Verum hälsofil eller hamburgare

Det är fullkomligt hugget som stucket just nu! Det spelar INGEN som helst roll vad jag äter, min mage är bara arg, ledsen, ur funktion eller rent ut sagt förbannad! En sak är att få vara arg eller förbannad för det som händer, det kan jag hantera med ränt kanaler. Men min mage kan jag inte handskas med, den lever sitt eget liv och gör som den vill. Upplever den stress och allmän ostabilhet så gör den och då rasar den! FULLSTÄNDIGT!
Vad finns det att göra emot det? Ja du, vad sägs om att vänta ut det? Det är just exakt det enda jag kan göra. En liten hjälp på vägen är att ett par ohållbara situationer löser sig inom kort också.



Vill bara säga TACK till mina bästa änglar som lyssnar på mig i ur och skur! Det betyder så oerhört mycket för mig! NI vet vilka NI är!

Löp, löp, löp, löp, löparjacka...

SOC W GAIT HOOD S11
Löparkläder/SOC W GAIT HOOD S11 från stadium.se



Min softshelljacka har blivit alldeles för varm att ha på min när jag springer nu. I alla fall om jag springer direkt efter jobbet och solen står högt. Jag menar, jag blir ju varm bara jag tänker på löpning. Tänk då att ha en fodrar jacka på sig. Många svettdroppar blir det, och det ger inte en fullt så behaglig löpkänsla.
Erika tipsade om en jacka från märket Soc som hon har så jag surfade in på Stadium och kollade in utbudet. Just  den Erika tipsade ingick i förra året kollektion, men jag hittade den här jättefina, superrosa jackan. Ja tack, den vill jag ha.

Tänk, man tror inte att man behöver så mycket utrustning för att springa. Men, snabbt pockar det på.
- Skor, byxor, löparlinne, löparjacka, reflexväst...
Men, det är det verkligen värt. Det är ju verkligen jättekul att gå ut och få springa bort energi eller ilska. Eller för den delen, springa till sig energi och massa glädje!


Nån som vill med på en runda?

...hej IBS!

När en i livet inte är helt stabil så märker man snabbt att kroppen påverkas. Kroppen påverkas på olika sätt, beroende på vilken arena det är som är ostabil. Som jag tidigare skrivit om så är det lite blåsigt på jobbet just nu. Min kropp har nu reagerat på det. Har noterat det de senaste dagarna, och så idag kom jag fram till vad det var. Eller ja, egentligen kom jag väl på det i natt, men jag satte ord på det idag. Min mage har börjat krångla igen, och det spelar ingen roll vad jag äter, den gör bara ont och är orolig. Vad kan det vara? Ja men, hej igen IBS! Jag har inte haft ett enda symtom på över ett år. Så skall det blåsa upp tråkigheter som påverkar min mage.

Inte kul alls!


Därför ska jag försöka mota Olle i grinn. Verum Hälsofil, Pro viva och proviva shots finns inhandlat och inpackat i mitt kylskåp. Det kanske inte var det bästa att jag satte i mig en försvarlig mängd lösgodis ikväll medan jag väntade på att mina bilmattor skulle torka. Coca-Cola sägs ju vara bra mot magont. Så lite Coca-cola zero blev det ikväll. Men sen får det vara bra. Sen får det bara vara nyttigt, så att jag kan bli av med mina magproblem.


...hej då IBS!

Nytt personbästa!

Förra veckan satte jag ett nytt mål, att löpa 90 km på fyra veckor.
Är du snabb i huvudräkning fick du fram att det betyder i snitt 22,5 km/vecka.
När jag satte upp målet kändes det helt realistiskt, vilket har hunnit ändra sig denna veckan.
Mina löppass denna veckan har gått allt annat än bra, det har varit segt, tungt och omotiverande.
Därför var jag långt ifrån säker på att klara en mil idag.

Senast när jag tog mig igenom min första mil hade jag det jättetungt i början, det gjorde ont i benhinnorna och träningslusten ville inte infinna sig förrän jag har tagit mig 7,5 km.
För att försöka undvika det idag förlängde jag min uppvärmning ganska mycket, inga löpsteg togs på den första kvarten. Jag ville vara riktigt varm när det var dags.
Hittade nog en ny favoritlöprunda - Gamla V:a Gatan till Trankärr och ut i industriområdet, upp via Bilia, upp förbi dansbanan, ner till Mc Donalds, ner till Willys och sen hem via Skarpe Nord.
Slutlig sträcka 10,46 km. 10 km klarades på 56 minuter. Det betyder att jag sänkte mitt personbästa med fyra minuter.
Min coach i Nike+-appen berättade snällt för mig att när jag sprang som snabbast sprang jag en kilometer på 4,40. Det bör helt enkelt innebära att jag skall kunna sänka min snittid avsevärt de kommande veckorna. Det är bara att ligga i, ge mig ut och nöta in kilometer för kilometer. Återigen ser jag nämligen att mitt löpmål på 90 km på fyra veckor inte skall vara en omöjlighet.

Vad gäller mitt andra mål snubblade jag på mållinjen idag. Det är visserligen 13 dagar kvar innan målet skall vara uppfyllt. Det var bara så otroligt nära att jag skulle klara av det redan idag. När jag hade synkat in mina senaste löpdata på Nikerunning så såg jag att jag var 38 kcal från målet.
38 ynka kalorier fattades för att målet skulle vara uppnåt!
Jaja, det är bara att fortsätta kämpa. Snart är målet utbytt mot ett nytt!

Ett rent hem, är ett härligt hem!




Idag var nog första sommartidsomställningen som jag inte behövde känna att jag förlorade en timma.
Tror faktiskt att jag har jobbat tidiga morgnar varje söndag när det blivit sommartid.
Idag kunde jag gå upp och känna att jag var pigg, och hör sen.
Som jag har fått gjort här hemma, tanken var väl att jag skulle fixa disken och dammsuga upp Kattastrofs alla pälsavlämningar som hopar sig i hela lägenheten.
Startade dagen med att besöka tvättstugan och i och med det gick det fel någonstans... För när jag skulle lägga in den rena tvätten i garderoben så fastnade jag i sorteringen. Jag rensade och fixade i ordning på hyllorna.
Det slutade med att en pappkasse med bortsorterade kläder som skulle kunna säljas och en halv kasse som skall slängas försvann från garderoberna.
Och nu finns det bara svarta och vita sockar i min socklåda...

Disken diskades, badrummet skurades och Kattastroflämningarna är nu ett minne blott...
(...i alla fall i en dag eller så.)
Sängklädslådan fick sig också en omgång när jag ändå var i full fart, och gamla räkningar och papper sorterades.
En är allt en redig hemmafru emellanåt!
Det enda jag inte orkade att göra nu ikväll var att moppa golvet, det får helt enkelt vänta till nästa gång.
För, något skall jag väl ha att göra då också?


Här sitter jag nu och luktar som en hel blomsteräng och är behagligt mätt.
För medans städningen fortgick slängde jag också ihop en mycket god middag som avnjöts till ytterligare ett avsnitt Tre Kronor.
Ett rent hem, är ett härligt hem!

Ett trasselhjärta till min fina vän!


Ett trasselhjärta, flera halsband...


Bättre sent än aldrig...
I höstas när jag och Sandra var på Stenungsunds torg gick vi förbi en butik med trasselhjärtan. Sandra höll i ett och sa att hon skulle vilja ha ett sådant.
Eftersom jag då och då får för mig att pyssla ihop ett halsband eller örhänge eller så... så lovade jag henne ett sådant.
Därför blev det ganska passande att pillra ihop ett sådant till henne när hon skulle ha tjejmiddag i sin nya lya för i början av mars. Att ge bort små presenter är kul, och att få ge bort något egengjort känns ju extra bra.

Det har gått ett par veckor sen hon fick halsbandet av mig, och jag har fått höra från henne att hon använder det ganska flitigt. Dels i lädersnodden hon fick av mig, men också i egna halsband.
Precis som jag tänkte att hon skulle göra.
Det värmer gott att se att det man själv skapat används till vardags och fest!



Sandra, min fina vän!

Titta, en Snödroppsfamilj



Av en slump tog jag ett extravarv i trädgården idag efter min löprunda och titta vad jag hittade under häcken?!
En liten snödroppsfamilj hade sprängt upp ur jorden. Allt för att annonsera att våren kommit ytterligare ett steg på vägen. Nog för att blå himmel, sol och plusgrader är tecken nog.
Men visst blir man glad när man får se små blommor titta upp ur den annars så vintertrötta jorden?

Tänk, jag trodde verkligen inte att jag skulle få se blommor i mars.
Inte med tanke på att vintern och snön har legat sedan november.

Det är inte konstigt att jag redan börjat tjuvanvända vårkläderna. Det är lite kallt, men våren kan fryser jag gärna in, i alla fall i liten utsträckning. För snart kommer sommarevärmen igen!

UNDERBART!

- Vi måste jinga fastej och bejätta!



Det är helt fantastiskt, vart har min lilla Neo tagit vägen?
Den där lilla runda och goa Neo som man fick bära runt och som gärna rev ner klossar när man lekte?
Nu har jag fått en helt annan Neo. En stor Neo. En liten, men ack så stor kille som kan allt fälv och som hela tiden upptäcker en ny del av världen, en värld som bara ökar i storlek för varje dag.
Den senaste veckan har jag fått sms och samtal som han beordrat Magnus och Hanna att göra. Och det har varit angeläget för honom att få göra det, för han har haft otroligt mycket viktigt att berätta för sin faster.
Jag har fått veta att allt grus är bortsopat på gatorna där han bor, att han har en cd-skiva där de sjunger om hans alter ego Mini, att dagis skulle vara stängt pga. studiedag och bäst av allt, han var tvungen att berätta att han fått veta att jag ville följa med honom till Åbybadet och bada.
(- Neo, när skall vi åka och bada? -Fastej, vi göj det på torsda..)
Det är helt fantastiskt att få vara del i ett barns uppväxt, att få vara en viktig del som måste underrättas när de kommer på något stort, omvälvande.
Jag gissar att det inte var sista informationssamtalet som kom från min unga men väldigt kunniga lilla herre!

- Neo, är du min älskling?
- Ja fastej, du äj min älkling!

Det är med ett stort leende jag går och läger mig nu.
Fantastiske unge!

Ey, du Robyn!



Robyn - Call your girlfriend


It´s time you have the talk...


Det är få veckor som passerar, där jag inte blir kallad Robyn.
Ni skall veta, jag tar det som en sjukligt bra komplimang, för Robyn är en riktigt stor favorit. Grymmare tös får man leta efter! Hon har stil, hon har integritet, hon skriver otroligt bra texter och sen är hon bara så grymt snygg!
Undra om man kunde få byta för en dag? Vara Robyn Carlsson? Jag hade inte bangat! 

Let´s dance - FINAL

Den slutgiltliga bilden, efter 12 veckors dansande...

Let´s dance - FINAL

Finalen är avgjord och det var vädligt jämt.
Jag hejade på Frank som ni kanske förstod i det tidigare inlägget, men jag måste säga att ikväll dansade Jessica ett par snäpp bättre än Frank. Så det var lite blandade känslor som spelade i mig efter att de hade dansat alla sina danser.

Tycker du att rätt finalist vann?


Kvällens finalpar i fina stasser.
(Bilder lånade på Tv4.se)

Let´s dance - vecka elva


Let's dance - vecka elva

Jag har hört talas om att det finns ett talessätt som lyder:
Bättre sent än aldrig.
Och idag måste jag nog använda just det talessättet, för här kommer sista bilden inför kvällens pågående final.
Förra veckan var jag ju på kalas hos min bror så jag såg inte när Tina åkte ut, och jag har helt enkelt glömt bort att publicera bilden.

Tina åkte ut, och det var väl egentligen inte oväntat. Även om jag veckan innan ansåg att de tre sista som var kvar, låg på samma nivå då.
Frank har varit bäst rakt igenom, Jessica har utvecklats allra mest hela tiden och Tina var grym, men stangerade tyvärr i sin utveckling.

Hopp, nu pågår tävlingen som sagt.
Och det är spännande rakt igenom.

HEJA FRANK!
Inte sant?

Hata är ett för starkt ord

Men är det så att man inte på något sätt kan gilla blir det genast svårare. Tänk dessutom att en del av oss har svårt att inte gilla. Jag är en sådan person. Jag hatar att folk hatar så mycket. Dubbelmoral? Det jag ville ha sagt är att jag för stunden inte riktigt känner igen mig själv. Det finns nämligen en person som jag inte kan gilla hur jag än vrider och vänder. Personen i fråga slår an en sträng hos mig och jag kan bara se rött. Det här är en högst oangenäm känsla! Inget jag vill bära med mig för alltid. Å andra sidan lär jag inte behöva deg så länge. Jag har också intalat mig att jag får lov att försöka hitta situationer som går att skratta åt. Tro mig, det finns sådant också...

I gotta feeling...

...that tomorrow will be a good day!

Man skall hela tiden ha saker att se fram emot. Både på arbetet och i det privata livet. Ibland kan det vara samma mål, men ibland måste man skilja dem lite från varandra. Imorgon kommer första delmålet i arbetet. Nästa kommer som det ser ut på fredag. Sedan har jag två mål satta på två datum längre fram. Det sista målet som är det är längst kvar till går att se nu, det kommer snart och då är det le grande final!

Och när de målen är uppfyllda, då är det bara att börja jobba, lära, fixa, se, skapa och komma framåt! Den sista biten skall väl inte vara så svår väl? Eller ha jag fel nu?

Den som lever, den får se!

Nu skall inte räkningar och måsten prioriteras!

Är det någonm mer än jag som insett att vi just nu är i deklarationstider? Om du, precis som jag, har koll på detta så vet du också att du kan logga in på Skatteverkets hemsida och se över din skatteuträkning. Själv deklarationen behövs ju inte skickas in förrän första söndagen i maj, eller hur det nu ligger till. Är man tidig blir man väl primerad när det är dags för utbetalning?



Money money money...


Självklart har jag smugit in på skatteverket och spanat in min skatteuträkning. För andra året i rad blev jag faktsikt glad, och det för att det är andra året i rad som jag får tillbaka.
Fram till jag gjorde det var min tanke att jag skulle slänga in alla de pengarna i mitt billån men eftersom det är på en bra avbetalningsplan så har jag nu ångrat mig. Jag vet precis vad jag skall göra för pengarna, eller i alla fall för en liten del av det.

Jag skall åka på long weekend till Budapest.
Jag hittade ett SPA-hotell där fyra nätter skulle kosta drygt 1200 kr/person i dubbelrum. Det är inga pengar om du frågar mig. Dessutom har flera nämnat hur billig de har flugit när de rest till Budapest, så varför skulle inte jag hitta billiga flygresor också? Sist, men absolut inte minst, det är billig shopping over there om jag förståt saken rätt. Det mina vänner, det gråter jag inte för.

Så resa och boende kommer jag lätt få på återbäringen.
På det kommer det också finnas en hel del fickpengar till shopping! Tänk också att åka på resan till sommaren, då är det med stor sannolikhet väldigt fint väder där borta också, så det skulle kanske gå att få med hem lite fin brun färg på kroppen!

Åh, jag skall nog genast ringa min pappa och kolla med honom, han skall ju trots allt dit redan i april.

Målet och måltvå

Sedan jag köpte mina high-techlöparpjux så har löpningen verkligen gått framåt. Mycket kan jag tacka Nike+ för det. Det är en riktigt bra sida på nätet, där man kopplar ihop sin Nike-sändare och synkar träningsdatan med sin profil. När det väl är gjort kan man börja analysera sina löprundor och jämföra dem med varandra. Utifrån det kan du därefter sätta personliga mål som du vill uppnå. Dessutom finns det olika levels, utifrån hur mycket du springer. Om två kilometer har jag tagit mig ifrån level ett och hoppat upp till level två. (Lvl 1 är 0-49 km. Lvl 2 är 50-249km. Alltså, där tar det mycket längre tid att hoppa upp ytterligare ett hack.)

Statistik för mina nio senaste löprundor/powerwalks som gjorts under perioden 28/2-21/3:

Sammanlagd tid: 5:38:45
Sammanlagd sträcka: 47:58 km
Snittid/km: 7,07 minuter/km
Förbrända kcal: 3378


Jag har insett att jag behöver se utvecklingen i siffror och tabeller. På så sätt kan jag just analysera, fundera och dra slutsatser. Det är långt kvar innan startskottet för midnattsloppet går, men innan det sker skall jag göra mitt bästa för att få ner totaltiden på en mil med minst fem minuter. Det skall väl ändå inte vara helt omöjligt?


Så, vad har jag satt upp för mål de kommande veckorna? Jo, det är två mål som står och samlar på sig data för fullt, allt eftersom jag springer.

Målet: Att förbränna 4000 kcal på fyra veckor.
Detta satte jag från den 12/3 och idag, 10 dagar senare och fem löp/PW´s senare har jag redan förbränt 2631 kcal. Alltså bör målet vara uppnåt om si så där 2-3 löprundor. Lätt! Det skall vara avklarat senast 9/4.


Målet



Måltvå: Att springa 90 km på fyra veckor.
Måltvå satte jag idag, således har jag fyra veckor kvar på mig innan det skall vara klart. Då räknar jag med att köra ett pass på en mil/vecka samt två pass med minsta sex km/vecka. Om jag klarar det? Det återstår att se. Det måste finnas lite utmaning i livet, annars kommer min löpning stå att stampa på ruta 10 hur länge som helst. Det vill i alla fall inte jag vara med om! Så, shoup shoup, ut och rör på benen Angelica!



Måltvå


Så, vad väntar jag på?!

Jag blev inte förvånad alls!

Idag var jag helt ärlig mot min chef och berättade att jag funderat över att söka en tjänst som gruppchef.
Hur lägger man fram det, för att det skall vara snyggt och på rätt ställe? Ja, tydligen så fanns det inte något ställe som var fel i alla fall. Så när jag hade berättat det så tittar jag på honom och frågar: Är du inte förvånad? Svaret jag fick var:

- Jag är inte det minsta förvånad!
- Just nu tycker jag att du skall göra klart din tjänst i projektet. Men sen ser jag inga som helst hinder för att du skall söka en sådan tjänst. För, du har allt det du behöver i en sådan tjänst. Ja, om några år är det inte heller omöjligt att du tar det ett steg till och blir chef!


Jag gick in på samtalet med en stor undervärdering av mig själv. Kriterierna är högt ställda och när jag läst igenom dem ett par gånger innan så såg inte jag att jag uppfyllde dem när jag applicerade dem på min nuvarande tjänst. Det enda jag hade i huvudet som jag ville ta upp var att jag hoppat in på flera olika verksamheter och satsat helhjärtat på dem alla. Det var just det chefen sen tog upp, fast från hans perspektiv. Och det sa han med kommentaren: Men Angelica, du förstår väl att jag hade en baktanke med alla mina omflyttningar med dig? Du skall veta, det är inte många pedagoger som blivit så flyttad som du har blivit. Och anledningen till att du blivit det är för att varje gång jag stått inför flyttningarna har jag bara haft ett namn kvar och det är ditt. Jag satsade på dig, och visste att det kunde lika gärna falla som ett korthus. Men du tog utmaningen och gjorde det med bravur. Så, idag väger vi in alla dina arbetsplatser när vi går igenom kriterierna. Då gick det upp ett ljus för mig, och jag förstod genast att jag hade lite mer att tycka och tänka till om. Så från att ha trott att jag skulle kanske hamna på i snitt på ett slätt och enkelt BRA så hamnade jag på ett starkt MYCKET BRA istället. På en punkt hamnade jag till och med på föredömligt! FÖREDÖMLIGT! Snacka om att jag tränade på mitt förra års mål - att säga tack till en komplimang!

Det slutade med att samtalet varade i över två timmar och jag gick därifrån med ett mycket trött huvud. Helt slut var jag faktiskt. Men jag var glad och jag kände mig otroligt stärkt. Vi hann prata om mycket, och det är synd att kalla det för utvecklingssamtal. För det var så mycket mer. Vi pratade om refelekterade tillsammans och jag fick med mig ett par konkreta områden som jag skall träna, öva, testa och våga utvecklas på. Så, varför inte ta den chansen.


Chefen sa också: Ja men du skall ju ha målet på en chefstjänst. Tänk bara på att lönen ökar med 8-10000 när du blir gruppchef. Tänk vad du kan göra med dem pengarna.
Jag svarade: Jag har inte ens tänkt på att lönen ökar. Jag vill bara utvecklas! Men det är klart, mer lön tackar jag inte nej till.
Chefen: Nej precis, sätt löneökningen som mål så kommer du inte ha några som helst problem att utveckla dina yrkeskompetensmål!

Mot milen...

...avklarad!

Jag har gradvis försökt öka mina löprundor för varje gång jag är ute. En kilometer i taget har jag försökt öka, för att tillslut kunna orka springa 10 kilometer i ett streck. Idag när jag var ute så var de två första löpkilometerna otroligt tunga, det gjorde jätteont i vänster smalben och självklart kom det en lång nedförsbacke som var än mer påfrestande på benet. Kilometer 3, 4 och 5 gjorde jag bara på ren vilja, men smärtan avtog. När 6:e milen var avklarad hade jag svårt att bestämma vilken väg jag skulle välja för att lyckas samla ihop mitt mål.

Med 7,5 kilometer i benen fick jag någon slags kick och kunde kuta på rätt snabbt och det kändes bra i hela kroppen. Hur kommer det sig att man plötsligt får såna kickar? Speciellet efter en så lång tillsyggalagd sträcka? När 8:e  kilometern var avklarad kom en hemsk uppförsbacke, kanske ingen brant stigning men backen var lång och det var motvind. De två sista löpkilometrarna var faktiskt inte så tunga som jag trodde att de skulle vara. Med ihopbitna käkar och ett jävlar anamma innanför pannbenet så gick det faktiskt lekande lätt. Det var till och med så att jag fick ytterligare en kick och sprang på med hög fart!

Från förra löppasset ökade jag faktiskt löpsträckan med 2 kilometer. Sluttiden blev 60 minuter. Haf förvånade mig själv kan jag säga, trodde nog allt att den skulle sluta på 70-75 minuter. Så, jag har två anledningar att vara nöjd, min första avklarade löpta mil och att min första avklarade löpta mil gick på 60 minuter.

Nu är väl tanken att jag skall sätta ett nytt mål. Det finns lite olika mål att sätta. Vill jag försöka klara en längre sträcka eller vill jag förbättra tiden på den redan avklarade milen? Hur hade ni tänkt? Jag skall fundera lite på det, nästa löppass blir ju inte förrän om någon dag eller två.




Skärmdump från Nike+ 15/3-11

På Nike+ hemsida kan man synka sin i-phone och ladda in sina träningsdata.
Hur bra som helst om du frågar mig, för då får man total koll på sin träning!
Totaltiden säger 1 timma 9 minuter och 15 sekunder och totalsträckan var 11 km.
1 km var uppvärmning och den tog 9 minuter och 15 sekunder. Resten var löpning.

Kattastrofkamningen från helvetet...

img_0126 (MMS)

Kattastrofkamningen från helvetet... Min katt hatar allt som ser ut som en kam eller som används som en kam. Men ibland måste jag göra det och det kan jag säga, Kattastrof har mängder med päls som ska bort...

En helt vanlig förmiddag med Kattastof



En helt vanlig Kattastroflördag

Min katt vill alltid vara med på ett hörn. Är hon inte aktiv så är hon i alla fall närvarande kroppsligt.
Så, medan jag satt och smyckepillade så ville hon så klart vara med. Hon var inte sen med att ge en hjälpande tass om hon kunde.
Däremot var det inte lika kul när jag skulle lösa melodikrysset tillsammans med min vän. Då la hon sig demonstrativt på stolen intill och där har hon legat kvar, sovandes!
Antar att jag dock inte skall klaga, för sovande sällskap är bättre än inget sällskap.

Säg inte detta till Kattastrof; men jag tror att jag måste ta och börja kamma henne nu. Hon fäller kopiösa mängder päls, det ligger i drivor i hela lägenheten.
Så länge hon är omedveten om min ondskefulla kamningsplan så är hon nöjd...

Let´s dance - vecka tio



Kvällens Let´s Dance sågs tillsammans med ett glas vin. (Jag menar, tre glas vin),
Fast, jag skall erkänna att jag inte var riktigt fokuserad på danserna ikväll.
Jag hade så mycket annat jag ville göra.
Däremot undrar jag varör Frank helt plötsligt stod i duellen?
Fast det är klart, varken han, Tina eller Jessica skulle stå där ikväll!

Ut åkte Alexander och det var väl helt självklart!
De andra tre är ju miltals längre fram i utvecklingen än vad han är.
Nästa vecka är inte lika rolig när någon av de tre kvarvarande skall röstas ut.
Fast, då är jag på "gubbekalas" hos min bror så jag slipper få ont i magen!

Är din favorit kvar?

Hur många lingon finns det i världen?




Om en vecka har filmen Hur många lingon finns det i världen premiär!
Filmen som är baserad på teatergruppen Glada Hudiks slit och framgång.
Om jag gissar helt fritt, så innehåller den både skratt och allvar.
Jag är så otroligt imponerad av det här gänget och han som tog arbetet på deras dagcenter och såg till att de fick göra något annat, något utvecklande och roligt.
Jag är en självskriven biobesökare med andra ord!
Ska du se den?

Där stod jag i vinkön iklädd träningskläder




-Jag står här på systemet, vid rödvinet.
- Ah, skall du ha vänner middag?
- Nej, jag blev sugen på rödvin!
- Du? Sugen på rödvin? Jaaaaanne, din dotter skall dricka rödvin ikväll. Själv.

Jag tror jag chockade min stackars styvmor i eftermiddags.
För, jag är ju ingen vindrickare. Eller ja, jag var ingen vindrickare i alla fall. Men hem kom jag med ett rödvin från sydöstra Australien och här sitter jag ikväll och surplar på det ackompanjerat av Let´s Dance!
Till vinet fick jag ungsstekt fläskfilé med pressad potatis och rödvinssås.
Och min vän Christofer kommenterade det som så:
- Ah, du skall ha någon på middag. För du lagar väl inte sån fin middag till dig själv?
Jag skulle haft middagssällskap, men han ringde efter att maten hamnat i ugnen och sa att han nog inte skulle komma. När han berättade varför sa jag helt lugnt att han skulle stanna hemma...!

Med andra ord, det blev en ensam kväll.
Middagen skulle säkert smakat godare om jag haft middagsälskap, men vem säger att ensamfredagar är trots allt inte helt fel heller!

I dont like the situation...

...men jag kan förstå och se att i slutändan kommer det bli riktigt bra!

Jag börjar med att säga så här, jag är inte helt nöjd med hur min arbetssituation ser ut just nu. Så, om ni undrar något över varför jag är pisstrött eller konstig, så beror det på det. Jag skall göra allt jag kan för att inte få det att gå ut över någon annan/annat. Från och med måndag skall jag försöka sätta på mig den absolut mest professionella kostymen jag kan rota fram och bita ihop. 15 april är trots allt inte allt för långt borta...

...eller jo. Just nu är det ungefär en halv evighet och en hel oändlighet!



Säger för mig själv:
Bit ihop, öppna inte käften om det blir lättare att vara professionell och sätt på en leende mask så ordnar det sig i slutet.



Den som känner mig, vet att jag är världens största tvivlare när det kommer till det här med att uppskatta sin egen kunskap. Och jag tror ju mer än gärna att jag inte kan något alls. Men, när jag pratar med min oerhört kompetenta kollega och vän så vet jag varför just JAG sitter på JUST min jobbstol JUST i denna stund! För jag KAN!



Jag vet, detta är ett ganska så märkligt inlägg. Jag bero om ursäkt för det! Jag vill dock inte gå in på vad det är som orsakar det offentligt här i min blogg. Jag kan inte heller sitta tyst och inte få skriva ur mig det. Så, därför gör jag som jag gör. Undrar du, är du mer än välkommen att ringa och fråga eller ta det nästa gång vi ses och det finns läge för att prata om det.

Filmkväll - Skönheten och odjuret med Neo ...

img_5898 (MMS)

Filmkväll - Skönheten och odjuret med Neo och Hanna. Men Neosjuklingen somnade. Så det blev jag och favoritsvägerskan som ser på tecknat. Kanonmåndag!

En dag, två dagar

Dag 1: Inget konstigt alls.

Dag 2: En dag som alla andra?

Dag 3: En tanke börjar slå rot...

Dag 4: ...och bygga upp en märklig känsla.

Dag 5: Rycka på axlarna.

Dag 6: ...

Änglar, finns dom...?




Jag har en vän, en underbar och rar vän.
En ängel, en äkta ängel!
Allt är otvunget och enkelt med Erika.
När vi umgås är det alltid en blandning av allvar och skratt.
Och jag är evigt tacksam och glad att just jag fått chansen att få ha just henne i mitt liv.

Änglar, dom finns!

Kan inte påstå att jag gråter idag. Solen ...

img_7259 (MMS)

Kan inte påstå att jag gråter idag. Solen är ju helt underbar! Är det våren som knackar på vår dörr kanske? I sådana fall är ingen gladare än jag!

En härligmorgon hemma hos oss.

img_4553 (MMS)

En härligmorgon hemma hos oss. Kattastrof softar i den underbara solen! Livet är härligt!

Rosor och törnen...




Hittade en vacker sommarblomma i mitt bildgalleri...
...är det sommar snart?

Aj aj aj...

...MIN STACKARS MAGE!

All smärta i magen kan sammanfattas med ett enda, lite, ynkligt ord.

S L A R V

Nu har jag varit rent bedrövlig med min mat de senaste veckorna. Och socktjuven har börjat titta fram, mer och mer! Jag har insett, jag kan ha choklad i mängder hemma. Det rör mig inte i ryggen, eller i godistarmen. Men lakrits, det kan inte ligga här hemma och skräpa för det är förenat med "kom och ät upp mig". Till mitt försvar får jag väl säga att det handlade om 150 g hårda lakritskulor på tre dagar. Inga mängder med andra ord. Men, godis är godis och jag MÅSTE se till att skärpa mig igen.

Om inte annat märkte jag det idag. Min mage sa verkligen ifrån på skarpen. "Angelica, sluta upp med de här dumheterna och börja äta nyttigt på heltid igen". Så, what to do? Även om frågan är svår, är svaret enkelt. Programera om och kör stenhårt! Heja mig, heja mig! Peppa, peppa!


Det är snart vår och sommar, och då mina vänner, då skall Angelica vara fit!
Sanna mina ord!

Let´s dance - vecka åtta och nio


Let´s dance - vecka åtta och nio


Jag missade ju Let´s dance förra veckan, eftersom jag var på Hatten tillsammans med mina töser.
Trodde i min enfald att jag skulle se till att se reprisen, eller kika på det på TV4 Play under veckan.
Men, tid. När skall man få tid över och samtidigt komma ihåg att se reprisen?

Men, till saken...
Förra veckan åkte Alexandra ut. Om det var rätt eller fel kan jag inte uttala mig om. Jag kan dock tänka mig att det till viss del hade att göra med hennes skada. Rätta mig om jag har fel.


Idag åkte min storfavorit ut, Figge.
Varför?
Jo, för att han inte kunde prestera på grund av en skada.

Med andra ord, de tre senaste paren har helt enkelt åkt ut för att någon av dansarna har ådragit sig skador.
TRIST att det skall bli så.
Den hårda sanningen är dock, att är man med i leken får man leken tåla.
Och, det är väl bättre att försöka och dansa och bli utröstad, än att inte dansa och lämna walk over s.a.s?


Hopp, så då var det dags att byta favorit igen eller?
Det är ju trots allt rätt kul med en tävling där det händer saker och där man som tittar tvingas gilla läget och ändra uppfattning om deltagarna!
Tina finns ju fortfarande kvar i tävlingen, men ikväll kändes det som hon stagnerat.
Frank där emot, han som man trodde skulle vara stel och trist, han tar ju kämparkliv framåt!
Ballt värre!
Alexander var dessutom otroligt grym idag!
Charleston förresten, vilken grym dans! Den vill jag lära mig. Också!

En vecka kvar, sen blir det mer fredagsmys och Let´s dance!
(Godis, läsk, skräpmatsfri fredagsmys)

I tisdagskväll...

...somnade jag strax efter 20 och sen sov jag mer eller mindre fram till 06:09 på onsdag morgon.

Idag satt jag och fullständigt tappa huvudet pågrund av trötthet när jag satt i frisörstolen. Vid tvättarna var jag nära att nicka till. Jag menar, det är ingen bra kombination med en trött Angelica och hårmassage!

Jag tog mig igenom frisörbesöket, och frisyren blev bra som vanligt eftersom jag har världens bästa frisör. Mat har jag fått ner i magen och ett avsnitt Tre Kronor rullar i bakgrunden. Snart får jag lov att gå och lägga mig igen!



Yes, good night!

Bitchslap?

Om jag var en riktig jävla bitch så hade jag kunnat ge mig en jävla bitchslap!
Då kanske jag hade vaknat till?
Jag skulle verkligen behöva just det uppvaknadet! För nu går allt bara runt i cirklar.
Men, undra om jag kan hitta lite mod att lappa till mig?
Yä, vi får väl se?!

RSS 2.0