Med en enkel tulipan...

...eller ja, jag bytte ut tulipanen mot lite väldoftande syrener istället.



Eftersom det är mors dag idag, fick jag åka ut och köra ett litet firande med min mor.
Jag bjöd henne på en lyxig pizza och så fick hon det fina blomarrangemanget ovan.
Det gäller att vara nyskapande när man skall visa sin uppskattning tycker jag.

Tror minsann att min lilla mamma var glad och nöjd med min lilla gest.


Så var det dags för ytterligare ett 25-årspartaj!

Igår bjöd Peter in till 25-årspartaj!
Och han hade ett nytt upplägg, han samlade hela gänget i en mysig skogsglänta,
där bastubad, bad i en iskall bäck, musiktävling och annat roligt förekom!
Vilken kväll det blev, stämningen var på topp från kvällskvisten till den gryende morgonen!


I startgroparna.
Mat och allmänt mingel.

  
Alla körde vi lite olika stilar för att få igång festen...

 
Eftersom det fanns tillgång till bastud och en iskall bäck var vi ett par som självklart skulle till att bada. Söder gjorde självklart det snyggaste plasket! Fick ett par bilder på 3 poserande killar i vattnet, men tyvärr är det inget som publiceras. Petter valde att inte bada, men eftersom han han hade kvällens snyggast färgsatta byxor fick han ställa upp på lite posering!


En kort stund var det mest fest nere vid bryggan, av självklara anlednigar.


Nämner inga namn, men det finns två i gänget som tydligen är lite mer för att posera än andra...


Pålle fick inte delta i musiktävlingen den här gången. Istället fick han spela upp låtarna för oss andra. Detta kom nog att bli den svåraste musiktävlingen som avgjorts.


"Koka kaffet, skaka grädden, hot shot, hot shot, hot shot"
Tydligen har de fått hot shotpippi i gänget, och Pålle serverade sådana på löpande band!

  
När sen mörkret och kylan började sänka sig tändes en värmande eld.
Då var alla bra i gasen och allsång och skrål ekade högt i skogen!

 
En del frös, andra hade tempot uppe (vilket tempo avslöjas inte, men gissar man lite vilt kan det finns det flera olika allternativ. Det kan vara dryckestempot, där alkoholen går in går också energin in heter det väl?) Oavsett om man frös eller inte så tror jag att alla hade lika kul!

 
ALLSÅNG! Pålle satt väl så gott som fastklistrad vid sin gitarr större delen av kvällen. Som ni ser tyckte Emil om detta och han gick all in i sången! Kan väl så här dagen efter konstatera att allsång och brandrök inte är det bästa för halsen, men vem fan tänker på det när stämningen är på topp? Dessutom uttalades tydligen talessättet "Pacta sunt servanda" (avtal är till för att hållas) Tydligen är herrgänget beredda på att betala för en viss sorts kurs för oss tjejer...

 
Om det inte heter "där alkoholen går in går också energin in" så kanske det istället heter "där alkoholen går in, går vettet ut". I takt med kvällen föll mer och mer slutade alla att använda filtarna. Tydligen var det annat som kunde hålla oss varma...


Angelica får äran att visa upp mina fina solglasögon som var hela när partajet började. Men tydligen var det inte meningen att man skulle använda dem när man åkte fyrhjuling... För efter att ha åkt med Erika på en vansinnesfärd satt inte glasögonen kvar på mitt huvud, och som ni ser på bilden var de inte så hela. (Vansinnes färd, ja! Det räcker, ni får själva fundera på farten Erika pressade upp leksaken i.)



Jag tror att födelsebarnet var nöjd med festen! Och, i den bästa av världar hade den fått sluta så här! I stället skulle Peter in och kolla in kaklet i badrummet. Det han missade var att man inte skall köra pannan i kakel. En enorm bula pryder just hans huvud. Som tur var gick det bra!



En del av Peters present!
Han behövde aldrig hugga in på den dock.
Utan killarna var snälla och se till att han hade något att dricka hela tiden...



Kvällen var riktigt trevlig och jag måste nog avsluta det med ett kommande klassiskt citat av Lukas, som lyckades måla in sig i hörnet.

Jag: Jasså, du har dig själv som bakgrund på telefonen.
Lukas: Ja, jag får ha det när ingen annan tycker om mig.
Jag: Men jag tycker om dig.
Lukas: Det är inte samma sak.
...
Lukas: Oj, jag menar jag har det för att veta att det är min. *host* Nu gjorde jag bort mig ordentligt va...

SE - ALDRIG MER!

Min hemska jävla skittelefon har varit på lagnig i tre veckor. Kontakten hade gått sönder, så den tog inte emot laddning och handsfreen glappade. (Min handsfree kostar 400 kr, vilket jag tycker är rätt rätt mycket pengar. Hon som tog emot min telefon när jag lämnade in den föreslog att jag skulle köpa ett trådlöst headset istället för att laga den. Klart jag ville lägga mer pengar när produkterna inte funkar...) I och med lagningen uppdaterade de också programvaran.

Well, jag hämtade min telefon i tisdags. Och vad kommer jag hem till? Min handsfree (Med kontroll skall poängteras kanske. Köpte det just för kontrollen.) hittas inte av telefonen. Så jag startade ett litet hemmatest. Handsfreen med kontroll funkade utmärkt i mina andra telefonen. En annan handsfree, som följde med i kartongen, funkade i min lagade telefon. MÄRKLIGT


Så, dagen efter ringer jag till SE för att se vad det kan göra. Den första personen jag pratade med skyllde på handsfreen, men innan han hann säga vad han ansåg bröts samtalet. Så då ringde jag upp och kom fram till en (lite klokare) person. Han frågade lite om problemen och bad sen att få återkomma efter att ha pratat med sina kollegor. Ett par timmar senare hör han av sig och berättar att när telefonen uppdateras så är det inte säkert att ens tillbehör är kompatibla. Det är något man måste ha med sig när man lämnar in den. (Märkligt att de inte kan göra uppdateringar som blir kompatibla med sina egenproducerade tillbehör.) Efter att han berättat detta säger han att de ville kompensera mig för problemet. För att göra det enkelt så vill jag visade det med bilder.


Den här handsfreen är det jag har.

Dessa produkterna erbjöd de mig som kompensation:

1    2    3    4


Det enda jag kunde svara då var: Ja du, inget av det du erbjuder mig är likvärdigt med den produkten jag har och har behov av.

Svaret jag fick var att han kunde prata med kollegan igen och försvann 10 minuter. När han sen återkommer börjar han igen: Ja alltså, min kollega säger att i och med uppdateringen så kan det bli så att produkter inte längre är kompatibla... Där tröttnade jag på honom och bad honom skicka mig billaddaren och sen berättade jag för honom att det avgjorde saken, att jag aldrig mer kommer köpa deras produkter mer. Det var inte sagt för att jag kände mig illa bemött, utan för att SE verkligen gör kassa produkter och inte kan vara lite serviceminded.


(Idag åkte jag helt enkelt och lämnade tillbaka min handsfree. NU längtar jag verkligen till att jag kan köpa mig en ny telefon från ett bättre företag!)

Idag har jag...

Vilken dag jag har haft idag. Skithäftig dag. Och jag har återigen lärt mig mycket. Om mig själv och andra. Jag förvånade mig själv också. Eller ja, inte förvånade mig. Men jag insåg att jag faktiskt klarade saker som jag varit osäker på. Fantastiskt!


Idag har jag fått se tacksamhet i sin renaste form! Otroligt häftigt!



Sen hade jag ett samtal med min katt. Jag ifrågasatte varför det bara är jag som tar hand om hemmet. Jag satte foten innanför dörren och kände att deras bur/låda behövde rengöras. Jag frågade henne om hon kunde tänka sig att städa efter henne. Hon tittade på mig som om jag var från Grekland. Så, det var bara för mig att städa för dem och vara glad. Mina underbara småhårbollar!


Nu skall jag hoppa i säng, eftersom det är en ny dag imorgon. En ny dag att lära sig massa nya saker igen. Det är kul att gå till jobbet, vill jag lova!


God natt!

När senast...

...satt du på en 3-timmarsförelsäning som kändes som en 3-minuterssammankomst?

Jag var på en sådan idag. En helt fantastiskt föreläsning. Allt jag ville göra efteråt var att åka tillbaka till jobbet och skriva ner allt jag hört idag. Föreläsningen var Mr. Tourettes och jag av och med Pelle Sandstrak. Pelle berättar öppet om hur hans liv sett ut. Hur han hade det som barn, ung och sen hur illa det faktiskt gick. Innan han fick hjälp, eller som han kanske skulle sagt det, innan någon såg mig, gick in i mig och bekräftade mig.

Som vanligt satt jag där och antecknade och när jag såg mig runt så var det inte många andra som skrev så frenetiskt som jag gjorde. Som vanligt. Jag läste på hans hemsida att han råder publiken att lyssna och fundera under tiden han pratar och kanske skriva ner stödord under tiden. Men jag skrev som sagt som en besatt, vilket gjorde att jag kunde återberätta den för min mamma efteråt. (Ja, är jag med om något som påverkar mig så mycket så vill jag bara få ur mig det till andra efteråt. Fast, jag ringde mamma för att be henne logga in på min internetbank och kolla mitt saldo snabbt så jag slapp ett dyrt samtal till min telefonbank. 20 minuter efter att jag ringt gjorde hon den kollen för mig...)


Väl tillbaka på jobbet efter föreläsningen satt jag mig och skrev rent mina anteckningar. Eller ja, hälften av dem. Jag skrev i en timma och då hade jag skrivit 5 fullskrivan sidor i ett worddokument. Då hade jag hälften av anteckningarna kvar. Skrev jag då bara anteckningarna? Nej, jag skrev och skrev och skrev om allt han berättat om. Wow, vilken föreläsning! Jag skulle lätt se den igen! Får du chansen, se den! ABSOLUT!!


Om du inte får chansen att se föreläsningen så kan du läsa hans bok "Mr Tourette och Jag".
Det finns ett filmbolag som köpt rättigheterna för den, så den kommer komma som film dessutom. Kanonbra! 


Allt jag kan säga: SE SE SE!



Jag vet att mina kollegor i Kungälv pratade om den för länge sen, tror att någon eller några av dem såg den. Jag ville se den, men kunde inte. Då var jag jätteledsen för det, men idag är jag glad att jag inte såg den då. För, då hade jag ingen kunskap om tics och tvångsbeteenden. Nu har jag det, och kunde göra egna reflektioner. Skithäftigt! 

Tanken var after work...




...men det blev väl mer eller mindre fest!

Tjejerna kom hem till mig i fredags och strax var pratet och skrattet i full gång. Vi exprimenterade oss fram med smakerna på våra daiquiris. Stämningen var på topp hela vägen! Planen var väl först att ta oss in till stan och sitta på någon uteservering (det var i alla fall det jag hade föreslagit veckan innan när vi bestämde oss för att träffas) men Malene och Erika hade redan bestämt att de ville till hatten och Cit Cat-club. Något vi andra inte var sena att hänga på, eftersom vädret var allt annat än uteserveringsväder. Borta på Hatten dansade vi och hade kul. Men, vad få "kändisar" som var där. Jag själv träffade bara två som det blev en hel del tjöt med. Sen kom Malene och hämtade mig, för det var dags för "Det gör ont-dansen". Synd att vi inte hade tillgång till innebandyklubbor bara, eller hur Malene?

Klockan 2 stängde stället och det var bara att ställa sig i kön för att få ut våra ytterkläder. Medan Angelica och Malene fick skjuts hem så promenerade jag, Sandra, Sofia och Erika hemåt. Mest för att jag började bli hungrig och Sandra och Sofia kunde tänka sig lite mat de med. När jag sen gick den sista biten hem var jag tvungen att ta av mig skorna, oj vad ont jag hade i fötterna. Men, den som vill vara fin får lida pin. Eller hur?

Kvällen blev verkligen jättekul och jag hoppas att de andra är lika på att göra om detta snart igen!
RSS 2.0