#9 Dagens








Det går bra nu, kompis, det går bra!

Som jag sa i förra inlägget, idag är nionde dagen avklarad och än har jag inte ätit godis eller några andra godsaker. Jag hade ju ett eldprov här i helgen när Felix såklart ville ha fredagsmys och lördagsgodis. Klart att "bubbeldricka" också fanns hemköpt för att se till att göra myset på topp. Det gäller ju att ha ätit ordentligt och regelbundet för att det skall gå att ta sig förbi en sådan lockelse utan att falla dit. Lördagen skall vi inte prata om sen, trötthet och huvudvärk gjorde att sockersuget var så stort att jag höll på att gå åt. Tänk vad enkelt det hade varit om jag gått ut till skafferiet och tagit fram lakrisen som finns förvarad där? Det hade ju varit som att stjäla godis från ett barn, så att säga. Istället åt jag bär med turkisk yoghurt.

Nu är jag inne i ett grymt flow. Jag hade tagit på mig att fixa fika till dagens personalmöte, så när jag bakade igår slank både en och två små smetslickar ner i magen på mig. Jag kan ärligt säga att det inte var jättegott. Jag förundrades över att jag gjorde den reflektionen. Visst, det var gott utifrån att det var sött, men det var inte gott så att jag ville äta mer. Kakan blev uppskattad på mötet idag, det var inte mycket som blev kvar av den. Det som följde med hem igen har åkt in i frysen för bättre sammankomster i framtiden. Själv åt jag inte något av den på mötet. Av tre anledningar: 1. Jag var inte sugen. 2. Jag ville inte spoliera det jag byggt upp nu och 3. Jag ville utsätta mig för ett sådant prov och se om jag kunde stå emot. Vad hade jag bakat? En Browniefudgecheescake. Så klart. Skall det vara svårt, så kan det lika gärna vara jättesvårt.

Det enda som är lite problematiskt för mig nu är att jag skall komma ihåg ett mellanmål vid 15-tiden på dagen. det gör jag inte. Jag har funderat lite över saken och insett att det oftast beror på att det är timman innan jag slutar och då är jag så uppe i mitt jobb att jag glömmer mellanmål. Kanske dags för mig att sätta på ett alarm på någon av mina telefoner så att jag får en påminnelse? Bara tills det blir en rutin, men innan det är det behöver jag ha något som påminner mig. Däremot kan jag se att mina portioner har krympt och jag lyckas äta mindre mängder men oftare istället. Det känns som att det har en positiv inverkan på min mage som har krånglat en massa det senaste. Jag vet att jag måste ta och kolla upp den lite mer grundligt så att det inte är några allvarliga fel på den. Men, jag är helt säker på att kosten kommer ha många fördelar för både kropp, knopp och mage. (Magen är en del av kroppen, men när jag tänker kropp tänker jag energimässigt liksom.)


Oj, det här tog längre tid än jag hade tänkt och nu tappade jag bort mig själv för jag insåg att det var dags att bänka sig vid tvn. Jag brukar ju ha tv-tisdag. Idag blir det Mot alla odds och HOUSE.  Men innan jag avslutar helt vill jag säga, trots förvirring, bara matprat och tunga perioder så måste jag säga att det verkligen är en kanonbra satsning att lägga om sin kost och våga utmana sig själv med det. Våga du också, vett ja!

Angelica tipsar - Solrospanerad fiskfilé



Nionde dagen på min nya kost. (Nu är det med andra ord bara en dag kvar innan min kropp skall ha lärt sig de nya rutinerna.) Det bästa med att ha bestämt sig för att ta tag i och ordna upp sin kost är att lusten att testa nya recept kommer på en gång. För ett par veckor sen surfade jag runt på Coop´s hemsida och hittade något som kallades billiga veckan eller något liknande. (Jag hittade det inte just nu, men det skall finnas där.) Det var fyra veckors 5-dagarsmenyer där varje veckas inköpskasse skulle kosta 400 kr (Om man handlar på Coop, är medlem och om man har vissa basvaror hemma tror jag räknas in för att det skall bli 400 kr.) Jag har inte valt att ta receptet helt från en och samma vecka av den anledningen en del recept innehöll t.ex. korv som jag inte äter i någon större utsträckning. Däremot fanns receptet som jag nämner i titeln "Solrospanerad fiskfilé", och det har jag testat idag och gillade det skarpt.

Grundreceptet för fyra portioner

  • 400-600 g fiskfilé
  • 2 dl vetemjöl
  • 1 tsk salt
  • 2 ägg
  • 2 dl solroskärnor
  • 4 msk rivet citronskal (2 citroner)
  • 0,5 dl hackad färsk timjan
  • 25 g smör
  • 2 msk olivolja
  • 2 tsk flingsalt
  • 0,5 tsk svartpeppar
  • 2 dl smaksatt crème fraiche, ex paprika & chili


    Eftersom jag äter enligt GI så valde jag att inte dubbelpanera fisken, jag tog därför bort mjölet. Sedan följde jag inte recpetet riktigt i rätt mängd. Inte så att jag mätte i alla fall. Jag jobbar mycket på känn i köket. Dessutom tillsatte jag lite persilja i paneringen. Vet inte om det gjorde till eller från, men gott blev det.

    Enligt receptet så serverade de pressad potatis. Men av samma anledning som mjölet åkte bort struntade jag i potatis. Istället serverade jag wokade grönsaker. Det smälte ihop mycket bra! Jag serverade det med den smaksatta crème fraichen och JÖSSES vad stark den var. Jag har väl aldrig tyckt att smaksatt crème fraiche smakat så mycket, den här sorten gjorde verkligen det.

    Vill du testa något nytt, testa det här! Det var helt klart en riktig topprätt!
  • Vad är det för en dag?

    Är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Felix födelsedag. Hurra hurra hurra!

    Jag åkte upp och grattade lillkillen som blivit stor. Han fick ett ritstativ med pennor/kritor/papper och oj! Da Vinci kom fram direkt. Fast, han var nog mer intresserad av att kunna sudda bort färgen från tavlan. Han är för go! Och Willys ögon lyste av avund. Så snacka om lycka när han fick måla lite också. Det var rätt käckt, han målade och Felix suddade. Sötkorvar.

    Tror det var en mycket nöjd fyraåring som somnade ikväll. Mamma och pappa hade ju gett honom en gitarr. Stor lycka ikväll alltså!

    Tidsfördriv.

    Jag laddade hem en ny app idag, aLike heter den. Den går ut på att man laddar upp en bild och så får man en look-a-like visade för sig. Jag hade tydligen inga bra bilder på mig för det kom bara upp att det inte fanns några förslag. Då fick jag en liten idé, och laddade hem en bild på Johnny Depp. Resultatet blev rätt roligt eftersom det är två av mina favoriter.

    En dag med Felix



    Igår åkte jag och Felix till Barnens lekstad för ett par timmars galen lek och för att göra slut på lite energi. Felix var uppe i klätterställningen en stund men när jag skulle visa honom vart jag skulle sitta så hittade han temarummen och fastande i dem. Speciellt caférummet verkade vara en favorit, han skulle prompt ha på sig förkläde och han lekte fint där inne på egen hand. Även rummet som innehöll byggklossar och arbetsbyxor verkade vara en favorit. Trist bara att det inte fanns någon jobbjacka, Felix ville verkligen ha en sådan.

     
     

    Efter lite mer än en timmas lek försökte jag få med Felix på lunch. Det var lättare sagt än gjort, men väl borta vid kiosken så hade han redan bestämt sig för efterrätt, en chokladboll. Eftersom det var lördag var det väl självklart att han kunde få det, men innan den fick ätas skulle han äta en korv med bröd. Efter ett bett på korven tar han ut korven och säger "Jag orkar inte den här, jag är mätt". Jag förklarade för honom att han skulle äta allt, annars blev det ingen chokladboll. Han satt och pillade lite med maten och sa "jag kan äta en liten bit av bollen nu, sen äter jag korven." Jag var dock bestämd och sa att maten skulle ätas först. När han fått i sig korven menar han att han är så mätt at brödet skulle inte få plats, så han kunde lika gärna äta bollen nu. Charmpelle! Viljornas kamp vanns dock av mig, för lite mat måste ner innan godsakerna.
    Fast, jag misstänker att han var mätt, för det tog en bra stund innan han väl pillat i sig chokladbollen. (Misstänker att den rejäla äggfrukosten han åt satt sina spår.)




    Klätterställningen verkade inte vara någon favorit igår, för Felix valde att inte leka speciellt mycket i den. De gånger jag följde med honom tyckte han att jag skulle vara i ena änden medan han var i den andra. Så, jag lät honom leka för sig själv där. Till min förvåning var han faktiskt duktig och lugn och sprang inte ner andra barn. Däremot glömde han väl av att berätta för mig att han gick till Affärsrummet, så jag sprang en och två vändor i klätterställningen med begynnande panik när jag inte hittade honom. Men, han satt lugnt i kassan i affären. Han blev nog lite överrumplad av moster som var lätt stressad när hon kom.


    I bollhavet...


    Efter två och en halv timma på lekstaden var det dags att åka hem. En energitömd Felix och en huvudvärksansatt moster var inte någon bra kombination. En sväng förbi affären skulle vi dock innan. Ytterligare en kamp i viljestyrka inleddes när Felix inte fick lägga ner självscannen i påsen. Efter en stunds gråt frågade jag honom om han var hungrig. Ett ynkligt svar kom, och min fråga besvarades jakande. Så det var bara att köra slutet av shoppingrundan snabbt så vi kom hem till mellanmål.

    Efter mellanmål och en stunds målande/klippande/limmande/pysslande så hämtade jag fram sminkpryttlar för att göra rätt för mig. Jag hade lovat Felix att måla honom till hund, ett löfte jag inte kunde bryta. Samtidigt som han tycker att det är roligt att bli målad så är det nog också lite skrämmande för honom, för han satt hela tiden och sa att han skulle bara vara hund en stund. Han skulle minsann inte komma hem till mamma och pappa på annat sätt än som Felix. Sötnos! Han var också bestämd med att jag skulle måla mig till hund också så det var ju bara att göra. Och, vad snygga vi blev.


     



    Därefter åt vi lite mat i hopp om att båda skulle återvinna lite ny, härlig energi. Det målet uppfylldes inte, så när jag serverade Felix sitt lördagsgodis förklarade han att han inte ville se på barnprogram, han ville "leka med katten" på min telefon. När jag förklade för honom att om han ville ha godis så fick han sitta i soffan. Då säger han "Jag vill inte ha något godis". Hur många soon to be fyraåringar säger så en lördag på bästa lördagsgodistid? Så det var bara att göra i ordning kaoset i köket och sedan styra kosan mot Felix hem. Väl där så fick han ett energipåslag, antagligen från någon gömd energireserv. Jag däremot kände bara den enorma tröttheten göra sig än mer påtaglig. Så, jag lämnade Felix med Willy och pappa och jag misstänker att det blev en godisstund i soffan innan han somnade gott på sin kudde.

    Själv åkte jag hem och halvgod i soffan. Mer godissugen än jag någonsin varit den här veckan. Bot för det blev en skål bär med lite mandel och turkisk yoghurt. Inget godis det, men det funkade. Därefter gjorde jag inte många knop.

    Nu har det gått snart ett dygn sen Felix åkte hem, och nu är jag nästan sugen på att få ha honom här igen.
    Nästa gång skall jag dock inte ha huvudvärken from hell...

    Frukost stund...

    ...har ägg i mun.

    Felix och jag har just frukosterat. Han har ätit ägg så det står ur öronen på honom. Själv började jag dagen med en omelett. Vi ska ha en mysdag idag, och åka till Barnens Lekstad ett par timmar. Wish me luck, för jag har en enorm huvudvärk. Ska inte låta den stoppa oss i alla fall.

    Ha en bra dag!

    Det blev kanske inte så illa i alla fall

    Dagen började som sagt inte på bäst sätt. Illamående först och sen fel buss. Men, halvvägs till Tuve kom jag på mig hur jag höll på att bli gnällig när jag skulle skriva ett sms. Då valde jag tanken: kan du inte påverka en situation som gått fel, gilla läget.

    Trots att bussturen tog mer än 15 minuter än tänkt så hann jag ändå i tid. Visst, jag kom på sekunden, men jag var inte sist.

    När det blev lunch insåg jag att min kropp hamnat i ketos. (Vet du inte vad det är så googla.) Visst tänkte jag väl på det redan igår, men det var idag jag förstod det på riktigt. Har en härlig unken smak längst bak i svalget. Slit lönar sig! Tänk att det kan var så stor skillnad på tänker från en dag till en annan. Tidigare när jag kört GI har jag tyckt att dag tre är tyngre just för att då kommer kroppen på att något lurt är på gång. Då skriker den efter det vanliga. Sockret i mitt fall. Idag är dag fyra och jag märkte ganska snabbt att koncentrationen var med mig på ett större plan. Just i skrivandets stund är jag mycket piggare än igår, men det beror på att jag sov bort nästan två timmar ikväll. (Jag är fortfarande trött och det känns som att jag kommer sova ikväll ändå.)

    Det är viktigt att vara helt på det klara med att tröttheten är med en i början av en kostomläggning. Även förvirring och långsammare reaktionstid är vanligt. Jag kunde sortera i skafferiet utan att dra fram fram lakritspåsarna och krypa under borden och tvångsäta. Varje gång jag startat en kickstart inser jag att jag känner min kropp väldigt väl. Jag MÅSTE strypa kolhydraterna för att få bort godissuget/sockersuget. Vatten är inte lika gott som Coca-Cola men det är nyttigare!

    Imorgon kommer ett eldprov. Felix kommer hit, och då är det godis beställt. Trist om jag faller på det, och avbryter min ketosförbränning. Så. Järnvilja imorgon! Full fokus! Framåt Angelica, framåt!

    Bilden: Dagens lunch bestående av en ruskigt god köttfärssoppa och mycket god sallad till.

    Tycker inte om morgnar!

    Det känns som att detta håller på att förvandlas till en gnällblogg och så får det väl vara i så fall. Då kan jag hoppas på att jag inte är lika gnällig i möter med andra. Min kollega sa en bra sak, att gå och ha ont mest hela tiden gör vem som helst knäpp. Och så är det. Jag tror att jag håller på att bli knäpp. På riktigt. Varenda morgon vaknar jag med ont i magen, illamående eller allmän hängighet. Jag ägnar massor av energi åt att orka mig igenom dagarna och inte vara den som pratar om/gnäller över mitt mående. Sen kommer jag hem och det slutat alltid med att jag hamnar i soffan och gör inget annat på kvällen.

    Jag måste ta tag i magproblemen. Det är bara så jobbigt så det har varit lätt att skjuta på det. Nästa vecka ska jag börja med en ny p-pillersort i hopp om att det kan lindra smärtorna. Hjälper inte det så får jag ta fortsatt läkarkontakt.

    Den här morgonen vaknade jag med sedvanliga smärtor och illamående. Lägg till att jag tog fel buss och har med det åkt på sightseeing genom Tuve. Jag kommer med stor säkerhet sent till dagens utbildning. Får jag åka hem och dra täcker över huvudet igen?

    Jag kan hoppas att min dag inte slutar helt i katastrof och att du får en kanondag!

    Att frestas eller inte frestas.

    Detta står på mitt vardagsrumsbord och jag är inte det minsta sugen på det. Däremot satt jag och tänkte på lakrits under dagens föreläsning. Inte för att jag egentligen var sugen, utan för att en annan satt och åt det och det spred massor av dofter. Men, jag tog mig igenom dagen och sedan tog jag en promenad på väg hem. Väl hemma blev det mat på en gång för att inte falla i godisträsket. Jag har lakrits i skafferiet och jag är påtagligt medveten om det. Nu gäller det bara att sätta på järnviljan och ignorera läckerheterna.

    Som jag beskrev tidigare idag, huvudvärken är påtaglig och kroppen vill liksom inte riktigt lyda mig. Det är väl exakt så det skall vara när kroppen blir utsatt för en koständring. Blossom Tainton som ledde Toppform för en herrans massa år sen sa att kroppen behöver 10 dagar för att vänja sig vid nya kostrutiner. 10 dagar är ju ingenting om man kör på som vanligt. 10 dagar under förändring är ett smärre helvete. Det är tungt och förvirrande, men väl i mål så mår kroppen så mycket bättre.

    Så...
    Bye bye carbohydrates!!

    Att äta ute vid GI-start

    Jag är tydligen expert på att starta med redan svåra projekt på helt fel tid. Som ni kanske minns så försökte jag starta godisstopp ett par veckor innan jul senast. Denna gången har jag satt igång ett nytt GI-race och har då i inledningsfasen två utbildningsdagar där jag får äta lunch ute. DET är svårt! Det mesta som serveras är baserat mest på mjöl (pasta, bröd i olika former) eller potatis. Sallad är ju bra, men inte jättemättande. Och i starten är det svårt att fuska, för då kommer man ju inte igång på riktigt. Att utbildningen också handlar om suicidprevention/första hjälpen vid psykisk ohälsa är ju bara att komplicera ännu mera. Det är ju ett svårt ämne/område och det krävs energi för att orka ta sig igenom det som lärs ut.

    Idag kompromissar jag lite. Det blev en grönsakssoppa. Märker ju att den innehåller potatis, så jag måste VERKLIGEN se till att inte åka dit på kakorna som serveras i fikapauserna.

    Huvudvärken är igång och jag är allmänt skakis. It's wonderful to be me! Men, om ett par dagar vet jag att kroppen kommer vara med mig igen. Har du några svåra/invecklade/krångliga spörsmål att ta med mig, vänta med dem om det finns tid. Jag misstänker att jag inte helt kan behärska mig i alla situationer om jag säger så.

    Nu ska jag koncentrera mig på den goda soppan! På återskrivande.

    House is in the house.

    Tyvärr blir det inget inlägg på utmaningen idag. Jag hade ingen ork att ta itu med det idag. Det har varit en tung dag, samtidigt som det kommit upp en massa bra/roligt/utmanande. Även om jag önskar och sätter kraven på mig själv så är inte ens jag en övermänniska. Bloggen är trots allt inte det viktigaste i mitt liv. Dessutom lär det inte vara någon där ute som kommer med klagomål eller funderingar på det.

    Så, nu lutar jag mig tillbaka och ser klart på veckans avsnitt av husdoktorn House. Kattakärleken ligger intill. Tätt intill.

    <3

    #9 Dagens

    Får bli ett snabbt inlägg med dagens tema. Det är handboll på tv och min kropp är emot mig. Så här kommer en bild på Felix och Willy. Jag blev snabbinkallad för en stunds barnpassning ikväll nämligen. Till ungarnas förtjusning. Lek, bus och massa skratt. Det var inte lika uppskattat när det var dags för läggning. Willy höll på att tacka nej till välling och Felix höll på att bli utan läsning. När jag sen skulle åka hem var det en charmpelle som gjorde allt för att moster skulle stanna lite till. <3

    Ny dag, nya möjligheter.

    Det är ju då dumt att inte vara upplagd för det, inte det minsta. Vaknade till ett illamående även idag. Lägg där på huvudvärk också. Kan inte tro att det kommer vara bättre ikväll, eftersom start på kolhydratblokad är bokad till idag. Om 2-3 dagar kommer jag antagligen vara världens värsta solstråle. Det är väl ingen bra kombination att starta GI-fas 1 när kroppen är emot mig själv. Men, jag misstänker att illamåendet kanske kan försvinna om jag får bort kolhydratbehovet.

    Well. Jag försöker få ordning på den här dagen nu.

    #8 En favoritbild



    Det kanske inte är någon superkvalité på den här bilden, den är tagen med en gammal mobil. Bilden är tagen i oktober 2007 på Lars Winnerbäcks konsert på Lisebergshallen. Jag tycker inte att alla bilder behöver ha någon enorm kvalitet, de kan bli charmiga, snygga, annorlunda eller vad annat som helst även om ljussättning, skärpa och så vidare inte är i fullkomligt rätt läge. Jag hade tänkt publicera den här bilden under temat "en gammal bild" men hittade den inte. Istället får den då gestalta en favoritbild. Det var en otrolig konsert, och jag gjorde något jag ville göra utan att ha med mig sällskap.

    Jag trodde det skulle vara svårt att välja ut bilden som skulle stå för dagens tema, jag har ju en hel del foton sparade. Det var dock inte svårt faktiskt, den här bilden dök direkt upp efter att jag inte hittade den till "en gammal bild". Den här utmaningen går ju rätt bra tycker jag, 22 dagar kvar. Det tema som än så länge känns lite svår är "min vardag" för jag kommer inte kunna ta så mycket kort till den. Men, jag får väl göra så gott jag kan, bättre kan jag inte göra.

    Varför gör Inga ingenting?

    Inga har bott hos mig i flera dagar nu, men inte att hon tar ett handtag. Det har resulterat i att t.ex. disken bara står. Hoppas att hon tar i med hårdhandskarna i veckan som kommer.

    Ytterligare två dagar från träning




    Jag har en infektion som tydligen gror i kroppen. Anledningen till att jag säger tydligen är för att jag inte känner av några symtom på den. Eller ja, jag gjorde det i alla fall inte innan jag antibiotikan i måndags. Nu har jag mått illa ett par dagar och haft någon slags feberkänning så antagligen är det något som inte är helt som det skall i kroppen. Detta medför ju att jag inte får träna och det är frustrerande. Kan väl inte påstå att jag kommit igång helt super ännu, men jag var jättetaggad för träning förra måndagen. Det var ju bara att rätta in mig i antibiotikaledet och skita i det. Någonstans tre, fyra dagar in i kuren så började nacken att göra ont ont ont och idag känner jag mig lika stel som hela förra hösten. Det är två dagar kvar av kuren, två långa dagar. På onsdag skall det väl i alla fall inte vara något som hindrar mig att gå till gymmet!

    Aknen spökar för mig också. Jag tycker att jag hittar nya utslag och blemmor varje dag. Jag hatar det. De får mig att känna mig ful, ful, ful! Det är inte på långa vägar så hemskt som det varit, men bara åsynen av att de börjar ansätta mig och min hy igen är självförtroendenedsättande. Så fort går det att komma in i "jag är ful"-tänket. Akne är inte bara en hudåkomma, det är också en effektivt på försämrat självförtroende.
    Nu har jag ju fått en ny p-pillersort utskriven och jag skall börja med den så fort jag kan. Det enda som hindrar mig att starta med den just nu är att jag måste vänta in mina hormoner och att kroppen är i rätt läge. En vecka kvar ungefär. Den tiden får gärna springa, om jag får välja.

    Ska bara förbereda nästa utmaningsinlägg så skall jag dra något gammalt över mig. Kanske att Kattastrof vågar sig fram till mig igen, hon tyckte inte om att jag och Malin tittade på en thriller (jag skulle vilja kalla det en skräckfilm) förut. Vi hade nämligen en förmåga att hoppa, skaka och skrika när det blev hemskt. Vilket det också blev, ungefär hela tiden. Men nu är det bara jag, filten och tvn så hon kommer kanske?

    Willysilla!



    För att lätta upp i illamåendet, snötristessen och envetna tankar valde jag att åka ut till papsegubben en stund idag. Weronica hade berättat att Willy var där ute så varför inte joina en stund? Jag lyckades pricka in min ankomst lagom tills Willy vaknade efter sin middagslur. Efter lite sedvanligt jag vaknade just-mys så satte leken igång. Willy visste precis vad han ville göra, så vi satte igång och lekte med alla leksakerna. För att bara vara 1,5 år gammal så är han otroligt logisk. Han satt med den blåröda bollen med olikformade hål där klossar skall stoppas i länge. Han observerade hur jag gjorde och försökte sen själv. När det inte gick bra fick jag rycka in och vrida rätt på klossarna. Därefter försökte han en gång till och lyckades. Han ville att vi då skulle applådera för honom. Jag insåg också att min kropp inte på långa vägar är speciellt tränad. Jag blev ju trött nästan direkt. Så jag fick ta pauser mellan alla lekrace vi körde. (Betänk dessutm att mitt illamående inte blev bättre av all lek.) Willy tycktes uppskatta fartfyllda lekar. Så jag fick springa med honom eftermig ett par vändor. Jag försökte också gömma mig och hoppa fram och skrämma honom ett par gånger. Vilka skratt han bjöd på då.

    Tänka sig, det är inte många månder sen han var ytterst restrektiv mot mig. Jag fick inte ta upp honom efter att han sovit, jag fick inte natta honom, jag fick inte busa med honom utan att han fick igenom sina villkor och var mamma/pappa i rummet kunde jag glömma att han ens titta på mig. Jag har fått kämoa för dit vi kommit idag. Jag får väl tacka Felix och mina lekstunder för det. För då har Willy lekt för sig själv, intill oss och observerat mig på avstånd. I takt med det har han accepterat mig mer och mer till att nu uppskatta att leka med mig. I torsdags hade han berättat för sin mamma att han skulle ge mig kramar och pussar när jag kom och hälsade på.

    Även om jag fortfarande mår uselt så är jag glad i själen. För att leka med mina syskonbarn är något av det bästa jag vet. Lyckobatterierna laddas rekordsnabbt och värmen som byggs upp i kroppen stannar bra länge även efter att leken tagit slut. Nu tänker jag lägga mig ner i soffan igen, dra på mig värmefilten och hoppas på (även om jag helt bergssäkert vet att hon kommer som ett spjut) att Kattastrof kommer och knör med mig.


    Ha en härlig lördagskväll!

    #7 En bild jag aldrig lagt upp



    Köpenhamn
    2011-07-16

    Efter ett par timmars strosande i ett stålande Köpenhamn hamnade vi på en halvtrist pub på Strøget där vi satte oss för en vätskepaus. Dessutom blev det en stunds fotograferande. Jag ville testa min nya kamera vilket resulterade i en hel del "egopics". Här är en bild på Sandra, men om du tittar i hennes glasögon så får du ju också en del av Strøget också. Det kanske inte är den bästa "reflektionsbild", men jag tycker det är häftigt att ta kort på en sak som speglar något annat.
    Dessutom, den här bilden får mig att längta till sommaren.
    Kommer den snart tro?

    En dag off!

    Kattastrof och jag ligger i soffan och lär nog gör så resten av dagen. Natten har varit kass. Jag har vaknat av illamående ett par gånger och jag har drömt konstiga, men väldigt verkliga och påtagliga drömmar. Kattastrof har bestämt sig för att ha en riktigt off dag. Hon har lagt sig under filten, med fördel för mig. Hon ligger nämligen tätt intill mitt ben och sprider värme.

    Ha en härlig lördag!

    VILL HA!



    Är på jakt efter en ny klänning så jag har ägnat en stund åt att surfa runt och kolla in om det finns något jag vill ha. När jag surfade in på H&M så fanns DEN KLÄNNINGEN där. Rakt framför mina ögon. Självklart var den rosa, varför annars fastnade mina ögon på den direkt? Det kan ju ha med modellen att göra också. Tycker att den är jättesnygg och lite annorlunda i sitt snitt. Vet ni varför den inte blir min? Det är en Versaceklänning och den kostar 599 kr. Kanske kan få råd med den om den skulle hamna i reaavdelningen. Jag kan bara ställa mig frågan, hur stor är sannlikheten? Som lite piss i Mississippi tänker jag...

    Kanske att det skulle gå att sy något liknande? Ser ju inte ut att vara jättesvåra saker att pyssla ihop trots allt.
    Men, jag får väl fortsätta drömma om den?

    En stor dos intighet.

    Jag har en konflikt. Ingen sån där stor konflikt där någon riskerar att tappa ansiktet eller en sån där motparterna tävlar om att komma med värsta trackningarna. Nej, det är bara en liten konflikt med mig själv. Jag är inte både ängeln och demonen. Utan det är snarare två känslor som fightas i mig. Den ena känslan är att jag skulle vilja ha sällskap just nu, speciellt av Han som är allt. Den andra känslan är att jag vill sitta i min ensamhet och inte ha kontakt med omvärlden. De här två känslorna är inte roliga att släppa lös i kroppen för det känns inte alls skönt att vara så tvehågsen. Jag tror att det bästa var att Han var här nu, här tätt intill mig. Inte nödvändigtvis för djupa och reflekterande samtal utan bara för att finnas här nära mig med sina lugnande andetag och sin varma famn.

    Hur mycket jag än önskar det just nu så kommer det inte slå in. Därför har jag tagit fram värmefilten och vridit på högsta värmen. (Behöver jag nämna att den lilla fyrbenta kärleken kom som ett skott?) Någon timma till i soffan får det bli även om jag allra helst vill gå och lägga mig.

    Hoppas Du har en härlig fredag.

    #6 Tema Grön



    SVårt tema! Jag har tänkt och tänkt och tänkt idag i ett försök att komma på ett foto som kunde representera temat grön. Tidigare i veckan satt jag och tittade igenom en fotomapp med bilder från naturen, var, om inte där, kunde jag hitta en grön bild?

    Nu när jag satte datorn i knät och försökte tvinga mig till att komma på hur jag skulle illustrera dagens utmaning råkade jag titta (hitta?) en mapp kallad blommor. Där i hittade jag den här härligt gröna bilden. Den är tagen någon gång i maj/juni 2010 med min i-Phone 3Gs. Det är ju ingen superkamra i telefonen men med tålamod och en stadig hand kan det faktiskt bli riktigt bra bilder. Just den här bilden är jag faktiskt riktigt nöjd med!

    #5 En gammal bild



    Hur "gammal" är en gammal bild?

    Well, den här bilden är i alla fall 6-7 år så det tycker jag kvalar in under "gammal". Den är från en av fotosessionerna som jag och Malin hade under 2005. Var och varannan dag träffades vi och när vi inte hade något annat att sysselsätta oss med så ägnade vi oss åt fotografering och det blev ofta att vi var modellerna. Så det hann bli riktigt många kort! Just det här kortet blev faktiskt taget i stunden. Alltså inget kort från någon session, utan här är vi på väg in för att ägna oss åt att titta igenom korten. Strax efter kortet på mig skulle jag ta ett likanande på Malin, det slutade i blodbad, för det var halt och hon halkade och rev upp knät.
    Det är både jobbigt och inspirerande att titta på dessa gamla kort, om jag hade fått bestämma hade jag gärna haft den kroppen jag hade då, för med mina ögon idag så var jag perfekt då. Samtidigt är det inte helt orimligt att återställa kroppen till det, så jag kan ju hoppas att den inspirerar mig till mer träning.

    The bed is the place to be!

    Hur i hela amerikat kan man missa sin sovmorgon? Jag ska på föreläsning idag och börjar 8:30 (i vanliga fall börjar jag 7:30) och behövde således inte gå upp förrän 7. Men jag ställde alarmet på 6 i vanlig ordning. Jag har inte gått upp än och tänker inte gå upp på en kvart men jag missade ju en hel sovtimme. Det är riktigt typiskt Angelica måste jag säga.

    Däremot kan det ju vara riktigt skönt att ligga och småslummra i sängen så här tidigt en mörk vardagsmorgon. Lite vardagslyx. Hade det varit vår/sommar hade jag antagligen inte haft ro att ligga kvar. Ljuset gör mig pigg och lite rastlös. Det enda som ger den här stunden i sängen lite minus i kanten är att det är jobbigt i magen. Illamåendet har satt igång igen. Ska tänka på något mysigt en stund så kanske jag glömmer.

    Ha en härlig torsdag!

    En utredning är startad.

    Sen våren 2009 har jag dragits med en diagnostiserad IBS. Vissa perioder har varit riktigt jobbiga, hela 2009 t.ex. var ett skitår om man räknar hälsan som måttstock. Magen gjorde ont var och varannan dag. Sedan har det förflutit perioder där jag inte ens känt av magen, en sådan period var när jag käkade min aknemedicin. Jag tycker att jag lärt mig att leva med min mage, att jag klarar av smärtorna och de andra problemen som IBS:en för med sig. Jag kan inte påstå att det det finns saker jag bör äta och saker jag inte bör äta. Det varierar över tid vad som påverkar min mage. Jag vet ju dem med samma diagnos som verkligen får ha en strikt kost för att magen över huvud taget skall fungera.

    Det andra halvåret förra året bestod av mycket magsmärtor. Jag tyckte att jag kunde relatera det till menssmärtor, för det gjord ont på ett helt annat sätt än IBS-smärtorna. Det kändes som att jag hade ont i magen till och från i tre veckor varje månad. Att ha ont någon gång då och då eller p.g.a. en tillfällig skada/sjukdom går på något sätt att härda ut. Att däremot ha lite ont varje dag är ett smärre helvete. Jag kan inte säga till 100 % att det inte finns någon människa som klarar det men jag kan säga att jag tappar gnistan hur lätt som helst när magen bråkar. Nu har jag tagit kontakt med mödravården för att få den hjälp den kan ge. Jag ska byta p-pillersort och prover har tagits. Hjälper inte det kommer jag att söka läkarvård igen och be om den hjälpen istället. För, något är det. Något fel är det ju helt klart, men det är svårt att sätta en diagnos när det bara finns ett symtom och det är att det gör ont. Läkaren i måndags konsataterade efter undersökningen att mina smärtor var komplicerade och mångfacetterade och kunde bero på en eller flera olika orsaker.

    Smärtan kommer oftast på morgonen eller kvällen. Plötsligt kan magen bara bubbla till och börja bråka. Hallå, vissa stunder är jag INTE ens sugen på lakrits. Och när jag inte är det, då är det fara på färde! Att jag dessutom är uppvälld som ballong stora delar av dygnet är inte heller kul. Jag tycker ju att jag ser tjock ut, medan jag i själva verket vet att jag faktiskt är rätt liten.

    I skrivandets stund har magen börjat irritera så det är dags att avsluta. Allt jag nu hoppas på är att läkaren snart kontaktar mig med en tanke om vad som kan göras för att jag skall bli av med det här. Dags att göra natt här, och ta med mig smärtan ner i sängen.

    God natt!

    #4 En hobby



    När jag var yngre hade jag kunde jag nog aldrig renodla vad jag hade för en hobby. Det blev liksom svårt att välja, därför pratade jag alltid om intressen istället. Nu när jag nästan är 30 tänkte jag att det kunde vara enklare att säga vad som är min hobby. Ack vad jag bedrog mig. Det var inte alls enklare än tidigare. Därför vill jag nog fortfarande kalla det intressen. Bilden här ovan står för två av mina starkaste intressen. Kan ni se vilka det det är?

    Det ena är att göra smycken. Det andra är att fotografera. Intressena är inte rangordnade i favoritintresse, utan bara nedskrivna. Jag kan inte säga att fotografering är roligare än att göra smycken än vice versa. Det är så vitt skilda sysselsättningar så de går inte att jämföra. Däremot har det ett par saker gemensamt, till exempel att de kittlar min kreativitet och min fantasi. Jag kan kanske inte titulera mig som fotograf, för jag kan inte allt. Anledningen till att jag gör det är för att jag tycker det är roligt, jag mår gott att få i alla fall försöka komponera en bild. Fortfarande överraskas jag när bilderna blir bra, det känns som att det är lyckokast varje gång. Det känns som att jag har öga för en bra bild, däremot har jag inte all kunskap om hur man fångar den och vad man skall tänka på. Det samma gäller min smyckestillverkning. Jag är inte utbildad på något sätt, jag har inte gått någon kurs. Jag har bara lärt mig själv, vågat testa mig fram med olika material och verktyg. Andra brukar säga att jag gör annorlunda och väldigt egna smycken och det är roligt att höra.

    Fyra dagar avklarade, tjugosex kvar.
    Det blir bara roligare och roligare, jag brukar starta redan på morgonen med att änka vilken bild som skall representera dagens tema. Jättekul! Jag skall absolut inte våga ropa hej än, men kanske är det så att mitt bloggande är påväg tillbaka? Som jag brukar säga, den som lever får se.

    Mul- och klövsjukan?

    Nja, någon mule har inte växt ut och klövarna lyser fortfarande med sin frånvaro så någon sådan sjuka har jag antagligen inte fått. Börjar misstänka någon slags hösnuva eller liknande för jag nyser hela tiden. I vanliga fall när jag åkt på förkylningar så nyser jag sällan, idag har jag säkerligen nyst 5-10 gånger i timman. Riktigt eländigt!

    Så, undra om jag inte skall ta och hoppa ner i sängen och hoppas på att få sova bort förkylningen? Har ni några bra råd för att bli av med förkylningen snabbt? Jag har varken ork eller tid att vara sjuk nu igen. Det är verkligen så jobbigt att vara krasslig. Jag VILL ju träna en massa, men eftersom jag käkar antibiotika får jag inte träna. Trist, trist och trist!

    Well, jag tar och försöker göra motstånd mot snuvan och hoppas på lite härlig sömn.

    God natt!

    #3 En familjemedlem





    EN SYSTER

    Siv Andersson

    En syster är ett stöd
    och en hjälpande hand.
    Hon är bunden till dig
    med ett kärleksfullt band.

    Som lilla, eller stora,
    är hon dig ganska lik.
    Hon finns i många minnen
    och hon gör din levnad rik.

    Det känns tryggt att hon vet
    varifrån du kom,
    att hon ser vad du gör
    och att hon bryr sig om.

    Med henne kan du dela
    både sorger och skratt.
    En syster är en gåva
    – en ovärderlig skatt.

    ...en förkylning till.

    Jag vaknade idag utan ont i nacken och skuttade lätt upp ur sängen! Plus i kanten att en morgon får starta så. Efter läkarbesök och jobb kom jag hem och kände att jag var halvvägs till helvetet. Huvudet var tungt, näsan var täppt och kroppen orkade inte göra annat än att lägga sig i soffan under värmefilten och kuddar under huvudet. Det tog inte många minuter innan jag somnade som en stock och sov en timma. Men, innan jag somnade kände jag mig varm och febrig så jag tog en temp, som visade 35,9 grader. Så lågtempad har jag aldrig varit när jag upplevt att jag skulle ha feber. 

    Petade i mig lite mat och förberedde en lunchlåda till imorgon och bara det var en så stor ansträngning så efter det har jag inte kunnat göra annat än att tillbringa kvällen i min soffa tillsammans med katten min. Tog mig igenom Sherlock Holmes från 2009 men jag kan inte påstå att jag tyckte den var lika bra som den som går på bio just nu. Nu ska jag ta och borsta tänderna och däcka igen. För imorgon är det en ny arbetsdag. Håll tummarna för att jag orkar ta mig dit. (Läs, jag har inte den minsta ekonomiska möjlighet att stanna hemma även denna gång.)


    Så, dags att peta i mig lite värktabletter och annat smått och gott i form av vitaminer.

    (Och Jerringprisvinnarens tacktak är verkligen uselt, jag är inte det minsta berörd!)

    #2 Favoritpryl



    Jag skulle inte blogga, men tröttnade på att ligga still i soffan och känna av förkylningen som bråkar i hela kroppen. Så, här kommer dagens inlägg utmaningen jag håller på med.

    Vem kunde inte gissa att min mobil skulle hamna som favoritpryl? Jag vet att jag inte är ensam om att leva med den tätt intill mig. Förutom att där finns kontakten med omvärlden så kan jag också ha koll på allt och ingenting med den. Dessutom kan jag fördriva tiden med den - Wordfeud, Quizkey, och just nu Temple Run.

    Vad har du för en favoritpryl just nu?

    Jag mår uselt!

    Därför får bloggen stå åt sidan så länge. Återkommer med utmaningen när jag mår bättre!

    Söndagsmys!

    Sandra och jag bestämde igår att vi ska hitta mål och gemensamt jobba för dem. Ett av målen är att sluta småäta och få en regelbunden kosthållning. Därför bestämde vi att ha morötter, gurka och paprika med dipp till filmen.

    Vilket var ett bra beslut fram tills Sandra hittade min julklappachoklad. Typiskt! Två bitar slank ner lätt som en plätt!

    Nu blir det bara grönsaker. Okej?!

    #1 Självportärtt



    Första utmaningen, att lägga upp ett självporträtt. Jag hade först tänkt lägga upp ett par bilder, för att illustera det. Jag tänkte det av den enkla anledningen att jag är duktig på att byta stil med jämna mellanrum. Men, sen valde jag den här bilden. Det här är jag, anser jag!

    Kattastrof har ordet.

    Jag vill bara säga att min matte inte alls behöver ta fram värmefilten för att jag ska älska henne! Det känns som att hon vinklat det så det senaste. Jag trivs exakt lika bra hopkrupen i hennes knä. För min matte, hon är så varm och go hela hon!

    När nacken inte smärtar...

    ...börjar jag tro att min akne är på väg tillbaka.


    Ja men, idag var sjunde morgonen jag vaknade utan att känna av en ilande, kraftfull och hemsk smärta i min nacke. Jag åkte ju på en svår nackspärr i februari förra året, och den botades först med starka värktabletter. Det följdes upp med två besök hos en sjukgymnast där jag fick sitta med plattor i nacken (kommer inte ihåg vad behandlingen hette) som drog och och jobbade med musklerna. Där efter kom jag igång med löpträingen ordentligt och löpte flera gånger i veckan fram till slutet av maj. Bye bye nackont!

    När sen knäna blev små hinder för löpträningen så tappade jag allt vad träning hette och på ett par månader hamnade jag åter i nacksmärtsträsket. Vissa dagar har jag haft så ont att jag inte kunnat göra mycket. Det har då känts som jag haft knivar instuckna här och var i nacken och det enda som hjälpt var smärtstillande. Sen köpte jag min nackkudde och det blev väl lite bättre.

    Nackspärren beror ju självklart på utomstående faktorer. En är utebliven träning, kroppen MÅSTE få sig ett par genomkörare då och då för att må optimalt. Sen finns det ju psykiska faktorer. Stress är en sådan. En annan är att kämpa och strida för att få det man vill. Stress och grubblerier har en förmåga att få mig att alltid gå med uppdragna och spända axlar. Jag har till och med kommit på mig med att ligga på helspänn när jag skall somna på kvällarna. (Där kom ju nackkudden in och kunde ge lindring och lättnad för nacken.)

    NU är jag trött på ständiga smärtor i nacken så därför har jag bestämt mig för en del förändringar. Den första är att komma igång med gymträningen. Har varit på gymmet tre gånger sedan förra lördagen och det känns fantastiskt att gå där bland maskinerna och utmana mina vintertrötta muskler. Dessutom har jag valt att lägga undan massa onödiga tankar och grubblerier som oftast bosatt sig hos mig. Jag har inte tid att lägga ett år till på grubblerier. I alla fall inte grubblerier som som leder till något vettigt!


    Men! För två månader sen valde jag att sluta med mina p-piller a.k.a. aknemedicin. Jag gjorde det valet av två skäl. Det första skälet är för att i informationsbladet står det att medicinen skall endast ätas i en kort period. Jag åt den i nästan ett år. Den andra anledningen är att jag har fått sådana magsmärtor. Jag har ont flera dagar i ca. tre veckor varje månad. Vissa dagar är smärtorna så irriterande jobbiga att jag helst bara vill ligga kvar i sängen. Andra dagar är det visserligen bara molnande smärta, men att gå runt med smärta så ofta kan få den mest hårde att vekna. På måndag skall jag på läkarundersökning, där min mage skall kollas upp. Jag vill inte ha mer smärta. Jag hoppas för det första att läkarbesöket skall resultera i att felet hittas. Jag hoppas också på att få en ny p-pillersort utskriven. För, jag vill verkligen inte att min akne skall öka ännu mer än vad den redan gjort. Jag vill INTE ha den inflammerade huden igen! En finne här eller där under mensen kan jag acceptera, men att vakna varje dag med nya kvisslor och utslag säger jag bestämt nej till.


    Men, nu är det lördagskväll och det skall firas med lite mys. Jag skall gå ut till köket och skära upp lite gurk- och morotsmynt som jag kan gotta till det med. Jag skall nog också bubbla till lite vatten! Pricken över i:et är väl att ta fram värmefilten och se om Kattastrof älskar mig mer än hon gör just nu.

    Ha en fortsatt härlig lördag!

    När teknik inte vill fungera.

    I en vecka har jag tänkt köra igång fotoutmaningen som jag skrev om i söndags. Svägerskan Hanna har varit på mig ett par gånger, med all rätt, men fortfarande har jag inte börjat. Det enda jag kan säga om saken är att det ligger utanför min egen styrning eftersom blogg.se inte vill göra det jag vill. Varje gång jag försökt att ladda upp bilden på första utmaningen så kommer det upp en errorruta. SKITTRIST om du frågar mig! Så, vill ni följa mig och min fotoutmaning så får ni helt enkelt vänta på det en stund till.

    En fråga, är det någon fler som har problem att ladda upp bilder i blogginläggen? Vet ni vad det beror på så får ni gärna informera mig om det. Jag hade ju tänkt komma igång med bloggandet igen och känner mig väldigt hindrad just nu.


    Well, det löser väl sig vad det lider!

    Det är lätt att fälla en misstanke...

    ...att min katt är mycket nöjd med att alla gästerna gått hem. Tre dagars kalas verkar ha varit mycket för henne. Massa människor på samma gång. I vanliga fall är ju jag och Kattastrof lite av ensamvargar. Har vi besök så är det oftast en eller två åt gången. Nu har det varit tre-åtta åt gången. Det är ju en pers även för mig. Ikväll är första kvällen jag sitter i min soffa. För att belöna Kattastrof tog jag fram värmefilten. Hon kom som ett skott, la sig halvt på rygg och somnade.

    Så. Nu fortsätter vi vara ensamvargar ihop med Sveriges mästerkock.

    Dagens tanke.

    Och så var det ju så att jag skulle försöka tänka en tanke jag inte brukar tänka istället för de gamla hjulspårstankarna.

    Dagens tankar har jag försökt tänka på min kommande sommarkropp. Fick höra att little sis skaffat dig gymkort. Då får jag chans till mer träningssällis. Hello Beach 2012!

    Vilken tanke har du släppt in i ditt medvetande idag?

    BrownieFudgeCheesecake



    Ska man fira, så ska man fira. Och jag tycker om att bjuda på nya kakor. Mest för att jag tycker om att provbaka nya bakverk och godsaker. Så i söndags när jag surfade runt efter ett recept till pajen råkade jag glida in på en blogg och hitta DET receptet. BROWNIEFUDGECHEESECAKE.

    Så här efter att ha ätit en två bitar kan jag väl säga att den inte är gjord för veklingar. Makalöst mättsam kaka om man skall titta på negativa sidor av den. Men, också makalöst och löjligt god kaka! Anledningen till att jag tog två bitar var mest för att smakerna i den gifte sig så otroligt bra att det bara var att stoppa i sig. (Även om en och annan muntlig fundering om att sluta äta poppa ur munnen.)

    Så, hur bakar man den här kakan?

    Browniefudgecheesecake

    Cheesecakesmet:

    300 g philadelphiaost
    1 tsk vaniljsocker
    ¾ dl strösocker

    Browniesmet:

    2 ägg
    100 g smör
    2 dl strösocker
    3 msk kakao
    2 dl vetemjöl
    ½ tsk bakpulver
    1 dl grovhackade cashew- eller pecannötter
    (jag använde saltade cashewnötter, perfekt med sältan!)

    Fudgeglasyr:

    40 g smör
    1 msk mjölk
    1½ dl florsocker
    2 msk kakaopulver
    Cashewnötter eller pecannötter till garenering

    Använd en ganska liten form med löstagbar botten och kläm fast ett bakpapper i botten. (Jag använde en form som var 23-25 cm i diameter.)

    Ceesecakesmet: Rör samman cream cheese, vaniljsocker och socker. Ställ åt sidan.

    Browniesmet: Vispa ägg och socker ljust och luftigt. Häll smör och kakao i en kastrull och värm på svag värme tills smöret är helt smält och blandat med kakaon. Rör ner smöret i äggblandningen. Vänd ner mjölet blandat med bakpulvret och de hackade nötterna. Häll hälften av smeten i formen och släta till ytan. Bred försiktigt på ostsmeten ända ut i kanterna. Täck med resterande Browniesmet. Grädda i nedre delen av ugnen, 180 C, i ca 30 min. Låt kallna i formen.

    Fudgeglasyr: Smält smöret med mjölken. Rör ner florsocker och kakao.
    Låt sjuda upp någon minut. Bred ut glasyren med en slickepott i ett jämnt lager över kakan. Dekorera med nötter. Låt kakan stå kallt tills glasyren stelnat.

    Servera gärna med en klick vispad grädde. God både ljummen och kylskåpskall!


    Som värdina får jag väl säga att kakan faktiskt gick åt som smör i solsken trots att den var så mättsam. Har en halv kvar, så är du sugen kan du ju palla dig hit och smaka.

    (Nu får du föreställa dig igen, här skulle det varit en bild på kakan i genomskärning, men blogg.se verkar fortsätta krångla.)

    En stund på natten...

    ...kan det göra förbaskat jävla ont!

    ...smolk i bägaren

    Ville inte skriva det här fula i mitt inlägg om hur glad och tacksam jag är...

    Säg den dag som är glad och lycklig hela dagen. (Visst är de flera stycken, men hjärnan har väl tydligen lättare att se de som slutar med smolk och svärta än de som bara är rosaskimrande och rosendoftande...)


    En sak lärde jag mig i kväll. Har du blivit påkörd på en parkering och skickat in papper till ditt försäkringsbolag och råkar få ett brev just från nämnda bolag på din födelsedag, vänta med att öppna det brevet till dagen efter eller så!

    Detta hände mig idag och jag kan inte säga att det var en lycklig läsning när jag skummade igenom det. (Hur mycket står egentligen i ett sådant brev tänker ni då, och ni har rätt. Det står inte mycket och det stod verkligen inte rätt den här gången.) Inte nog med att JAG blev PÅKÖRD på en parkering, dessutom säger mitt försäkringsbolag att jag är den skyldiga till det. Kränkt i dubbel bemärkelse!! Den här gången tänker jag inte ge mig, jag tänker tjata mig blå för att få en förlikning. Om inte de lyssnar på en liten flicksnärta som mig så kommer jag be andra om hjälp. Ta mig tusan!


    Inte nog med det, det finns en viss känsla i kroppen som inte är helt angenäm att bära på. Ändå orkar jag verkligen inte ta striden, fighten, kampen om det. Jag orkar VERKLIGEN inte böka mer i det. Är min känsla fel, då kommer jag bli glad rakt in i hjärteroten. Är känslan rätt, då får den väl vara det och så lägger jag mig ner. För nej, ibland tröttnar även jag!



    Men, eftersom det är min födelsedag idag så tänker jag lägga bort den här skiten i alla fall i 45 minuter till. Läste om affirmationer igår och det stod en så klok sak: Det är lätt att fastna i samma tankar. Den tanke jag tänker idag, tänkte jag säkerligen igår också och antagligen även alla dagar före det. Därför måste man våga aktivt välja bort det om det är dåliga tankar och välja bra tankar istället. Så idag skall jag tänka på er alla fina människor som tänker på mig, idag och alla andra dagar. Ni är viktiga för mig!

    Jag må gilla att stå i centrum på min egen dag...

    (Och här skulle det vara en liten bild på vackra rosor, men eftersom blogg.se valt att bojkotta mina försök till bilduppladdningar de senaste dagarna så får ni försöka föreställa er hur vackra blommorna var...)


    ...men ack vad jag är hedrad för att så många har skickat sina hälsningar till mig!
    Måste nog säga att jag är väldigt nöjd med min födelsedag och det gjorde inte ont att fylla 29 år heller. Nu är det mindre än ett år kvar tills jag träder in i de ljuva 30. Undra om det kanske gör ondare? Och gör det i så fall det, så tar jag den smärtan då. Idag har jag bara njutit och jag är glad att jag hade ett par besökare här som ville vara med och fira min dag. Eftersom jag bor lite litet så är 7-10 gäster alldeles lagom (eller kanske någon för mycket om jag tänker efter) för att alla skulle få plats och alla skulle få chans att prata en stund med mig.

    Jag är ju en person som absolut inte förväntar mig presenter när jag bjuder till kalas för att fira min dag. Jag ser det endast som en mycket stor bonus om någon vill förära mig en present. I år tyckte de tydligen att jag varit snäll för lite fina presenter har dykt upp, och jag får ju inte glömma att nämna blommorna. Det är verkligen inte någon rolig grej  att behöva köpa sina egna fina snittblommor, så när någon kommer hem med det till mig blir jag så glad. Blommor är ju så fint!

    TACK alla som förärat mig en tanke denna gråa och snöfria januaritisdag!
    (Du som känner mig riktigt väl vet om att jag inte uppskattar snö annat än på julafton, min födelsedag och på en fjällenresa.)
    Från djupet av mitt hjärta, TACK!

    Dagens...

    Jag har blivit en aning bekväm av mig det senaste och slappat av med två sysselsättningar som jag finner mycket roliga att pyssla med. Dessa tv¨sysselsättningarna har en koppling med varandra, nämligen att fotografera och blogga. När jag väl bloggar är det allt som oftast via min telefons bloggapp. Jag skall försöka att lyckas med att öka det här genom att följa en månadsutmaning. Förhoppningen är att lyckas göra ett inlägg om dagen då, men jag kan inte lova helt och hållet att lyckas. Men, det är ju värt ett försök. Eller vad säger ni? Här har ni i alla fall de olika inläggen som skall göras.

    Dag 1: Självporträtt
    Dag 2: Favoritpryl
    Dag 3: En familjemedlem
    Dag 4: Min hobby
    Dag 5: En gammal bild
    Dag 6: Tema "grön"
    Dag 7: En bild som jag aldrig lagt upp
    Dag 8: En favoritbild
    Dag 9: Dagens
    Dag 10: Detta gör mig glad
    Dag 11: Tokigt
    Dag 12: Min vardag
    Dag 13: Tema "ljus"
    Dag 14: En vinterbild
    Dag 15: Kärlek
    Dag 16: Självporträtt i svartvitt
    Dag 17: Ett ögonblick
    Dag 18: Känslor
    Dag 19: Här bor jag
    Dag 20: Tema "olika"
    Dag 21: När jag var liten
    Dag 22: Mitt beroende
    Dag 23: En sommarbild
    Dag 24: Detta gör mig glad
    Dag 25: I all hast
    Dag 26: Detta skrattar jag alltid åt
    Dag 27: Tema "två"
    Dag 28: Väder
    Dag 29: Nyaste bilden på mig själv
    Dag 30: Valfri bild

    Mums på mackan!



    Å så var det nytt år ja. Och det är ju konstaterat sen en vecka tillbaka. Det betyder ju också att det snart är dags att fira födelsedag igen. På tisdag för att vara exakt, i alla fall när det gäller mig. Jag fyller visserligen väldigt ojämt, min sista födelsedag innan jag går in på de 30. Så, jag bjöd hit mina närmsta i familjen till min födelsedag. Några vet jag kommer då, men vi tjuvstartade firandet redan idag.

    Min bror, Hanna och Neo hade bestämt sig för att komma hit på lite enkel våldgästning denna söndagen. När jag sedan pratade med systeryster så visade det sig att de inte heller kunde på tisdag, så hon önskade att få vara delaktig i våldgästningen även hon och hulliganerna. Klockan två stormade de in och under 2,5 timma har det varit fullständigt HIGHLIFE här. Tre pigga och glada busungar i samma rum ger inget annat än fullständigt ordnat kaos. Om du frågar mig är det helt klart en perfekt start på 29-årsfirandet.

    När det vankas födelsedagsfirande så får det ju finnas något gott att smaska på. Eftersom jag fick veta rätt sent igår och jag skulle ut med vänner fick jag snabbt improvisera ihop något att bjuda på. Bestämde mig för att göra en hallon- och jordgubbspaj. Jag hittade ett sådant recept (sökte mest för att hitta ett bra pajdegsrecept) som dessutom innehöll ett toscaöverdag. Ju mer socker i en kaka desto bättre har jag hört! Och i den här kakan blev det just det, mycket socker. Flera av mina gäster valde att ta både en och två omgångar till, vilket jag anser vara ett mycket gott resultat.




    Angelicas hallon- och jordgubbspaj med toscaöverdrag

    Pajdeg

    2,5 dl vetemjöl
    1 dl socker
    125 g margarin/smör
    1 äggula

    Blanda ihop ingredienserna och låt sedan degen vila i frysen i 20 minuter. Tryck sedan ut den i en pajform och förgrädda i 8 minuter på 225 grader i mitten av ugnen. (Jag "gafflade" pajdegen ett par gånger innan jag satte in den i ugnen.) När du tar ut den ur ugnen igen, sänk värmen till 175 g.

    Fyllning
    1 l. hallon och jordgubbar
    0,5 dl socker
    1 dl potatismjöl
    100 g mörk choklad (jag använde mörk choklad med hallonsmak)

    Häll upp bären i pajformen och blanda försiktigt socker och potatismjöl i bären. (Jag ökade mängden potatismjöl från grundreceptet då det tydligen gav ett lite rinnigt resultat.) Smula över hackad choklad för att sätta en extraknorr på pajen.

    Toscatäcke
    100 g margarin/smör
    1 dl ljus sirap
    1 dl socker
    1 msk vaniljsocker
    1 tsk bakpulver
    3 dl havregryn

    Smält smöret. Blanda i allt utom havregrynet. Låt blandningen småkoka i 6-7 minuter, tills den blir kolafärgad. Blanda därefter i havregrynen. Häll smeten över pajen och bred ut i ett jämnt lager. Grädda i ugnen i 15 minuter eller tills den får fin färg.


    Jag serverade med vaniljvisp. Men det fungerar lika bra med lite vispgrädde eller vaniljglass.


    Nu är jag HELT slut efter den här eftermiddagen. Det får bli soffmys resten av kvällen! Jag menar, det är ytterligare 3 tillfällen kvar för firandet av min födelsedag.




    Jag hatar att vara en sådan periodare!

    Vem har sett den här bilden innan? Allt för många är svaret... Jag erkänner! Jag är en periodare när det kommer till träning. Är jag väl inne i det och inte är skadad så är jag näst intill manisk och vill träna varje dag. I år skall jag försöka ha ett helt annat upplägg. För i år ska jag få till en jämn träning. I år är året då träning blir min livsstil.

    Nyårslöften är bullshit! I år sätter vi mål:
    Mitt första mål är att stärka rygg och nacke!

    Andra mål under bearbetning:
    Förbättra tiden på midnattsloppet.
    Klara 2 mil löpning. (Springa Sthlm halvmara)


    Men, det där får jag filura på senare. Nu ska jag stoppa i mig två ägg och sen bege mig till en het dejt med Malin på Sportlife.

    See yaa!

    Frågan lyder:

    Hur lång kan en katt bli?

    Ta fram en värmefilt intill en katt så får ni snart se!

    Hur ska det få för sen nyktre lakritsmissbrukaren?

    Min fina vän Emma skulle till Danmark och frågade om jag önskade mig något därifrån. "Saltlakritssnören" sa jag. (Någon knäppskalle har tydligen bestäms att det inte skall säljas i Sverige ser ni.). Trodde i min enfald att hon skulle fixa en påse eller på sin höjd två. Men, ingen sådan blev det eftersom hon inte hittade det. Istället köpte hon 8 påsar salta lakritsremmar. ÅTTA påsar?! Visst att jag lätt kan ha godis liggande hemma, men jag skulle ju sluta upp med karameller på vardagarna från och med idag.

    Tyvärr måste jag säga, det får bli lite lakrits idag eftersom Emma varit så gullig och köpt. En ny start imorgon istället. Och då blir det eldprov eftersom jag ska på bio. Vojne!

    Kärleken är evig...

    ...när vi är tillsammans!

    Kattastrof har lämnat min sida ett fåtal gånger idag. En gång var för att äta, en annan för att jag rörde mig lite för mycket. Just nu gottar hon sig febrilt i värmefilten och verkar må hur gott som helst. Min lilla luddboll! Kärlek rakt igenom! Skönt att ha henne, alltid, men speciellt när jag är krasslig.

    RSS 2.0