Vi är i rasthagen jag och Blixten.

25ddb9bb17e7ff9edb0e168a8aeacf56.png

Vi är i rasthagen jag och Blixten. Jag har sparkat boll med honom i snart 30 minuter och inte en tillstymelse till trötthet vill ge sig vill känna. Christofer trodde att jag och en Jack Russel skulle passa bra ihop. Han anser tydligen att jag är ettrig som en terrier. Vi blir nog kvar här en stund till. Härlig lördagskväll!

Nu skall du fan skriva ett inlägg...

...om varför du gick tillbaka till fejjan!! för det skulle du ju aldrig göra.

Hopp, och för den som är snabb och kan tänka logiskt borde förstå att jag, jag som aldrig skulle komma tillbaka till facebook har gjort det. Jag har gjort det ja. Tvi vale! Men, frestelsen blev för stor. Jag saknar så många där hemma, som jag inte kan ha kontakt med dagligen via telefon. Fatta vilken telefonräkning det skulle bli. Nä, istället gick jag åter tillbaka till facebook! Hujeda mig! Kalla mig svag, kalla mig korkad, men nä, facebook är tydligen det man måste ha för att ha kontakt med alla. Men, våga inte skicka massa skitsaker till mig, jag kommer implodera då! Skicka meddelanden och sånt, men allt annat kommer få mig att svära!

Capish?!

Jag ligger efter

Jag har faktiskt inte haft ork att skriva, men nu måste jag ta tag i det, så jag inte kommer efter i min självutnämnda bokutmaning. Bokmaraton 2010. Förra veckan läste jag ut en bok, och i onsdags blev ytterligare en klar.

Vår lilla hemlighet - Toni McGuire
Toni Maguires perfekta barndom med hus på landet, husdjur, en omtänksam mor och charmerande far, gömde ett skräckscenario som nästan tog hennes liv.

När hon var sex år gammal började hennes far att förgripa sig på henne, och sa till henne att det var deras lilla hemlighet. Toni var ändå modig nog att säga vad som skedde till sin mor, eftersom hon var säker på att hon skulle se till så att han slutade. Men istället sa hennes mor till henne att aldrig någonsin prata om det igen, och år av sexuellt utnyttjande följde.

Vid fjorton års ålder blir Toni gravid, och pappan till barnet är hennes egen far. Då berättar hon sin fasansfulla hemlighet igen. Hennes far sätts i fängelse, men själv blir hon förskjuten av vänner, lärare och sin familj. Efter en dåligt utförd abort är hon nära att dö. Tvingad in i en värld av depression och desperation, har Toni bara sig själv att lita till för att kunna bygga upp ett lyckligt liv för sig själv. På ett mirakulöst sätt lyckades hon överleva sin hemska barndom. Detta är hennes egen historia om sin resa och sin triumf.
(Bokus.com)

Jag har läst många böcker som liknar denna, ändå är det lika jobbigt varje gång att läsa hur någon vuxen förgriper sig på ett barn. Och bra är det, för det är aldrig okej! Man får inte trubbas av efter att ha läst flera böcker som behandlar detta ämnet. Toni imponerar på mig, för hon vet hela tiden att det är fel det som händer, men eftersom hennes far sagt till henne att aldrig tal med någon om det blir det svårt för henne. Att hon sen möts med så mycket avståndstagande när det väl kommer ut, det är hemskt. Alla säger att det inte har varit hennes fel, men ändå är det hon som blir utstött och smutskastad. Men, tillslut verkar hon ändå få ett ganska bra liv som tur är. Boken är jobbig stundtals, men ändå helt klart värd att läsa!


Bild: Internetbokkluben


Mamma pappa barn
- Carin Gerhardsen
Hammarbypolisen i Stockholm måste handla snabbt. På kort tid inträffar det två mord som båda hamnar på kriminalkommissarie Conny Sjöbergs bord.
En sextonårig flicka med trassliga familjeförhållanden hittas strypt på en toalett på en Finlandsfärja. Kvar finns hennes lillasyster som befinner sig i en situation ingen fjortonåring borde behöva hamna i.
Under ett joggingpass finner polisen Petra Westman ett svårt medtaget spädbarn i en buske och i närheten påträffas en kvinna utan id-handlingar död.
Samtidigt vaknar en treårig flicka en morgon och finner att hon är alldeles ensam. Hennes pappa är utomlands och alla tecken tyder på att hennes mamma har tagit lillebror med sig och flyttat därifrån. Hanna är ensam kvar, inlåst i lägenheten. Och tiden går.
 (Bokus.com)

En deckare, en polisserie. Oftast finner jag ju inte såna böcker som de bästa. De går att läsa. (Läckberg är ju trots allt en favorit som levererat 7 av 8 bra böcker.) Det är något med sättet den är skriven på som inte faller mig i smaken, men det är trots allt många personer inblandade och man vill veta vad som händer med dem. Därför är det väl egentligen ett bra sätt den är skriven på trots allt. Trots att jag läst en hel del deckare så har jag allt som oftast haft svårt att lista ut vem mördaren är i ett tidigt skede. Den här gången lyckades jag ganska omgående, även om det grusades lite ett tag. Tydligen är det den andra i en serie, men nu blir det nog svårt att läsa första boken. Men, tredje boken har nyss utkommit, så den lär jag väl bli tvungen att läsa också. Dumt med serieböcker, även om jag inte gillar det jag läst 100% så vill jag ändå läsa uppfölningarna. Sån är jag!


Bild: Bokogram.se

Upp som en sol...

...och ner som en pannkaka!

I natt sov jag i alla fall bra, det kan ha att göra med att jag lämnade BMC med något lättare steg igår. Det känns som jag i alla fall har hittat lite material för min litteraturstudie. Inte mycket, så jag måste fortsätta leta. Men imorgon skall jag nog sätta mig och skriva lite bakgrund och definitionsbeskrivningar i alla fall, så jag ser att det går framåt. Igår började jag med lite olika tabeller och sen gjorde jag en snygg innehållssida! Någonstans skall man börja, och att ha en fin uppställning på arbetet redan från början var en god idé!

Idag hade jag en träff med en bibliotikarie som hjälpte mig lite med hur man söker. Jag fick några värdefulla råd. Men, inte tusan hittade jag mer för det. Märkligt värre! Men, jag har 22 dagar kvar på mig så det skall väl gå att få båten i land som jag sagt. Om jag så skall behöva ta sats och köra båthelvetet så långt det bara går upp på land.


Med gick med otroligt bestämda steg på väg hem idag, med tusen formuleringar i skallen. Men, när jag väl kom hem orkade jag inte riktigt ta tag i det som skulle formuleras. Istället satte jag mig och försökte, hör och häpna, söka efter information till mitt arbete. Av två onda ting finns det alltid något som känns lite bättre att ta tag i. I det här fallet blev PM:skrivandet inte det värsta. Men, jag skall ta tag i det nu, och sen blir det nog så att jag knallar hem till CHristofer för en stund med mycket skratt och stoj!


Huvva, jag fick ont i huvudet nu.

Det är i alla fall vackert väder!

1a7e74ddceb6e9bd3f56911973aeaf06.png

Det är i alla fall vackert väder! Och det lättar ju upp sinnet, lite i alla fall. Jag orkade inte blogga igår, utan gick hem till Christofer istället. Jag har kört fast ordentligt i mitt pm och med det följer sömnsvårigheter. I natt sov jag med hjälp av en avslappningsskiva. Imorse blev jag förbanad på mig själv, nu skall jag försöka ett par gånger till. Hujeda mig...

Titta vad jag hittade i min väska?

0-3666df910aa8b64dd07a658ea00a93fa.png

Titta vad jag hittade i min väska? Det är från i fredags och den kommer väl till pass idag! Jag har suttit i en betongbunker och surfat efter vetenskapliga artiklar. Lättare sagt än gjort. Turligt nog hade jag Tove bredvid mig som gav råd, hjälp och beröm. Någonstans skall väl även den här båten styras. Undra vart bara? Men tro att jag är trött, skall berätta om min natt sen!

Du har jobbat för länge!

Vid middagstid kunde jag inte hålla tillbaka tårarna, efter att Alex konstaterat att jag såg trött och sliten ut. Jag bröt ihop, och föll som ett korthus. Det krävdes alltså ingen större ansträngning av Alex för att få mig på fall. Allt som krävdes var en blåsning och en flåsning, likt vargen som blåser omkull huset som är gjort av halm. Ett tydligt tecken på att jag suttit för mycket med det idag och att jag har alldeles för stora krav på mig själv. Alex sa: Det skall inte vara klart imorgon, och du har bara suttit med det en dag. Ta och lugna ner dig, du kommer klara det! Det vet jag, egentligen. Men mina stackars receptorer hade lagt ner för flera timmar tidigare så varken logisk eller faktabaserad information kunde tas upp. Det enda som fungerade var mina tårkanaler. Inte ens centrat som tar emot vänliga kommentarer och gester var öppet idag, allt Alex sa spädde bara på känslan av oduglighet!

Då påminde Alex mig att jag skulle upp till Uppsala imorgon och träffa min kursare, som lovat att hjälpa mig lite. Hon har skrivit PM tidigare, så jag skall få titta på hennes tidigare arbeten för att få en uppfattning om vad som krävs på den här fakulteten. Hon skall också visa mig lite hur man söker och så vidare. Jag har ju inte gjort någon litteraturstudie tidigare. Sedan lovade Alex att han skulle försöka hjälpa mig om jag ville, så han kan nog komma att få läsa en eller annan abstract de kommande veckorna.

Vad heter det, bryt ihop och kom igen? Ja, det är väl så man säger? Lika bra att göra det redan första kvällen, så har jag fått den skiten överstökad! Det finns liksom ingen anledning att vara bäst i klassen, och det kan man väl inte vara när alla skriver helt olika PM. Nä, det börjar kännas lite bättre nu, efter lite mat i magen, en väldigt varm dusch och en semla framför hockeymatchen USA-Sverige, (där Sverige inte låg i överläge när jag slutade titta) samt en vänligt varm kram. Dags att plocka upp en bok som inte behandlar evidensbaserade undersökningar, forskningsmetoder, resultat eller andra hokuspokusfilijokuskanslisvenska (eller för den delen fuckingjävlaskitengelska). Nej tack, en hederlig deckare, ett varmt täcke som omfamnar mig och tankar om att jag är bra, bättre, bäst och skall ta mig igenom den här pärsen som jag idag råkade springa rakt in i, istället för runt om.

God natt!

Helgen har gått, dags att bli produktiv!

Jag vaknade 45 minuter innan klockan ringde idag, med en diffus känsla av magont. Och nej, det är inte pågrund av mensen eller någon elak maginfluensa som är på ingång. Skulle nog säga att det inte är tal om någon magont i fysisk bemärkelse, utan snarare en psykoligiskt betingad magont. Tanken var att vakna vid 8-tiden för att börja läsa avhandlingar artiklar och forskning om det jag skall skriva ett PM om. När sen klockan slog 9 skulle jag göra ett kort avbrott för att beställa biljetter till Green Days konsert på Ullevi i sommar. Jag vaknade, som alla kan räkna ut, 7.15 och den första tanken var genast tänkt, att jag nog inte kommer klara att skriva mitt PM. Hur skall jag klara det liksom? 

Magontet kommer och går just nu, ena stunden tycker jag mig kunna hitta forskningsresultat som kan hjälpa mig att få fram svar på min problemformulering. I nästa stund tycker jag att författaren, som jag läser för tillfället, rör ihop och försvårar allt. Hur skall detta gå? För att på något sätt känna att jag är lite produktiv så har jag börjat med skrivandet. Jag har skrivit rubriken för första kapitlet: Inledning samt underrubriker Problem, Frågeställningar, Syfte och Avgränsningar. Under rubriken Problem och Frågeställningar har jag dessutom kunnat skriva ner lite. Häftigt långt jag kommit va? Hur skall det här gå? Ja du, om 3,5 vecka får vi se!


Nu skall jag äta upp frukosten och sen skall jag återgå till att hoppa ner i underbara formuleringar och svåra ord!

Varmt skumbad och skön läsning! Mi

-8df698cded954e626f4f383f9355739.png

Varmt skumbad och skön läsning! Min rygg gör sig fortfarande påmind. Det strålar ner i benet dessutom. Så jag tar ett riktigt varmt bad! Riktigt skönt är det, när jag tänker på vilket väder det är ute. Läsa bok och ha det gott. Riktigt fint en lördagskväll!

Blodsockerfall eller pmsbesvär? Ja

13dc9f8d54bbad49c35d6b676fdb7e2d.png

Blodsockerfall eller pmsbesvär? Jag tror att det är lite av båda faktiskt. Hu, nu är problemformuleringen påbörjad. Då skall bara arbetet göras. Vi får se vad det slutar. Jag var inte ensam om att oroa mig. Kursaren peppade om genom att säga: kom igen tjejer, nu tänker vi som killarna! Jaja, först en lugn helg. Sen stenhårt läsande! Undra om det blir Brucekväll?

Helgplaner som går i stöpet och hot om Brucemaraton.

Ikväll skulle egentligen mina darlings Erika och Tina komma till Stockholm och mysa med mig i helgen. Tyvärr blev Erika sjuk och ett förväntat snöoväder tycktes dra in över landet. Så det blev inställt, tyvärr. Verkligen ledsen för det, hade sett fram emot mys med vänner som tar sig över halva landet för att komma och hälsa på mig, som ställer upp och som gång på gång visar att jag är viktig i deras liv. Vi bestämde att vi kanske tar det en helg lite längre fram innan jag åkt hem igen, annars tar vi turen hit upp till sommaren istället. Allt går att lösa, om man vill göra det vill säga!


Så, det blev en ledig helg, så jag och Christofer enades snabbt om att vi skulle se på film ikväll. Jag sa till honom att han kunde hyra en film på vägen hem från jobbet och att jag hemskt gärna såg  att det inte var Brucanfilmer varpå han svarar:

C - Jag skall hyra alla filmer med Bruce, vi kan ha ett Brucemaraton.
A - Gärna för mig, om du tycker det är okej att jag somnar på din soffa.
C - Jaaa, du är nog söt när du sover också!

Så, vi får se vad han väljer ikväll. Något blir det i alla fall! Och att somna på i en skön soffa är ju aldrig fel!


Nu skall jag ta ut odågan Doris en snabbis, och sen är det skola för mig idag. Nästa vecka börjar det riktiga jobbet här uppe!

Varför?

Nu på morgonen vaknade jag av en underbar dröm, en dröm jag verkligen njöt av. I sömnen i alla fall. När jag vaknat till liv insåg jag att det var en dröm jag länge längtat efter att få drömma. Eller ja, en dröm jag haft länge som skulle ske. Nu önksar jag att det hade varit en annan huvudperson med i drömmen, så jag hade kunnat få njuta av det fina, vackra och söta som jag fick uppleva där. Istället fick jag ont i magen och blev arg.

Nä, allt är bara en soppa.

Än så länge är det kul!

Christofer hade köpt ett nytt spel idag, Tekken tror jag det hette. Ett fightingspel. Jaaa, tänkte jag. Jag kommer förlora big time! Men, efter tre spelade matcher ledde jag, en ledning som kom att bli ganska stor tillslut.
A -Vill du att vi byter spel?
C - Nä, än så länge är det kul.

Vi fortsatte spela, och vi bytte karaktärer och banor för att testa så mycket som möjligt av spelet. Jag fick till och med lite hybris och hörde av mig till Alex och Bumbi att jag klådde Christofer i spelet.

C - (Med ledsen röst) Jag trodde ärligt talat att jag skulle klå dig i det här spelet.

Till slut stod det 13-5 vilket kändes riktigt bra för min del. Men, då hände något och Christofer vann 5 matcher på rad. Jag började känna att min plats var hotad.

A - Jag tycker vi byter spel (i skämtsamt tonläge)

Då reser sig karln upp och byter spel! Undra om det var för att han ville byta, eller om det var för att han var rädd för vad konsekvenserna kunde bli, då jag hade erkänt för honom strax innan att jag hade PMS.


Haha, vi var inte lika bra på fotboll konstaterade vi. Imorgon skall jag nog tvinga mig till att få spela Little Big Planet igen!


God natt!


P.s Imorgo skall jag till skolan. Häftigt va?

Angelica hon kan om hon vill

Jag smsade till Christofer förut och sa att jag ville spela spel. Några timmar senare ringer han och samtalet lät ungefär så här:

C - Så du vill spela spel.
A - Jaaa, det vill jag!
C - Jasså du...
A - JAG HAR KÖPT GODIS!
C - Ouch!
A - När kan jag komma?
C - När du blandar in godis så där får du komma när du vill!

Vi kommer alltså att slå ihop två behov i en smäll. Jag vill spela spel, han var godissugen. Kvinnlig list löser det mesta! (Sen att jag köpte allt godis var för att jag har åkt på lingonveckan, och då får alla kvinnor äta vad de vill. Så är det bara.)


Så, nu skall jag strax bege mig bort dit. Doris följer så klart med, hon tycker att vi skall gå dit så fort vi går utanför dörren nämligen. Söthunden!


Hur ser eran torsdagskväll ut?

Det sociala monstret Angelica

Haha, jag har insett en sak. Hade jag varit arbetslös hade jag sett till att umgås med allt och alla, hela tiden. Jag tycker det är fenomenalt tråkigt att sitta ensam, just nu! När jag kommer hem efter jobbet en eftermiddag finns det inget bättre än att glida ner i soffan och vara ensam, och egentligen är inte det så konstigt eftersom jag är social till 100% på mitt jobb hela dagen. Här i Märsta är det mycket egentid, och det mina vänner, det är inte min melodi i långa loppet. Den första tiden funkade det, då skulle jag liksom bo in mig, men den här veckan har det varit jag som bett om att få komma och våldgästa Christofer 2 gånger och igår var jag inne i stan med Henrik. (Henrik är för övrigt han jag träffade och fikade med förra veckan också.) Tanken var väl att vi skulle ses ett par timmar igår, och det blev sammanlagt fem timmar i slutändan. Haha, träffar jag någon som är lika bra på att prata om mig så springer timmarna fram. Så, nu tog jag tag i att prata med min fina vän Martin också, eftersom han behagat att inte höra av sig. Han tyckte det var en fin insats av mig att ta tag i saken. Så nästa vecka skall vi ses, och rockern skall så klart med han också! Ingen vill missa favoritjötlaborgaren tydligen!


Igår sa Henrik mycket sanna saker, saker han sagt under en längre tid. Dock försvarade han det han sa med att säga "Det är lätt att sitta på den här sidan och säga detta om dina issues. Jag vet att du inte samarbetar med dig själv nu, men du skall se att du kommer göra det bästa av saken tillslut." Sen blev han irriterad också och erbjöd mig handlingskraftig hjälp. Något han inte är ensam om att göra...



Nä, nu skall jag nog vara lite social. Eller ja, Doris tycker att jag skall gå med henne ut på en liten runda innan det är dags att laga mat. Så det så!

Nytt personbästa, idag igen!

Har jag nu fått killarna att vilja träna så måste jag ju se till att förbättra mig också. Och det gör jag, varje gång än så länge. I tisdags när jag var uppe och simmade gjorde jag 1000 m på ca. 45 minuter. I söndags sänkte jag det med en hel kvar. Därför var jag inte helt säker på att det skulle kunna bli någon sänkning idag men det blev det. Dels var jag nog lite stressad, för jag ville hinna simma hela sträckan, och jag hade bara en halvtimme på mig. (Simbadet hade bara öppet till 12.45 och vi kom 12.10) och dels ville jag gärna förbättra mig. Kan säga så här, jag hade inte riktigt förutsättningarna, för det fanns bara en bana att simma på och som mest var vi 5 som försökte samsas om utrymmet. En av dessa personer hade bestämt sig för att simma crawl idag, något som hon INTE lyckads med. Hon låg mer under vattenytan, än på och på tio armtag kom hon kanske en meter. Efteråt konstaterade jag och Alex att det såg ut som hon försökte livrädda sig själv. Den här damen tog alltså upp ganska stor yta av den enda banan vi hade tillgång till, och hon stoppade upp många gånger. TROTS henne så slog jag ändå tiden. Idag simmade jag 1020 m på 27 minuter. Det ni. Det var jag nöjd med! Det vill säga i snitt 37 sekunder/längd. Sista längden gjorde jag på 35 sekunder, det kollade jag. HÄRLIGT!

Jag känner i armarna att jag har presterat bra idag. Imorgon skall förhoppningsvis jag och Christofer upp och träna lite också. Det gäller att ligga i! När jag kommer hem kommer jag verkligen vilja köra igång på gymmet igen. UNDERBART! Dessutom har ju min underbara svägerska Hanna tydligen dragit igång sin träning med besked, så inte kan jag ligga på latsidan då inte.

Hur blir man bra på Illustrator över en natt?

Ja, som ni sett tidigare idag så har jag inte haft så mycket vettigt att göra. Så efter att ha vart iväg och köpt semlorna så fick jag för mig att starta Illustrator, ett program jag inte alls kan. Det skall väl inte vara så svårt att lära sig dock, men det kommer nog att krävas ett par timmar eller 1000 innan jag kan det. Photoshop kan jag ju någotsånär i alla fall, och det mesta har jag lärt mig själv, via guider på nätet. Well, jag har i alla fall gjort två allster idag.

Det första är ett ansikte, som jag faktiskt varit ful och kopierat, detta för att öva och försöka förstå mig på verktygen i programmet. Kan säga så här, det är mycket kvar att lära. (Det är bara ansiktet jag gjort i Illsutrator, resten av krimskramset är pålagt i Photoshop)




Här är bilden jag använt mig av som mall.


Här är mitt resultat.


Vad tycker ni? Visst, det är en kopia. Jag vet, men som jag sa tidigare, jag vill lära mig, och den var enkel att börja med.



Sen lekte jag mest med penseln i Illustrator och fick fram ett rätt häftigt mönster, så jag sparade det och öppnade filen i photoshop och färglade det. Det blev lite häftigt faktiskt.

Men nä, tydligen fick ni inte se den bilden, för f**king blogg.se vill inte ladda upp den. (Det vill inte tinypic göra heller...) Så, ni får väl se den en anna dag, om jag kommer ihåg.

Det vettiga jag har att göra...

...det blir att gå ut en sväng med hunden.

Sen skall jag gå bort till Coop och köpa Semlor. Det är ju tydligen fettisdagen idag, och då får man äta semlor. Så, det skall vi ha efter middagen idag. Guuud, jag har tråkigt. Skall ta tag i mitt liv, för en stund i alla fall.



P.S
Tog visserligen ett litet tag i mitt liv igår också. Det var jobbigt, men idag känns det riktigt bra! Jag gjorde vad jag kunde i alla fall. Well, vi får se vad det resulterar i. Jag lär berätta, vad det lider!

Jag erkänner...

...att när jag inget har att göra så kan jag lätt fastna i de så kallade storbloggarna.

Jag vaknade 9.45 idag, och fastnade i två timmar. 2 TIMMAR på "nyhetssidan" Nyheter24 där jag läste vad de kallar nyheter om Kissie, Katrin Zyntomierska med flera. Jag erkänner, det finns ingen förlåtande i det, men det är ju så roligt att läsa. Jag skäms lite, men så fort jag kommer tillbaka till mitt liv hemma så kommer det inte bli samma mängd löjliga bloggar att läsa.


Men, det roliga var att jag nyss fick Alex att sitta klistrad tillsammans med mig och läsa skvallerbloggar om storbloggarna, läsa de så kallade artiklarna om dem på fejknyhetssidan24 samt förkasta kassa retucheringar. Det kanske går att göra människa av honom också? (Alex låter hälsa att han inte alls suttit klistrad, eftersom han ser på OS-sändningarna samtidigt. Sändningar han även såg i natt.) Så, han har visst suttit klistrad...


Nä, om man skulle ta och göra något vettigare? Vad skulle det vara? Läsa bok? Spela Wii? Gå ut med hunden? Ja ni hör ju hur mycket vettigt jag har att göra idag.

Har man tråkigt...

...kan man alltid slå upp ett random nummer i sin mobils telefonbok och fråga om man kan komma och våldgästa.

Eftersom det var jag som frågade blev det så klart ett ja också, så nu går jag och Doris och hälsar på Christoffer, Blixten och Lakrits.

NU VET JAG!

Förra veckan rev jag ju nästan av mig håret då jag inte kunde hitta vad det var för skillnad på interdiciplinary och multidicilinary. Enligt Lexin skulle de båda betyda tvärvetenskaplig.

Därför började jag idag söka på google för att hitta skillnaderna. Efter ett par sökningar hittade jag en powerpointpresentation där Interdicilinär och Multidiciplinary var med, men ingen förklaring på vad det var. Så, då googlade jag på de orden istället, och fick tillslut fram det här:

Multidiciplinär:
I ett multidiciplinärt team arbetar ett antal individer från olika professioner tillsammans, sida vid sida. Varje teammedlem har en tydlig roll med ett specifikt ansvarsområde där planering, åtgärder och utvärdering sker oberoende av varandra. I det multidicilinära teamarbetet möter patienten och dennes närstående teammedlemmarna enskilt,

Interdiciplinär:
medan de i ett interdicilinärt teamarbete möter hela temet. I ett interdiciplinärt team delar medlemmarna ansvaret för åtgärderna och arbetar tillsammans mot gemensamma mål. Teammedlemmarna skapar enskilda utvärderingar ochsammanför resultatet för att utveckla en integrerad och koordinerad åtgärdsplan.
(Källa: http://epubl.luth.se/1404-5516/2004/50/LTU-HV-EX-0450-SE.pdf)

Då så, nu vet jag!

Vilken helg!

Jag har varit kass på att uppdatera i helgen, men det har mest berott på att jag har haft att göra nästan varje sekund som funnits. Höll på att skriva ett inlägg igår, men kom inte riktigt till skott. Så jag får väl göra någon slags helguppdatering här.


Fredag:
En lugn dag, i det stora hela. Läste lite på den engelska artikeln. Har någon sida kvar. Tanken var att vi skulle se OS-invigningen klocna 03.00 så för att hålla oss vakna var vi ute på en nattlig promenad som varade till 01.30. (Vi gick visserligen ut sent, eftersom Alex slutar jobbet sent.) Under promenade skulle Alex promt slänga mig i snön, vilket slutade med riktigt ont i ryggen. Christoffer trodde först på ryggskott, för så fort jag rörde mig högg det till i ryggen. Epicentrum var vänster sida av ländryggen, men ibland kändes det ner i rumpan och ibland upp i skuldran. Riktigt obehagligt och jobbigt! Men, invigningen såg vi, i alla fall halva. Emma gick och la sig först, sen gick Christoffer hem och jag i säng. Jag landade i säng vid 04.40. Alex satt kvar, men började nicka till strax efter han också.

Lördag:
Vaknade relativt sent. 11.20. Men, jag låg kvar för att läsa lite, men det var nog mer eller mindre omöjligt, för jag låg och nickade till flera gånger. Runt 12-tiden gick jag upp. Hade inte känt av ryggen under natten, men så fort jag steg upp högg det till i ryggen igen. Just underbart! Christoffer hade dock sagt åt mig att försöka röra mig så normalt som möjligt. Ju mer man rör på sig under tiden, desto fortare går det över.  Så, det var bara att ta sig igenom dagen. Medan Alex skjutsade Emma till affären och pendeln läste jag mer på min artikel. Den är nästan färdigläst. När Alex kom hem glömdes artikeln bort och fram kom Mario and Sonic at the Olymic Winter Games. Det slutade med att vi totalt spelade i 9 timmar. Förutom 3 timmar hundpromenad och en mycket sen middag så var väl hela lördagen en speldag. Riktigt kul spel, och jäkligt beroendeframkallande. Dock fick jag träningsvärk i högerarmen. Inte helt angenämnt. Tillslut landade vi i säng i alla fall. Runt 4.30-tiden.

Söndag:
Jag fick ställa alarmet igår. För, jag hade så gott som fått med killarna till simhallen. Jag var inte säker på det, förrän vi var på väg dit. Efter lite pepping bestämde vi att vi skulle ses 11.40, men tiden sprang iväg så vi fick flytta fram det till 12.00. Tro det eller ej, jag fick med killarna! Jag var fascinerad! Jag var snabbt i vattnet och killarna kom sen när jag simmat två längder. Mitt ryggont kändes av när jag hoppade i vattnet, men det hindrade mig inte när jag simmade. Istället lyckades jag simma 40 längder på 30 minuter. (Och då simmade jag om Alex 2 gånger.) I tisdags när jag simmade tog det 45 minuter. Efter simningen så skulle Alex åka in tiil Stockholm för att träffa Emma och jag och Christoffer gick ner till gymmet. Vi kollade mest av hur det såg ut där nere, vad som fanns. Ryggen kändes dock av, så något ordentligt gymmande blev det inte för mig.

Efter träningen bestämde jag och Christoffer att vi skulle se på film hemma hos honom. Men, innan vi sågs gick jag hem och hämtade Doris och han städade i ordning lite hemma. Vi käkade pizza och såg Surogates. En riktigt kass film om du frågar mig. Christoffer gav den 3 av 5 och då var ett helt poäng på grund av att det var Bruce Willis med. Av mig fick den 2 av 10 och då var det -8 i poängavdrag just för att det var Bruce Willis. Vid 21-tiden gick vi ut på en hundpromenad i en timma. Så, det blev mycket rörelse igår. (Över 20000 steg faktiskt).

Resten av kvällen spenderades framför tvn, där jag och Alex såg på OS. Dels Herrarnas Nordiska kombination och sen även lite puckelpist för herrarna. Hade hoppats på att somna innan 00.00 men det gick ju åt pipsvängen det med. Får väl försöka göra det i natt...

Biljetterna är mina!


Bild: P!nk

Biljetterna är i hamn. Bokade och betalade! Det enda som gör att jag inte sitter med dem här i min hand just nu är att jag inte hämtat ut dem. Skall nog vänta med det tills jag kommer hem, vill ju inte tappa bort dem sen i flytta-hem-vevan!
Jag, Hanna, Emma, Sofia och Tina skall gå på P!nk.
Det kan inte bli bättre!


Nedräkningen kan börja!
(Det är mycket att se fram emot i sommar. Helt underbart)



Ha en fin fredag!

Vissa dagar är man ett med alla mänskorna i parken

Vissa dagar mår man så bra att man kan gå med de där självsäkra stegen. Kanske till och med ha näsan lite högre upp i luften, inte för att man anser sig vara bättre än alla andra, utan för att man orkar hålla blicken högt. Mår man riktigt bra kan man också svänga lite extra på rumpan för att visa att man är säker på sig själv. De dagarna är bra dagar! Och har du riktigt tur så syns du också.

Sen kommer dagar när man bara vill dra sig undan allt vad torg, parker och offentlighet är. Egentligen vill man bara gömma sig under en ful kappa och dra mössan långt ner över ögonen och smyga fram, gärna bakom saker. Tyvärr är det nog de dagarna man syns mest.

Andra dagar kan man ställa sig upp på en hög stol/stege/scen med megafonen och skrika ut sin lycka/frustration/glädje/sorg men ingen hör, och ingen vill höra. Det hade inte ens hjälpt om du ställt dig intill personen du försöker berätta saker för och skrika i örat på denne, du hörs inte ändå. Du blir inte ens nonchalerad, för du finns inte, syns inte!


Varför skall det vara så svårt att synas för de personerna man vill synas för?
Varför är det så svårt att säga här är jag?
Varför är det så svårt att ta för sig och visa att detta vill jag ha, och passar det inte så kan du dra?


Anhörig - Katerina Jaonuch


Bild: Piratförlaget

Anhörig - Katerina Janouch

Anhörig är en djupt personlig berättelse om vanmakten i att leva sida vid sida med en älskad människa på väg att gå under i missbruk. Här får vi möta den nya generationens missbrukare för vilka droger och alkohol är ett självklart inslag i ett liv fyllt av framgång och karriär. Det är en starkt drabbande skildring av en helvetesresa kantad av djupaste förtvivlan men trots det aldrig av uppgivenhet. Katerina Janouch har skrivit en insiktsfull och vägledande roman om en medberoendes kamp mot alkoholens demoner.


En riktigt bra bok! Katerina beskriver på ett bra sätt alla känslor och tankar som finns i en när man lever med en man som är missbrukare. Vanmakt, sorg, skam, hat. Allt finns beskrivet. Som jag sa här om dagen, jag känner igen mig i vissa bitar, trots att jag inte är anhörig till någon missbrukare. Utan vissa delar beskriver så bra hur lätt det är att inte säga nej utan fortsätta dansa efter någon annas pipa. Slippa ta beslutet själv, att slippa såra eller vara den som ställer till det. Att sitta snällt som en hund och vänta på beröm. Tycker helt klart att detta är en bok värd att läsa!

Vetenskaplig text på engelska...

...är som humbug för mig!

Jag ska vara glad att jag inte börjat riva av mig håret än i alla fall. Jag sitter här med en vetenskaplig artikel skriven på engelska. Har haft den sen dag ett på kursen men har lyckats förtränga den fram till denna veckan. Hade tänkt börja med den igår, men eftersom rapporten från Socialstyrelsen inte var färdigläst kunde jag skjuta den framåt lite till. Idag började jag med den och på lite mindre än en timma har jag tagit mig igenom en sida. EN SIDA. Har suttit med Lexin uppslagen och fått slå upp massor av ord. En del självklara ord som jag borde kunna, men också massa andra svåra ord. (Jag hatar engelska, jag låser mig och vägrar förstå vad som står.) Jag har försökt leja bort läsningen till några som kan, men ingen vill hjälpa mig. Det är just schyst det!

Kan någon hjälpa mig? Vad betyder Multidisciplinary och interdisciplinary? Enligt Lexin så betyder båda tvärvetenskaplig. (Meningen jag har problem med: CO-operation within teams has been descibed as either multidisciplinary or interdisciplinary teamwork.)


Här är sidan jag just tagit mig igenom.
Ni som kan engelska kan väl säkert läsa den mycket snabbare.
(Ofta är jag smart, men just språksmart är jag inte. Vilket är jävligt dumt. Någon forskare lär jag aldrig bli.)



Jag kan ju hoppas att någon hör av sig till mig, antingen via sms eller ett samtal. Så får jag något annat att lägga tankarna på en stund. Jag vill inte höra av mig, då är det ju jag som är odiciplinerad. Men om någon annan hör av sig är det väl för att de vill förgylla min stund. Eller hur?



Eller så river jag av mig håret...

Så lite kan ge så mycket

Vilken trevlig dag jag haft, större delen av dagen i alla fall. Jag satt på den röda linjen, men trodde jag satt på den gröna. Tur att Martin kunde vara flexibel, så vi kunde ses vid Liljeholmen istället. En mycket trevlig fika fortlöpte under ett par timmar. Fika är bra för själen, likaså trevligt sällskap och småprat! På vägen hem skulle jag ta vagnen mot Ropsten, men linjen mot Mörby kom tidigare. Detta gjorde att jag blev lite förvirrad och gick av någonstans där jag inte riktigt visste vart jag var. Under tiden pratade jag med min syster så när hon förstår att jag är lite vilsen så säger hon: Vi lägger på nu, så du får leta dig fram till rätt ställe. Du kan höra av dig om du kommer hem. (OM du kommer hem. Haha, hon är söt den tösen.)

Rätt kom jag tillslut och hem kom jag också. Emma och Alex hade varit snälla och sparat lite mat till mig så jag var lycklig. Strax innan 22 ringde jag Christoffer för att se om vi skulle ta en hundpromenad. När han hörde att det var jag så hälsade han med Hej gumman! Såna små saker får mig att bli varm! Vi bestämde att vi skulle ses vid kvart över. Vilket gjorde Doris överlycklig. Kanske inte tidpunkte, men att få träffa Christoffer och Blixten. Hon skuttade som en känguru hela vägen bort till mötesplatsen.

Vi promenerade en timma och efter halva turen hade kände jag att jag börjat få skoskav. (Lånda stövlar av Emma nämligen.) Hela promenaden gick dock jättebra, jag kompenserade och gick lite annorlunda för att inte känna smärtan. Men, när det var drygt 500 steg kvar hem så gick det inte längre, varje steg gjorde ont. Hur kommer det sig att man inte kan hålla sig och gå så där så att det inte gör ont, även sista biten? Svårt det där!


Med 11990 steg promenerade idag satte jag mig i soffan och öppnade en påse chips och tog ett glas cola till det. Jag är en sucker, det där med godsaker... Jag kan inte hålla mig. Skyller dock på Emma och Alex som har det hemma hela tiden. Men, på söndag skall jag dra med mig killarna upp till sim- och sporthallen minsann. De behöver röra på sig och jag tycker det är trevligt med sällskap! Yey!


Jag och Henke funderar på om vi skall köpa oss varsitt dagskort och åka tunnelbana hela lördagen, bara för att lära oss systemet. Kan bli intressant. Men, jag tror inte vi gör det. Kommer han ner hit lär vi shoppa. Jag har lovat honom att hitta shysta kläder till honom. Well, det är en vardag kvar innan helg, och på fredag är det biljettbeställardag!


Nu skall jag nog se på tävä istället!
God natt!

Guess what?!


Bild lånad på P¡nkspage.com

23 juli 2010
Ullevi

MAGISKT!



P¡nk kommer till Ullevi i sommare, det blev klart igår och ni kan väl aldrig gissa vem som skall gå?
Jag skall inte ropa hej än, biljetterna skall först hovas in, men på fredag är det jag som sitter i telefonkö och försöker skaffa mig ett par plåtar (Är man hobbystockholmare får man börja använda deras slang). Iiiih, jag ser verkligen fram emot sommaren nu. Den har potentialer att bli grymt bra! Med en sådan här toppkonsert inplanerad kan det inte bli bättre. Dessutom, Takida spelar som förband. Både bra förband och huvudartist! Min lycka är gjord!

Koder, domäner, klasser, nivåer

 
En del av rapporten, visst ser den makalöst rolig ut?

Nu har jag ägnat tre dagar åt en rapport från Socialstyrelsen. (Eller nä, den är från WHO. Socialstyrelsen har bara fått översätta den till svenska.) Rapporten heter Klassifikation av funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa – kortversion (Classification of Functioning, Disability and Health: ICF. Short version.Klassifikationens övergripande mål är att erbjuda en struktur och ett standardiserat språk för att beskriva funktionsförmåga och funktionshinder i relation till hälsa.

Det är koder, domäner, nivåer, klassifikationer och fan och hans moster som styr och inte styr. När jag tycker mig ha fattat en sak så sägs det något annat och genast är inte min förståelse kvar. Den här rapporten skulle jag behöva läsa ett par hundra gånger, så kanske jag kan förstå? Eller inte. Nu har jag nästan tragglat mig igenom den, så jag kan ju hoppas att jag får något större hum om det hela nästa vecka när vi har föreläsning.


Fast, det är jobbigt att läsa texten på datorn, det är nog därför jag inte riktigt tagit till mig den. Den andra rapporten jag läste förra veckan var ju inte alls så svår. Undra om jag har lärt mig något? Jo, lite har jag lärt mig. Jag har faktiskt kommit till insikt på vissa bitar. Bra det. Nästan så jag ser fram emot att skriva mitt PM. Det kommer bli grymt bra, eller hur?

Jag lever...

Alla mina varmaste tankar går till dig hjärtat!



Alla mina varmaste och omtänksammaste tankar finns hos dig Malin!
I love you!

Vilken kväll!

Ikväll har jag haft det så trevligt, verkligen genomtrevligt. Jag tog nämligen pendeln till Solna och där möttes jag upp av en vän. En så kallad internetvän. Vi båda har hängt på samma forum och har väl "känt" varandra i drygt två år. I alla fall till våra internetalias. Hösten 2008 började vi även prata på msn, av en ren slump faktiskt. Och många timmar vid msn har det blivit. Vet inte hur mycket gnäll han fått lyssna på, och hur många gånger jag tackat honom för att han orkar just lyssna. Vet inte heller hur många gånger han mer eller mindre skällt på mig för att jag låtit vissa personer styra mina känslor. Men, vår internetrelatioon stannade inte där, vid msn. Utan någongång fick jag även hans nummer, för slog vad om att jag inte skulle våga ringa honom. Så, tji fick han när jag ringde sent en natt när jag var på väg hem efter en utekväll. Jag tror han blev lite imponerad. Han sa att jag var rolig att ha fyllesamtal med. Inte för att jag var speciellt full, utan mest yster, på det sätt bara jag kan vara yster på. Så ibland har han kunnat slänga ur sig att han tycker det var länge sen jag ringde ett sådant glatt samtal. Eller som när jag berättade för honom att jag skickat över 3000 sms en månad. Hans kommentar då var: Och inte ett enda till mig. (Visst hade jag smsat honom, men vi båda är smsare så jag fick lova att bättre mig.)

När jag berättade för honom att jag skulle bosätta mig här uppe i 08-land var snabb att be om en fika med mig. Vi försökte förra veckan, men då kom inköp av ett årkort för AIK ivägen samt en sofflytt ivägen. Så i fredags skrev jag till honom att vi behövde styra upp något till denna veckan. När jag sen åkte igenom Solna igår efter helgen hemma så bestämde vi att den fikan skulle bli av idag.

Jag tycker verkligen att det är riktigt kul att träffa människor irl som det så fint heter på just internetspråk. Även om det är nervöst i många lägen. Men, idag fanns det inte tid att vara nervös, för vi gled in i något samtalsämne och en stund senare hade vi pratat bort tre timmar. Vi pratade om fotboll (hur nu en IFK:are och en AIK:are kan prata fotboll utan att slåss?) politik, film, kändisar och vänskap telfonoperatörer. Säkert massa mer eftersom vi pratade konstant. Det är så intressant och se om ens bild av en internetvän stämmer eller om allt bara är just en bild. Idag stämde allt. Det kunde inte bli mer pricksäkert. Det finns ju ett par personer som inte riktigt nått upp till mina förväntade bilder, det finns dem som jag fortfarande är sjukt nervös med, även efter att ha sets flera gånger. Men, det handlar väl till sist om hur man är som personer. Jag är pratig, så det förslår. Det vet jag! Alla mina anhöriga säger att jag inte kan vara tyst en sekund. Men, där har de fel! Väldigt fel, för när jag umgås med personer som själva inte säger så mycket så blir jag nervös och vågar inte babbla på i hundratio. Det är synd!

Men som sagt, jag träffade inte en yxmördare idag heller. Utan en genomtrevlig människa, som jag verkligen vill träffas igen. Innan vi träffades så varnade jag honom för att jag kanske skulle kunna vara riktigt tråkig. Då svarade han bara: Jag kan aldrig i mitt liv tro att du är en tråkig människa! Jag hoppas att jag inte var det! För, jag hade som sagt väldigt trevlig ikväll!

110 mil i en bil

...ger en verkligen tid att tänka!

Och när vi nästan var hemma hade jag formulerat större delen av ett långt mail. Dock har jag varken ork eller lust eller kraft att sätta mig ner och få det på pränt. Det är så stora saker som skall skrivas. Varför är det så att när man inte har tillgång till varken dator eller papper/penna så får man till så många bra formuleringar. När man sen väl har möjlighet att skriva ner det så blir det liksom stopp i pennan eller så strejkar fingrarna och inte ett enda ord blir nertecknat.

Jag måste dock ta tag i det. Mycket hänger på det! Även om det innebär att jag kapar av mig en arm eller hugger mig själv i foten. Det måste göras!



Men nu skall jag ta upp ytterligare en bok, som berättar om hur det är att vara anhörig till en alkoholist. (Det finns delar i boken som påminner om saker i mitt liv. Inte för att jag är anhörig till en alkoholist, utan bara för att vissa tankesätt är just de jag bråkar med varje dag. Well, det är komplicerade saker. Och jag är så otroligt dum att jag låter det fortgå...


God natt!

Så dåligt de förtäcker porren!

Malin var hemma hos mig idag, och som vanligt när vi umgås blir det inte bara en massa mys, det blir sjukt massa konstiga konversationer. Idag har inte varit något undantag, utan idag var vi nog nästa värre än vanligt! Efter att jag ätit upp min frukost föreslog jag att vi skulle gå bort till Hemmakväll så vi hade något att ägna oss åt de timmarna vi skulle umgås. Så här lät det

A - Skall vi gå bort till hemmakväll och hyra film?
M - Ja, det gör vi!
A - Vi kan undersöka om de har någon porr?
M - Undra om de har porr där borta?
A - Vi får väl gå och kolla?!

Vi tar på oss ytterkläderna och konversationen fortsätter

M - Det skall bli intressant och se om de har någon porr.
A - Eller så hyr vi en annan film?
M - Nej, vi får inte banga nu. Vi måste genomföra detta!
A - Vi får göra det, men jag är ytterst tveksam till att den lokala videobutiken har porr.

Under promenaden pratar vi på, men vårt mission kan inte lämna våra tankar.

M - Undra om de har sån film nu. Annars kanske de har någon mjukporr. Eller så?
A - Annars kanse de har Lady Chatterleys älskare?
M - Ja den skulle vi ju kunna hyra.

Vi kommer fram till videobutiken och går genast till hyllorna med gamla filmer. Vi slänger våra falkögon här och där, och den första filmen jag ser är Brokeback mountain. Jag pekar på den och Malin skratar till och utbrister, det var just ett snyggt sätt att dölja porren, genom att kalla det för action. Vi inser att de inte har det vi söker, så vi går bort till hyllorna för topplistfilmerna istället och vandrar runt där en stund. Konversationen fortsätter som så:

A - Vad skall vi hyra då?
M - Mig spelar det ingen roll, gärna någon skräck, för det är så roligt att se såna filmer med dig.
A - Du tycker det ja?!
M - Jaaa, du är så söt när du sitter och skriker, hoppar och har dig.
A - Jag vet inte det ja.
A - Den här filmen vill jag se (L.A Gigolo)
-- Malin läser på baksidan av fodralet--
M - Den har jag inte sett, den kan vi ta.
A - Bra. Den här då: The last house on the left?
-- Vi läser på baksidan ihop och säger - Undra vad föräldrarna skall göra?--
M - Den vill ja se, du kommer hoppa så mycket. Hinner vi se båda?
-- Jag räknar på fingrarna--
A - Jag tror det, men då får vi köpa med oss någon slemmig mat också.
M - Det gör vi! Det är taget.


Väl hemma i soffan ser vi först The last house on the left och visst, den var visserligen lite läskig då och då, men mest var den rätt töntig. Vi skrattade gott åt många av de blodiga scenerna. I slutet av filmen har jag dock lagt mig intill Malin för det blev kanske lite väl läskigt. Malin börjar pussa mig i pannan:

A - Åååh, du slemmar i min panna.
M - Mmm, och du gillar det.
M - Eller ja, du gjorde ju det förra gången, du sa i alla fall inget annat.

Efter det skrattar vi kopiöst mycket! Vilken dag vi har haft, jag och min Malin. Hon har verkligen laddat mina batterier. (Precis som Sofia gjorde igår, stackarn som blev sjuk under natten.) tNär Malin sen skulle gå kramades vi länge, det är jobbigt att vara så många mil ifrån mina verkliga, underbara, bästa vänner. Men, snart kommer jag hem igen!


(Och för att förtydliga, vi skulle inte hyra porr. Utan det var mest bara ett av våra otroligt låga sjuka humor som kom fram!!)

Batteriladdarna Neo och Felix. Vis

62ab601d84b99fe361e2981188fcdcca.png

Batteriladdarna Neo och Felix. Visst är de underbara, mina killar? De kör 110 km/h, är högt och lågt och de vet hur de skall köra slut på mig. Och inte får jag sitta när de vill leka. Men ändå är mina batterier fulladdade när jag lämnar dem. Märkligt, men fullkomligen underbart. Igår kom Neo och tog mig i handen och tyckte vi skulle leka. Jag sa att jag bara skulle dricka upp saften. När jag gjort det satt jag ändå kvar varpå han tog mig i handen igen och säger: saften slut, kom! Alla skratta och jag fick gå och leka. Fantastiska unge! Men, nu ska jag nog klara resterande veckor utan problem. Mitt moster/fasterhjärta är fulladdat.

Last night, I had a dream

Fast, nu skall jag inte sitta här och ljuga, för det var faktiskt i förmiddags jag hade drömmen. Det var en bra dröm, ända fram tills jag vaknade.

Min telefon pep till och jag fick ett sms, inte vilket sms som helst. Utan ett väldigt långt sms. Jag läste igenom hela smset och blev väldigt lycklig, för där i fanns alla svar som jag sökt. Eftersom smset var så långt, var det jobbigt att sitta och läsa det på mobilen, så jag brände ut det. Det krävdes en hel DVD-skiva för att få ut hela textmeddelandet. (Har någon någonsin påstått att drömmar är logiska?) När det var utbränt satt jag och läste det flera gånger, för jag trodde att de svaren som fanns där aldrig skulle komma ända fram till mig.

Därför vaknade jag med ett leende på läpparna i förmiddags. Men, det leendet blev väldigt kortvarigt, eftersom min mobil inte innehöll det smset, och DVD-skivan fanns inte heller den här i lägenheten. Så, vad ville drömmen symbolisera? Kommer jag någon gång få alla svar jag vill ha? Eller kommer jag alltid få famla runt i det bäcksvarta mörker, som jag irrat runt i nu alldeles för lång tid?


Hade mina vänner fått bestämma så hade de dragit mig ut i ljuset igen och sedan bundit fast mig där så att jag inte hade förvillat mig in i det svåra, jobbiga igen.

Sofia och jag har räkfrossa och my

0-28720d5bb0cc1b5f7528ef1dcf7fd8ef.png

Sofia och jag har räkfrossa och mys. Räkorna visste precis vart de skulle sitta, det var hur gott som helst. Sofia och jag trivs utmärkt! Men, vad tråkiga låtar det är i meloditramstävlingen. Bara ballader ju. Men, det behövs ingen kvalitetstv, eftersom sällskapet väger upp hur lätt som helst.

En märklig dag till ända!

Eller ja, den tog ju slut för över sex timmar sen, och jag har sovit större delen av resan ner hit. Sovit och sovit, mer eller mindre har jag sovit i alla fall. Låg och lyssnade på musik i alla fall de 4 första timmarna, sen ville inte mitt headset göra som det skulle, utan bråkade. Jag har haft världens skönaste täcke hela vägen, Doris. Hon har legat met sitt huvud i mitt knä och spridit värme i hela kroppen. Underbart, nu blir det ett fartfyllt dygn som skall upplevas här hemma. Sofia skall ge mig massa positiv batteriladdning imorgonkväll och Malin kommer hit under söndagförmiddag för att fortsätta laddningen.


Bäst av allt, jag skall få träffa mina underbaringar också. Det är ju dumt om Neo börjar tro att faster Jeeeeeeeeli bor i datorn.


Men, nu skall jag låta mitt underbara täcke omsluta min kropp och min sköna dunkudde omgärda mitt grubblande, trötta huvud. Sömnens land väntar på mig och John Blund står beredd att kasta sömngrus i ögonen på mig, bara jag stänger ner locket. Jag hoppas på att få vandra genom vackra, ungerbara, roliga och fina drömmar nu under de kommande morgontimmarna. Eller, så blir det drömlöst, med tanke på tröttheten nu.


God natt!
Och god morgon!

En bok är avverkad

Den jag ville ha - Sheila O´Flagnan

Den jag ville ha är en roman om vänskap, svek och om att lära sig inse vad man egentligen vill med sitt liv. Det handlar om de stunder i livet vi ibland kan se tillbaka på och tänka om bara, eller om inte tillfällen som vi gärna vill tro att de kunde ha förändrat våra liv om vi då gjort ett annat val.
Det här är berättelsen om de två vännerna Darcey och Nieve, bästisarna som alltid ställde upp för varandra ända fram till den dagen Nieve förförde Darceys pojkvän. Tio år går utan att de har någon som helst kontakt, men så en dag dyker en bröllopsinbjudan upp hemma hos Darcey. Nieve ska gifta sig och vill gräva ner stridsyxan.
Men Darcey har något annat i sikte, vad hon egentligen längtar efter mest av allt är att få hämnas vad som i hennes ögon var ett oförlåtligt svek.



Det här kom att bli en riktigt bra bok, trots den dåliga startden. Hade jättesvårt att läsa det första kapitlet. Men, efter att ett par kapitel var lästa var det ganska svårt att lägga undan boken. Detta för att författaren hade vävt in en massa spänning. Händelser och detaljer som till en början inte alls gick att räkna ut. Kan tänka mig att många kan hämta lite kraft i den här boken, och inse att man inte skall gå och gräma sig för saker som hänt. Inte tänka "Om jag bara hade gjort så eller varför skulle jag vara tvungen att göra just det" Jag fick väl ett par aha-tankar när jag läste den i alla fall. (Och väldigt mycket dåligt samvete vissa stunder)


Helt klart en läsvärd bok! Den fjärde i ordningen i år!



Hur många böcker har du läst än så länge?

Nä...

...jag läser inte någon rapport från socialstyrelsen idag!


Istället tar jag upp min smaskiga bok om vänner som sviker, finansföretag som kraschar och bröllop som ställs in. Varför tror jag att bara mitt liv är kantat av problem, svårigheter och slag i ansiktet?



Det skall bli otroligt skönt att komma hem och leva ett par intensiva dagar med nära och kära. Jag behöver tankas full med varma kramar, underbara känslor och skratt!

Jag ger upp snart!

If a bird can sing with a broken wing
You'll learn to bend when the wind blows
The leaves may fall, but the trees stay tall
This is a bump in the road
Don't give up, you will make it
Don't give up, you will make it


Det går tankar i skytteltrafik i min hjärna just nu. Som blixtar far de fram, och det går liksom inte att fokusera på en tanke och reda ut den för den är ihop klistrad med en annan tanke och den i sin tur har en annan tanke fastbunden i sig. Inget går ihop, och allt går ihop.
Alla säger: Angelica, hur du än vänder och vrider på dig har du rumpan bak.
Det är väl det som är sant i den här tankehärvan.
Jag får ta fasta på det, och hålla i mig i det.
Det är skönt att något är där bak, synd bara att det är inte mer som kan vara där.
Allt ligger som ett vidöppet, vackert landskap framför mig.
Och, jag önskar att jag hade kunnat njuta av det!
Men det går inte för det minerat med minor, och det finns ingen som helst logisk väg där igenom.
Utan, risken är överhängande att något sprängs i tusen bitar.


Öppnar jag munnen kommer jag såra någon. Det vill jag inte.
Istället håller jag allt inom mig och sårar mig själv.




Äh, jag tar väl och öppnar en rapport från Socialstyrelsen istället.
Jag är säker på att det säger i alla fall stämmer.
Den har ju gått i tryck...

En ny favorit på stjärnhimlen?

Här om veckan fick jag för mig att lyssna på Erik Hassles skiva. Han hade ju en enorm hit med låten Hurtful så jag tänkte att det kanske kunde finnas något mer guldkorn på skivan, så jag sökte upp honom på Spotify, och visst var det så att killen hade ytterligare låtar som var riktigt bra! Han har ju en ruskigt bra pipa, och hans låtar passar verkligen till hans röst! Har du inte lyssnat, tycker jag att du skall göra det! På en gång!

En självupptagen kossa välte ut mi

0-2b98c08de4cd064a6bf7664a9f9f6c33.png

En självupptagen kossa välte ut mitt te! Och inte bevärdigade hon sig att be om ursäkt. Stockholmfasoner? Gick och köpte ett dyrt headset till mobilen då jag trodde det andra börjat glappa, vad fel jag hade. Det är kontakten som är kass. Får lämna in när jag kommer hem. Igen. Jag längtar efter min I-phone! Men, förutom dessa missöden är det bara fint med mig! Sitter på centralen och väntar...

Lite nervös är jag nu!

Eller ja, lite räcker nog inte. Jag är nog mycket nervös. Fast, nervositet kan vara bra, om det är i lagom dos. Nervositeten är inte det värsta, utan det är alla omfunderingar. Men, jag är inte ensam om dem, så jag tror att det kommer gå strålande imorgon. Jag hoppas det, verkligen!

På något sätt är det mysigt att vara nervös också...!


Bäst att göra mig i ordning för kvällen, och hoppa ner i säng. Kan ju inte vakna klockan 11 imorgon heller. Det går inte för sig, på något sätt! 12.04 går pendeln som jag inte får missa!



Iiiiiih, detta är spännande!
Och väldigt mysigt!

Man skall inte spela Wii...

...när man egentligen skall plugga

Logiken säger inget annat nämligen. Idag har jag så mycket träningsvärk i torso, samt armarna! Jag skulle bara spela lite Wii igår när Alex gick till jobbet. Det slutade med att jag envetet satt och skulle försöka slå Alex rekord i wakeboardgrenen, som sattes i söndagsmorse. Anledningen till att jag blev bestämd att slå det var för att jag fick grymma poäng redan i första omgången jag körde. På tredje försöket hade jag över 1800 poäng, och Alex rekord låg på 2180 poäng, vilket hade tagit bra många fler försök för honom att uppnå. Kaxig som jag är satt jag där och hoppade och gjorde snygga konster! Tillslut, när jag äntligen kunde förmå mig att stänga av spelet kände jag i kroppen att jag hade ägnat mig åt rörelse!¨

Detta blev jag grymt varse om i natt när jag vaknade 3.10. Jävlar i min lilla låda vad jag hade ont i min kropp. Först var jag dock snabb och döma min säng som skyldig för det. Axlar och nacke gjorde ont och skulderbladen ömmade bra de med. Det var först när jag reste mig upp med hjälp av magmusklerna som jag insåg att sängen inte var det minsta inblandad i min smärta. Allt var träningsvärk efter en timmas intensivt wii-spelande!


Somliga straffas snabbt heter det ju, och jag antar att jag är en av de olyckliga där. Är det tänkt att jag skall plugga, så skall jag helt enkelt inte sätta mig och spela wii. Det är fullständigt klart idag!

En bok till kan läggas till handlingarna.

Ett liv som andra - livsvillkor för personer med funktionshinder - Peter Brusén & Lars-Christer Hydén [red.]

Denna bok belyser några centrala frågor i den handikappolitiska utvecklingen under de senaste åren. Vad var det som dolde sig bakom de goda intentionerna och strävan efter välfärd för personer med funktionshinder? Klienter och patienter är inte längre nöjda med enbart anonym planläggning utan vill själva bestämma över sina liv. Ett genomgående tema i boken är därför att lyfta fram och belysa handikappolitikens konsekvenser ur de funktionshindrade personernas eget perspektiv. Boken vill ge några bilder av funktionshindrade personers levnadsförhållanden och hur deras möte med den offentliga vården och omsorgen ser ut.


Med andra ord, inte en bok som jag tror ni andra ivrar iväg till biblioteket efter.


Bokguden har gett mig en ny bok att läsa, en skönlitterär! Jag köpte den för en vecka sen, idag påbörjade jag den. Underbar! Men, den började inte bra, Håll tummarna för att den fortsätter bättre än den böjade.

Små tankar som virvlar runt

Jag har under de gågna veckorna börjat längta efter saker som jag kanske inte längtat efter på samma sätt om jag hade varit hemma. Faktiskt. Det låter kanske konstigt, men det är verkligen riktigt trevligt att bo ihop med någon, så att säga. Att få chansen att laga mat till någon annan än bara sig själv. Det har jag verkligen tyckt om. Jag är en väldigt ompysslande människa, så att få ha någon att pyssla om, vilken dröm! En annan sak som jag verkligen saknar är att ha någon att äta en liten kvällsmåltid med, samtidigt som vi pratar igenom vad som hänt under dagen. Att få komma hem efter ett sent kvällspass, till ett dukat bord med te och smörgås och en varm kram! Eller bara det att få frågan Har du sovit gott? varje morgon.

Det finns tusentals anledningar till att träffa en kille, en partner. För min del är det för de här små sakerna, små gester eller gemensamma små stunder. Små saker som kanske inte är mycket av denna värld, men som är utlöser så mycket värme och så många härliga känslor i kroppen. Små saker som gör att dagar kan räknas som MFL-dagar. Minne För Livet-dagar.


Take me higher
I hold you as we're shooting through the atmosphere
Around us everything disappears

Och jag reste runt jorden...

...men du fanns här mitt framför mig.

Ikväll är jag glad.
Ikväll gav msn mig en trevlig stund.
Ikväll går jag och lägger mig med ett leende på läpparna.


Det är fantastiskt vad längtan efter att få prata en liten stund på msn kan göra så dagen går fortare! Jag har suttit som på nålar för att det skulle plinga till här på msn. Tillslut gjorde det och en mysig pratstund förgyllde min kväll! Direkt efter att den avslutades startade motorn, som gör att jag sitter här och ser fram emot nästa lilla stund. Jobbigt att det är så många timmar kvar bara...

Just nu har jag svårt att finna pluggro!

Jag har fått höra från flera att de inte skulle klara av att gå kursen jag läser, eftersom det är så mycket egen studietid. Det vill säga, det krävs en hel del diciplin och karaktär att sätta sig och traggla igenom kurslitteraturen. Förra veckan gick rätt bra för mig ändå, men helgen har varit totalusel ur just studiesynvinkeln. Idag vaknade jag klockan 11 och har inte kommit mig för att öppna skolboken än. Det finns så mycket annat intressant att hålla koll på. Därför skriver jag det här inlägget dessutom...

Men, jag ville egentligen bara säga att det går uselt för min utmaning att göra en förteckning av mina lästa böcker i år. Det är inte så att jag glömt av den, utan mer åt det hållet att jag inte kunnat föra upp något på listan. Jag köpte en bok förra veckan, men har inte ens öppnat den än. Det är INTE Angelica det. Därför tänkte jag fylla på listan med en bok som jag inte tror någon av er kommer ta som en rekommendation.


Barn, familj och funktionshinder
: utveckling och habilitering
Av: Anders Möller & Erling Nyman

Denna bok ger en bred översikt av kunskaper och erfarenheter från arbetet med barn och ungdomar med funktionshinder och deras familjer. Den beskriver hur det är att leva med funktionshinder och hur habilitering blir en del av livet.
RSS 2.0