Vilken helg!

Oj vilken helg det har varit! Fullt upp ungefär varje minut!

Fredag:
Det var planerat att vare en singelutgång. Tyvärr kunde bara jag och Peter slå oss lösa, så vi började med att se Sverige England i U21. Sedan åkte vi in till Göteborg med Johan. Första tanke var att bege oss upp till Linnégaten, men så blev det inte. Istället satte vi oss vid öltälten i Bältesspännarparken. Medan vi njöt av lite god dryck pratade vi om allt mellan himmel och jord. Stora ämnen som Michael Jacksons bortgång och dödsstraf men också mindre saker som vårt singelskap och vänskapsfrågor. Sedan fortsatte vi till Nivå, där vi drack en drink och dansade lite. Men, alla andra hällde sina drinkar på oss. Så, vi tröttnade och gick. Kul hade vi, nu skall vi bara få till en ny sådan utgång, vilket är lättare sagt än gjort!

Lördag:
Då stod en tripp till Lysekil på schemat. Jag, Tina, Erika och Sonia skulle dit och umgås lite. De första timmarna spenderade vi på en klippa varvat med lite bad. Sedan blev det lite god mat och lite goda drinkar på hotellrummet. Vi tog också en efterrätt i hotellets restaurang, och det var nog den sämsta efterrätt vi någonsin blivit serverade. Vi var så besvikna. När klockan närmade sig midnatt begav vi oss ut till utestället, Sjökanten. Där dansade vi i så gott som 2 timmar. Då var det riktigt kul, vi dansade och skrattade och hade det riktigt kul! Sen kom kvällens trubbadur in och han han hade mer mellansnack än sång så tyvärr tröttnade vi och gick hem.

Söndag:
Dagen startade med hotellfrukost vilket var riktigt gott! Även om den kanske inte var så stor så var den god, det är alltid gott när någon annan fixat mat åt en. Efter utcheckning så fixade vi på parkeringspengar och köpte lite vatten och annat att ha med till klipporna igen. I två och en halv timma låg vi där och hade det gott! Badet var kanske inte det skönaste, men nu börjar vattnet nå riktigt höga temperaturer. Vid halv fyra satte vi oss i bilen för att bege oss hem. Tina körde och vi andra tre somnade som stockar när vi kom till Uddevalla.


Glada töser vid vattnet!


Det har varit en ritkigt trevlig och rolig helg. Länge sen jag upplevde en sådan. Igår var jag ruskigt trött kan jag lova! Men inte så trött som jag trodde, för jag vaknade innan  klockan 8.30 imorse. Tydligen skall Lysekilsresan bli en återkommande resa varje sommar. Kanske att vi byter ut resemålet mot andran sommarstäder runt om i landet också för den delen också! Det ser jag fram emot i alla fall, för kan det bli så lyckat som det blev i helgen även i fortsättningen så kommer vi ha många roliga små trippar att se fram emot kan jag lova!

Ett litet besök hos veterinären blev det

I förra veckan upptäckte jag ju att Panik inte mådde helt bra. Han var allmänt hängig, åt dåligt, drack inte och nos och ögon rann. Det symtom som väckte störst oro var dock att han inte svarade med sitt knorriga kutter när jag pratade med honom från köket medan jag fixade hans grönsaker. Så efter att först ha avbeställt en veterinärtid ringde jag till dem i fredags igen och fick en ny tid samma dag. Det besöket gick ganska fort, veterinären tittade på honom, lyssnade på hans hjärta och andning och konstaterade att han åkt på en förkylning.  Så, jag fick med mig 10 doser antibiotika som han skulle ta. Fick också rådet att ge honom en halv ml vatten var tredje timma också, så att han får i sig vätska nu när det är så varmt.

Som pricken över i:et fick Panik åka på besök hos mamma min. Detta mest för att jag skulle iväg över helgen men också för att hon har det mycket svalare hos sig än hos mig. Dagarna hos mamma skulle från början bara vara 2, men redan samma kväll som jag skjutsade dit honom så utökade de till en vecka. Därför att det var ett stort företag att få in han bur i min bil Men, jag tror inte att varken mamma eller Panik är missnöjda med det beslutet. Tror att de trivs mycket gott med varandras sällskap. Dessutom har mammas katter fått någon att vakta under tiden.

Var där uppe en sväng idag och tittade till honom och det verkar som om medicinen har börjat hjälpa. Näsan och ögonen verkade inte rinna lika mycket idag. Dessutom hade han både börjat äta och dricka på egen hand. Bäst av allt är att han har börjat göra sina rivstarter i buren, han är nu mycket piggare än han var i fredags. Vilket känns otroligt bra!

King of pop is dead



Vid lunchtid idag drabbades Michael Jackson av hjärtstillestånd. När sjukvårdspersonal kom var hjärtlungräddningen redan igångsatt av någon i hemmet. När de sedan anlände till sjukshus skulle Michael Jackson fallit i djup koma. Enligt aftonbladet så har det länge florerat rykten om att popkungen skulle vara sjuk och att flera konserter skulle ställas in i år.

Nu har han alltså somnat in för gott, mannen som orsakat oändligt många löpsedlar. Löpsedlar om allt mellan himmel och jord. Nu undrar jag så smått, hur alla minnesprogram och repotage kommer utformas. Jag menar, den mannen har tyvärr orsakat både en och annan negativ rubrik i sina dagar. Fast, det är sånt som glöms bort när det är dags att skriva minnesrunan! Nu är det bara och vänta och se hur det blir. Skall vi slå vad om att det snart kommer både en och annan samlingsskiva och flera minnesdvder?


R.I.P
Michael Jackson
f: 1958
d: 2009

Ack du sköna semester!

Då var det dags för sommarsemestern! Egentligen börjar den inte förrän på måndag och pågår i två veckor framåt. Men, jag bytte så jag blev långledig den här helgen (tors-sön) så jag får lite försmak på ledigheten. Eftersom solen strålar med sitt allra finaste leende idag tänker jag baske mig åka ut och slåss med alla andra soldyrkare ute på Rörtången. Det finns mängder med andra saker jag skulle kunna lägga min tid på, men jag skjuter helt enkelt fram det. Städning och sånt tråkigt kan man göra när det regnar, eller hur?

Sol ute, sol inne, sol i hjärta, sol i sinne...





Panik verkar ha piggnat till under natten. När jag vaknade satt han och åt under sin foderhäck. Han rör dessutom mer på sig och verkar vilja äta också. Avbeställde tiden hos veterinären som bad mig hålla ett öga på honom de kommande dagarna. Vilket jag självklart kommer att göra. Duschade honom med lite kallt vatten och satte igång fläkten för honom. Min gissning är (precis som Fridas) att det är lite för varmt för honom nämligen.

Paniken min!

En stund i trädgården är alltid uppskattad

Upptäckte imorse att Panik var lite hängig och seg. Verkade inte ha någon större matlust, ögonen rann och magen verkade vara i obalans. Så därför fick han en stunds trimning. Jag fixade till talgkörteln, tvättade runt hans ögon och klippte klorna. Sedan fick han hoppa ner i buren igen, där han verkade trivas bäst. Har sedan kollat till honom flera gånger under dagen, men han verkade mest loj och hängig hela tiden. Därför ringde jag och bokade en tid hos veterinären imorgon. (Ett besök kostar 590 :- rätt saftigt, med tanke på att ett besök hos läkaren för mig kostar 120:- )
 
När jag kom hem från jobbet ikväll satt jag och handmatade honom, han fick lite äpple och en persiljekvist. Detta åt han, men det var ju inte några större mängder precis. Så jag googlade lite och försökte hitta en egen diagnos. Det var som att leta efter en nål i en höstack. Inget jag kunde klara av helt enkelt, för symtomen passade in på flera sjukdomar. Som vanligt, den ena värre en den andra. Så istället började jag rengöra buren, grundligt. Under tiden fick Panik sitta på golvet, med burgallret över sig. När jag kom tillbaka från badrummet såg jag honom sitta och äta hö, något han inte ätit alls sen i söndags. Vilket i sig är verkligen märkligt, eftersom Panik är en riktig höälskare. Äter han det inte så ser han till att sprida det över allt i buren. Därför skyndade jag mig att sätta ner honom i buren igen och satte gallret över honom och insåg att höhäcken satt för långt upp. Snabbt som katten satte jag ner den en bit och vips satt Panik där under och åt igen. Vilket var en stor lättnad att se. Hoppas att han fortsätter med det i natt, för i så fall har jag hittat diagnosen själv i alla fall. Det är inte så att jag inte vill gå till veterinären, Panik är värd varenda krona jag lägger på honom. Men, det är ju klart roligare att köpa goda grönsaker till honom än att lägga de på dyra grundbesök hos en veterinär.

Håll tummarna att han är piggare imorgon!

Blue blue moon



Visst är han underbar denna man?!
Han tar dansbandsmusiken till helt nya höjder.
Jag kan inte annat än att älska det!

Jag bjuder upp till dans...


Underbaraste underbara Robert Gustafsson!

Synd att jag inte kunde hitta hela Bjuder upp till dans.
Ni får hålla till godo med den här lilla reklamsnutten!

När Felix hade somnat...

Eftersom Felix somnade i bilen på väg hem från stranden tänkte jag först ta en extratur genom Kungälv för att låta honom sova ut. Weronica tyckte väl det lät okej, och så började hon prata om att hon ville åka till Rusta för att titta efter solskydd att tejpa på rutan, om jag förstod henne rätt. Så, vi styrde kosan mot Partille och när vi kom ut på E6:an hade hon också somnat. Fatta vad svårt det är att köra bil när man själv är trött och de andra passagerarna sover gott?! Som tur var så var det inte mycket traffik ute idag, så det gick lätt att köra till vårt mål, och lagom tills jag svänger in på Rustas parkering vaknar Weronica till. Jag säger att hon kan kila in på affären så kan jag sitta med lilleman tills han vaknar. I samma sekund som jag parkerade bilen vaknade dock han, så vi gick gemensamt in på affären.

Efter ett toalettbesök började vi kolla in deras utbud. Vi kände på massa saker och plockade snabbt på oss en del. Jasg började lätt med lite plasttallrikar att ha med på stranden, och ett rosa måttset till köket. (Dl, msk, tsk, kaffemått) Weronica hittade ett polisset till Felix också. Redan där hade vi plockat på oss saker som vi inte skulle ha. Så varför inte fortsätta? Sedan hittade vi käcka picknikfiltar som vi var tvugna att köpa. Sist men inte minst och men dyrast fick jag med mig en rosa ryamatta. En sådan jag var ute efter redan i julas. Så, jag fick ringa mamma och be henne fixa in pengar på mitt VISA-kort så att mattan kunde följa med hem...

Väl klara på Rusta körde vi förbi Shell, så vi fick med oss lite god och svalkande glass också. Sen styrde vi kosan hemåt. Eftersom vi alla tre var trötta och slutkörda.



En nyvaken Felix på väg in i affären

 
En inte helt pigg Felix i shoppartagen





Någon trivdes på den nya mattan...

Första doppet i det stora havet

Idag hade jag och Hanna bestämt att vi skulle åka ut till havet och njuta av solen. Hade planer på att knycka med mig Felix också, så att killarna hade varandra att leka med. Hanna åkte ut mot Aröd före oss, då hon fick lite ändrade planer på eftermiddagen. Under tiden skjutsade jag hem Weronica som lovade att både hon och Felix skulle följa med ut till havet. Så, när allt var packat och klart så åkte vi mot Aröd vi också. Efter diverse små fel gjorda av mig kom vi äntligen ut till rätt ställe och där fanns Hanna och Neo redan.

Väl där ute passade vi på att äta tidig lunch det första vi gjorde. Mest för att jag och Weronica inte hade ätit ordentlig frukost innan. Men också för att få det överstökat. Så att vi istället kunde sysselsätta oss med det som var huvudpunkten för dagen. BADA. Fast, ingen av killarna var speciellt intresserade av att vara i vattnet, det var nog lite väl kallt. Felix stod och skakade väl, men om han fick sitta och gräva i sanden så gick det utmärkt. Neo ville också sitta i sanden, och riva någons sandslott  och smaka på sanden så klart. GOTT!

Efter badet så satte vi oss uppe på Hannas medhavda filtar och försökte roa killarna. Neo satt gärna ner, eftersom det vankades jordgubbar. Felix däremot körde ett race fram och tillbaka mellan alla andra strandgäster. Alla andra var mer intressanta än vad vi var, så jag fick springa som en tok efter honom jag.

Kan lugnt lova att det var två riktigt trötta prinskorvar som lämnade stranden ett par timmar senare. Vet inte hur snabbt Neo somnade, men Felix gjorde det ungefär 2 minuter efter att vi startat bilen. Så, nästa gång vi åker ut till havet skall vi nog låta honom sova lite innan vi beger oss ut. Det är tur att man lär sig något varje dag!



Att leka i vattenbrynet var helt okej, så länge man inte behövde vara I vattnet.


   

   

  

  



Så här glad var Hanna efter en dag på stranden, så glad att hon var tvungen att blåsa lite såpbubblor...

Ännu en kväll till enda.

Ibland kan timmarna gå så otroligt fort, bara rusa fram i en vansinig fart. Oftast upplever jag att det antingen sker när man har otroligt mycket att göra och inte har tid att förspilla tid på mindre viktiga saker, eller när man verkligen har tid att bara sitta ner i soffan och ta det lugnt. Det är ganska logiskt att tiden rusar fram när man har mycket att göra, för håller man sig hela tiden sysselsatt så är det klart att tiden tickar på. Men, sitter man bara still och ser på tv eller gör någon annan lugn, avslappnande aktivitet så vill man ju inte att tiden skall gå så fort att natten plötsligt kommer och gör sig påmind.

Idag har varit en sådan dag, utifrån båda situationerna. Och det känner jag av på fler sätt än att bara titta på klockan och konstatera att det är natt. Nej, min mage har ballat ur totalt. Kände de första problemen redan tidigt i eftermiddags. I takt med att timmarna flyger iväg har magen bara rasat mer och mer. Det är verkligen urtråkigt att magen inte skall kunna hålla ihop sig och låta mig må bra. (Även om man kan tro att jag har varit stressad idag så har jag inte haft en enda stressande minut. Jag hade mycket att göra på jobbet idag och som tur var fanns det mycket personal inne så jag kunde göra mitt utan att andra uppgifter blev lidande = stressfritt.)

Sen jag kom hem från simturen har jag näst intill bara suttit i min soffa och sett på tv. Passade på att se Beck-filmen som visades ikväll. När den nu slutade visade det sig att klockan nästan var midnatt redan. Jag som bara sett en film... Tror att jag skall skylla på de där evighetslånga reklampauserna som är in i mellan.


Nu är det dock dags att låta nattimmarna förlöpa av sig själv, jag skall inte sitta uppe och försöka driva på dem snabbare. Jag skall istället joina min säng och hoppas på en riktigt god natts sömn. Imorgon skall vi nämligen ut till Aröd och bada. Hanna och Neo och jag är helt klara, sen så skall nog Felix med också. Har vi tur kan vi övertyga Weronica att följa med också. Det blir dock en lite svårare nöt att knäcka, det känns så i alla fall. Som tur är har jag redan gjort mat till henne om hon skulle komma med. Lovar att försöka ta lite roliga bilder imorgon!

God natt!

Jag fick en egen hejarklack!

Idag har jag tänkt att jag skulle ge mig ut och springa när jag kom hem från jobbet, men kan ärligt talat eränna att det fanns inte minsta lust för det när jag hem, för det var på tok för varmt för det. Så, istället åkte jag ut till Ingetorp och simmade i 20 minuter. Det blev ungefär en halv kilometer. Kanske inte jättelångt, men det var riktigt skön. Simning är ju så otroligt skönt, det känns bra i hela kroppen efteråt. Kommer bli mer sånt i sommar, helt enkelt!

Det bästa var nog dock de tre tjejerna som satt där vid vattenkanten när jag skulle ner i vattnet. Kände först att de fnissade åt mig när jag vadade ner i vattnet. Undrade om de tyckte att jag var för långsam? Skyndade mig att doppa mig och började simma mot andra kanten. När jag sen närmade mig startsidan såg jag hur tjejerna stod och tittade på mig. Den ena sa nog hej när jag var väldigt nära, men jag hörde inte riktigt så jag svarade inte. När jag väl kom upp ur vattnet så säger den ena tjejen till mig: Vad långt du kan simma med otrolig beundran i rösten. Berättade för henne att jag hade simmat fler varv om jag hade haft lite mer ork. När jag fått på mig mina kläder och var på väg mot bilen hör jag ett unisont Hej då från flickorna. Så jag vände mig om och ropade det samma till dem och så fyrade jag av ett stort leende mot dem.

Riktigt söta töser, som faktiskt gjorde min dag!

Lotta på Liseberg!


Visst, Allsång på Skansen är ett trevligt program att vila sina ögon på, men nu kontrar äntligen Göteborg med sin Allsång från Liseberg. Det är ju allmänt känt att det som görs i Göteborg är lite bättre än det som görs i Stockholm. Därför är det självklart att jag har på Lottas Allsång på Liseberg en kväll som denna! Jag antar att ni gör det samma?

(Sen att Hanna fick påminna mig är väl något som inte behöver nämnas?)

Då har helgen gått

Nu har då helgen gått och jag har varken haft någon praktbakfylla eller ångest. Utan, jag har mått prima finfint! Kroppsligt alltså. Sen att jag har spenderat hela helgen på jobbet är väl en annan femma. Men, det har gått riktigt bra, har jobbat med riktigt sköna kollegor, så det har inte varit några problem egentligen. Fast det skall erkännas, vid 17-tiden idag kände jag mig rätt trött. Så jag bad snällt att få ta min rast, och några minuter senare slocknade jag på soffan och sov bort en halvtimme. Det var en riktigt välbehövlig tupplur! För efter den kunde jag skriva ett kort anförande till imorgon och sen avsluta mina sista arbetsuppgifter innan det var dags att gå hem.

Helgen i sig, den lilla fritid jag har haft har varit otroligt trevlig. Har sovit hemma hos brorsan, Hanna och Neo. På fredagkvällen bjöd de på cider och så satt vi och tjötade ett par timmar innan sängen kallade. Som ni kunde läsa igår väckte Neo mig med sitt lågmälda prat. Igår så hade bror min hoppat i säng redan eftersom han skulle upp och jobba mycket tidigare än mig idag. Hanna och jag satt uppe och tjötade en massa, skulle väl kunna klassa det som tjejsnack. Pratade om vänskap, förhållanden och folk som tycks gå upp i rök av olika anledningar. Riktigt skönt att prata med Hanna, vi hade nog rätt lika syn på det som avhandlades. När jag sen tittade på klockan och såg att den var 23.30 hoppade Hanna upp och fick brått att lägga sig. Neo hade fått många timmars försprångssömn. Klockan 2 i natt vaknade han till och mumlade i sin säng, men jag tror att han småsov. Jag låg i alla fall kvar i min säng fram till 3 då han blev allt mer pratigare. Gick bort till honom och såg att han satt och tjuvkikade på mig. Efter diverse böjbyten och försök till att han skulle somna i sin säng insåg jag att det inte gick. Så istället delade vi på min säng. Han ville väl helst inte sova. Jag låg och blundade och när han inte fick några reaktioner från mig när han låg och petade på mig ackompanjerat av hans joller så somnade han till bredvid mig. (Hörde att min bror var uppe och donade tidigt på morgonen, men jag har ingen aning om han tittade till oss innan han åkte.) Vid 5.30 var det dags igen, då vevade Neo som en liten väderkvarn bredvid mig, inte så att han vaknade, det var bara jag som fick maka lite på mig åt sidan så att han fick gott om plats. På något vänster somnade jag om för att sova en timma till. Sista uppvaket blev lite mer brutalt, Neo låg och viftade med hela kroppen och jag dinglade nästan på madrasskanten. Men, vad gjorde det när han vaknade till och fyrade av ett stort leende mot mig? BARA BUS fick det bli en stund innan vi gick in och skakade liv i mamma Hanna!

Ni hör ju, jag har faktiskt haft en rätt bra helg jobbet till trots. Nu skall vi bara tajma in en dag/kväll när jag och Neo kan rå om varandra och sparka ut de andra två på dåligheter! Det har ju gått så där bra med det alla tidigare gång de har frågat mig om barnpassning.


Nu skall jag snart kasta mig i sängen, skall bara göra alla kvällsrutinerna. Nu är det bara två arbetspass kvar innan semestern. Känns rätt konstigt att ha semester så här tidigt, jag vill ju helst ha det i augusti. I år fick jag dock rucka på mig och ha det tidigt. Nästa år kommer jag slippa det. Tror dock att det kan bli en bra semester nu, hoppas att det är som väderprognoserna håller vad som lovats, att nu kommer sommarböljan! Hoppas hoppas hoppas!

Förresten, en sådan här arbetshelg är nästan förödande för min mage. Kan inte hålla en allt för bra kosthållning, eftersom det inte finns mycket tid att laga egen mat på. Tyvärr har det blivit lite väl mycket läsk och lite godis också för den delen. Så, det är bara att backa till baka om börja om! Snart är jag sockerfri, det kan ni skriva upp!


God natt!

Imorse vaknade jag av den här busen!


Bara bus med faster!

Jag hade den stora äran att bli väckt av den här lilla busen imorse. Han låg i sin säng och pratade lågmält för sig själv tills jag vaknade till. Då gick jag upp och hämtade honom så klart. Sen låg vi och busade i sängen en liten stund! Titt ut och andra små enkla, men ack så omtyckta lekar. Men, sen kom busfröet på hur han skulle killa mig, så det var inte lika roligt tyckte jag, men han fnissade förnöjt när jag skrattade! Efter det gick vi och väckte mamma Hanna, och medan jag gjorde mig i ordning för en dag på jobbet körde de grötfrukost i köket. Sicken going han är! Hoppas han väcker mig imorgon igen.

Glad midsommar!

Glad midsommar till er alla

Hoppas att ni får en fin kväll, för en gång skull är det äkta midsommarväder!
Själv kommer jag tillbringa hela min midsommarhelg på jobbet.
Går på 15.15 idag och (med små avbrott från jobbet) går av på söndag 20.45.
Men, jag skall sova hos min bror och Hanna i helgen. Så, lite mys får jag nog.

Kram till er alla!

Moster har ett äss rockärmen!



Ni ser själva, jag har verkligen ett riktigt äss i rockärmen att ta till om det skulle vara så! Min lilla favorit ville inte sova idag, så han åt pommes tillsammans med mig och mormor! När mormor sen gick passade han på att leka rövare här. Legoklossarna ligger utslängda över halva vardagsrumsgolvet och jag åker på däng emellanåt. Han är så charmig! Men, han har gett mig 2 pussar, helt frivlligt idag. Något som inte händer speciellt ofta annars.

Kattastrof - Jag har en ny fetisch!

Åh vad jag älskar min mattes alla roliga saker! Hon har så mycket som jag kan sätta tänderna i, och leka med och jaga över hela lägenheten! De allra bästa sakerna finns i mattes badrumsskåp har jag kommit på. Jag har länge älskat att leka med hennes hårband som hon lägger överallt här hemma. Så i början av veckan hittade jag nog mitt Mecka! Längst upp i badrumsskåpet hittade jag en hel väska full med hårband. För att inte väcka allt för stor uppmärksamhet tog jag bara ut ett par hårband som jag sprang omkring med här medan matte ändå var på jobbet. Tyvärr var jag bara så klantig att jag råkade glömma dem i min matskål, så matte hittade ju dem snabbt när hon kom hem. Samma misstag gjorde jag igår, då jag hade tagit ut lite fler hårband. Det var ödestiget, för matte förstod då på en gång vart jag hade hittat dem. Så i natt när jag tänkte leka med dem när hon ändå sov märkte jag att hon hade stängt väskan! Vilken matte, hon är beräknande! Så, det fanns inte mycket annat att göra än att riva ner hela väskan på golvet. Som ni vet är jag en mästare på det mesta! Så efter en liten stunds bråkande fick jag upp den så pass mycket att jag kunde riva ut massor av hårsnoddar att leka med. Självklart såg jag till att hela badrumsgolvet pryddes av dem. Men säg hur länge något roligt varar? När jag tröttnat på leken gick jag till mattes säng och somnade gott där. Och leken föll snabbt i glömska. Så när matte vaknade nu på morgonen kom jag inte håg min vilda lek från natten så jag kunde heller inte gå in och täcka upp för resultatet heller. Så jag hörde först ett litet morrande från matte, innan jag sen hörde ett skratt. Jag kopplade på en gång och förstod vad hon skrattade åt, åt mitt upptåg inne på badrummet. Typiskt! Jag gick dit, till henne och försökte förhala ihopplockningen, men det hade jag inget för. Matte la ner alla hårband i väskan igen och stängde den. Sen kastade hon in den högst upp i badrumsskåpet och stängde dörren om det. JÄDRANS OCKSÅ! Nu kommer jag ju få vänta länge innan hon låter mig gå in i det skåpet igen...

Kände en viss otrevlighet

8.56 ringer det på min mobilt nummer, och jag tänker att det är från jobbet. Jag svarar och efter att ha hört namnet på personen i andra änden av tråden så inser jag att det är från jobbet, för namnet stämmer. Men, så pratar hon vidare och säger att hon ringer från min frisör. Tydligen har tjejen som klipper mig blivit sjuk. Jag är åter med på noterna och känner att tjejn som ringer är rätt otrevlig. Hon informerar att frisöreleven kan klippa mig om jag måste få det gjort. Det måste jag inte, för jag vill inte ha flera som klipper mig, speciellt inte en elev. (Visst, hon kan vara jätteduktig, men jag vill inte chansa med mitt hår.) Då får jag till svar: Då kommer du få vänta jättelänge innan du kan få en tid, för du vill bara ha hos X.X? Otroligt tråkigt sätt att lägga upp frågan på, så jag svarar kort: Ja! Det blir tyst i luren och jag funderar på på om hon la på. Så säger hon: Det finns inte en enda tid hos henne före hennes semester. Jag frågar när den är och får till svar att det är vecka 29. Så tidigast vecka 32 kan du få en tid. Då får det bli så säger jag! Ja, hm... du jobbar oregelbundet eller? Snabbt far det fram i huvudet på mig, hon vill helst att jag kommer idag och det hörs lång väg. Ja, jag jobbar oregelbundet. Första tiden hon ger mig kan jag inte och jag börjar önska att min frisör var tillbaka, så allt hade blivit enklare. Andra tiden hon föreslår kan jag, men hon velar fram och tillbaka efter att jag sagt ja. Jag ser inte riktigt om det är klockan 10.30 eller 11. Jag säger: Det spelar inte mig någon roll, jag kan vilket fall som helst. Hon står och mumlar för sig själv en stund till och säger sen: Torsdagen den 6 augusti klockan 11.00 blir det. Sen kanske hon inser att hon låtit väldigt snorkig under hela samtalet så hon försöker rädda det genom att säga: Jag sätter så klart upp dig på återbudslistan, för det händer att vi får in sådana. Jag tackar stelt och säger hej då.

En reflektion: Jag är väl knappast ensam om att vilja gå till samma frisör? För min del handlar det inte om att jag inte tror att de andra är lika duktiga, utan det handlar om att jag trivs med samma person och att efter ett par klippningar så börjar man tänka rätt lika om hur slutresultatet skall bli. Sen är det synd om frisöreleven när inte jag vill att hon klipper mig, då får hon inte sin utbildning tänker jag. Men, det lär finnas andra som kan tänka sig att hon klipper dem, så hon står nog inte sysslolös heller för den delen.

Well, det är bara att vänta en jävla massa veckor till. Mitt hår kommer se för jävligt ut vecka 32. Men, då får det bli så den här gången. Skall bara säga att det är så jäkla typsikt, det är knappast första gången det händer...

Vidrig dröm!

Jag vaknade av en mycket läskig dröm. Jag drömde att vi var ute vid en kompis sommarställe (Inte Söderströms.). Vi var jättemycket folk och vi hade spritt ut oss i olika små stugor på tomten.  Festen hade kommit igång riktigt och vi var glada och stojiga. Senare på natten samlades vi i en stuga där vi partade på som om inget skulle kunna hända. Men av någon anledning skulle jag och Malin gå till våran "sovstuga" och hämta något. Då ser vi att de stugorna är helt länsade på värdefulla saker. Jag springer runt och letar lite medan Malin ställer sig och ringer polisen för att anmäla sina försvunna saker. Själv väljer jag att gå ut till min stuga igen och leta efter min nya mobil. Självklart får jag för mig att den har blivit skonad från inbrottet, eftersom jag lagt den på ett så bra ställe i min väska. Efter att ha letat igenom hela stugan och ändå inte hittat väskan väljer jag att gå tillbaka till Malin. Då står en av rånarna i dörren, med två pistoler riktade mot mig. Jag blir fullständigt livrädd och ber att han skall skona mig! Jag förhandlar med honom en stund, och han fäller tillslut ner pistolerna. I ett mycket snabbt ögonblick tar jag dem i från honom och skjuter honom 2 gånger. De träffar inte så att han ramlar ihop, så jag springer ifrån honom. Han ropar efter mig och jag ser över axeln att han tar fram ett stort automatvapen. Jag reagerar extremt fort och springer fortare in, och skriker paniskt: Ner med er, han kommer att skjuta. Vad jag sen gör förstår jag inte, för jag springer runt i huset och tror att jag skall kunna hitta ett bättre gömställe. Plötsligt hör jag första kulan vina genom väggen...

Jag kan nog skylla på min PMS.


Jag skall erkänna att jag inte är mycket för choklad, i vanliga fall. Det är bara när det kommer till glass som det kan bli som ett gift för mig. I perioder. Nu har jag väl dessutom lyckats hitta ett otroligt starkt gift i så fall. För, igår på jobbet stannade vi till och köpte glass. Först kunde jag inte välja vad jag ville ha, men så såg jag förpackningarna till de nylanserade Magnumglassarna. Efter att ha läst innehållet i dem valde jag den mörkare av dem - Magnum Temptation Chocolate. Så här i efterhand, det var korkat gjort!

Varför det var korkat? Jo, för jag har fantiserat om en sådan glass hela dagen. Jag låg ute på gräsmattan idag och funderade allvarligt på att gå och köpa en glass bara för att. Glassviljan kunde dock inte segra, så jag bestämde mig för att köpa en på väg till jobbet. Väl i bilen orkade jag tyvärr inte stanna vid glasskiosken vid fästningen, så suget låg och grodde i mig under HELA arbetspasset. Så när jag pratade med mamma på vägen hem berättade jag att jag var TVUNGEN att åka hela vägen bort till Statoil för att köpa en glass. (Det är helt sjukt, inte en enda öppen mack finns det i närheten av mitt hem så här på kvällen.)

Hem kom jag med min glass och snabbt slank den ner i min mage också. Den är så otroligt god! Faktiskt, mycket godare än Magnum Double! Det är så mycket choklad i en liten glass! När man väl har ätit en så är man inte längre sugen på något annat sött! Vissa glassar skulle man ju kunna trycka i sig flera av innan man får nog, så är det inte med Magnum Temptation Chocolate. Den är väldigt mäktig. Men, en dag senare är det inte alls svårt att äta en till!

Trots 11,5 timmas jobb.

När jag kom hem från jobbet 20.00 idag hade jag jobbat 11,5 5imma. Har lyckats göra så mycket på jobbet idag, att det var en helt sjuk skön känsla jag hade i kroppen när jag körde hem. Tänk att komma hem efter så många timmar på jobbet och känna sig väldigt pigg. Det är inte varje dag det händer. Tyvärr hade jag dock en sjuk mensvärk, vilket kanske inte var så positiv. Innan jag hann sätta mig ner såg jag till att få på mig mina träningskläder och gav mig ut för en runda. Körde 6 km asfalt idag. Det kändes lite mer i knäna i slutet, men skall jag klara 1 mil asfalt måste jag ju träna det. Kände att det gick grymt bra idag. Klarade mina kilometer på dryga 37 minuter. Så, håller jag den här takten på mina framsteg så skall det inte alls vara svårt att klara milen på en timma. Eller vad tror ni?

Jag surfade in på Göteborgs varvets hemsida förut och kollade in när anmälningar och sån skall ske. Det gick att anmäla sig hela hösten. (Med reservation för att det kan bli fullt tidigare.) Så, klarar jag midnattsloppet med de resultaten jag vill kommer jag att åka raka vägen hem och anmäla mig till halvmaran nästa år. Någon som är med mig?

Igår kom jag hem...

...med en ny mobil.

Jag som skulle sagt upp mitt telenorabonnemang. Men nej, istället råkade jag förlänga det igår. Men, till ett riktigt bra pris den här gången. Jag betalar 30 kr i månaden i 24 månader i förhöjd avgift. Sen betalar jag 499 kr/månad som jag kan ringa och smsa upp. Samtalspriset blev så lågt som 9 ören i minuten. Jag är en velpotta, jag vet! Men, den var fin! Och så hade den en 8,1 megapixelkamera. Min lilla läckerbit ser ut så här för dig som undrar:

Like Frankie said, "I did it my way"

Idag klarade jag milen! Idag klarade jag milen! Hur skönt som helst. Trodde efter en km att jag skulle få ge upp, när knäna började värka som fan. Stannade och strechade lite och efter det gick det som på räls att springa. Uppe i Fontin la jag till ett varv på 2,5:an också. Sprang den baklänges för att slippa de allra hemskaste backarna. Hade med mig vatten ut vilket var ett smart drag! Sluttiden hamnade på ungefär 1 timma och 10 minuter. Träffade väldigt många pratsugna människor där uppe, så jag fick dra ner på tempot och prata lite. Kanske inte ett blendande resultat, men det är alltid något att starta med, nu kan det bara bli bättre och bättre.

För att det skulle bli ännu bättre så borde jag skaffa mig ett par nya löpskor. De jag har är ett år nu, och det börjar kännas. Varför behöver man alltid köpa nya saker?

En massa daiquiris blev det!

Gårdagen i punkter

* Utsökt middag
* Massa goda daiquiris
   * Citron
   * Hallon
   * Jordgubb
   * Blåbär/vanilj
   * Mango/citron

* Karaoke
* Skratt
* Busstur till stan
* Flying Schotsman
* Mc Donalds-besök
* Bussresa hem

Livsfarlig situation?

Det är fredag, jag är ensam och uttråkad. Dessutom är jag hungrig eftersom jag inte orkat laga någon mat till mig. Insåg hur svår situation som kan uppstå. När som helst kan jag störta iväg till Konsum och köpa karameller. Eller ja, hade det vart en fredag för ett par veckor sen vet jag att jag redan hade gjort det. Nu är jag lite mer bestäm, men jag tillhör ju människan, och vi kan ju vara svaga av vår natur så att säga. Skall göra allt för att INTE köpa massa snask till mig!! Pepsin får ställa upp antar jag.


Fast, jag tänkte testa och se om jag kan göra någon mer god Daiquiri. Det lutar åt hallo, blåbär eller björnbär. (Åh Angelica, minns du vår blåbärsdrink som vi gjorde ute på Söders land för många år sen? Den var så lyckad, varför skrev vi inte ner receptet?)


Tror att jag skall försöka laga till min mycket sena middag nu.

Att unna sig avkoppling!

Den här dagen blev aktivare än jag trodde att den skulle bli. Vaknade 7.15 och drog mig till klockan ringde klockan 8. Efter diverse telefonsamtal kom jag fram till att jag inte skulle få tag på chefen så jag författade min uppsägning och ringde mamma. Det slutade med att jag 20 minuter senare (en dusch, påklädning samt en 10 minuters bilresa) var jag ute hos Felix. Så medan mamma sprang hem och fixade lite saker busade jag och Felix. När han inte hängde upp och ner hällde han ut klossar eller så visade han mig att hans elgitarr var sönder.

Klockan 11 skulle Felix sova, så då passade jag på att äta frukost. (Jag vet, sjukt sent.) När maten var i magen insåg vi att Felix inte ville sova, så då gick vi ner till Biblioteket på Björkås där jag skulle skriva ut min uppsägning. Medan mamma stack hem och hämtade sit USB-minne pillade jag ihop en informationslapp att sätta upp i min trappuppgång så grannarna vet om att jag skall ha lite fest här imorgon. När mamma sen kom fick jag också ta en vända upp till mamma, eftersom hon inte visste hur man förde över en fil från mailen till minnet. 

När sen allt var utskrivet åkte jag raka vägen hem och hämtade min regnjacka. Ville inte ge mig ut i regnet utan den. Väl klädd för regn styrde jag först stegen mot kommunhuset där jag lämnade mitt brev vid Medborgarservicen och sedan gick jag till systemet för att inhandla ljus rom och lite cider. Allt som allt tog det kanske 20 minuter.

Nu sitter jag här, mätt och belåten. Har ätit tacos till lunch, och druckit lite Pepsi Max. Kunde inte låta bli, tacosen blir så mycket godare med läsk till! Eftersom jag varit så produktiv idag skall jag dra på mig mina underbara adidiasbyxor och lägga mig på soffan och läsa min bok! Det är jag verkligen värd just nu! Tänker inte lyfta ett finger mer idag, eller jo. Jag skall göra lite mer is sen, för imorgon kommer det gå åt kopiösa mängder!


Ha en bra fredag!

Så kom dagen!

Vet ni, idag skall jag skicka in min uppsägning till Kungälvs kommun. Känns jättemärkligt måste jag säga. Jag har aldrig tidigare sagt upp mig från ett jobb. Sen så är det faktiskt så att det är min första anställning som tar slut här och nu också. Jättekonstigt! Tyvärr får jag inte tag på chefen, har försökt hela veckan, men hon svarar inte. Så, nu har jag författat ett brev, ett kort sådant. För vad mer skall jag skriva än att jag säger upp mig från min tjänst? Inget förmodar jag. Så, nu skall den bara printas ut och sen skall den lämnas på kommunhuset. Lika bra att få det överstökat. Sista dagen är på måndag.

Pratade med Ylva idag, och kände en stor sorg av det hon berättade, det var tungt att få höra hur de har det. Jag hoppas av hela mitt hjärta (även om man inte skall lägga allt för mycket känslor på sitt jobb) att det snart blir bättre för dem! Det går inte bara att klippa av banden till en arbetsplats som man varit på i 6 år. Det finns alltid kopplingar till människorna, hur man än vänder och vrider på det. Jag känner dem utan och innan och vet precis vad de gillar och inte gillar. Hur de tänker och inte tänker. De betyder väldigt mycket för mig, liksom jag gör för dem.


Nej, nu går en arbetsepok i graven, och samtidigt som det känns otroligt skönt så är det också vemodigt! I guess, thats life!

Jag vet vad som skall förtäras på lördag!

Strawberry Daiquiri

8 väldigt väl krossade isbitar
6-8 jordgubbar
6 cl citronvodka
4 cl rose lime

Jag var tvungen att testa om jag kunde göra en sådan här god drink.
Som du ser på bilden kunde jag det.
Den blev så otroligt god!
Så där god som en daiquiri kan vara!
Hur många kan man dricka på en kväll tro?
(ALLDELES FÖR MÅNGA OM JAG KÄNNER MIG SJÄLV)
Egentligen skall det vara rom i, men det hade jag inte hemma.
Skall inhandla det imorgon!
Fast det är klart, det blev lika gott med vodka!

Nu kommer jag sova sååå gott i natt!

Sov fantastiskt gott!

Joggar i ett sommarregn

Lätt svettig efter en skön tur i regnet!


För andra gången denna veckan råkade jag ge mig ut på träningsrunda i samma sekund som himmelen valde att öppna sig. Senast var det i måndags och då gav jag upp efter 12 minuters effektiv cykling. Idag var jag väldigt mottiverad att ta mig ut. Det är egentligen inte så lång tid kvar fram till den 22 augusti när man tänker efter. Efter lördagens fadäs i spåret var jag tvungen att lyckas med något för att känna en morot! Så, jag började med 6 minuters snabb promenad i ungefär 1 km. Där efter började jag att jogga lite lätt, och målet var att jogga fram till Färdevägen. Det gick enormt lätt så det var bara att ta sig an backen som kom. 1 km stigning! Easy! Väl uppe i Fontin tog jag 1,5 varv runt Svarte Mosse innan jag sen satte kursen mot mitt hem. Löpningen gick hur lätt som helst, jag kände hur jag kom in i den så kallade andra andningen, så jag när jag var i nerförsbacken kände jag att jag lika gärna lunde utöka sträckan lite till, så jag tog Ytterbyvägen ner för att sen vika av längs bäcken ner mot älven. Stegen var lätta och det gjorde verkligen inget att jag sprang ute i regnet. Jag var blöt som det var av ansträgningen! Väl hemma visade det sig att jag hade sprungit i exakt 50 minuter (uppvärmningen borträknad). Hade det inte regnat hade jag lätt sprungit ett par minuter till!

Det första jag gjorde när jag kom hem var att hälla upp en stor kanna med vatten och sen letade jag upp en karta på nätet, som tillät att man mätte sin joggingrunda. Det visade sig att det blev nästan 8 km. KANON! Jag visste att jag hade ett rätt bra resultat med mig hem, men att det var så bra kunde jag inte riktigt tro! Så, nu vet jag vilken runda jag skall ta i fortsättningen! Jag insåg nämligen att jag presterar bäst när det inte är en massa elaka backar ute i spåret! Visst att det finns lite backar, men det får ta mig tusan inte vara bara backar!

Det finns oändliga varriationer på den här rundan!
Det går att lägga till mer mördarbackar om man så vill...

Glädje och sorg går hand i hand

Det blev en otroligt fin begravning för Sven idag, det var ljust och fint. Som prästen uttryckte det, jag tänker inte stå här och prata en massa om Sven, för de orden jag skulle säga om honom är inte mina ord. Det är bättre att ni får minnas honom med era minne, och hedra honom med dem istället. Men, han pratade jättefint om Sven, han hade verkligen lyssnat på vad Ellinor, Mamma och Eva hade berättat om honom. Det var på något sätt helt overkligt att stå så nära Sven, men ändå veta att han är så långt ifrån oss. Det sköna med hela begravningen var att väl utanför kapellet så kunde vi skratta och skoja, för det hade Sven velat att vi gjorde. Han tyckte inte riktigt om begravningar själv.

Efteråt bar vi tillsammans bort alla blommorna till minneslunden. På så sätt fick alla veta vart Svens aska kommer att grävas ner, och vart man kan gå för att sitta ner ett slag och minnas. Där finns också möjlighet att sätta blommor också, eftersom det inte finns någon gravsten.

Weronica var så snäll och bjöd hem alla till sig där Ellinor hade köpt med sig fika. Alla samlades, en hop med männiksor som inte alla hade band till varandra. Men, ändå pratades det på mycket, inte en enda tyst sekund. Helt förutsättningslös. En skön och avslappnad stämning fick råda.

Det går aldrig att gå runt omkring
då sorgen möter oss på vägen
bara rakt igenom
rakt igenom
detta är den enkla visdom
som jag vill lägga i din hand
och innerst inne
vill sorgen oss bara väl
på sitt sätt
fast vi har svårt att förstå
men jag tror
att den vill bana väg
för glädjen
bortom natten finns alltid en dag
bortom molnen finns alltid en sol
bortom smärtan finns alltid en fröjd

det går aldrig att gå runt omkring
bara rakt igenom
rakt igenom.



 


Varför är det alltid så att kistan känns så kort, smal och liten?


Rest In Peace!

Tack alla som kom och gjorde så att det blev en väldigt fin dag!
Begravningar må vara det tyngsta man måste ta sig igenom,
men det går inte att gå runt det.
DU måste ta dig igenom det!
TACK!

Färdig att gå

Dags att snöra på sig skorna och dra på sig jackan. Skall promenera upp till Skogskyrkogården uppe i Fontin. Det är dags att ta ett sista farväl av min morbror som så hastigt lämnade oss. Nästan en månad har gått och jag trodde att tårarna hade tagit slut, men det märker jag nu att de inte har gjort. Idag är det ett definitivt farväl, och jag tror att det kommer bli så fint så!

Men det skall erkännas, det kommer bli tungt att ta stegen upp dit...

Blåbärspappan fixar det mesta!

I måndags var jag på kalas hos Malin, hon firade sin 21-årsdag med ett litet kalas hemma i pensionärskuvösen. Hon berättade för mig att det inte skulle komma speciellt många, men när jag väl hade anlänt troppade väldigt många kalassugna gäster in. Sicken tur att Blåbärsmamman hade bakat ordentligt med paj! Det tog inte lång tid innan alla hade huggt in i pajerna och när gästerna åt som bäst kom Malins pappa och satte sig på platsen bredvid min. Av någon anledning kom vi in på förhållanden och karlar och Mats sa: Men du borde ju träffa Mattias. Malin bytte fokus och sa med hög röst: JA, du måste träffa Mattias, han är jätterolig och trevlig. Och han ser rätt bra ut. Mats fortsatte prata om Mattias: Han är 35 år, han har båt och han har boende och han är rätt blyg skulle man kunna säga...

Jag hör mig själv säga: Har Mattias någon Angelica? Då säger Malin och Mats på samma gång: Han har ingen Angelica, men han skulle definitivt behöva en! Vi skojade vidare om det och sen sa jag till Mats att han skulle skaffa en bild på denna Mattias. "Det skall jag visst se till att göra..."

Sedan började alla att dricka massa god alkohol och mitt huvud började säga mig att jag var trött egentligen. Så jag tackade för mig och åkte hem. Hamnade framför datorn och efter en stund hoppade Malin in en snabbis och frågade något. Sen sa hon, jag skall säga till pappa att fixa en bild på Mattias. Jag småskrattade för mig själv och tänkte att det skulle vara bortglömt om ett par dagar.


Så gissa om jag fick en chock när jag kom ut till Malin idag, skulle hämta upp henne för att åka på shoppingtur. Då kommer hon springande emot mig med någon pryl i högsta hugg. Här har du honom! Hon sträcker fram en liten digitalkamera mot mig och jag ser frågande på henne. Ja men, det är ju Mattias. Visst är han söt? Där trillade poletten ner, och jag småfnissade för mig själv. Tydligen var det så att Mats hade haft sina arbetskompisar med sig hem på lunch idag. (Mattias är hans arbetskamrat som ni förstår). Då hade Mats ryckt fram kameran och sagt: Nu skall jag ta kort på dig. Och, du måste ju se lite glad ut. Sen förtäckte han det genom att ta kort på de andra gubbarna också. Kan tänka mig att han mådde riktigt gott efter att ha slutfört sitt uppdrag.

Så, nu skall Malin tydligen försöka få sin far att fixa något... Haha! Vi får se hur det går med den saken. Malin har flera gånger idag sagt "Han skulle verkligen behöva en Angelica..."

Shopping, är det bra för själen?

Helt klart är det en mycket bra medicin när man känner sig nere, lite ledsen eller bara allmänt nedstämd. Att då köpa sig något som är fint, gör en genast på lite bättre humör. Så idag när jag och Malin åkte in till stan råkade två klänningar följa med mig hem. Jag som bara skulle ha förvaringsburkar till mina torrvaror... Gina Tricot är en helt i genom livsfarlig affär. Det var egentligen en klänning till, och ett skärp som hade velat följa med mig hem. Också! Tur att jag kunde hejda mig själv där i min shoppinghysteri. Så, ikväll är det en mycket bättre kväll. Dessutom har små saker löst sig, vilket gör det lättare för mig att känna mig riktigt glad!

Men, nog svammlat om detta, här har ni klänningarna jag köpte idag:


Fråga inget om min extremt fula min som jag gör.


Otroligt läcker färg, inte sant?

Vad säger man?



Exakt så här snygg var jag när jag gick i mål på Blodomloppet.


Eller ja, snygg vette fan!
Och JAG som klagar på ANDRA som stannar mitt i allt.

En stund för sig själv

Att en stund inne på badrummet kan ge så mycket för välbefinnandet! Jag tog mig en dusch och sen fixade jag med håret och sminkade mig lite och vips kände jag mig så mycket gladare. Det är något med ens yttre som gör att man kan gå från botten till toppen på ett par sekunder. För visst är det så att alla vill känna sig fräscha och snygga! För det krävs det egentligen bara så lite. Jag blev definitivt peppad att ge mig ut på stan tillsammans med min Malin nu!

Morning has broken...

Klockan 8 vaknade jag och kände att jag hade fått sova ut. Känslorna är nog kvar nere i fötterna egentligen, men jag orkar inte lägga så stor vikt på dem, utan istället skall jag fokusera på helgens roligheter. Får se om Malin tar ledig från sina 4,5 timmar på lördag eller inte. Gör hon det kommer det bli en helg vi sent skall glömma.

I så fall kommer fredagen spenderas ute på Marstrand, om vädret tillåter vill säga. Och på lördag blir det fest och skrål med mig, Malin och Sofia. Vi skall ut och göra stan är det tänkt. Och för att citera Sofia: På lördag kan vi ragga som bara den. Fast, innan vi kommer oss in till stan skall vi sjunga karaoke och shotta som tokar. Eller ja, med måtta men ändå på ett tokigt sätt. Haha, ja den som lever får se hur det går på lördag.

Malin ville i alla fall sova över här så att vi kunde vara bakis ihop på söndag. Kanske göra en favorit i repris. Vakna tidigt och kännna att vi mår hur bra som helst. Gå upp och äta frukost och tjattra som bara vi kan. För att sen hamna i säng en stund senare med världens bakfylla. Efter det somnar vi i en hög på sängen, i en vinkel som gud glömde.

Det är ett par dagar kvar innan vi är där. Men, har jag siktet inställt på det så kommer tiden gå fort. Fast, jag vill ändå inte att tiden skall gå fort eftersom jag har långledigt just nu. 5 dagar för att vara exakt. Om ett par timmar skall jag hämta bror min och hans lilla familj på Saltholmen. De har hyrt en stuga ute på Knarrholmen, men efter tre sömnlösa nätter gav det upp. Så det är klart jag ställer upp och åker och hämtar dem. Efter det blir det shopping med Malin. Undra om jag inte skall kidnappa henne med mig hem och laga mat till henne också. Hon skulle nog bli glad tror jag.

Imorgon är det begravning. TUNGT! Dock känns det lättare att gå på denna än andra, eftersom det inte skall vara svartklätt. Vi skall komma i kläder och färger som vi är bekväma i. Begravningar är alltid så stela och kalla annars, i allt svart och mörkt.


Hm, jag tror jag skall ta och göra något annat för ett litet slag. Funderar på om inte en burk annanas skall få göra min mage glad för stunden innan det är dags för lunch. Jo, så får det bli!


Ha en bra onsdag, även om regnet fått för sig att strila ner på oss!

Gnäll gnäll gnäll!

Gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll

Så där ja, nu har jag gnällt så det räcker och blir över. För flera dagar framåt om inte annat. Nu strycker vi ett stort fett                   över allt mitt gnäll. Så vaknar jag förhoppningsvis pigg och glad imorgon.

God fucking natt!

Ibland tappar jag motivationen

Visserligen tror jag knappast att jag är ensam om det, fast just i stunden när allt bara försvinner från mig känner jag mig riktigt less på saker och ting. När jag för en gångs skulle försöker fixa något slutar det alltid med att någon inte kan ge ett klart svar förrän dagen innan. Andra blir sura och vägrar försöka bjuda till. Kvar står jag i mitten och fattar ingenting alls. Hur svårt skall det vara att säga ja eller nej? Och måste man säga nej, kan man väl göra det på ett trevligt sätt utan att ge mottagaren dåligt samvete?

Nej, jag börjar förstå varför jag dragit ner på fixandet och donandet för att hitta på roliga saker ihop med dem jag tycker om. Det slutar alltid med att jag står ensam kvar, för ingen kunde komma till beslut. Det roliga är att alla säger: bestäm bara något så fixar vi det. Men, när det väl kommer till kritan så har de flesta redan troppat av och bestämt något helt annat.


Men, nu skall jag försöka att inte bli helt nedslagen av detta. Fungerar det inte så kommer jag strunta i det och fokusera på den andra grejen jag försöker ordna. Skulle det också skita sig får jag dra fram esset ur rockärmen och åka upp till mina fina vänner i Stockholm. De vill mer än gärna spendera tid med mig.


Så där, nu fick jag spy galla lite. Nu går jag och gör mig en jordgubb-passionfruktssmoothie istället.

Ljummen Quinoasallad med räkor



Ljummen Quinoasallad
2 portioner kokt Quinoa (Kokt med grönsaksbuljong)
1 lite röd lök
1 avokado
4 stora champinjoner
4 stora buketter broccoli
1/4-dels burk fetaost
Saft från en halv citron

3 hg färska räkor

Dillsås
2 dl creme fraische (laktosfri)
1 msk majonäs
8-10 droppar tabaco
2 msk dill
Salt
Vitpeppar

Smaklig måltid!

Ett typiskt Angelica-citat

"Det är så fantastiskt med människor som vänder från att varit
genomtrevliga till att bli torrare än potatismospulver!"

2,32 liter

Medan jag satt och gjorde inget alls på jobbet idag så började jag räkna efter i huvudet hur mycket coca-cola jag lyckats sätta i mig denna veckan. Redan efter lite adition förstod jag att det var en alldeles för stor mängd. 2,32 liter för att vara exakt. Inte alls bra! Mängden är dock utspridd på 4 olika dagar. Om man köper en liten mängd en gång i veckan så är det väl okej. Det är när man börjar smyga med en liten mängd flera gånger i veckan som man snabbt begriper att det kommer bli en enorm mängd i slutändan.

Lite häftigt är det att komma på såna här fakta, det sätter igång en tankeprocess i hjärnan som gör en medveten om många mer saker. Så, nästa vecka blir det ingen cola, förrän kanske helgen. (Fast, jag vet mycket väl att det inte kommer bli cola på lördag!)  Cola är kanske bra för själen emellanåt, men varken kroppen eller tänderna vill ha det. EGENTLIGEN! Som tur är kommer jag bara att jobba imorgon och på tisdag, sen är jag långledig. Vilket gör att jag inte kommer köpa massa mat att äta, och då kommer jag inte heller få med mig någon läsk som ingår i priset. (Hoppas min frys har något gott att erbjuda mig till lunchlådor bara.)


Hur mycket läsk dricker du varje vecka?

Så där motiverad!

Skall ärligt erkänna att jag inte är det minsta motiverad att jobba idag. Skulle helst vilja åka runt till lite affärer och leta efter fina och praktiska förvaringsburkar istället. Mitt skafferi skall få sig en lika stor makeover, precis som köksbänken fick igår. Dessutom skulle jag vilja prata med Arne om min exemplariska idé. Vi skall tillsammans bygga ett vardagsrumsbord. Igår kom jag med idéen att göra ett matchande tv-bord samt ett avlastningsbord också. Enhetligt is the shit som de säget! Borde ta tag i mina andra plarner också, köpa hem färg och måla om min fondvägg. Fast, det får bli en annan dag. För idag skall jag jobba...


Min mage rasade lite igår. Tror å det bestämdaste att det beror på den halva pizzan jag åt i fredags. Så där kul att ha en mage som inte vill göra som man själv vill. Speciellt när man råkar vara strandad på jobbet. Idag är det i alla fall lite bättre. Så jag får väl bojkotta pizzorna också. Förresten, igår kände jag ett litet sug efter godis. Det var inte så att det kom helt oväntat. Utan det kom när de satt och åt sitt lördagsgodis på jobbet. Då såg jag lite lakrits i en skål och kände ett sug rycka tag i mig. När jag sen hade erkänt att jag var lite sugen på det så kunde jag släppa det och gå vidare. Hur unerbar känsla som helst.


Det skall erkännas, jag vägde runt 67 kilo när jag kom hem från Turkiet. Idag väger jag under 65. Och, det går i rasande fart när jag äter som jag skall, och som min mage gillar. Helt fantastiskt!




Men, då åker väl jag till jobbet då...
Ha en skön söndag, hoppas inte skallebanken och herr Ågren är allt för elaka mot er idag.

Måste se till de olika förutsättningarna

Förra veckan fick jag mitt resultat för Blodomloppet. Min tid blev 30.48. Något jag var riktigt nöjd med, men jag vet med mig att jag har spungit den sträckan på dryga 20 minuter innan.

Idag tog jag mig upp till Fontin för att ta mig an spåret. Hade velat ta milen, men så här i efterhand vet jag att jag INTE hade pallat det idag. Lyckades väl med konststycket att spränga mig redan efter första km, då jag hade tillryggalagt den på drygt 4 minuter. Då kändes det finfint, men när jag närmade mig två och en halv kilometer kände jag hur tungt det började bli. Den sista halvan av spåret vart en pina istället. Kom fram till mål på 35.30 minuter. Pissdåligt tyckte jag först. Jag ägnade sista delen av löpningen åt att banna mig själv för att det gått så dåligt.

Som tur var tänkte jag om när jag kom fram till bilen. För, förutsättningarna idag var ju helt andra om man jämför med Blodomloppet. I Fontin är det många fler backar att ta sig igenom, och springer man 5:an så är det i princip bara backar de sista två kilometrarna. Så, spränger man sig efter en kilometer kan man ju glömma att ta sig upp för alla backarna i löparfart.

Skall vara glad att jag kom ut imorse i alla fall. Nu är det bara att lägga in många fler löppass, för om lite mer än två månader är det ju dags för midnattsloppet. Det skall jag ta mig fan palla, men som jag förstått det så är det bara en mördarbacke på slutet, större delen av loppet går på flack mark. Enda nackdelen jag kommer på med loppet är att det är på asfalt, knäna skriker när jag springer på det. Bara att bita ihop och gilla läget. För, när jag tagit mig igenom passet är det bara att gå ut och fira det. Eller hur?


Ha en riktigt bra avslutning på nationaldagen!
Själv skall jag sova strax.

God natt!

Produktiv lördag

Det är tydligen Sveriges nationaldag idag, och jag vet inte hur många gånger jag fick frågan "Hur skall du fira nationaldagen?" igår. Jag svarade med samma svar varje gång "jag skall jobba." Men, eftersom jag skulle börja sent på eftermiddagen valde jag att se på film i natt. The Curious Case Of Benjamin Button. När klockan närmade sig ett var jag så trött så jag valde att lägga mig. Kunde ju gott och väl se klart filmen idag. Trodde dock att jag skulle ta mig en välförtjänt sovmorgon först bara.

Tro nu för tusan inte att det blev så. Klockan kvart i åtta slog jag upp ögonen och var i produktionen strax därefter. Idag har jag hunnit göra allt detta:

* Baka bröd
* Sett klart på filmen
* Röja i köket - plockat bort micron och andra saker som inte fungerar
* Kört till tippen som var stängd
* Sprungit 5 km i Fontin
* Ätit lunch (Se föregående inlägg för att veta vad jag åt)

Känner mig grymt nöjd, så nu skall jag bara avsluta maten och hoppa in i duschen. Sen blir det en lång stund på sängen innan det är dags för mig att åka till jobbet.

Ha en bra dag!

Qunioasallad med stekt lax

Angelicas quinoasallas:
2 portioner kokt quinoa
Knaperstekta bakonbitar
1 halv röd paprika
1 liten röd lök
1 dm gurka
5-10 cotailtomater
Fetaost
Svarta oliver

Skär grönsakerna smått. Koka quinoan, tillsätt gärna en buljontärning för mer smak. Stek baconet så det är knaprigt. Blanda ihop allt när quinoan och baconet svalnat.

Laxen kryddade jag med bara lite citronpeppar, tycker det blir så gott ihop.

För att lyxa till det lite extra gjorde jag fyllda champinjoner. Jag tog bort foten och fyllde dem med färskost. Hade både kantarellost samt vitlök och örtost. Lindade dem sedan med lite bacon. De fick stå i ugnen på medeltemeperatur tills baconet hade fått fin gyllene färg.


Kan lugnt rekommendera den här rätten!
Smaklig måltid!

Hjärnan är lätt att manipulera!

Nu har det snart gått två veckor, och jag har inte ätit en enda godisbit. Visst, jag har druckit Coca-cola tre gånger och jag har ätit lite glass, men godis finns inte alls med. Jag är inte ens sugen på det. Något som känns konstigt, jag har aldrig kunnat sluta så tvärt med det innan. Nu är det så att godis inte ens finns i mina tankar. Jag kan inte säga att detta kommer vara för evigt, jag vet hur mycket jag tycker om godis egentligen. Fast, är det verkligen gott med godis? Egentligen? De första bitarna i en påse kanske, men när man sen har ätit lite mer blir det alltid ett stopp och sen blir det stående en vecka eller två innan man slänger det. Märkligt det där. Skall njuta så länge jag kan, i mitt nya godisfria liv.

Har jag gjort ett omedvetet framsteg?

På kort tid har det hänt två saker som tidigare skulle gjort att jag ältade dem sönder och samman. De hade fått mig att grubbla och fundera otroligt mycket. Jag hade plockat sönder så totalt att det bara fanns stoff kvar av dem, och ändå hade jag suttit kvar och mått dåligt på grund av dem. Det är så jag har löst saker som varit svåra tidigare. Så har det dock inte varit nu. Visst, jag har funderat lite på det, men när jag insett att jag INTE kunnat påverka det alls i efterhand så har jag släppt det från det lilla området i hjärnan som fått för sig att älta, älta och älta.

Det jag dock kan se utifrån dessa händelserna har jag blivit mer medveten om vissa saker, jag har blivit mer försiktig, och tänkt efter före. Alla saker sker av en anledning. Så, det är bara att gilla läget i fortsättningen, och känna att det går att förändra sitt sätt att tänka och lösa problem. Helt jäkla fantastiskt.

De lallade nog iväg för gott

I måndagskväll skrev jag om de där hemska måsarna som fått för sig att lägga sina ägg på vårt tack. Jag berättade också om ungarna som fastnat i stupröret och om hur jag fick springa för livet för att inte bli attackerad av en mås. Jag trodde ju i mitt stilla sinne att jag skulle komma att bli skadad av en mås i år. När jag skulle gå hemifrån i tisdagsmorse var jag livrädd för att monstren skulle cirkulera utanför mitt hem. För att vara säker så såg jag till att springa til garagets trygga vägg. Därifrån smög jag mig försiktigt bort till min bil. Under tiden jag utförde mina försiktigthetsåtgärder så funderade jag på ljuden som fanns omkring mig. Det var inte speciellt mycket ljud, eftersom klockan var strax innan 7. Inte ens måsarnas skäniga klagosång hördes.

"Tänk om faran redan är över?"


Och mycket riktigt, måsungarna måste ha tagit sig ifrån vår trädgård. För, jag har inte sett en enda mås här hemma sen i måndagskväll. Helt fantastiskt. Trodde verkligen att vi skulle få dras med dem under en längre tid i år. Men, ingen kan vara gladare än mig just nu!

Ibland är det bra att inte vara ovanlig.

Idag har jag gjort en välgärning. Jag har varit och sett till att dra mitt lilla strå till stacken, så att operationer skall kunna utföras. Med andra ord, jag har lämnat blod. Tydligen är det så att allt fler operationer måste ställas in, just på grund av att det inte finns tillräckligt med blod på sjukhusens blodbanker. Av nio miljoner svenskar är det 250 000 som är aktiva blodgivare. En skamlig siffra! Alla förväntas få blod om de skulle opereras, men väldigt få ger för att hjälpa andra. Tydligen är den vanligaste bortförklaringen: Jag är nålrädd. Hutlöst dåligt måste jag säga.

Där fick jag in lite avreageringspropaganda. Skulle egentligen bara säga att jag har A+ som blodgrupp. Den absolut vanligaste blodgruppen i Sverige. Den de behöver mycket av vill säga. Att jag sen har bra kärl (tydligen otroligt bra för att vara kvinna) samt att mitt Hb är bra. Så på ett sätt är jag ovanlig men också vanlig, vilket ger mig perfekta förutsättningar att lämna blod.

Tjejen som skulle knycka mitt blod tyckte tydligen att det var så kul att sticka i mina exemplariska kärl, så när hon hade stuckit i högra armen säger hon att det rinner för långsamt. "Förlåt, men nu måste jag plåga dig lite". Med det menade hon att hon var tvungen att snurra på nålen lite, samt att hon pumpade upp trycket i blodtrycksmanchetten lite. Det ser inte jag som någon plåga. Däremot gav hon mig en stressboll och bad mig käömma på den regelbundet. Det var en plåga, när blodtrycksmanchetten var uppumad. Tillslut säger hon "Nej det rinner för dåligt, får jag sticka dig i andra armen också?" Jag tror minsann hon log lite för sig själv när jag sa ja. Medan hon sen tvättade och förberedde andra armen så berömde hon mig för mina fina kärl. Vanligast bland kvinnor var att man inte hade så ytliga kärl. Sen stack hon mig igen och skrattade till när det började rinna. När det väl gjorde det tog det bara 5,5 minuter att tappa mig på den mängden de behövde. (Fast, i och med första försöket som misslyckades, blev jag av med 507 ml istället för 450 ml. Sicken tjuv va?)

När allt var färdigt kunde jag gå ut i väntrummet och fika lite, och som tur var svimmade jag inte denna gången. Med andra ord, nu skall jag fortsätta med detta. Om det lilla jag gör kan rädda liv, vill jag verkligen vara med och göra det. Det borde du också göra!





Kuta till blodcentralen på en gång.
Ditt blod är värdefullt, och inte bara för din egen del!





Oj vad hon skrattade

I måndags var jag på Bokia i Allum. Efter att stått länge och funderat på vilken bok jag kunde köpa för att ge bort hittade jag en som hette Hjärnkoll. När jag sen var nästan framme vid kassan hittade jag Stora pekboken till ett mycket rabatterat pris. Plockade därför på mig en och tog sen sista steget till kassakön. Väl framme så frågar jag om biträdet kunde slå in boken om hjärnan och får självklart till svar. En hundradels sekund far förbi, och så frågar jag om hon inte kan slå in den andra boken också. Samtidigt som hon svarar jag säger jag "de skall vara var för sig". När jag hör mig själv säga det skrattar jag rakt ut, och tjejen bakom kassan gör det samma. "Visst, det kan verka logiskt, men han som skall ha pekboken behöver ingen bok om hur man lär sig hur man tar kontroll över sina egna och andras sinnen".

Jag är nästan säker på att hon fick sitt bästa skratt för den dagen där, för hon stod och fnissade under hela tiden hon slog in böckerna.

Kattastrof har slutat att förvåna?

Medan jag stod och gjorde frukost här denna soliga morgon såg jag att det hade landat en liten kackerlacka i min diskho. Det första jag tänkte var; den här kommer intressera Kattastrof idag. Det är ju inte för intet som man känner sina löss på gången! För just i skrivandets stund sitter just Kattastrof och observerar den lilla kackerlackan med stort intresse. Det är i sin tur roligt att observera henne, och se hur det lilla krypet påverkar henne. Hon var, åtminstonne för en stund sen, djupt fascinerad av krypet och satt helt stilla. Kan hon roa sig så under dagen får hon hemskt gärna göra det.

En måsattack förhöjer spänningen lite!

När jag parkerade min bil idag kände jag hotet igen, hotet från måsarna. Har under en tid känt att de cirkulerar omking huset här en del och bara väntat på att de skall gå till attack. Nu ikväll kändes det än mer. När jag klev ur bilen viste jag att jag skulle få springa. Jag försökte hålla mig nära garageväggen, eftersom då är man lite safe. När jag hade ett par, få meter kvar till dörren stannade jag upp och kollade vart jag hade dem. Såg att båda två landade på huset intill och gjorde en snabb kalkyl i huvudet att jag nog skulle hinna till dörren om jag skyndade mig. I samma sekund som jag lämnade den trygga husväggen ser jag i ögonvrån hur en av måsarna gör ett störtdyk emot mig. Extraspurten kopplades in så jag hann till dörren innan den hann på mig.

När jag kom upp såg jag att min mobil inte fanns i väskan. Tänkte först att jag skulle behöva gå ut till bilen igen. Suckade tungt av den vetskapen, eftersom jag helst inte ville ge mig ut i infernot igen. Som tur var knakade det till i minnet, visst hade jag hört en duns när jag kom in i farstun? Sprang ner och visst, där låg telefonen precis utanför farstun. Först funderade jag hur jag skulle sträcka mig efter den. Ville ju inte gå utanför min borg. Som tur var så var grannen utanför och grejade med stupröret. Det visade sig att ungarna hade ramlat ner i det och kunde inte komma loss. Så han var ett perfekt störningsobjekt för måsarna medan jag plockade upp telefonen.

Nu får jag hoppas att de där två små knattarna lallar iväg på egen hand, bort från vårt hus. För, skall de få för sig att bo i våran häck kommer det vara ett helvete under en längre tid. Däremot slipper vi det problemet lite, om de försvinner bort här ifrån. Jag har odsen emot mig lite nu, under de två föregående åren har jag sluppit undan att bli "träffad" i en måsattack. Snart borde det vara så att jag just bli det. För, man kan väl inte ha samma tur hela tiden?

Det värsta med hela situationen är väl ändå att de där små rackarna är rätt söta!


Men NU är det god natt!
RSS 2.0