Dålig människa eller dålig dag?

Hela dagens tanke har varit att jag skulle ta mig till Sportlife och köra ett pass på crosstrainern.
Kom jag dit?
Inte en chans att jag gjorde.
När jag bestämde mig för att hoppa över träningen sa jag till mig själv: tränar jag för att det är kul, eller tränar jag för att jag måste?
Det självklara svaret var: För att det är kul.
Och eftersom jag gått med en känsla av intighet i magen idag så struntade jag helt sonika i det.
Istället diskade jag, läste igenom "Löneprocessen i Lärjedalen" och sov i 40 minuter innan jag lagade middag.
Maten är i magen sen ett tag sen, och nu känner jag mig än mer som världens sämsta människa.
Hoppa över träningen? Vad är det för fel på mig?

Jo, jag vet vad det är för fel.
Jag har kommit ner i en tillfällig svacka, en låg period.
Acceptera den, eller kämpa emot den?
Well, tiden får utvisa hur jag gör!


Vissa dagar är skitdagar...

...även om allt går som det skall och inga större missöden sker. Det är bara känslan i kroppen liksom. Och idag känner jag en stor intighet. Helt enkelt. Därför låter jag textgeniet Winnerbäck stå med några passande rader!

Tro, ork och lust är lätt att tappa
Lätt när stora drömmar trängs med saknaden
Och vinden blåser hårt emot din kappa
Men i sinom tid så vänder allt tillbaks igen

Håll ut! Håll ut!
Förr eller senare spricker en bubbla
Håll ut några dagar till

Guld är inte det enda här som glimmar
När jakten går på allt som liknar räddningen '
Och lyckan varar bara några timmar
Det är inte den vi söker, inte den min vän

Håll ut, Håll ut...

Världen ligger helt i dina händer
Och allting ser så gulligt ut från ovan
Himlen ser så praktfull ut från marken
Håll näsan över ytan tills det vänder

Håll ut, Håll ut...

Let´s dance - vecka fyra



Ursäkta mig, vad hände i fredags?
Hur kunde Anders Bagge få MINST röster efter duellen?
Det stod mellan honom och Alexandra Pascalidou.
Om du frågar mig, trodde jag att Anders hade ett starkare stöd än henne.

Men, eftersom jag inte såg danserna så skall jag inte heller uttala mig saken!
Trist bara att en av mina storfavoriter åkte ut.

Kanske att jag hittar nya favoriter nästa vecka?

Ranelid står i alla fall i ihållande blåsväder om jag förstått saken rätt?

Inget ont som inte har något gott med sig.

SÅ HÄR SÅG DET UT NÄR JAG LÄMNADE HEMMET IDAG:




Mitt badrumsskåp lämnar mycket i övrigt att önska. Kan säga så här, hyllplanen har inte en chans att ligga kvar. Eftersom hyllfästena inte är tillräckligt breda, och dessutom så verkar  skåpssidan liksom bukta ut.
Så, det är inte första gången jag råkar ut för detta öde.

Så när jag kommit hem från kalaset, ätit min mat och sett SVERIGE förlora snöpligt mot Spanien högg jag in på badrumsinfernot. Rensa, ordna, sortera.
En del åkte rakt ner i soppåsen, utan att passera gå. Det är märkligt vad mycket gammalt ett badrumsskåp kan innehålla. Jag reflekterade lite också, jag antar att inte jag är ensam tjej med ett så här proppfyllt badrumsskåp?
Frågan är, skulle en kille samla på sig så här mycket (skit) prylar?


SÅ HÄR SÅG DET UT NÄR FÖRSTA RENSNINGEN VAR KLAR:




Alla mina smycken var i ett enda virrvarr. Så, det var bara att slå sig ner och börja rensa och ordna bland örhängen, halsband och armband. Puh!
Vissa åkte in i en hög med "att laga" medan andra hamnade i högen "att slaktas".
Dessutom hittade jag mängder med silversmycken som behövde få sig en ordentlig rengöring. Eftersom jag inte hade något silverputs hemma så googlade jag fram ett bra husmorstips.


 
Innan tvätt och efter tvätt


Kom på försent att jag borde ha tagit kort på de smutsiga smyckena på närmare håll.
Husmorsknepet gick till så här:

* Lägg aluminiumfolie i diskhon
* Lägg ner smyckena i diskhon
* Koka upp 2 liter vatten med 2 msk salt
* Häll vattnet över smyckena
* Låt smyckena ligga där ett par minuter.
* Ta upp smyckena och torka med mjuk trasa.


Det kanske inte riktigt syns på bilderna, men de blev alldeles glänsande och fina. All ful, svart oxidering (?) försvann. Ett superlätt sätt att rengöra smycken. Putsning tar ju tid, när man måste sitta och putsa länkt för länk.

Kattastrof såg till att vakta de rena smyckena






Men, för att återgå till det som inlägget handlade om från början. Mitt badrumsskåp.
Så här blev resultatet:




Nu vet ni ju inte hur skåpet såg ut innan det rasade. Utgår du från hur det ser ut på första bilden så kan du dock göra dig en rätt så rättvis bild. Det var nämligen fullständigt KAOS där i.
Nu är det städat och ordnat och det kommer bli lätt att hitta där i. Det enda jag behöver nu är att hyllplanen vill vara snälla och ligga kvar på sina fästen.


Puh, så har jag gjort något nyttigt även denna söndag.
Fast det är klart, jag skall ut och springa nu, och sen blir det lite styrketräning också!

Världens bästa 3-åring fyller år!



Tänk er, idag är det tre år sen solstrålen Felix kom till världen.
Även om det är en glädjens dag, så finns det ändå en tagg i magen på mig.
Tänk om...
Men, om blev inte!
Så idag är det kalas för honom och det skall jag vara med och fira.
Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva ut i hundrade år...
Värdelns goaste 3-åring, alla kategorier.
Moster är stolt som en tupp!
(Säg till, den som inte visste just den sista biten...)

Ett bra besked!

Idag fick jag brev från sjukhuset. Det var svar på de utökade cellproverna jag tog på Lucia. Läkaren såg förändringar, och ville ta fler prover för att göra en större undersökning. Idag kom svaren och beskedet var positivt. Allt såg normalt ut just nu. Men, jag skulle göra två undersökningar de kommande två åren. Om allt såg bra ut då, så skulle jag återgå till vanliga kontroller. Så, det är väl bara att hålla tummarna och hoppas på att de förblir normala.

Kan ärligt talat säga att det var ett par jobbiga dagar där när jag fick första beskedet och sen efter att jag hade varit och gjort den nya undersökningen. Men, läkaren berättade om det, om det var förändringar och så, vad som skulle göras åt det då. Så, han kunde lugna mig och efter att jag varit där så glömde jag av besöket och har inte ägnat det en enda tanke.

Jag ser inte fram emot fler undersökningar, men jag får göra dem. Eftersom jag inte vill ha förändringar. Jag vill vara normal och frisk. Japp, det vill jag!

Det kallas tydligen tvivel

Antar att alla har en tvivlare inom sig. Skillnaden är bara att man har olika mycket tvivel. I got a lot of den varan. För tillfället har tvivlarn i mig vaknat. Jag hatar den och kan delvis mota bort den. Ikväll har den dock förföljt mig... Ska försöka spola ner den i toaletten imorgon! God natt!

Jag skulle ju softa i soffan...

När jag gick hem från jobbet idag var jag totalslut. Jättetrött. Satt och gogglade efter tips och övningar för att stärka sitt fokus, men när man själv inte har någon som helst fokus, så är det en omöjlig uppgift. Därför gick jag bort till lunchrummet och satte mig i soffan och gjorde inte något alls. När sen kollegan Danny kom bort så beordrade han mig att gå hem. Han gör det, allt som oftast. Han är en sådan kanonkollega!

Efter att jag hade handlat så styrde jag kosan mot farmor, där jag skulle avlägga en liten visit. Hon hade bjudit in mig för att hon ville ge mig en liten födelsedagspresent. Därför köpte jag med mig kanongoda vanilj- och chokladbullar som vi smaskade i oss. En dryg timma senare skyndade jag mig hem för att laga mat, så att jag sen kunde slänga mig på soffan. Något gick snett...

Medan maten lagade sig i ugnen passade jag på att städa för djuren, städa toaletten, dammsuga och plocka i ordning med min tvätt. Dessutom fick jag svabbat köks- hall- och badrumsgolvet efter att maten landat i magen. Nu konstaterar jag nöjt att det var värt all slit. Nu behöver jag inte tänka mer på det i helgen. Dessutom har jag orkat ta tag i och skriva Universeum-inlägget här i bloggen. Så, det har varit en riktigt bra och produktiv kväll. Synd bara att Sverige vann sin handbollsmatch nu när jag lyssnat på den.



Nu är det dock dags att ta med sig den smärtande kroppen och hoppa ner i säng!
God natt!

Universeumbesök - ett bildinlägg

Universeum

I söndags besökte vi Universeum.
Vi var där redan när det öppnade klockan 10:00 och det var mycket spring och bus i benen på ungarna. Så i väntan på att bubbelshowen skulle börja fick vi roa dem så gott det gick. Fast, det var ju många fler ungar där, så roandet gick rätt så bra ändå.
5 timmar ägnade vi sedan för att se olika miljöer, olika djur och mängder med andra intressanta prylar så som polisbilen, rymdfarkoster, värmekameror, hästsimulatorer och att inte förglömma - alla expriment man fick testa.
Det var en tapper, men trött skara som lämnade Göteborg på söndag eftermiddag.

Självklart hade jag kameran med mig, och hem kom jag med nästan 500 bilder.
Här nedan kommer ett gott utbud av det som fastnade på bild.

.:BILDER:.
Små bilder är klickbara


  
.:Underbara solstrålen Willy:.


  

.:Med massor av utrymme kan man passa på att snurra fort:.

 


.::BUBBELMAGI::.



   
  
.:Smälla bubblor:.



 
.:Bubblor i olika former:.

.:Vulkanbubbla och bubblelarv:.
 



 
.:Dubbelbubbla:.



  
.:Bubbelkarusell:.
(Det är svårt att visa att den snurrar här dock)



..Magikern kunde blåsa bubblor med bara händerna också..

   

.:Massa såpvatten och ordentligt med blås så:.





  

.::Massor av bubblor gick upp i rök::.



  

.::Bubblor i bubblor och enormt stora bubblor::.





.:DELFINBUBBLA:.





.::Neo stal showen för en stund::.



När bubbelshowen var över, maten hade landat i magen och parkeringsavgifterna förlängda gav vi oss ut och hälsade på allehanda spännande djur.


   

.:Färgglada, praktfulla, livliga och låtande regnskogsdjur:.



 

.:Nemo och hans färgglada showade:.



 

.:Läckra maneter och fina sjöstjärnor:.





Felix och Neo körde på 320 km/h så när klockan hade passerat 15-tiden så var de genomtrötta.
Men, säg det barn som erkänner det. Nej, de hade gärna stannat kvar ett par timmar till, även om fokus och koncentration bytts ut mot lite tröttgnäll och trots.
Så, det var bara att ta på kläder och bege sig hem, men det är inte sista gången vi besöker stället.
Än finns det massor att upptäcka.



En som däremot var strålande glad hela dagen var ingen mindre än bustrollet Willy

Mot 10 minuter i plankan

plankan
Bild: Aftonbladet


Danny har utmanat mig.
Den sista april skall jag orka stå i plankan i 10 minuter.
Testade idag, orkade 1 minut och 12 sekunder.
Och då hade jag kört hårt med mage och rygg innan.

10 minuter skall väl inte vara något problem?
Förutom att det är svintrist att stå i samma position så länge.
Men, 2-3 bra powerlåtar så skall det nog gå att ordna.

Jag kanske håller er uppdaterade!

Jag är på tok för trött...

...så bilder från dagens Universeumbesök kommer imorgon!

Hoppas på en sjuhelvetes träningsvärk imorgon igen!

Heldagsutflykt och bubbelkonstnär


Delad från: Tv4.se




.::Klickbara bilder::.

   
Bilder lånade: här och här 


Imorgon skall jag tillsammans med mina syskon, deras familjer och Anna-Karin göra ett heldagsbesök på Universeum. En heldag är ett måste där, eftersom det finns så mycket se och så mycket att exprimentera med.
Dessutom gästas de just nu av Tom Noddy - en bubbelkonstnär.
Vi kommer kunna få se hur han gör fyrkantiga bubblor, bubbellarver, bubbelkaruseller och mycket mycket mer. Det kommer också finnas chans att besöka såpbubbelverkstan och göra sin egen såpbubblemix.
Det skall bli riktigt kul att få komma iväg på en sådan här utflykt, och riktigt mysigt att få se barnens reaktioner.
Tror det kommer bli en riktigt bra dag imorgon!

Mysutflykter, det gillar jag!

Vart kan jag hitta såna här?


Bild: Kopierad ur filmklipp på tv4.se

EFTERLYSNING!

Någon som vet vart jag kan hitta short i den här modellen som Hannah hade på sig igår på Let´s dance? Jag blev helt förälskad i dem, så snygga! Just att det är hög midja, riktigt läckert om du frågar mig.
Vet du vart jag kan köpa sådana? Eller har du tips på vart jag kan hitta ett mönster så jag kan sy såna?

Jepp, bara att komma med massor av tips.

TACK PÅ FÖRHAND!

Ursäkta, jag har en tävling att vinna.


Bild: Lånad här

Kristian har inte förstått att han just triggat igång en inbiten tävlingsmänniska. Han tror fortfarande att han har segern som i en liten ask. Han till och med skrattade åt mig när jag uttalade orden "jag har en tävling att vinna". Klart som korvspa att jag tror att jag skall vinna, annars är det ju ingen som helst idé att ställa upp.
Dessutom sa jag till honom att det blir svårt för honom att vinna om han tränar 10 minuter åt gången och sen skylle på trötthet när han inte utökar. Jag menar, en annan kör 60-90 minuter/pass. Han skulle börja fundera på att trappa upp lite hårdare...
Säger så här, en kaxig motståndare är a och o i en tävling, det sporrar ju mer än mest!
Nu är det inget mesande på träningarna, full fräs och all energi som finns!
BLOD SVETT TÅRAR!

Är ni med mig?

Beaaaaaaaach 2011...
...see ya soooooon!

Och Kristian, du måste öka. Annars vinner du inget annat än en jävligt dyr nota.
Fast, du kanske tränar upp konditionen såpass att du kan köra en springnota istället?

Let´s dance - vecka tre



Kvällens Let´s dancemys är avklarat.
Min goda vän Sandra kom hit och joinade mig framför tvn.
Vecka tre och de flesta av säsongens dansare hade höjt sig både ett och två snäpp. Riktigt fina poäng delades ju ut, kvällen till ära. Sedan har ju juryn visserligen blivit mycket snällare.
Det är bara den nya, Isabell, som är snål med poängen. Till och med Tony ger ju högre poäng emellanåt.
Tyvärr åkte Hannah ut ikväll, trist eftersom hon verkligen hittat massa gott självförtroende i dansen.
Anders och Björn står fortfarande kvar som favoriter, Alexander har nog åkt ner ett par snäpp.
Figge och Frank har åkt upp de där snäppen istället.

Har du kvar dina favoriter?

Aaaand the winner is Angeeeeeelica!

Eller är det mer åt hållet - Aaaand the winner is Angeeeeeelica??

Jag och Kristian har en tävling. Tävlingen är mycket enkel. Den som minskat MINST i midjemått den 1 april bjuder den andre på restaurang. Ni hör ju, det är verkligen ett enkelt upplägg. Det finns inte en enda möjlighet eller chans att fuska. Eller jo det finns det faktiskt, och det är om vi är oärliga med våra mått från start, för vi har inte mätt oss i varandras sällskap. Utan var för sig. Jag tycker inte om fusk, så jag kan ärligt säga att jag faktiskt mätte om mig i måndags, efter att ha läst på om midjemåttet. Vad jag har för startmått tänker jag dock inte skriva ut här, det känns lite för privat. Så, förutom oärlighet så finns det inga andra möjligheter till fusk. Vi kör på, utifrån konstens alla regler för att just minska midjemåttet. Det positiva med det är att de andra måtten också kommer att krympa, det går ju inte att punktförbränna midjan liksom.

Mitt sätt att minska mitt midjemått är följande: (betänk att jag är inne på min tredje vecka utan socker och andra helonödiga kolhydrater, jag har således redan minskat ett par cm)

1. GI-kost. Jag skulle vilja säga att jag numer är sockerbefriad. Jag är inte det minsta sugen på socker och kan till och med tycka att viss frukt är för söt.

2. 2 träningspass på Sportlife/vecka - Har man ett gymkort skall man utnyttja det! Varierad träning är bästa träningen.

3. 1-3 morgonpromenader/löprundor - Första rundan gjordes idag, och jag är faktiskt ofattbart pigg ännu. En god rutin kan skapas där vill jag lova.

4. Försöka simma en gång/vecka. Jag vet, jag har högt ställda mål, men jag tror att det skall gå att få in även ett sånt pass.


Nu är det lätt att tänka, det där kommer Angelica aldrig att orka hela vägen ut. Tänker inte du den, så gör jag det! För, jag har ju försökt förut och det har ju gått så där bra. Det är trots allt lättare att hoppa ner i de negativa, små hålen som poppar upp här och var. Det som talar för det den här gången är att det finns en sporre till i det hela, helt enkelt. En tävling. Jag är en sann tävlingsmänniska men ingen dålig förlorare. Win - win! Dessutom har jag fått en sån otrolig start på det här året av att just genomgå min sugerrehab. Mina vänner, för er som inte är sockerberoende så förstår jag att det kan vara svårt att begripa att sockersuget kan hålla en i sådana bojor. Men, titta själv på dagens mat, hur mycket insprängt socker finns det inte där? Ett beroende är lika stor och svår att bryta som ett annat beroende. (Jag har kartlagt mig själv lite och sett att min största fälla är att om jag blev hungrig så köpte jag lätt en godisbit istället för en frukt. Frukten gav ju inten tillfredställelese.)

Det finns tre viktiga beståndsdelar för en god hälsa:

1. En bra och stabil kost
2. Träning och motion
3. Ordentligt med sömn



De senaste åren har jag siktat mot bitch 200X, i år siktar jag på beach! Det kan jag lova er! Och, med i tankarna finns också TJEJKLASSIKERN 2012. Håll tummarna att ni får ta del av tävlingens gång och resultat.

Men, nu förstår jag inte.

Mina funderingar går åt två håll:

1: Sluta blogga
2: Sätta lösenord på bloggen och ge det till utvalda.


En kommentar har jag fått på förra inlägget och det känns så där kul. Ja jag bloggar för min skull, men lite kul med respons är det. Speciellt om jag ställer en ren fråga till er som faktiskt tar er för och kommer hit och läser. Jag menar, sen jag skrev gårdagens inlägg har en person kommenterat.


What to say...

Mycket märkligt!

Jag tar mig en funderare... Återkommer ikväll!

Jelican undrar...




Oj oj oj!
Just nu undrar jag, vem är DU som läser just den här raden JUST nu?
De senaste månaderna veckorna har det ökat markant i mina besök/dag.
Någon gång ibland kommer det någon förskrämd kommentar, men det är inte jätteofta.
Nyfniken som jag är, så undrar jag så klart vem du är, varför du läser här och vad du tänker när du läst.
Det hade varit roligt om du kunde skriva en liten kommentar bara.
Ditt namn, hur du hittat hit och varför du kommer tillbaka.

Kanske kan det bli så att jag hittar DIN blogg i utbyte?!

Wallword

Jag fick fina väggord av min bror, svägerska och Neo när jag fyllde år. I söndags pimpade jag om "sov gott"  så de skulle funka på den ljusa väggen där de skulle sitta. 
Lycka - ovanför dörren i hallen. Kärlek - bakom soffan. Sov gott - vid sängen.

Så här fint blev det!

Ett hugg i armen senare...

Idag blev det tröstshopping. Äntligen! Jag har flera gånger startat beställningar på olika webbutiker de senaste månaderna. Snåljåpen i mig har inte avslutat beställningarna, utan bara stängt ner och struntat i det. På så sätt blir det inte mycket nya kläder här hemma. Både hiss och diss på det beteendet! Nu klickade jag, och klickade och klickade! När jag tog min "shoppingkasse" till kassan så hade jag 13 plagg. När jag sen skulle göra sista beställningsklicket hade 2 plagg åkt ur. Med frakt och hela köret så blev det ett kalas på 1600 kr. 11 plagg = 1600 kr. Överkomligt väl?



Bilder lånade på www.hm.com


Bilden visar i alla fall fyra plagg som jag klickade hem. Den svarta klänningen på bilden kommer vara en likadan men vit i mitt paket. Nio plagg skulle kunna levereras inom ett par dagar, ett plagg skulle komma i början av februari och ett plagg i mitten av februari. Så, jag chillade ner mig och valde att få allt levererat i samma paket. Ungefär fyra veckor kommer jag att få vänta. Fyra långa veckor. De kommer lagom tills att jag (förhoppningsvis) gått ner ett par kilo till och i god tid innan våren slår ut i full blom.


Ett hugg i armen senare... Jag var och lämnade blod idag, och sköterskan som skulle sno mitt blod mer eller mindre högg in nålen i armen på mig. Då jag aldrig haft några som helst problem att ta emot nålstick, tänkte jag konfunderat över hennes nålmetod. Säkerligen är det så att jag har ett snyggt blåmärke på armen imorgon...

Hemmafixare och proffs!

Det är inte bara Julas kunder som kan titulera sig som hemmafixare och proffs. Nä, jag är precis en sådan själv nämligen, och jag handlar inte på Jula. Däremot fick jag såna där fina "väggord" av min bror och hans familj i present, så jag har fixat lite med dem idag. Det ena var vitt och skulle upp på en ljus vägg, så på svägerskans förslag målade jag om det till rosa. Så enkelt att göra om en sak till något helt annat. Nu när allt är ompimpat är det bara kvar att sätta upp dem. Tänkte även sätta upp 4 tavlor jag fått av Erika. Lite komiskt är det, från att inte ha haft en enda tavla här i hemmet så har jag nu en massa istället.


Jag skall måla hela världen...



Men innan jag sätter igång med att hamra, spika och väsnas, skall jag ta och laga lite mat till mig...

Snart, snart, snart är det bio! Filmen för...

img_1002 (MMS)

Snart, snart, snart är det bio! Filmen för dagen är "Var inte rädd, långa farbrorn". Dags att hasta!

Let´s dance - vecka två




Kvällens Let´s Dance bjöd på underhållning på hög nivå.
Kvällens danser var Quickstep och Rumba.
Jag kommenterade danserna, medan Erika höll koll på kläderna.
Vi båda trodde att duellen skulle så mellan Alexandra och Björn.
Men ack vad fel vi hade.
När det i slutändan visade sig att Denise inte fick tillräckligt med röster.

Mina favoriter är kvar: Anders, Alexander och Björn.
Har du gjort ändringar bland dina favoriter?

Patience!

Jag vet att jag i måndags skrev att jag skulle visa upp mina bakverk från i söndags. Tyvärr har jag varken lust eller ork till det just nu. Vissa dagar vill jag bara blogga massa, andra dagar vill kah inte ens tänka på att jag har en blogg. För tillfället försöker jag bara att komma fram till vissa saker, känna efter, tänka och fundera. Tror inte att jag kommer att bli visare, smartare, klokare utav det. Det är bara saker som måste göras. Och, det skall vara klart snart. Deadline kryper allt närmre och finalnedräkningen har startat. Jag vill, samtidigt som jag inte vill. En sak är dock säker, jag måste lösa det nu, snart! Det går inte att dra ut på det längre. Jag har inte tid med det. Så, förlåt om det kommer vara dålig uppdatering här ett tag framöver.

...det var bara det jag ville säga!

På tio dagar har jag inte ätit en enda karamell eller sörplat nån läsk. På sju dagar har jag tappat 1,1 kg. Gissa om jag blev glad för det resultatet. 0,4 kg ner på helgen, bara det liksom! Idag kan jag ärligt säga att något sug är det inte tal om. Hade dukat upp kakmängder ikväll, men tog bara en bit av GI-kaka och den glutenfria kladdkakan. Gott? Ja visst. Men, nu sa min mage att den helst sluppit! Så, nu blir det inte mycket sötsaker framöver! Och jag kommer inte sakna det! Berättar/ visar mina kakverk imorgon!

All i want for christmas...

...nej, christmas är ju överstökat. Birthday skulle det ju stå.
Tydligen blir jag alltså ett år äldre imorgon. Inget större att fira och det var länge sen jag slutade önska mig saker. Men, igår hittade jag faktiskt en sak jag önskar mig. Allt jag önskar mig är en OBH Nordica 3051. Vad är det undrar du nu. Det är en plattång med rundade kanter. Perfekt att göra lockar med!





En sån här skönhet vill jag ha, gärna i rosa.
(Bilden är lånad här)

And now, just som förberedelser...

Imorgon är det min födelsedag, en kanske ickeviktig sådan, jag bli ju trots allt "bara" 28, men skall man ändå bli äldre kan man väl lika gärna passa på att fira den lite i alla fall. Jag tycker det är roligt att baka, och speciellt när det är till något speciellt. Så varför inte göra det för att man fyller år? Jag har suttit här och planerat fem olika bakverk som skall bakas. För att det skall kunna göras så har jag skrivit en inköpslista. Tänkte bara att jag skulle diska upp disken och göra klart i köket för en riktig bakdag sen!

För att diskandet skall bli lite roligare låter jag dunderduktiga Tove Styrke sjunga sina fantastiska låtar för mig.

Just nu - Million pieces
Oh-oh-oh oh-oh oh-oh-oh oh-oh-oh oh-oh-oh...

Pizzaomelett

Min kollega Danny fick den briljata idéen här om dagen, att vi skulle servera omelett till frukost på jobbet. Snabb som han är hade han snart vispat ihop omelettsmeten och fixat diverse goda tillbehör till det. När jag sen kom upp stod det flera fina omeletter och bara väntade på att bli uppätna. Jag högg såklart in på ett par av dem och döm av min förvåning. Han hade gjort en som smakade pizza. Lyckan var gjord. Nu behöver jag inte gå och sukta efter pizza, utan jag kan slänga ihop en omelett med samma smak! En stor lycka för en GI:are! Därför var det exakt det som serverades till (väldigt sen) frukost här hemma hos mig idag! Tanken var att jag skulle äta redan vid 10-snåret men jag fastnade med mitt internetkrångelproblem. (Idag gav jag mig inte, utan nu funkar äntligen mitt telenorabonnemang.)

Nu får ni inte tro att jag äter omelett vareviga dag, det finns lite andra frukostar som jag äter också. Just omelett är väldigt enkelt och väldigt mättande, så varför inte äta det. Bäst av allt, det går ju att variera smaken enormt mycket!





 Dagens omelettrecept
2 ägg
1 msk matlagningsgrädde
4 msk konserverade champinjoner
1 liten bit mögelost
1 näve riven ost

Kryddor
Salt
Peppar
Basilika
Italiensk salladskrydda

Så nu är jag både mätt och belåten och kan ta tag i dagens göromål.

Vem vill ut och köra...

img_0647 (MMS)

..när ser ser ut så här? Is is is så långt ögat kan nå. Igår när jag skulle åka hem från familjemiddagen så trodde jag att färden skulle sluta i diket. Trots att pappas väg "bara" är en kilometer så höll jag på att glida av den tre gånger! Snön kan få töa bort. Men regna? Nä, det blir bara värre då. Jag vill gärna ha kvar snön lite till. Det är ju vackert när den får ligga!

Mandomsprov, busungar och sång!

Idag bjöd min pappa och Anna-Karin in till familjemiddagen.
De år när vi inte får ihop hela familjen till julfirande så blir det istället middag för alla efter helgerna.
Vi är ju en rätt liten hopplocksfamilj. Kommer alla är vi 21.
Och då är det inga andra inräknade, då är det barn, respektive och barnbarn.
(Ja, med andra ord kommer "familjen växa rätt mycket till...)
Tyvärr kunde inte Magnus, Hanna och Neo närvara då deras bil valt att strejka efter dyk i diverse vägsjöar. Inte heller Jonatan, Alice eller Christian kunde närvara.

Anna-Karin hade lagat en god middag, kycklinggratäng med potatis/ris och massa god sallad!
Som vanligt åt alla med god aptit, och ändå blev det massor över.
Vi är många, dock kan vi inte kalla oss för kompani än tror jag.

När pappa och Anna-Karin bjuder till middag så bjuder de till en mindre fest.
Så, varje gång finns det ett bord med bara godsaker.
Det fanns det idag med.
Därav mandomsprovet...
Det var kanske lite jobbigt till en början, men efter ett litet tag var jag faktiskt inte intresserad av det!
En enorm skål med goda gelekarameller, chips, olika nötter och choklad.
Barnen åt så det nästan trillade ur öronen på dem!
Är man hos mormor och morfar så får man äta massor av godis.

När mat och dryck och efterrätt och karameller landat gott i magarna blev det lek och stoj och bus i massor.
Fyra barn fick huset nästan att gunga!
Någon tog på sig konstapelrollen medan någon annan mest stormade runt som Godzilla.
Mycket bus, och väldigt mycket sång blev det. Frida drog av ett par dängor och Felix bestämde snabbt vilken sång som skulle sjungas mest. Bom bom bom, låter stora trumman...
"Bara en gång till..."

Barnen kämpade på in i det längsta!
Men även om viljan fanns, så var det sämre med orken.
Så strax efter 21-tiden bröt vi upp och alla åkte hem till sig.
Då hade det ändå gått en timma sen min far fått lämna bygget för att åka på ett jobblarm!

Och nedan följer en bildbombning.
(Alla små bilder är klickbara)


Mystöser, BusFelix och Andreas


  
Grimasera mera!


 
Thea och Isak är riktiga fotografämnen!


  
MYS!



Blås. Blås. Blås!


 
Och än slank dom hit och en slank dom dit...



 
Här har ni en tjej som vet hur kamerans skall tas.
(Undra om hon har det naturligt, eller om hon lärt sig av mig...)



 
Medan de andra tossade sig med sång, myste Emilia i soffan med Andreas




Frågar du Felix imorgon så var Fridas "trummasång" det bästa med hela kvällen!
Bom bom bom bom, låter stora trumman...




Willy däremot trilskades något enormt. Sova, varför skall jag sova? Jag kan ju sitta med och vara sötast!



Antar att jag inte behöver avsluta med att berätta att jag och barnen antagligen var trötta efter kalaset, bara för att vi lekte de vildaste lekarna?
Thea säger till mig, vi gömmer oss och du letar. Vänta lite.
Sen hör jag: Angelica, vi gömmer oss på ett ställa som du inte vet!!
Därefter skulle jag leta efter dem och så skulle jag låta som ett monster.
När jag hittade dem, hoppade jag fram hastigt och lät skräckinjagande.
Då säger Isak: Neeeeeej, du får inte göra så.

^^
Sötkorvar!



Till sommarn blir det grillfest!

Det var svårt igår...

...men med lite karaktär och mängder med vilja tog jag mig förbi tårtbordet på jobbet. Utan att ta en endaste smakbit! Rätt imponerande måste jag säga! Att jag dessutom kunde sitta intill godisätande Sandra och Sofia medan vi såg på Let's dance utan att äta en bit! När i himlen hände det sist? Jag vägde mig imorse. Skulle ju göra det först på måndag. Blev först besviken, men 0,7 kg på fem dagar är väl rätt okej? Nu är jag mer sporrad! Mer promenader får det väl bli. Men, jag har faktiskt rört mycket på mig denna veckan. Så jag får väl vara nöjd?! Jaja, vad är väl en vecka? Snart kommer det gå som smort!

Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag...

img_7105 (MMS)

Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag är det svårt. Idag är det svårt. Gaaaaaaaah!

7 januari = Lets Dance


Bilder lånade här: Tv4


Imorgon är det fredag den 7 januari.
Det innebär att Lets Dance har premiär!
Förra säsongen missade jag helt, vilket är en skam.
I år skall jag inte missa en sekund!
JAG ÄLSKAR LETS DANCE

Här är startfältet:
Frank Andersson, fd brottare
(Dansar med Charlotte Sinclair)

Hannah Graaf Karyd, fd artist
(Dansar med Calle Sterner)

Tina Thörner, rallykartläsare
(Dansar med Tobias Karlsson)

Jessica Andersson, artist
(Dansar med Kristjan Lootus)

Helena Lundbäck, ryttare
(Dansar med Jonathan Näslund)

Alexandra Pascalidou
, programledare
(Dansar med Ludvig Jerkander)

Alexander Rybak
, artist
(Dansar med Malin Johansson)

Björn Ranelid, författare
(Dansar med Maria Lindberg)

Andreas Weise, artist
(Dansar med Sigrid Bernsson)

Anders Bagge, jurymedlem i Idol
(Dansar med Cecilia Ehrling)

Figge Norling, skådespelare
(Dansar med Oksana Spichak)

Denise Rudberg
, deckarförfattare
(Dansar med Tobias Wallin)


Mina förhandsfavoriter i år är:
Anders Bagge, Alexander Rybak och Björn Ranelid


Vem hejar du på?
Fredagsmyset kommer nå oanade höjder!

Att snosa på en bebis!



Idag har jag varit och hälsat på hos Malin, Martin och lilla Tim.
Tim var en otroligt lugn och sovande bebis.
Mellan målen så sov han, om han inte låg och knorrade och myste då så klart.
Det är ju så härligt att få snosa och gosa med en liten bebis!
Jag kan liksom inte få nog av det.
Hur gott är det inte att ha en bebis sovande på sitt bröst?
Så gott att man lätt somnar själv...
Idag lyckades jag dock hålla mig vaken.
Så att jag och Malin fick lite kvalitetstid också.

Härligt värre!

Tack för en underbart mysig dag Malin min!

Måndagens träningspass...

...skapade inte bara träningsvärk till tisdagen.
Idag är det torsdag och fortfarande kan jag känna en del smärta!

How lovely isn´t it?

På ett lager någonstans i Sverige...

...skall arbetstagarna ha något att prata om.

Dagens samtalsämne var säsongsbetonade ting.

J - Säg inte att semlorna kommit.
A1 - Jo, tyvärr är det så.
A2 - Därför äter vi inga förrän det är rätt tid.
J - Nä det gör vi inte. Precis som det är med julmust, det dricks tidigast från 1 december.
A2 - Ja, inte tidigare.
J - Som det patetiska de försökte lansera en sommar. Sommarmust. Vad är det? Julmust och påskmust är okej.
A1 - Nej, must skall serveras på vintern. Således är påskmust bara ett påhitt det med.
J - Nä, det tycker jag inte.
A1 - Jo, det kom ju för bara ett par år sen.
J - Det har funnits så länge jag levt i alla fall.
A2 - Så du säger att vi är gamla, tack för den!
A1 - Det är rätt, slå oss i ansiktet bara. Gör det!

(J = jag, A1 och A2 = anställda)


Konstigt att A2 tyckte det var rätt åt mig idag när jag höll på att hugga av mig foten med kompostbingen...


The Sinner & The Saint!



Systrarna Sinner and Saint!
Sofia och Emma - vilka töser!
Så otroligt lika, så otroligt olika!
Med dem har man aldrig tråkigt.
ALDRIG TRÅKIGT

Det var det jag hade att säga!

Att vara, eller inte vara!

Det är den simplaste, men mest viktiga frågan just nu.
Att vara sugen eller inte vara sugen. På godis.

På nyårsdagen ägnade jag en stund åt att slänga chips och godis och andra gottigheter som blivit över efter nyårsfidrandet. Mat och matrutiner ändrades lite, från att äta lite hur som helst gick jag över på en GI-inspirerad kost. Det vill säga, jag har inte bara slutat med godis. Jag har slutat med smörgås och sockrade produkter så som yoghurt. De två första dagarna var relativt enkla, förutom att min bror hade MASSOR av Rollo kola hemma. Dag tre och fyra har varit mer eller mindre helvetiska. Godis och sockersuget har varit ENORMT! Så stort att när vi pratade om filmkväll igår tänkte min hjärna direkt. Filmkväll är samma sak som godiskväll!

Men så vaknade jag upp idag, och kände att det faktiskt hänt något. För, idag har jag inte varit det minsta sugen på sötsaker. Eller ja, nu ljuger jag lite. Efter att ha erkänt att jag inte kände något sug så gick klockan lite fort fram, och det slutade med ett lite för stort glapp mellan måltiderna. Så när magen röt av hunger tänkte min sockerförstörda hjärna "GOOOOOODIS. Angelica, sväng in på OKQ8 och köp ett par karameller. Det är ingen som får reda på det." Så, där identifierade jag den största fallgropen. HUNGER.

Det är då helvete vad jag är beroende av godis. Egentligen borde jag väl säga att det skall bli nolltolerans på godis vad gäller mig. Men, någon gång skall jag väl kunna få unna mig det? Jag menar, får jag nu bort det största suget, så skall jag väl kunna ta en bit någon gång? Det bästa med att sluta äta onödiga och triggande kolhydrater så tappar kroppen suget på sötsaker och dålig mat.

5 dagar är genomlidna. 5 dagar till så skall kroppen ha fattat. I alla fall om man får tro Blossom Tainton. Hon sa någon gång att det tar 10 dagar att ställa om kroppen på nya matvanor. Med andra ord, på min födelsedag skall kroppen ha vant sig! Helt. Det ser jag fram emot!


Så, lite vatten på det kanske? Eller möjligtvis lite kaffe...




P.s Jag vågar inte erkänna att jag vill sänka min vikt lite, och det för att alla hoppar på mig och säger att jag inte har något behov att gå ner i vikt. Men, ingen har sett mig utan kläder på länge, det har hamnat massor av skit på min mage. Den är inte alls sig själv. Och jag tycker inte om när mina kläder sitter illa och skär in och orsakar smärta, på grund av att de är för små. Visst, jag kan köpa större kläder, men det är väl billigare att jag ändrar mina matvaonr och får en viktnedgång på köpet?

Jag vägde mig i måndags och kommer ha måndagar som vägdag. Vill gärna ställa mig på vågen, men tvingar mig själv till att inte göra det. Men, när jag satte på mig jobbbyxorna i måndags så kände jag att de var ganska så lättknäppta. Något de inte var innan jul. Bästa måttet är att mäta och inte väga! Så, nu var det sagt i alla fall...

Jo men...

...träningsvärk imorgon då?

En något sen frukost kanske...



...men på söndagar får man faktiskt sova lite längre!

Eller hur?

Får jag fresta med lite kolsyrat vatten?

Kom mig ut på en 45 minuter lång promenad förut. Så skönt, och det kändes verkligen i kroppen, det var precis det jag behövde. Trots mängder med islagda gator kunde jag hålla ett ganska hurtigt tempo genom Kungälv. När jag kom hem fixade jag i ordning för att göra en soppa, kokade broccoli och sparris ihop med lite viltfond och sen gjorde jag en liten ost- och salladstallrik till mellanmål. Riktigt gott kan jag säga, ost är inte svårt att frossa i!

Jag gjorde ett litet fel dock, jag satte mig vid tvn som just då visade filmen "Min bästa väns bröllop". En perfekt film att se så här på nyårsdagen. Tänkte jag i min enfald. Dock somnade jag en stund. När jag sen vaknade kände jag ett elakt godissug. Urk, varför skall jag vara så beroende av godis? Så jag fick ta mig ut till köket och göra färdigt min soppa, den såg kanske inte ut att vara så mycket för världen, men nu när den väl är i magen får jag säga att den just var det. Matig och god!

Så nu skall jag ta hand om det sista av disken från igår. Alla glasen... Och sen blir det en dusch och lite sånt där piff. Någon som har något förslag på att hitta på något ikväll? Säg till.

Mitt 2010

Då var det dags att skriva den där resumén för förra året, 2010...


Så här skrev jag förra nyårsafton, kanske kan vara en bra start att börja därifrån.
2009-12-31
Men, nu är det alltså ett nytt år som stundar och det finns massa som kan bli än bättre. Och efter ett framgångsrikt år bör det komma ett minst lika framgångsrikt år? Inte sant? Och jag vet vad jag vill ha, och jag hoppas att det kommer redan här i början av nästa decennium.


2010 bjöd på många strapatser, stora och små förändringar, lärorika höjdpunkter och golvande händelser. Men säg det år som inte gör det. Jag har erfarenheter av år som näst intill bara fört med sig negativa, svåra och tråkiga saker. 2010 bjöd faktiskt på mycket mer av det roliga, lätta och positiva. Ett axplock av dem kommer jag rada upp.


Stockholmsvistelsen - Januari 2010 - Mars 2010

Jag åkte till Stockholm för att plugga, läsa en kurs vid Biomedicinska fakulteten vid Uppsala. Jag kom hem med en avklarad kurs i bagaget, men någon större matnyttighet just på grund av den fick jag inte. Däremot fick jag möjlighet att bo hemifrån ett tag, känna på nya miljöer, träffa nya människor och till viss del lära känna nya delar av mig själv. Jag insåg att det faktiskt hade varit riktigt bra för mig att få flytta en bra bit ifrån min trygga hamn. Allt här hemma går mer eller mindre på rutin och jag är den jag är. Jag är satt i en roll. Om jag får lov att bosätta mig i en ny miljö kommer jag tvingas att ta mig utanför min egen roll och våga nya saker. Saker som kanske inte skulle vågas här hemma, eftersom jag just sitter i en trygg och säker roll. När jag lämnade Stockholm i mars var det med riktigt blandade känslor, det kändes som jag inte fått med allt jag hade hoppats på. Så jag går fortfarande med tanken att jag skall tillbaka! När det blir får tiden själv utvisa.


Arbetsåret

Arbetsåret 2010 kräver nästan en egen liten titel. Med den enkla anledningen att mitt arbetsår verkligen varit föränderligt och kaotiskt. Kaotiskt, på två sätt. Just i stunden när förändringarna skedde så skakade marken rejält för mig, men ur ett annat synsätt så var det kaotiskt bra, i alla fall nu när jag ser tillbaka på det. När jag kom tillbaka hem i våras jobbade jag en eller två helger till, sen blev jag förflyttad inom Lärjedalen. Jag har provat på att jobba som socialsekreterare i ett halvår. Vilket var roligt, men också svårt. Det var skönt att få jobba på kontor där alla dagar mer eller mindre ser likadana ut. Däremot är inte kontorsjobb riktigt min grej. Inte än i alla fall. Det finns så mycket annat jag vill göra. Jag är fortfarande kvar inom området funktionshinder/funktionsnedsättningar och det är där jag vill vara. Jag vill jobba mer i direktarbetet, med personerna. Jag vill kunna ge verktyg till dem, för att de skall få möjlighet att bemästra sina liv på egen hand. Därför blev jag överlycklig när min chef ville ha med mig i sin skuta igen. I en verksamhet som jobbar för att stärka personer med funktionsnedsättningar så att de får chans och möjlighet att beträda den öppna arbetsmarknaden med riktigt lönejobb. Där är jag just nu, på ett vikariat i ett projekt som vår stadsdel är med i. Det kommer bli 9 grymt lärorika månader och jag hoppas att jag kommer få lika mycket som jag förhoppningsvis ger. Livet är ju en fråga om att ge och ta. Och det är inte bara deltagarna som skall få kunskap av mig, jag skall ju givetvis försöka få kunskap av dem också. Ett mål är att jag skall börja bli mer refelekterande och förstå varför vissa saker görs. Sen finns det ett mer personligt mål, och det skall jag kämpa med.  Från och med idag jobbar jag inte längre i Lärjedalen förresten. För idag är den första offeciella dagen för alla nya stadsdelar som arbetats fram under 2010. Idag jobbar jag istället i stadsdelen Angered. Angered klingar kanske inte alltid så fint i allas öron, men jag hoppas att ihopslagningen skall ge områdena i stadsdelen en spark i rätt riktning och att namnet Angered en dag skall klinga vackert i allas öron.


Årets mest jobbiga händelse

Den 24 mars 2010 fick jag till mig att pappas barndomsvän och mina barndomsvänners far Dennis valde att gå till andra sidan, att lämna livet. Det kom som en otrolig chock för mig. Jag förstod inte, ville inte förstå och till viss del förstår jag det inte än. Det är aldrig lätt när någon dör, men det här fanns liksom inte med på kartan. Att en sådan stark, positiv och glad människa skulle välja en sådan väg att vandra vidare på. Det blev några kaotiska veckor i mitt och alla andras liv. En stor skuld och skam las på mina axlar, jag hade inte träffat Dennis på flera månader, jag hade inte sett, jag hade inte funnits. Men, det är så lätt att tänka i de där banorna när något så drastiskt och hemskt händer. Idag lever jag, liksom många andra med en stor sorg och smärta i hjärtat. Dennis är otroligt saknad, och det går nog faktiskt inte en dag utan att jag tänker på honom. Jag tänker också på hans fantastiska barn och anhöriga som varje dag kämpar och tillsammans är starka. Livet var inte tänkt så här för dem, men det blev så. Av en slump eller för att historien skrevs om, det vet jag inte. Men, mitt i allt det svåra, svarta och jobbiga går det att hitta glädjen igen, och jag tror att vi alla gör det. Lite grann i taget.


Årets mesta glädje - Årets bebisar

19 juni (på Kronprinsessans bröllopsdag) tittade underverket Willy ut. Ingen mindre än Felix lillebror. En krabat som bara växer och växer och växer. En stor lillebror helt enkelt. Tyvärr har jag inte kunnat vara hos dem lika mycket som jag kunde när Felix kom, så jag har faktsikt fått kämpa för att skapa en relation till Willy. Han var inte helt lättflirtad kan jag lova, han var snarare skeptisk till mig. Skulle jag hjälpa till med matningen åt han inte, utan han skrek mest. Chock! Nu går det bättre, han verkar ha accepterat mig. Felix däremot är inte helt nöjd att han behöver dela sin moster med sin lillebror.

29 december tittade Malin och Martins lilla Tim ut. Eftersom han är tre dagar gammal har jag inte haft äran att träffa honom än. Det kommer snart hoppas jag. Något jag ser fram emot. Det är något med mig och bebisar ni vet...


Träning - något så katastrofalt...

Alltså, det bär mig emot att summera förra årets träning. Det fanns två bra perioder, den ena var när jag bodde i Märsta. Då simmade jag två gånger i veckan och promenerade a lot! Andra perioden var min semester när jag och Tina hittade träningsformen Zumba. Det blev många pass av just Zumba och jag blev frälst. När det gäller träning finns det inga bra bortförklaringar om du frågar mig. Det finns bortförklaringar, men de är så dåliga att träningstokiga skulle skratta åt mig om de hörde dem. Min första och starkaste anledning är: Jag har inte haft någon bil utan varit förpassad till kollektivtrafiken. Jag vet, den är uslast i världen! Lägg sen på anledning två: Jag har börjat arbeta bara dagtid, alla dagar i veckan. Mmm, nu säger du att det där är så uselt att du egentligen inte vill läsa klart. Jag hävdar dock att de två usla anledningarna tillsammans har blivit en ganska okej förklaring. Slutar jag jobba klockan 16:30 så tar det mig över en timma innan jag är hemkommen, det vill säga aldrig före halv sex. Passen jag vill träna startar runt 17-tiden. (Jag vet, det finns senare pass också, men tränar jag för sent så somnar jag inte förrän ännu senare och hur skall jag då ta mig upp nästkommande morgon när klockan ringer 05:00) Betänk att jag dessutom skall hinna laga mat och äta den inom en rimlig tid. Det gick inte att få ihop. På sin höjd kom jag iväg och simmade ett par dagar i höst. Förr så jobbade jag ju oregelbundna tider, vilket gjorde att jag kunde träna på förmiddagen om jag jobbade kväll och tvärtom när jag jobbade dag. Dessutom hade jag lediga dagar mitt i veckan vilket var guldläge för träning.  Nu har jag ju köpt bil, så nu kommer det bli ändring på träningen. På måndag blir det M(age)R(umpa)L(år)-pass och på fredag blir det Zumba. 2 pass i veckan kommer bli kanon. Dessutom är det dags att sluta med det förbannade godiset och den jävla läsken. Urk, jag finner det inte ens gott efteråt. Varför häller jag i mig det då? Jaja, nyårsdagen är väl till för rannsakning, och jag har tagit tag i den biten. Hoppas nu inte att jag tillhör den där halvan av befolkningen som får för sig att börja träna på nyårsdagen för att avsluta det lagom till Trettondag jul. Håll tummmarna!


Me my self and I

Jag har försökt att jobba med mig själv i år. Jag har hittat strategier för hur jag skall handskas med saker och jag har hittat sätt att tänka när det är jobbigt. Jag är inte fullärd i kursen "Så funkar Angelica", utan har väl mer eller mindre tvingats inse att hon är en fruktansvärt komplex skapelse. Fast, jag kan faktiskt uttala orden: Jag är en god människa som är en riktig glädjespridare. För, är det något jag fått höra under 2010 så är det just att jag är positiv och glad och att min glädje smittar. Underbaraste citatet är nog: Nej, gör inte henne negativ nu. Då kommer inget att sluta väl. (Sagt av dåvarande verksamhetschefen i Lärjedalen.) En sak är säker, under tiden jag var på utredningsenheten fick jag ofta höra hur positiv jag var, något som inte gick att få ihop med mina negativa känslor jag bar runt på. Det är häftigt att veta att det negativa inte visade sig utan att det var min positivitet som smittade. Jag har lärt mig en sak till, och även om den inte är vacker så är den viktig att just ha lärt sig. Jag är otroligt snabb på att falla ner i negativa spiraler när svåra, jobbiga eller krångliga förändringar sker. Därför måste jag jobba mycket med att våga se det roliga, lätta eller positiva som kan komma ut i slutänden. Jobba jobba jobba med mig själv alltså. Mer reflektion, mer piska mer arbete. Så skall jag nog få ordning på den dära Angelican i alla fall. Om någon kan, så är det jag!


Och efter ett framgångsrikt år bör det komma ett minst lika framgångsrikt år? Inte sant?

För att svara på mina egna frågor: Ja, 2010 blev ett framgångsrikt år. Eller ja, ett framgångsrikare år. Mycket hände och jag står verkligen inte kvar där jag startade 1 januari 2010.


Och jag vet vad jag vill ha, och jag hoppas att det kommer redan här i början av nästa decennium.

Jag vet fortfarande vad jag vill ha, och jag tror mig veta att jag faktiskt kommer att få det. Bara för att det inte hände det första året på det nya decenniet så innebär det ju inte katastrof. Jag menar, decenniet är ju rätt långt så andra året måste ju räknas som början fortfarande. Det har påbörjats, nu skall jag bara se till att hämta ut godbitarna. Det krävs dock lite jobb, och inte bara av mig...


TACK!
Tack alla som varit med och tagit del av mitt 2010. Ni är fantastiska och jag älskar er alla, på ett eller annat sätt. Jag hoppas att ni vill fortsätta ta del av mitt liv och min framfart, jag vet att jag är framåt och gåpåig, därför behöver jag er som plockar ner mig på jorden emellanåt eller för all del, som sparkar upp mig till toppen igen där jag hör hemma. 2011 - HERE WE COME!

RSS 2.0