Att ligga i en soffa i en syrenberså är li...

img_9694 (MMS)

Att ligga i en soffa i en syrenberså är livet! Att soffan dessutom står ute i en stor trädgård som ligger placerade nära, men ändå långt ifrån stadens liv och ljud gör tillvaron bara bättre. Mer och mer förstår jag att det är så här jag vill, eller rättare sagt, ska bo! Lugnt och fridfullt och inte så många kottar som stör. Det enda som talar emot det är att jag är relativt jättemörkrädd. Och, ute på landet som ligger nära men ändå långt ifrån stadens liv blir det ofta jättemörkt. Ni förstår, det är en inte helt delikat motsättning. Men, med rätt sällskap ska väl jag kunna ro i land den drömmen? Den drömmen som skall bli en sanndröm?

Fiskekrig på bryggan. De vuxna får fiska o...

img_7531 (MMS)

Fiskekrig på bryggan. De vuxna får fiska och ungarna sitter intill och hejar på! Själv ligger jag på Klippan och njuter av solens strålar. En härlig semesterdag helt enkelt.

Idag kände jag mig exceptionellt sugen på ...

img_5452 (MMS)

Idag kände jag mig exceptionellt sugen på rödvin mitt ute i skogen. Då krävs det att man känner någon som har tillgång till något ställe mitt i skogen och samtidigt uppskattat rödvin. Jag har ju nyss lärt mig att uppskatta just rödvin. Så, här sitter jag mitt ute i skogen och kurar på en veranda och dricker rödvin. Till sällskap har vi dragit ut tvn och sitter nu och ser Wallander. Jag skulle kunna sammanfatta det med kommentaren: Sämre kunde man ha det!

Tydligen skall man planera in två besök om dagen...

...i alla fall inte om det råkar vara första gången man hälsar på dem i deras hem. Jag hade två såna besök inplanerade idag. Lite snett kan jag tycka så här i efterhand. För det känns som jag inte gjort annat än ätit sen klockan var fyra. Men, man skall väl inte klaga på att få vara mätt. Och gott var det också. Så, till sinnet är jag riktigt glad i alla fall.

Först var jag hemma hos Wiveca och Jasmine. Snacka om att känna sig välkomnad när det första som Wiveca säger är: Du har varit efterlängtad! Jasmine bjöd på jättegoda smoothies och sen grejade vi lite med hennes i-Phone som förbryllade mig då den inte gjorde som jag ville. Sedan blev det middag och efterrätt och massa prat. Har man inte setts på så sjukt länge, så blir det massa prat om allt som hänt, om allt som inte hänt och sedan allt däremellan. Jasmine och jag bestämde också att vi skulle ses någon dag nästa vecka och köra lite gemensamt häng. Jag menar, det var ju sjukt länge sen hon och jag hängde, bara hon och jag.


Därefter var det bara att styra kosan mot Jessica. Jag har ju missat varenda planerad fika hemma hos henne, så nu såg hon till att jag kunde komma denna gången. Bra initiativ. Men, det slutade ju med att det blev mer att äta. Först jättegoda smörgåsar och sen en urläcker Dajmtårta. Behöver jag säga att min mage står ut åt alla håll just nu? Flera timmar prat och mys med tjejerna blev det, och vi bestämde att vi skall gå till Hatten på torsdag, på trubaduren. Inget skall stoppa oss den här gången. För imorgon bokar jag bord för kalaset. Kommer bli kanonkul, det känner jag på mig.


Nu är jag hel slut, och det är väl inte konstigt med efter den här dagen. Imorgon skall jag åka och lämna blod och ta en sväng förbi mödravårdscentralen, mina kanonpiller Diane som är super mot aknen verkar vara mindre bra mot menssmärtor. Får se vad vi kan komma fram till imorgon, om det är värt att testa ett byte eller om jag skall stanna kvar med tabletterna. Orka hålla på att mixtra. Jag vet säkert att jag inte vill ha tillbaka mina hemska utslag i hela ansiktet, kanske får stå ut med smärtan tänker jag. Jaja, får se vad barnmorskan säger imorgon. Därför bör jag snart gå och lägga mig.



Lätt att vänja sig med fika hos vännerna, om man blir bjuden på sånt här gott!

Bokmaraton 2011 - Tusenskönor

Bok nummer 17: Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Detta är en deckare och redan när jag läser på baksidan förstod jag att det skulle vara många öppna spår som skulle leda den här berättelsen framåt. Jag minns att jag tyckte att Kristinas första bok i serien, Askungar, var otroligt bra och höll sina läsare fågna till det att boken var slut. Tusenskönor var kanske inte riktigt i samma klass. Det var lite för många spår och lite för många lösa vändningar. Det var först de sista 100 sidorna som var riktigt fångande. Mellan själva mordutredningen får man ta del av huvudpersonernas egna liv, och även om det inte är jättemycket så lär man ändå känna dem och vet vilka de är.

Det var skönt att läsa en påhittad bok, efter alla biografier och verklighetsbaserade böcker jag läst. Även om boken i sig behandlar ett ämne som är högst verkligt och aktuellt. Flyktingsmuggling. Men den som skrev om det, var inte utsatt för det och på så sätt inte lika verkligt när jag skall ta till mig det. För att bryta än mer läser jag nu boken Hundraåringen som klev ut genom ett fönster och försvann av Jonas Jonasson. Den är så otroligt fyndigt skriven, så ofta skrattar jag gott åt eskapaderna och händerlserna som utspelar sig. Har bara läst ett par kapitel i den, men redan nu kan jag rekommendera den för dig ifall du inte har något att läsa just nu. Eller, lägg den på "att läsahögen" om du som jag, redan har en väl tilltagen hög böcker att plöja igenom!

En smärre katastrof är just avstyrd!

Tolv och en halv vecka.
Vet ni hur mycket mitt hår hinner växa på tolv och en halv vecka?
Kan säga så här, hade det funnits gödningsmedel för hår, så hade jag sannerligen inte behövt använda det.
Visst, jag vet att mitt hår var långt när jag var på väg till frisören idag, men när fantastiska Jennie satt saxen i mitt hår och började hyvla till den kortklippta sidan insåg både hon och jag att mitt hår var längre än långt!



...och allt jag har att säga är:
Äntligen känner jag mig som Angelica igen!

Min semester har startat på riktigt...

...och solen lyser med sin frånvaro.




Så vad passar bättre än en grekisk sallad? Jag menar, det föräter jag mig ju nästan på när jag är just i Grekland.
Så, här sitter jag vid mitt köksbord och försöker komma på något att ägna dagen åt. Just nu lutar det åt att jag njuter färdigt av salladen, för att sen röja lite med disken. Risken därefter är att den nyligen påbörjade boken får lite kvalitetstid med mig också.
Hoppas att någon skall vilja umgås med mig i e.m kväll. Kan ju inte spendera hela min semester ensam.
(Och, jag skall väl inte tänka den ensamhetstanken redan nu. Det har ju bara gått 13 timmar av min ledighet.)

Fast, jag har hunnit göra en otroligt, jätteviktig sak redan!

Ett armband levererat



Igår gav jag mig ut på en resa till mitt i skogen. Det är smått fantastiskt att GPS:en hittade dit. För, jag gjorde det nästan inte. Det krävdes vändningar innan jag hittade rätt.
När jag väl hade hittat så var det för att leverera det här ljuvliga armbandet till Anne.
Senare på kvällen uttryckte hon det så här: Jag hade lilla julafton hos mig idag. Tack så himla mycket. Jag är såååå nöjd!
Det är såna komplimanger som jag vill ha, när jag gjort ett smycke till någon annan. De har sagt vad de vill ha, och jag gör. Och vid leverering får jag se om vi tänkt lika. Det hade vi gjort den här gången.
Såna här spiralarmband är ju så otroligt fint att ha på sig, enkla smycken som livar upp mycket.

Kanske skulle pilla ihop ett par till idag?

Bokmaraton - 16:e boken

Just nu insåg jag att jag lurat er lite. Eller ja, jag har skrivit fel, men min kära syster ansåg att jag lurades, när jag berättade denna sanning för henne. Tidigare i veckan skrev jag att 16:e boken påbörjats, men det var ju fel. Det var faktiskt den 17 boken som påbörjades. Rätt skall vara rätt.

16:e boken var ingen mindre än Hur kunde hon? av Dana Fowley.

Den femåriga flickan Dana och hennes syster Heather hamnar i händerna på Skottlands värsta pedofilring genom tiderna. Det är deras biologiska mamma och styvpappa som introducerar dem och de blir gång på gång våldtagna, slagna och utsatta för extrema övergrepp och våld av ett flertal pedofiler.

Ytterligare en verklighetsbaserad bok utläst. Jag kan inte förklara idag, och jag kommer kanske aldrig kunna förklara varför jag dras till dessa böckerna. De ger mig något, får jag gissa. I alla fall, den här var bra. Händelsen blev riktigt stor i media, och när jag tänker efter så känner jag igen delar av det. Tyvärr måste jag dock säga att boken i sig inte är jättebra skriven. Dana upprepar sig flera gånger, på ett sätt som inte är nödvändigt. Andra delar skriver hon väldigt kort om, där hon kunde varit mer utvecklande.

Boken är i alla fall värd att läsa, och jag hoppas att Danas kurrage och mod kan hjälpa andra barn som hamnar i samma helvete som henne. Hon nämner i boken att hon skulle vilja läsa vidare, för att kunna jobba med dessa frågorna fram över, jag undrar självklart hur det går för henne och om hon idag kunnat utbilda sig. Kanske går att hitta någon hemsida som hon har. Vad vet jag. Får göra lite efterforskning.


Det var 16:e boken. Med andra ord har jag nu läst lika många böcker som jag läste på hela förra året. Förresten, 17:e boken kan bli utläst i natt. Får se vad jag orkar med.

Smycken, smycken hela dan...

Kommer ni ihåg det här inlägget från den sjätte juni i år? Om ni inte gjorde det, är det bara att ta en tjuvkoll på det via länken och sen behöver ni inte erkänna något för mig. Bra va?

I alla fall, det handlar om smycken jag gjorde då. Jag hade ju hittat pärlor som matchade perfekt till klänningen jag skulle ha på Johans och Marinas bröllop. Smyckena pillade jag ihop lätt och blev helt förälskad i dem. Däremot hade jag inte köpt tillräckligt med pärlor, så det räckte inte till ett armband också. Så, jag bestämde mig för att beställa en ny leverans, så jag kunde pilla ihop ett matchande armband också.

I måndags när jag var sjuk blev det gjort. En beställning för nästan 500 kr klickade jag hem. Just typiskt när man är sjuk. Fast, det är ju inte bara pärlor till det tilltänkta armbandet som beställdes, utan lite annat också. Har pysslat ihop de pärlorna till smycken också, men de är hemliga en stund till, eftersom det skall bli en födelsedagspresent och jag vill inte riskera att födelsedagsbarnet ser dem i förväg.

I onsdags kom pärlorna och lite besviken blev jag till en början. För pärlmixen som jag köpte förra gången, som passade så bra till min klänning hette exakt samma på hemsidan, men när jag tog upp den ur paketet så hade färgerna blivit utbytta. Ibland får man dock ha tur, för jag hade beställt lite andra mixar också, och kunde med hjälp av dem plocka ut färgerna som behövdes till mitt armband. Puh! Så, sen i onsdags har det kliat lite i mina fingrar varje gång jag gått och lagt mig, för pärlpaketet hamnade intill sängen. Och där har det stått och lockat mig till pyssel varje kväll.

När jag tillslut steg upp imorse var det till en regntung dag. Himmelen var grå som det gråaste fotografi du kan tänka dig. Så, vad passar inte bättre än pyssel med pärlor i världens alla vackraste färger? Fyra timmar satt jag på en stol i köket och pysslade och pysslade. Att trä pärlor är kanske inte det mest exotiska man kan göra, det är ju en rätt monoton sysselsättning. Det som gör att jag trivs med det är för att jag glömmer allt annat som skall tänkas på och på samma gång skapar jag något fint, något vackert. Det är sagolikt bra för själen!

Och, så här blev resultatet som skulle matcha mitt redan existerande set. Ett memory wirearmband i härliga färger.






Sen har jag också gjort ett beställningsjobb. Eftersom jag inte har överlämnat det ännu, vill jag inte visa upp det i all sin prakt här. Därför får ni bara se en liten tjuvkik på det.





Så fort det är levererat så får ni se.
Och som vanligt, när jag har gjort ett smycke till någon annan, vill jag ha ett likandat själv...
Typiskt mig!

Nu är det semester...

...och det firar jag med det godaste som finns lättillgängligt i kylskåpet.



Xider Djungel
Passion & habanero

Sällskap av Strof, sänghäng och en bra bok...

img_6382 (MMS)

Sällskap av Strof, sänghäng och en bra bok. Kan man kick(chill)starta semestern bättre?

Bokmaraton 2011 - 16:e boken. Påbörjade de...

img_4313 (MMS)

Bokmaraton 2011 - 16:e boken. Påbörjade den imorse när #15 var utläst. Har läst så mycket biografier/verklighetsbaserade ett tag nu, så därför ska det bli skönt med lite fantasi, lite påhittat. Fast det är klart, det är en deckare, så det skulle lika gärna kunna hända på riktigt också. Jaja. Nog om det nu. Dags för mig att sväva bort i bokvärlden istället! God natt!

Underbara soffsällskap...



Jag har varit hemma idag, för att min mage började krångla igår. Jag hoppades på att kunna gå till jobbet, men imorse när jag hade duschat kände jag att det inte var någon bra idé att jobba.
Istället låg jag och läste en längre stund och framåt förmiddagen tog jag mig upp. Eller jag förflyttade mig till soffan istället. Startade filmen Black Swan och låg och småsurade för att Kattastrof dissade soffmys. Så gissa om jag blev glad när hon kom som skjuten ur en kanon och ville mysa. Förutom de korta stunderna jag lämnade soffan, lämnade hon mig. Så, hon låg på min mage i nästan fyra timmar. Till en början var det inga problem, för hon låg inte och frestade på magsmärtorna. Däremot blev det lite tungt på slutet, så vi fick avsluta goset. Motvilligt från bådas sida.
Fast, som bilderna visar så hade vi det riktigt mysigt! Nu ligger hon på soffans ryggstöd och det ser ut som hon är väldigt sugen att byta plats med min dator.

Så, nu får jag nog tacka för mig och låte henne få sin vilja fram.
God natt!!

Take That - The Progress Tour



Köpenhamn 16 juli 2011

När klockan slog 20:45 entrade TAKE THAT Parkens scen. Detta ackompanjerat av massor av applåder och visslingar och glada skrik. En liten fundering kom så klart upp i mitt huvud, för en person fattades. Nämligen självaste Robbie Williams. Den tanken lät jag inte stanna så länge, utan jag njöt av deras musik. De spelade fem av sina låtar från sin tid när Robbie Williams inte var en del av bandet. De hade otroligt duktiga bakgrundsdansare och fräcka scenshower, däribland ett Alice i underlandet-tema.




När de sen hade kört fem låtar blev det tyst en stund och jag tror att alla andra gjorde som mig, leta efter något nytt på scenen. När inget syntes där, så insåg jag snabbt att det måste komma någon annanstas ifrån och tittade upp. Och där kom Robbie själv, nerfirad från taket på scenen. Maffigt som vanligt när han gör entre. (Jag såg ju honom på Ullevi -06) Robbie körde igång sin lilla egna låtkavalkad och flirtade rejält med publiken. Han flirtade så klart extra mycket med tjejerna och han sa danska kvinnor var något speciellt. (Trodde ju att det var vi svenska kvinnor som var något extra...) Han avslutade sin egen scentid med sin absoluta bästa låt. ANGELS. Det är alltid magi att lyssna på den låten, och att dessutom få den spelad för sig live, det är oförklarligt fantastiskt!





Därefter blev det återförening på scen. Alla fem killar (eller skall de kallas män nu...) på en och samma scen. Då började de spela sina nya låtar från sitt nya album Progress. Showen de hade satt ihop till låten The Flood var så snygg. Bakgrundsdansarna ömsom klättrade på scendekoren ömsom körde luftakrobatik. I en del av den showen så stod de i ett vattenfall också. Läckert så det förslog!





Det blev också ett riktigt kramkalas på scen..






Säg det roliga som varar för evigt... Inget varar för evigt och lika plötsligt som de kom på scen, lika plötsligt hade klockan blivit 22:45 och konserten led mot sitt slut. De abslutade spelningen med Eight Letters (korrigera mig om jag har fel) och sedan ett litet ärovarv nere vid publiken där de tog i hand och tackade sina fans. Robbie gick såklart längst och gav pussar på händerna och än mer flirtande.


...måste säga att detta var nog lätt den bästa konsert jag någonsin varit på. Green Day-konserten från förra sommaren har nu åkt ner på andra plats. Jag är verkligen jätteglad att jag fått chansen att se Take That. Och vilken tur vi hade, med tanke på att deras konsert som skulle varit dagen efter ställdes in på grund av matförgiftning. Verkligen trist för de som hade biljetterna till den egentliga konserten. (Fredagskonserten var ju en extrainsatt konsert.) När jag tittar på korten och tänker tillbaka så känner jag rysning i magen igen. Ja, det var verkligen en mäktig upplevelse!

Bokmaraton 2011 - #15 Fortfarande Alice

Fortfarande Alice - Lisa Genova

Boken lästes ut i torsdagsnatt och efter det har jag nästan läst ut bok 16 också. Fortfarande Alice var en riktigt jobbig bok att läsa. Man får följa Alice, en professor på Harvard som sakta blir allt mer glömsk. Jag får känslan att jag lever med Alice under tiden jag läser boken. Det känns som att jag sitter intill henne när hon får sin diagnos. Det känns som jag står bakom henne när hon kastar ägg i ren desperation när hon inte kommer ihåg ett recept som hon kunnat utantill sen hon var barn. Värst är när hennes man handlar utifrån sin egen reaktion på Alice försämring. Hur han tilltalar henne, hur han får för sig att ta ett jobb i en annan stad eftersom Alice ändå inte kommer känna igen sig i sitt eget hus snart. Men, samtidigt så förstår jag att det inte är lätt för honom heller. Hur skall man egentligen reagera när man får beskedet att en älskade hustru får en diagnos på en obotlig sjukdom, som långsamt kommer göra henne till en helt oigenkänlig person? Svaret är, det finns inget rätt och inget fel. För det går aldrig att förbereda sig på hur man själv kommer reagera. Det kommer bara komma som en käftsmäll och sedan måste man bara handla utifrån det.

Boken var riktigt bra. Samtidigt som den behandlar ett riktigt jobbigt ämne (ni har väl sett filmen: En sång för Martin, som också behandlar Alzheimers) så finns det också mycket kärlek. För även om Alice man ibland är väldigt självisk så gör han otroligt mycket för henne, han väljer att springa med henne varje dag för att hon behöver det, trots att han själv hatar det. Man får också följa hur en mamma och en ung dotter hittar tillbaka tillvarandra efter många år av meningsskiljaktligheter. Även om Alice får en hemsk sjukdom som förändrar hela henne så fortsätter hon att alltid vara Alice.

Läs den! Den är bra!

Vissa dagar ska man stanna inne, nerbäddad...

img_9058 (MMS)

Vissa dagar ska man stanna inne, nerbäddad och avlastad från alla sysslor. Mina stackars kläder blev tvättade i 60 grader liksom. Säkerligen ingen större skada skedd men dumt blev det. Ville inte utnyttja min tvättid idag, när magen krånglar men det fanns ingen annan lämplig i veckan så det var bara att ta tag i det. Nu är jag fullkomligen slutkörd. Suck! Men, kläderna blev ju jätterena...

Kristian skulle promt ut i skogen och ploc...

img_4687 (MMS)

Kristian skulle promt ut i skogen och plocka (läs: leta efter obefintlig) svamp medan det ändå regnade. Detta är vår skörd, efter 2,5 aktivt letande. Då gick jag på autopilot, och ville bara hem. Hungern var ett faktum. Men som ni ser, tillagat blev det inte någon större mängd. Därför ställer jag en förfrågan här: finns det någon svampmästare som vill ta med mig på en tur i jakt efter skogens gula guld? Säg till i så fall. Nu skall jag snart få lite lön för mödan. Grillat! Mums!

NU ÄR VI HÄR!! Vi står mitt på plan på Par...

img_5168 (MMS)

NU ÄR VI HÄR!! Vi står mitt på plan på Parken och väntar på Take That. Pet Shop Boy har just gjort sitt och frågar du mig måste jag säga att jag gillar deras musik. Det är en och annan till här som är spänd av förväntan. Det myllrar om arenan. Min kamera är med, och för en gångs skull känns det som att jag kan få med mig lite bilder med kvalitet. Håll tummarna! Men nu, åter till konsertkänslan!!

Vi är på väg mot kontinenten! Eller i alla...

img_1777 (MMS)

Vi är på väg mot kontinenten! Eller i alla fall By a harbour som man skulle kunna skämta till det! Nu stundar konserten som bokades in redan i november. Take That! Tjuvkikade lite på turnéns spellista och det visade sig att Robbie får spela lite av sina låtar. Kul! Dock långt ifrån de bästa. Tanken var att Tyskland skulle få besök av oss också men vi stannat nog kvar på Ströget imorgon också. Åååh! Visst är det underbart med såna här Roadtrips? Yes indeed! Men, nu ska vi ta oss över bron! I'll be back!

Skara sommarlad!

SÅ HÄR ROLIGT HADE VI PÅ SKARA SOMMARLAND!


Felix och jag strax innan vi skulle hoppa ner i poolen!



Willy uppskattade att köra bil med mamma!

Jag kom hem med massor av bilder från vårat Sommarlandsbesök, men många av dem var inte schysta att publicera här i bloggen. Därför uteblir bildbomben. Däremot kan jag säga att det var en galet rolig dag. Solen sken som om den inte gjort annat. Räkna också med att det inte var knökfullt med folk, utan det faktiskt fanns svängrum. Vi behövde inte heller köa till karusellerna, vilket är uppskattat när det är mycket barn med. Det fanns lite vattenrutschbanor som hade långa köer, så vi valde att stå i två av dem.
Vi var där från att det öppnade till det stängde, och jag tror att det var ett måste, om man ville hinna med allt. Jag själv är ju som ett stort barn hela jag, så jag ville hinna med allt, allt och allt.
Tänka sig, jag fick upp svågern i Tranan och njöt av turen enormt mycket när jag förstod att han var väldigt höjdrädd. (Nästa steg är väl att få med honom upp i Atmos Fear på Liseberg...)
Att gå in på Skara Sommarland kostar 289 kr och i det priset ingår allt. Man får åka hur mycket man vill, och med såna ickebegränsningar kan det bli mycket åka av om man vill.
Jag tror att det var rätt många trötta barn som satte sig i bilarna klockan 19 i söndags kväll. Visserligen somnade varken Felix eller Willy på vägen hem, men jag kan nog göra det konstaterandet eftersom jag själv däckade i min egen säng klockan 22.

Ska ni åka till Skara Sommarland? Säg till i så fall, jag tar gärna en tur dit igen!!

Bokmaraton 2011 - Fjortonde boken

Boken hette Nattvandraren och den är skriven av Andrew Taylor. Vi kan säga så här, jag behövde inte någon kudde mellan mig och boken, för hemsk var den inte. Det jag dock behövde kudden till var att ha den under huvudet. För, sämre bok får jag leta efter. (Visst, visst. Bert Karlssons bok läste jag fortfarande inte ut...) Nattvandraren var långt ifrån en sidvändare. Jag undrade ibland om någon lagt klister mellan bladen, för jävlar i min låda vad långsamt det gick att läsa. Klarade jag två kapitel på raken så var det en enorm kraftansträngning. Den tog 8 dagar att läsa ut. 8 DAGAR?! Det är inte okej!

Nu läser jag istället Fortfarande Alice som är skriven av Lisa Genova. Så här skriver Wahlström och Widstrand om boken: "Fortfarande Alice handlar om en kvinna som rent bokstavligt tappar förståndet. Det är thrillerspännande och hjärtslitande och sorgligt och fruktansvärt skrämmande (inte minst om man vågar snudda vid tanken att man sig själv ovetande kan vara bärare av denna sjukdom) men ändå inte alldeles becksvart. Alice växer också av sjukdomen, får en närhet till sin man och sina barn som hon inte haft särskilt mycket tid eller känslor för tidigare. För Alice är trots allt inte bara "den galna Alzheimerpatienten" - hon är också fortfarande Alice: professor, lärare, maka, mor och till sist även mormor."

Det är bara att erkänna, jag skall läsa böcker där det händer något. Verklighetsbaserat eller i alla fall med en anknytning till den. Jag menar, vem vet att den en dag kommer utveckla Alzheimers eller någon annan svår sjukdom? Fast å andra sidan, vem vill veta det? Däremot måste jag säga att känslan som sådana böcker ger är på något sätt en bekräftelse på att jag lever just nu i alla fall. Det känns också som att man för en stund får chans att leva tätt inpå en annan människa och få ta del av dess kunskap och göra den till min. Jag är och förblir en boknörd. Det är bara att inse det!


Jag kom på en sak idag, jag SKA inte gå förbi bokavdelningen butiken när jag är påväg hem från jobbet. Idag hade jag lätt kunnat få med mig i alla fall fem böcker, utan minsta problem. Jan Guillou har skrivit en jag vill läsa, Vyssan lull i Hammarbyserien, Ozzy av Ozzy Osbourne och så var det två till som jag inte just nu kommer ihåg. Lika bra är väl det. Jag menar, jag har sex böcker som ligger på hög och väntar på mig.

Dessutom, jag är nu en och en halv bok ifrån förra årets Bokmaratonsresultat. Det ni, innan sommaren är slut lär jag vara uppe i alla fall 20 eller 25 böcker. Vojne...

En omtänksam vän är en riktig vän! Erika h...

img_8231 (MMS)

En omtänksam vän är en riktig vän! Erika hade en liten present till mig, eller så liten var den väl inte. Jag fick en enorm planta med mynta, ifall lusten att blanda en mojito skulle falla på. Hon känner mig för väl, det är snart semester, så jag är säker att just den lusten snart tittar in!

Att vakna av att det känns som man snurrar...

img_5622 (MMS)

Att vakna av att det känns som man snurrar runt, runt i en hastighet som inte går att stanna är ingen angenäm känsla. Huvudet mår därefter, även om det bara var en dröm. Ny börjar det bli tärande att vara inne i den här dåliga sömnperioden. Att sova 5-6 timmar i sträck är inte långt, men man kan i alla fall få djupsömn. Att vakna upp  en gång i timmen, eller i bästa möjliga mån, gör ju att man aldrig får något sådant. Semester! Please!

Jag är ju lösningsfokuserad...

...men om jag inte kommer på en fullständigt fungerande lösning då, vad skall jag göra då?

Jo, då får jag ju komma på en lösning som fungerar för stunden. Och eftersom jag har ett problem, eller ja, egentligen äger jag inte grundproblemet, men det påverkar mig såpass mycket att det blir mitt problem också. Så vill jag ju lösa det så gott jag kan för mig själv i alla fall. Jag vill inte berätta om problemet, det är redan så invecklat att jag vill inte göra det mer krångligt, men jag kan säga att det är av personlig karaktär. Så därför har jag nu efter lite testande kommit på en mycket bra sak. Jag bär inte med mig min mobiltelefon överallt. Utan, den får gott ligga på ljudlöst större delen av dagen. Ibland tar jag till och med bort vibratfunktionen. Jätteskönt! Att dessutom hålla sig sysselsatt och göra saker är superbra!

Det som är mindre bra, det är det här med sömnen. Det är krångligare att ta sig förbi. Hjärnan är ju en sådan fantastisk maskin att den gör lite som den vill, vare sig du vill eller inte. Affirmationer i all ära, men har hjärnan bestämt sig för att bearbeta en sak, så har den. Och då gör den det på den tiden när den ändå inte blir sysselsatt eller stimulerad av annat. Urk, jag bävar för sängen ikväll. Men, jag får väl ta den där jävla tjuren vid hornen och ta tag i saken. Trött är jag nämligen. Synd bara att det är så lätt att bli pigg när man då skall gå och lägga sig...


En bra sak att fokusera på är att Sandra skall åka med till Danmark nästa fredag och se på Take That. I like a lot!

Näst bok blir: Nattvandraren. 

img_6870 (MMS)

Näst bok blir: Nattvandraren.  På baksidan läser jag " en intressant blandning av kriminalroman, historisk roman och spökhistoria". Undra om jag får läsa med en kudde mellan mig och boken? Alltså, samma metod som när jag ser på skräck/thriller. Förresten, såg att Mons Kallentoft släppt en femte bok i serien om Malin Fors. "Femte årstiden" tror jag den heter. Tusan att det tar lång tid innan pocketutgåvan kommer. Men just det, tillbaka till Nattvandraren. Undra om jag överlever boken...

Bokmaraton 2011 - TRETTONDE BOKEN

Se bokvideon här from Markus Junghard on Vimeo.


Varför gråter inte Emma - Magnus Wennerholm och Emma Jangestig

Minns ni det hemska som hände i Arboga mars 2008?
Jag minns det faktiskt som igår på något sätt. Jag minns när jag läste en av de första artiklarna om det och blev så illa berörd att jag grät. Det var hemma hos syrran, som precis i dagarna kommit hem med underverket Felix efter många veckor på sjukhus.
Jag minns att jag föröskte läsa om allt som skrevs om det, även om många artiklar inte var annat än sensationmedia. Tidningar som kunde sälja lösnummer. Men, någonstans i det hela kom det nog också in tips om den tyska kvinnan.
Emma har tillsammans med Magnus skrivit en bok om händelsen och rättegången, men också om sin kamp om att få upprättelse för sina barn. Och visa att alla är vi olika, alla reagerar vi på olika sätt och också sörjer på olika sätt. De första 40 sidorna var en hemsk kamp att komma igenom. Dels fick man händelseförloppet, det brutala tillvägagångsättet när Emma misshandlades svårt och barnen blev mördade. Dels berättades det om barnen, hur de var som personer, hur de var mot varandra, om kärleken dem emellan. Det fanns inget i världen som kunde stoppa mina tårar. När jag så hade läst de sidorna orkade jag faktiskt inte läsa mer just för stunden.
Därefter har boken väckte sympati (även om det inte är det Emma söker), vrede, ilska, vanmakt, framtidstro och hopp. Emma har en enormt mycket jävlar anamma, en stålvilja och kämparglöd.
Det fanns motiv och de berodde på rent hat.
Därför är det så fantastiskt att hela boken förmedlar att kärlek övervinner hatet! Bara man vill och vågar!


Tänka sig, det är över tre år sen det hände, och det är lång tid. Ändå känns det som igår på något sätt.
Jag tycker helt klart att det är en bok som är värd att läsas. Jag läste ett par såna där recensionscitat om boken, och någon skrev att detta var en typisk "läka mig självbok" som inte avhandlade något av vikt. Det håller jag inte med om alls. Utan man får helt enkelt följa en ung kvinnas kamp att ha rätt till sina minnen och rätt till upprättelse för sina barn.

LÄS DEN!

RSS 2.0