Kan detta hålla!

Semestern förde med sig mycket bra saker, och bäst av allt var att jag kom igång med träningen.
2-3 pass blev det varje semestervecka.
Något jag INTE kan bryta nu. Så, nu är det bara att ha ett schema och se till att hålla det.
Tror ni att detta kan hålla?

Måndag: Morgonpass på simbadet
Onsdag: MRL, Zumba eller Body Pump
Torsdag: Morgonpromenad med start 5:30
Fredag: Zumba och s-core.


Jag hoppas verkligen att det skall gå.
Det är bara att bita ihop och få det att funka.
För, jag mår ju hur bra som helst när jag gör det regelbundet.

TRÄNING!
DET ÄR LIVET!!

Knack knack...

(...vill du följa med och kasta kottar i skogen?)
Oh, sista chansen nu!

Otrolig lycka?

Förra veckan var jag i Danmark med min vän Sofia.
Och eftersom vi åkte med Stena Line så var det ju självklart att vi besökte deras shopp på båten.
Jag minns när jag var liten och någon i min omgivning hade varit i Danmark, hur roligt det var at man fick en liten present från just båten.
Därför var jag ju såklart tvungen att köpa något till mina små killar.


Felix med sitt Smartisröret...
  





...och Neo med sitt Smartiesrör!
  




Ett Smartiesrör är väl inte någon större present.
Men tydligen räckte det gott och väl.
Båda pojkarna blev riktigt glada när de fick det!
Dessutom var det ju en rolig bil till!

Make love with the camera!



Miss I-dont-have-nothing-to-do

Har man tråkigt kan man alltid leka med sina kameror!
Det råkade bli webkameran, och det av den enkla anledningen att det var lättare att trycka på den knappen. Systemkamerans är ju lite större och tyngre och svårare att använda när man skall ta kort på sig själv.
Och titta sicka fina bilder det blev!
Och nej, jag har faktiskt inte photoshopat mig själv nu. Jag har fortfarande svårt för min hy då och då. Men nu har jag nästan bestämt mig för att stå ut med den. Min hy är inte felfri men jag har accepterat den.
Det hade varit lättare att acceptera att den åldras, men akne...

Får väl vara glad att min hudterapeut säger att eftersom jag sköter min hy så skjuter jag åldrandet på framtiden.


Haha, jag skulle inte skriva om min hud.
Jag skulle skriva att jag har lite tråkigt, och att det då är perfekt att leka med fotografier!

Så, nu skall jag faktiskt ta och bränna ut midsommarbilderna och skicka dem till värdens mamma som säkert väntar på dem. Efter det skall jag ta och börja redigera bilder som skulle vart klara för lääänge sen!

Jag kan slänga, jag är inte rädd...

Mhm, det har ju blivit en hel del nytt inhandlat den senaste veckan. Och känner jag mig helt rätt så kommer det komma ännu mer inom en ganska kort framtid. Det är höst (om du frågar mig så är det i alla fall en vecka kvar då jag fortfarande har semester), och det är dags att byta plats på sommar- och höstkläderna i garderoben. I år skall jag införskaffa mig ett par goa, stickade tröjor och sånt där mysigt! Även om jag inte hoppas på det, så kan det ju faktiskt komma att bli en lika kall vinter i år.

Men, nu skall jag inte prata bort det jag hade tänkt skriva om. Utan jag tänkte berätta att jag faktiskt var rätt duktig igår. Jag har ju så svårt att slänga kläder. Det gör ont i själ och hjärta när jag måste.
Men igår skulle jag "bara" lägga in min rena tvätt och vips hade tre gamla linnen åkt ut i en slänghög. Eftersom jag började kunde jag lika gärna köra ett race. Det slutade med att tröjor, underkläder, linnen, kjolar och annat fick tacka för sig och börja tänka på livet efter detta.

Så här i efterhand känns det riktigt bra!
Mest för att jag nu med gott samvete kan shoppa nytt!
Konsumtion is the grej...




Kläder på väg mot ett nytt liv...

Inlägget Miss Greenfinger inte ska behöva göra.

NÄ!

Nu skämms jag lite till. Jag som alltid tagit hand om mina växter med mycket kärlek och ömhet.
Jag menar, ni har ju förr läst om mina gröna fingrar.
Så gissa om jag blev fundersam när jag kikande in bakom gardinen idag och fann en av mina växter mer död än levande.

 

Men, det skall väl inte vara en omöjlighet att få den att må bra igen?



Vad kunde ha hänt med den var ju första frågan jag ställde mig.
Det var inte alls länge sen jag pysslade om den, och tog bort gamla blad.
(Och vid den tidpunkten var den nog lite väl torr i jorden...)
Så, jag körde ner ett finger i jorden och insåg, med ljusets hastighet, att jorden var FÖR blöt nu.
Räddningsaktion startade på stående fot!
Eftersom det trots allt fanns lite gröna blad kvar så var det helt klart värt att göra ett försök att få den att överleva.

När jag drog upp plantorna ur jorden såg jag att det fanns några förskrämda rötter kvar.
Så - ett, två, tre - kom de ner i ny fräsch jord.
Nu står krukan åter i fönstret och jag håller mina  (o)gröna fingrar att den kommer åter.


 

En något nerklippt grön växt.

Nuså hörni!



Johannes och Konrad Kafka en helt vanlig dag i Turkiet


Nu har jag och Johannes slängt ihop en ny design.
Det blev en snabb design.
Inga fillidutter och pillidutter extra.
Det av den enkla anledningen att min bror lovat att räcka ut sin hand och hjälpa mig just med det.
Fillidutter och pillidutter.
Eller som det heter egentligen: EXTRAVAGANSER.

Det är nästan lite så att jag skäms, att designen har blivit såå enkel.
Hoppas att ni förlåter mig för det.
Men, innan hösten är slut så skall jag ha fixat något mer.
Något mer extra helt enkelt.

Jag måste säga det igen, det jag alltid säger när en design är klar.
TACK Johannes för din hjälp!!
Kodknackning isyourshit!

Håll till godo!


Och för er som kanske inte vart här inne på år och dagar...
(då jag varit allt annat än flitig med uppdateringarna.)
...och glömt hur gamla designen såg ut så har ni ett ihopplockat kollage här:

Varför är det så lätt att shoppa på semestern?

Oj, vad jag har shoppat under semestern.
Varför blir det så?
Är det för att man har ledigt och har tid att gå i affärerna?
Eller finns det någon annan rimlig förklaring?

Jag har utökat mitt klänningbestånd med tre nya kreationer.
Det har också blivit 2 par byxor.

I Danmark hittade jag lite fina dekorationsstenar, örhängen, nagellack, en jättegullig ungfast form.
...och diverse brända och destillerade (dock lågprocentiga) drycker.

Allt kommer jag inte visa upp.
Men eftersom jag är toknöjd med mina kläder vill jag trots allt visa dem.



 

Klänning 1: Ett riktigt fynd! Märket är Vila och klänningen hade kostat 499 kr. Jag köpte den för 99 kr.
Klänning 2: Också ett fynd. Köpt på Gina Tricot för 49 kr istället för 199 kr.





Klänning 3: En naugty liten sak. 99 kr.



 

Byxor 1: Märket är Vila och dessa betalade jag 179 kr för. Skulle kostat 399 tror jag.



 

Byxor 2: Glansiga leggings med snygg dragkedjedetalj längst ner! 99 kr. Som hittat!



Som ni ser, det har blivit en hel del kläder.
Jag har egentligen inte råd, men kläder behöver man ju alltid.
Klänningarna kanske var... eeeeh, inget jag behövde. Men eftersom jag sneglat länge på dem kunde jag inte låta bli att ta med mig dem hem.
Jeansen och leggingsen däremot behöver jag.
Det är höst snart, så jag kan inte gå runt i kjol dagarna i ända då.
Eller hur?!

Bokmaraton 2010 ... någon hintar

Det har blivit lite fler böcker nu. Ett par till i alla fall...


Juli


(Bild: Piratförlaget)

Askungar - Kristina Ohlsson

En deckare till avklarad. En spännande sådan vill jag lova. Jag kunde inte riktigt lägga ifrån mig boken när jag väl fick chansen att läsa. Spänningen satt i från sida ett och ända fram till slutet. Dessutom blev det bra nervpirrande emellanåt!


Augusti


(Bild: Piratförlaget)

Borta bäst - Sara Kadefors

Detta är en rätt annorlunda bok. Det känns som man får veta hur mycket som helst om huvudpersonen, men man får inte veta DET. Det man vill veta. Därför måste man ju läsa och läsa och läsa för att få veta mer. Dessutom lyckas man också fundera lite på hur man själv skulle reagera och handla i olika situationer. En intressant bok med andra ord!



Rymd utan stjärnor - Jonas Moström
(Bild: Bokia.se)

Rymd utan stjärnor - Jonas Moström

Det här är faktiskt fjärde boken i en serie om Johan Axberg, polis i Sundsvall. De tre föregående böckerna har jag inte läst. Och tror inte heller att jag kommer att göra. Nu när jag känner personerna serien handlar om. Jag tycker det kan vara svårt att läsa böcker som ingår i en serie i oordning. Däremot vill jag absolut läsa den efterkommande boken! Den här boken är bra. Den innehåller många olika twistar och snurrar och man vet aldrig vad som kommer hända längre fram i boken. Små saker gör att man hela tiden tror att man vet vem som mördat. Men, nej. Inte då! Det finns också lite besvikelse inbakt i historien. Samtidigt som just det som gör en besviken också gör en fundersam, nyfiken och funderande.



Så ja, det var ett par böcker till redovisade. Jag bättrar på satistiken mer och mer. Men, fortfarande är läsartakten lite för låg! Tur att Weronica räddat mig med ett flertal pocketar som jag skall ta mig igenom. Anna-Karin har också bidragit med ett par. Men, eftersom de ingår i en serie måste jag ha alla böckerna i serien för att kunna läsa dem. Jag vill ju inte läsa i oordning. Undra om jag inte skall ta och dyka ner i min bok och försöka leta reda på en mördare eller två nu i natt redan? Jo, jag gör nog det!

Bättre sent än aldrig... igen!

Kära syster Weronica har inte gjort annat än att pika mig nu det senaste.
Är det inte för att jag inte skrivit inlägget om Felix, så är det för att säga att jag aldrig bloggar.
- Om hon bloggar är det kanske ett inlägg i veckan.'

Faaast!
Hon har rätt, jag är en dålig bloggare nu!
Skall ta tag i det. Jag lovar. Dyrt och heligt.


Men, till det jag skulle blogga om då.


Efter att vi hade vart på Fun City i Varberg så hade Felix bestämt att han skulle stanna kvar hos mig och sova i min säng. Så, det kunde jag ju inte säga emot!
Och, eftersom Kattastrof är en god värd hade hon sett till att det fanns uppgifter för Felix att göra.



Felix är ju en hejare på att städa.
Så, Kattastrof välte ner en kruka lite nonchalant...


  
* KLICKBARA *

Snabbt som ögat såg Felix till att det blev i ordningstädat och fint hemma hos mig.
Och, eftersom det var intill marsvinsburen han städat,
såg han till att det blev ett kärt återseende med Banik.
Så kärt att han inte kunde gå där ifrån förrän han fått ge Panik lite gott att äta.


Medan han pratade med Panik började jag med mat och disk.
Kan någon gissa hur många sekunder det tog innan Felix ville diska också?
Tyvärr kan ni inte få något exakt svar på det, för jag tog inte tiden.
Det jag kan säga däremot är att det inte alls tog lång tid.
Så, det var bara att ta av han alla kläderna, ställa fram stolen och ge han redskapen.
Sen flödade vattnet högt och lågt!

  

Flitig gosse gör så gott han kan!

Det är tur att jag har mina små städpojkar, som gärna rycker in med en hjälpande hand.
Både Felix och Neo tycker om att hjälpa till med disken.
Ungefär en tredjedel vatten hamnar väl utanför, och en tredjedel hamnar i magen...


När disken var klar, maten var i magen så var det en tapper, men otroligt trött liten riddare som deklarerade:
- Tvätta händerna!
Jag sa till honom att tvätta händerna inte räcker.
Det behövdes ett bad eller två efter dagens alla strapatser.
Men, jag har inget badkar. Så det fick bli en dusch.
En upp och nervänd skurhink blev en perfekt duschstol och en ny vattenlek var i full gång.

 

Jag försökte säga till kameran att vara lika snabb som Felix...
Bildresultatet får tala för sig själv!

Efter diverse incidenter och att en hel del vatten kommit på mig fick jag tillslut ut det lilla vattendjuret ur duschen.
Tänderna borstades och sen kröp vi ner i sängen båda två!
Någon saga var det inte prat om.
Utan han slocknade som ett litet ljus på ett par röda.
JAG TROR HAN VAR RÄTT TRÖTT!


Tänk, Felix går hemma och pratat om att få sova hos Moster igen.
Så det är väl bara att hämta honom någon kväll, eller vad tror ni?

Mamma provar kläder och moster är smakråd....

img_0383 (MMS)

Mamma provar kläder och moster är smakråd. Så jag och brorsan tar tillfället i akt och sover bort en stund!

Fun City, Fun City...

...HÄNG MED TILL FUN CITY!



I tisdags var vi en ganska stor, tapper skara som styrde kosan mot Varberg och Fun City.
Det var jag, Felix och Jasmine.
Magnus, Hanna och Neo.
Magnus (Hannas bror), Ulrika, Klara och Filip.
Och tro det eller ej, vi hade värme hela dagen, och framåt förmiddagen sken solen som aldrig förr!


Två förväntansfulla killar...
(Eller var det vi vuxna som var det?)


Väl inne på parken började vi med att checka in åkattraktionerna.
Några av oss åkte en läskig båt som gungade högt och snabbt!
En båt som Felix nog hemskt ville åka, men den var nog i det läkskigaste laget för honom.
Så han och Neo fick istället åka en bilattraktion.
Fast ni som känner Felix, så har han kanske inte världens bästa tålamod.
Så, innan attraktionen startade hade han klättrat ut!
Snacka om han fick en lång näsa när han såg Neo åka iväg!
- Schöa biiiil!
Så när den stannade hittade vi en annan bil där Felix inte kunde krypa ut.
Så fick han tillslut köra sina bilar och Neo åkte gladeligen med han också.


Vildingen och Filbunken
(Innan Vildingen kröp ur)


Ääääääntligen kunde de köra iväg båda två.


Vi skulle så klart också testa på radiobilarna.
Neo åkte iväg med pappa Magnus, men tyckte nog det var lite läskigt med krockarna!
Efter diverse kölogistik och ohyffisga tonåringar kunde även Felix, Jasmine och jag åka iväg.
Och ni kan tro att Felix skrattade sig igenom det!

 


När attraktionerna var avklarade avancerade vi in i parken.
Nästa del var badlandet, men vi bestämde att vi skulle ta det sist.
Så istället gick vi till djurparken och tittade på älgar, renar, getter, kameler och många andra djur.
Man kunde köpa lite mat och gå in till getterna om man ville.
Och det ville vi, trots lersörjan!
Neo och Felix var fascinerade av djuren, men i ett obevakat ögonblick stack Felix.
Och vips så låg han i en lerpöl och kravla!
Snöpligt? Ja!
Roligt? Absolut.
Och Felix skrattade nog mest själv!

Som tur var fanns det en vattenkran utanför hagen, så skorna fick sig en rejäl omgång!
Så här i efterhand är det lite tråkigt att ingen tog kort på det lilla lermonstret!
Men, under lunchen fick skorna stå på ett bord och soltorka...




Vi vuxna åkte någon attraktion och Klara och Neo satt förtrollade vid en trollerishow,
innan det var dags för lunchen.
En lunch som kantades av en hel del ettriga getingar!
Så det var bara att aktsamt skynda i sig maten.
Lillkillarna var inte speciellt sugna på mat.
De ville ju gå och BAAAAADA!


Hanna, Neo, Klara, Felix, Jasmine och jag vågade oss på att byta om!
Vattnet skulle vara tempererat, men något kallt var det nog!
Så det tog en stund att komma ner i vattnet!
Men, det fanns ju i alla fall en mängd olika rutschkanor, så lyckan var oändlig.
I alla fall tills första åket var klart.
För tvi och fy för att hamna under vattnet!



  
Felix går bärsärk i poolen.

* KLICKBARA*

 
- Fastej, upp! Inte vaja i vattnet fastej!


Vattenrutschkanan var rolig fram till vi kom fram till slutet och vattnet...


  
FIKAPAUS!


Alla behöver vi lite socker emellanåt.
Och efter varsin delicatoboll kunde vi hoppa ner i vattnet en liten stund till.
Innan två pojkar blev fullständigt trötta då...


 
The first boy down
Leket och buset tog kål på Neo först.
Han var så trött att inget kunde hålla honom vaken!
Antar att det trots allt är ett gott resultat efter en heldag på ett äventyrsland?



En kvart på motorvägen och nästa unge herre somnade gott!


Nu inser jag att jag inte fått en enda bild på Hannas bror och svägerska och deras små.
Sicken usel fotograf jag måste vara...

Men, tack för en trevlig dag!!



Och roligast var nästan denna skylten


*KLICKBAR*

En tapper riddare...

 

... behöver också sin skönhetssömn!

En lång dag har åter gått mot natt!
Och ett besök på Fun City tog fullständigt musten ur Felix!
Det tog inte alls många minuter innan han somnade gott i min säng och jag kunde inte låta bli att ta kort på honom. Han är ju så ljuvlig!
Ser fram emot att lägga mig bredvid honom, skall bli intressant och se vart hans fötter hamnar.
Weronica hade dem tydligen i ansiktet i natt...


Hur vår dag på Fun City varit kommer i ett inlägg imorgon!

God natt på er!

- Meja godis?



Faster Weronica bjöd på lite godis till lerleken!
Neo åt upp sitt snabbt i hopp om att det då kunde komma mer.
- Meja godis?
När vi kom var han restrektiv med sina kramar och pussar,
men för att kunna få lite fler karameller så var han beredd att ge massor av pussar!
Så, efter ett riktigt pusskalas kunde han glatt börja mumsa i sig godiset!
Och han hade tur, han fick fler bitar en Felix.
För, Felix hade inte tid att äta godsaker.
Han hade fullt upp med lerpressen, som han gjorde mönster med!

- Felix, sitt odäntlit!

Tillslut nådde vi vårt mål!
Och en hyperglad Felix mötte oss på loftgången.
Det verkade inte som han visste vilket ben han skulle stå på.
Men, in kom vi och Neo hittade snabbt en skottkärra att köra runt med.
Och leken var igång!

Själv satte jag mig i soffan med Weronica, som satt och matade Willy.
När han ätit färdigt tog jag honom.
Det tog inte många sekunder innan Neo kom och satte sig bredvid mig.



- Fastej inte hålla Willy!
Neo var inte alls nöjd med att Willy hamnade hos mig.
När jag sa att Weronica gärna fick ta kort på mig och alla tre pojkarna säger Neo mycket bestämt:
- Inte ta kort Neo!

Vi antog att det var två livliga pojkar som fått små hål i sina magar,
så det var bara att gå ut i köket och börja plocka fram lunchen!




Det räckte att vi sa att vi skulle laga lunch så var killarna ute i köket.
Snabbt som katten hade de flugit upp på tripptrappstolen båda två.
Felix, som är en företagsam liten kille fixade också fram lite att äta!
Så, medan Weronica värmde maten delade killarna på en smörgås.
Men, det hade nog gått illa om de fortsatt dela stolen, så Neo hoppade över till en annan!


 

Neo kan verkligen det där med att sätta sura minen till när något som inte passar honom händer.
Som tur är varar det inte länge!
Utan, killarna började äta och strax där säger Neo:
- Felix, sitt odäntlit!
Sedan åt de på och mellan tuggorna såg de till att konversera varandra, så som man gör.
- Neo, gott?
- Ja! Felix gott?

Sicka små gentlemän de var!





När maten sen var uppäten, glassen avnjuten,
och sedvanliga tvättrutiner avklarade blev det först lite bus inne på Felix rum.
Men, två hulliganer kan verkligen låta, så jag frågade Weronica om Felix hade lite play do.
Självklart hade han det, så i väntan på att Hanna och Magnus skulle komma blev det lerlek vid köksbordet!


 
 


Faster Weronica hon kan, hitta leksaker och annat kul minsann!






Willy däremot, han valde att sova sig igenom besöket.
Ett rent strategiskt val kan jag tänka mig.
Så här i efterhand i alla fall!!


TACK FÖR EN HÄRLIG FÖRMIDDAG!

Fastej, jag kan inte se Mc Donalds!

Denna dag startade med att en liten hand trasslade in sig i mitt hår och en pigg, glad röst sa:
- Fastej, vakna!
Jag frågade unge herrn om han kunde tänka sig att ligga och blunda en stund till.
Men ack vad jag bedrog mig!
Han var inte heller intresserad av morgonmysstunden som jag erbjöd!



- Fastej, jag läsa för maschvinet.
Neo tog helt enkelt boken från vår mysstund igår,
och började läsa högt för Panik.
Döm av min förvåning när han drar rätt citat från rätt sida av boken.
"Pappa kan inte sova. Ojojojoj".
Det var till och med så att han prickade rätt på färgen gul på en sida.
En ren tillfällighet eller kan det vara så att han memorerat den lilla historien?
Sedan fick både Kattastrof och Svante sig en sagostund också. Men, ingen av dem ville lyssna speciellt länge.
Ohyfsat, när de får världens bästa sagoläsare att läsa för dem!


Sedan gick jag ut i köket för att börja med frukost.
Något som inte intresserade Neo speciellt mycket.
Istället drog han i mig och sa med bestämd röst:
- Fastej, har du dammsuga?
Jag tog fram min Electrolux ergorapido och lyckan var total.
- Jaaaa, Neo dammsuga!
Oj, vad han fejade här!
Katterna sprang och gömde sig och Panik var väl inte heller han så glad.
När jag kom och frågade om han var klar svarade han bara:
- Neo städa allt!




Det enda som möjligtvis kunde störa i hans städning var Nicke Nyfiken som spelades på tvn.
Som tur var kunde man ju dammsuga med en hand och sedan ägna tvn all uppmärksamhet.
Simultankapacitet på min ära!


När sen frukosten serverades var Neo fortfarande inte jätteintresserad av mat.
Han pillade i sig lite yoghurt och ägg!
Han hade sagt att han ville ha o´boy, men när det serverades var det inte alls det som han ville ha.
Istället tittar han på mig och säger:
- Neo kan djicka bubbelcocacola nu!
Han var inte speciellt lycklig när jag berättade att det inte fanns något sånt hemma...

Neo väckte mig visserligen sent idag, 6:45,
men när frukosten var intagen tappade jag all energi.
Så jag frågade snällt om vi inte kunde sätta oss i soffan och titta på film.
Neo hade ett villkor för det.




Om han fick hålla Panik kunde han tänka sig att sitta och se på film.
En stoltare kille hade man fått leta efter just då i den stunden!
Han sken som en sol och tyckte att livet var härligt!


Men, säg den lycka som varar i all evinnerlighet.
Panik fick tillslut hoppa in i buren och Neo lekte vidare.
Medan faster råkade somna till på soffan ett par minuter.
Dock var Neo noga med att jag var med i allt som hände,
så ungefär en gång i minuten kom han och bad mig följa med.
Den mest intressanta saken i mitt hem måste ha varit bordsfläkten.
För, en av de första sakerna han sa när han vaknade var:
- Måste stata fjäkten!


 

Fläkten kan vara bra till mycket.
Man kan ställa sig vid den och blåsa håret, om man nu skulle ha blivit blöt just i det.
Och, det gick jättebra att torka magen också!
Som ni ser!
- Neo måste tojka håjet!


När klockan närmade sig tio ringde jag till systeryster och frågade om vi kunde komma och våldgästa.
Det kunde vi, så vi gjorde oss i ordning.
Tog på oss kläder och borstade tänder och annat sånt där morgonbestyr!
Sedan gick vi ner och tog ut vrålåket och Neo säger högt och tydligt:
- Jag kan inte se Macdonals.
Så jag berättade att vi inte skulle dit, utan vi skulle ju till kusin Felix.
- Jaaaa, kusin Felix!

Så vi promenerade bort till busstationen och satt oss och väntade på bussen!
Neo for upp och ner på bänkarna och utforskade så gott han kunde.
Att det sen åkte förbi buss efter buss som inte tog upp oss tyckte han var märkligt!
Men så, tillslut!
Vår buss kom och Neo gick på alldeles själv.
- Fastej, häj vi sitta!
Så klättrade han upp i ett säte och var så nöjd så!




På väg mot Felix!
- Vi ska till Felix, och vi ska buuuusa!
.

Fastej, titta!



Medan jag bakade ut degen kände Neo på mjölet.
Några sekunder senare lägger han händerna på mitt ben och utropar:
- Fastej! Titta!!
Sen la han händerna på mig igen och skrattade högt och ljudligt!
- Haha, titta! Fiint!

Faster hon kan, laga pizza och såna saker...

Efter att jag och Neo hade vart ute på turné gick vi hem för att laga mat.
I trappen upp berättar han att vi skulle upp och äta glass.
Eftersom det inte var det vi skulle göra säger jag att vi inte skall äta glass förrän vi ätit middag.
Då säger han, snusförnuftigt:
- Nä, mat måste man inte äta. Glass behöver man äta!

Jag satte på Dora Utforskaren så unge herrn kunde roa sig medan jag började laga mat.
Neo hade bestämt att vi skulle äta pizza, så det var bara att göra det.
När jag var på väg att kavla ut degen kom han och skulle vara med!




Vilken mästerlig hjälp jag fick med kavlingen.
Det är tungt att kavla ut så mycket deg!
Det var tur att Neo kunde ta på sig den uppgiften!




Sen skulle det göras tomatsås.
Neo erbjöd sig att röra runt i den.
En uppgift han redde ut med bravur!




Faster, kan man hugga in på pizzan redan nu?
Nej, först skulle den ju swischas in i ugnen.
Innan den hamnade i ugnen kontrollerade Neo att den var rätt tillagad.


 

En rykande pizza serverades ett par minuter senare.
Och, efter den sedvanliga blåsstunden så tog Neo en stor tugga och sa:
- Gott med pizza!
På lunchen idag åt han som en lite sparv, men middagen åkte ner i stora lass!
När han sen var mätt deklarerade han:
- Nu äta glass!

Så det var bara att torka bort förlupna pizzarester så han kunde sätta sig i soffan.
Som han hade längtat efter sin Piggeling.
Han var snabb att hjälpa mig att leta reda på glassen i frysen,
efter att jag sagt att jag inte kunde hitta den.
- Neo kan hitta glassen. Jag hjälper.


 

Glassen slank ner utan några som helst problem.
Och gissa om Faster blev en stor favorit när hon tog fram lördagsmyset.
En skål chips och päronfestis!
Till det blev det lite mer Dora medan jag fixade lite bilder.
Fast, mellan chipsen och bildredigheringen blev det både bus och skratt!


Där efter blev det kvällsrutiner och hopp i sängen.
Jag hade ju lovat att vi skulle läsa för honom, så det var bara att ta med böckerna till sängen.
En trött kille lyssnade med stora öron.
Tänk vad spännande det kan vara med en saga!




När boken var slut säger Neo:
(Efter att ha läst boken SOV GOTT PAPPA -sa lilla spöket Laban)
- Jag kan inte sova!
Så gick det 3-4 minuter och en liten tapper prins sov lugnt och gott!

Som du kan se på bilden ligger han just i skrivandets stund över hela min säng!
En dovt småsnusande kommer från sängen emellanåt.
Fasters ögonsten!
Imorgon blir det nya upptåg igen...

B - L - O - G - G

...DESIGN!


Ja, så var jag igång med det igen. Underbart. Kul. Roligt! Men också lite svårt och pilligt. Men, min kära bror har lovat att komma med lite råd och Johannes skall nog få knacka lite kod vad det lider. Häftigt kommer det nog att bli när det är klart! Jag fick lite, men bra inspiration senast när jag var på bio. (Verkar bli bio i veckan som kommer igen, så då skall jag bara ta ett kort så att min inspiration finns att ta fram bildligt också om det skulle bli krångligt.)


Sen töser, sen skall jag göra era också!

...

Det är otänkbart att hugga av sin egen arm.
Att ens försöka tänka den tanken är omöjlig.
Lika svårt kan det vara att göra sig av med saker som betyder det minsta för en.
Det är som att ett okrossbart skall snabbt sluter sig runt det,
det som är betydelsefullt!

Vissa saker kan visserligen vara skönt att få rensa i.
Men, att rensa i känslor, det är otroligt svårt att göra!
Där är jag totalt handikappad.


Suck!


God natt!

RSS 2.0