När det ändå bara är massa jämer och elände...

...så slår kroppen såklart till med än fler skitproblem!

Vem har bestämt att när man ändå redan är nere på botten och krälar, så skall man stå ut med tusentals andra små bekymmer?
Om någon har ett svar på den frågan, var god ställ det i hörnet där borta. *pekar*

Willy somnade på moster..!

img_2811 (MMS)

Willy somnade på moster..!

Min nacke, skall brinna....

Nu har jag haft ont i nacken och det börjar bli riktigt påfrestande. Efter en arbetsdag är jag helt slut och jag känner mig väldigt begränsad. När jag var hos läkaren med den senast så sa hon ju åt mig att komma tillbaka om det inte blev bättre inom 4-5 dagar. Det blev bättre, det blev till och med mycket bättre. Jag återgick till jobbet och satte igång med träningen igen och så blev jag förkyld på kuppen. Så, när nacken fortsatte göra ont antog jag att det berodde på flera orsaker, som en kombination. Därför valde jag också att inte gå tillbaka till läkaren förra vecka.

Men så, idag har jag känt av den hela dagen och jag har också varit väldigt stel. Att min förkylning sitter kvar gör det hela inte bättre. Så jag beställde en läkartid via nätet, och trodde väl aldrig i min enfald att jag skulle få en redan idag. Men jo då, 16:45 idag fick jag en tid.

Läkaren Mark hann väl inte riktigt börja ställa sina frågor innan jag hade berättat om min smärta och stelhet. Han kände på min nacke och såg på mig att jag hade ont. Det tog inte lång tid innan han satt diagnos och gett mig rådet att söka sjukgymnast för det. Han satte diagnosen axel- och skuldermyalgi. Mycket möjligt att det var en nackspärr som började gå över, men han kände på alla muskelgrupper i nacke-rygg och sa att det inte bara var vänstra sidan som spökade på mig. "Jag håller ungefär samma tryck på dina muskler och känner att även den högra är spänd. Så, börjar du gå hos sjukgymnast så kommer du antagligen få behandling för även den högra sidan."

Så, behandlingen blir följande:
*
Sjukgymnastik - skall kontakta diverse olika sjukgymnaster och se vart jag kan få tid snabbast.
* Antiinflamatoriska tabletter
* Rörelse

Jag har ju tränat ett par gånger trots nacksmärtan, men känt att jag börjar dra mig för det. För ja, jag är faktiskt rädd att få så där ont igen. Men läkaren sa att träning inte är farligt, för jag måste röra igång musklerna igen. Det jag kunde tänka på var att det som inte gör ont dagen efter är bra träning! Så simning och löpning kommer jag fortsätta med! Imorgon kommer jag helt enkelt sätta mig ner och ringa runt till olika sjukgymnaster för att så snabbt som möjligt komma igång med det också.



Det värsta med nackontet är att jag börjar känna i hela ryggen...
Kanske kan behandlas hos sjukgymnasten på samma gång som nacken?!

Lovord, lovord, lovord


Det haglade lovord idag...



"Du är en bra ledare, du är bra på att organisera"

En deltagare på jobbet tyckte att jag skulle söka mig till Lottakåren och han underbyggde det med att säga att jag är bra på att leda och det för att jag kan organisera och planera. Fast, om något var negativt så skulle jag vara lite strikt. Fast det var klart, man behöver kanske vara lite strikt för att leda.

Tror faktiskt jag växte ett par cm där jag satt bland utsorterade äpplen och päron. Det där gav ett bevis på att mitt jobb ger någonting, och det är inte bara deltagarna som får kunskap och feedback av mig. Jag lär mig så mycket av dem också. När de dessutom kan uttrycka det i ord, det är obeskrivligt roligt att höra. Gråtkanalen blev såklart påverkad också...


"Du utstrålar 100%"

När jag var hos läkaren idag berättade jag vad jag jobbade med och att jag satt igång med träning ganska intensivt varpå läkaren säger, det låter som du går in intensivt när du börjar med något. Som att du satsar 100% då, och det är väl därför du jobbar som coach också. Jag försökte besvara det han sa och han utbrister: Hela du utstrålar 100%.
 
Läkaren fick höra en liten del av vad mitt jobb handlar om och han kunde ge så fina komplimanger. Sedan visade han också ett genuint intresse för mina arbetsuppgifter och vad jag möter för utmaningar på mitt jobb. Varje gång jag får prata om mitt jobb njuter jag för det är verkligen roligt att berätta om det, eftersom det är ett så stimulerande jobb.


"Muskler fattas inte, det känner jag"

Samme läkare undersökte min nacke, axlar, armar och rygg och vände och vred på mitt huvud. Han konstaterar att jag är stel och ser på mig att det gör ont. Så säger han, ja muskler fattas inte här i alla fall.

Vem vill inte ha komplimanger för att man tränar? Att få dem när man minst anar det slår än bättre. Så, jag gick inte bara hem från läkaren med ett recept på nya piller, utan jag gick hem med en sån där gladboll i magen också. En bra dag helt enkelt!

Let´s dance - vecka sju



Kvällens program är avklarat - rumba och quickstep dansades ikväll.
(Quickstep, det skulle jag verkligen vilja lära mig!)
Många av dansarna utvecklas verkligen, medan andra fortfarande får höra att de är stela.
Frank var tydligen toppen idag, jag tycker ju att han är just lite stel, men juryn tyckte annorlunda.
Missade dock Tinas dans, eftersom jag mixade ihop småttis till oss då.

Här i min soffa gissade vi att Alexander och Helena skulle stå i duellen.
Ett rätt hade vi, och det var Helena. Hon fick möta Jessica.
Jag har ju gissat i ett par veckor att Helena skulle lämnat tävlingen, men idag tyckte jag inte det var helt rätt.
Tror hon och Jonatan föll på att han bekände att han inte kommer kunna göra några lyft på grund av bilolyckan han var med i. Nog för att de kan göra basicdanser hur bra som helst, tror dock att tittarna vill ha lite mer action än så. Det är nog bara juryn och riktiga dansare som kan uppskatta basic på rätt sätt.

Figge glänste inte lika mycket idag, om man får tro just juryn.
Fast, allt kan inte vara en dans på rosor, någon gång får man alltid motvind eller som i det här fallet, hårdare kritik. Jag hoppas att Figge och Oksana tar betet de fick idag och dansar femjälvligt nästa vecka.
(Gosch min skapare, jag kommer missa nästa vecka. Tur att jag kommer göra annat roligt istället! Får väl titta igenom danserna när jag kommer hem på natta...)

Tycker du också att de tar sig, dansarna?

Ont i magen!



Men jag gör allt jag kan för att sluta tänka på det som orsakar magontet...

Det där med matlust...

Angelica, acceptera!

Jag har åkt på en elak förkylning. Och med den kom en fet omatlust!
Idag har jag pillat i mig lite godis och lite cola zero.
Min mage har accepterat det med hull och hår. Den har inte sagt ett ljud!
Hunger? Det finns tydligen inte.

Jag tror inte att det bara är en förkylning när jag tänker efter...
...det är något mer som spökar!


Nu tar jag och borstar tänderna och bäddar huvudet med bommul!


God fucking natt!

Tre Kronor-maraton - Ren Nostalgi



Ba ba da, ba ba ba da, ba ba da, ba ba ba ba da da...
(Ja men, du kan väl sätta melodin själv eller?)


Nu har jag ägnat åtskilliga timmar till att börja maratontitta på nostalgiserien Tre Kronor.
Hade jag bara tur som kom på att fråga syrran om jag fick låna första boxen, eller var det så att jag visste med mig att jag skulle bli sjuk denna veckan och skulle komma att vara i behov av sysselsättning?
12 av 20 avsnitt är avklarade.
Tänk när serien gick på TV, då fick man vänta en vecka mellan avsnitten?!
Skådespeleriet är väl inte speciellt bländande, men på något sätt skänker den ändå underhållning.
Dessutom, den innehåller allt man vill att en bra serie skall innehålla...
Ungdomsproblem, kärlekstrubbel, galna psykopater och en jävla massa gran(o)sämja!

Vem var din favorit i serien?
Min är lika självklar nu, som han var då.
Kim Sulocki!

Jag skall nog hinna med ett par avsnitt till imorgon!
Sen får jag be systeryster att få låna nästa box...

Min termometer hånar mig...



Jag har legat i min soffa under mitt duntäcke sen halv fem och frusit. En stund blev det varmt, det var när jag hade datorn i knät... Just EXAKT nu, i skrivandets stund känns det som att jag har 40 graders feber.
Du som känner mig väl, bör också i samma stund veta att det inte är 40 graders feber jag har.
Det är så enerverande att vara undertempad!
Lämnar jag täcket så fryser jag som en infryst räka, så jag tänkte att jag fick kolla upp tempen i min kropp.
HÅNFULLT stannade den på. 36,8 grader.
För mig är det feber, och det eftersom det KÄNNS som att jag har feber. Jag har det sällan, men jag har haft det, så jag vet hur det känns i kroppen att ha feber.

Nu har jag tryckt i mig diverse värktabletter och nässprayen står beredd vid sängen.
Håll tummarna att jag SKUTTAR UPP IMORGON...


God natt!

Diggelo diggelej....





...ingen tittade på mig!
Eller ja, någon såg väl mig när jag sprang där på löpbandet i måndags.
Däremot så var det nog ingen som uppmärksammade mina nya gyllene skor.
Det är ett par Nike Zoom Structure Triax+ 13.
Eller kort och gott, ett par Nike+.
Det enda som behövs nu är en liten sensor att stoppa ner i skon.
Sen är det bara för mig att gå ut och springa, springa och springa, och sensorn fixar en korrekt koll på löprunda, hastighet, sträcka och säkert mycket mer!

Innan jag kan göra det måste jag dock bli av med den här hemska förkylningen som kom i natt. Vet precis var i från den kom. Simningen. Efter varje första simpass efter ett längre simuppehåll blir jag ALLTID bonnförkyld!
Huvudet är tungt, halsen bränner och näsan rinner!
Dessutom gör det ont i hela kroppen, och till råga på allt gör faktiskt nacken ont fortfarande.
Infektion kanske?

Well, tiden får utvisa.
Bara jag får träna snart...

Snart är jag befriad.

Här om veckan berättade jag att ett namn förföljde mig. Samma namn dök såklart upp i den nya boken jag påbörjat, eftersom det är en serie. Personen i fråga var en looser som satt på anstalt i förra boken. I bok två dödades personen brutalt! Så förhoppningsvis ska jag i alla fall slippa namnet i bok tre. Hurra!

Hur ofta hittar du din katt bland dina und...

img_4816 (MMS)

Hur ofta hittar du din katt bland dina underkläder? Kattastrof har en underklädsfetisch tror jag faktiskt. Jag har hittat henne där både en och tio gånger. Fast det är klart. Hon gillar alla mina garderober. Speciellt den med klänningarna, eftersom hon kan gömma sig där. Min katt = mitt allt!

Let´s dance - vecka sex



Startfältet krymper bara mer och mer...


Ytterligare en fredag har passerat och ytterligare en tävlande har fått lämna Let´s dance.
Jag gissade på att Jessica och Helena skulle stå i duellen.
Men istället blev det Jessica och Andreas.
Jag tycker visserlilgen att duellerna blir en aning ojämna när duellanterna har olika danser.
Andreas drog kortaste strået och åkte ut.
Jag är ju inget fan av honom, men jag tycker nog att han kunde fått stanna kvar en vecka till, han verkar ha mer att ge och verkar ta till sig det han får lära sig.

Figge glänste som vanligt, och inte helt oväntat drog han åt sig årets första 10:a.
Alexandra börjar även hon att bli farlig. Jeeeez vad hon hade övat och tränat och tränat och övat på sin vals.

Alexander, Jessica, Helena är de tre som står på tur ut.
Om du frågar mig.
Sen är det nog svårare att skilja det grymma från de grymma!


På fredag är det dags igen.
Då blir det nog räkfrossa till det!

Grönsaksgratäng med pepparbiff och vitlök- och rosépepparsås.



En söndagsmiddag -
som vilken annan söndagsmiddag som helst.

Idag slog jag till, rakt underifrån och överträffade mig själv. Som vanligt!
Kollegan antydde i fredags att jag verkade vara en sån där typ som köpte hem take-away varje dag.
Ack vad han skall få äta upp det imorgon, när han får se min lunchlåda!

Angelicas grönsaksgratäng
Två potatisar
Två morötter
En bit squasch
En bit rotselleri
En halv lök
En halv grön paprika
En fjärdedels påse fryst spenat

Två dl Creme Fraiche
En till två dl matlagningsgrädde
En skvätt grönsaksbuljong
En klyfta vitlök
Mortlad rosépeppar

Lägg hälften av potatisen, morötterna, squaschen, rotsellerin, löken, parikan i botten på en ungfast form. Där efter lägger du på spenaten och avslutar sen med resten av grönsakerna.
Koka ihop creme fraichen med matlagningsgrädden, buljongen, vitlöken och rosépepparen.
Häll sen såsen över grönsakerna.
Tillaga i ugn i ca 50 minuter eller till grönsakerna blir mjuka och fått fin färg.


Detta kommer du kunna servera till olika sorters kött. Idag valde jag att ha pepparbiff, men i frysen har jag gorgonzolafylld kyckling som också den kommer att serveras med grönsaksgratängen.
Smarrigt värre!

Aaaaaargh!

Ibland skall man väl inte känna igen sig själv antar jag, att det kommer såna perioder när man gör saker som man normalt sett inte gör. Jag har en sådan period nu.
Vet inte hur det är med er, har ni också namn som ni förknippar med saker?
Till exempel: Låt säga att du känner en Greta, och Greta har så fula ovanor och vet alltid bäst.
Kan det då bli så att du förknippar alla Gretor med fula ovanor och att de vet bäst? Liksom drar alla över en kant?
Det gör jag!
Alltså, det är en aning överdrivet i exemplet. Men att vissa namn blir liksom förknippade med personer som man inte gillar alternativt gillar jättemycket.

Just nu är det en namn som dyker upp överallt, speciellt i en bok. Och, ibörjan när jag läste det ville jag kasta boken all världens väg. Sen insåg jag att personen i boken som bar namnet var en looser av stora mått så nu när jag läser namnet garvar jag mest bara och kopplar det till den som bär det in real life så att säga.
Det är väl inte det värsta, jag satt och kollade upp namnsdagar idag när jag ändå bläddrade i kalendern. Ni tror inte det dök upp där också?
Innan jag visste ordet av det kladdade jag över det med massa svart bläck och tänkte "skönt, nu behöver jag inte se det där i alla fall".


This is so not me!
Men, även solen har sina fläckar och jag hoppas att det är en period som är på övergång.
Jag kan ju inte sitta och kladda över namn kalendern bara för att jag ogillar en individ.
Det sitter ju inte i namnet...



Men, nu fick ni en oväntad sanning om mig.

Vad bidde det då?




Tubhalsduken till höger var egentligen tänkt till mig. Något tycks dock ha gått snett, för den blev inte mer än 46-47 cm i sträckt tillstånd. Den frågvide ställer såklart frågan hur jag tänkte, när jag la upp maskorna. Svaret är lika självklart, eftersom jag skulle köra resorstickning hela vägen torde det inte behövas så många maskor. Ack och ve vad fel jag hade. Nu vet ja, det behövs inte bara 72, det behövs det dubbla.
Men, eftersom jag redan hade stickat en bra bit på den ville jag ju inte sätta mig och repa upp det, så jag smsade Angelica och frågade om det var något Moa skulle kunna tänka sig att använda.
Fick till svar att den såg fin ut, så vi bestämde träff idag.
Pillig som jag är bestämde jag mig för att göra en matchande mössa till också, så det var bara att sätta igång och sticka för allt fingrarna höll. Fixade resårkanten på mössan innan jag somnade i natt och sedan ägnade jag nästan 5 timmar åt att fixa i ordning avmaskningskanten på halsduken (fick repa upp tre varv två gånger innan det blev bra) och resten av mössan. Trots att jag var lite i tidsnöd så ville jag också göra en boll till mössan, och det var på det berömda håret att den blev klar. Men så, 20 minuter efter utsatt tid mötte jag upp Angelica och Moa!


Efter en trevlig lunch ville jag så klart försöka få lite fina bilder på Moa iförd de nya plaggen.
Det var lättare sagt än gjort, men skam den som ger sig!


.::KLICKBARA::.

  

Det är bra fart, på den där lilla tösen!




Vill ni se en stjärna, se på Moa...

Kvällsmål



SMÅTTI
10-12 jordgubbar
1 dl blåbär
1 passionsfrukt
1 dl naturell yoghurt
Ett knippe myntablad

Mixa den slät med en mixer.
Häll upp i ett fint glas.
Sätt i sugrör.

NJUT!

Snälla, säga att något är fel!

Jag har tröttnat!

4,5 veckas strikt GI-ätande och hårdtränande lyckades jag gå ner ca 2 kg. Då skall ni veta att det inte var mycket slarv alls under den tiden. Men så ställde jag mig på vågen idag, och på mindre än en vecka har jag gått upp nästan 3 kg igen. Just nu känns det som att jag ökar minst ett par kg varje gång jag bara tittar på en godisskål eller en god drink. Men tittar jag på sallad och andra nyttigheter så säger det pppppppppfh och inget annat händer. Jag har ju använt mig av GI-kost förut och har då rasat i vikt. Nu händer verkligen inget alls och jag bävar för att ställa mig på vågen.

Logiken säger att jag kan märka på vissa kläder att jag har omfördelat och att det är just där man skall titta, och inte på den faktiskta viktnedgången. Men, innan har jag lyckats gå ner mellan 1 och 1,5 kg per vecka. Nu går jag bara upp.

Någonstans måste det vara fel eller? Så, nu skall jag åka ut till vårdcentralen och be dem ta test för ämnesomsättningen. Ett par olika personer i min närhet har rekommenderat att kolla upp det eftersom vågen står still. Så, det är lika bra att göra det idag när jag ändå är hemma för min onda nacke. Snälla, säg att det finns ett fel, så det finns en förklaring. Annars får jag helt enkelt sluta äta...

Let´s dance - vecka 5



Vecka 5
Börn Ranelid tvingades lämna tävlingen.
Han, tillsammans med Bagge och Alexander, ingick i mina förhandsfavoriter.
Varför Anders åkte ut, har jag ingen som helst aning om.
Men, Björn hade inte utvecklats något speciellt och det är redan vecka fem, så det var självklart att han skulle åka ut.

Jag har ändrat lite bland mina favoriter.
De nya är:
Figge Norling, Frank Andersson och Tina Thörner.

Vilka tycker du förtjänar att komma till slutfinal?

Beware of the bitch!



The Bitch


Nu tar jag och ger upp!
Skall ta min medicin och lägga mig djupt ner i sängen under mitt varma täcke.
Hoppas på att slippa vakna en gång i timman i natt, och på så sätt vakna pigg och glad imorgon.


God fu**ing natt!

Nackspärr och starka piller




Jag har mer eller mindre sovit sen jag kom hem från läkarbesöket igår.
Läkaren konstaterade snabbt att jag åkt på en hemsk nackspärr och hon började med att rekommendera att jag skulle röra mig som vanligt, för annars skulle smärtan bara flytta runt i kroppen.
Sen la hon till: fast det är klart, det är svårt att röra sig som vanligt när man har så ont som du har.
Därför skrev hon ut två olika smärtstillande.
Naproxen som jag skall ta två tabletter två gånger om dagen - smärtstillande och inflammationsdämpande.
Citodon som jag skall ta två tabletter tre gånger om dagen - mot värk och smärta.

Innan jag gick hem från jourcentralen säger läkaren att jag kommer antagligen bli trött när jag använder medicinen. Och hur rätt hade hon inte då?
Det räcker att jag tittar på tabletterna så känner jag en bedövande trötthet i hela kroppen. Så, jag trodde ju självklart att jag skulle få sova hela natten lång.
Men ser ni, det fick jag inte. Jag somnade strax innan 21:30 igår och sen vaknade jag en gång i timman fram till 02:20. När jag lyckats somna om då så sov jag ända fram tills alarmet ringde klockan 07:00.
Och nej, klockan ringde inte för att jag skulle stå upp. Utan för att jag skulle ringa och sjukanmäla mig.
Sedan tog jag min pillerdos och läste ett par sidor i min bok.
Men ack, jag fick strax ge mig för tröttheten kom som ett brev på posten.

Nu är det bara att låta nacken göra som den vill. Så att den blir frisk och glad igen.
Förlamande smärta är inte kul!

Giljotinen är inte långt borta för min del!

Fy fan och jävla helvete!
Något har hänt med min nacke, det gör så ont att jag inte kan ha huvudet rakt upp. Utan, jag går med det lätt lutat åt höger. Försöker jag räta upp huvudet så sprider sig en smärta blixsnabbt längs hela vänstra sidan av halsen. Om jag skall försöka förklara smärtan är det som något vasst tränger in någonstans längs halsen, (jag har lokaliserat tre epicentrum som gör ondast) och i ljusets smärtans hastighet sprider sig en förlamningskänsla i hela kroppen. Just exakt när det gör sådär ont vill jag bara lägga mig ner och dö!
Sedan sitter smärta i, i kanske en sekund. Och det för att jag för att jag såklart väljer att luta huvudet åt höger igen. Jag kan trycka på de tre punkterna och få fram samma smärta, den varar längre, för att sen tyna bort under mina fingrar. Ni vet, som en muskelknuta gör under massörens fingrar. Det negativa är att om jag lutar tillbaka huvudet igen så kommer bränner det till igen och det gör ont.
Fast, bränner till är fel. För, känslan är att det är förlamande kallt i halsen.

Det kanske inte var världens bästa idé att stanna ute med tjejerna igår, efter middagen.
Men, medan jag rörde mig lite så kunde jag förtränga smärtan i korta stunder.
Natten har varit ett rent och skärt svart helvete. Jag har sovit ungefär en timma åt gången, för att vakna av den hemska plågan jag har i nacken. Jag har försökt att ligga stilla, men somnar man så rör man på sig, det är liksom självklart. Så då har jag fått lägga mig till rätta igen och grimaserat över hur ont jag faktiskt har.

Så, nu sitter jag och väntar på att få gå bort till vårdcentralen och få det uppkollat.
Och få starka tabletter hoppas jag, för kan jag inte få slappna av kommer det aldrig att ge med sig. Utan då kommer det antagligen bara bli följdsmärtor på andra ställen i kroppen.

Ska bara ta mig in i duschen och så ska jag försöka få på mig kläderna.
Spännande...

...tidvis

Ren. Skär. Kärlek!


KATTASTROF - BARA KÄRLEK


Kattastrof är mitt hjärtas mest underbara dam!
Hon slutar aldrig att vara just underbar, varm och fantastiskt mysig.
Jag kommer aldrig att sluta förundras över hennes existens.
Om det finns saker som är absolut säkra idag, så är en av dem den att jag kan skatta mig lycklig för att just hon bor här hemma hos mig, och sprider frikostigt med kärlek och lycka.


K Ä R L E K

Insomnia

Idag sa praktikantkollegan: Du har alltid ett svar redo!

Det har jag, och skulle det vara så att jag just för stunden inte råkar ha ett svar, ser jag till att komma på ett fasligt snabbt!



Koppla det till ordet insomnia.
När människor berättar för mig att de inte kan sova, så brukar jag råda dem till att stänga av alla elektroniska apparater och släcka lampor och bara ligga ner och tänka på sövande tankar. Jag vet att det fungerar nämligen. Jag har ägnat många nätter åt just att inte kunna sova. En psykolog sa till mig en gång att kan man inte sova, så skall man verkligen inte mata hjärnan med massa ny information och låta den jobba. Då somnar du aldrig. Trust me, i´ve been there! Fast det är klart, är man ovän med sig själv är det än svårare att somna. Vem går och lägger sig bekvämt intill sin fiende? Tänk efter själv.

Nu lider jag kanske inte av insomnia. (Du som inte vet vad insomnia är, läs här) Men, jag kan inte somna i alla fall. Har legat och vritt mig ett par varv åt höger, ett par varv åt vänster, jag har legat på mage, jag har legat på rygg. Jag har legat på sidan och jag har till och med legat på andra sidan. Inga ställningar är bekväma och kroppen är liksom bara rastlös. Det skall väl tilläggas att jag faktiskt hade näst intill somnat, när jag vaknade igen. Och, då är det dikt och förbannad lögn att somna igen!

Så, jag gick helt emot alla mina egna knep. Jag startade datorn och nu skriver jag frenetiskt här i mitt inlägg. Kanske tröttnar hjärnan? Kanske den inte gör det. Kanske jag skall ta till boken som är hutlöst spännande? (Kanske en aning stor överdrift vad gäller den boken när jag tänker efter.) Kanske äta något? Jag har ju tinat bär i till frukosten imorgon. Eller skall jag planlöst surfa omkring på vida nätet i hopp om att hitta lite sömninspiration?


Eller så accepterar jag faktum och fortsätter leka tornado mellan mina lakan...
Fast, Kattastrof verkar känna av att det är något. Så hon ligger tryggt kvar, trots stormvarningar. Tänk, katter är nog de mest underbara varelser. Om man liksom utstrålar någon slags felkänsla så känner de direkt och viker inte från sidan. Och då har jag ändå varit jävlig och varit extra yvig i mina stormvändningar bara för att få Kattastrof att lämna min sida. Men nej, hon makade sig bara lite närmare väggen medan hon ändå låg kvar i behörig närhet. MIN FANTATASTISKA KATT!



Well, att planlöst fortsätta blogga om inget alls och en helvetes massa dravel tjänar inget till. Jag utsätter er bara för massa trist nattinfo.


Så, jag tackar för visat intresse och önskar en fortsatt god natt!

Oj, har du inte fått informationen?

Oj, har du inte fått informationen att tiden är ändrad?

Visst är den kommentaren ganska jobbig att få, oavsett vad saken gäller? Hur jobbigt är det inte då det bara är DU som berörs av ändringen och bara du som ska få informationen?

You tell me!
RSS 2.0