Någon behöver göra något åt saken!

Min söta svägerska Hanna är på mig om min utväxt! Det har hon varit länge nu. Men, eftersom de kontanta medlen inte riktigt varit på min sida efter (plugg)tiden i Stockholm så har jag låtit det bero. Men, återigen var hon på mig igår när jag skulle åka hem. Så, ja. Jag får väl göra något åt saken. SEN! För det är inte det värsta just nu. Utan jag har verkligen börjat störa mig på en helt annan sak. Nämligen min så kallade "argrynka" i pannan. Det känns verkligen som den bara blir djupare och djupare! Jag vill inte ha den i mitt ansikte! Någon som har något tips för hur jag skall få bort den? Jag skall prata med min hudterapeut och se vad hon har att rekommendera. Hittade små annonser i Kungälvs posten om olika ingrepp för att ta bort rynkor. Kanske får kolla in dem mer vad det lider?


Ni ser ju själva, det ser ju mycket bättre ut utan rynkan...

En webkam och nätanslutning så går en resa framåt...

Ja, hur gör man för att få en jobbig resa att gå framåt? Tja, tåget är duktigt på att rulla visserligen, men det kan bli lätt långtråkigt att sitta här, så jag lekte med min webkam och sen i photoshop! (Vad gäller nätverksanslutningen så har jag haft ström ända sen Stockholm. POSITIVT! Nu är jag snart i Skövde. :)




Dåliga bilder kanske, men kolla huden...

TACK ALLA!

Dagarna går, och verkligheten blir inte annorlunda. Det är som det är. Det som skett har skett och det går inte att göra ogjort. Jag är enromt glad för allas stöd, även av er som fortfarande inte riktigt vet vad det är som har hänt. Livet är vad livet är. Man kan aldrig förbereda sig på vad som komma skall. Just nu består livet i massa plågsamma delar, små saker som hela tiden påminner om det som hänt. TVn står för mycket av minnesbilderna. Igår var det en film som genast fick mig att gråta, här omdagen ett program om bilar.

Det är så värmande att höra att andra tänker på mig, att de oroar sig för hur jag tar det som hänt. Det är skönt att veta att man aldrig är ensam, att det finns vänner som vill låna ut sitt lyssnade öra. Men, jag orkar inte ringa alla. Men, jag är oerhört glad att veta att ni finns! TACK!


Du fattas oss...

När natten sänker sig...

Tre nätter avklarade sen den hemska sanningen berättades för mig. Första natten däckade jag av utmattning, andra natten fixade min huvudvärk så att jag somnade. Den tredje natten blev den svåraste. Dagarna går bra, då finns det ljud och liv runt mig, vilket gör att det går att konsentrera och fokusera på annat. När lampan släcktes inatt kom samma bildspel upp på näthinnan igen. Visst, emellanåt kommer det upp fina bilder, vackra bilder, men större delen av tiden är det de hemska bilderna, de fasansfulla bilderna. Där i mörkret och tystnaden var det bara att försöka tänka bort dem, men det är lättare sagt än gjort. Ännu fler blöta, salta tårar rann ner för mina kinder. Och jag vet att än är de inte slut!


Ytterst små saker kan få dem att börja rulla igen. Ett program om hur någon hängiven bilmekare förvandlar ett ras till en toppcareta, ljudet av hur någon backar fort, ett varmt och hjärtligt skratt eller bara ett minne av hur jag blev utskälld när jag var liten. Eller, värst av allt, tanken på min egen pappas sorg just nu! Den här situationen, den här händelsen är svår för alla parter. Alla har svårt på sitt sätt. Men, att höra min pappas sorg är aå jobbigt att bära. Jag vill kunna ta den biten ifrån honom. Min logiska och rationella pappa. Han kan inte ta till det nu, för detta är varken logiskt eller rationellt. Detta är bara hemskt, svårt, tragiskt och fullkomligt obegripligt!


Nu skall jag försöka få en stunds sömn. Försvagad som jag är har jag till råga på allt lyckats gråta till mig en tung och jobbig förkylning. Min kropp är emot mig, bara att ta på sig kläderna i morse kändes som ett elitträningspass. Fullkomligt utmattad efteråt! Näsan är totaltät och trots det så rinner den konstant. Huvudet börjar lätta lite, men emellanåt känns det som den håller på att explodera. Så, god natt för stunden!

Jag har gått och blivit kär...! I världen ...

dsc01783 (MMS)

Jag har gått och blivit kär...! I världen charmigaste hund Blixten. Vi har varit ute i en och en halv timme idag. Jag hade kort en boll till honom, vilket uppskattades big time! Nu tar vi igen oss framför tvn tillsammans med myskatten Lacke. Skön fredag med andra ord!

Det gör ont idag...

Att något kan vara så ofattbart!

Att sådan hemsk fakta inte vill stanna kvar!

Att det logiska blir så ologiskt!

Jag vill inte veta, jag vill inte höra, jag vill inte tänka och jag vill inte ha de hemska mentala bilderna brännande bakom ögonlocken! Jag vill vrida tillbaka klockan ett par dagar, så att det kan bli ogjort!


Jag funderar, hjälper det att sicka in fingrarna i öronen och knipa hårt med ögonen? Kan man då ändra på det som spelas upp just nu. Varför kan man inte få skriva historien innan den utspelar sig? Varför kan man inte få förbereda sig?


Ofattbart, tragiskt, svårt, hemskt. OLOGISKT!

110 km förvirring!

Fick ett hemskt besked hemifrån idag. Det är drygt fyra timmar sen, och det tog en stund att ta in det. Nu är det inne, och jag kan inte fatta det. Dessutom dyker det upp riktigt hemska bilder på näthinnan med jämna mellanrum. Huvudet är märkligt tomt, trots att tankarna far fram och tillbaka i höga hastigheter. Precis som alltid, när det är något svårt som berättas så blir det bara värre och värre ju fler timmar som passerar dessutom.

Trots detta är jag riktigt glad, min underbaraste Malin skall flytta tillbaka till Kungälv. Snart dessutom. De har fått lägenhet uppe i Ulvegärde, om jag förstått allt rätt. Nu blir det gemensam träning och många mer sociala stunder för oss! Underbart. Det har varit jobbigt att ha henne i Uddevalla!


Fasiken, ett hypertungt besked och ett überroligt besked på samma dag. Snacka om att allt krockar! Jag skall försöka lägga undan alla tankar en stund och gå och simma.


Orden finns inte där idag märker jag, det är svårt att skriva...

Och så här såg det ut ett dygn sen

0-6470a4b60d020c9314eef2285a152076.png

Och så här såg det ut ett dygn senare... Och jag vet varför. I natt när vi tog en Blixtenpromenad så deklarerade Christofer att han skulle städa ordentligt idag, varpå jag sa att han inte skulle svära och att vi garanterat skulle få regn alternativt snön idag. Och, vad fick vi? Bäst för honom att han städar nu!

Titta titta. Det är grönt! Jag tro

0-4ffd6a33c2c9df681894e3afaa0de66d.png

Titta titta. Det är grönt! Jag tror minsann att snön är på väg bort. Vår i luften till och med? Det är fullkomligt underbart. Näst fyra månader med snö är kanske till ända? I så fall är jag nog inte ensam om att tycka om det läget!

Keep On Walking



Salem Al Fakir - Keep On Walking

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I have a long road ahead of me
It’s cloudy and dark ahead of me
Will I ever get through to the end?
Been down this sling so many times before
And I told myself I would do it no more
Now I’m back on the same road again

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

There’s some twists and turns I’ve gotta clear
But when I’m done the end will soon appear
I can leave my troubles behind

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I never stopped believing
I know what I should do,
just let the light guide me through

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

I was aiming for the sky,
ended up flat on the ground
But once again the sun is rising,
I better keep on walking
Keep on walking

Dagens to do

När jag tänker efter är det väl egentligen inte så mycket jag skall göra.

1. Gå ut med Doris och springa
2. Duscha
3. Å-å-åka pendeltåg
4. Knalla till Nikon och hämta min kamera.


Jag fyllde helt enkelt ut listan med helt onödiga saker för att den skulle se längre ut.
Nu tar jag mig i kragen och går ut och springer.

Jag har varit i Stockhol och vänt.

6807dfa1e85be07abd83a7a6c6ef4e7a.png

Jag har varit i Stockhol och vänt. Typ. Fy, alla har verkligen bråttom överallt och ingenstans. Varför? Hela tiden. Jag blir stressad bara av att se det. Ändå finns det en liten lockelse att flytta hit. Det har dock inget med tunnelbanor, gnaget eller stressen. Nä, i såna fall är det för att hitta nya spår i livet. Hm, det tåls att tänka på. Nu ska jag lyssna på Anna Bergendahl. Och nej, den har verkligen inte blivit bättre. Låtens text tycker inte jag stämmer in på en 18-åring. Oj, det änna ett väldigt blandat inlägg nu. Mmm, jag är kluven...

All I wanted was you!


Erik Hassle - All I wanted was you
(Dra fram till 2:15 där låten börjar.)

And Emilia, tell them how sorry I am
And Emilia, this wasn't part of the plan
This is the part that nobody mentions
I hope that you know all my intentions were true
All that I wanted was you

Go on, I will be fine
Go on, take all the time you need
This ain't your fall, why don't you listen
We're different that's all
That's only so much I can do
All that I wanted was you

Oh-oh-oh-oh-ohh
All that I wanted was you
Oh-oh-oh-oh-ohh
All that I wanted was you
Only you

And Emilia, won't you remember the good
And Emilia, we gave it all that we could
This is the part that nobody mentions
I hope that you know all my intentions were true
All that I wanted was you

Oh-oh-oh-oh-ohh
All that I wanted was you
Oh-oh-oh-oh-ohh
All that I wanted was you
Only you, Emilia

Vi tar med oss fika bort till hagen va?

Igår när vi var i hagen med Doris enades jag och Emma om att vi borde tagit med oss lite fika. Detta eftersom solen stod på så underbart och trots att den ligger mellan två rätt traffikerade vägar så känns det ändå som en fridfull plats. Perfekt för lite fika med andra ord! Därför, visa av erfarenhet, tog vi med oss te och kakor bort idag. Vilket lyckokast! För, det var lika skönt idag, om inte skönare! Solen var varm och skön och teet smakade verkligen ljuvligt! Inte för att det behövde värma oss, för varma var vi. Utan mest för att det var gott och trevligt.

  
Sol, snö och fika...
...det är mina drömmar vävda av!


Doris sprang så klart efter sin boll, men så fort vi tog fram kakorna stod hon och drägglade framför oss. Det var inte svårt att undgå att även hon ville ha lite drömmar. Därför ordnade Emma ett (hund)godisregn åt Doris. Det vill säga, hon kastade ut godis i snön, så att Doris kunde använda sin nos och leta reda på dem medan vi fikade. Tji fick hon, Doris var inte alls intresserad att jobba för lite godsaker. Hon var snabbt tillbaka hos oss, för att sukta efter kakor. Därför kommer det finnas hundar som blir lyckliga när de kommer till hagen, det finns godis överallt, bara för hundarna att nosa upp.

Däremot blev hon mycket glad när det var dags för bollek. När vi var aktiva så att säga. Omedvetet ställde hon där med också upp på en photo shoot! Emma ville ha bilder på henne, eftersom hon inte varit fotad på länge. Jag ville ha bilder på henne för att hon är så go. Och, det blev en hel del bra bilder måste jag säga. Tillslut tröttnade hon på att jaga bollen dock, och ställde sig och åt snö istället. Då hade vi varit i hagen långt över en timma, så då bestämde vi oss för att knata hemåt istället. Något Doris inte tackade nej till!



Det gäller att slå klackarna i taket när man får chansen...

Bättre sent än aldrig heter det va?

Flera av er där hemma har frågat vad Doris är för en hund, och jag har lovat att visa henne här i bloggen. Något som inte blivit av, jag har varit lite lat. Och sen har jag inte fått så bra bilder på henne. Men, idag när vi var ute i hagen och lekte med henne så lyckades jag att få ett par fina bilder. Därför passar jag på här och nu att lägga ut henne så ni får se vilken going hon är.


Kasta en gång till, kasta en gång till. SNÄLLA!!


Fullt ös hela tiden. Jag hann knappt sparka iväg bollen innan hon hade sprungit i kapp den, fångat den och var på väg tillbaka. Vet inte hur många gånger jag fick sparka iväg bollen till henne, och hon var lika glad varje gång det hände. Fast, efter en bra stunds lek så började tungan hänga mer utanför än innanför så då ställde hon sig en bra bit bort från oss och åt snö istället. Så då gick bestämde vi oss för att gå hem igen.


Angelica hade inte en chans mot Doris som hela tiden låg 10 steg före...

Dag 152

Mina tabletter tog inte slut idag, det är ytterligare en månad kvar. Ungefär i alla fall. Den andra april är det slut. Jag är lite lätt trött på tabletterna nu, därför har det blivit lite slarv ett tag. Jag skall ju inte förtära mejeriprodukter tre timmar före eller tre timmar efter att jag tagit en kapsel. Förra lördagen insåg jag, först efter att jag svalt kapseln, att jag tagit den med ett stort glas mjölk. BRA ANGELICA! Så, det är bara att fortsätta att knapra de färgglada kapslarna och fortsätta hoppas på att resultatet kommer bli varaktigt och bestående.

Det är ju INGEN som vet hur det kommer bli. Lite spännande är det! Men vilket nederlag om skiten kommer tillbaka! Jag fasar inför det!


Nu äntligen börjar jag trivas med mitt ansikte. Nu smäller jag liksom inte av när jag ser mig i spegeln och ser att jag fått en liten finne eller så under näsan. (Det är där eller på hakan de dyker upp nu för tiden. Kinderna och hakbenen är numer förskonade från utbrott.) Snälla snälla, låt det få vara kvar så! Får prata med min hudterapeut hur jag skall gå tillväga för att behålla detta fina!



Därför får ni också vänta på före- och efterbilder! Jag vill visa upp hur jag kunde se ut och hur jag ser ut så ni ser vilken enorm skillnad det blivit. Tur att det är så många dagar kvar nu i alla fall. Snart kommer resultatet upp!

Noterar att frökens träningsfrekvens baske mig...

...gått upp ett par snäpp de senaste veckorna också!

Japp, träningsfrekvensen har ökat stadigt! På fem veckor har jag tränat 13 gånger. (Då är dagens kommande löpträning inräknad.) Det har mest varit simning, men nu har även löpningen kommit igång. Ett par besök på gymmet är gjort också. Men eftersom det är så hiskeligt dyrt, (75 kr men då ingår bad, gym och en kort soltid. Dock är det ett rån om man får betala det priset trots att bassängen är stängd) så har jag inte råd att göra det mer som det känns. Men, löpning och simning är kanon.

Idag har jag en enorm träningsvärk i ljumskar/höfter. Det är ett smärre helvete att ta sig upp från liggande ställning. Sa just till Christofer att det känns som jag är 80 år just nu. Och han replikerar "Det är konstigt att man känner sig äldre när man börjar träna" Men det bästa mot elak och ihållande träningsvärk är ju att hoppa på´t igen. Så om en halvtimme skall vi ut och köra lite löpträning. Får sällis av Christofer och Blixten. Får se hur länge de pallar, om jag kanske får ta en egen runda efteråt eller om jag har chans att ta ut mig ihop med dem. Det får vi se om ett par timmar.

Igår var vi i alla fall och simmade och det gick riktigt bra. I vattnet kände jag inte av träningsvärken på samma sätt. Det var rätt befriande att simma faktiskt. Testade på ett par vändor ryggcrawl också, och det gick rätt bra. Förutom att jag ansträngde benen lite för mycket och orsakade svallvågor över ansiktet i vissa tag. Alex menade på att jag fuskade först, men när jag berättade för honom att det var lika mycket träning att ryggcrawla som att bröstsimma så gav han sig. Jag finslipade min tid lite dessutom. 1500 meter på 41 minuter. Det var en kapning med 3 minuter. Så, jag är riktigt nöjd. Alex ökar sitt längdantal med 5 längder varje gång. Igår tog han 40 längder på 27-28 minuter. Christofer fortsätter köra 40 längder, men den jäkeln börjar komma upp i min kondition. Igår fick jag verkligen ligga i för att komma om honom. Det gjorde jag aldrig. (Dock har jag ett försvar, och det var att jag då och då stannade upp för att säga ett par ord antingen till honom eller till Alex. Med andra ord sinkade jag mig själv. Typ.)


Träningen som varit:
V.6
Tisdag: Simning 1000 meter. 40-45 minuter
Söndag: Simning 1000 meter. 27 minuter (Samt lite gym)

V.7
Onsdag: Simning 1000 m. 27 minuter
Söndag: Simning 1000 m. 26 minuter

v.8
Fredag: Simning 1000 m. 26-27 minuter
Söndag: Simning 1000 m. 26 minuter

V.9
Onsdag: Simning 1000 m. 26 minuter
Lördag: Simnig 1500 m. 45 minuter

V.10
Måndag: Gymmet 45 minuter. (3 dagar träningsvärk som resultat.)
Onsdag: Simning 1500 m. 44 minuter
(Torsdag: 14000 steg promenerade)
Fredag: Löpning 4-5 km. ca. 30 minuter
Lördag: Simning 1500 m. 41 minuter
Söndag: Löpning: Löpning 2-2,5 km. Ca. 20-25 minuter. Hårt tempo p.g.a. Blixten.

Detta är den kontrollerade träningen eller vad jag skall säga. Sen har det ju varit många hundpromenader. Visserligen, den senaste veckan har jag inte gått alls så många steg som de andra veckorna. Men, då var det ju å andra sidan mycket mer träning. 2 veckor kvar här uppe, det är bara att ge gärnet och fortsätta på i samma takt. Det är underbart med träning. Jag är på gång. Nu har jag fått igång två karlar att träna, nu skall jag hem och peppa Tina till träning. It feels nice!

Jag kan bara fråga...

...hur fan det gick till att Anna tog hem hela skiten?

Vad fan, som någon sa: Det låter som hon har svalt micken när hon sjunger. Och nej, jag har aldrig gillat henne innan och kommer inte heller att börja gilla henne. Och jag har röstat två gånger så jag får tydligen klaga på att rätt låt vann inte! För huvva, den är ju jättetråkig. Eeeeh, äääääum, eeeeeeh. Nä tack! Om jag får säga det, så har vi inte någon som helst chans i Eurovison igen. Men det var väl roligt det då..

Innan jurygrupperna har avgett sina röster...

...vill jag bara säga att jag röstar på:

Salem Al Fakir -  Keep on Walking

eller

Darin - You´re out of my life



De jag inte hejar på är:

Ola - Unstoppable

eller

Anna - This is my life

Tjejklassikern?

Nu har jag googlat! Japp, känslan finns kvar. Jag vill klara tjejklassikern. Basta!

100 km cykling, 30 km längdskidåkning, 10 km löpning och 1 km simning.
 

Det som känns mest tungt när jag tänker på det är inte att det ligger SJUKT mycket träning bakom en sådan bedrift. För det är en bedrift att ta sig runt alla de loppen. Det som mest känns som ett hinder är all utrustning som krävs. Jag har en finfin cykel, men den kommer nog vara för "tung" att cykla 100 km på. Jag har inga längdskidor, men det skall väl gå att köpa ett par dugliga begagnat? Behöver man någon våt/torrdräkt när man hoppar på simningen? Nya löpardojor är ett måste! Ni hör direkt, det är inte småslantar som skall hostas upp.

Träningen är jag inte rädd för! Inte det minsta. Det kommer krävas mycket konditionsträning men också en hel del styrka. 

Därför har jag googlat. Jag har försökt hitta hur man lägger upp sin träning för att ta sig igenom detta. Och jag blev bara positiv av det jag läste. För, det kändes som att det varit många töser där ute i landet som plötsligt bestämt sig för att ta sig igenom klassikern, och börjat träna trots att det bara var kort tid till deras första lopp. Sen har de tagit sig igenom det utan problem.

Fast det är klart, det som verkar vara svårast att träna till är nog tjejvasan. Jag menar, det är ju inte varje år vi har så här mycket snö som vi har nu. Det måste ha varit ett idealiskt år att genomföra Vasaloppet på. Det har ju funnits enorma möjligheter att träna teknik på. Åter ett men kommer upp, det verkar som att många töser inte tränat så mycket på just snö heller inför sina skidlopp. Utan de har mest tränat kondition. Så, det skulle inte vara några problem.

OM jag VILL KAN jag!


Sen om jag utför det nästa år eller om tre år, det vet jag inte nu. Det jag vet är att jag skall ta kontakt med Annika, som har utfört detta. För två er sen faktiskt. Hon borde kunna ge värdefulla tips. Hon har tidigare sagt åt mig att göra det, att det är en enorm kick! (Jag läste just ett blogginlägg av en kvinna som klarart tjejklassikern. Hennes största vinst i det var att hon gått emot sig själv, vågat tro på sig och inte låtit sig ge upp när det blev tungt. Word på det. Att hon sen året efter klarade Vasaloppet är än mer peppande att läsa!)



NU KÖR VI?!

Träningsvärk kommer redan krypande!

Solen lyste stort på himlen idag, så vad var inte lämpligare än att gå ut och testa lite löpträning. Visserligen var alla vägar isiga och hala, men sådana saker får man inte låta stoppa en! Så jag drog på mig träningskläderna, löpskorna och ploppade in musik i öronen. Lady Gagas upptempolåtar fick uppgiften att peppa mig. Promenerade ungefär 5 minuter för att liksom värma upp kroppen. När jag sen började jogga lite lätt hade jag tänkt att det nog skulle bli intervallträning idag. Det är ju långt över ett halvår sen jag löptränade förra gången, så det fanns risk att jag inte skulle palla så långa sträckor.

Men, efter att ha tagit mig upp för ett par rätt tunga backar så kände jag att jag hade ett bra flås så jag kunde lika gärna fortsätta. Första tanken var att springa den slingan som vi brukar gå när vi är ute på hundpromenader. Dock kändes den plötsligt väldigt kort, så jag bestämde mig för att ta den längre promenadsträckan istället. Flåset var med mig så varför sluta springa?

Det kom ett par partier som var lite tyngre, det var backigt och asfalt. Inte de bästa förutsättnignarna. Men vill man springa, så springer man. Det är bara att bestämma sig för det och hålla fast vid det. När jag tillslut var på väg mot startpunkten igen så var det inte alls svårt att motivera mig till att fortsätta springa. Det var ju sååå nära! Vet inte exakt hur långt det blev, men det tog drygt en halvtimme så någonstans mellan 4 och 5 km blev det! Kanske dags att anmäla sig till Vårruset, Blodomloppet och Midnattsloppet? Någon som skall med?


Nä, nu får snön försvinna! Nu skall det bli löpträning igen! Underbar träning! Segt, men skönt!

Och Martin sa:

Påminn mig att aldrig slåss med dig. Jag skulle få spö på grund av dina armmuskler!


Där stod jag och vispade ihop en vanlig kladdkakesmet när Martin förskräckt utbrister i detta nästan klassiska citat! Varför? För att jag vispade utav bara den, för att sockret och ägget skulle bli luftigt så klart. Martin hade ingen elvisp så det var bara att fatta ett redigt tag om balongvispen och köra på. Och nog finns det kraft i mina armar tydligen. För det krävdes bara ett par tag i skålen innan Martin bad mig om detta!

Sen skulle jag då vispa lite grädde till kakan. Och på två minuter hade jag vispat 2,5 dl mellangrädde till en pluffsig, lufttig massa! Impressive?
Yä, om du frågar mig. Det var nog nytt rekord för mig nämligen!


I måndags tyckte en vän att jag skulle måla mig grön och skaffa lila byxor.
För, tränade jag mig biffig kunde jag lika väl gå all in som Hulken.
Imorgon blir det nog en löptur på förmiddagen bara för att!
Så sjukt taggad som jag är nu inför träningen. Så otroligt skönt att känna detta flowet!
Simkort skall införskaffas hemma. Varva sim- och gymträning!
Like a lot!


Blev just nu otroligt sugen på att testa och fullfölja damklassikern. Undra, hinner jag träna upp mig för att göra det nästa år? Det hade varit grymt, och jag tror att jag har såpass mycket vinnarskalle att jag skulle klara det.
Någon som vill vara med?

Min kamera bor hos Nikon för närva

0-27609d3575fb7e015692dadbec5efc3d.png

Min kamera bor hos Nikon för närvarande. Med andra ord hittade jag till Råsundavägen 12. Fast, min vän var snäll och visade mig. Teknikern sa att det var ett uppenbart fel med linsen. De skulle kolla på det och ge mig ett kostnadsförslag innan de lagar den. Detta för att jag ska hinna prata med bolaget som jag har en trygghetsförsäkring hos. Det har jag gjort, och från att de får kostnadsförslaget så skulle jag då svar från dem inom 24h ifall de kan ersätta mig. Med min vanliga otur lär jag väl inte få det. Jag har säkert köpt en helt oduglig försäkring. Men, jag ska inte såga den helt än. Och,kostnaderna var inte genomblodiga som jag förstod det. Mellan 350 och 850 beroende på felets karaktär. Jaja, snart har jag en din kamera i alla fall. De skulle göra en rengöring på den, det var gratis. Mmm, snart kan jag fota en massa igen!

Photo shoot i Märsta!

I söndags var jag och ALex ute på promenad. Detta för att jag var sugen på att fotografera snön! Men, min kamera är inte riktigt sóm den skall vara hävdar jag, (så jag skall till Nikon i Solna idag och se om de kan titta lite snabbt på den) så därför vart det svårt att ta kort på bara snön. Istället bad jag Alex att ta lite bilder på mig, och han lyckads faktiskt knäppa ett par riktigt bra! Fotografering i all ära, det är jättekul! Men jag tror nog nästan att redigering är lite roligare! Här på dessa bilderna har jag fixat lite detaljer, speciellt på den översta till vänster och den understa. Kan ni se vilka? Den översta till höger har också fått sig en omgång, men där tror jag inte ni kan gissa vad jag har fixat bort eller lagt till. Men gissa, det är kul och se om någon kan komma i närheten av vad jag har gjort.

Just nu längtar jag faktiskt hem lite grann. För många år sen hade jag och Malin som sysselsättning att ta kort i tid och otid. Det blev många fotosessioner minsann! Just nu önskar jag att vi kunde göra det igen. Det var så himla kul! Jag vågar inte tänka på hur många Gb bilder det finns på oss. De flesta ligger hemma på min stationära burk. Måste kolla upp det, och be Malin att skicka över det jag inte har kvar.


Så här såg det ut på den tiden...
Jag saknar frisyren, den skall tillbaka så fort jag får råd att gå till frisören.
(I was f*****g hot...)

Ny distans påbörjad!

Igår var jag och Alex och simmade innan matchen, (som jag sov mig igenom) mellan AIK-IFK. Eftersom jag förra veckan började inse att det inte går att nöta på så mycket mer för att slå PB:t på 1000 meter så valde jag istället att simma en längre stund. Efter 1000 meter bestämde sig Alex för att simma 10 längder till, alltså 250 meter längre. Själv var jag stursk, som vanligt och bestämde mig för 20 längder till. När 14 var gjorda fick jag åter igen för mig att tävla. Det är underbart att tävla, speciellt om man vet att man egenligen inte har så mycket att komma med. Jag tävlade helt enkelt mot klockan. Vid vändningen inför längd ett av sex säger jag till Alex "Tror du att jag klarar 6 längder på 4 minuter?" Anledningen till det var att om jag klarde så hade jag simmat 1500 meter på 45 minuter. Alex peppade mig och sa att det skulle jag klara.

De två första längderna tog jag på 1 minut och 5 sekunder. De två efterföljande tog jag på 1 minut och 15 sekunder. Inför sista paret längder peppade Alex och sa åt mig att simma som fan, jag hade 1 minut och 40 sekunder på mig. Och jag simmade, för allt vad bikinityget höll och med en puls som pickade på som ett kaninhjärta dunkade jag handen i kanten innan de sista sekunderna försvann. Och trött, det var jag efter det!


Så, nu är det bara att försöka slå den tiden också! Under min simstund igår kom jag fram till att ett par simglasögon skulle vara bra att ha, så att jag kan pusta och frusta under vatten hur mycket som helst. Som det är nu frustar jag bara upp vatten i ögonen, vilket gör det svårt för mig att simma och se samtidigt. Så idag var Alex gullig och letade upp ett par fina blå (och vita) simglasögon till mig. Det är väl bar att sätta på mig dem nästa gång jag går upp till Valstas sim- och sporthall!


Om blickar kunde mörda?

Bokmaraton 2010

Det går inte framåt, jag har börjat läsa en bok som är så seg att jag knappt vill läsa ut den. Dårens dotter skriven av Mian Lodalen. Lånade den av Weronica, för den lät kul på baksidan. Och visst, den har sina små stunder när den är rolig. Men, den är lång och många liknande berättelser, så det är väl ett under om jag läser ut den. Eller ja, utläst kommer den bli, men det går ack så långsamt! (Det går snabbare att äta seg gammal kola kan jag lova.)

Fast, det gör inte så mycket egentligen. För, just nu har jag inga böcker på lager. Frågan är, har jag råd att skaffa mig fler böcker just nu? Eller vänta, jag har en bok som jag hittade på rean. Den hade jag glömt. Tror att den är mer intressant och rolig än den jag håller på med. Bäst att skynda på då, så att jag kan börja med den istället.


Men, nu skall jag ta och göra något vettigt istället. Typ sminka mig eller gå ut och ta kort.
Ha en fin söndag!

Angelica och 11 killar...

...det kan väl bara sluta på ett sätt?

Nä, vad jag vet kan det sluta på väldigt många sätt, så det är bara att gissa. Men, det var en trevlig kväll! Roligast var nog att en stereotypsik, slemmig typ trodde att han skulle få mig på fall. Karln var solariebrun, hade en slickat barr med stekartofs och en alldeles för tight tröja. Han försökte nog allt, men det gick tydligen inte som han ville. Antar att han blev lite sotis på min vän (som tagit med mig till tillställningen) som satt intill mig under kvällen. Det slutade nämligen med att han utmanade honom i en brottningsmatch! Sicken lirare!

Eftersom klockan tickade på som fan, så blev klockan plötsligt tre, vilket gjorde att jag fick sova hos min vän, för att slippa ta mig hem hela vägen till Märsta. Men, vi hade otur och somnade på bussen, så vi fick börja morgonen med en rätt lång promenad. Osis! Så, jag hann bli kallare än en istapp innan jag fick sova!

Det var i alla fall en trevlig kväll! Det var ändå ett par trevliga killar. Tyvärr somnade de trevligaste först. De dryga var vakna ett bra tag till och ägnade sig åt drygheter. Tur att det går att stänga av öronen! Jag var otroligt bergsäker på att IFK skulle vinna dagens match, vilket gjorde att jag gav mig in i ett vad. Ett vad som jag helt enkelt förlorade. Killen som jag slog vad med berättade nyss att jag måste betala det jag lovat. Gå en hel kväll i hans slitna morgonrock och bjuda på öl! Well, vad gör man inte för att få lite spänning i livet.  jag kommer tydligen inte undan...

Nu har det snart gått 6 månader. O

0a2212175de7379d5aa128fbd92a5bbd.png

Nu har det snart gått 6 månader. Och ingen är gladare än jag! När jag började äta min medicin så kändes det som en hel evighet innan de skulle va slut. Som ni ser på bilden är det 11 dags kvar. Ansiktet är riktigt bra. (Skulle visserligen behöva en behandling nu då det är 2 månader sen sist.) Skall med andra ord snart börja med syrabehandlingar. Hoppas hoppas hoppas att det blir det varaktigt resultat. Vill helst inte käka piller hela nästa höst också. Men, det får vi se då. Bild på ansiktet kommer snart!

Nu har jag varit produktiv...

...om jag själv får säga det!

Jag har suttit här på Märsta bibliotek sen klockan 11.30 och jag har faktiskt fått skrivit lite. Nästan hela kapitlet bakgrund. Jag hade kunnat skriva färdigt det egenligen, men jag vill ha orginalkällan till ett stycke så den biten får jag helt enkelt klottra ner på måndag. Planen som följer ser ut som så att jag skall skriva klart arbetet under mån-onsdag nästa vecka. Mängdmässigt är det bara fyra sidor till som skall produceras. Därefter blir det helt ledigt en vecka, innan jag får min kurskamrats arbete som jag skall opponera på. (Det är kanske den värsta biten i hela arbetet, men eftersom det bara är ett PM så går det nog bra.) Vad läraren sen säger om mitt arbete, det får jag väl se om si så där 20 dagar.

Men då så, då tar jag helg nu!

Ack dessa funderingar

Ibland önskar jag att jag kunde få chansen att byta hjärna med någon, slippa ha mina tankar hela tiden. För, på något sätt har jag glidit in i en tänkarprofil som gärna bryter ner allt till att bli problem, svårigheter och trubbel. Jag kan inte vila i att det är bra och att det är fint. Nej, jag funderar och tänker och tror att minsta litet nyans som jag inte räknar med är ett tecken på att det kommer barka åt helvete. Tur att det finns dem som säger till mig, idag var det Alex. (Igen) Han sa åt mig att ta en sak i taget och ta det lugnt så skulle det ljusna borta vid horisonten. Haha, filosofiskt så det förslår. Men han har ju rätt, så nu skall jag strunta i de elaka smygnissarna som försöker fördärva för mig.

Kom in för en halvtimma sen ungefär. Då hade jag varit ute i snöovädret i drygt en och en halv timma. Vad har hänt med vårt land? Kommer det bli hya Sibirien här eller? Igår var det plusgrader och snön höll på att rinna bort. Idag har det snöat igen, och under kvällens hundpromenad fick vi ploga oss igenom knähöga snövallar. Yex box, rumpan har verkligen fått bekänna färg. Mer muskler på den, jag klagar inte på det. Men nu får det räcka med snö, kan det inte få bli en grön fin vår? Det enda jobbiga med att låta våren komma till oss är att vi skall ta oss igenom en vattenfylld tid. Jag är trött på snön, men jag orkar verkligen inte med allt vatten som kommer behöva rinna undan innan det kan bli grönt. Kan man trolla bort snön? Men, hundpromenaden var trevlig. Blixten for fram, just som en blixt gör. Han var högt och han var lågt och han hade mängder med energi kvar när vi äntligen tagit oss hem igen. Jag och Christofer däremot, vi var bra trötta!


Hade ett långt och bra samtal med Sandra idag. Det var länge sen vi pratade och jag insåg att det är dags att ringa den tösen oftare. Nu pratade vi bara om ett kommande projek och allt som rör det och jisses vad vi tänkte mycket lika. Hoppas att vi verkligen kan få ordning på det lilla projektet. Tror att vi behöver det, allihopa! Nä, vi får bli bättre på att ringa varandra och ha mer spontana träffar. Vi var väldigt ärliga och förstod varandra och nu är det bara att jobba utifrån det. Tror att det kommer bli hur bra som helst. Sandra, grymt av dig att ta tag i det! Nu blir det ändring på steken!


Och nu är det dags för sömn. Tror inte jag tar mig till Uppsala imorgon trots allt, tågen lär väl inte kunna gå i någon som helst tid imorgon då det kommit tonvis med snö på rälsarna. Alex tyckte att jag kunde ställa upp som rälsröjare. No way säger jag! Det får väl bli studietid på Märsta bibliotek imorgon också. Troligtvis kommer jag framåt en bit då med.


God natt!

I vanliga fall gillar jag måndagar!

Ja men som ni vet, hur många måndagar har jag inte skrivit: Ny vecka, nya möjligheter? Nogräknat vet jag inte, men det är många. (Och jag vet att andra nu mer hänvisar till mig när de använder det uttrycket.) Således borde jag säga det även idag, då det enligt min kalender är just måndag.

Men, jag vill nog inte säga det idag. För, efter att ha suttit och pillat med mitt PM idag så kändes det som jag åter kört fast. Visserligen hade jag den känslan redan i torsdags, eftersom jag inte hittar allt jag behöver. Därför skrev jag till läraren idag igen, i hopp om att få hjälp. Just efter att jag gjort det kom jag fram till att jag inte hade koll på något längre. Inget alls. Suck! Ett tag kändes det som att jag skulle glida ner i den där svackan som jag gled ner i förra måndagen också. Men, nej! Jag gör inte det. Nu får vi se vad läraren svarar och så får jag väl binda ihop det på något sätt så att det passar mig. Något blir det utav det. Blir den inte godkänd får jag väl fortsätta med den sen. Yäyä, jag har gjort så gott jag kunnat idag.

SUCK!

Om du hade varit så stor som mig...

Christofer - Jag vilar lite på dig här.
Angelica - Det är tur att jag är så stark.
Christofer - Du är ju det. Om du hade varit så stor som mig hade du varit starkare än mig.


Christofer har mer än en gång gett mig fina ord om mina muskler. Ett par gånger har han dessutom lagt in ordet imponerad. Jag ser mig inte själv som stark men jag vet ju att jag har lite muskler på min kropp. Tydligen rätt fina dessutom. Då har ju träningen gett resultat, och nu är jag än mer taggad att komma igång ordentligt med träningen igen!
RSS 2.0