En slagen hjälte?



Felix förvandlades till en liten enhörning idag på sitt kalas. Med full fart krockade han med dörrkanten och på bara ett par sekunder svälde en bula upp. SKRIK OCH PANIK! Men, efter lite is och tröst från föräldrar och andra kalasgäster så var det full rulle igen. Det var bara att försöka hänga på  så gott det gick. Underbara lilla favoriten!

Tigerbalsamerad!

Vaknade denna morgonen och kände att magen var ansatt av träningsvärk. Detta blev allt tydligare när jag skulle gå upp. Tydligen lyckades jag komma i god kontakt med mina magmuskler på passet igår. Det onda slutar inte där, för hela dagen har jag fått lirka med min kropp, magen styr ju i stort sätt hela kroppen så när jag behövt ställa mig upp, sträcka på mig, lägga mig ner eller bara räta ut mig så har det smärtat i magen. Så nu har jag smort in mig med tigerbalsam och sjunkt ner i min soffa. Skall nog gå och borsta tänderna och lägga mig i sängen istället.


Smärta är en högre form av njutning! 

Finn ett (1) rätt under linjen



Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta...
Kan DU hitta vad som är rätt?


(Är korrekturläsare ett utdöende yrke?)

Sammanställning av veckans träning

ONSDAG:
Träningstyp: Promenad/löpning
Längd: 50 minuter
Steg: 6271
Förbrända kalorier: 708

TORSDAG:
Träningstyp: 30 minuter crosstrainer och 20 minuter magövningar'
Förbrända kalorier: 536

Fredag:
Träningstyp: 80 minuter Ki balans och 25 minuter crosstrainer
Förbärnda kalorier: 759

Har inte full koll på min min. och max. puls så idag gjorde jag ett försök till det. Under avslappningen på passet noterade jag 63 som lägsta puls, men då var jag inte fullt avslappnad ändå. Högsta var mycket jobbigare att testa, jag fick ju ta i, och det efter att ha tränat i 100 minuter. Noterade 184, men jag tror att jag allt kan notera högre värden. Idag gjorde jag testet i crossen, näste gång skall jag göra det i löpspåret.


Ki Balans - Sköna, avspända rörelser för balans, rörlighet, avspänning och andning. En "meditation i förelse" med inspiration från qigong, yoga, afrikansk grounding m.m. (Taget från Friskis & Svettis hemsida)

Ett riktigt skönt pass. Visserligen kommer inte flåset upp något nämnvärt, men balans och kroppsmedvetande tränas ordentligt. När passet är slut går man därifrån med ny kraft och massa energi. Helt perfekt, för då kan man orka köra lite kondition också!


Fredag till trots, och inget godis finns på mitt bord. Hade tänkt göra lite efterrätt med hallon, blåbär, kiwi och riven choklad som gräddats lite i ugnen. Det blev dock inget av det, för när middagen var uppäten så fanns det inte något sug alls. Så imorgon skall jag allt unna mig lite godsaker när jag går på Felix 1-årskalas. Weronica har ju stått och bakat mängder som vanligt!


På söndag visar jag hur jag skall träna nästa vecka.

Man skulle kunna tro att jag är trött!

Idag ringde klockan 4.30. FYRA OCH TRETTIO. Sanslöst tidigt kan man nog säga, speciellt när jag inte somnade förrän efter 22.00. Det finns väl egentligen bara en anledning till att jag gick upp så tidigt va? Och nej, det är inte Ullared. Är man gift med sitt arbete så är man, helt enkelt. Inställde mig där klockan 5.30 denna morgonen och inte förrän 15.20 kom jag där ifrån. Där skulle nog vem som helst skyndat hem för att fortsätta fredagen i lugn harmoni på soffan. Konstigt nog var jag inte sugen på. Istället åkte jag och tränade innan jag kunde sjunka ner i min soffa. Fortfarande är jag inte trött!

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej det är verkligen ingen vanlig dag, för det är Felix 1-årsdag!



Ja, för exakt ett år sen gjorde den här lilla krabaten sin entré till världen. Minst sagt med buller och bång! Så här ett år senare har vi inte slutat att bli förvånade. För han gör ständigt nya framsteg! Vem trodde detta förra året vid den här tiden? Jag har klippt ihop ett litet men ändå väldigt talande kollage över Felix. Nog för att han vet hur han plockar fram tårarna när han behöver lite uppmärksamhet eller när han tycker synd om sig själv, men det är verkligen inte det jag kommer ihåg när jag tänker på honom. Nej, det är hans bländande och charmanta leende som dyker upp då. Killen som fnissar och skrattar åt allt! En annan sak som han är mästare på så är det att sova, kanske inte att somna och den biten utan mer hur man sover på ett snyggt sätt. När han inte skrattar och sover så testar han på nya saker. Är det inte ätbara godsaker så är det busstreck. Pilla på pappas stereo, fundera ut hur man uppnar luckor och lådor, riva ut tvättkorgen och så vidare. Oftast saker som genererar i tillsägningar, men hur svårt är det att vända det till något bra? Det är ju bara att bjuda på ett leende...

För ett år sen var vi alla inställda på att lille Felix skulle fixa allt, men visst fanns det små funderingar på om den här ettårsdagen skulle komma. Nu har den gjort det, och nu är det bara att se fram emot mer upptåg och bus av allas våran favorit!

GRATTIS FELIX
Mosters absoluta favorit!

Så typiskt!

Varför?

Hade ställt klockan på 05.30 men istället vaknade jag mycket tidigare. Efter att ha försökt ignorera klockan en bra stund kunde jag tillslut inte hålla mig och tittade. Reagerade med trötthet, klockan var bara 4.12. Man blir ju bara tröttare av det. Så jag tänkte att går jag på toaletten så kanske jag kan komma till ro efteråt. Kanske inte somna men i alla fall dvala.

Det gick åt pipsvängen. Nu har jag legat och funderat ut vad jag skall äta innan träningen idag och när jag måste äta den. Sen har jag också funderat ut vad jag skall laga för lunch och middag. När jag tröttnade på mattänket började jag istället med att säga ett litet mantra för mig själv, ett mantra jag haft sen jag var liten. Med det har jag så gott som alltid lyckats somna, men idag var hjärnan antagligen för pigg. Konstigt, med tanke på att jag bara sovit 6 timmar.

Well, jag får vara glad att jag är pigg i alla fall. Det är alltid något. Dessutom behöver jag ju inte tänka på maten mer idag. Eller jo, det skulle ju vara kvällsmellanmålet då. Men det ordnar sig det med.

Innan jag stiger upp och startar dagen skall jag surfa in på Iform och kolla upp lite saker. En alldeles för bra sida, för jag surfar in där mest hela tiden. Lyckas fastna i intressanta artiklar hela tiden. Det är ett gott resultat.


God morgon till er, ha en bra torsdag!

Imorgon börjar jag med...

...att sluta med mina minipiller!

Jag fick inte tag på någon barnmorska, idag när jag försökte ringa. Så, nu skiter jag helt enkelt i mina minipiller. Kunde ju gjort det redan idag, men det åkte i av ren rutin. Nu är det bara att stålsätta mig med massor av tålamod och hoppas på att det blir ett bra resultat utav det sen. Och ja, jag har gömt mina kartor nu, så jag inte råkar ta den i bara farten fram över.

Träningssnack

Min träning har ju legat rätt så död sen i slutet av september då jag fick en hemsk förkylning som inte ville ge med sig. Så jag har varit allt annat än motiverad till att ta tag i den. I lördags när jag satt framför datorn efter en promenad med Söder så hittade jag ett bra erbjudande från tidningen Iform. Om jag beställde en prenumeration nu så skulle jag få antingen en pulsklocka eller en mp3-spelare med stegräknare och beat-run-funktion (det vill säga att den styr musiken så den passar ens egna tempo och intensitet.) Efter att ha läst om detta erbjudande så beställde jag på en gång. Då får jag två nummer av tidningen samt att jag måste köpa ett till innan jag avslutar preunmerationen.

Men där slutar inte allt. På deras hemsida kan man få massor av bra tips och idéer för sin träning om man är prenumerant. Självklart har jag surfat in där och kollat och blev väl rätt så frälst. Såpass frälst att jag gick raka vägen till olika sportaffärer igår för att hitta mig en billig men ändå funktionell pulsklocka. (Då kan man undra varför jag inte tog pulsklockan i erbjudandet? För det första, jag trodde inte jag behövde en sådan när jag beställde och för det andra så tror jag att en mp3 med alla de funktionerna är dyrare än vad pulsklockan som jag köpte var.) Testade den lite snabbt igår, men det var först idag som jag fick den på rätt plats och tillräckligt åtspänd.

Från och med på måndag kommer mitt nya program som jag startat på Iforms hemsida att gälla. Då skall jag också uppdatera här för hur det det går för mig. För, att ha 181 i puls när man går raskt upp för en brant uppförsbacke är väl inte helt okej?

Just ja, en annan sak jag läste på Iforms hemsida var hur man kan komma igång med löpning. Genom att löpa i tre minuter och sen ta en minuts vila och gå raskt istället  så kunde man hitta motivationen. Detta testade jag när jag var ute idag. Först testade jag springa, men kände ingen riktig lust. Så jag saktade ner och gick en minut för att sen springa i tre minuter. Då tog jag det lugnt och kände att det gick rätt bra. Så, jag testade detta i tre intervaller och det gick hur bra som helst. Detta skall jag helt enkelt göra i fortsättnigen också.

Dagens promenad/löpning
Längd: 50 minuter
Steg: 6271
Kalorier: 708


Veckans kommande träning
Torsdag: Crossen på gymmet 30-45 minuter
Fredag: Ki balans
Söndag: Promenad med Linnéa
(Undra om lek och bus med Felix räknas som motion med tanke på hans aktivitetsnivå?)

En bov i dramat hittad?

I förra veckan när jag träffade Josse så hann vi prata om mycket. Mitt i samtalet gick ett litet ljus upp för mig. Jag plusade ihop ett och ett och fick en slutprodukt som lät väldigt rimligt. Det vi diskuterade var min hy och vilka problem jag tycker att jag har med dem. (Många säger att jag inte alls har stora problem, att de träffat människor med större problem. Allt på ett omtänksamt sätt. Men mina problem är mina, och det är jag som mår dåligt för infekterade hy).Josse frågade hur länge jag upplevt att jag har mina problem och jag började räkna lite på fingrarna. Plötsligt insåg jag och säger högt "undra om mina minipiller kan ha en inverkan på mina problem?" Både jag och Josse trodde detta, så det första jag gjorde när jag kom hem var att googla fram information. Allt det jag hittade pekade bara på en sak. Minipillren kunde mycket väl vara orsaken till min problemhy.

Idag var jag på ansiktsbehandling. Hade behövt gå för en och en halv månad sen, för huden var mer irriterad idag än förra gången jag var där. Men, terapeuten sa att hon ändå kunde jobba bra med huden under tömningen. Så jag får väl vara glad för det. Under tiden hon satt där och jobbade med min hud frågade jag om mina minipiller kan påverka huden. Hon svarade precis det som jag googlat fram. Hon tyckte att jag skulle prata med en barnmorska om detta, ifall jag skall byta till p-piller eller om jag skall strunta i det helt. Anlednignen till att jag har minipiller är för att jag vill slippa mensen, något som är jätteskönt. Men skall det också påverka min hud negativt är det verkligen inte värt det. Det konstiga är att det är först nu som jag börjat fundera på den orsaken. Ibland tar det lite extra lång tid för poletten att trilla ner så att säga.

Imorgon ringer jag barnmorskan och frågar mina frågor helt enkelt.
Men, teraputen trodde det skulle ta upp emot tre timmar innan jag ser resultat. Jag har väntat länge nog, så det skall jag nog klara. Eller vad tror du?

Big big big irritation

Svängde vägen om Mc Donalds idag för att köpa med mig mat till Weronica. Jag tänkte först ta drive thrun för att det skulle gå fort. När jag närmade mig såg jag att det var en väldigt lång kö, så jag trodde det skulle gå fortare att gå in istället. Ack vad fel jag hade. Första irritationsmomentet var att kassan som jag köade till stängde när jag kom fram till den. Andra irritationsmomentet var att all personal höll på att serva kunderna i drive thrun. Tredje irritationsmomentet var att de inte hade fler färdiga burgare åt gången. Visst, de vill väl antagligen ha så lite svinn som möjligt, men under rusningstid anser jag ju att man får räkna med lite svinn, i alla fall om man är en snabbmatskedja. Större delen av klientelet på en snabbmatsrestaurang är där för att de vill ha maten snabbt. Att då först behöva vänta 10 minuter på att få beställa därför att de bara har en kassa öppen under rusningstid och sen 10 minuters väntan till medan de gör hamburgarna en och en för att de vill ha lit svinn. Det är inte vad jag kallar serviceminded personal.

Det roliga är att vi hade en diskussion på jobbet idag om just Mc Donaldsrestaurangen här i stan. Både jag och mina kollegor hade alla dåliga erfarenheter av den. Anledningen till att vi diskuterade det var för att det fanns en liten reklamtext i lokalblaskan. Där framgick det att restaurangen låg bra till och hade bra ruljans. Vår slutkommentar var helt enkelt att de kanske hade blivit avsevärt bättre sen vi senast var där. Tyvärr är jag dock tvungen att säga att SÅ ÄR INTE FALLET.

Så gick det med den lediga dagen...

Skulle ju ha ledig dag igår, men det kom på skam kan jag väl säga. Hade planerat att sitta och pussla, promenera med systeryster samt med Söder. Detta fick jag stryka helt och håller då jag blev inring att jobba. Kan säga så här, efter kass sömn i helgen på jobbet var jag inte riktigt motiverad till en ny natt. Sov riktigt usel i natt, vaknade ungefär en gång i timmen. Enkelt sagt, jag har gått i ett vakum idag. Behöver jag säga att jag längtar enormt till lördag, då det är min nästa lediga dag?

Ledig dag!

Idag är det min lediga dag. Kan nog behövas med tanke på helgen som gått och veckan som kommer. Imorgon jobbar jag visserligen bara 4 timmar, men onsdag är det 9.00-21.00 och på torsdag är det dubbellpass. Fredagen vet jag inte riktigt hur länge jag kommer jobba ännu. Ni förstår nog att jag är trött redan innan jag börjar veckans jobb.

Men, bara för det skall jag försöka ta vara på min lediga dag. Om 20 minuter skall jag sitta i frisörstolen. Kan verligen behövas nu, för jag är långhårig som en riktig drasut. Mitt hår växer lite för fort för att jag skall gilla det. Undra om hon inte skall få ta det liiiite kortare ändå den här gången?

Sen skall jag promenera idag. Jag måste promenera idag. Undra om jag inte skall ta mig upp till systeryster och väga in mig på hennes balansplatta också. Inget resultat jag vill ha kanske, men det kan bara bli bättre.


Well, om jag tar mig i kragen kanske det kan bli en bra dag?

Me and my camera!

Ikväll har jag suttit och läst och läst och läst och läst olika guider och förklaringar till hur man tar de mest fantastiska bilderna. Växlade lätt med kamerans manual på nätet då jag inte fick någon bok när jag köpte kameran. Jag inte har 100 koll på bländare, slutartid och annat fackuttryck så jag fick sitta och bläddra mig fram för att hitta allt. Sen testade jag mig på att ta kort på en blomma, lite värmeljus och en icke fotogenisk kaktus. Insåg att kameran inte tyckte om mörkret då autofokusen protesterade vilt när jag fösökte ta vissa bilder. Well, varje dag lär jag mig något nytt, så det är bara att fortsätta att pröva sig fram. Eller vad tror ni?



Hoppas ni haft en bra söndag
och att den nya veckan börjar på bästa sätt.
God natt!

Kattastrof - Ibland blir det trassligt



Detta utspelade sig en söndagskväll, dagen efter att matte hade fyllt år. Hon hade bjudit hem massa människor för lite fika. En av gästerna gav henne papperskasse innehållandes en stor blomma. När matte tagit ut blomman adopterade jag kassen, såklart. Jag gillar pappkassar, pappkartonger och toalettrullar. De två första för att man kan gömma sig i dem och den sista saken för att man kan göra konfetti av den. Så, ni kan ju gissa vart jag höll hus resten av kalaset?




Ja, ni gissade rätt! Jag bosatte mig mer eller mindre i påsen på en gång. Den var väldigt rymlig och hemtrevlig. Dessutom hade den en röd fin färg. Men säg det underbara som varar för evigt. Den jävla påsen måste ha blivit tillverkad av en trädsvamp och inte ett riktigt träd. För huxflux kände jag vilken parasit den blev. Den liksom växte fast på min rygg på något konstigt sätt. Fråga mig inte hur det gick till, plötsligt satt den bara där.



Som ni ser på bilden här ovan, den växte fast ordentligt. Det var som om den slängde ut vita band runt min rygg och mage. Måste ha gått jäkligt fort. Det enda jag minns är att jag försökte göra kraftiga motstånd, men det var som om mina vassa klor inte bekom det slingriga bandet. Istället fick jag lida med raggig päls där bandet växt fast på mig. Eftersom påsen var större än mig var det jobbigt att släpa runt den.

Fast, det värsta var inte att den satte sig fast på mig. Nä, det var att matte och alla hennes gäster skrattade åt mig. Gissa om jag skämdes? Helst hade jag velat krypa in i min nya påse, men det var ju stört omöjligt. Då kom matte och hennes syster ner till mig på golvet och försökte rädda mig. Eller ja, det lät mer som om de ville rädda påsen. För matte sa flera gånger att det var mitt eget fel att den växt fast på mig. Hon menade att jag krupit in i påsens ena handtag med flit och sen inte kommit ur det. Bah, skulle jag göra något så dumt? Jag skulle vilja säga att det var påsen som hoppade på mig. Bakifrån också, när jag inget märkte. Sicken typ!



Eftersom matte menade på att allt var mitt fel så ville jag inte umgås med henne. Istället gömde jag mig i fiendenästet och slickade mina sår. Fast, säg den som kan motstå min matte en allt för lång stund. När gästerna hade åkt hem hoppade jag upp i soffan med matte istället och hade kvalitetstid med henne.

Så det kan gå!

Fredag eftermiddag och jag infann mig på gymmet för att träna. Först en timme balans och avslappnigsträning (fan i helvete vilken tuff träning även om det var i lugnt tempo) och sen 25 minuter på crossen. Jag var mör i kroppen när jag sen gav upp. När jag sen satte mig i bilen funderade jag på lite jobbsaker och åkte upp till jobbet för att få ordning på dem. På vägen hem handlade jag lite mat. Malin, min andra vapendragare kom strax innan 20.00. När min mat var klar började min kära vän Söder prata med mig på msn och i villan som uppstod bestämdes det att han skulle komma förbi. Efter lite Lets dance, kortspel och annat flum gick jag och Söpder ut här i staden. Måste säga att det är ett fattigare utbud här än i Göteborg. Men, vi fick dansat lite och vi hade så kul man kan ha det. Det är inte alla som får chanen att gå ut med mig. I´m the one and only. And fucking greate!!


Nu är det dags att sova! Natti!


(Det är jobbig att ha sjukt bra självförtroende men kass självkänsla...)

Om du såg mig nu...

...när jag kommit en bit påväg?

Man skall aldrig nöja sig...

...men man måste ibland vila i det man har för stunden.


Igår var jag inne i stan för att träffa min vän och vapendragare Josse. Vi gick till ett café där vi åt en bit mat och pratade om livets alla mysterier. Det började med att jag berättade för henne att jag sökt hjälp via öppenvårdsmottagningen. Allt eftersom gled vi in på det här med att man aldrig är nöjd med det man har. Visserligen enades vi om att man aldrig skall nöja sig för att det är lättast så. Självklart skall man se till att förverkliga nya tankar och drömmar. Men, det är väldigt viktigt att man vilar i det man har. Kan bara utgå från mig själv, jag har mängder med fina möbler, en fullt fungerande bil, ett fint hem, bra relationer till min familj och mina vänner. Detta har jag inte sett, för jag har hela tiden fokuserat på att jag inte har någon att dela detta med.

Jag har insett att jag måste njuta av det jag har och vara glad för att jag har hälsan och möjligheten att göra det jag vill. Dessutom, allt jag äger har jag skaffat själv. Jag bevisar gång på annan att jag klarar mig utmärkt själv. Visst, ibland är jag slösaktig och lägger pengarna på saker som kanske är impulsköpta. Men vad gör det, det är mina pengar. Huvudsaken är den att jag klarar mig. Det finns ingen som kan säga till mig att jag gör fel prioritering.

Från och med idag skall jag njuta när jag sitter i min soffa, vara glad för att jag har min bil, visa uppskattning mot mina nära och kära och vara glad för att jag får vara en liten del i en stor, underbar och fantastisk helhel. Våga drömma men se till att trivas i nuet. Det jag inte har skall jag inte heller fokusera helt blint på utan verkligen uppskatta det som är mitt!


Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten

Våga fråga efter hjälp!

"Vet vad jag MÅSTE göra, och den här gången skall jag också få det utfört. Vad det är vill jag inte riktigt berätta än, men förhoppningsvis kommer det bli omvälvande, turbulent och svårt men också förverkligande, stort och lärorikt."




Jag antar att ni som läser här har små eller stora funderingar på vad det är jag menar. Jag har fått höra en del tankar och när jag hör dem tänker jag, ingen kommer förstå det stora i det jag håller på med om de sitter med de tankarna som de luftat för mig. Men, det är inte det som är det viktiga i det här. Meningen med det är att JAG skall gå in på en sida och komma ut på en annan, stärkt på alla sätt som går. Det är för MIG det är stort och vad andra tänker spelar ingen roll.

Jag har efter mycket stöttning äntligen vågat mig på att verkligen känna efter hur jag mår. Jag har sen länge (redan 2004 började det) mått dåligt i perioder. Vissa omgångar är väldigt svarta och väldigt tunga. Vad som gör att jag kommer in i de perioderna är svårt att sätta fingret på, det är som tankar och känslor slår knutar på hela mig och jag vet varken ut eller in i det som hopar sig i skallen på mig. Detta gör lätt att jag blir rätt så destruktiv mot mig själv. Mat, sömn och motion, de viktigaste sakerna i allas liv blir åsidosatt. Vem vill sova i samma säng som sin fiende tillexempel? Det är exakt det som händer när jag går till sängs i dessa mörka perioderna.

Det har krävts mycket tid för mig att komma fram till den här punkten där jag erkänner för mig själv att jag mår dåligt. Våren 2007 fick jag chansen att komma till en psykolog via jobbet. Jag fick träffa honom 5 gånger och fick mycket hjälp för stunden. Det som var mest intressant, men också lite skrämmande var att han efter bara ett par minuter kunde förstå hur djupt jag var. Redan vid första mötet rådde han mig att gå i en kognetiv terapi i minst ett och ett halvt år, för det fanns så mycket som skulle redas ut. Saker som jag egentligen inte riktigt förstod. Visst, tankarna hade funnits men jag hade inte förstått att alla de sakerna gjorde det allt till en stor smet med problem.

Det mest svåra i hela den här processen så har det vart svårast att berätta för andra hur jag mår. Alla har ju sina sätt att hantera sina problem, mitt sätt är att stänga det inom mig. Det är först när jag är bakom mina trygga väggar som allt kunnat brista. Detta har gjort att jag lätt stannat hemma för att slippa sätta på mig min mask. För det är så det känns. Att sätta på sig en mask. "För, Angelica mår inte dåligt. Hon skrattar ju alltid." Detta är nog till största delen jag själv som valt att köra på den här strategin. Därför känns det just nu som jag kastar mig ut för ett stup, när jag berättar för er alla att jag mår som jag gör i vissa perioder. (Masken är inte falsk, verkligen inte. Jag vet ju hur jag själv är när jag mår bra. Så börja inte fundera på om det är en maskfasad du träffar nästa gång vi ses.)

Sen mötet med psykologen har jag verkligen vetat att jag behöver hjälp att få ordning på allt som har hänt. Få hjälp att sortera allt och göra avslut med det. Får det chansen att ligga kvar kommer jag aldrig att må helt bra. Det har dock varit mycket svårt att ta stegt mot hjälpen. Men nu har jag gjort det. Jag har kontaktat öppenvårdsmottagningen och efter att ha fått lämna en självremiss så har jag fått en tid hos dem. Detta var nog det svåraste jag gjort i hela mitt liv. För, jag ringde till dem nu när jag mår bra, när jag är mitt i en bra period. Då skulle jag helt enkelt sitta där och berätta hur det är när jag mår dåligt. Det slutade med att jag satt där och grät när jag försökte besvara på frågorna. Men, efteråt var det riktigt skönt, jag hade kunnat få säga det jag ville säga. En lättnad infann sig. Vart det här nu leder vet jag inte än, det återstår att se. Men, nu är jag på väg mot det jag så väl vet att jag behöver. Kan jag inte få hjälp hos dem kommer jag ta nästa kort. För det finns flera vägar att gå och i år skall jag börja jobba med det.

Nu vet du vad det är jag håller på med. Hoppas du, liksom jag, tycker att detta är stort. Jag hoppas att du vill hjälpa till och stötta och hjälpa mig. Håll gärna den där lilla tummen för mig, för det är stöd som betyder mycket för mig. Tack!

Du vet väl om att du är värdefull?

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Det finns alltför många som vill tala om
Att du bör vara si och så
Gud Fader själv, han accepterar dej ändå
Och det kan du lita på

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

Du passar in i själva skapelsen
Det finns en uppgift just för dej
Men du är fri att göra vad du vill med den
Säga ja eller nej

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du



När det är mörkt i ditt sinne, tänk då på hur älskad och värdefull du är.
Det är som svårast i den stunden, men också viktigast.
Ingen annan är som du, du är oersättlig!

Det kom en avi

Nu skall jag knalla till Coop för att hämta ut ett paket. Ett paket jag väntat på jättelänge. Dock får jag inte ha det här hemma hos mig så länge, för det skall nämligen överlämnas till lillkillen som snart fyller ett år. Herre min je vad tiden gått snabbt... Well, det är väl egentligen bara att ta på sig kläderna och knalla bort? Eller vad tror ni?

En hemlighet att avslöja

Jag har redan valt att berätta för ett par nära och kära om denna hemligheten och idag blev det helt klart. Från och med mitten av februari kommer jag börja på ett nytt jobb. Det är samma typ av jobb som jag har nu, men i en annan kommun och på ett annat sorts boende. Det kommer vara så mycket som jag måste lära mig de första veckorna så jag antar att jag kommer vara helt slut när jag väl kommer hem. Men, jag ser fram emot detta verkligen! För att vara på säkra sidan skall jag vara tjänstledig i 6 månader för prov av annan tjänst. Det känns som en riktigt bra trygghet med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut just nu. Den nya tjänsten är en dessutom en heltidstjänst. Visserligen kvällar och helger i det, men inga nätter vad jag förstått. Fick mina tider för bredvidgång idag, jobbigt att det är flera veckor fram tills dess. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Eller något sånt.

Teknik kan fara och flyga

Här satt jag i godan ro och försökte blogga, men nej då det gick inte. För min uppkoppling fick för sig att lägga sig ner och dö eller något. När jag åter kom in igen hade det såklart inte blivit sparat. Typist så att säga! Så nu skiter jag i detta och lägger mig på soffan för att bli kvar där resten av tiden fram till jobbet startar. Har natten i natt och de senaste nätterna när jag sovit där har sömnen blivit allt annat än bra, så därför tänkte jag vila mig innan. Naturligtvis!

Hoppas ni får en bra måndag!

Ett simpelt test

Städterapi, tippenbesök, jobb och spelkväll

Inte undra på att jag är riktigt trött just nu, ligger här i min säng och funderar på att ställa ner min lilla lapp och lyssna på Madam Pompadour en stund, lär väl somna som vanligt.

1. Städterapi och tippenbesök
Terapi går ju ut på att man skall rensa ut saker som ligger och stör i psyket. Städterapi handlar således om att rensa ut, samtidigt som man går och funderar på ingenting alls eller lyssnar på en bra ljudbok, eller varför inte både sakerna på en och samma gång? I alla fall, detta förtog jag mig idag. ÄNTLIGEN fick jag ut min fula datorbänk. Tyvärr kunde jag inte trasha den som jag ville, det hade blivit för jobbigt att plocka reda på. Men, nedskruvad i delar färdades den och massa annat skräp (tja, lite skräp finns kvar kom jag på nu) till tippen där jag blev av med skiten. Massor av papper hamnade på rätt plats och nu känns det genast som ett nytt hem. Helt underbart.

2. Jobb
Trots att det inte är min jobbhelg var jag snäll och åkte in ett par timmar i eftermiddags, för att hjälpa till att installera  ett larm. När det sedan aktiverades längre in på kvällen så kom det mängder med falsklarm så jag fick helt enkelt ta en sväng dit igen. Hoppas nu bara att vi hittat en bra inställninge, men det ser vi nog först om ett tag.

3. Spelkväll
Bjöd som vanlligt in mig till Weronica och Mattias ikväll. Fick middag till och med. Efter det kom Weronican på att hon ville ha chips. Så vi tog en repa till affären och infördkaffade oss massor av sådant. Och, för att kunna äta massor av sådant med gott samvete måste man förtjäna det. Så vi drog igång Wii sports och spelade i flera timmar. Bowlingen var kul! Weronica gjorde allt för att psyka mig, men det tog 5 serier innan hon fick mig på fall. Allt utan den femte och sista vann jag överlägset. Sedan blev det lite boxning och sen blev det lite mer bowling och så klart, massa rekord slagna av mig. Snart skall vi ha en spelkväll igen. Då kommer det även vara lite alkohol inblandat och ett par huvuden till så att säga. Ser verkligen fram emot det.


Nej, om jag skulle ta och lägga mig tillrätta och lyssna på min bok så jag kan somna gott. Skall orka med dagen imorgon också som ni förstår. Skall se om jag inte orkar göra ett inlägg imorgon också...


God natt!

GRATTIS FELIX



Idag har Felix namnsdag, och det är bara början på hans månad. För, den 28 januari och den 31 januari har han åter igen namnsdag. Där i mellan, den 30 januari fyller killen 1 år. (Vart tog det året vägen?) Tyvärr kan inte jag åka upp och fira han något idag, eftersom jag snart skall till jobbet och köra ett kvällspass. Men, om två helger blir det minsann kalas hela dagen. Fyller man 1 år så skall man verkligen fira stort. Eller hur?

Felix - Nu börjar jag få kläm på det här.


Felix har kommit på hur man gör för att gå, att det sen är lite vingligt än är det ingen fara med. Det är sådant som kan finslipas vid varje träningspass. Det verkar som Felix tror att han har balansen i händerna, för han fokuserar sin blick på dem och knallar sakta fram. Ibland kan han stanna upp och samla sig innan han fortsätter framåt. Då brukar det oftast bli ett par skeva steg och sen faller han liksom ner i en skräddarställning och så skrattar han allt vad han kan. Maken till charmtroll får man leta efter, det lovar jag er!

Bara bus!


Exakt så här såg det ut igår när jag och Felix lekte med hans Lego. Som jag sa igår, jag byggde och han raserade. Och som ni hör, han skrattar så det kluckar ibland. Det här skrattet får man chansen att höra flera gånger om dagen, för om det är något Felix gillar så är det att leka. Vad man leker spelar mindre roll, huvudsaken är att det är lek. Idag har vi till exempel lekt med lego, lastbilen (brum brum) kurragömma, nypa i stortån och jage. Även om det är jobbigt att leka i den maratonfart som Felix har så är det lika svårt att sluta, för vi har lika kul vi andra.

Själavård

Ett bildinlägg om världens bästa själavård.




Moster byggde, Felix raserade. Allt ackompanjerat av mängder med skratt!




Badtroll

Världens godaste tårta!





Igår hade jag då resten av familjen här. Det var pappa, hans sambo, mamma, Camilla, Alexander, Weronica, Mattias, Felicx, farmor och hennes man. Innan så frågade Mattias om de skulle få sådana fina bakelser som jag bjudit Magnus och Hanna på. När jag sa nej så blev han ledsen. Tror dock inte att han blev besviken när han såg den här tårtan. Fast det är klart, det första han sa var "är den till mig?" Det var den dock inte, den skulle räcka till alla och det får jag säga att den gjorde. Om jag själv får uttala mig om den så var den väldigt mäktig att äta. Tur att den var lite nyttig också, då det var massa bär och frukt uppe på.

Största delen ägnade vi dock åt en enda person. Felix! Vem annars. Han skulle visa att han lärt sig att gå, även om det är bra vingligt. Sen så skulle han ju låta och synas mest. Vände alla bort blicken från honom så lät han som en liten sparv varpå alla tittade på honom igen. LYCKA!

Kalaset tog mer eller mindre slut när Felix visade att han var trött. Tror visserligen att alla gäster var mer eller mindre trötta i och för sig, då det var söndagkväll och allt. Själv var jag också trött efter ett 23,5 timmas pass på jobbet. Camilla och Alex blev kvar en stund efter att de andra gått, och då passade Alex på att kittla mig som vanligt. Så snäll är han minsann. Skickade iväg dem med en flaska coca-cola så jag själv slapp gå och sukta efter den. Sen knallade jag ner i sängen på en gång,

Håll den andra tummen också.

I veckan bad jag er att hålla en tumme för mig, nu när jag satt igång en hemlig grej. Nu önskar jag att ni även höll er andra tumme för en annan hemlig grej jag har på gång. Det sjuka är att jag lyckats hålla den så pass hemlig som jag gjort. Imorgon 10.30 skall jag på en stor och viktig grej, jag borde vara så nervös att jag inte kommer kunna sova. Men på något vänster, eller kanske höger, så är jag riktigt lugn. Hoppas det håller sig fram tills det är klart imorgon.

Håll nu er ena tumme riktigt hårt, så får ni veta mer imorgonkväll!


God natt!

Kattastrof - Inte en till?

Ni vet, det kommer ju ibland en liten kille på besök här. Han är bara tre äpplen hög, men han har en röst som går genom både märg och ben. Inte för vad jag vet vad det uttrycket betyder, men det låter bra. I alla fall, när han kommer försöker jag ju alltid att gömma mig så gott jag kan, för jag vill inte riskera att bli ryckt i svansen eller så. Ni tror inte att det kom en ny sådan där liten människa på besök igår. Visserligen gillar jag nya människor, men de där små är lite opålitliga så det är faktiskt läskigt att lära känna dem. Fast, den här lille killen var rätt okej, för han var lugn och sansad. Vet inte riktigt vad det beror på, kan ha vart det att han mest satt och åt. Men, han kom ner en stund på min nivå så jag var framme och nosade lite på honom. Kan säga att jag var nervös, för hans mamma varnade matte att han kanske kunde rycka av mig morrhåren. Hur hade jag sett ut utan såna? Fast det är klart, hade han börjat rycka i mig så hade han fått se på andra bullar. (Kanske hade vart dumt, han hade nog bara ätit upp de bullarna ändå.)

På behörigt avstånd är han ju faktiskt rätt behaglig.






Finbesök!

Igår var borsan, svägerskan och deras lilla (?) son här och grattade mig på min födelsedag. Det var första gången hela lilla familjen kom på besök och det var verkligen trevligt. Medan kakorna slank ner snabbt visade Neo hur man snabbt sänkte en burk mat på ett par minuter, plus en banan som efterrätt då. Sedan körde vi lite lek, och ett par gånger bjöd lillkorven på sina leenden. Tyvärr har inte jag så mycket leksaker hemma, men det klagade inte Neo på, utan han nöjde sig gott med diverse lock till olika tillbringare, samt snörena från pakett. Man får inte vara kinkig.

När han sen kom ner på golvet så kom det ett par missnöjda ljud från honom, för han låg där på mage och kom inte framåt, utan mer bakåt. Vilken frustration! Då var det bättre att komma upp i fasters knä och surfa lite på datorn medan farsan lekte med fasters kamera.

Men säg den lyckades stund som varar allt för länge. Neo blev trött och kinkig så det var bara att packa in sig i alla kläder och åka mot affären istället. Får vara glad att han var positiv och glad när han var här i alla fall. Och, det var väldigt trevligt att få lite besök så där på bemärkelsedagen.


Nej faster, jag tycker vi surfar in här istället.



Kattastrof - Om jag själv får välja.

Ni vet att jag älskar att busa till det för matte, spciellt när hon lägger upp det för mig. Så igårkväll kunde jag inte låta bli. Försökte hålla mina tassar i styr en stund, men sen blev begäret alldeles för stort. Matte hade lämnat toarullen på golvet, och det förstår ni väl att det inte går att hålla tassarna i styr i en allt för lång stund då väl? För, det är verkklligen jättekul att tussa sönder en sådan rulle. Man kan liksom spela fotboll med den, samtidigt som det ramlar konfetti över en samtidigt. Hur bra leksak är inte det om jag får fråga er? När jag fyller år önskar jag mig massor av toarullar helt enkelt.

Sen var det kanske inte lika kul när matte kom på mig. Då låg rullen dödad på badrumsmattan med massa konfetti runt sig. Jag tyckte det var jättevackert, men matte såg arg ut, och så sa hon mitt namn med den där hårda kalla rösten. Jag sprang genast och gömde mig kan jag tala om. Hon fortsatte muttra inne på toaletten så jag såg till att inte komma fram förrän hon hade mjuknat igen på rösten. Men, tänk om jag fck ett par egna sådan rullar  i present när jag fyller år i sommar, då kan hon inte klaga. Eller hur?

Mazarinbakelser

När man fyller år så skall man minsann bjuda på något gott. Sen att man är så totaldum att man glömmer av att ens enda bror är nötallergiker så är det något allvarligt fel på en. Men, Hanna var inte ledsen för det. Eftersom hon kunde äta en kaka till helt enkelt. Hon sa flera gånger att hon tyckte att bakelserna var jättegoda, och det är minsann ett ännu bättre betyg när någon annan säger det, så att det inte bara är jag som tycker det.


 


Riktigt mumsiga bakelser!


Fick en jättefin present av dem också, men Hanna var tvungen att ta med den hem igen. Eftersom den inte blivit riktigt färdig än. Det var ett par fina svarta vantar där hon broderat in Angelica. Så sött va? Och så fick jag två biobiljetter. Så nu skall här ses på mer bio, något jag verkligen gillar.

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är faktiskt min födelsedag. Hurra hurra hurra!


Om ett par timmar kommer brosan, Hanna och Neo hit för att fira mig lite. Innan dess skall jag hunnit ut på stan en snabbis samt göra färdigt det jag skall bjuda på. Så, det är väl bara att sätta igång på en gång.

Grattis till mig på min egna dag!
=)

En liten belöning till mig själv.

Igår kväll så köpte jag faktiskt lite godis och coca-cola till mig. Tyckte att det var jag värd eftersom jag lyckats med att inte äta det på nästan två veckor. Tänkte att godiset skulle vara extra gott då. Visst var det gott att få äta det, men om jag sätter det på en skala så var det nog bara en 7:a på en 10-skala. Jag fick inget lyckorus heller, något som kan komma när det gått långt mellan gångerna. Så, det känns inte alls svårt att fortsätta att inte äta godis vilket känns riktigt bra. För, egentligen är inte kroppen i behov av godis.

No more candy! Frukt är tydligen godis...

Jag känner mig mystisk och flummig

Men, jag har ett behov att få vara det ett litet tag till. För, det jag just har påbörjat är stort. Väldigt stort. För det krävs väldigt mycket mod och energi för att orka göra det. Konstigt nog borde det modet och den energin inte finnas med tanke på vad det är jag tagit tag i. Vill man få det man behöver så måste man dock se till att gaska upp sig och ta tag i det helt enkelt.

Igår gjorde jag steg två i det hela. Nu ligger allt utanför min egen makt! Först på måndag eller tisdag får jag reda på hur det kommer gå. Går det inte vägen får jag ta nästa kort ur leken och testa där. Men fortsätt hålla en tumme så är du mer än snäll!

Oj, nu blev jag mäkta stolt!

Pysslade lite med mina kakor nu, en del skall frysas in eftersom det blev rätt många mer än jag behöver. Var tvungen att testa om de släppte från formen eller inte och det verkar som de gör det. Smidigt och lätt. Det är inte varje gång man lyckas så extremt bra med kakor man bakar själv. Så idag skall jag sträcka på mig och vara riktigt nöjd med mitt mästerverk.

Bakstuga hos Angelica

Nu har jag ägnat halva morgonen til att baka kakor. Jag råkar ju fylla år på lördag och det vill jag såklart fira lite. Inte för att det är kul att komma ett år närmare 30, men för att det är en chans att samla familjen för lite enkel samvaro. Eftersom jag har en syster som bakar både högt och lågt vill jag visa att hon INTE är ensam om att titulera sig som mästerbagare. För, visst var det så att vi hade Systrarna Jonssons bageri så sent som i december? Nej, jag och mina systrar är riktigt slängda i köket, vi vet hur man hanterar köksredskap vill säga.


Well, i alla fall. Jag har nu bakat och bakat. Jag har sett till att ha tungan rätt i mun också, för jag har testat på att baka helt nya kakor. Sånt som jag aldrig förr har gjort. Så, då gäller det att vara förberedd, så att allt går smärtfritt. Det måste jag säga att det har gjort. Första satsen kakor blev rakt igenom lyckade. Men, jag har inte vågat smaka dem än. Andra kakan blev precis klar, tog ut den från ugnen för några få minuter sen.

Jag vill inte säga vad jag har bakat, jag gillar att vara lite hemlig. Men, jag skall sätta in en bild så kan ni fundera lite på det i alla fall.


Skal från skållade mandlar.

Det var tur att jag gick ut!

Igårkväll när jag hade lagt mig och verkligen fått upp värmen där i sängen insåg jag att jag hade glömt att ställa timern till kupévärmaren. Första tanken var att ligga kvar i sängen och ta smällen på morgonen. Andra tanken var att det bara var att ta på sig kläderna och gå ut. Den andra tanken segrade. Så snabbt tog jag på mig kläder och skyndade ut. Som tur var tog det inte så lång tid, men väl uppe i sängen igen hackade jag tänder. För det var sjutton vad kallt det hade blivit.

Imorse när jag vaknade så såg det vitt ut ute. Tänkte först att det var mycket frost, men sen såg jag att det var snö. Dessutom snöade det fortfarande. Så jag tackade min lyckliga stjärna att jag trots kylan gått ut och fixat timern så kupévärmaren värmt upp bilen. Det var bara för mig att rycka ur sladden och hoppa in och köra. När jag sen körde längs gatan så var det massa människor ute och skrapade rutorna på sina bilar, och då skrapade många av dem lite där fram, lite där bak samt på framdörrarnas rutor. Hur kommer det sig att de inte skrapar alla rutor? Tänkter de inte på att de har skymd sikt om de inte skrapar alla rutor? Man kan väl bli stoppad av polisen för det?

Well, jag var nöjd och glad för att min kupévärmare hade gjort mitt jobb i alla fall.

Det här med sömn?

Sömn är en av de viktigaste sakerna i en liv. För att orka göra allt måste du sova. Tyvärr är det just sömnen man lätt tummar på när man mår dåligt på ett eller annat sätt. Något jag verkligen märkt av, även om jag inte titulerat min uteblivna sömn som ett symtom. Men, nu vet jag att det är så. För, även om det bara är en halvmeter till sängen så kan det vara så otroligt svårt att ta sig dit fast än man egentligen vet att man borde sova. Vet inte hur många nätter jag ägnat åt att göra allt annat än att sova. Det har inte vart något problem att gå och lägga sig mellan 2-3 på natten och sen gå upp vid 6-tiden igen. Det är inte många timmars sömn inte. Den senaste veckan har jag lyckats lägga mig i tid, skall jag upp 6 måste jag se till att somna vid 22-tiden. Skall jag upp senare kan jag vara uppe lite längre. MEN, dagen efter en ordentlig natts sömn blir så mycket enklare att genomföra. Sen att jag gäspar klockan 21 är bara positivt, då är det lättare att komma i säng.


En annan sak som definitivt är bra för sömnen är regelbunden motion. Både igår och idag har jag varit ute och promenerat trots vädret. (Igår regnade det, men i sällskap med Linnéa märkte jag inte av det nämnvärt och idag var det iskallt.) Promenaderna har gjort mig pigg för stunden, men lagom till sänggång har jag märkt att jag varit ordentligt trött.


Nu är det dags för mig att sova faktiskt. Ligger gott i sängen redan! Skall bara se slutet på grammisgalan innan jag sluter mina vackra ögon. God natt!

Bollen är i rullning!

"Well, det finns saker att jobba på i år också, men jag ser fram emot det. Det kommer fortsätta vara tungt, men jag hoppas på att komma en bit längre. Vet vad jag MÅSTE göra, och den här gången skall jag också få det utfört. Vad det är vill jag inte riktigt berätta än, men förhoppningsvis kommer det bli omvälvande, turbulent och svårt men också förverkligande, stort och lärorikt. Insåg just nu att det här låter väldigt mystiskt, och då får det gärna göra det. Det jag kan berätta är att det handlar om mig, bara mig! Utan att ni inte fått veta vad det är, så ber jag er att hålla en tumme för mig. För det kommer jag att behöva!"


Japp, första steget i den här biten är tagen. Alldeles nyss faktiskt. Har gått och tänkt på det, men inte trott att jag skulle våga. Satt här en stund och kände mig löjlig som skulle göra det "varför skulle jag, jag kan väl själv..." Men, tack vare ett litet sms från underbara Linnéa så gjorde jag det helt enkelt. Imorgon kommer fortsättningen, sen får vi se hur det slutar. Håll bara era tummar för min skull, att jag får det jag vill ha, och det jag behöver!

I have a confession to make

Jag kom i kontakt med ännu en rädsla idag. Det är den att jag en dag kommer vakna upp ur en lång sömn där mitt liv egentligen varit en lång dröm. När jag vaknar kommer någon berätta för mig att jag inte alls kan allt jag kan, att jag inte är så bra som jag är, att jag bara hittat på allt. Istället kommer jag få veta att jag är högljudd, självisk, uppmärksamhetsökande och bara väldigt dryg helt enkelt.

Anledningen till att den här rädslan blev så tydlig nu är nog för att jag accepterat att jag låter och hörs mycket och att jag tycker om att stå i centrum. Men, att jag ofta får en känsla av att andra tycker att det är jobbigt. Ingen har dock sagt något till mig, så för hoppningsvis är jag inte så som min rädsla säger att jag är.


Men, snart så...

Matdag med Johannes?

Vid 13-snåret idag kom Johannes hit på besök. Hade lovat honom en god lunch vilken vi båda inmundigade med glatt behag. När det var klart så satte vi oss ner för att spela supernintendo. Först gick det inte att starta och jag sa till honom att det nog berodde på att han haft det ute i bilen ett par dagar. Så jag tog fram en annan spelkonsol för att testa och det gick hur fint som helst. Då svor Johannes lite tyst. Vi bytte över med kablarna igen och efter att jag trollat lite fick vi igång det. Vi spelade på och skrattade och hade det trevlig när jag plötsligt utbriter. "Klockan är kvart i tre." Johannes blev chockad och vi bestämde oss för att spela ett par minuter till och sen gå ut på en liten promenad ner till älven. Jag ville ta lite fler isbilder och så behövde vi frisk luft. Men, isen var inte lika vacker idag och kyliga vindar drog omkring oss så efter 20 minuter gick vi in igen.

Då dukade vi upp med lite goda ostar, fullkornsdigestivkex, vindruvor och päron. Sen satt vi och mumsade i oss det samtidigt som vi spelade tv-spel. Klockan tickade på och spelet strejkade. Vilket kanske var tur, för då fick vi tummen ur ändan och tog oss ut till köket där käket skulle tillredas. Det brukar heta "ju fler kockar desto sämre soppa" men idag gällde inte det. För, ibland är det lättare att ha fyra armar tillgängliga än bara två. Vi satte oss sen till bords och visst slank maten ner, och den var riktigt god. Men, vi var mätta sen tidigare mål! Konstigt verkligen!

Åter en trevllig dag i Johannes sällskap. Kanske är det bra att vi bor en bit ifrån varandra så att vi verkligen har trevligt de dagarna när vi umgås? Vad vet jag?

Kattastrof - Matte förstorar verkligen allt

Minns ni det här inlägget? Matte är arg för att hon tror att jag slarvat bort batteriet till hennes bärbara telefon. Hon var dessutom helt säker på att jag gjort det med flit. Men så var det verkligen inte, utan det var av ren omtanke. Jag hoppades ju på att jag kunde hjälpa henne att sänka hennes telefonkostnader genom att gömma det lite för en kort stund. Idag gjorde matte någon slags krigsdans i köket, för hon hittade äntligen batteriet. Jag som trodde jag varit finurlig nog och gömt det på ett säkert ställe den här gången. Men det är bara att inse, den här lägenheten har inga lönnfack att ta till när det kniper. Fast det är klart, matte hade ingen nytta av det där batteriet eftersom min mormor fått överta hennes telefon. (För matte gick och köpte sig nya telefoner, NYA. Hur bra är det för telefonräkningen att ha två bärbara telefoner hemma liksom?)


Under spisen måste väl vara det mest optimala stället att gömma prylar på, tänkte jag. Men avck vad jag bedrog mig. Batteriet låg ju inte ens där i två månader. Men, ett par hårband har jag lyckats gömma där under en längre tid. Nu är det bara att leta efter ett nytt gömställe.



Idag hade matte bjudit hit min vän Johannes. Det är så kul när matte gör sådana saker utan att jag vet om det. För, överraskningar är det bästa jag vet. Sen att han alltid skall passa på att dra mig i svansen är kanske inte lika kul. Men, då kan jag alltid punktera honom med mina tänder eller klor.
Men bäst av allt är att jag kan få ett knä att ligga i en stund!

I söndags

I söndags när lillkillen åkt hem la jag mig på soffan en stund, och strax efter det började jag fundera på om jag inte skulle vila lite. Men innan jag la mig till rätta skulle jag bara förbereda maten. Så jag gick ut i köket och tog fram köttfärsen. Och i och med det så försvann min vilopaus för jag fick en idée. För, jag började rosta havregryn, och när det var klart svängde jag ihop smeten till köttfärslimpan. När den åkt in i ugnen så tog jag tag i min idée. Jag skulle baka en kladdkaka och åka till Weronica och Mattias med.

När maten var klar ringde jag och pratade med Weronica. Då hade jag redan kladdkakan i ugnen så hade hon sagt att jag inte kunde komma så hade jag kommit ändå. Som tur så sa hon inte nej, utan hon sa att jag gärna fick komma. Men det hon inte visste var att jag skulle ha med mig kakan. Hon sa att det var okej att jag frågade mamma om hon också ville komma. Hon fick dock veta varför jag ville att hon skulle komma.

Min mat blev hur god som helst, köttfärslimpa med ädelost. Det ramlade ner i magen på mig, hur lätt som helst. Och när jag hade ätit skyndade jag mig att diska, plocka ut kakan och göra i ordning här hemma. Sen fick jag knalla ut och skrapa lite is på rutan eftersom iskylan hade slagti grepp om den. Tog vägen förvi Preem och köpte grädde. Så jag hade allt som behövdes för riktigt kladdkakemys.

Weronica och Mattias blev nog båda glada, och Felix var mer än nöjd när han fick sleva i sig grädde. Bäst var precis innan vi skulle fika. Då hittade Felix skålen med grädde. Helt sonika stoppade han ner handen där i och log med hela ansiktet. Dessutom skulle han absolut dricka vatten ur mitt glas som vanligt. Men den här gången smakade det inte som vanlligt. Det var mineralvatten och oj så sur han såg ut efter att ha fått i sig lite. Ändå skulle han ha mer direkt efter. En stund senare så ville han åter igen dricka ur mitt glas, och då hade han glömt att det var sånt konstigt vatten så åter igen killade det till i hela munnen.

Sedan hade vi tv-kväll. Jag ville först se på Stjärnorna på slottet, vilket de andra kanske inte var helt intresserade av, men de satt snällt där och tittade. När klockan blev 20.00 så skulle de andra se på Bones så då fick ju jag snällt sitta med och titta på det. Men, deras soffa var så god, så jag blev tvungen att lägga mig till rätta där en stund. När tv-prgrammet var slut säger de andra "Jasså, du vaknade nu?" Nja sa jag, jag har lyssnat på allt...

I och med det bröt det ut en liten diskussion. Weronica säger "Vem var det som brukade säga så?" "Tja, det har väl du alltid sagt också?" säger jag. "Jo, det har jag sagt. Men det var mamma som började med det." Så, hör du någon gång en Jonssontös säga "Men jag har lyssnat hela tiden." så kan du vara ganska så säker på att hon sovit en stund.

Eftet det var det dags att gå hem, men innan jag gjorde det så lovade mamma mig lite goda ostar. Så jag sprang till bilen, för att skrapa bort isen medan mamma gick hem och gjorde i ordning ostarna. Bilen hade stått still i 3 timmar men det räckte för att isen skulle slå sina klor i den igen. Fy tusan vad det är tråkigt att skrapa bort, men man får vara glad att man ändå har en bil så jag skall inte klaga. Sen åkte jag upp till mamma och fick min ost och åkte sen hem glad i hågen. Vilken kväll det blev, så där spontant!


Efter att inlägget publicerats
Och nu insåg jag att jag inte berättat att vi lekte med Felix en massa också. Som vanligt var han vild och galen. Han visade tydligt att han blev glad när både jag och hans mormor kom på besök. Han visade stolt upp att han lärt sig att leka indian samt klappa händerna. Eftersom han alltid legat lite före så ville han så klart göra dessa lekar samtidigt. Jag försökte också mig på att ta lite kort på honom, men han var mer intresserad av kameran än att fastna i den. Som vanligt!

Det är typiskt!

Lördagen innan första advent storstädade jag här hemma, eller ja, jag putsade i alla fall alla mina fönster. I samma veva lyckades jag göra sönder min termometer. Har vart lite förgrymmad över detta, men just nu idag är jag verkligen glad att jag inte har den. För hade jag kollat upp hur kallt det var ute hade jag nog kolavippat på fläcken och på så vis hade jag inte kommit till mitt arbete. Och hur hade det sett ut egentligen?

Nej, ut mot den härligt kalla bilen? Som tur är köpte jag mig en kupévärmare i torsdags så isen är i alla fall bortsmält på rutorna när jag kommer ut. Ser massa bilar från mitt köksfönster som är indränkta i is och det är jag inte det minsta avundsjuk för.

Ha en bra dag i kylan!

Total avsnaknad av stress

Igår förmiddag gick jag och lillkillen ut för att leka lite. Visserligen var det svinkallt, men då gäller det att man har kläder efter väder. Frostkristaller låg täckta över gatan och det riktigt gnistrade över allt. Verkligen vackert! Även om det bara är över gatan som sagt. Det gäller ju att se det fina. När vi kommit till lekplatsen började lillkillen att hacka sönder is. Minns själv hur kul det var att göra det när jag var liten så det var bara att låta honom hpållas. Jag blickade ner mot älven där det fanns massor av is och kände att jag behövde ta kort. Så medan jag sprang hem och hämtade den fortsatte lillkillen att hacka isen. När jag kom tillbaka tog vi oss ner till älvkanten och medan han stog och hackade i iskanten så började jag ta kort. Jag är inte någon mästare än, men tusan vad roligt det är att leka med fokus och sådant. Försökte leka lite med slutartid och sådant också, men insåg att det blev inte så bra, så jag slutade med det och fortsatte ta bilder på isen. Vi gick där längs kanten och njöt av stunden, båda på sitt sätt. Tyvärr tog mitt kamerabatteri slut så jag fick nöja mig med att ta kort med min mobil, och det funkar också, men koncentrationen måste vara än starkare. Tillslut kunde vi inte komma längre, varpå jag satte mig ner på en kulle och bara njöt av solen. För, även om det var svinkallt så trivdes jag innanför mina varma kläder när solen sakta strålade mot mig. Just i det ögonblicket kände jag mig så totalt avstressad och satt där och njöt av älvens vatten som långsamt porlade under isen, och av lillkillens små rop och skrik som ackompanjerades av hans ishackande.

Tyvärr skred tiden framåt och plötsligt var det dags att gå hem, eftersom lillkillens mamma snart skulle komma. Så, det sista han gjorde var att trampa igenom vid älvkanten så det var alldels lagom att gå hem.

Kan lova att jag skall gå ner dit och sätta mig flera dagar för stressfria platser är vi alla i behov av! Eller vad säger du?


Lovar att jag skall lägga in lite bilder som jag tog igår. I alla fall en, som jag blev mer än nöjd med.

En konstig flis.

I lördags när jag och lillkillen satt och tittade på barnprogrammen så kände jag att jag hade ont på vänstra knogen. Jag försökte se om det fanns något men det enda jag kunde se var en liten rodnad. Kunde inte hitta något sår så att säga. Jag avfärdade det som en liten skråma och tänkte sen inte mer på det. Men sen igår, när vi satt och åt lunch tittade jag lite närmare på det, eftersom det fortfarande gjorde ont. Då ser jag att det är infekterat. Hämtade en nål och började göra försiktigt göra sönder svullnaden. (Något man kanske inte skall göra hann jag tänka.) Ut väller det massor av var, hur det nu kan välla ut på så sätt från en tumme. Efter att ha mixtrat lite med den så inser jag ju att det måste finnas något där i som gör det infekterat. Så jag börjar sticka på ett ställe till och liksom ser att det finns något i såret. Tror under tiden jag pillar med det att det bara är lite hud, men vips har jag dragit ut det. Döm av min förvåning, i min tumme hade jag fått in en bit hö. Hade inte ens märkt att det åkte in, så det måste ju varti smärtfritt. Nu är den borta och ingen smärta finns kvar i min tumme.

Det officiella singelåret

Igårkväll stod jag och Sofia och pratade lite. Det började med att jag frågade om hon ville gå med på bio idag, eftersom vi senast sa att vi skulle gå på det oftare. Sakta men säkert gled vi in på vårt singelskap, som så många gånger förr. Vi enades åter igen att om vi skall träffa någon så måste vi röra oss mer utanför vår vanliga krets. Vi måste orka ut trots att vi kanske är sega efter en arbetsdag. Så, vi bestämde att 2009 kommer vara det optimala singelåret. Inte i den bemärkelsen att vi skall vara det hela året, utan att vi verkligen ser till att hitta på tokiga saker ihop.

Nu Sofia, det är nu det gäller!

25-årsfest hos Jessica

Igårkväll var vi bjuda till Jessica på hennes 25-årsfest. Hon var sist ut i gänget att fylla 25. Hon hade bjudit in hela gänget till sig, och bjöd på en jättegod tacosbuffé. Till efterrätt bjöd hon på jättegoda kladdkakor, och det gick inte riktigt att motstå dem. Det blev mycket prat som vanligt och Angelica och Jesper fick berätta om sin Thailandsresa, fast vi andra ville att lamporna skulle vara släckta, så vi slapp se deras snygga brännor. Sen blev det en hel del nostalgiprat, om våra galna upptåg från förr i tiden. Malmöresan och Danmarksturen var två stora samtalsämnen. Jag skulle försöka ta kort med min kamera, men den gjorde lite som den ville, och sa hela tiden att "objektet är för mörkt". Men sen fick Erika tag på den och hon gick och lekte paparazzi. Det var bara det att det tog en stund innan hon förstod att man var tvungen att titta i okularet för att kunna sikta rätt. Annars blev alla halshuggna.

Tyvärr har tiden en förmåga att gå fort, så plötsligt var klockan 22 och de partyglada skulle snart bege sig mot stan och bowlingbanorna. Då passade jag och lillkillen på att åka hem. Men, det var en jättetrevlig tillställning vill jag lova.


Har vart så glad att det var sista 25-årsfesten på ett tag. Den glädjen fick dock inte vara länge, för Johannes påminde mig att han fyller juu 25 i mars. Igår kom jag också på att Weronica och Sofie fyller 25 i år också. Så nä, det blir väl mer party helt enkelt. Det är bara att acceptera antar jag.

Misstänkt överkänslighet?

Igår åt jag en jättegod, men stark tzatziki. Någon timma efter det fick jag ruskigt ont i magen och det höll i sig resten av kvällen/natten. När jag kom hem började jag fundera och insåg att jag själv inte använt vitlök i maten hemma på jättelänge. Har visserligen ätit lite vitlök men inte någon större mängd, och inte färsk vitlök. Så, nu skall jag vänta ett par dagar innan jag gör ett test här hemma.

Han blev eld och lågor när jag berättade om dig!

- Han jobbar på fredag, så då ser du till att ringa honom då!

Idag har jag ringt, nu är det bara och vänta och se! Om 10 dagar får jag veta mer.

Hej, det är från polisen!

När jag satt och åt frukost på jobbet idag ringde det. Min kollega gick för att svara. Strax därefter kommer hon med luren och säger att det är till mig. Hon ser fundersam ut så jag frågar vem det är, men det vet hon inte. Jag tar luren och samtidigt som jag säger mitt namn i luren går jag mot kontoret.

- Hej, det här är från polisen i Kortedala.
- Eeeeeh, hej?
- Jo det är så att vi har hittat din bil.
- TYSTNAD
Snabbt börjar jag tänka, jag har min bil. Jag körde ju hit för en stund sen. Sen kommer tankebanorna rätt och jag utbrister något i stil med
- Va? Nähä? Du skojar? Vart?
- Jo, det är sant. Den hittades i Fjällbo.
- Okej? Vart ligger det?
- Östra Partille ungefär.

Efter det frågade jag hur den såg ut och så undrade jag vaför det kunde tagit så lång tid att hitta den. För hade den stått på ett tokigt ställe så hade ju någon antagligen reagerat tidigare. Han trodde att gärningsmännen hade kört runt med den och tillslut hamnat där. Det läskigaste var att den hittades 1 år ochy 2 dagar efter att jag köpte den. Det kändes som något omen. Efter berättade han vilka skador som fanns på den och så där, och det lät inte som det var så ontroligt mycket skador faktiskt. Men, jag sa till polismannen att bilen inte var min, utan Trygg Hansas, så han berättade att han ringde till mig för att det var en rutin för dem.

När jag lagt på så kände jag en känsla att jag ville ha tillbaka min lilla söta bil. Men, nä! Jag har ju min lilla vita racerbil och den funkar ju hur bra som helst.

Första etappen klar!

När jag vaknade imorse låg  jag och funderade på om jag inte skulle cykla till och från jobbet. Först tänkte jag att det inte skulle funka, eftersom magen klagade. Men så bestämde jag mig, jag cyklar! Kan säga så mycket som att det var tungt att cykla. Visst, det var kallt och det gjorde det jobbigt att andas men så sa min kropp till mig att "neeeej, sluta med den här ansträngningen, jag vill ligga på soffan!" Båda vägarna gick bra men jag var trött när jag kom fram till jobbet/hemmet. Hoppas kunna ta en lång promenad imorgon när jag jobbar.

Även första etappen vad gäller godis och dricka är avklarad. Varför slutar jag äta godis/dricka dricka? Jo. för att det är helt onödigt att äta det, och för att kroppen och tänderna skall må bättre. Behöver jag ytterligare en anledning så är det för ekonomin. Tänk att jag istället kan spara en liten summa pengar för varje gång jag blir sugen på godis så blir ju plånboken glad.

Nej, fortsatt snacks kommer vara nötter! Har hittat jättegoda cashewnötter som är smaksatta. En sort med chili-lime och en med sourecream and onion. Hur gott som helst men det är lätt att sluta ära för stunden. Istället för att sitta och äta ihjäl sig på godis.

En lite tillbakablick

"Då, med 12 timmar och en kvart kvar till 2008 kan jag bara andas ut och inse att skitåret 2007 nu kan kasseras och grävas ner. Nu är det dags för ett bra år. Ett roligt år. Ett lätt år. MITT ÅR. Om exakt ett år vet vi hur det gick med den saken. Om jag bara lyckas hålla mig så här positiv som jag känner mig nu så kommer det gå galant. Vad tror ni? Well, den som lever får se helt enkelt!"


Nå, hur har det gått med det då, det är ju en fråga man varje år ställer sig. För, även om man inte uttalar att man har ett nyårslöfte, så finns det ju alltid något man vet om att man vill försöka förverkliga. För mig finns det massor att göra, och det har jag vetat bra länge. Därför skall jag verkligen försöka utöra dem i år. Men innan jag går in på det så skall jag ta och summera 2008 lite grann.


Jag måste bara säga det, 2008 blev faktiskt till ett riktgt bra år. Men, som jag har fått kämpa för det. Många gånger har jag verkligen fått sparka mig själv i ändan för att ta mig ut, men då har jag också kommit ut. Inte bara suttit hemma. Det finns många i min närhet som gjort att mitt år har blivit ett bra år, och några av dem har gjort lite mer.

Tyvärr är det väl så att svåra saker har en förmåga att få en att inse stora, viktiga saker. I år fick vi verkligen smaka på en sådan sak. Ni som läser här dagligen vet nog vad jag menar. Det var när Felix kom till världen. Det tog ett par dagar för oss andra att förstå hur allvarligt det faktiskt var, men sen så slöt vi ihop oss och kom så mycket närmare varandra. Vi hade ett mål, men i själva verket var det den lille killen som fick se till att vi nådde det målet. Och det gjorde han verkligen. Tack vara honom har jag kommit närmare mina syskon, och mina föräldrar. Något jag vet att mamma tycker är extra kul, och att glädja ett modershjärta är väl ändå det bästa man kan göra?

Vid sådana här allvarliga händelser blir det väldigt lätt att inse vad man skall börja prioritera och vad som inte är lika viktigt. På något sätt har det blivit lättare att säga nej till saker som inte är just det jag vill göra för stunden. Självklart kommer det gånger när man tyvärr inte kan säga nej, trots att man faktiskt vill. Men, det är väl värt att arbeta med det kan jag tänka? Sedan är det ju också så att det är lätt att inse att man inte säger vad man känner till sina nära och kära. Det är inte samma sak att säga det här visserligen, men jag älskar och håller av alla i min omgivning. Alla på sitt sätt!

Min hälsa har varit med mig i år. I alla fall den fysiska. Tack vara operationen i oktober -07 så har jag faktiskt inte varit speciellt sjuk. Jag hade en släng av elaka baciller i maj och sen nu i höst. Den senaste satt ju dock i, i två månader och det var riktigt jobbigt. För, i och med det blev allt vad träning heter lidande. Något jag skall komma igång med igen här och nu! Det säger väl alla inför det nya året, men jag älskar att träna så det är inte någon klysha för min del. Sen har det väl varit lite upp och ner med den psykiska biten. Men, den hänger också ihop med den fysiska. Ingen träning = sämre psykiskt tillstånd. Det jobbigaste är inte att komma in i downperioder. Det jobbiga är att jag vet vad jag skall göra för att inte komma dit men hela tiden glömmer att jobba med det.

Mycket roligt har hänt under året också förstås. Jag har ju fått två helt underbara syskonbarn. Felix och Neo. Ett par turer till Stockholm blev det också vilket aldrig är fel. Sommaren var helt underbar, även om det var en hel del jobb. Men, mycket tid spenderades i goda vänners lag. Galna utekvällar och mycket skratt, sådant som sägs förlänga livet. Sen har jag försökt att umgås mycket med dem som står och stampar, liksom jag, i singelspåret.


Well, det finns saker att jobba på i år också, men jag ser fram emot det. Det kommer fortsätta vara tungt, men jag hoppas på att komma en bit längre. Vet vad jag MÅSTE göra, och den här gången skall jag också få det utfört. Vad det är vill jag inte riktigt berätta än, men förhoppningsvis kommer det bli omvälvande, turbulent och svårt men också förverkligande, stort och lärorikt. Insåg just nu att det här låter väldigt mystiskt, och då får det gärna göra det. Det jag kan berätta är att det handlar om mig, bara mig! Utan att ni inte fått veta vad det är, så ber jag er att hålla en tumme för mig. För det kommer jag att behöva!


Hoppas att ni alla fick ett lika bra avslut på 2008 som jag faktiskt fick. (Skall ärligt erkänna att jag fick sparka mig själv i ändan igår igen för att komma ut, för jag var jättetrött när jag satte mig på bussen.) Men vilken kväll det blev. Josse och Mattias hade verkligen gjort det fint! Maten var god och sällskapet var trevligt. Tolvslaget blev ordentligt firat och även om alla inte kände varandra så var det kramar och massor av skratt vi delade där och då. Helt fantastiskt trevligt. TACK!!


God fortsättning på det nya året till er alla där ute!

RSS 2.0