Du får vara hederskille på vår grabbkväll!

Igår hade Alex grabbkväll här, inbjudna var grannen Danne och kompisen Christoffer. Eftersom Alex inte kunde med och köra ut mig i kylan fick jag äran att vara med, under förutsättning att jag rapade som en karl emellanåt. Fast, tydligen gick det bra att jag var kvinna fram tills att maten stod på bordet. (Jaja, Alex erbjöd sig faktiskt att hjälpa mig, men eftersom jag nästan var klar kunde han gott få sitta me grabbarna och upptäcka det nya Wii-spelet.) Till middag blev det en vanlig hederlig tacos. Det må vara en enkel och ack så vanlig rätt vid sådana här tillställningar, men gott var det. Som vanligt. Det går inte att misslyckas med tacos! Bäst av allt, det går att förändra och exprimentera med det i oändligheter. När sen Christoffer provsmakar min guacamole och mmmm:ar med ett drömskt leende på läpparna, då är min dag gjord.

Maten intogs med mängder av prat, så mycket prat att ingen av karlarna orkade sätta i sig mer än två fyllda wraps. Det är något med mat och måltider, har man livliga, intressanta, spännande, innehållsrika diskussion eller för den delen bara slökonversation under tiden man äter så mättar maten fortare. Mycket skratt blev det och även om jag var hederskillen, så stod jag nog mest för den kvinnliga touchen, i alla fall.

När maten var inmundigad och alla var mätta och belåtna fixade Alex snabbt med disken. Själv skulle jag gå och duscha, och snabbt var det tre killar som kunde tänka sig att ge mig handräckning och skrubba mig på ryggen om jag ville. (Var jag inte en grabb i gänget? Eller ja, grabbar kanske erbjuder varandra hjälp när de skall duscha?) Någon hjälp fick jag dock inte, för killarna fastnade snabbt vid sitt spel, direkt efter att ha ätit upp. När jag sen står och sminkar sig ropar Alex "Är du naken nu, vill du ha hjälp?" Så det passade sig då att komma och hjälpa mig? Nä, de hade helt enkelt missat att jag gick in i duschen. Och lika bra vad det.

När jag sen kommer ut i vardagsrummet börjar upptrappningen till en individuell kamp. En kamp som skulle kunna kallas kanotkampen. Vet inte varför, men killarna hade fastnat i kanotgrenen i Wii sport resort. Det var Alex och Christoffer som stod för den kampen. Jag och Danne satt mest och hejade på, och skrattade åt de andra två som bara blev svettigare och svettigare! Ingen av dem ville ge sig heller, när den ena tillslut slog rekord skullle den andre genast till att bräcka det. Hade inte Doris och Blixten (Christoffers lilla Jack Russel) behövt gå ut hade vi nog suttit kvar i kanottävlingen än.

Killarna gick ut med hundarna, den korta rundan medan jag blev kvar hemma i värmen. (Jag hade en söt kontakt på min msn-lista som pockade på uppmärksamhet, så killarna kunde få egentid en stund och jag fick lite boost via det enkla mediet msn.) När hundarna var rastade var Alex och Christoffer i trängade behov av varsin dusch, så jag fick chansen att spela lite. Först körde jag lite bowling, och insåg att skillsen fanns kvar, om än ringrostiga. Därför bytte jag gren, till cykling istället. Det var en rolig, men väldigt svår sport. Man fick inte trampa på för mycket, för då blev cyklisten helt blå och man fick stanna och vila upp sig. Min stackare fick känna på hur det är att gå in i den berömda väggen ett par gånger. Danne och Alex joinade också, och de fick testa på att cykla, men jag höll mest i kontrollen faktiskt.

Klockan hade blivit ett och det var dags att gå till krogen, krogen som skulle stänga om en timma. Så det var inte tal om någon lång sejour ute, men det är inte längden som har betydelse, utan hur roligt man gör det. Väl ute ur huset blev Alex osäker på om han låst dörren så medan han gick in och kontrollerade det tog vi andra vägen förbi bankomaten. Under den korta promenaden enades vi enhälligt (igen) att man hör det man vill höra, och att män och kvinnor hör olika saker. Detta efter att vi pratat om hur obekväm man känner sig efter att ha råkat ta ut en alldeles för stor summa kontanter precis innan man är i begrepp att gå ut och dricka mer alkohol. Danne berättade att när han gjorde det senast hade han portionerat ut pengarna i flera olika fickor. En bra idé, kom jag och Christoffer fram till. Jag däremot sa att om jag lyckas göra det misstaget en gång till så kommer jag stoppa pengarna i underkläderna. (Det måste ju vara det säkraste stället en tjej kan ha liksom?) Då stannar Christoffer upp och utbrister "Skall du ta av dig underkläderna?" Ett försök till bortgörklaring senare så står vi i bankomatkön och Christoffer säger något varpå jag frågar "Sa du kondom?" Christoffer triumferar och säger att kvinnor hör minsann också bara vad de vill höra och får medhåll från Danne. Kunde blivit ett underläge för min del men jag krånglar mig ur det hela med repliken "Män hör bra när det är nöjsamma aktiviteter på tal medan kvinnor alltid tänker säkerhet i första hand." Chatching!

Kvart över ett kom vi till krogen och det var packat med folk. Det kändes nästan som vi var på Kockarna eller Krogen hemma i Kungälv. Christoffer å sin sida hävdade att det kändes som han var på någon krog hemifrån Sundsvall. Det är tryggt att gå ut i andra (för)orter och veta vad man får, att det känns som hemma. Den kommande trekvarten bjöd på ett par goda drinkar, människor som absolut skulle sjunga ballader när resten av klientelet ville ha upptempo samt ett krogslagsmål som kronan på verket.

Därför gick vi hem till oss igen (jag betalar hyra här, således är det hem till mig.) Där började genast en ny Wii-kamp mellan Alex och Christoffer. Inte i kanotgrenen den här gången, utan i Wakeboard. Och som vanligt, när klockan har passerat midnatt springer timmarna fram. Vi var hemma någon gång strax efter halv tre och när alla gått hem var klockan åter igen morgon. Klockan fem landade jag i min säng där jag vaggades till sömn av kanotgrenens bakgrundsmusik. Alex skulle till varje pris slå Christoffers rekord. Jag vet inte om han lyckades, men klockan sex vaknade jag till av att han och Doris skulle gå ut en sväng innan det var dags för sömn. Det tog sen inte många sekunder innan jag somnade bort igen.


Vilken lyckad grabbkväll det blev. Fast, jag var inge bra på att rapa och jag stod, som nämnt ovan, mer för kvinnlig närvaro under kvällen. Vilken tur att att killarna inte hade något som helst emot det. (Även om diskussionerna hade en förmåga att landa i väldigt manliga värderingar, tankar och funderingar.)

Nu är det morgon (host host) och det är väl egentligen dags att gå upp och få i sig lite frukost. Jag vaknade för snart en och en halv timme sen, men jag ides inte gå upp. Men, jag får väl ta och sparka igång dagen så att jag kan lägga mig och läsa lite i min kursbok senare i alla fall. Det blev bara ett kapitel igår, kan hoppas att jag tillryggalägger i alla fall två kapitel idag då. Hepp, nu går jag upp!

Ha en skön söndag!

Grattis mosters prins!



Idag är det två år sen charmtrollet Felix kom till världen. Två år sen, vart har tiden tagit vägen? Ja, Felix har använt den tiden till att växa och bli en stor kille. Han har fortsatt att förtrolla min värld, och det med att alltid bli fullständigt överlycklig när han ser mig! Upptäckarlusten har han också kvar, inte en sekund går att förspilla på sådant han redan har sett. Han är rapp som en reptil, och det gäller att hänga med i svängarna. Något som faktiskt kan vara riktigt svårt vissa gånger. Hur kan en sådan liten rackare vara så snabb? Fast, vad gör det att man blir fullkomligt utmattad när energiladdaren bjuder på leenden och pussar?

Jag kan tyvärr inte vara med när det kalasas idag, men jag kommer hem nästa helg, och då skall han i alla fall få present. Tror ju i och för sig att han inte bryr sig att jag inte är där, det kommer nog vara så många andra som vill fira honom. Så han klarar sig! Mosters lilla prinskorv.

Jag tror klockan tappade fattningen!

Efter att jag hade publicerat gårdagens sista inlägg gjorde jag i ordning mig för natten. Borsta tänder och sånt där. Låg väl i sängen strax efter halv tolv i alla fall. Precis när jag sen skulle till att stänga ner datorn för att sova kom Alex hem. På vägen hem hade han fått ett varningsmeddelande i bilen, så han ville ha lite hjälp av mig som var "svensk" och kunde svenska. Jag kunde inte hjälpa honom, men google kunde. Eftersom jag hade fått på mig kläderna igen kunde jag lika gärna följa med dem ut på promenad, Alexander och Doris alltså. Så, vi byltade på oss och gick ut i natten. Snö dalade ner från himmelen och det var isande kallt. Kallt, men otroligt vackert. Stjärnklart, lugnt och stilla. Vi busade med Doris och vår nattsväng blev nästan en timma.

När vi var på väg hem kände jag att jag var hungrig. Det var Alex också. Och så var han godissugen, så innan vi styrde kosan mot hemmet gick vi förbi den nattöppna Statoilmacken. Jag skulle inte ha något godis! Hade jag lyckats så långt kunde jag gott vänta de få timmarna som var kvar innan fredagskvällen kom. Vad kommer han inte ut med då? Mars. Som jag verkligen suktat efter!

Väl hemma fixade vi fram lite kvällsmat och så började vi prata. Och prata. Och prata. Vi hade jättemycket att prata om. Samtalsämnena tycktes inte ta slut. En liten blick på klockan fick mig att haja till. Hur kunde den ha blivit två redan? Så, lite osynligt började jag plocka i ordning efter oss och försökte dra mig mot badrummet för en omgång tandborstning till. Alex följde efter och vi fortsatte prata. Konstigt det där!


När jag så äntligen fick lagt huvudet på kudden så var klockan tre. 3! Den sista timmen vet jag ärligt talat inte vart den tog vägen. Den måste ha gått upp i rök! Men, vi konstaterade i morse när vi vaknade till liv att det hade vart en trevlig natt!


Idag har jag haft en pluggfri dag, än så länge. Förmiddagen ägnade vi oss åt att titta på tv. Först såg vi på film och sen blev det mest zappande och prat. Mer prat. När sen Alex skulle börja jobba skjutasade han upp mig till Eurostop vid Arlanda stad. Jag ägnade en timme åt att gå i affärer. Presenter till tvååringen Felix blev det! Och en liten grej till Neo också, för jag kunde inte motstå dem! Själv fick jag ett nagellack och en nagellacks remover! Därefter åt jag sen lunch på McD. Usch! Men jag var hungrig och det var utbudet. När jag skulle beställa ber jag att få en Big Mac-meny varpå kassakillen frågar "Måste det vara en Big Mac eller går det bra med en Mc Feast?" Öööh, om det hade gått bra med en Mc Feast hade jag väl beställt det? Killen kunde inte vara så gammal och hade nog inte jättemycket livserfarenhet. En tidigare kund hade frågat efter sina HotWings och bara fått tre av fyra påsar. Kassakillen beställer en till och säger sen spydigt till sin kollega "Kunden är skitarg" Klart som fan att kunde är skitarg, om de först får vänta på sin beställning och sen när den kommer är den inte fullständig. Personalen där kändes ärligt talat ganska nonchalant! De stängde inte förpackningarna och pratade illa om kunderna, helt öppet. Fy jäkulen för sådan personal.

Därefter promenerade jag hem. Alex sa att det skulle vara en promenad på 3 km. Så han ljög! När jag kom hem slog jag upp det på Eniro och såg att det var 4,3 km. Det kändes kan jag lova. Tror nästan att mina knän antog en blålila ton under promenadens gång!

Nu har jag lagat lite mat och väntar på att Alex skall komma hem. Sen blir det Lets dance och godis. Undra om det finns karameller kvar när Alex kommer hem? Jag får väl förska hålla mig, men jag tror att det kan bli svårt. Nu har jag ju verkligen varit duktig och hållt mig hela veckan lång.



Och bara ett litet sidospår: Jag har verkligen fnyst åt Yantramattorna som blivit så omåttligt populära. Jag får lägga tassen över huvudet och skämmas! Jäklar, de är faktiskt riktigt bra! Nog för att det gör ont efter en stunds siesta på dem, men rygg- och nackvärk mildras verkligen! En sådan skall jag köpa när jag kommer hem! Basta!

Jag gav mig en redig klapp på axeln...

...och en fet känga i röven idag!

Den här veckan har varit, låt säga, svår! Ett par dagar har jag varit så infernaliskt sugen på godis att jag nästan stått och dött. I tisdags kunde jag bota det med att jag inte orkade gå ut i kylan. Igår gjorde jag en god hallon/jordgubbssmoothie. Idag när jag var på affären pinade jag mig genom att gå vid godishyllorna ett par vändor. Vid ett svagt tillfälle var jag ytterst nära att plocka med mig en rulle Menots mint. Hade jag bara sträckt ut handen liiite så hade rullen fått följa med mig hem. Då blev jag arg på mig själv, ställde ner korgen och gick och hämtade mjölk istället. Sen gick jag till kassan och betalade. Men rätt skall vara rätt, en ask Läkerol fick följa med hem.

Som Alex sa idag, när jag berättade om episoden: Nu är det nära att du köper godiset. Abstinensen börjar bli svår.

Precis svarade jag, vilken tur att det är fredag imorgon! Då blir det godis och Lets dance.



P.s Jag tror minsann att det är fler som skulle behöva sig en rejäl känga i röven! Inte mig emot, jag delar gladeligen ut den i så fal!

Msnkonversation med Felix


Igår startade jag datorn för att betala mina räkningar, något som min syster och Felix räddade mig ifrån en stund genom att ringa mig på msn. Snabbt accepterade jag det samtalet och en slags konversation började. Felix var väl i sanningens namn inte så fasligt intresserad av att prata med mig. Han var näst intill skeptisk. Så jag och Weronica pratade samtidigt som jag gjorde grimaser. Felix stod framme vid skärmen och försökte härma mig. Så gott han kunde. Inte genom att göra samma sak på sig, utan genom att lägga fingrarna på skärmen.

Jag såg en skillnad på Felix och Neos intresse. Hanna kunde ju inte sätta ner Neo på golvet utan att han började gråta. Så fort Weronica försvann från datorn försvann Felix också. Undra vad det kan bero på? Förmågan att sitta still? Intresse? Förståelse? Ja jag vet inte. Men, huvudsaken är att jag får se mina sötkorvar då och då. Kanske det motverkar att de glömmer bort mig medan jag är här uppe i Stockholm?

Men, jag fick en söt bild i alla fall.

Bevingade ord



Maybe some women aren't meant to be tamed.
Maybe they're supposed to run wild until they find someone 
just as wild, to run with.

Vad sägs om kåt, glad och tacksam?

Haha, och som vanligt har rubriken inget att göra med själva inlägget. (Eller ja, det där val väl egentligen bara ett härmning av "Och som vanligt är det inte tjejen/killen i filmen som skrivit brevet") Oftast har mina rubriker med inlägget att göra. Idag har dock det här citatet poppat upp i huvudet på mig titt som tätt så därför bestämde jag mig för att ha det. Helt otippat.

Dagen idag har varit en högst oproduktiv dag. Jag lyckades visserligen läsa ut bokens tredje del. Doris har varit snäll och kommit och lagt huvudet i mitt knä då och då, och ibland hade hon med sig sitt tyglejon. "Sitt inte här och bara sitt, vi kan leka istället. Kasta lejonet nu." Jag behöve således inte själv hitta på ursäkter att inte läsa boken. Det gjorde Doris för mig. Vid halv tretiden började jag undra varför inte avin för mitt bokpaket inte kommit så jag ringde Bokus och fick berättat för mig att det skulle varit levererat till utlämningsstället och att jag borde haft avin i måndags. Så hon gav mig kolli-id:et. Därefter ringde jag till postens utlämningsställe och via id:et kunde kvinnan där lokalisera vart paketet låg, så det var bara för mig att knalla dit och hämta det.

Väl hemma hittar jag avin på hallmattan...

Har inte lyckats läsa något större sidantal i den nya boken. Får ta nya tag imorgon. Det jag har läst har dock känts lättare än förra boken, så den kanske blir lättare att traggla sig igenom. Hoppas det. Snart måste jag börja fundera på vad jag vill skriva om också. Vet på ett litet ungefär, skall bara försöka surfa runt och hitta lite bra litteratur som skulle funka för mina frågeställningar. Huvva. Men det blir nog bra vad det lider...


Jag sov en timma förut, mellan 19 och 20. Det var fett med nice! Jag sov så gott! Det kommer dock inte vara något hinder för att somna sen igen. Jag är trött! Så, det är väl egentligen bara att avsluta här, borsta tänderna och hoppa ner under täcket!


God natt!

Vart är mina böcker?

Nu måste jag nog snart ta och ringa Bokus. Det här med snabb leverans kan jag inte hålla med om att de har. Det har gått en och en halv vecka redan. Börjar undra om de är bortslarvade eller så?! Betalda är de i alla fall, så jag får väl riva upp himmel och helvete om det inte kommer någon avi idag.

Jag har visserligen ett kapitel i kompendieform som skulle behöva läsas. Men, jag försöker förtränga det så gott jag kan, för det är på engelska. Igår muttrade jag över kanslisvenska, att den inte är lätt att taggla sig igenom den. Tänk då fikonspråk på engelska, eller jag menar, forskningsengelska. Roligare saker finns att försöka ta sig igenom.


Var iväg och handlade lite frukostmat här på morgonen och hade tänkt köpa en bok att läsa, så att jag har något att varva min kurslitteratur med. Tyvärr fick jag inte med mig någon bok hem, för utbudet var otroligt kasst! Det var mest deckare och självhjälpsböcker. Inga intressanta självbiografier eller verklighetsbaserade berättelser. Suck! Jag får helt enkelt ta och bege mig till Coop senare idag. De har nog större utbud! Om jag har tur!


Nä, om jag skulle slå upp någon av socialstyrelserapporterna jag har på datorn?

I did it!

Jag klarade det, del två är utläst! Del tre är dessutom påbörjad. Jag har dryga 30 sidor kvar av boken. (I och för sig är det ett par sidor i del ett som inte färdiglästa, men de kändes mindre viktiga) Så imorgon är boken utläst. Då hoppas jag att jag får en avi som säger att jag kan hämta ut de andra böckerna som är på väg. De har tagit lite väl lång tid på sig att komma måste jag säga. Jag beställde dem i måndags förra veckan och det stod att det skulle ta upp till 3 dagar innan de skickades. I fredags fick jag mail att de var skickade, borde de då inte varit framme vid det här laget?

Jag är godissugen, jättegodissugen. Helst av allt skulle jag kunna tänka mig en 75-kronors påse med bara lakrits. Fast, jag såg en bild på en Mars-bit också, och det hade lätt slunkit ner om jag fått en sådan i handen. Men, jag är lat. Alldeles för lat, att ta mig ut i Märstakvällen för att stilla mitt begär. Så, det får bli lite vatten istället. Inget bra substitut, men det får duga!


Fast, imorgon skall jag se till att gå utanför dörren en stund också. Skall nog knalla bort och köpa lite bacon och så där, måste bli nyttigare på frukosten. Ta bort bröd. Fy, inget mer bröd! Utan mer ägg, bacon, avokado och makrill. Yepp! Och så skall jag se till att få lite frisk luft. Det är dåligt av mig att ha suttit inne hela dagen, men... jag har ju i alla fall läst klart det jag hade satt som mål.


Jga kan somna lugnt ikväll.
God natt!

Det här med diciplin?

Det går ju alldeles megafantastiskt med pluggandet idag. Jag har snaart tagit mig igenom delen som jag ville ha klart idag. Lite mer än ett kapitel kvar bara. Det konstiga är att det verkligen är intressant! Det som stoppar käppar i hjulen för mig är att det är så många svåra ord. Medicinska termer, forskningstermer och kanslisvenska. Så när jag har läst en halvtimme börjar jag känna att funderingarna börjar vandra fritt. Efter en timma är det fullständigt omöjligt att hålla fokus!

Så i mina pauser idag har jag:
* Tagit hand om disken
* Ätit lunch med Alex
* Dammsugat efter Doris
* Duschat

Undra om jag nu kan ta mig i kragen och läsa lite till? Jag vill så gärna läsa klart delen ju. Och, nu är det faktiskt lättare. Början av delen var beskrivningar av sex olika orsaker till handikapp: sensoriska/perceptuella funktionshinder (hörselnedsätting, synnedsättning, döblindhet och uppmärksamhetsstörning), kognitiva funktionshinder (utvecklingsstörning), affektiva eller emotionella funktionshinder (autismspektrumstörning), motoriska funktionshinder (celebra pares, missbildningar och skador i ryggmärgen neuromuskulära sjukdomar m.fl), kommunikativa funktionshinder (tal-språk- och kommunikationsfunktionshinder) samt funktionshinder i personlig och social utveckling (Detta kan delevis bero på att man har något/någon av de andra funktionshindren också). För att förklara de olika delarna så var det ju tvunget att användas massa svåra ord, eftersom det handlar om svåra saker. Eller vad jag nu skall säga. Resten av delen handlar om konsekvenserna av att få ett barn som är funktionshindrat. Hur man som familj klarar av det, hur man gör och hur man mår. Men också hur man får hjälp och stöd.



Så, nu skall jag lägga mig på Yantramattan och läsa lite. Wish me luck...

Tiden springer...

Jag vaknade klockan 9 och tänkte: Jag skall bara kolla mailen och lite bloggar. När jag gjort det så tar jag tag i frukosten och sen sätter jag mig och läser. Ni ser själva hur det har gått, klockan är snart halv elva och jag har inte kommit mig upp ur sängen. Kan man ha det så här? Nä, det är väl lite väl slappt. Jag får ta ett redigt grabbatag i kragen och tvinga upp mig. Igår började jag med delen Att leva med funktionshinder och lyckades läsa nästan 40 sidor av det. (Egentligen är jag en speedreader, men just det här, forskning och vetenskap tar mycket längre tid att läsa.) Förhoppningsvis skall jag väl lyckas läsa klart den här delen idag. ÅTMINSTONE! Jag hoppas kunna börja med nästa del också idag: Habilitering - en livsviktig process. Har jag riktigt mycket tur så kommer mina andra två beställda böcker idag också. (Och då får jag ju chans och anledning att gå utanför dörren också.)


Och jag säger att jag vill läsa fler kurser efter det här...


Nä, nu passar det sig inte att ligga kvar och njuta av söta drömmar och funderinga på livets stora och svåra ting! Nu får jag göra som Pippi, fast i motsat bemärkelse. Angelica, kliv upp ur sängen. Fungerar inte det får jag säga till på skarpen: ANGELICA, KLIV UPP UR SÄNGEN! OCH DET PÅ MOMANGEN!


Jaja, jag ska. Bara...

Jag kan inte säg exakt vad jag drömde...

...men det var intressant!

Får för mig att det var lite av en kamp om mig. Som det kändes så var det två män som var intressarade av mig. Den ena var en man som funnits i mitt liv sedan väldigt länge tillbaka och den andre var en man som nyligen glidit in i mitt liv. Det var inte så att jag orsakade något bråk, dem i mellan. Männen har inte (varken i drömmen eller irl) träffats, och de vet inte om varandra heller för den delen. Drömmen handlade om att de båda uppvaktade mig på alla tänkbara sätt för att få mitt odelade intresse. Det verkade som att båda ansåg att jag var ett kap, så jag kan ju hoppas på att någon av dem knycker mig! Det hade sannerligen varit trevligt, på min ära! Tyvärr väckte hunden Doris mig genom att knacka på dörren, så jag hann inte drömma färdigt. Jag hoppas verkligen att drömmen återkommer igen, för jag är jättenyfiken på om det kanske kan finnas ett slut?

You're my dreamboy you came and filled my heart with joy
And I can smile again
Cause I found a love that will never end

I´m a sucker!

Jag gör det, om och om igen. Varför? Jag inbillar mig att det vänder. Att det blir som jag vill. Men ändå sitter jag alltid kvar tom och inser att jag faller för frestelsen så lätt. I am a big fucking sucker!


Pluggningen gick la så där idag. Tog mig till det lokala biblioteket för att få lite studiero. Efter en och halv timma hade jag visserligen läst ett par sidor. Men, när jag inte höll på att slå pannan i bänken eller satt och svor över ungdomarnas stora brist på hänsyn började jag titta efter skönlitterärt/biografier istället. Hittade två böcker som jag ville läsa. Orkade dock inte skaffa mig något lånekort så jag får ta och beställa hem dem istället. När jag tröttnade på det gick jag hem och lämnade av lite saker och pratade ett par ord med Alexander som hade vaknat. Lovade att komma hem och laga middag så att han kunde komma hem på sin rast och äta. Det är trevligare att äta ihop än en och en. Därefter begav jag mig in till Stockholm. Tror faktiskt att jag fick större behållning av det jag läste på tåget än det jag läste på biblioteket sen.

Inne i Stockholm lyckades jag hitta 4 toppar, 1 par hörlurar och en minneskortsadapter. Vad lätt det är att göra slut på pengar när det finns tillgång till massa affärer. Letade efter Gina Tricot också, men det hittade jag inte. Typiskt. Vet att det finns ett par toppar där som jag är lite sugen på. Så, det kommer bli en sväng till in till Stockholm i alla fall.


Nu har jag lagat klart maten, hoppas Alex kommer snart så vi kan äta. Jag är lite hungrig. Undra om det inte blir en liten promenad med Doris sen också efter det? När det är gjort är det jag som sätter mig och försöker tugga igenom något kapitel i skolboken! Det är 7,5 vecka kvar innan PM:et skall vara klart och jag börjar bli lite skakig inför det. Tänk om jag inte klarar den? Fast, läraren sa att om man inte blir klar på utsatt tid så har man hur lång tid på sig som helst. Så, det är väl ingen press egentligen. Det ligger i mitt intresse att få den klart bara.


Well ja.. Nu skall jag sluta komma på saker att skriva och göra något vettigt!
Tjipp!

Dag 102

Jag har helt och hållet glömt av att uppdatera hur det går för mig och mitt ansikte efter att jag började äta min antibiotika mot min akne. Det har varit mycket det senaste kan man väl säga, så bättre sent än aldrig. I början av januari var jag hos min hudterapeut, och hon var fortsatt nöjd med hur min hud utvecklar sig. Det är verkligen helt underbart att titta på mig själv i spegeln varje morgon nu. Det är sällan jag har några nya utbrott. Det var länge sen jag hade en riktigt infekterad elaking i ansiktet. Utan nu är det bara små kvisslor som visar sig då och då.

Det jag fortfarande inte riktigt kan leva med är de röda ärren som blivit av problemen jag haft. Min hudterapeut är dock väldigt positiv till hur mitt ansikte har kommit att bli, så hon är säker på att det kommer att bli riktigt bra. Men, jag längtar verkligen till jag får börja med mina aha-syrabehandlingar! Nu är det drygt 2 månader kvar av behandlingen. Något jag skall kunna stå ut med antar jag. Sen kommer våren jag kan bara hoppas på att solen har en bra inverkan på min hud.

Jag vill verkligen inte att skiten fortsätter att dyka upp när jag slutat med behandlingen. Snälla, håll era tummar för min skull! Snart skall jag väl också våga visa upp en förebild och en efterbild.

The quiz



The Quiz - Hello Selfride

You look nice alright
And I like the way you nod after everything I say
Like it actually means something to you

And I like your record collection
Townes and Jens with a hint of Rickie Lee
And you've cleaned up the bathroom, made a really nice soup
but a bit too much sci-fi in your shelf with DVD's

But there are things you need to know about me
I'm weak right now, so weak right now
I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you

Would you freak out if I said I liked you?
Do you walk the line?
Is your IQ higher than your neighbours?
And is it very much higher than mine ?

Can you sleep when I grind my teeth?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Can you at all times wear socks? Because I'm still scared of feet

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?

Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Do you get racist or sexist when you've had a few?
Is it fine if I make more money than you?

Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?

And if I'd fall, would you pick me up?
If I'd fall, would you pick me up?


Frågorna kanske inte är exakt de jag skulle fråga, men tanken med låten är så bra. Man vet ju ens egna brister, och man vill veta om ens partner skulle kunna stå ut med dem.
Frågan är, är det så smart att fråga dessa frågorna innan?
De kanske skrämmer? Jag vet inte, jag är singeln...

Men, låten är i alla fall bra!

Faster Jeeeeeli

Idag när jag satte mig på tåget hem från Uppsala startade jag datorn för att ha något att sysselsätta mig med. Så fort jag hade kontakt med internetet så poppar ett msnfönster från Hanna upp. Där stod det Neo vill prata med dig! Så, det var bara att acceptera videosamtalsförfrågan. Först såg han en aning skeptisk ut, för att strax därefter skänka mig ett solstråleleende! Tyvärr var det inte riktigt rätt ställe att köra en msnkonversation, så vi avslutade den för att återuppta den när jag kom hem igen.

Tydligen hade Neo blvit jätteledsen när jag försvann från datorskärmen. Faaaaaster Jeeeeeeli? När vi sen återupptog samtalet var det en busNeo jag fick prata med. Nog för att han satt och viska fram det han ville ha sagt så jag inte hörde det. Däremot såg jag vad han gjorde. Han tyckte det var kul att jag gjorde fula grimaser, flirtade med honom och gömde mig. Han å sin sida satt och pekade ut olika delar av mitt ansikte. Han tyckte att det var jätteroligt att jag låtsades bita honom i fingrarna via kameran. Jag visade också upp hunden Doris som bor här i kameran och Neo log med hela ansiktet. När jag sen Doris försvann satt Neo och försökte titta in bakom datorskärmen för att se vart hunden tog vägen.

Tyvärr fick vi sen avsluta samtalet, efter som han hellre ville se "kock-kock" istället. Så det var bara att avsluta och säga hejdå och kasta slängpussar. Jag trodde inte att han skulle orka sitta så länge som han satt. Så, det blir väl mer sådant nu under tiden jag är borta.


Faaaster Jeeeeli, Mamma Hanna och Neo har trepartssamtal. ;)

Första dagen som student avklarad.


Åååååka massa tåg (och buss), jag är en loser baby, jag har ingen bil...


Jesus! Var det så här tungt att gå på föreläsningar? Det kan jag inte minnas. Jag är riktigt trött i huvudet nu, efter 5 timmars föreläsning med bara en timmas avbrott för lunch! Vi var bara 3 stycken i gruppen (Det fanns en fjärde, men den personen dök inte upp idag.) vilket gjorde att vi fick stort utrymme på en gång. Vi hade tre olika utbildningar. Den ena var sjuksköterska med en magisterexamen som nu läste sin masterexamen. En arbetsterapeut som ville ha mer på fötterna och så jag då. Vi fick igång en hel del diskussioner kan jag väl säga. Allt från ICA-reklamen med Jerry, till patriakala samhället till kontroversiella spår som kusinäktenskap. Riktigt intressant.

Det som avhandlades idag var hur man kan se på begreppet funktionshinder. Vad är det som gör en person funktionshindrad? Det finns flera olika glasögon man kan ta på sig, för att få det definierat. Riktigt intressant!

Detta skall avslutas med ett PM. En halv C-uppsats skulle man kunna säga. 15-20 sidor med syfte, frågeställning, metod, resultat och analys. Yey! Det blir att ha nosen i laptoppen framöver. Eller ja, i en hel del litteratur också för den delen. Det svåra är inte att skriva PM:et. Det svåra är att hitta ämnet! Får se vad jag kan vaska fram!


Haha, jag hittade imorse i alla fall. Men det var svårt. Det var ett stort hus. Jag började vid A-ingången och lyckades ta mig runt hela byggnaden utan att hitta B1. Det enda jag hittade var B41 och B42 vilket kändes helt fel, så jag gick in vid A-ingången då den såg ut lite som en huvudingång. Där frågade jag en kvinna vart B1 fanns och fick svaret att B var korridorerna i huset. Inte konstigt att jag inte hittade någon ingång inte. Efter det hittade jag till lektionssalen ganska lätt!


Jag kom på rätt tåg hem idag. (Jag gick på, på samma perrong som igår, så jag hävdar att det är lokföraren som körde in tåget på fel perrong igår. Inte jag som gick på fel.) Satt som på nålar fram tills kontrollanten kom och kollade att jag hade rätt biljett. Det var det! Bussåkandet i Uppsala funkade också jättebra. Jag har något slags Uppsalakort, som kostar 75 kr i deposition. Efter det laddar man på jämna hundralappar och åker för 16 kr enkel resa. Finns det pengar kvar på kortet när jag är färdig här får jag tillbaka dem samt depositionen.



Så, det är väl bara att ladda upp inför imorgon och hoppas på att det blir en lika spännande dag imorgon. Nu skall jag luta mig bakåt och bara ta det lugnt en stund! Huvudet känns, det kan jag lova!


Ha en bra kväll!

Angelica, mästerkissen i stövlarna!

Jaha, en dag har gått och jag har lyckats göra en hel del. Bland annat sätta mig på fel tåg som ni läste tidigare. Jag har också promenerat riktigt mycket, fram och tillbaka i en stad jag inte alls känner till. Men, som en äkta turist gick jag med kartan i högsta hugg. (Efter att jag tillslut hittat fram till Turistinformationen där jag fick diverse kartor.) Mina mål för dagen var att ta mig till Göteborgs nation för att skriva in mig där, (förstod inte riktigt varför man skall vara med i en sådan, men det är väl bara att le och se glad ut) samt att hitta till Biomedicinskt centrum (BMC) där mina lektioner kommer hållas. Efter att ha virrat runt på diverse olika platser gick jag tillslut till Swedbank och beställde ett nytt bankomatkort, då mitt krånglade big time när jag försökte köpa en biljett vid Märsta Station.

När jag hade gjort det så orkade jag inte ta mig till BMC så istället skulle jag försöka skaffa mig en biljett hem till Märsta. Tydligen kostar det mer att köpa biljetten inne på SJ än i automaten vid spåret. (Det kostade lika mycket att köpa biljetten inne på SJ som hos Pressbyrån. MÄRKLIGT!) Och där blev det ju tokigt så jag hamnade i Stockholm. Efter lite velande kom jag så till spåret där min pendel skulle gå ifrån. Ni tror inte jag missade pendeln med några sekunder? Så typiskt. Så det var bara att ställa sig där och vänta snällt på nästa som skulle gå 20 minuter senare.

Nu har jag bokat mina biljetter för resan upp till Uppsala för imorgon och på fredag. Kommer åka 1:a klass, då de biljetterna var 4-5 kr BILLIGARE än 2:a klass. Allt som är billigare är mest omyckt nu, och att det är 1:a klass gör ju absolut inget. Hembiljetterna är inte bokade, eftersom kortet funkade i Uppsala. Dessutom vet jag ju inte riktigt när jag skall åka hem.


Men, nu är jag laddad, nu skall jag väl kunna hitta rätt imorgon. Nu kan kursen börja. Nästa vecka är det jag som hittar ett bibliotek där jag kan sitta och plugga.  Men, då är det väl snart dags att gå och lägga sig. Skall ju upp tidigt imorgon. Huvva, att gå bort till stationen tar inte lång tid. Men på morgonen är det ju så kallt. Jaja, ni får höra imorgon hur det går för mig!


Bilden är tagen här
De röda ringarna markerar vart jag kommer ha mina lektioner.
(Nu skall jag bara hitta till byggnaden. Men som det ser ut så stannar bussarna precis utanför.)

Detta tåget går inte till Märsta!

26d2b5c81fd14dbee8446bc187e8561b.png

Detta tåget går inte till Märsta! Angelica har gjort det igen. Efter en lång dag i Uppsala (eller i alla fall ett par timmar) och en hel fel krångel med det mesta så avslutar jag det hela med att hoppa på fel tåg. Jag blev superlycklig när jag kunde köpa min biljett på automaten på Uppsala station, något som inte lyckats i Märsta tidigare idag. Såg att jag hade bråttom på tåget, och lyckas hoppa på fel tåg. Jag skulle på tåget Knivsta/Märsta men kom på tåget Arlanda/Stockholm. Kontrollanten var snäll och lät mig följa med till Stockholm utan att betala extra. Så glad för det! Nu skall jag helt enkelt ta pendeln tillbaka mot Märsta igen. Ibland blir jag lovligt trött på mig själv! Men som Tommy Körberg rekommenderade: gå vilse i främmande städer. Det ger en häftig känsla. Skall testa det, nu när jag testat att åka fel tåg.

Och ja, ni får skratta av mig.

Att leva med hjärnspöken

Hjärnspöke - En slags inbillning som bygger på en orimlig tanke eller föreställning.

Detta är något som jag drar med mig, vareviga dag, vareviga natt, vareviga stund. Det behövs så lite för att ett spöke skall hoppa upp och fånga min uppmärksamhet. Många gånger rubbar spöket mig sen, och allt jag kan göra är att fundera på vad det vill ha sagt. Det kan hända när som helst. Idag stod jag och slängde skärp på återvinningscentralen när en elak tanke flög förbi och bildade sen ett spöke som berättade hemska saker för mig. Tårarna började bränna direkt bakom ögonlocken och allt jag kunde göra vara att skynda hem med nedböjt huvud.

Det värsta med det är att jag aldrig vet när det kommer ett spöke på besök. Därför går jag liksom på helspänn hela dagarna. Har jag tur kan jag tänka bort spöket. Några gånger har jag lyckats sparka bort det, med en rejäl bicicleta. Då kan tankarna och spökena hålla sig borta ett par timmar om det vill sig väl. Om oturen är framme så blir det bara en tåfjutt och sen kommer ångesten som ett rusande lok.

Idag gick det bra, jag sa till spöket, vänligt men bestämt att jag inte hade tid med det. Att jag inte orkade med dess negativa tjöt. Att jag bara ville tänka fina, positiva tankar. Därför skyndade jag mig hemifrån igen, och på vägen till biblioteket gick jag och tänkte på alla bra och fina egenskaper jag har. Visst, mitt i en egenskap kunde det komma en tanke på mindre smickrande egenskaper. Ger jag då den tanken tid är det kört, då gäller det att säga nej och fortsätta mot en bra tanke igen.

Värst är nätterna/tidiga morgontimmar. Vaknar jag till då, är det oftast omöjligt att somna om. Hjärnan letar snabbt upp något som den tycker behöver bearbetas och plötsligt är grubbleriverkstaden igång. Meg Westerberg sa i lördagens avsnitt av Stjärnorna på slottet att man absolut inte ska spara på det negativa som händer i sitt liv. Man skall se till att stänga det utifrån sig, och inte ägna några tankar åt det. Gör man det, så ger man det själv liv. Hon har så rätt. Och jag önskar att jag kunde ha den styrkan att bara få stänga av tankeverksamheten. Men det är verkligen inte lätt. Hur jag än försöker göra det, så kommer det alltid något nytt som påminner om det gamla så är karusellen igång igen. "Livet är en dans på rosor, men det är en dans med svåra steg."


Men, det är så många i min omgivning som berättar för mig hur bra jag är. Hur glada de är för att jag finns i deras liv. Att jag, lilla jag ger dem kraft att orka med saker och ting. Att de bara behöver tänka på mig för att känna att världen är en helt underbar plats att leva på. Varför kan jag då inte hänga upp mina tankar på det de säger? För, inte kan väl alla ljuga för mig? Och, om samma person säger samma sak 100 gånger, då kan väl inte den personen ljuga alla de gångerna? Nej, nu är det jag som verkligen sparkar sönder hjärnspökena, en gång för alla. Jag orkar inte leva med dem. Och, det finns väl ingen som orkar leva med mig när jag är ansatt av sådana elaka demoner?


Vänner, tack för att ni finns!


 

Nu är väskan så gott som packad!

Så gott som allt är nerpackat nu. Det som packas i sista stund är datorn, necessären och annat småpill. Magen börjar göra uppror. Vad har jag gett mig in på egentligen? Jag har resfeber, prestationsångest och lite annat skit som ligger och gror i magen på mig. Urk! Det hade varit skönt om det var första april imorgon, så att det här var överstökat!

Jag vill verkligen åka, det är inte det. Men just nu så är det så mycket tankar som virvlar runt inuti mig. Riktigt jobbigt att handskas med alla de där funderingarna. Jag har en tuff period framför mig. Inte för att kursen verkar vara så betungande. Men, den skall klaras, och ni som känner mig vet att jag lider duktigt av prestationsångest och har otroligt höga krav på mig själv. I alla fall till en början, innan projektet satts igång.

Imorgon vid den här tiden sitter jag på tåget mot Stockholm. Och det är först då jag kan andas ut antar jag. Det har varit ett par riktigt intensiva dagar nu på slutet. Mycket har gjorts, flera personer har varit här för att umgås med mig innan jag reser iväg och utöver det har det funnits tid för grubblerier. Jag gillar verkligen inte att grubbla, men är jag trött, eller vaknar jag upp mitt i natten så är det just det som ansätter min hjärna.


Men, nu spottar jag mig i näven och tar mig igenom det jag företagit mig. Jag är inte den som misslyckas! Inte på något sätt!


Återkommer när jag landat uppe i Märsta!

Tick tack, klockan går

Bror min hämtade mig så att jag anlände till Hanna strax efter två-tiden igår. Då hade hon redan gjort en tårta och en cheescake. Efter lite nagelmålning och allmänt tjöt började vi förbereda så mycket vi kunde förbereda. Sedan chillade vi lite, tog en cider och diskuterade bilköp med min bror. De skall ha en ny bil, något jag också skall ha.

Plötsligt fick Hanna lite bråttom och hoppade in i duschen. Klockan var fyra och gästerna skulle komma om två timmar. Så det var bara att börja göra sig i ordning. När kläder och smink var på plats körde vi igång stenhårt i köket och tillagade maten. Det var grillade oxfiléspett, kycklingspett, baconlindade dadlar, melon och seranoskinka, vitlöksstekta champinjoner, heta räkor, tzatziki, aioli, chorizo, pastasallad, vitlöksbröd, tunnbröd, oliver och calamares. (Nu tror jag att jag inte glömt något.) På cirka en timme fick vi färdigt allt och var så gott som helt färdiga när första gästen anlände. Snyggt jobbat!

Tjejerna uppskattade maten, och det sa svusch så var nästan allt slut. Mätta blev vi, så det tog en stund innan vi hugg in på tårtan och cheescaken. Under tiden sysselsatte Hanna oss med lekar. En jättekul frågetävling, men riktigt kluriga frågor. Där jag och mitt lag vann överlägset. Sen var det en musiktävling där Hanna läste strofer ur låtar och vi skulle säga artist och låt, den vann vi också. Därefter hade hon ett filmquiz. Hanna läste upp citat ur filmer och vi skulle gissa vilken film det var. Den förlorade vi med något futtigt poäng. Sist hade hon Sista Minuten (tävlingsgrenen från Dobido) Det var ruskigt svårt, så den vann andra laget den grenen och på något sätt gick de om oss. (Förstår inte riktigt hur de gjorde det, de hade 11 poäng att hämta ikapp och så dåliga var vi inte.) Men men, de fick priserna och vi var glada för deras skull. (Host host)

Sedan blev det vilda diskussioner och massor av skratt och trevlig musik. Vi hann gå igenom ämnen som religion (varför kommer det alltid upp på fester?) mobbing, hur man definierar begreppet smart, film, jobb och säkerligen en massa annat också. Klockan halv fyra fick Hanna slänga ut de sista gästerna, så att vi kunde gå och lägga oss. Shit pomfritt vad trött jag var då. (Jag hade nämligen inte fått chansen till någon vila innan gästerna troppade in.)


Så, jag får nog säga att det var en lyckad kväll. Jag hoppas att Hanna tycker det också! Hade inte kameran med mig, så jag kan tyvärr inte lägga ut några bilder just nu. Förhoppningsvis får jag någon bild från Hanna sen som jag kan visa i alla fall.  Annars får jag länka till henne, för bilder togs det verkligen igår.

Egentligen... men jag orkar inte!

Egentligen tänkte jag skriva något djupt här, om saker som trycker mig, som aldrig lämnar mitt medvetande. Saker som bara ligger och lurpassar och smäller till när tröttheten är som värst, när tristessen är som störst eller när osäkerheten åter gör sig påmind. Det skall dock finnas ork till det, och idag vill jag inte orka. Så, det får lov att vänta en stund till. Men, en dag orkar jag berätta om det. Den dagen är jag stark. Den dagen kommer jag ha fått styrka från en säker källa!


Men nu skall jag väl strax åka iväg till Hanna. Hon skall ha tjejmiddag ikväll för att fira sin födelsedag lite. Temat var rosa, och hon trodde inte jag skulle ha svårt att just få på mig något rosa. Hanna ville att jag skulle komma ner lite tidigare och vara med och förbereda maten och så där. Så nu väntar jag på att min bror skall komma och hämta upp mig. Min bil gick ju sönder i onsdags igen! (När jag kommer hem från Stockholm är det jag som köper en ny bil. Hur jag skall få ihop till en kontantinsats vet jag dock inte riktigt än...) Hopppas bara att Hanna tillåter mig att vila lite på soffan någon gång under dagen, så jag orkar med hela kvällen sen också.


Nej, då gör jag väl i ordning det sista med packningen som skall med för kvällen. Ha en fin lördag!

Vem har snott min kondition?

Nu menar jag förstås INTE några kakor, utan min uthållighet, mitt flås. Det är som bortblåst! Efter att ha vinkat av Erika vid bussen sprang jag med lätta steg hem. Så lätta steg man nu kan ta, när man har moonboots på fötterna. De första stegen var riktigt lätta, och jag sprang upp för snövallarna och skuttade ner därifrån med söta hopp. Jag kände mig riktigt fit där jag tog mig fram. Lagom till jag kom fram till grinden kände jag hur jag nästan exploderade. Jag frustade som en trött häst! Det här är skandal. Jag hävdar att det är någon som smugit sig på mig och snott min kondis! För det här är verkligen katastrofalt! Löpträning, dags att sätta fart igen!

När jag kommer hem i slutet av mars, början av april så är det jag som bosätter mig på gymmet. Så här kan det inte fortsätta. Nä, det kan det inte. I maj är det ju dags för Blodomloppet igen, och i år skall jag förbättra mitt resultat nämnvärt. Någon som är intresserad av att följa med ut på löpträning i Stockholm?


Det var tur att Erika hade köpt med sig lite smågodis hit ikväll. Då slapp jag gå och sukta över godislådorna på godisaffären, och ha beslutsångest över vilka bitar som skulle fått följa med hem. Idag var inte alls lika jobbig som igår. (Visst, nu har jag ju ätit lite också.) Men när jag kom hem från jobbet efter många vändor hit och dit borde jag känt ett större sug än jag gjorde. Jag var mest trött!


Nä, nu skall jag väl lägga mig på soffan med Kattastrof. Efter att ha haft en riktigt mysig kvalitetstidskväll med Erika är det dags att ge Kattastrof sådan tid också. Det är inte många dagar kvar tills vi skiljs för 10 veckor framåt. Min kissekatt, hur skall jag klara mig? Well, det kommer vi bli varse vad det lider!



God natt!

Den här har ni aaaaldrig hört förr.

Gissa vad jag håller på att göra? Jag försöker sluta äta godis. Det har jag ju aldrig försökt mig på förut. Det tror jag knappast att ni läst här i min blogg tidigare. Eller hur?

Eller så har är det just det ni har gjort. Många gånger. Och varje gång verkar det ju gå så där bra. Jag kan sluta, för korta stunder, men så ökar det på och blir något vardagligt igen. Varför kan man inte ha samma diciplin som man hade när man var liten och bara åt godis på lördagarna? För, det har väl inget att göra med att föräldrarna inte köpte det andra dagar? Visst, jag har haft perioder i mitt liv när jag verkligen haft karaktär och avstått från sockerbomber. Dels var det när jag var med i vikt väktarna och sen var det också när jag åt enligt GI. Nu måste jag hitta ny styrka och sluta konsumera den mängd jag gjort i vinter.

Idag är det torsdag och idag har jag haft ett riktigt helvete! Vaknade upp efter rasten på jobbet och kände ett sug större än en avgrund. Kroppen skrek efter socker, eller ja, lakrits! Anledningen till att kroppen skrek efter det var dels för att det snart gått fyra dagar utan godis (okej, jag åt de 7 sista dumlebitarna från kalaset i söndags igår, men det var mest för att de skulle ta slut. Igår var jag inte sugen på dem,) samt att jag var riktigt hungrig. Räddningen blev två glas med vaniljyoghurt! Mättnaden infann sig ganska snabbt och strax därefter började suget också dra sig tillbaka.

Min kollega försökte pika mig, och trodde att jag skulle stanna vid närmsta kvällsöppna Statoil. Där hade han fel. Jag körde raka vägen hem. Skall tillåta mig lite karameller i helgen eftersom jag skall ha tvmys med Erika imorgon, på tjejmiddag hos Hanna på lördag och sen filmmys med Malin på söndag. Men, fredag-söndag är okej dagar att snaska i sig lite godis på, om jag kan hålla mig borta från det de andra dagarna. Men visst är det så, att om man slutar med det så blir man tillslut inte så sugen på det heller.


Snälla ni, håll en tumme för mig.
Samt, bjud mig inte på lakrits!

Nu är det bara ett jobbpass kvar.

46a619aefdecd9b8c8be1e7c3c8936dd.png

Nu är det bara ett jobbpass kvar. Varför är det så segt att ta sig igenom de sista passen innan en längre ledighet? Fast, jag har gjort klart allt här på jobbet, nu kan jag lämna med gott samvete. Känns riktigt bra.

Life of Brian är en bra film... Jag ser det på jobbet nu. För säkert 100:e gången. De första gångerna var den rolig. Efter 50 var den uttjatad. Nu börjar det bli rolig igen. Haha. Vi reciterade den då och då här på jobbet.

Bad romance


Lady Gaga - Bad romance
Jag gillar hennes sound, grymt bra!
Det rycker i dansnerven varje gång!

This bitch sleeps f*cking good! Ta

06aa05ea56723680853cb8e4d0e33455.png

This bitch sleeps f*cking good! Tack Magnus, Hanna och Neo för ögonmasken. Den är på en stund varje kväll och morgon. Helt underbart! Avslappnande till tusen! Alla borde ha en sådan. Nä, sluta blogga, börja njuta. God natt!

Och jag blöder ihjäl...

Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl
Kent - Kevlarsjälv




Sanna vänner kan man alltid lita på...

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Alla måste ha nån att kunna lita på, det är så
Och en trofast vän är mera värd än guld
Jag vet, vänner prövas genom tidens gång
Sviker aldrig fast din väg är lång
Finns där vid din sida när vågorna slår
Håller det de lovar, det är vänner som består

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

Jag har fått en vän som jag kan lita på
I den mörkaste natt så finns han alltid där
Mina tårar har han torkat bort
Och tillsammans har vi skrattat gott
Han finns där vid din sida när stormarna går
Ger mig mod att står för det jag alltid har trott på

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

Sanna vänner har man kvar när de andra har gått
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

De kommer igen

Sanna vänner har man kvar  
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen
Igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
Dimman lägger sig och de står kvar
Sanna vänner är det bästa du har

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Sanna vänner kan man alltid lita på
(När du kom behövde jag en vän)
Sanna vänner kommer alltid igen

(Sanna vänner har man kvar när de andra har gått)
Kommer igen
(Sanna vänner kan man alltid lita på)
När du kom behövde jag en vän
Sanna vänner kommer alltid igen...

Carola - Sanna vänner

Vi har inget kontrakt med livet.

Det är ingen som sagt att livet är enkelt.
Vem har sagt det? Det är ingen som sagt det.
Det är klart att man måste utsätta sig för livets strapatser.
Dessutom, vi har inget kontrakt med livet. Inte ens på en timme.
Så jag vet inte, det är bara att ta för sig!

Tommy Körberg - Ur Stjärnorna på slottet.

Jag har gjort i ordning en portion till dig.

Vilken kväll jag haft på jobbet. Jobbade ihop med Danny och Susete och vi har verkligen skrattat åt allt! Danny och jag körde ett par raider i huset. Det var så att personalen på andra sidan började ifrågasätta vad vi höll på med. Vi var runt och snodde åt oss glass, chokladsås, maränger och bananer för att göra marängsviss. Detta såg tydligen inte de andra, så när jag åter kom skrattandes genom personalrummet hoppar Camilla på mig och undrar om vi snott deras fjärrkontroll. Så sött! Lagom tills Lets dance började Danny göra i ordning efterrätten, varpå jag säger att han kan lägga upp lite extra glass till mig. Därefter går jag därifrån för att göra en sak.

Danny - Jag gjorde som du sa. Jag la upp lite extra till dig.
Angelica - Åh vad gott!
*Jag går in i köket*
Danny - Där har du din tallrik.
Angelica - Men Danny, det där är inte lite extra. Det där är ju hur mycket som helst.
Danny - Du bad om det, nu äter du upp.


Efter att halva portionen är uppäten står Danny intill mig för att se till att jag äter upp allt. Inget får gå till spillo. Efter många om och men får jag tillslut ner jätteportionen. Ögonen går i kors och det susar lätt i öronen. Någonstans i dimman hör jag Danny säga "Det där var bara förrätten, huvudrätten står inne i köket." Allt jag kunde göra var att titta på honom och skaka på huvudet.


Därför är det kanske lite konstigt att jag sitter och väntar på att en nachotallrik skall bli klar nu... Men, har man diskuterat matporr i flera dagar kan man inte låta bli att göra något så gott, något så gott som får smaklökarna att dansa tango.


Ha en fin fredag!

Mitt hjärta har så lätt att gråta

Just nu har jag avslutat ett avsnitt av Stjärnorna på slottet. Ett helt fantastiskt program, på många sätt. Jag kan förstå om många tycker att jag är tråkig, när jag säger att jag ser den programserien. Men, den fascinerar mig! Under förra säsongen fick Janne "Loffe" Karlsson och Jonas Gardell mig att gråta, kanske inte faktiska tårar, utan tårar i mitt hjärta! De hade såna historier att berätta, om saker de upplevt, som ingen människa ska behöva få uppleva. Ikväll råkade jag ut för exakt samma sak. Björn Ranelid berättade rakt ur hjärtat, om ett liv som varit så tungt och så beljuget av människor som antagit saker utan att ta reda på fakta. Han har mottagit så mycket skit. Jag blev helt mållös! Vilket språk karln har, jag blev fullständigt fängslad så fort han började prata. När han sen berättar om den ena hemska saken efter den andra känner jag åter att mitt hjärta klappar de där extra slagen, som de gör när det får höra om en människa som behandlas så orättvist!

Detta om människor jag inte känner, inte alls vet något om. Annat än det som framkommer i media. Jag blir väldigt sorgsen när jag ser sådant om människor jag inte känner. Då skall ni sen veta hur tungt mitt hjärta klappar när jag ser nära och kära ha det jobbigt. En del för att andra är dumma, andra för att de själva inte ser hur mycket bättre de förtjänar. Jag kan leva med att jag är klantig. Men jag kan inte leva med att andra är klantiga mot sig själv, eller att någon blir utsatt för andras klantigheter.



Du vet väl om att du är värdefull? Att ingen annan är som du?

Hur många böcker läser du på ett år?

Det kanske framgår här i min blogg då och då att jag gillar att läsa? En och annan bok har det ju blivit genom åren. Eller ja, jag vet faktiskt inte hur många böcker jag plöjt igenom vid det här laget. Därför har jag nu bestämt mig för att göra ett litet test, om jag kommer slutföra det vet jag inte, men det kan komma att bli ett rätt intressant resultat. Det här decenniets första bok är redan utläst. (Nåväl jag började läsa den förra året...) När jag hade läst ut den kom jag fram till att jag skall skriva upp alla böcker jag läst ut och sen se hur lång listan blir. Jag menar, jag kan ju lätt plöja igenom 5-6 böcker på två veckor om tid finns. Så, nu tar jag tag i den här saken och ser vad det blir med listan. Jag lovar inte att slutföra det, men jag HOPPAS att jag gör det.

Håll tummarna!

Hur många böcker plöjer du själv igenom?


UPPDATERING: Första utlästa boken i år var Fyrvaktaren av Camilla Läckberg.

Jag och mitt nya fina halsband. Ja

0cedabc090f3370aa3fdd72956b1d9b3.png

Jag och mitt nya fina halsband. Jag och Felix busade en massa på nyårsafton. Dagen till ära fick jag ett fint halsband att ha runt halsen. Tyvärr fick jag inte ta med det hem. Underbaring! Han vet hur han ska få moster att må bra och vara glad. Om så för en stund i alla fall!

Du kan ta fyra!

På väg ut till pappa ringde jag upp min farmor för att tacka ödmjukast för julklappen. Samtalet som förlöpte lät så här:

Farmor - *rabblar telefonnumret*
Angelica - Hej farmor, det är Angelica.
F - Hej på dig du.
A - Hej, och god fortsättning!
F - Det samma till dig. Jag tänkte en stund på dig idag.
A - Jasså, det gjorde du?
F - Ja det gjorde jag, en liten stund.
A - Vill man ha något att trevligt att tänka på så kan man tänka på mig.
F - Ja, det kan man göra minsann. Du är ju så himla söt och go!
- (lite mer konversation)
A - Jag skall plugga i Uppsala.
F - Nämen, där ser man. Du kommer ju bli så där riktigt lärd.
A - Ja, det skall jag ju bli.
F - Då kommer man väl inte kunna prata med dig sen.
A - Men farmor, det vet du att man kan. Jag kommer alltid vara den lilla jordnära Angelica.
F - Ja men visst kommer du alltid vara det. Du är goast utav dem alla.

Min farmor, hon kan det där med att boosta mig i alla fall. Hon är ALDRIG sen att slänga in en komplimang mitt i våra konversationer. Jag ringde ju för att tacka för julklappen och jag fick fram den, tillslut i alla fall. (Pappa och Anna-Karin berättade att farmor nämnt att jag alltid pikar henne för att hon pratar mer än mig. Varje gång vidhåller hon att jag är bättre på att tjattra, men tydligen hade de märkt att hon insett att hon var den mest pratsamma...)

Väl framme hos pappa vankades det pizza till middag. Jag åt det till lunch, och hade bestämt att det inte skulle bli mer sånt i år, inte på ett tag i alla fall. Sen ringde pappa och berättade att de skulle ha det till middag, och hipp som happ hade jag blivit inbjuden till det. Jaja, det är ett helt år kvar att ändra på de dumma vanorna. Efter pizzan pratade vi lite om den stundande Uppsala-trippen! (Som jag längtar) Lite allmänt prat och tjat blev det också. Som vanligt kände jag att jag pratade mest. (Tur att inte farmor inte var med, för hon hade antagligen använt det emot mig nästa gång.) När jag skulle åka hem frågade jag, eller ja, jag sa att jag gärna tog med mig två cider hem från dem. (De hade massa cider kvar sedan familjemiddagen där hälften av oss uteblev.) Pappa sa ja och jag började packa ner dem i min väska när pappa utropar. "Jag tycker att du kan ta fyra." Så, jag packade ner 4 cider istället och skojade med dem att jag skulle ringa när jag blev full. Då säger Anna-Karin "Skulle inte du jobba imorgon?" Visst, jag skulle jobba då det skulle inte bli någon fylla hemma hos mig. Utan jag ville bara ha något gott att dricka. Något jag gott kan unna mig efter 11 dagars jobb!


Min papps! Han är så söt minsann!



Ciderlik, som Karlsson skulle ha sagt!



Allway the girl next door...
Det är intressant hur många fina killkompisar som poppar upp för var dag som går...

Nyårsdagen

Tydligen präglas det nya året av det som händer precis när tolvslaget klingar av! Och igår var jag glad och lycklig så 2010 kan inte bli annat än bra! MEN, dagen har varit riktigt bra. Det var skönt att komma till jobbet och att nyårsdagen spenderats nykter! Jag fick gjort jättemycket på jobbet idag vilket verkligen känns jättebra inför min tjänstledighet!

Nu är det fredag, och jag sitter och ser på Bonde söker fru och dricker cider. Vilken kväll! Alldeles lagom måste jag säga, jag njuter i fulla drag. Skall strax hoppa ner i säng och läsa istället. Skall ju jobba helgen, sista helgen för ett bra tag framöver! Det om något är riktigt skönt att tänka på!


Nä, god natt!

RSS 2.0