Älskade trollunge!


Bild: Världens bästa vägerska Hanna

Igår hade jag den stora äran att få hämta min ena trollunge på dagis. Jag kom dit och hittade honom inte först. Jag var inne på hans avdelning Igelkotten men där var det rent ut sagt folktomt. Så vad gör jag, jag ställer mig på gården och försöker få tag på mamma/pappa men även det gick åt skogen. Som tur var kom det en personal tillslut och frågade vem jag var.
In på nästa avdelning och när sen Neo får syn på mig galopperar han i full karriär rakt in i famnen på mig. Att hjärtat inte stannade på grund av alla trippelslag det slog. Sedan deklarerade han för dagisfröken att vi skall gå hem till honom och busa! Eller kanske till lekparken!
Vi gick hem och hämtade vagnen och sandleksakerna, till min bil och satte ihop bälteskudden och sen tog vi stormsteg mot lekparken på Fastlagsgatan. Neo har full koll på olika adresser och ställen. Helt fantastiskt för att inte ens vara tre år.
Tyvärr var tiden lite knapp, men vi hann leka i sandlådan och baka sandkakor och till Neos irritation lånade jag ut hans spadar till de andra barnen. Men, han är en gentlekille och lät dem ha dem. Vi åkte också lite rutschkana innan det var dags att gå tillbaka till bilen. Vi hade lovat att åka och hämta Hanna på jobbet.
På väg dit småpratade vi om vad han skulle göra i helgen. Han var bestämd med att han och Hanna skulle gå på bio. När jag frågade om pappa också skulle med svarar han:
- Nej, det ska han inte. Han ska vara hemma och dona och fixa.
Att man inte smäller av när han kommer med så klockrena svar.
Innan vi hämtade Hanna så köpte vi lite glass. Neo vet vad han vill ha och hade inte tid att stå och fundera utan pekade direkt på en Sandwich och så fort vi kom till bilen påbörjades kalaset. Jag fick ju köra för att hämta upp Hanna först och när jag råkar köra fel hör jag bakifrån baksätet: Men fastej, du köj fel. Ja trollungen har alltså också koll på vart mamma jobbar. Gissa om jag är impad!

Sedan lämnade jag av dem på Kortedala torg. En övertrött Neo hade blivit hållen vaken för att inte somna i bilen... Inget en faster inte vet bot på. Så vi hade ett rejält pusskalas först och sedan körde vi lite snygga dansmoves på parkeringen. Neo skrattade med hela kroppen och ville inte sluta! Men, ibland tar det roliga slut lite för snabbt. Så nästa gång när jag får chansen att ha hand om hämtningen på dagis så kommer vi hitta på mer bus!

Men, Hanna hann ta en bild på oss.
Det är den här ovan.
När jag ser den blir jag glad i hela kroppen. Den signalerar verkligen lycka och glädje! För är det något han kan bjuda på, den lille mannen, så är det just lycka och glädje.
Den tröttaste zombie skulle inte kunna motstå hans otroliga energi!


Kommentarer
Postat av: Soufi

Han är verkligen en guldklimp den där Neo! Vad kul att läsa om hur roligt ni har tillsammans :) Jag är en gammal kompis till Hanna som numera bor uppe i Norrland så jag håller mig uppdaterad om familjen Arvidsson/Jonsson på Hannas blogg, så såg jag din blogg där. Du skriver bra!



Sofia

2011-05-27 @ 18:15:54
URL: http://soufih.blogg.se/
Postat av: Angelica

Hej Sofie! Visst är han en guldklimp! Kul att du tittade in här hos mig och tack för din fina komplimang! :)



2011-05-29 @ 17:53:40
URL: http://jelican.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0