Det stockar sig

Igår ringde det i min telefon och när jag först såg namnet så reagerade kroppen genom att stänga av ringsignalen. Ett kval gick igenom mig, skulle jag orka prata? Men så lät jag hjärtat välja och drog för att svara. Det var en gammal kollega, eller ja, gammal är hon inte, men vi jobbar inte ihop längre. Samtalet började stakande, hon pratade om sin semester mest. Långsamt gled vi dock in på mig och varför jag är sjukskriven. För att gå händelserna i förväg kan jag berätta att samtalet pågick nästan i tre timmar. Helt osjälviskt vågade hon fråga och bemöta mig i det jag sa, hon tillät mig att sitta och gråta medan hon på en helt otroligt sätt berättade om vilka intryck hon fått av mig och hur hon trodde att jag var. Allt hon sa satt mitt i prick. Samtidigt vävde hon in hur hennes liv varit och vad hon gått igenom och på så sätt insåg jag att varje gång hon utryckte frasen "jag förstår vad du menar Angelica" så mednade hon verkligen det. Det var så skönt att sitta där ute på verandan i skogsbrynet och få chans att prata om vad jag känner. Efteråt var jag fullkomligt slut, hade inte en enda kraft kvar i min stackars kropp. Samtidigt så kände jag en styrka i mig själv som jag inte känt av på väldigt länge.
 
 
Jag vet att jag skulle må väldigt bra av att släppa in andra i mitt tänkande. Våga släppa på mina höga och rigida murar. Men någonstans tar det stopp. Jag känner så mycket, men har inte ord att förklara vad som händer i mig. Ibland är det bara känslor, märkliga känslor, som härjar i min kropp och jag vet inte vad det är och kan inte få ur mig det. Det är lika dant när jag får en idé om ett blogginlägg. Jag kan sitta och formulera långa texter i huvudet, men när jag sedan startar webläsaren så är alla ord borta. Det är tomt och jag låser mig. Det är jättefrustrerande, för jag vill verkligen hitta någon kanal där det bara flyter. Kanske kommer det, kanske kommer det inte.
 
 
I måndags hade jag i alla fall mitt första möte med psykologen jag väntat på så länge. Hon var ung och jag tyckte nästan att hon påminde lite om mig själv. Hoppas att det intrycket kvarstår. Då kanske det blir lättare att ha samtalen. Måndagens samtal var svårt. För även där har jag svårt att sätta ord på det som måste bearbetas, det som måste få lov att komma ut. En gång i veckan skall vi träffas, i alla fall till en början. Och hon lovade att jag skulle få komma och sitta tyst om det var så. Ingen press på att allt skall lösas i ett knyck. Det kommer få ta tid och det är jag som är viktigast. När jag nu skriver detta så rinnger tårarna. För det här är så fruktansvärt jobbigt för mig. I så många år har jag använt mig av min höga energi, mitt glada humör och min enorma flexibilitet för att göra andra människor nöjda. Är inte andra nöjda, är inte jag nöjd. Jävla dum cirkel kan jag lova. Allt hade varit så mycket enklare om det bara gick att bryta.
 
 
Mitt i allt det här svåra tror jag dock på att allt detta har en mening. Det finns en mening med att jag går igenom det här svåra. Jag vet också att det kommer bli så mycket bättre när jag kommit igenom en bit av det. För färdig, det kommer jag inte bli i en handvändning. Jag vet också att jag har den styrka som krävs och jag vet att jag kan. Det sägs ju faktiskt att vissa människor får en hel del mer svårigheter än andra just för att det står skrivet att de klarar av alla de tuffa prövningarna. När jag tänker tillbaka så har jag tagit mig helskinnad genom mängder med prövningar och se, jag lever fortfarande. Visst, många av de prövningarna har också gjort mig till den jag är i dag, och som jag sa i början av stycket, antagligen fanns det en mening med att jag skulle komma just till den här punkten i mitt liv.
 
Jag beundrar de i mitt liv som så osjälviskt har förklarat för mig hur mycket jag är värd, hur grym jag är som människa och hur fantastiskt fin jag är. Jag sparar alla de kommentarerna nära mitt hjärta och låter dem hålla mig uppe när jag själv inte orkar tro på min egen styrka.

Kommentarer
Postat av: Angelica

Styrka till dej <3

Svar: Tack! <3
Jelican

2012-08-10 @ 16:16:30
URL: http://Angelicamarie.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0