Ett virus har slagit rot i mig.

Helt makalöst, när jag kom till vårdcentralen imorse så fanns det redan en påbörjad kö där, med 10 personer före mig. När det var 10 MINUTER kvar tills det öppnade. Så, när jag hade fått min nummerlapp fick jag först sitta och vänta i dryga 40 minuter. Sedan var det bara att vänta lite mer än en timma innan jag fick träffa läkaren. Han kände snabbt på min hals och skickade mig sen till labb för lite provtagningar.

2 timmar efter att jag anlänt till vårdcentralen kunde det konstateras att jag var frisk som en nötkärna. Om man fick gå på proven då alltså. Men, läkaren trodde att det kunde vara något slags förkylningsvirus som hoppat på mig. Så, jag valde att stanna hemma idag.

Redan för ett par timmar sen hade jag fått utslag. Av ren trisstess. Varje gång jag är sjuk blir det så uppenbart att jag inte väljer att vara det. Fy fan vad tråkigt det är att ligga på soffan och bara softa. Jag är gjord för att vara i farten, hitta på saker och fixa och dona. Men nej, nu har jag stampat mig på foten och sagt till mig; stanna på soffan nu när du är sjuk så att du ser till att bli frisk. Men hjälp vad jag är less!

Gick och köpte en bok förut men har läst knappt två sidor. Jag har inte ens ro att läsa. Fattar ni, det här är ett allvarligt läge! Sedan försökte jag beställa lite kläder, men orkade inte slutföra beställningen. Jag ORKADE INTE slutföra beställningen. Det är ett allvarligt fel på mig. (Det är väl visserligen ingen nyhet när jag tänker efter...)


Men, då fortsätter jag ta mig igenom den här genomtrista kvällen. Så får vi se om jag överlever den...

Fullständig kärlek!


Min lilla katt besitter en enorm kärlek!

Vad jag har gjort för att förtjäna äran att ha Kattastrof vet jag inte.
Just nu finns det inte någon annan varelse som kan göra mig så förbannad att jag kokar, men som in nästa sekund kommer och stryker sitt kloka huvud mot mig som för att säga förlåt.
Underbaraste underbara katt!

Man hinner bli frisk innan man får en läkartid

Enligt stans jourcentrals hemsida så skulle man ringa 1177 för att boka en tid där. Så, jag gjorde det, satt i telefonkö i nästan en kvart för att få svaret: Det har varit lite olika bud gällande det, och nu skall du ringa till dem själv för att boka tid. Hopp tänkte jag, då får jag väl göra det. När jag ringde dit fick jag knappa in mitt personnummer och telefonnummer så skulle de ringa upp mig någon gång runt 12.10.

För 10 minuter sen ringde en sköterska upp och jag berättade om mina symtom. Jag tycker det är riktigt jobbigt att svälja och känner mig konstig i halsen. Berättade att jag inte har några halsmandlar heller. Fick svaret att det kan sätta sig längre ner i så fall. Så kom frågan; har du feber? Jag har haft det, men inte just nu. Och det skulle jag väl inte sagt för då säger hon; vi har så dåligt med tider redan, och eftersom du inte har feber får du gå till vårdcentralen imorgon istället.

Det roliga är att jag så gott som aldrig har feber. Inte ens när jag hade mina hemskaste omgångar halsfluss fick jag feber. (Mamma fick tvinga till sig läkartider när jag var liten. "Har hon inte feber och springer runt som en vettvilling har hon inte halsfluss." "Jag lovar, hon har halsfluss och jag vill att ni tittar på henne." "Oj, hela hennes hals är ju infekterad, konstigt att hon inte har feber...") Jag blir så trött på den här så kallade vårdapparaten som finns i detta landet. Klart jag förstår att de sjukaste skall ha tiderna, men hur lång tid tar det att göra ett enkelt halsprov? Ingen tid alls, jag vet. För jag har gjort det en sisådär trebiljoner gånger i mitt liv. Men, det är väl bara att stå ut till imorgon och åka till vårdcentralen då istället. SUCK!

En timma kvar...

... tills jag går hem från jobbet.

Jag har jobbat jätteeffektiv idag, hela dagen. Har fått gjort jättemycket. Men jag är trött. Jag har tjatat om min halsen denna veckna, och den är fortfarande helt mysko. Men, jag låtsas inte om den en dag till, för imorgon är det bröllop. Sen får vi se vad dem bestämmer sig för att göra. Kanske skall vara hemma och vara lite sjuk? Ja, vi får se.

Sofia och jag ställde in våran myskväll ikväll. Båda var trötta efter en lång arbetsvecka. Så istället tar vi myskväll var för sig och killarna får gå på sin after work på egen hand. Det lär funka för dem ändå. Huvva, jag vill inte tänka på den alkoholmängd som kan komma att rinna till ikväll...


Nä, 56 minuter effektiv tid till nu då.



Eller säg bara: orka...

Jag säger till, vänligt men bestämt!

Winnerbäckstund
Funderingar
Okoncentration

Men jag säger till mig hela tiden; sluta upp med det!

Fredag morgon...

Vad du än gör och vad du än tänker på
var du än finns, berätta hur du mår
det finns alltid någon tro det eller ej
som bara vill lyssna, bara vill finnas för dig
(Uno Svenningsson - Andas genom mig)

Det är fredag och jag skulle kunna säga att jag är trött och känner mig omotiverad. Men, det vill jag inte göra. För det blir lätt en negativ klang över det hela. Istället säger jag som så, varför går nätternas timmar så mycket snabbare än dagens? Varför är det så skönt att ligga omfamnad av sitt täcke, och speciellt extra skönt på morgonen precis när alarmet börjar spelar för en?

Det känns som jag har en butter känsla i kroppen, jag vet inte alls vart den kommer ifrån. För jag är faktiskt glad. Det finns någon som hela tiden för mig att le, och bli varm.
Någon jag tänker på större delen av dagen faktiskt.

Så, det är väl lika bra att kasta igång den här fredagen så att jag snart får komma hem till min soffa, och lite idolmys. Får se hur kvällen blir, för Sofia fundulerar på att gå med killarna ut på after work. Skall jag vara ärlig är jag också sugen på att följa med. Rent faktiskt. Men jag vill inte riskera att åka på århundratets trötthet tills imorgon då det stundar bröllop här i lilla Kungälv.
Därför kan det bli så att vår nya tradition redan bryts andra veckan.
(Det kan komma att bli det där undantaget som bekräftar regeln visserligen.)
Hur det går får vi som om några timmar.


Jag bjuder på en bild som togs för nästan exakt ett år sen.

Ha en fin fredag.

Ja men det är det.

Tony - Jag vågar inte hålla!
Angelica - Det är klart du gör Tony, du har ju en liten hemma. Du vet hur man gör.
Tony - Ja men jag är rädd att tappa.
Angelica - Ja men du får tänka att det är någons annan liv du har i händerna. Då är du försiktig.
Danny - Ja men så är det, det är mitt liv!

Danny kom till jobbet igår, med ett lyckligt leende i hela ansiktet.
Han hade fått hämta ut sin nya telefon.
En Sonyericsson Satio.
Det var en riktigt nice telefon, så helt plötsligt åkte nog I-phone ner ett snäpp.
Som Danny uttryckte det, våga vägra I-phone.
(Alla andra har ju den menar han)
Jag frågade om vi inte kuned byta telefoner varpå han svarar:
"Jag har inte tröttnat riktigt än..."
Så, han kanske gör det imorgon?
Vem vet.

(Det är kanske inte ett Dannycitat i detta inlägget, men hade det inte varit för honom hade det ju inte blivit en sådan diskussion.)

2 år och 24 dagar har gått

Så lång tid har passerat sen jag opererade bort mina tonsiller. Den tiden har varit mer eller mindre smärtfri. Visst har jag känt av halsen vid förkylningar, men några större problem har jag inte haft. Reflekterade här om dagen över det och insåg att jag inte ens haft problem med min hosta som varit tätt förekommande de tidigare vintrarna. Men, i söndags fick jag en märklig känsla i halsen. Den har suttit kvar tills idag, och nu ikväll kändes det än lite mer. Så, jag tog en ficklampa och lyste mig i halsen och jag tycker mig se vita områden i halsen. Gomspenen ser lite rödare ut också. Genast ringde jag mamma och pratade med henne om det, hennes tips var  svamp. Men jag kan inte påstå att det är vad jag tror. Utan, jag tror faktiskt att det är streptockoker som har bosatt sig i min hals igen. Googlade lite på det och tydligen kan man få det i halsen, även om man tagit bort tonsillerna.

Första tanken är således; skulle den "friska" perioden bara vara i 2 år och 24 dagar? Eller är det bara en ren tillfällighet att halsen blivit som den blivit? Än besväras jag inte av den, så vi får väl se vad det blir av det hela. Håll tummarna för att jag slipper streptockokerna i alla fall!

God natt!

P.s till saken hör att jag just tog en temp. Tydligen har jag 37 grader. Något som är mycket ovanligt för mig. Fast, 37 grader är normalt jag vet, men just nu fryser jag som en isbit också. Därför klassar jag min temp som feber. Vanligtvis är jag nämligen undertempad. Vi får se hur jag mår imorgon...

Två armband i ett

Eller ett armband i två. Det beror på hur man ser det tänker jag. Jag har gjort två armband som skall kunna matchas för att få ett dubbelt så brett armband. Det är till min kollega som ville ha ett brett armband, men som sällan använder smycken. Därför tänkte jag att om jag gör två så kan hon välja lite fritt om hon vill ha det enkelt eller lite bredare. Jag blev riktigt nöjd med det (det är sällan jag är missnöjd med mina alster visserligen...) och kollegan har fått se ena delen, så jag hoppas att hon blir nöjd.

 

En ny tradition startades i fredags


Me and my sunshine!

I fredags bjöd Sofia in mig till henne för lite fredagsmys.
Vi bestämde oss för att ha en liten räkafton, vilket blev riktigt lyckat.
Jag hade med mig 2 olika sorters chips, som knappt rördes under kvällen.
Räkorna mättade kan man väl säga.
Vi såg på Idol, pratade om livet, förhållanden, vänskap, saker vi upplevt och vill uppleva.
En helt otvungen kväll som var riktigt mysig.
När det sen var dags för mig att åka hem så kom vi fram till att detta skall göras oftare.
Så, vi bestämde att fredagarna skall vigas åt oss.

Fredagsmys med Sofia och Angelica.
Kan det bli bättre?

Dag 34

Så där, nu är de första delen av behandlingen avklarad. Det vill säga den perioden där jag skulle äta 2 kapslar av antibiotikan om dagen. Nu är det en som gäller, så det är mycket lättare att äta vad jag vill. Innan så skulle jag ju helst inte inta kalciumprodukter i samband med kapslarna. Utan det skulle jag ju äta tre timmar före eller tre timmar efter kapseln. För att den skulle ge bäst effekt.

Ryggen har varit enveten, har inte tyckt att det hänt något på den, men idag när jag stod och åmade mig framför spegeln såg jag att det har blivit avsevärt bättre även där. Härligt! Det är helt underbart att visa upp ansiktet nu. Även om jag fortfarande ser alla problemprickar så säger alla att jag har blivit så mycket finare och att det går verkligen åt rätt håll. Nu är det sällan jag kletar på foundation i ansiktet faktiskt. Innan var det ju en rutin jag inte kunde missa för allt i världen. Visst, jag sätter på mig det när jag behöver känna mig fin, och säker. För, det finns fortfarande en säkerhet i den.

Jag var ute hos pappa och Anna-Karin i torsdags för att hämta bilen, det var första gången vi träffades sen jag började med medicinen tror jag. Så de inspekterade mitt ansikte och berömde mig för hur bra det har blivit. Vi kom då in på slipning av huden och att jag antagligen kommer vilja göra det sen när kuren är slut. Anna-Karin frågade vad det kostade och när jag sa att man helst skall göra ett par behandlingar så kan det gå på runt 28000 riksdaler. Då hörde jag att pappa fick andningsbesvär. Med sin myndiga stämma säger han åt mig att lugna ner mig och vänta. Medicinen kommer göra sitt och sen kommer huden vara hur bra som helst. Han är så söt min far. För visst har han rätt. Egentligen! Men som jag har sagt till ett par av er, jag har inte bestämt att jag vill ha hela ansiktet fullt av vanprydande ärr så jag kommer garanterat att ge mig själv den där slipningen. Även om dett kommer ta ett par år att spara ihop beloppet till den. Så är det!


Men, det är faktiskt helt underbart att vakna upp på morgonen och känna att jag faktiskt finns där, att jag mer och mer börjar framträda igen. Det ger självförtroende!

It's all your fault

Pink - It's All Your Fault

I conjure up the thought of being gone
But I'd probably even do that wrong
I try to think about which way
Would I be able to and would I be afraid

Cause oh I'm bleeding out inside
Oh I don't even mind (Yeah)

It's all your fault
You called me beautiful
You turned me out
And now I can't turn back
I hold my breath
Because you were perfect
But I'm running out of air
And it's not fair

Da da dada da dada da
Da dadadadadada da dadadadadada

I'm trying to figure out what else to say (What else could I say)
To make you turn around and come back this way (Would you just come back this way)
I feel like we could be really awesome together
So make up your mind cause it's now or never (oh)

It's all your fault
You called me beautiful
You turned me out
And now I can't turn back
I hold my breath
Because you were perfect
But I'm running out of air
And it's not fair

I would never pull the trigger
But I've cried wolf a thousand times
I wish you could
Feel as bad as I do
I have lost my mind

It's all your fault
You called me beautiful
You turned me out
And now I can't turn back
I hold (I hold) my breath (My breath)
Because you were perfect
But I'm running out of air (running out of air)
And it's not fair

(Oh yeah
It's all your fault)

I hold my breath
Because you were perfect
But I'm running out of air
And it's not (It's not) fair

P!nk i Globen 091110

I tisdags såg vi P!nk på Globen.
Med VI menar jag mig, mina systrar och svägerskan Hanna.
Trots att vi, enligt mig, kom in sent på Globen fick vi ändå riktigt bra platser där framme vid scenen.

Konserten var riktigt bra, genomgrym faktiskt.
P!nk var grym hela hon, hon var närvarande, sjöng fantastiskt och showen var otroligt bra.
Det var riktigt häftigt att hon själv var med och gjorde luftakrobatik!
Spellistan var bra, den enda låten jag saknade var Sober, annars fick hon med de flesta av mina favoriter.

Det var en god blandning på musiken.
Många fartfyllda, vilda låtar som blandades med lunga, känslofyllda låtar.
Bäst var nog Family portrait.

Jag hade förbannat ont i fötterna under hela konserten och stod och svor över att jag tagit stövlar.
Men, när den väl var till ända kändes det som jag kunnat orka stå kvar en timma till.
Bara för att få lyssna på en duktig sångerska och enorm entertainer.










  



Maskerad 091107

Har fått gliringar om att jag inte lagt in bilder från maskeraden i lördags, så nu tar jag mig i kragen och fixar in lite bilder på alla som gästade oss. Festen blev genomlyckad, och alla hade verkligen ansträngt sig för att gestalta sina karaktärer. Det blev en hel del alkohol drucket, en musik och filmquiz som Johan P såg till att INTE ta hem. Ovanligt. Så klart korade vi också bäst klädda, finalisterna i den var Cruella de Vil, Jack Sparrow och Greger Hawkwind där den sistnämnde tog en enkel promenadseger. Festen var intensiv, och jag tror att alla uppskattade den. Peter och jag som hade annordnat den fick en liten present av de andra, tack så mycket för det.

Bäst av allt var väl att INGEN hade lyckats klä ut sig till samma saker. Vi var ju inte så många, men det är många som har samma filmsmak, så det hade egentligen inte varit otippat om några hade haft samma karaktärer.

Tack alla som kom och gjorde vår maskerad till en jätterolig kväll!

 
Kvällens värdpar: Elle Woods och Plåtman



 
Louis de Pointe du Lac och Morticia Addams



Greger Hawkwind

 
Ett sött litet honungsbi
och Svampbob fyrkant


Jack Sparrow


Fox Mulder
och Dana Scully


Clark Kent


Audrey Hepburn

 
Cruella de Vil
och Fred Flinta


Roger
och "Man skall ha husvagn-frugan"


Edward Lewis
och Vivian

Vi gästades också av en cowboy (sistaminuten klädsel), en Pinksister samt Rosalie Cullens.
Tyvärr har jag inga bra bilder på dem.

Vänj er, det är ännu dyrare i Stoc

3577069899cee55c6390321c68a723f8.png

Vänj er, det är ännu dyrare i Stockholm. Systrarna och jag tog en frukost så Espresso House nu när vi kom till stan. Det ni ser på bilden är min mat, och den kostade mig 75 spänn. Hutlöst! Weronica beställde två smörgåsar och kaffe, som kostade henne 94 kr.
Men, nu gör vi snart Stockholm osäkert!

Idag är jag tacksam för...

...att min goa katt ligger och värmer upp min säng!
...att goa människor ger fina komplimanger.
...att det finns en speciell vän för mig!
...att Malin är min Malin!
...att jag är jag!

Dag 23

Japp, idag är det tydligen dag 23 av behandlingen med Tetralysal! Det går framåt, måste jag verkligen säga. En kollega sa till mig i tisdags att hon såg förändringen i mitt ansikte. Min vän Frida sa det samma. Och det finns en riktigt stor vinning i detta. Jag blir säkrare i mig själv. Nu säger jag INTE att utseende spelar någon roll, det är inte det jag vill poängtera. Men, för min del så kom mitt problem mitt i livet och satte stora käppar för mig. I takt med att prickar och utslag sprack upp i mitt ansikte kröp jag långsamt ihop och försökte gömma mig. Prickarna var inte jag, men det blev jag. Det var de som syntes, det första någon såg. (Nej, jag vet att det egentligen är dem JAG ser, men det spelar ingen roll, känslan är att alla andra stirrar på dem.) Jag kan inte och har aldrig kunnat förhålla mig till dem. Så jag är VERKLIGEN glad att jag äntligen kan se något annat när jag ser mig själv i spegeln varje morgon. För, så är det! Varje morgon när jag kommer till spegeln ser jag först hur hyn ser ut, och sen ler jag stort mot mig själv, bara för att jag ser en liten förändring från gårdagen.

Visst, det finns ett par elaka utbrott på käkarna och halsen, men långsamt försvinner även det. Det värsta, illröda, skrikiga på kinderna har tonat ner. Det jag egentligen tänker på när jag ser mig i spegeln är att det är ojämt. Det går att göra något åt det, och det är så skönt att min hudterapeut är så peppande och glad för min skull. "När du har ätit klart din behandling så skall vi ta itu med ärren, det går att göra något åt dem med syra."

Ändå kan jag säga, att jag skall försöka spara ihop en stor summa pengar, för att slösa på en fin, fin, fin present till mig själv. En slipning av mitt ansikte. Det kommer bli dyrt, men när det här är färdigt, då är jag verkligen värd att få den där babylena huden i ansiktet igen. Så det så!

Halloween i bilder


Miss Devil herself

  
Posera mera...


Triss i Djävular

 
Martin kom mer bakåt än framåt...

 
 
Miss Devil antastade diverse filmstjärnor på ett eller annat sätt...

RSS 2.0