag levererad jag mössan till Anton och när han såg vad det var tjoade han till riktigt mycket. Wow, en Angry Birdsmössa. Jag kan se att du lagt ner mycket jobb. Wow! Sen satt han med mössan på sig och spelade tv-spel. Jag tar det som ett gott betyg på det hela.
 
 
Har en ny mössa på gång. Har ett par varv kvar på den, sedan skall öron, nos, ögon och ögonbryn virkas.
Fast den här gången är mössan i babystorlek.

Va vore väl en natt med obruten sömn?

Två nätter med obruten sömn fick jag. Anledning, jag använde mig av sömnmedicin. I natt använde jag det också, eftersom ångesten börjat visa sig allt mer igen. Däremot låg jag och stirrade i taket länge innan jag somnade och jag vaknade flera gånger under natten. När jag sen vaknade 7:45 tänkte jag bara "skjut mig, jag behöver sova". Tyvärr behövde jag gå upp, skulle till VC och ta ett blodprov.

Väl hemma igen försökte jag somna om en stund men min kropp förklarade vänligt och bestämt för mig att den inte alls hade lust att hamna i ångest utan var helt klarvaken. Bara att sätta sig och virka bort några timmar. Nu är jag vansinnigt trött, så nu kanske jag somnar?

Hoppas!

Sneak peak

Ytterligare ett nytt beroende är fött.
TÄNK vad man kan göra med bara lite garn och en virknål. Det går ju att trolla hur mycket som helst.
Idag har jag gjort klart min första i det nya beroendet. Den skall levereras imorgon. Mottagaren vet inte om något tror jag, det är bara hans pappa som vet. Därför vill jag inte visa upp den varken här eller påFacebook än.
MEN; jag vill inget hellre än att visa den. Så nöjd är jag med den.
Så, imorgon får gärna gå fort. I och för sig av tre olika anledningar - dels för att jag skall få leverera presenten, dels för att visa upp ett verk jag är riktigt nöjd med samt för att jag är en dag närmare Stockholm och Martin.
 
Så, jag virkar lite till på mitt nya virkdrog och lyssnar lite på min nya ljudbok.
 
Må natten vara vänlig mot er.
God natt!

Måndagskväll - I hate it!

I allmänhet är jag inte jätteförtjust i måndagskvällar. Inte så konstigt kanske eftersom jag oftast är ordentligt trött efter psykologsamtalet som avhandlats tidigare på dagen. Väl hemma efter det slår först tröttheten till, och om jag inte kommer i säng för lite vila direkt är det svårt att göra det senare. Vill ju inte förstöra nattsömnen helt. Och, blir det ingen sömn så slutar kvällen oftast med att huvudvärk smyger sig in också. 
 
Jag gillar inte den här måndagskvällen i synnerhet. Det har varit en jobbig dag. Det började med att jag vaknade strax efter halv åtta, och insåg då att jag för första natten på nästan två månader sov fler än 4 timmar i sträck. Och ni vet ju varför. Jag var nöd och tvungen till att ta en sömntablett igår när jag la mig. Samtalet med psykolgen var också jobbigt. Det blir bara jobbigare och jobbigare, även om det var lättare att prata idag, det blev inte så där tomt som det kan bli. Men hon punkterade mig lite, eller ja, hon gjorde ju det utifrån vad jag sa men det kändes. Mycket.
 
 
Jag kom nog just fram till att jag inte skall använda bloggen för att försöka få ur mig det som tynger mig. Det blir bara fel. Eller ja, det känns bara fel. För jag kan inte formulera mig, i rädsla för att andra skall ta åt sig över det jag skriver. Mina känslor är ju inte sanning i fakta, utan sanning utifrån hur just jag känner. Istället skall jag fortsätta träna på att prata hos psykologen och så får vi se om jag en dag kan lyckas att prata om det istället. Det hade ju varit det bästa.
 
 
Men nu, nu väntar sängen!
God natt!
 
 
Eller ja, natt i alla fall!

Kortetui

 
I somras började jag använda en sånt där plåtplånbok, ni vet en sån där tunn där man inte får plats med mer än kontokort, körkort och lite sedlar. Detta har gjort att jag inte fått med mig alla mina medlemskort varje gång. Nu har det gått så långt att jag tröttnat på det, men vägrar ha en stor och otymplig plånbok som bara samlar på kvitton. Så igår virkade jag ihop ett litet etui eller vad jag nu skall kalla det, där får alla mina viktiga kort plats, och jag får med mig dem i väskan utan att de orsakar oreda i väskan. Kanon tycker jag. Skall dock sägas att det är mer rosa än vad det ser ut på bilden.
 
Ska nog göra ett likadant till som jag kan ha till mobilen. Kanske att det blir i andra färger bara. Får se vad det blir. Först skall jag göra klart alla mina mössor och Johannes hjärtekatt. Sen får vi se vad det blir mer.

Rädsla

Låg här i sängen i godan ro när jag plötsligt fick flashbacks. Flashbacks av den art som man inte vill ha på näthinnan innan man somnar. Försökte skaka bort det och försökte blunda igen. Poff! Ännu fler syner. Så jag valde snabbt att ta en sömntablett. Tänker inte ligga här och få mer ångest än jag redan känner av på grund av de inre synerna.

Detta har ju varit borta så pass länge. Trodde inte jag skulle komma ner i skiten igen. Kanske en engångshändelse. Kanske är allt på väg till baka igen.

Hoppas nu bara att sömntabletten ger effekt snabbt och lätt!

Att somna innan 20 en lördagskväll...

...innebär väl per automatik att man vaknar tidigt på söndagen. (Utan att räkna in de fyra-fem uppvaken där emellan.)

Japp. Sju vaknade jag imorse. Då åt jag lite och hoppade i säng igen. Allt i hopp om att somna om igen. Det gjorde jag inte. Så kom tanken att jag skulle kolla upp tvättid för imorgon. Väl nere i tvättstugan visade det sig att det var ledigt idag. Så jag tog min nyhittade urkraft och tig tag i berget med tvätt. 1,5 månad sen jag tvättade sist...

Tyvärr behövs det nästan 12 timmar för 6 maskiner tvätt. Själva tvättmaskinen går fort, riktigt fort. Men tumlare och torkskåp hänger inte med i det tempot. Så de första 6 timmarna hade jag tvättat 6 maskiner. Sen ägnades de sista 6 timmarna åt att svära över de överhettade torkmaskinerna.

Mellan alla maskiner har jag virkat. Virkat ett kortetui. Det blev jättenice. Ska visa en bild imorgon. Dessutom kom jag några varv på en av mina mössor jag virkar. Tror jag ska virka mig en mössa med en maffig blomma till det.

Nä! Nu ska jag avsluta söndagen. Dessutom ska jag skynda på den här veckan så att det blir nästa vecka. Då åker jag nämligen till Stockholm igen. Vet att jag är saknad och den känslan är enormt härlig faktiskt.

Men så, god natt på er!

Konsten att stilla smärta på ett bra sätt.

Tydligen går det inte att stilla mina magsmärtor på ett sätt som gör att jag slipper smärtorna helt. Igår kväll väntade jag lite längre än tidigare kvällar med att ta kvällsdoserna för på så sätt kanske slippa vakna med smärta under natten. Men nä, det gav inget bra resultat. I natt vaknade jag 2 timmar tidigare än natten innan med den vanliga smärtan. Bara att gå upp och äta något litet i hopp om att det ska lindra.

Nu ligger jag här. Smått stressad av att inte ha somnat än igen. Jag ska ju ha Felix här imorgon och vill kunna vara en bra moster då. Men, det känns nu som att jag strax kommer somna. Så jag gör ett försök. Dra igång värmefilten också, lite extra värme är ju oftast bara positivt för tröttheten.

Det är natt, det är kallt...

Det är underligt att min kropp väljer att vakna varannan timme. De första gångerna jag vaknar på natten går det att somna om, men framåt vid den här tiden är det omöjligt. Då gör det mer ont i magen och jag behöver äta något. Så det har jag gjort. Jag har också spelat lite spel för att inte bara ligga och tänka; jag måste sova. Nu har jag lagt mig tillrätta igen, och nu behövde jag värmefilten för att öka upp värmen. Vid femtiden är det nästan alltid kallt, vare sig det är mitt i sommarn eller mitt i vintern. Antar att min underbara lilla katt snart kommer tillbaka och frotterat sig i värmen.

Well. Hoppas på att somna snart igen. Jag hoppas också väldigt mycket på att magsmärtorna skulle vilja ge med sig lite imorgon. Jag måste nämligen städa och diska...

Fortsatt god natt för en del, men god morgon för en del andra!

Jag mår, jag mår, jag mår...

Uselt!
 
Min mage är verkligen inte på sitt bästa humör. Det räcker tydligen inte med att jag redan sover dåligt som det är, dessutom vaknar jag med ca. två timmars mellanrum för att magen gör ont. Alltså, det är inte sån där smärta som lamslår. Utan mer ett sånt där ont som gör en illamående och trött. Det liksom spänner och trycker och drar i magen. Konstant. Så, jag har legat i fosterställning här på min soffa och tittat på film. Tror jag skall lägga mig tillrätta en stund till, en kan ju alltid hoppas på sömn.
 
När jag skall ha återkoppling med doktorn nästa vecka så måste jag fråga lite om infektionen jag hade. Vad det var för en infektion. Sen skall jag också fråga om resultatet på en annan odling som gjordes. Får inte glömma!
 
 
Nä! Sömn. Nu!

Att ladda batterierna.

 
Efter två dygn på sjukhus behövde jag tanka mina batterier ordentligt. Och det som laddar dem bäst är mina favoritkillar. Så efter förskolehämtning la vi oss i soffan och tittade på Nicke Nyfiken. Jättemysigt. Willy skulle sitta nära, och Felix frågade tusen och en frågor om vad som hände på filmen. När filmen sen var slut satte på på lite musik och dansade (Moster fick dock dansa lungt, eftersom magen inte riktigt gillade rörelse.)
 
Sedan blev det middag. Weronica hade lagat en god fiskgratäng och kryddat den mycket snällt med tanke på min sura mage. Gisses vad bra pojkarna åt när de hörde att det vankades efterrätt efter maten. Och efterrätt blev det. Glass i stora lass. När glassen tog slut åt Felix grädde med nougatsås. Allt går ju, så att säga.
 
Där efter blev det ännu mer soffhäng. Vi spelade spel på min telefon och på deras iPad. Jag är djupt imponerad att killarna är så haja på tekniken. Och Felix spelade mycket hellre på min telefon än på paddan. Märkligt kan jag tycka. Men Willy var glad att få spela på den senare, han har nämligen iPadförbud egentligen.
 
Sedan var det dags för moster att åka hem och äta lite medicin. Så efter pusskalas blev jag kungligt avvinkad från balkongen. De är så fantastiskt underbara de där ungarna.
Weronica berättade att Felix var beredd att bli passad av mig på lördag, och han såg inte något problem i att jag kanske låg på sjukhus. Han kunde ju hålla mig sällskap där. Willy hade också gjort klart för sin mamma att han skulle ta på sig sin hjälm och cykla till moster, själv. 
 
Men, nu skall jag ta och hoppa i säng. Jag är sjukt trött kan jag lova.
 
God natt!

I väntan på utskrivning

Här ligger jag då och väntar på utskrivning. Inga mer undersökningar ska göras eftersom de inte kan hitta några spår av felaktigheter i min mage. De har kunnat hitta en infektion som antagligen påverkat min tidigare magproblematik i större utsträckning. Sen äter jag medicin för min depression som inte underlättar för magbesvären. Däremot kan de i alla fall säga att min slemhinna i magen är mycket tunnare än vad som är normalt och att det skapar mina magproblem.
De hade väl tänkt behålla mig till slutet av veckan för att se om jag svarar på medicinen. Men om jag bara ska ligga och knapra medicin så kan jag ju göra det hemma. Doktorn sa att det inte var några problem. De ska ha uppföljning på mig istället.

Doktorn skulle också skriva ett brev till IBS-skolan på Sahlgrenska så att jag förhoppningsvis kan få hjälp av dem. Han sa; du har ju haft problemen så länge så det ska inte vara något konstigt med det. Du bör ju kunna få hjälp där. Hoppas det. Jag är utled på magsmärtor!

En känsla att vara satt på undantag.

Jag gjorde min gastroskopi runt halv ett-tiden idag. Efter att jag kom ner på min sal igen har det knappt varit personal här inne. Det känns som att mina magsmärtor inte står under allvarlig flagg längre. Åt ytterst lite middag vid 17 och sen kvällsmat vid 20. Allt kom ut igen. I rasande fart. Underbart.

Så jag förväntar mig helt klart ingen hjälp med mina magsmärtor. De lär skicka hem mig med mina krämpor med orden; det finns inget i din mage som orsakar smärtorna. Du är frisk.

Men varför mår jag som ett ruttet lingon då? Varför fick jag inte behålla någon mat? Fy vad jag är less på min mage nu.

Äsch!

Undersökning avklarad!

-Vi hittade ingenting. Det var en helt vanlig mage. Det var väl skönt?

Nä. Det var det inte. Jag vill ju ha en förklaring på varför jag har såna smärtor. Visst är det skönt om det inte är en katarr också. Men humbugdiagnosen IBS är jobbig att leva med. Dessutom serveras det lunch ute på avdelningen nu. Hoppas jag får äta om en kvart. Har jag otur vill de göra fler undersökningar och då får jag fortsätta fasta. (Alltså, jag vill göra undersökningarna. Men jag är smått jättehungrig. Dock inte sugen på nåt att äta...)

Well. Jag ligger väl här och väntar lite till...

Nog för att jag har en skev bild av mig själv...

Men hon som gav mig mina otroligt raffiga kläder igår gjorde en otroligt knasig uppskattning av min vikt. Låter bilderna nedan tala för sig själv.

Status: smärtan är under en ganska god kontroll. Det ömmar mest hela tiden och hugger till titt som tätt dock. Därför blir det en gastroskopi idag för att kolla mer exakt hur det ser ut i magen. Så jag är inne på min 41:a timme utan fast föda. Mår förhållandevis kasst. Huvudvärk och illamående men vid gott mod.

Återkommer senare ikväll när jag vet mer om min mages status.

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-2/75134/images/2012/pic_50583dbde087c35694dd40e4.jpg" class="image">

Vilken dag!

Eller ja. Vilket dygn.

Hela dagen igår hade jag ont i magen. Mådde liksom illa och hade svårt att få i mig mat. När jag väl kom i säng för natten eskalerade magontet och jag hade svårt att sova. Vaknade flera gånger av det och mådde riktigt dåligt. Så imorse när jag hade tagit mig igenom morgontoaletten och var på väg tillbaka till sängen så råkade jag hålla lite för hårt med handen på övre delen av magen. Resultat: SMÄRTA!

Så jag kastade mig iväg till vårdcentralen och där kom jag in jättefort till läkaren. Han gjorde ingen egen undersökning utan skrev snabbt ihop en remiss till akuten. Var inne på akuten strax efter halv nio och även där gick det fort att komma in på ett rum och prover togs direkt. Alla möjliga prover. Det kändes och klämdes på magen också. Någon timma senare kom doktorn som också klämde och kände och bestämde att jag skulle ta en syradämpande och bedövande medicin. Fy &#%*$£¥ vad den smakade. En timma senare tilltog smärtorna igen. Så då kom doktorn igen och bestämde sig för att lägga in mig.

Jag kom till mitt rum strax efter12:30 och fler prover togs och den långa väntan på röntgen startade. Mer smärtlindring och syradämpande fick jag och sedan ännu mera väntan. Hade dock sån tur så Malin kom och sällskapade i två timmar! Tack!! Det var skönt med lite sällskap.

Lagom till Malin gick skulle ytterligare ett test tas och jag fick dubbel dos smärtlindring. Först klockan 17 var det dags för röntgen. Som jag hade väntat. Från det att jag kom till akuten till att jag skulle upp och röntgas var det 6 olika människor här och kände på min mage. SMÄRTA!!

Nu har det lättat något, och jag är hungrig. Det är typ 27 timmar sen jag åt och jag kommer inte få äta något innan ronden imorgon. Jag hoppas på att de skall göra en gastroskopi på mig för att kolla av magen. Så ont som jag haft i sommar var länge sen jag hade. Något fel är det ju helt uppenbart. Just nu jobbar se efter teorin magkatarr. Ska bli intressant att se vad de säger imorgon.

Nu funderar jag dock på lite sömn. Mår inte alla jättebra. Feber har jag haft hela dagen och allmäntillståndet är riktigt lågt. Hoppas på en förbättring snarast!


Kram till er!

Låg!

Jag känner mig låg. Låg på morgonen, låg på dagen, låg på kvällen, till och med låg när jag sover. Första tanken som slår mig när jag vaknar är; jag vill inte stiga upp. Ett par har frågat om jag verkligen behöver stiga upp, och nä egentligen behöver jag väl inte alltid det. Men jag gör det, för jag ska det. Men till vilken dag sen? I helgen har jag bara suttit i min soffa och handarbetetat. Något jag trivs jättebra med, men stundtals har jag blivit smått irriterad över att jag inte ens orkar ta mig för och diska upp disken. Inte ens ett uns till ork att gå ner och boka en tvättid finns. Och en sådan behöver bokas, å det snaraste.
Alltså, jag känner mig bara låg. Jag har inga elaka tankar som snurrar i mitt huvud och jag har ingen ångest. Utan det är bara en otroligt jobbig tomhet i mig liksom. Igår satt jag och tänkte att jag var sugen på en blodig biff och en mojito i en god väns sällskap, men när jag började tänka mer på det och att jag skulle smsa honom så tog det stopp. Jag orkade inte. Jag hade inte någon lust till det. Istället gick jag tillslut och la mig och sov en stund.
Jag ska inte säga att jag håller på att isolera mig, för jag kommer utanför dörren ett par dagar i veckan. Tyvärr har intresset för promenader försvunnit igen, jag som ändå gick ett par mil i veckan för ett par veckor sen. Nu rör jag mig så lite som möjligt på så lång tid som det bara är möjligt. Motivationen är som bortblåst.
 
När kommer glädjen tillbaka? När kommer meningsfullheten tillbaka? När kommer Angelica tillbaka?
 
Allt jag vet är att jag inte vill befinna mig i det här intelandet längre.
Jag vill komma tillbaka och trivas med mig själv, känna glädje inför saker och ha ork att utföra saker.
 
Men, mitt liv är liksom satt på vänt och jag kan inte hitta knappen för att trycka bort det.
 
Suck!

Tränar på slätstickning

Alltså; slätstickning är inte helt enkelt. Visserligen är det ett varv räta maskor och sen ett varv aviga maskor. Rätt enkelt i tanken. Men oj, vad svårt det är att få det jämt. Jag har suttit i flera timmar idag och lyckats producera 16 varv á 92 maskor. I de fyra sista varven var det två varv med två färger, så det tog längre tid av den anledningen. Det som känns smått tröstlöst är att jag inte ens gjort halva framstycket på tröjan. Då är det dessutom ett bakstycke och två ärmar som skall göras också. Tur att jag valde att göra en ganska stor storlek. Förhoppningsvis kommer det tilltänkta barnet kunna ha tröjan innan den blir för liten. Men, där om talar vi tyst tills tröjan är klar.

Så här ser arbetet ut just nu:

Varför?

Varför ska jag våga tro när andra inte gör det?
Varför ska jag lägga ner energi när andra inte för det?
Varför ska jag känna när andra inte gör det?
Varför ska jag kämpa när andra inte gör det?
Varför?
Varför?
Varför?

Just idag känns det som att jag lägger ner nu. Jag slutar tro. Jag slutar nära den sanning jag trodde var just sanning. Jag vill inte ge när jag inte får tillbaka.

Det är tomma ord som fastnar, för jag låter dom va kvar... "Melissa Horn"

RSS 2.0