Malin och jag, vi är såna stjärnor...

I söndags berättade jag om den misslyckade blonderingen som ni kanske minns. Tanken var att Malin skulle hjälpa mig idag igen. Så jag köpte med mig ett paket med blonderingsmedel och åkte till henne. Efter att hon fått i färgen och en timma gått inser vi att inget har hänt igen. Så när vi ska skölja ur det hittar jag ett paket med medel som skulle varit i blandningen. Eeeh?! Skratt? Yes box. Så vi tog beslutet att tillsätta det i håret och låta det verka. Och vips hände något. Antar att resultatet hade blivit bättre om det varit med från början. Efter det insåg jag att vi använde fel blonderingsnyans i söndags.

Men men. Vad gör väl det om hundra år? Ska slänga i ett paket askblond imorgon också så får vi se hur det blir sen. Nåt blir det. Och min frisör kanske dödar mig nästa gång jag går till henne. Den dagen, den sorgen.

God morgon!

Finns det något bättre än lite mys med matte innan hon går till jobbet? Ja, det skulle väl i så fall vara att mysa med henne i soffan på kvällen. Men, morgonmys alltså. Vilken grej! Jag njuuuuuuter!


Ha en bra dag! Kanske världens bästa?
Kram!

Ett, två, tre...

...fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio.

Nä! Det blev inte bättre. Skit också!

28 november - lycka är...

Ikväll är lycka:

1. Att bo ihop med Kattastrof. Alla tv-program blir så mycket bättre när hon ligger i min famn!

2. Att få sitta i min hoodiemorgonrock och mysa i soffan en sketen måndagskväll.

3. Att få krypa ner i en varm säng och dra ett mysigt täcke över mig och sen få försvinna bort i böckernas fantastiska värld. Ingenstans under himlen, vilken spännande bok!

Dagens mindre lycka:
* Min granne. Har han inte tvn på väldigt hög volym så har han högljudda tvåmanskonferenswr sent på söndagskvällarna. Eller så snarkar han så huset skakar. Värst av allt är att han använder sitt garage till lagerplats. På så sätt får han inte plats med bilen så han blockerar min parkeringsruta. Vilken dag som helst skall jag ta mod till mig och säga ifrån. I alla fall om bilen.

Hm. Detta skulle vara ett glatt inlägg. Men min granne får mig att se rött då och då. Typiskt att han skulle förstöra idag. Så, jag tar mig an boken istället. God natt!!

Guldlock

Malin och jag stämde träff för att ta oss an våra hår. Tanken var att färga till oss, så vi möttes på Maxi där vi köpte vår färg/blekmedel. Väl hemma började Malin att smeta in färgen i mitt hår. Därefter fick hon sin färg i sitt hår.

Någonstans blev det tokigt. Malin hade köpt färg i nyans "mörk blond" och blev mörkbrun. Jag skulle bleka utväxten och använde exakt samma märke och nyans som jag använt flera gånger. Visst att min utväxt blev ljusare men tyvärr blev den inte alls samma nyans som i längderna. Typiskt! Så, på tisdag skall Malin hjälpa mig igen. Just nu känner jag mig som Guldlock.

Berit verkar ha tagit Kungälv i besittning. Det blåser så det knakar i huskroppen! Undra om det kommer att gå och somna i natt...?

Kalla tassar mot varm hud.

(Åter ett långt inlägg borta, men den här gången beror det på den mänskliga faktorn...)

Kattastrof, min underbara Kattastrof! Hon vill verkligen, verkligen ligga nära intill och mysa! Igår kom hon tassande med iskalla trampdynor som hon ville värma mot min varma hud. Gosetrollet!

Nu kör vi lite adventsmys i soffan och ser på Sthlm International Horse Show. (Önskar jag hade lite stabilare och en aning större ekonomi så jag kunde återuppta ridningen igen..)

Ligga still är grejen!

I natt när jag vaknade till kom också ett illamående och magsmärtor på köpet. Nu när jag vaknat till igen så är illamåendet i alla fall borta, däremot är smärtorna kvar. Det funkar rätt bra om jag ligger utsträckt och still. När jag var uppe förut funkade det inte alls. Så vad gör jag åt saken? Ligger kvar i sängen såklart. Får se vad den här dagen för med sig helt enkelt.

Veckan när onsdag och torsdag bytte plats.

Det borde stå torsdag i kalendern idag. För det är verkligen en torsdag i känsla och att allt går snett. Visst är det så upplyftande att veta att det kommer en till sådan dag imorgon...?

Jag undrar; är det någon som vill byta till sig min berg-och-dalbanebiljett mot en lugn cirkuskarusellbiljett? Jag orkar inte åka mer häftiga attraktioner. Jag vill ha en lugn och trivsam tur nu. Hojta till om du vill byta med mig!

God natt. På riktigt!

Idag är verkligen en värdelös dag!

Usch! Idag har jag haft en hemsk känsla hela dagen. Allt har gått emot mig och inget har funkat som det skall. Och vad tycker jag om sådana dagar? Inte alls. Jag tycker inte alls om dem!

Så, för att inte ägna hela kvällen åt grubblerier så har jag tagit tag i lite julklappsshopping. Nu är det egentligen bara lite småsaker som skall köpas för att komplettera dem. I vanliga fall köper vi ju inte massa julklappar mellan syskonen, utan de jag lägger lite extrapengar på är mina syskonbarn. Och nu är två av tre syskonbarns julklappar klara. Skönt tycker jag! Verkligen!


Nu skall jag ta och koka lite te och dra en filt över skallen i väntan på att sista avsnittet av Bron börjar. Kattastrof ligger tätttätttätttätt intill! Min smarta och sensitiva katt vet att allt inte står rätt till. Och jag är verkligen glad över hennes närhet!


God natt i förskott!

Däremot gillar jag fungerande meducin!

Honung är inte medicin och det är vedervärdigt! Men, jag vet att det är bra och har en antiseptisk effekt. Så därför tvingar jag i mig det. Däremot, Cociliana! Vilken meducin! Det räcker nästan att jag tittar på flaskan så blir jag trött. När jag tagit en dos hamnar jag snart i sömntillstånd. Ska bli intressant och se om jag kommer ihåg detta inlägget imorgon. Senast lades det inte på minnesbanken att jag bloggar efter en dos.

Så där ja!
God natt! <3

Jag gillar inte ups and downs!

Jag blir tokig när det ena dagen verkar vara kalasbra och öppet för att nästa dag vara uselt och stängt. Jag förstår liksom inte. Det är jobbigt när jag måste köra igenom allt igenom mitt grubblarfilter. För, slutprodukten blir min tolkning av informationen och den är säkerligen väldigt fel.

Bokstaven A är för mig bokstaven A. Det är inte något annat än ett A. Hur jag än vänder vrider på den. Men, andra tycks kunna läsa ut andra saker av de tre streck som bildar mitt A.

HUVUDBRY!

Det här med vinterförkylningar

Vinterförkylningar är aldrig kul! De kommer alltid olägligt! Det värsta med dem är att de pendlar hela tiden också. En dagen så mår man sjukligt kasst för att nästa dag vara bättre igen. Sen går det någon dag och vips är man tillbaka på ruta ett igen.

Igår mådde jag relativt bra. Behövde inte knapra Ipren eller nyttja nässpray. Hade till och med matlust. Tog dock hostmedicin för att slippa hosta på natten. Idag vaknade jag med tungt huvud och sitter nu vid mitt köksbord och dricker te med honung. Vidrigt är ordet men jag vet ju att det lenar och gör gott. Ipren har redan åkt ner i kroppen och strax skall jag även nyttja nässpray. Kunde inte den här förkylningen väntat till nästa år eller så? Det hade det passat bättre för mig! (Eller ja, passat bättre... det känns så nu i alla fall).

Det är väl bara att ta tjuren vid hornen och försöka göra det bästa av saken. Men löpningen får vänta lite till. Jag som blev så taggad av syrran igår. Suck!

Ha en bra tisdag!
(Hurra, House kommer iaf. ikväll!)

Fortsätt simma...

...fortsätt simma!


Frågan är bara om jag orkar? Kanske skulle ta och hitta ett trevligt litet akvarium att simma runt i istället. Det är mindre, och där finns det väl då större chans till att bara ligga och flyta. I väntan på.


God natt!

En mästerkock till spillo?

Ge mig en halvtom kyl/frys och diverse olika basvaror och jag smäller ihop en middag hur lätt som helst. Ikväll äter jag lax, spenat och ädelostpaj. Det doftar ljuvligt här i min lilla lya och allt jag vill är att hugga in på maten.

Det enda trista med att kunna slänga ihop goda middagar är att behöva äta upp den i ensamhet! Yes! Jag önskar mig en sambo att laga mat till. För då vet jag att maten kommer bli än mer god än vad den redan är.

Men, då tar jag och ser om jag får lite mat nu då...

Att överskatta eller underskatta?

Den senaste veckan har jag välkomnat en tanke som aldrig förr har slagit mig. Fler och fler plagg som bosätter sig i min garderob blir bara mindre. Då är frågan: har jag överskattat min kropp eller har jag underskattat den när jag egentligen köpt för stora kläder?

Visst. Förra vintern hade jag låtit min kropp kana utför. Jag vägde inte mycket mer än idag, men jag SÅG ut att väga mycket mer. Jag tog tag i saken och fram till maj höll jag hårt i mig själv. Sen har det kanat igen. Jag skyller på knäskador och sjukdomar. Och ja, de bortförklaringarna är helt okej. Men, nu måste jag nog göra en uppryckning igen!

Men, en sak är säker. Tanken jag låtit slå rot i mitt medvetna är att jag idag gillar min kropp! Väldigt mycket dessutom! Så nu är det dags att spara till min efterlängtade tatuering! Yes sir!


Men nu skall jag ta och sova. Det blev inte jättemycket vila idag och den där elaka känslan av smärta bråkar i mig. Så: GOD NATT!

Det. Gör. Ont.

Jag får helt skylla mig själv, eftersom jag inte gjorde det jag bestämt mig för.
Därför gör det ont nu.
Mer och mer och mer inser jag att jag är så oinsatt att jag inte har någon som helst aning om vad som sker. Men, jag kanske inte är betrodd. Kanske är det så att jag inte har rätt att få veta.

Så. Jag får väl helt acceptera att jag känner mig sjukligt dum!

Dålig uppsluppning!

Här hade jag plitat ihop ett långt inlägg om böcker och så fuckar blogg.ses app ut igen! Inte första gången all text försvinner. Trist!!!

Så jag skiter i det här nu!

Gosnatt till er!

Även en coach behöver ibland en coach!

Jag har sagt det förr och säger det igen:

LYCKA är att ha kloka och profesionella arbetskamrater!


Jag har tidigare också sagt:

Det är få förunnat att få chans att jobba i projektform och på så sätt få möjligheten att växa kopiöst i både arbetsroll och som människa!


"Angelica, det är inte du som skall gå hem och vara arg på dig själv när andra inte förstår din raka kommunikation. Du skall bara gå hem och vara nöjd med att du kan vara så där rak."

Jag kämpar! Jag fokuserar! Jag vill nå fram! Jag vill lyckas med det mål jag satt upp! Jag vill HA det jag pekat på! Det är mitt, och jag hoppas verkligen att jag kan få det en dag. Och jag bestämmer, den kommer mycket snart!


Annorlunda! Märklig! Svår? Unik? Egen. Mig själv.


Det är omöjligt att bara köra rakt fram, förr eller senare kommer kurvor. Vissa av dem är riktigt skarpa dessutom. Kanske skall träna på att svänga?



Tänk om jag kunde få en dag utan såna här konstiga tankar som går igenom mitt huvud. Jag är aldrig still. Nej, jag är aldrig still. Och även om jag tycker om full fart framåt så blir även jag trött ibland. Och trött är just det jag är nu. Sjukligt trött. Och sjuk är jag väl också. Så, mer meducin i kroppen och ner i bingen på tre röda!



GOD NATT!

Bildlöst och säkerligen rätt innehållslöst också!

Vaknade igår med en diffus förkylningskänsla i kroppen. Den känslan växte sig starkare under natten till idag. Att jag dessutom sov 2-3 timmar i natt gjorde inte saken bättre. Dagen idag har varit tung och jobbig. När hjärnan är bortkopplad pga. värk, snor och en irriterad hals så finns det inget som är roligt eller lätt på jobbet. Därför var det underbart att få ta en slurk hostmedicin och nässpray och hoppa i säng!

Hostmedicinen har snart gjort sitt. Så strax kommer jag somna hårt. Så;

GOD NATT till er alla!

Dagens "Lyckan är..."

Lyckan är:

1: Jag har haft stickjuntan här ikväll. God mat åt vi och jobbade på våra stickningar. Sonia fick nog gjort mest för en gångs skull.

2: Jag hittade en burk med turkisk peppar i mitt skafferi!

3: Ett rafflande avsnitt av Bron har just visats. Shit! Jag vill se sista avsnittet nu!!

Men nä!
Det är väl dags att säga:
GOD NATT!

Alla sätt är bra...

Trots jävligt (förstora det tusen gånger) kass ekonomi så kan jag ofta lyckas med storslagna rätter. Allt som behövs är lite fantasi. Eftersom Sandra skulle komma förbi ikväll tänkte jag till igår vad jag skulle kunna tillaga.

Detta blev det:
Grönsaker i ugn (potatis, rödbeta, morot, purjolök, broccoli samt vitlök och jordnötter), serverat med nötgryta.

Då jag haft ett sötsug utan dess like idag (jävla fucking PMS) så stod jag också och funderade på efterrätt. När jag nämnde funderingen högt kom Sandra med snilleblixten att vi kunde göra chokladbollar. (Alla har väl alltid ingredienser till det hemma?) Hittade lite mörk mintchoklad i ett skåp och succén var ett faktum!

Påhittiga som vi är kom vi på en snygg lösning på hur vi skulle göra lite kaffe till chokladbollssmeten utan att starta bryggarn. Kolla bilden. Uppfinningsrikedomen är stor, om man vågar improvisera!

Nu är det dags för sömn trots allt!

GOD NATT!!

Det är kanske inte nyttigt med deckarserier?

Påväg till gymmet idag stod en bil parkerad i väggrenen. Skulle jag stanna och erbjuda hjälp eller skulle jag köra förbi? Behövde de ens hjälp? Jag vet inte, för jag stannade inte. Varför? För det första såg jag ingenting och för det andra hade jag ingen aning om vad det var för typ som stannat där. (Det kan ju varit så att föraren stannade för att ta ett viktigt telefonsamtal?) Efter mitt snabbesök på gymmet och jag åter var i bilen igen såg jag att den stannade bilen var borta. Hm. Märkligt tänkte jag.

Sedan backade jag ut ur parkeringsfickan. I samma stund kom det ut en mörkklädd man från gymmet och jag hann tänka: Han verkar skum. Ska jag låsa bildörrarna? Nästan exakt samtidigt tänkte jag: Jag läser på tok för mycket deckare för vad som är nyttigt för mig. Jag ser ju faror i massa olika situationer. Alldeles för många!

Fast jag erkänner. Jag är lite av en fegis. Vilket jag tycker är trist. När jag var liten hade jag ingen rädsla för mörkret. Inte många rädslor alls faktiskt. Det är som att de ökar i takt med att mina levnadsår blir fler. Kanske väldigt dumdristigt av mig att se på vidriga deckarserier och läsa läskiga böcker?


Eller. Så erkänner jag bara min livliga fantasi!

GOD NATT!

P.s Jag kan inte sova på mage längre. Vilket jag upplever som något jättedåligt. Detta har ändrats sen jag köpte min fantastiska ergonomiska kudde. Lägger jag mig på något annat sätt än på rygg så blir det torktummlarvarning på mig. Ligger jag däremot på rygg känner jag hur varje del i kroppen slappnar av. Det tar alltså inte många minuter innan jag somnar. Så, när jag vaknar på morgonen är jag oftast jättepigg i hjärnan, men kroppen är motvals. Segt det där, när hjärna och kropp inte samtycker om piggheten.

Hur gör jag för att kunna sova på mage igen?!

Vill du ha Eldvittnet?

JA TACK!!

Lars Kepler har kommit med en tredje bok i serien om Joona Linna. Ytterligare en vedervärdig mordhistoria att ta sig igenom. Vill jag läsa den?! Absolut! Även om jag vet med mig att jag behöver läsa med en filt mellan mig och boken ibland. Måste bara vänta in lönen så skall jag knipa ett ex av den! (gissar att den inte säljs slut lika snabbt som Zlatanboken...)

Bild lånad av Bokus.

Här sitter jag med fröken svår..

Nä! Det gör jag inte alls.
Det är bara jag och katten.
Fast, det är inte så bara.
Det är snarare ALLT!

Kattastrof har knött sig in i det trängsta utrymmet i soffan hon kunde hitta. Ju närmre mig hon kommer, desto bättre tycks hon tycka. Jag fick till och med kittla henne på tassarna utan att hon gick ifrån mig. Tror minsann att min katt är kittlig mellan klorna. I vanliga fall hugger hon sig fast i mina fingrar för att sen traska iväg. Men, ikväll låg hon kvar. Visst, hon vissade lite irritation, men huvudsaken var, hon låg kvar. Kärleksmaskinen min!


Ååååh! Jag tycker inte om mig själv ibland. Igår började jag titta på serien Bron, och det låg åtta avsnitt på SVT Play. Mitt upp i allt ville jag ju skynda mig att se avsnitten. Var väl smått fanatisk där. Så fort jag kom hem från fars dagsmyset så la jag mig tillrätta i sängen och fortsatte se på avsnitten jag hade kvar. Och vips, så var alla åtta avnitt slut. Nu måste jag vänta till onsdag klockan 21.00 innan jag kan se det igen. SUCK!! Ännu värre är att det bara är två avsnitt kvar. Kan det vara så bra att de gör ytterligare en serieomgång med kriminalaren Saga Norén? I så fall blir jag överlycklig!



Well!
Nu skall jag återgå till mitt kattmys!


God kväll!

Face...

...ON!

Saga Norén, länskrim, Malmö.

Det är inte ett äkta maraton jag kör, men igår ägnade jag 4 timmar åt serien Bron och snart har jag ägnat ytterlighet en timme till det. Varför jag fastnade för serien kan enkelt förklaras: Saga Norén. Vilken underbar karaktär! Jag träffar henne nästan varje dag faktiskt. Sen är ju storyn rätt nervkittlande. Jävla massa död och elände där gärningsmannen har ett rejält övertag.

Har du sett serien? Om inte, gör det!

Är det jag som är överkänslig...

...eller är det andra som är underkänsliga?

Well!

Idag har varit en relativt bra dag. Det finns bättre dagar att ha. Fast, dagens värde ligger inte i vad jag gjort eller vem jag varit med. För där har jag bara haft toppsällskap. Det är mer den där elaka inneboende känslan som suddar bort konturerna på värderingsordet bra.

Så! Nu tänker jag krypa ner under mitt hjärtantäcke igen (då jag nämligen låg under det i 2,5 timma förut), och fortsätta mitt maratontittande på serien Bron. Om jag sen inte kan sova i natt så har jag i alla fall skaffat mig en legitim förklaring!


Jag har försökt övertyga mig själv till att ta ett beslut. Ett beslut jag försökt ta flera gånger innan, men misslyckats med efter ett kort tag. Därför tog jag till makten och övertalade mig till att ta beslutet. Snälla, håll tummarna för mig så jag lyckas.


Well! Igen!
Nu bäddar jag ner mig och drar det gamla täcket långt över huvudet.


God natt!

Jag förstår, jag förstår, jag förstår!

Ja, jag förstår!
Och ja, jag accepterar självklart!
Det är inget som är konstigt eller märkligt.

Eller jo!
Jag skulle ljuga om jag sa så. För det är inte hela sanningen.

Logiskt sätt är det inte konstigt eller märkligt!
Men, vanemässigt är det jättesupermärkligt!
Jag kan inte sätta fingret på det, det enda jag vet är att jag inte gillar tystnaden.

Eller, nu ljög jag igen!
Jag tycker inte heller om den kopiösa saknaden som ligger och guppar i mitt farvatten!


Hade jag vetat att önskan slog in imorgon hade jag här med önskat att allt blev som vanligt igen. Att jag slapp saknaden. Men! Som jag sa, jag förstår och vet att jag måste ge det tid!


Så! Här är min tid. Ta den! Använd den. Utnyttja den till fullo.
Det enda jag begär, är att jag får tillbaka den sen. Intakt.



God natt!

Jag är ämnad för något större

Jag klättrade ner I en bottenlös brunn
Du ska vara med om allt för att få mål I mun
Djupet är vackert men gränsen tunn
 Det är ett svårt liv

Jag har inte gjort den kopplingen, men min chef gjorde den idag:
Angelica, du jobbar i en verksamhet som är så utvecklingsfokuserad, så du är igång hela tiden. Du är aldrig still.
Och nej, det går inte en enda dag där jag är helt still.
Antar att det är fördelen att få vara en del i ett framgångsrikt och innovativt projekt. Det är nämligen inte bara själva projektarbetet som utvecklas. Varje dag utvecklas även jag (och självklart mina kollegor). Att bara kunna sitta här och säga att jag är ämnad för något större är en stor utveckling. DU som känner mig vet antagligen att jag är ganska så duktig på att skriva ner min egen storhet. I takt med att jag får mer kunskap i projektarbete kan jag sätta ord på mina styrkor. Och, som de flesta andra har jag stort behov att få en bekräftelse på vad jag tycker och tänker. Det fick jag verkligen idag, min chef satte vissa av mina styrkor på papper eftersom jag själv just bara tänker dem.

En stilla tanke, hur skall det bli att gå tillbaka till ett "vanligt" jobb efter att ha jobbat projektbaserat i (när det är över) 1,5 år? 
Hur hittar JAG  (jag hatar att alla skriver/säger MAN, när de egentligen menar sig själva) fler projektarbeten där jag kan få en anställning? Har ni något förslag, säg till!




Här om natten när jag låg vaken mellan 2:30 och 5:00 och refelkterade över mig och mitt liv kom jag på stora saker. Vissa saker är så stora att jag inte riktigt är redo att bearbeta klart dem. Men, nu vet jag i alla fall vilka de är. Jag har lovat mig själv att försöka köra lite reflektionstid över olika saker och situationer varje vecka, för att fortsätta utvecklas. Jag skall bli än bättre människa!
Men, ikväll skippar jag reflektionstiden! Nu stänger jag av min mentala walk in closet!


God natt!

Nattuggla

I 1,5 timme har jag legat vaken och reflekterat. Vad som väckte mig vet jag inte riktigt, men efter lite mer än fyra timmars god sömn var jag rätt pigg och tankeverksamheten startade. Jag är ju lite (mycket) av en nattmänniska så det är väl egentligen inte alls konstigt att jag tänker som bäst då.

Jag har kunnat sätta ord på företeelser som jag inte vågat nämna ens vid namn på många år. Lilla Angelica hittade viktiga saker hos STORA Angelica som är dags att dra fram till ljuset och börja jobba med. En del av sakerna skall bara få chansen att belysas och nämnas för att sen slås in fint och skickas iväg. Andra bitar, som också kommer göra ont skall få mer tid. Mer tid till att visa upp sig och få en upprättelse.

Det är skithäftigt att ha kommit in i den här utvecklingsfasen jag just öppnat. Men, vissa dagar gör det extra ont. Men jag vet också att jag är fullständigt redo.


Nu kör jag, stenhårt framåt med stora chanser till reflektionsbromsar där det behövs!

God natt! (igen!)

Du hade tid

Vet ni, idag gick jag genom stan med hakan lyft, och med självsäkra steg. Samtalet igår landade som en trygg sten i mage under dagen. Under tiden jag gick kom den enkla, fåordiga tanken: Jag duger som jag är!

Vet ni, det var en otroligt skön tanke som matchade min lyfta haka och mina självsäkra steg. Jag tänkte också; jag har tid. Jag har oändligt med tid. Tid för självrannsakan och reflektion. Däremot har jag inte tid att låta andra ta min tid. Jag duger som jag är och om jag har någon (det har alla, det vet jag) brist så vill jag hitta den själv. Har andra tid att sitta med pannan i djupa veck för att hitta mina fel och brister så sitt med det för all del. Men de ska inte dela med sig av den informationen till mig. Vill de lägga tid på att hitta det felande istället gör det positiva, be my guest! Då kan de också sitta med det negativa de hittat, för sig själva!

Jag har fullt upp att utvecklas till en bättre människa och orkar inte lägga ner någon energi på bakåtsträvare. Som Mia Skäringer skrev på baksidan av sin nya bok (kanske inte ordagrant citerat) Jag är ingen psykolog så förvänta dig inga råd och förklaringar, jag har fullt upp att vara människa själv.

Så, nu ska jag se om jag orkar låta lilla, osynliga Angelica kliva upp på det höga berget och stå och spana på stora, synliga Angelica.


Hoppas att världens bästa tisdag även varit din! God natt!

Idag är jag tacksam för:

Jag är tacksam varje dag, men tyvärr reflekterar jag inte alltid över det. Och allt för sällan säger jag det högt. Tyvärr. Genom att säga det högt så kan man också hänga upp sitt liv på de bra sakerna. För ni vet väl, det är lättare att reflektera över det man inte kan, och det dåliga i ens liv. Hur kul är det att hänga upp sitt liv på det? Kan inte lova mig själv att jag kommer göra detta varje kväll, men jag ska försöka.

Idag är jag alltså tacksam för:

1: Att jag fått chansen att jobba i en så kompetent och utvecklingsinriktad arbetsgrupp och att jag har en chef som är snabb att ge feedback. Fick idag höra att jag är rak, tydlig med vad jag vill framåt och att jag tar stort ansvar för min del och för hur jag som person påverkar processerna i arbetsgruppen.

2: Att jag har förmånen att varje dag vakna till världens bästa dag och faktiskt kunna stiga upp och försöka göra insatser som kan förändra världen.

3: Att jag vågat starta min självreflektion. Det är först när jag kan ta ett steg utanför mig själv, och se hur mina beslut och handlingar påverkar andra. Jag är aldrig ensam i någon process. Jag påverkar ALLTID någon annan. Jag ska våga bli en ännu bättre människa och ta 100% ansvar för min 50% ansvar jag har i alla mina relationer.

Well. Wish me luck!!


Vad är du tacksam för ikväll?


God natt!!

Vem kan med och störa?

Jag satt med datorn i knät och pysslade med en fotobok. Märkte ju att Strof kom och ville ha plats, men tänkte inte mer på det. Sen tog jag bort datorn och ser att hon lagt sig så här. Såg väl inte jättebekvämt ut, men jag fick genast svårt att störa. Underbara lilla kattskrälle.

Bokmaraton 2011 - Bok tjugosju - boken som höll ett klogrepp om mitt hjärta

Bok 27: Jag kommer sen - Ewa Wiklund och Anne-Britt Söderberg

Minns du natten den 29 oktober 1998? Om du inte minns själva natten, minns du då morgonen efter, den 30 oktober 1998? Ska jag friska upp erat minne? Det var natten då den hemska diskoteksbranden i Göteborg härjade. Flera hundra unga levnadsglada höstlovsfirande ungdomar var på en fest i Makedoniska föreningens lokaler på Backaplan. Allt de ville var att fira deras bästa Halloweenfest någonsin tillsammans, och några av dem hade sett till att dra ihop festen och arrangerat allt och för det valt att ta ut 40 kr i inträde. Däremot var det 3 killar som inte var helt nöjda med detta. De ansåg sig vara kränkta av sina vänner när de skulle vara tvugna att betala inträdet precis som alla andra. De var visserligen inte tillfrågade att hjälpa till, men det gjorde de ju alltid annars på festerna...

Så strax innan midnatt den 29 oktober 1998 bestämde de sig för att sabba festen. Att det skulle gå så illa hade de aldrig kunnat räkna ut, när de tände på skräp och bråte i en nödutgång strax intill festlokalen. När elden var tänd stack de där ifrån och lät dörren stå öppen. På så sätt kunde elden få massor av ny syre och snart var katastrofen ett faktum.

Flera hundra av ungdomarna tog sig ut levande men med mängder av skador. De var förgiftade av röken, brännskadade av värmen, en del hade skador för att de hoppat ut från fönster på 4-5 meters höjd medan andra hade skador för att de blivit nertrampade av sina vänner. 63 andra ungdomar kom ut ur byggnade utan livet i behåll.

På ett par timmar var Göteborg en stad i sorg. När jag läser boken dras jag 13 år bakåt och kännslan som fanns då, kom tillbaka. Jag kände ingen som var med på festen men vetskapen om vad som hänt lamslog fler än bara mig. Detta blev en av de värsta bränder i svensk historia. Dagar och veckor gick och jakten efter gärningsmannen/gärningsmännen fortgick i media. Vem hade gjort det? Kunde det ha varit en rasistiskt attack?


Boken Jag kommer sen handlar om branden, självklart. Men den handlar också om de som blev kvar. De anhöriga som mista sina barn, systar, bröder, kusiner, barnbarn, bästa kompisar, flickvänner, pojkvänner. Det är Anne-Britt Söderberg som man får följa i boken, hennes kamp och hennes vilja att ta sig ur och inte fastna i sorgen. Men författaren Ewa har också pratat med andra anhöriga, vänner, pojk/flickvänner och olika personal från olika myndigheter som jobbade med det här. Boken är stundtals jättejobbig att läsa, men den visar också tecken på livsvilja, framtidstro och den visar att det går att gå vidare, även när man varit med om det värsta som kan hända.

Jag kan bara säga, läs boken.

Söndagsmys

Här ligger vi på soffan och myser minsann. Det är söndag liksom. Strofan har varit tätt, tätt intill mig den här veckan vilket jag inte haft något emot nu och kommet aldrig ha något emot. Kärleken från ett djur är den mest sanna kärleken. Den är enkel. Den är rak. Den är ärlig. Och det finns inget som går att misstolka. Inga onödiga ord. Inget ogenomtänkt. Allt är bara på riktigt!

Nä. Vi fortsätter titta på tv tror jag. Har kudden under nacken och jag kan hoppas att jag somnar till. Jag har nämligen sovit uselt i natt...

Så fort jag lägger huvudet på kudden somnar jag.

Nästan i alla fall!

När jag vaknade i torsdags hade jag så ont i min nacke/rygg. Så jag bestämde mig omgående att åka förbi IKEA efter jobbet och införskaffa mig en ergonomisk kudde. Det fanns ett par att välja mellan, dels kuddar som var utformade för att man sover på rygg, kuddar som var utformade för att man sover på sidan och så kudden jag valde, den som är utformad för att man sover både på rygg och sidan. Så här står det på IKEA.se att läsa om kudden:

"Grundfunktioner
- Den höga delen av kudden är anpassad för att sova på sidan, den låga delen ger bra stöd om du sover på rygg.

- En fast kudde med en form som följer nackens konturer.

- Den temperatur- och viktkänsliga skumfyllningen formar sig efter kroppen så att du får ett bra stöd och kan slappna av när du sover.

- Överdrag med yttertyg av lyocell/bomull och vaddering av lyocell/polyester suger effektivt upp och för bort fukt; ger extra komfort och skyddar kudden.

- Det vadderade överdraget är avtagbart och tvättbart så att kudden håller sig fräsch länge."

Jag har haft chansen att lägga mitt huvud på kudden vid tre tillfällen redan. 2 nätter och en vilostund efter jobbet igår. Och än så länge kan jag säga att så fort jag lägger mig ner så slappnar jag av. Släcker jag dessutom sänglampan så börjar jag gäspa. Eftersom det gått så fort att slappna av har jag inte hunnit in i min obligatoriska funderingsfas, utan jag har somnat på tre röda. Helt fantastiskt om du frågar mig. Jag har visserligen vaknat ett par gånger under nätterna, men då har jag snurrat på kudden och bytt sovställning och somnat om.

Nu ska jag väl inte höja kudden till skyarna redan. Vem vet, imorgon natt kanske jag inte ens somnar? Så här långt kan jag i alla fall säga att jag är nöjd. Inte en enda gång har jag behövt tänka tanken "och så slappnar du av och sänker axlarna" när jag vilat mitt huvud mot kudden.

Men! Nu kan jag inte ligga kvar här med fungerande stöd under nacken. Inser att man inte ska ligga och blogga med mobilen/skicka sms i sängen för det blir en allt annat än ergonomisk ställning för armarna. Det blir snarare ett riktigt hemskt tryck mot rygg och nacke. Så. Dags att stiga upp. Kattastrof lämnade mig för ett tag sen ändå och städning/rensning och biblioteksbesök står på schemat. Frukost också, hoppas jag kan få i mig något bara.

Ha en fantastisk lördag!

RSS 2.0