Knappt vaken?

Har sovit utmärkt i natt, men ändå vaknade jag till och trodde att jag försovit mig. Lite segt är det att sluta 22 och sen börja 9 dagen efter. Det är så gott som att bara komma hem och hoppa ner i säng. Tror det blir en lång promenad på jobbet idag, eller ja, jag hoppas på det. Att vara på jobbet 12,5 timmar (rast i 0,5 h också) kan bli lite långdraget, så därför kan jag ju alltid hoppas på att vi tar oss ut och promenerar.

Ikväll är det jag som lägger mig på min goa soffa och njuter av att ha gjort ett gott dagsverk idag samt att jag är ledig imorgon. Kan det bli bättre?

Ha en utmärkt bra lördag!!

Plötsligt händer det

ÄNTLIGEN! Äntligen visade vågen under 66 kg. (Visst, det gjorde den i helgen också, men av helt andra anledningar.) Jag börjar tro att jag äntligen fått in bra matrutiner. Tack vare det nya jobbet. Jag ser till att få i mig alla mål samt ett eller två mellanmål. Jag äter väldigt varrierat och på rätt bestämda tider nu. Hoppas att min matplanering kan komma att underlätta ännu mer för mig, för nu kanske det kommer börja rasa igen. Imorgon skall jag träna igen, har hållt upp ett par dagar efter sjukdomen nämligen. Men imorgon skall jag ut och löpa. Antar att det är ett hårt pass dessutom.

Idag kommer jag vara glad hela dagen!

Det bara växer...

Nu är vi fyra galningar som skall till Stockholm! För idag frågade lillsyrran varför hon inte blivit tillfrågar. (Förra veckan trodde jag inte att jag skulle hitta konsertsällskap). Så, det var bara att knata in på ticnet igen och boka en biljett till. Ju fler desto roligare! Det är jag och tre kvinns utan lokalsinne. Det kan bli en snygg syn det kan jag lova. Vi kanske skulle klä oss uppseendeväckande också, så att ingen Stockholmare missar oss?



Men, nu är det dags för sängen. Skall läsa lite i min nya bok innan jag somnar. Skall vara på jobbet klockan 08.00 igen. Så bums i säng, eller vad säger ni?


God natt!

Och plötsligt var de tre...

Nu är det kirrat, nu åker Weronica med till Stockholm också.
Hur detta kommer sluta får vi se först i november.
Galet, roligt och spännande!

Söta Hanna frågade om vi skulle sova över eller om vi skulle åka hem samma natt.
Jag svarade:
Jag hade gärna passat på och shoppat lite...
Blixtsnabbt svar kom tillbaka:
Då sover vi över!!

Kattastrof - Älska sovmorgon!

Ni vet väl sen tidigare att katter är riktiga livsnjutare? Att de tar varenda chans till njutning? Jag vet inte, men jag kan någon gång ha berättat att jag är exakt en sådan katt. Tror faktiskt, utan att skryta, att jag är genombäst på att sova snyggt. Om du inte tror mig kan du ju alltid kolla igenom bilderna på mig här i bloggen. Jag är nog queen of sleep! Det finns många favoritplatser här i mitt hem, först och främst har vi ju mitt badrumsskåp. Där har matte vart så snäll och "offrat" en handduk till bara mig. (Tror det är för att hon vill att jag skall ligga så skönt som möjligt, inte för att skydda de andra handdukarna.) På god andra plats har vi ovanpå badrumsskåpet. Där ligger jag när jag vill gömma mig för matte. Det är så bra där nu då ett duschdrapperi ligger ivägen så oftast ser inte matte mig där. Tredjeplatsen har badrumsmattan knipit åt sig. Anledningen till det är att ibland tänker inte matte på vad hon gör och stänger badrumsskåpet. Så dår får jag ju se till att hitta andra bekväma ställen att sova på.

Fast den bästa platsen, som toppar de första tre  på alla sätt som går, det är mattes säng. Det finns många bra sidor hos den, dels ligger ju matte ofta i den. Hon är ju så mysig att ligga intill. Den är också extremt mjuk, eftersom den innehåller ett myspystäcke och massor av kuddar. Sist men inte minst, den är varm! Jag har kommit på att bäst blir det om man lägger sig under täcket. Då kan man näligen sno åt sig lite av mattes värme men också ligga där som i en koja! Och det mina vänner, det slår allt det godaste i världen. (Fast det är klart, hade Naken kunnat ligga där med mig så hade jag inte krävt något mer i hela mitt liv.)


Morgonsträckningen är den bästa sträckningen på dygnet!

Check and done!

Vaknade till och undrade varför klockan inte hade ringt. Det berodde på att den bara var 7.25 och alarmet skulle ringa först klockan 8.00. Jag gick genast och hämtade telefonen, lappen med nummret på och kalendern. Satte mig sen till rätta i sängen och började ringa mina samtal.

* Samtal 1
Till Kuratorn på öppenvårdsmottagningen. Bokade in första tiden med henne. Den är om ett par veckor och det känns bra! Nu får vi se vart det här leder, antingen blir det bra. Eller, så får jag söka mig vidare. Det lär jag väl märka ganska snabbt antar jag.

* Samtal 2
Blodcentralen på sjukhuset. Har lämnat blod tidigare, men fick nu reda på att det var fem år sen. Ooooops! Det finns anledningar till det, en av dem var att jag svimmade efter att jag gjorde det första (och enda gången) så det har inte blivit av att jag gjort det igen. Dumma mig! Så jag skall dit upp idag klockan 14.00, det skulle tydligen bli som ett nybesök. Det gör mig inget alls. FÖrhoppningsvis skall jag bli lite flitigare med det nu!


Så där, då är det väl inte mer än rätt att jag får lägga mig tillrätta och vila igen? Tror jag skall fortsätta med min bok, och somnar jag så är inte det hela världen.





Angelica Planerar - Självkontroll?

Men, bara en liten munsbit räcker för mig...

Igår berättade jag om mina planer om att lära mig att inte göra massa oplanderade stödinköp. Redan idag höll jag på att bryta det. Det hann inte gå många timmar från inlägget publicerades och tanken stack fram hos mig. Det var efter att Malin och jag bestämt att vi skulle luncha ihop som jag fick för mig att jag behövde handla. Lunchen jag tänkte göra var räkwoken, och jag visste att jag hade alla ingredienser hemma. (Rätten var för övrigt fredagens planderade lunch, men då skall jag hem till Hanna och Neo så då har jag inte tid att laga mat hemma ändå.) Ändå gogglade jag fram ett recept där det skulle vara cocosmkölk och annat i. Jag var så gott som redo att springa bort till Konsum när tanken slog mig "Nej Angelica, senast igår sa du att du skall sluta med dina stödköp." Jag brottades en stund med mig själv där argumenten var: Men jag får pengar på onsdag, jag vill ju ha sån där krämig sås, en gång är ingen gång. Ni hör ju, det är inte speciellt starka argument någonstans. Så, jag stod på mig och bestämde mig för att se till att köpa hem cocosmjölk på fredag när jag handlar, så jag kan göra den där smarriga räkwoken en annan gång.

Kan detta varit första steget mot rätt linje?
Någon som kan tipsa om andra sätt att hålla mig motiverad?

Veckans nya rätt - Tonfiskbiffar

I torsdags när jag bloggade om mina riktigt goda kycklingspett så skrev jag ju att det är konstigt att man alltid kör på samma maträtter hela tiden. Ibland vågar man sig på och testa ett nytt recept, men rätt så snabbt faller man tillbaka till samma rätter igen. Typiskt eller hur? Visst är det så att du känner igen detta också? Så igår när jag satt och planerade min meny för de två kommande veckorna satt jag och surfade efter goda recept. Jag sökte efter goda recept på tonfisk. Där har jag väldigt lite dålig koll på vad man kan tillaga av det. (Till mina referenser hör tonfisksallad och en tomat- och tonfisksås.) Det första jag hittade var tonfiskbiffar, vilket jag tyckte lät spännande så jag bestämde mig för att testa det redan idag.  Därför startar jag nu en ny kategori här i bloggen. "Veckans nya rätt". Ibland kan det kanske bli ett par nya recept, ibland kanske det inte blir några. (Det beror på hur vågade jag är i min menyplanering framöver.) Men självklart skall jag försöka hålla denna kategorin levande. Självklart får du gärna tipsa om goda maträtter som du tycker att jag skall testa och tipsa om här.



Tonfiskbiffar med potatismos och kall dill- och fetaostsås

Tonfiskbiffar (3-4 biffar)
1 burk tonfisk i vatten
1 ägg
2-3 msk ströbröd
½ halv gul lök
Salt
Peppar
Fetaost

Blanda alla ingredienserna förutom fetaosten till en slät massa. (Jag använde stavmixer för att få den riktigt slät.) Rulla sen biffarna med händerna och tryck i fetaostbitarna och ner i en het panna med smör. Låt dem fräsa tills det blir en fin bryn yta.

Kall dill- och fetaostsås (1 person)
10-20 g fetaost
2-3 msk turkisk yoghurt
1 nypa dill
Salt
Peppar

Blanda ihop allt i en skål. (Haha, vilken kort beskrivning men vad mer för skall jag skriva?)


Detta serverar du med gott, hemmagjort mos och rårivna morötter!



Vad tyckte jag om rätten då? Det var hur gott som helst. Efter lite sökande efter recpet på sådana här biffar har jag också hittat lite goda kryddsättningar för det i framtiden. Helt klart en rätt jag kommer fortsätta göra. För, den var god, enkel och snabb. Alltid bra att ha en sådan rätt i sin receptbok.

Mysig eftermiddag med Malin!


ANGELICA OCH MALINS DREAMSHAKE
Nästan ett helt paket Daimglass
2-3 dl mjölk
Ett halvt paket med jordgubbar

Mixa ihop allt.
Häll upp i ett glas
SURPLA!


Malin hookade upp mig på msn i förmiddags och efter att ha pratat en stund bestämde vi att hon skulle komma hit och äta lunch med mig. Hon visste att jag varit magsjuk, men hon sa att hon haft samma skit så hon skulle nog palla det.  Så. strax efter 12 kom hon hit och då mumsade vi oss varsin portion räkwok under glada skratt. Sedan satte vi oss till rätta i min soffa och surplade i oss var sinn stor jodgubb- och daimshake. (Nej, man kan inte vara genomnyttig hela tiden.) Gissa om den var ruskigt god? Den passade fint i före detta magsjukemagar kan jag lova. Självklart slank den ner genom ett par sugrör, så det skönasurpelljudet avslutade hela anrättningen

Lätt den konstigaste drömmen jag haft!

Jag, mitt ex, Henrik Hjelt och ett par personer till var av någon anledning ute och åkte i en stor lastbil. Det var Henrik som körde. Plötsligt kör han in på en liten gata, där det redan står två stora lastbilar parkerade, en på varje sida. Henrik menar på att om han kör fram och trixar lite så kommer han utan problem kunna vända lastbilen som på en femöring. Mitt ex håller med och sitter och hejar på ivrigt. Jag inser att det företaget inte kommer att lyckas så jag hoppar ur bilen och kommer på något sätt framför de parkerade lastbilarna. När jag är på väg att gå än längre ifrån detta hör jag bara hur det smäller till och på nanosekunden vänder jag mig om. Alla lastbilar mer eller mindre exploderar där framför mig. Jag hör exet ropa "Vi måste fort härifrån, vi hämtar upp dig sen". Jag ser hur den söndermalda lastbilen försvinner iväg från samma håll som vi kom och kvar står jag och undrar vad som hände. Enda tanken som for igenom huvudet var "Inte kan ni väl smita från denna oredan ni ställt till med?"



Där efter vaknar jag och fattar inte ett jota av vad som har hänt. Förvirring!

Total lycka!



10 november drar jag och min coola svägerska Hanna till Stockholm. Vi skall besöka Hovet och se på Pink. Trodde inte i min vildaste fantasi att det skulle vara så lätt att få biljetterna. Samtidigt som jag ringde loggade jag in på Ticnets hemsida. Då hör jag i luren: Det är för tillfället kö, och din beräknade tid är 22 minuter. Så i ren reflex la jag på luren och hoppades på hemsidan. (En tanke for igenom hjärnan, nu är det kört) Men jag skrev in två biljetter på bästa ståplats och tryckte hitta biljetter och vips hade de bokats för min del. Det var då bara att knata in på min bank och betala dem.

Synd bara att det är sådan lång väntan fram till 10 november, men den som väntar på något gott...

Nu börjar jag planera!

Många gånger har jag undrat vart alla mina pengar tar vägen, för jag måste säga att jag tjänar rätt bra. Ändå slutar det alltid med att jag inte har speciellt många kronor kvar på kontot veckan innan ny lön betalas ut. Jag har gjort tappra försök till att föra kassablad i excell, men det har visat sig vara ett allt för stort och krångligt sätt så det har bara blivit bortglömt. Jag har fört in kvitton när jag orkat, och då har det varit rätt stora kvittohögar att gå igenom, så jag tröttnade ju innan jag satte mig med det. Oftast satt jag med det samma dag som jag skulle skicka in mina räkningar via internetbanken också vilket gjorde att jag bara budgeterade hur stora summor de olika posterna kunde ha den kommande månaden.

Så, nu har det gått ett par månader sen jag slutade med det, och har väl insett att det inte är något bra sätt det heller, att bara låta pengarna rulla ut, utan jättestor koll på vart. Visst, det låter skittrist att föra en kassabok, det kan bli allt för styrt. Så nu har jag bestämt mig för att sitta en gång i veckan med en större veckoplanering. Den kommer gå till som så här:



* Räkningsplanering (antar att det blir en gång i månaden ungefär)
* Menyplanering (Lunch/middag/matlådor till jobbet)
* Inköpsplanering (För att undvika allt för många stödköp)
* Begränsad budget för onödiga saker (Typ godis och sådant)
 * Planering på vad jag vill köpa (Prylar, kläder och annat)



Förhoppningsvis så skall jag nu kunna få en överblick vart mina pengar hamnar. Bäst av allt, lite mer pengar kanske skulle gå att stoppa undan på sparkontot (Läs: reskassan till Turkiet). Dessutom skall jag nu börja laga mat i större utsträcknig, kanske inte exakt varje dag, men ofta och på så sätt kunna ha ett stort förråd av matlådor att ha med till jobbet. På mitt gamla jobb var det ju så bekvämt, där kunde vi köpa mat varje dag, vilket gjorde att latheten ofta tittade fram. Visst, många gånger hade jag med mig mat, men då hade jag stått och lagat det precis innan jag åkte hemifrån. Nu skall jag som sagt se till att laga ordentligt med mat vid varje tillfälle så jag kan frysa in fler portioner åt gången. Tanken är den att jag verkligen skall öva mig på att göra planerade inköp istället för väldigt impulsiva sådana. Jag vet ju att jag kan, men det blir alltid lite lättare om viljan dessutom är med. När man ser att ens sparande faktiskt ger något i långa loppet.

Well, den som lever får se. Hur detta går får framtiden helt enkelt visa.

Många utgifter är det, men ändå är det inte de fasta som gör slut på pengarna...

Upptäcksgrisen och vaktkatten

Medan jag grejade här i köket idag passade jag på att låta Panik komma ut. Han verkar trivas på sin handduk under en stol i köket nämligen. Så under tiden jag fick saker gjorda kunde jag lyssna på glatt tjatter från honom, och bäst av allt, ljudet från hans klor som slår mot golvet när han far fram. Till en början är han oftast rätt blyg och stannar helst under stolen, men idag lät inte modet vänta på sig,  vips travade han runt bäst han ville här i lägenheten. Men, hans små upptäcksfärder får han inte göra på egen hand, nej han hade en vaktkatt med sig i hasorna vart han än gick. Kattastrof vet ju hur det skall vara, så därför ville hon väl inte se att han tog allt för stora svängar inom hennes territorium.

Efter att han hade tillryggalagt en stor sträcka la stannade han till vid Kattastrofs matskål. Som för att säga "Du brukar äta upp min pellets och sno mina grönsaker, så nu tar jag din mat den här gången." Under tiden kunde Kattastrof bara sitta och titta på honom, det där läget har hon inte varit med om tidigare. Kanske en ny uppstickare född i detta hemmet?

Nu är det min tur att norpa på din mat! Capish?

Låt gå för den här gången, men jag kommer nog på ett sätt att ge igen på!

Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter...

Nu har dagen gått sin gilla gång. Jag har fått diskat och städat av köket, planterat persilja, planerat (kommer i ett eget inlägg) ätit en halv hamburgare, planerat lite presenter, drömt om Turkietresan, pratat med goda vänner på msn, fixat relativt säkert sällskap på konsert i november, ringt jobbet

Så satt jag här vid min dator och kände att jag frös. Först var jag säker på att det berodde på att jag inte hade sockar på mig. Men, efter att fått på mig mina tofflor fortsatte frossan. Så jag insåg att det nog var feber på gång igen. Tog en temp och visst var det så. 37,6°C för att vara exakt. Inte konstigt att skallen känns som en brinnande fackla och kroppen är tung och seg. Tur att jag är sjukad imorgon samt att tisdagspasset är bortbytt. HÄRLIGT att ägna fler dagar åt att vara sjuk. Eller hur?

Men i med lite Ipren och mer sömn så skall det väl lösa sig till slut.

Pulkabus med Felix

I fredags så hade jag snott åt mig Felixtid från min mamma. Hon skulle egentligen ha passat Felix, men eftersom jag blivit ledig ville jag ta det. Och det fick jag gärna. Så innan jag anlände till honom så åkte jag förbi affären och köpte en pulka. Detta eftersom det var ganska mycket snö ute. När Felix fick se den började han genast att leka med den, men sen när det var dags att gå ut och åka så vart det en kille som var väldigt skeptisk. Väl nere i pulkan fick jag och mormor bara måttligt roade blickar. "Skulle det här vara roligt på något sätt?" Jag försökte få honom att uppskatta det, men det var svårt. Det som var mest intressant var det lilla gula handtaget som man drar i. Upp för backar och ner för backar, jag drog honom på plan mark och mormor körde off road med honom, men nä, något smakprov på sitt skratt ville han inte ge oss. Så efter en halvtimme gav vi upp. Väl inne igen så började han storskratta, som vanligt. Schysta killen det.

Skulle det här vara roligt menar du moster?


Nej jag gäspar inte alls, jag skriker ju av lycka...



Det här handtaget var nog det roligaste med hela pulkaleken, eller hur moster?

Livet från den ljusa sidan?

Vaknade upp ur min sömn alldeles nyss och det första jag gjorde var att känna efter hur jag mådde. Första känslan var att allt var bra. Så tittade jag på närmsta klocka och såg att den bara var tre. Typiskt att bara kunna sova ett par, tre timmar i sträck. Gick på toaletten och sen hoppade jag över till sängen. Passade på att ta en temp, för det kändes som jag hade feber. (Brukar ju inte få det, så jag känner liksom när jag har det.) Termometern visade att jag hade rätt, 37,3 °C. Inte konstigt att huvudet kändes bortdomnat och att kroppen var tung.

Tror jag skall ta en ipren och hoppas på mer sömn. Magen är i alla fall stabil nu. (Det fanns ingen som helst aptit efter mina rostsmörgåsar så jag var ordentligt hungrig när jag skulle somna. Den känslan är borta nu. Verkligen märkligt.)

Men, god natt då!

Kvällens konstanterande

  • Blåbärssoppa är skitäckligt!
  • Medes klänning är riktigt snygg!
  • EMDs låt var rätt bra!
  • Det var svårt att avgöra om Mollys eller BWOs låt som var bäst
  • Jag är hungrig som en varg


Tja, det finns inte så mycket mer att konstatera här i min sjukborg!

Festligare kan det inte bli

Nu har jag fått i mig två tabletter Imodium och fått sova en stund. Min mage är lite mer med mig nu, så jag festar till det så här på lördagkvällen. Melodifestivalen. rostsmörgåsar och avslagen pepsi. För att ta det ett steg längre dricker jag läsken i ett Nalle Puh-glas. Festligheterna vet inte sina gränser...

Magen gör faktiskt ont fortfarande, men jag hoppas verkligen att jag fåt behålla maten nu. För om det finns något värre än magsjuka så är det att ha känna den extrema hungern efter.

Jag är av den åsikten att man inte skall sätta sin fot i en matvarubutik när man haft magsjuka precis. De som ändå gör det är fruktansvärt oansvariga och utan en enda tanke på sina medmänniskor. Så, jag försökte leja Arne till att hjälpa mig. Just när jag ringde grävde han, men lovade att höra av sig under dagen. Timmarna gick och matlusten var bortblåst. Men när tv-programmen började ta slut för stunden och jag sovit en bra stund kände jag hur det rev i magen. Så jag försökte få tag på Arne, men han svarade inte så jag ringde min mor. Hon var så snäll och travade ner till City Gross, trots att hon precis hade vart där strax innan. Så, hon knallade in och köpte sådant som brukar funka när magen är känslig. Coca-cola, blåbärssoppa, rostbröd, hushållsost och skorpor. Under tiden hon handlade åkte jag ut till pappa och fick medicin. Det är tur att det finns sätt att ta till när nöden sätter in.

Nu får vi hoppas på att jag studsar upp ur sängen imorgon igen.

Fan vad less jag blev...

När jag låg i min säng förut så tänkte jag på det här med att sjukanmäla mig från jobbet på måndag. Därefter kändes det som jag fick ett hårt slag i magen, det lutar nämligen åt att jag måste hoppa över min fotokurs imorgon också. Anmälde mig till den i torsdags och var så lycklig att jag kunde uföra den innan jag åker till Turkiet. Just nu känns det som kommer vara helt omöjligt att genomföra. Det svider rätt rejält, med tanke på att jag fick den gratis när jag köpte kameran. Men, det är inte mycket att göra, jag får helt enkelt betala för den nästa gång. TYVÄRR blir det först efter resan.

Nu sitter jag här och väntar på att Arne skall höra av sig. Han skall få komma hit med bröd, coca-cola och imodium. Detta ihop om att lugna magen, för den är fortfarande helt vild och upprorisk. SUCK!

Nattligt helvete!

Jag har knapt sovit en blund i natt, eftersom det har varit ett rent helvete här. 7 timmar långt för att vara exakt. Men, vem säger att det är slut. Redan vid 5-tiden i natt trodde jag det var slut, efter första kaskadkräkningen. Där hade jag fel, det fortsatte i tre timmar till. För tjugo minuter sen testade jag lite cola för att se om det lugnade magen, och ack vad jag bedrog mig. Kaskader igen! Vet inte hur många gånger jag vart på väg att rasa ihop på grund av jävligt lågt blodsocker, huvudet snurrar likt en karusell och allt jag kan fokusera på är att inte ramla. Jag är sjukt trött, har knappt sovit i natt. I de lugna perioderna har jag legat och oroat mig som fan. Just nu är jag helt tom, på alla sätt jag kan vara tom på. Kroppen är helt slak och skallen är vimmelkantig. Självklart ligger jag här och oroar mig, kommer det fler utbrott efter 15 måste jag ringa och sjuka mig. Detta eftersom det krävs 48 timmar symtomfrihet. Jag som vill jobba. Fast kan jag inte bara tänka på att vara symtomfri, måste också tänka på energin. Just nu är den nere på noll, och jag har förlorat riktgit stora mängder vätska. Det gör ju också att det blir svårt att arbeta om jag inte är 100% pigg.

SUCK!

Akutont!

Har vart på myskväll hos Weronica och Mattias och när jag sätter mig i bilen för att köra hem känner jag hur magen protesterar. Det kommer bli en lång natt, det känns som jag haft turen att åka på underbar magsjuka. Hur många har inte haft den i år redan liksom? Känner mig vimmelkantig och yr, fryser och magen är i uppror. Stackars mig!

Därför får ni inte se hur måttligt road lillgrisen var idag när vi var ute och åkte pulka.

God natt!

Heaven from here

Det spelar ingen roll hur mycket man lyssnar på en och samma artist. Plötsligt dyker det upp en låt som man säkert hört tusen gånger, men som man inte lagt märke till över huvudtaget. En låt som helt sonika börjar slåss om platsen för favoritlåten. Detta har hänt mig ett par gånger och nu senast är det Robbie Williams låt Heaven from here som gjort detta intåg i mitt liv. Lyssnade ordentligt på dess text i söndags när jag åkte hem från Linnéa och efter det har jag alltid bläddrat fram den när jag satt mig i bilen. Nackdelen kan vara att man inte riktigt vet vilket album låten ligger på, så det kan bli många varv igenomlyssning innan man hittar den. (Idag tog det mig tre varv innan jag hittade den och memorerade albumets titel.)

Här har ni den i alla fall. Lyssna och njut!


Know no fear I'll still be here tomorrow
Bend my ear I'm not gonna go away
You are love so why do you shed a tear
Know no fear you will see heaven from here

I'll shelter you make it alright to cry
And you'll help too cos the faith in myself has run dry
We are love and I just wanna hold you near
Know no fear we will see heaven from here

I see real love in your eyes
And it fills me up when you start to cry

I just wanna hold you near
We will see heaven from here

Well it all seems out of reach
I will take the blame if it keeps the peace

My shelf life's short
Wish they'd make it more easy to follow
And I've been caught with nothing but love on my mind
We are love don't let it fall on deaf ears
Now it's clear we have seen heaven from here

Hiphopish!

Mitt lilla monster till favorit har börjat växa så det knakar. Inte i omfånget, men väl på längden. Weronica hade fått sortera ut större delen av hans garderob idag, och då gjorde hon det bara grovt. När hon visade mig berget med för små kläder stod jag och drog fram plagg efter plagg och sa "Har han verkligen växt ur den här, det var väl synd..." Men jo, det var bara att inse att de yttepytte små storlekarna äntligen är förbi. Så, då var det ju tur att jag igår hittade ett par skitsnygga byxor för en billig penning. Dessa kom väl till pass, även om de kanske var ett uns för långa. Tur att han då håller på att sträcka på sig, så snart kommer de sitta som en smäck. (Vi skall dock försöka hitta en lösning som gör att han kan börja använda dem redan nu.) Vi försökte motivera Felix till att ha en liten modevisning för oss, men det var han inte helt med på till en början. Han protesterade lite genom att stoppa ner båda benen i samma byxben ett par gånger innan vi äntligen tråklat på honom plagget. När det sen satt på (hängde på?) hade han inga som helst problem att svassa runt som en riktigt catwalkmodell. Han slängde sig hej vilt framför kameran, bara för att komma med på bästa bilden.

Nu skall det raggas, vet ni vart tjejerna är?

Jag har sett på tv att man skall visa kalsongerna, det är det som är inne nu!

Visst, ibland är det jobbigt att ta sig fram när man har byxorna nedanför rumpan.
Men, det är smällar man får ta!


Nu så, nu skall jag gå och peta ner Ljungberg från kalsongtoppen stället.

Fredrik Ljungberg kan slänga sig i väggen!

Fredrik Ljungberg har ju länge härskat som överlägsen kung på kalsongmodellerandet. Han kan ha verkat vara svårslagen när det gäller just den där saken. Jag menar, ser man ut så här i kalsonger förstår jag att man känner sig vida överlägsen. Men, nu har jag hittat en kandidat som utan minsta problem kommer göra livet där uppe på toppen till en riktigt svår grej. Den killen heter inget mindre än Felix Lind och han har idag visat att han kommer bli en helt klart dominerande modell på den toppen. Håller ni inte med?

Fredrik, feel the fear!

Mumsiga spett med wok!



Imorse började min syster jiddra om att hon var sugen på kycklingspett men hon hade minsann inga spett hemma så det kunde inte bli sådana. När jag kom upp till henne idag sken hon som en sol då mamma hade haft med sig ett paket med spett till henne. "Här lagar jag mat högt och lågt, både pannbiff och kycklingspett." Då hade det hunnit rinna till i min mun också, så jag hade långt framskridna planer på sådana spett till middag idag med. Så när jag hade busat klart med monstergrisen och åkt förbi affären och inhandlat diverse matvaror så kunde jag skrida till verket och börja göra mina spett. Först var tanken att jag skulle göra blandade spett, men jag blev så sugen på wok också, så jag gjorde rena kycklingspett och medan de stod på grill högst upp i ugnen så wokade jag till lite grönsaker och nudlar. Dofterna retade mitt luktsinne och startade ett kurrande eko i min mage. Men, är man mästerkock så är man, och snart kunde jag sjunka ner i soffan och njuta av min delikata middag.

Undra varför man glömmer av vissa rätter? Det är lätt så att man gör samma mat om och om igen. Någon gång ibland kommer man på att göra lite annan mat. Köpte hem en del woksåser och sojaprodukter idag, så nu kommer det bli mycket svenskinspirerad asiatisk mat här hemma. Har ni några tips, berätta gärna i så fall!

Nej se det snöar...



...det var väl roligt? HURRA?

Nej, nu kan jag lungt påstå att jag tröttnat rätt rejält på detta ofog. Vad är det för mening att komma nu, när vi alla går och väntar på våren?  För vem vill inte hänga in tunga vinterjackor och dra fram alla härliga vårkläder? Visst, det finns en charm med att pälsa på sig ordentligt och gå ut i riktigt sträng kyla. PÅ HÖSTEN! Men, när vi börjar närma oss mars är det inte roligt längre. Kan absolut säga att i början av hösten är det riktigt mysigt att få klä på sig alla varma kläder, men nu längtar jag verkligen till att få lätta lite på dem igen. Antar att jag inte är den ende som svär över att varje morgon/kväll vara tvungen till att skrapa bort envis is eller snö från bilen?

Fram för vårvindar, vårvärme och vårgrönska.
(Fast det är klart, jag har hört ett par vårfåglar faktiskt, och deras kvitter är rätt mysigt att åter få höra!)




El för välgörande ändamål!

I ett par dagar har jag funderat på om jag skall byta elbolag eller inte. Ena stunden har det lutat åt Skelefteå kraft och andra stunden åt Godel. Sekunden efter har jag tänkt att det är bättre att stanna kvar hos Eon och binda mig ett år till. Johannes rådde mig till att inte binda, så jag valde nu tillslut att hoppa på Godel. Då kommer jag ha en rörlig kostnad varje månad och på grund av det kommer jag också kunna säga upp det när jag vill. Det enda som är att jag då har en månads uppsägningstid. Sen att Godel skänker 100% av sin överskott till välgörenhet istället för aktieägare är ju inte heller en dum sak att satsa på. När man sluter avtalet får man välja mellan fyra ändamål som pengarna skall skänkas till, antingen väljer man en eller så väljer man alla. Jag valde det senare, då alla organisationerna är lika viktiga. (Stadsmissionen, Rädda barnen, SOS barnbyar och Läkare utan gränser)


Bild: Godel



 

Zombie!

Är endast vaken för att hålla igång tvättmaskinen i källaren. Trodde inte jag hade så mycket tvätt, men ena kassen var rätt så tung så det blir antagligen fullt pass nere där idag. Skall väl egentligen kasta mig i gång med städningen också, men jag orkar ärligt talat inte just nu. Så istället ligger jag i sängen med min lilla lappis. Fast, jag borde ha sovit under den timman det tar för maskinen att bli klar. Som tur är kan jag ta en timmas sömn sen, när andra maskinen är i gång. Städningen kan jag ju hålla på med hela dagen om jag vill. (Ha, som att jag skulle göra det.)

Sen skall jag ringa ett samtal till löneförrättaren också. Ojoj förresten, jag blir nog rik som ett troll nästa helg...

Kattastrof - Till min pälskling!

Förra vintern lovade jag min pälskling att jag skulle fixa en fin lång päls. Den stackarn fryser ju så om han skall ut så visst skulle en päls av riktigt katthår passa utmärkt till honom? Tyvärr har det gått väldigt dåligt med den saken, och det skämms jag verkligen jättemycket för. Men nu ikväll när jag såg all min avkammade päls tänkte jag att jag kunde göra något bra av den nu när den inte sitter på min vackra kropp mer. Skal bara komma på hur jag skall göra för att sy ihop den till honom. Sen kan det vara bra att ha alla hans mått så att jag verkligen vet att den passar. Kan ju inte göra den för stor eller för liten. Nej, detta tåls att tänka på.

En god grund för en vacker och varm päls!


Kvällens vackraste!



Kvällens finaste låt!

"Visst kan du välja att bryta nu
Men han finns alltid där i ditt hjärta och det vet du
Så varför inte låta honom vara där
Du kan ändå aldrig glömma den ditt hjärta håller kär"

Jag får hjälp!

Igår ringde kuratorn som var med på första samtalet på öppenvårdsmottagningen i måndags. Hon berättade att de enats om att hon skulle erbjuda mig samtal för att jag på så sätt skulle slippa söka mig vidare igen. Kändes väldigt skönt att få den hjälpen. Alltid bra att börja någonstans, för att sen ta sig vidare. Jag har ju bara psykologen sen 2007 rekommendationer att gå på, han sa bestämt att jag måste genomgå en KBT på ett och ett halvt år minst. Något jag siktar på att göra, men som sagt, det är bra att börja rota någonstans först. Man kan inte börja mitt i mackan liksom, man måste börja i den hårda kanten först.

2008 var ett riktigt bra år, jag tror att 2009 blir riktigt mycket bättre!

Heja mig!

Kattastrof - Det är fult att mutas

Plötsligt kom det en doft av räkor på besök i min nos. På sekunden förstod jag att matte stod i köket och skalade just räkor. Finns det något mumsigare än det?  Sprang genast ut i köket och ställde mig under mattes ben och jamade mitt allra gulligaste mjauuuu. Tyvärr funkade det inte alls, utan jag fick svassa som en idiot för att hon skulle se att jag ville smaka. Sedan la hon fram klosaxen och lät mig nosa på den. SKRIK OCH PANIK! Genast hamnade jag i mattes rävsax, och klotången kom mot mig. Det finns bara en sak som är värre än klotången och det är det hemska pälsverktyget.

Så medan hon försökte klippa mina vackra klor gjorde jag allt jag kunde för att hålla den ifrån mig. Med klor och tänder var jag verkligen rivig, men inget hjälpte. Hon var systematisk i sina försök att beröva mig mina klor. Mitt i den värsta fighten tar hon fram en undangömd räka och lockade mig med den. Vad är det för en matte? Tror hon att hon skall få klippa mina klor bara för att jag får en (1) räka? Det är ju löjligt. Skall hon få mina klor klippta skall jag ha åtminstone 5 stycken för varje klo hon skall klippa! Det är ju det minsta jag kan begära eller?

Efter en lång hård kamp är äntligen mina klor klippta och då ser jag räkskålen. Men, tror ni att jag får fullt tillträde till den? Nej, jag fick två ynka små räkor att tugga i mig och medan jag vänt ryggen till matte hann hon ta fram det hemska, hemska, hemska pälsverktyget. Att jag inte dog på fläcken. Jag borde ha gjort det. Eller hur? Då hade jag sluppit den hemska behandligen. Hu vad jag ryser varje gång min fina päls ryker från min kropp. Visst, ibland släpper jag dem själv. Men när matte måste beröva mig dem med våld smärtar det otroligt i mitt lilla katthjärta. Jag vred och vända på mig och kved på mitt ömkligaste sätt för att få matte att förstå att jag inte ville bli rakad. Hon brydde sig inte ett dugg om mig utan hon fortsatte, obevekligt.

Efter en lång, utfragen kamp släppte hon mig och vet ni vad jag fick då. Skålen med räkor. Visst, jag var överlycklig för det jag fick. Fast det bara var tre ynka små rosa munsbitar. Det gick grymt mycket snabbare att sätta i mig de små, jämfört med hur lång tid det tog innan plågan var över. Det är tur att jag vet hur jag skall göra för att visa matte mitt missnöje. Resten av kvällen skall jag ägna mig åt att ligga så långt från matte som möjligt. Tror att badrumsskåpet kommer bli perfekt för ikväll.

Den här tingesten ger kalla kåra och rysningar och darrande morrhår.

När klorna och pälsen var skändad fick jag äntligen nosa i skålen.


Det sa swisch, och vips var mumsbitarna borta!


Man skall äta med stil, och jag vet precis hur man gör det!


När godsakerna är slut får man passa på att njuta av eftersmaken.






Så här såg matte ut efter vår fight så jag skall väl egentligen njuta av att hon nu är hårigare än mig.

Trött?

Igår tog jag fram köttfärssås från frysen för att ha med som lunch till jobbet idag. Till det tänkte jag koka spagetti nu på morgonen. Så det första jag gjorde var att koka upp vatten i vattenkokaren för att det skulle gå lite snabbare. Vatten var klart lagom till jag hade tvättat och klätt mig. Väl i köket hällde jag upp vattnet i en kastrull och sen i med spagetti och på plattan. Under tiden det skulle koka upp fixade jag i ordnig frukost för mig och jag hann till och med sätta mig och äta den. Fast, jag undrade varför inte vattnet började bubbla. Jag la på ett lock och tänke att det går snabbare. Någon grundligare undersökning gjorde jag således inte. När frukosten var intagen började det lukta bränt här. Så plattan var ju på. Då insåg jag, fel platta. SUCK! Det var bara att flytta gjutjärnspannan från plattan och flytta över spaggetikastrullen dit. Vips gick matlagningen så mycket fortare. Kvar sitter jag och känner mig som ett ufo.

Dags att palta på sig kläderna och åka iväg. Bara jag inte kör fel idag också. Men, jag kommer i alla fall ut till en hyfsat varm bil. Det är guld att ha kupévärmare. Nästa vinter skall det allt finnas en motorvärmare också.

Ha en bra onsdag!

En kväll till avklarad

Kom hem från jobbet för en timma sen och hamnade direkt ner i säng. Skall börja 8.30 imorgon så det är bra att få lite sömn. Kan nog gå upp 7 imorgon och ändå hinna. Har kört fel både igår och idag, men imorgon skall det nog inte bli några problem.

Nu inser jag varför ny personal alltid säger att de är så trötta efter ett pass när de går bredvid. Snacka om att det är mycket intryck som skall passera i skallen innan passet slutar. Att dessutom vara på sin vakt hela tiden är rätt påfrestande. För, det måste jag verkligen vara. Säkerhetstänk varje sekund man befinner sig i huset, fokus hela tiden och varje fiber i kroppen skall vara beredd på att "Det kan hända" Hela tiden lär man sig något nytt, det kan gälla allt från rutiner, beteenden, försvarsknep, att låsa dörrarna eller att hitta rätt i stan i rusningstrafik. För, jag är ju lite osäker på stadskörningen i Göteborg men hoppas kunna bli en mycket vanare förare med tiden, det eftersom det är mycket körande i jobbet.

I vanliga fall när jag varit ny på ett boende så hade det varit lättast att lära sig all personal först och sedan brukarna. Här är det helt tvärt om. Totalt är det 24 personal. Grovt sett är vi uppdelade på två lag, så då handlar det om att lära känna 12 personer lite mer. Men, en del går på båda sidorna så de lär man väl känna tillslut också. Sedan är gruppen ihopsatt utifrån alla möjliga kriterier ex. kön, ålder och etnicitet vilket är riktigt kul! Igår kändes det bra, men idag har det bara känts bättre. Kände stort förtroende för killen jag gick bredvid idag.  Vi kunde prata en massa under vårt pass ihop vilket var extra kul.

Så, jag ser fram emot morgondagens bredvidgång. Sen på torsdag skall jag ut på mina egna Bambiben. Spännande, det känns lite som att vara ute och cykla på hal is, man vet inte vad som kan hända. Men, det är det som är tjusningen med att göra  något nytt antar jag?

Träning i det kyliga vädret

Det är faktiskt riktigt behagliget att löpträna i sådan här vinterkyla. Trodde att det skulle vara jobbigt att andas in all kall luft, men det har jag inte haft problem med. Det jag tycker är jobbigt är att hålla pulsintervallerna, så jag har bestämt mig för att mixtra med dem själv lite. Jag vet ju hur min puls fungerar vid olika hastigheter och därför bör jag kunna komma fram till något bra som gör att det känns behagligt att springa. Förutom det så gick det väldigt bra idag, första löppasset var jobbigast, men andra och tredje gick kanon. Måste ha att göra med uppvärmningen. Försökte mig på ett maxpulstest också, men eftersom vägen var full av snö så vågade jag inte riktigt riktigt ända fram. Hade en puls på 189 som högst så när snön är borta och jag har lyckats ta mig igenom lite fler pass så skall det nog gå att komma än högre. Det som kanske förgrymmar mig mest är att det tar rätt lång tid att gå ner i puls i pauserna. Visst, det beror på hur tränad man är. Det vet jag. Jag vill ju ha resultat NU.

Fick tips om en annan löpsida i söndags så jag skall surfa in på den nu och kolla lite, kanske kan få ännu mera tips för att förbättra min löpning. Vem vet.


Dagens träning
Träningstyp: Intervallträning
Tid: 44 minuter
Sträcka: 5,3 km
Högsta puls: 189
Förbrända kcal: ca 700

Hur kan man leva ett normalt liv med sådana naglar?

Satt här i sängen och surfade och hamnade tillslut på aftonbladets hemsida. Behövde läsa lite nyheter, men som vanligt är det mer skvaller än viktiga händelser som berättas i den. Ta det här tillexempel. Stackars Lee Redmonds naglar har gått av i en bilolycka. Hennes naglar har uppmätts till 8,5 meter. Men allvarligt tala, hur får man dem att växa så för det första? För det andra, hur kan man leva ett normalt liv? Ja visst, jag kan förstå att hon kan dammsuga och allt annat, men det måste ju ta sjukt mycket längre tid att utföra allt? Jag tänker bara på påklädning och duschning och sådant?  Sen att tidningar tar det som en nyhet när naglarna går av, vad är det då? Har det verkligen inte hänt något viktigare i världen än det? Sjukt värre måste jag säga. Vad tycker du?

Bild: Aftonbladet

1,2,3 - nedsläckning!

Japp, jag skall sjunga djupare ner i min säng nu. Huvudet håller på att somna ifrån kroppen, kan säga att det varit otroligt mycket nya intryck idag. Och, jag tror att detta är något jag vill göra. Skön känsla! Men som sagt, dags att låta kroppen bearbeta allt på egen hand nu ett par timmar.

God natt!

Mumsig frukost!

Nu sitter jag här, trött och dan, och äter min frukost. Köttet har snart tinat, så då skall jag laga till någon wokliknande rätt som jag kommer servera med spagetti då jag inte har några nudlar hemma. Men innan jag kan göra det vill jag bara tipsa om en liten favoritfrukost jag har skaffat mig.

Häll upp en tallrik fil
Blanda i 2-3 matskedar keso
Strö över havrefras
Dekorera med tärnad kiwi

Riktigt gott och så finns det mesta från tallriksmodellen representerat.


Serverat med te så blir detta en kanonfrukost!

Imorgon är en stor dag!

Nu börjar jag bli lite nervös faktiskt. Imorgon är en stor dag på många sätt. Eller i alla fall två. Först ut har jag mitt första samtal på öppenvårdsmottagningen klockan 10.30. Som längst kommer det hålla på i en och en halv timme. Där kommer jag få träffa en läkare och en kurator. (Jag är livrädd att de vill sätta in medicin som första åtgärd och skippa samtalen.) Hoppas verkligen att det kan bli något bra utifrån det. Det är ju ett tag sen jag fick tiden, men jag har nog omedvetet struntat i att tänka på det. (Eller så har jag haft fullt upp med annat?)

Sen efter det är det bara att sätta sig i bilen och köra till min nya arbetsplats. Det känns verkligen jättekonstigt att jag inte skall åka till min gamla arbetsplats imorgon, utan det är en helt ny, med helt nya brukare och kollegor. Något helt nytt. Lite skrämmande är det, inte på ett negativt sätt. Men jag går ju från en trygg liten bubbla ut i något stort och ovisst så det är inte alls konstigt. Jag får bara hålla alla mina tummar att detta kommer bli något bra. För, jag vill verkligen ha den här förändringen!

Bäst att sova, så jag orkar stiga upp i tid imorgon. Måste laga lunch innan jag åker.
God natt!

Bara mys med Linnéa!

Kvällen har jag spenderat på absolut bästa sätt, jag har varit hos min genomgoa vän Linnéa och bara varit. Vi startade det hela med att ligga och snacka en stund. Om jobb och träning och helveteskilon som inte vill släppa. När vi sedan började bli hungriga insåg vi att det var bäst att kila ner till ICA först och fixa lite kvällsmys innan vi intog middagen. På så sätt skulle vi slippa gå ut efter maten. Nere på affären insåg vi att vi båda två är lika ärliga. Jag frågade om vi skulle ha lite läsk och i samma mening kom jag på att hon inte gillar det i samma utsträckning som mig. Linnéa skrattade till och säger att hon inte gillar läsk och så kallade hon mig läskoman. Vi velade lite fram och tillbaka, och kunde först inte riktigt bestämma oss för vad vi skulle ha för tilltugg. Återigen ställde jag en fråga och denna gången föreslog jag glass varpå Linnéa säger "jag gillar inte glass men vi kan ha olika tilltugg." Jag bestämde mig för glass medan hon stod och funderade på godiset. Då frågade hon om jag ville ha choklad varpå jag svarar "Jag är inte så förtjust i choklad."  Då skrattade vi och konstaterade att vår ärlighet alltid syns när vi är tillsammans.

När tilltugget var inhandlat började vi leta efter en film att se på uthyrningsautomaten. Så här i efterhand var det egentligen bara massa gamla filmer men vi hittade en som vi hyrde. "Then she found me" En rätt söt liten film, men till en början förstod vi inte riktigt vad den gick ut på. Rätt många små berättelser i en och samma film liksom. Som ni kanske kan gissa av titeln så var det till stor del en kärleksfilm. I en scen i filmen så låg huvdurollerna tätt intill varnadra, han höll om henne och pussade henne i nacken. Scenen varade rätt länge varpå jag utbrister "Nu går det bra att byta scen" och Linnéa bara håller med. Efteråt diskuterade vi just detta och kände att det var skönt att vi båda kan känna likadant. Att vi får säga högt att det är jobbigt att vara singel, att det blir för gulligt att se på och så vidare. Som hon sa "många säger åt mig att vara självständig och glad för det jag har..." Men ibland måste man faktiskt få sucka för det man inte har, och det man mest av vill få ta del av.

Självklart såg vi också på våra idoler Mia och Klara. Pinsamt så det förslår men ändå så mycket humor. "Vi vill se hur långt man kan driva ett skämt innan tittarna stänger av tvn." Min favorit är nog Gulletussan, samtidig som hon också är den mest pinsamma. Vissa scener med henne gör att jag helst vill sjunka ner under en filt och stanna där. Men samtidigt vill ja se de upptåg hon tar sig för.

Innan jag åkte satt vi och googlade efter personliga tränare. Vi hittade en kille som fick Linnéa att tända till lite extra. Tror nästan hon blev lite sugen på honom. Jag kände först att det är rätt dyrt, men jag tror att jag skulle behöva det som tusan. Någon som tränar med mig och som kan allt och som kan visa så att jag gör rätt. Som informerar om kost och allt annat viktigt runt omkring. Well, det kommer att bli något sådant det vet jag. Men när, det vet jag inte än.


Som vanligt är våra stunder ihop väldigt innehållsrika, spretar åt alla håll och kanter, vad gör det när man har väldigt trevligt ihop? Allt är så enkelt med Linnéa och som jag berättade ovan, vi kan verkligen säga vad vi tycker och tänker när vi är ihop. Hur skönt som helst, för då får man också lite motstånd vilket är nyttigt i alla lägen. Så, snart skall vi ut och röja på stan igen. Det ser jag fram emot!

De höll vad de lovade!

I snygga glasögon innan bion startade.



På SFs hemsida så stod det att 3D-bion skulle ge något utöver det vanliga. Eftersom det kostar ungefär 40 kronor mer än "vanlig" bio så hoppades jag ju verkligen att det skulle vara så. Några minuter innan filmen började kom en tjej in och informerade lite om glasögonen. Hon sa att vi skulle sätta på oss dem direkt, för det skulle komma trailers för kommande 3D-filmer på en gång. Jag har varit på 3D-produktioner förut, men detta var något jag aldrig sett förut. Vilken känsla. Ibland var det så jäkla verkligt att det kändes att om jag sträckte ut min hand så kunde jag vidröra det som visades på duken. Vid ett tillfälle tänkte jag lite mer på det och det var när Bolt och hans lilla gäng satt i en tågvagn, då blåste det i hans päls och det kändes som man kunde trassla in sina fingrar i pälsen hur lätt som helst. Den känslan kommer inte när man ser på vanlig animerad film.

Sedan gjorde ju filmen ett stort intryck bara den. Absolut bästa karaktärerna i filmen var de tre första duvorna som Bolt stötte på strax efter att han hamnat på vift. Störtsköna kommentarer hela tiden. Historien i sig kanske är lite väl tilltagen, men jädrar vilka skratt jag gick i mellanåt. Jag var inte ensam i salongen att skratta, men ibland skrattade jag lite mer än de andra. För ett par år sen hade jag tyckt att det varit pinsamt, så är det inte längre som tur är. För, då hade jag inte kunnat gå på bio. Har du inget att göra, så tycker jag att du skall gå på den här filmen. Den är helt underbar!


Bild: Disney

Kattastrof - Har jag hittat en släkting?


Titta här, det måste vara en släkting till mig. Jag har ju också såna krig och fighter med min mattes dator. Det måste således vara så att vi är släkt. Nog tror jag dock att katten på filmen har tränat lite mer på sin slagteknik än vad jag har hunnit göra. Tror det beror på att hon är äldre än mig. (Jag tror att det är en hona eftersom hon har samma färger som mig.) Jag önskar verkligen att matte köper sig en skrivare så att jag kan fortsätta att utvecklas i min fightingkarriär. Jag vill också bli så där stenhård och tuff mot mina motståndare. Fast det är klart, än så länge har jag bara tränat på cd-romen i datorn och den verkar vara rädd för mig, för varje gång jag kommer i mot den i full fart så åker den in i sitt hus och gömmer sig. Fjantigt värre!

Fast det är klart, mattens nya laptop vågar inte göra något motstånd mot mig. För jag sätter mig på den hur lätt som helst. Den plattisen. Det konstiga är att matte inte förstår vilken fighter jag är när hon ser mig ligga på den. Då får hon något vilt i blicken och så jagar hon undan mig. Har hon inte förstått att jag vill sätta mig i respekt hos datorerna?

Dags att spendera massa pengar på kommersiellt krafs?

Tja, glad alla hjärtans dag då. Eller något. Satt här igår och småfnissade över mitt resonernade kring just denna dagen. Läste ett par bloggar skrivna av män där deras kontenta var att alla hjärtans dag bara var till för handeln, som tjänar stora summor pengar för att människor inser att de just den dagen måste kosta på sig massa dyra saker för att visa sin kärlek till sin partner/familj/vänner. Varför skall saker kosta pengar när man skall visa något så enkelt som sin kärlek? Räcker det inte att visa den så är det antagligen inte kärlek vi pratar om. Eller? Det skulle verkligen inte förvåna mig om alla hjärtans dag-försäljningen slår topprekord i år, trots den rådande lågkonjukturen. Hade jag levt i ett parförhållande hade jag sannerligen blivit lyckligare om min bätte hälft hade kommit hem vilken random dag som helst under året och fångat in mig i en varm kram och bedyrat sin kärlek till mig. Det blir lite fånigt att han kommer hem och göra det bara för att det står i kalendern att han skall göra det. Hellre spontanitet än massa fåniga amerikanska seder.


Antar att jag och lillkillen inte kommer vara ensamma på bion idag, tror att det kommer vara fullt av kärleksfulla dagar som firar en påhittad kärleksdag bara för att.

Angelica "krösus" von Jonsson?

Ikväll har jag bombaderat stackars Johannes med frågor som rör min ekonomi. Nu tänker ni, hur kan Johannes svara på frågor som rör din ekonomi? Nu är det inte så att jag frågat han om hur jag skall lägga mina lån (har ju bara csn) eller hur räntesänkningarna kommer påverka min ekonomi. Nej, istället frågade jag honom om allt vad semesterersättning är. Hur och när han trodde att jag skulle få ut ersättning för min inarbetade semester från förra året och hur mycket det kunde tänkas bli. Han var tålmodig och gick igenom en massa abrakadabra med mig. Vi enades rätt snart att det antagligen skulle vara lätt att få ut de sparade dagarna från förra året. Eftersom det är 13 dagar lär det bli en rätt bra slant, och den skall få åka med mig till Turkiet och bli uppshoppad. (Kanske skall köpa en resväska för pengarna också så att jag har något att stoppa alla mina fynd i?) Sen kom vi in på det lite tyngre området. Den intjänade semestern från förra året. Vi kunde inte enas helt och hållet i det, men Johannes trodde att jag inte kunde få ut den förrän efter att tjänstledigheten är helt slut. Vi kom fram till att bäst svar får jag nog om jag ringer min löneförrättare i veckan som kommer och pratar med henne om det. Vi konstaterade i alla fall att det handlar om ganska mycket pengar så just nu sitter jag faktiskt här och känner mig nyrik. Inte för att jag fått pengarna än, men jag vet att de kommer komma.

Anledningen till att vi började prata semesterpengar var för att jag idag räknade ihop hur mycket fyllnad jag gjort de senaste månaderna. För januarie handlade det om 24 timmar och 20 minuter (plus ett par pass som jag lagt som komptid) och för halva februari (hör och häpna) handlar det om 28 timmar och 20 minuter (där 20 timmar och 20 minuter är beordrad tid). Sen har jag också 6,5 h från december som inte blivit inrapporterat, så vi enades om att jag har en fin bonus att se fram emot nu när jag slutar. (Fyllnadstimmarna för februari kommer inte förrän i mars visserligen.)

Det skall bli spännande och se vad de lönespecarna säger när de kommer. Jag har länge misstänkt att man blir lurad på pengar när det väl kommer till kritan. Så, jag skall verkligen läsa specarna noga när de kommer och ringa vid minsta antydan till fel. Så det så.

Fast ja, så speciellt snål är jag ju inte. Men pengar kommer det finnas gott om tids nog.








 

Veckans träning har fått stå tillbaka.

Ni som följer min blogg vet ju hur min vecka sett ut. Har jag inte jobbat har jag sovit. Mer eller mindre i alla fall. Lyckades komma ut på en liten löprunda i onsdags men den gick väl inte så bra som jag ville. Känner i exakt hela kroppen att energi och lust för träning är komplett bortblåst. För att träningen skall bli lyckad måste ju allt stämma. Så, jag bestämde idag att jag skiter i träningen och kosten resten av denna veckan och så kör jag på igen nästa vecka igen, med ny energi och massor av vilja.

Det är lite mer än 78 dagar kvar till Turkiet, så det är bara att köra stenhårt här. Jag vet ju vad jag vill, men jag skall också sätta mig ner och visualisera mina mål, för då blir det lättare att sträva emot dem.

Bad day för Irving ikväll?

Nu sitter jag här och väntar på att Morgan Alling skall dansa sin dans för veckan. Han är nog min favorit för säsongen. Kitty och Laila utgör resten av min topp tre. Så här i skrivandets stund kan jag bara säga: Morgan leker med de andra deltagarna. Vilken start de hade på sin dans. Magiskt! Men vad är det med Tony ikväll? Han har varit notoriskt låg i sina poäng. Satte de andra i juryn 4 satte han 3, satte de 7 satte han 6 och så vidare. (Dock chockade han mig när han gav Morgan en 9:a.)

Men jag måste fråga: Vad i helvete hade Carl-Jans danspartner Maria på sig? Det var nog det gräsligaste jag sett, speciellt med hålet i ryggen. Lillkillens enda kommentar var: MAN SER HENNES RUMPA OCH BRÖST!!!

Nu får vi vänta en timma innan resultatet kommer, vem åker ut idag? Jag tror det står mellan Woods eller Granqvist faktiskt. Vad tror ni?

En liten fundering?

Jag har hur länge som helst jobbat varannan helg. Så med andra ord har det ofta varit så att jag har jobbat när det vart bjudningar pågång. Jag har gjort en reflektion över detta och har tyvärr insett att inbjudningarna har gällt helgerna när jag jobbat. Sedan har det varit relativt tomt med sådant när jag haft ledig helg. Rätt typsikt måste jag säga. Därför var jag rätt glad, för nu när jag byter jobb kommer jag också byta jobbhelg. Genast tänkte jag att det kan nog vara bra, då kanske jag kan vara med på fler saker i framtiden. Men, ni tror inte att jag redan har fått två förfrågningar som inträffar exakt samma helg som jag jobbar min första helg? Är inte det typiskt?

Håll tummarna för att det inte skall fortsätta så!

Något utöver det vanliga.

Nu är det dags för sista helgen med lillkillen. Fram till idag har jag känt att detta varit rätt besult, men nu känns det lite jobbigt faktiskt. Men, vi har en fulladdad helg framför oss. Vi började helgen med att åka och handla lite fredagsmys och sedan gick vi förbi pizzerian och köpte varsin pizza. När vi kom hem var vi båda otroligt hungriga, så det tog inte lång tid innan maten låg i våra magar. Medan vi åt tittade vi på Sanders favoritfilm, Atlantis. (Ärligt talat vet jag inte hur många gånger han sett på den här hos mig.) Efter det blev det barnprogrammen och lillkillen satte snabbt i sig ett halvt paket kakor. Hur de nu fick plats? Resten av kvällen kommer bli tvkväll för oss. Snart kommer ju Let´s dance och det vill jag faktiskt inte missa. Lillkillen skall passa på att äta lite till, han ville så gärna ha chokladpudding ikväll så varför inte liksom?

Imorgon skall jag försöka mig på en morgonpromenad. Tror inte det blir allt för svårt. Jag kan gå ut och promenera medan lillkillen ser på film alternativt spelar lite tvspel. Efter frukost sen blir det lite lek, antagligen vid älven då lillkillen älskar att krossa is. Undra om jag lyckas hålla honom sysselsatt utan att han pratar allt för mycket om vårt biobesök vi sen skall göra. Har beställt och köpt biljetter till SFs nya 3D-anläggning. Det blir då Bolt vi skall se. (Tyvärr på svenska, men vad tusan, jag tror att upplevelsen blir lika stor ändå.) Sedan är vi bjudna till Sofia på Melodifestivalkväll. Sa till Sofia att vi hör av oss om det, är vi för trötta är vi ju ändå inget bra sällskap. Blir det inte att vi åker till henne så ser vi på det här hemma.

Får se vad det blir på söndag. Har lite småfunderingar på något där, men vi får se hur trötta vi är. Det kan bara tiden utvisa. Men, jag skall göra allt för att njuta extra mycket den här helgen. För en sak är säker, lilleman är en mycket go och charmig liten kille.

Ett nytt beroendeframkallande spel!

Från och till använder jag min tid till att spela enkla men roliga spel. I julas var det Bubble Shooter och efter det var det spel på King.com. Att spela spel är avkopplande och det är verkligen något jag behöver av massa förklarliga skäl. Så nu har jag suttit och spelat spel här i en timma eller så. Ett spel jag fick länkat igår. Fastnade nog redan vid det igår när jag fick det, men då var jag tvungen att stänga ner eftersom jag hade jobbet att gå till i morse.

Spelet går ut på att man är en delfin som skall hoppa och göra konster. Genom att landa rätt efter varje hopp får man mer fart och kan göra högre, längre hopp och orsaka större vattenplask. Det kanske inte låter speciellt kul, men tro mig, du vill hela tiden slå ditt eget rekod. Första omgången fick jag 21.000 poäng. Då frågade jag min vän och jag har för mig att han hade flera miljoner som bästa poäng. Snacka om att få lust att slå det rekordet.


För närvarande ligger mitt rekord på 842.756
Vill du också spela så finns spelet här
Trevlig spelstund!



 

Eget liv!

Igår fick jag skratta lite åt min telefon. Vet inte riktigt vad det är med den, men detta är andra gången som den på något vis spegelvänt displayen. Lite skämtsamt kan man väl säga att jag måste ha en spegel för att kunna förstå texten på skämen. Jag kan inte riktigt förstå vad det är som gör att det blir så spegelvänt, men lite roligt är det. Jag och min kollega garvade åt det igår, och det var precis vad vi behövde på jobbet igår.

(Det är väl lika bra att ha jultema då snön inte vill ge med sig.)


 

En coopingstrategi som heter duga!


En dag blir bättre om det kommer lite skratt redan på morgonen.
Som vanligt gjorde det det denna morgonen när jag jobbade med en av mina goa kollegor.
P.s-rutorna i GP är helt underbara!

Fan vilken tråkig blogg jag har

Kan inget annat än hålla med om det själv, eftersom det enda jga skriver just nu är hur mycket jag sover och arbetar. En del har undrat lite över det och tror att jag snart kommer arbetat ihjäl mig. Som tur är så är det bara två pass kvar. Det går inte att öka på de passen på något sätt. För helgen får jag inte jobba. Men det skall erkännas att jag jobbat väldigt mycket i veckan.

Somnade gott efter förra blogginlägget och sov fram till 13. Kan tycks som en lång powernap, men jag behövde det verkligen. 3 timmar är ungefär två sömnperioder så jag vaknade inte upp mitt i djupsömnen heller. Men, ändå känner jag mig lite som ett ufo och det tror jag mycket beror på att jag sovit väldigt dåligt det senaste samt att jag varit uppe i varv otroligt mycket. Jag har inte riktigt haft möjlighet att varva ner mellan passen.

Men, det skall bli bättring på det tror jag. Eller ja, det vet jag.

Dags att göra sig i ordning och åka till jobbet igen!

Rakt ner i säng

Kom hem för 20 minuter sen och den senaste kvarten har jag spenderat i min säng. Och så skall det förbli. Här skall sovas. Jag är uselt trött i skallen efter en journatt. Men, igår bestämde jag mig för vad jag skall unna mig själv för alla pengar som det blir extra denna månaden. (Tja, fyllnadslön + o.b för denna månaden kommer ju i mars, men det fanns ett par extra lönelappar som inte blivit inlämnade. En för december och en för januari. Så det kommer bli bra lön denna månaden också.) Vad det är för en grej säger jag inte än. VIll köpa den först.

Men, god natt dårå!

Yey!

Inbeordrad ikväll och i natt. Sa visserligen att jag kunde jobba om det blev beordring, men det känns lite segt. Har dock hunnit med min löprunda, eller i alla fall halva. Måste kasta mig i duschen nu så jag hinner i tid.

Härliga tider...

Det blev ingen powerwalk!

När jag vaknade och tittade ut såg jag att snön fortsatt att singla ner över stan under natten. Svintråkigt! När skall våren komma? Visst, det är kanske lite tidigt nu men vad fan, vi behöver ingen snö. Ungarna som har lov sitter ändå bara inne och spelar datorspel liksom. Well, snön lockade inte det minsta så jag låg kvar i sängen istället. Nu får vi hoppas på att skiten töar bort idag så jag kommer ut. Annars får jag väl åka till gymmet och ta det på bandet. Nu kan jag inte skjuta upp det längre.

Nej, om jag skulle ta och dricka upp min frukost och sen bege mig?

Ha en bra onsdag allihopa!

Nu lägger jag skiten bakom mig

Gårdagen gick i en sömngångares tecken, vid ett tillfälle var jag så trött så jag grät. Dagen idag har sett ungefär likadan ut. Har dock orkat röja lite här hemma. Inte på långa vägar så mycket som behövs men är man fullkomligen slut så får man göra det bästa av saken. Tyvärr har jag varit så trött att jag inte orkat ta mig i kragen och utfört min löpträning. Så imorgon får jag se till att få det gjort. Eftersom frukosten redan är gjord tänkte jag först ta en powerwalk på morgonen innan jag åker till jobbet (stället jag trodde jag satt foten för sista gången på igår.)  Sen får jag ta löprundan på eftermiddagen. Hoppas verkligen att snön är borta i Fontin imorgon. För jag vill inte springa på asfalt.

Undra vad för gott chili/vitlök/ingefärarecept jag kan hitta på imorgon? Någon som har ett tips.

Nu ser jag framåt. Nu är det bara ett par dagar kvar, sen är jag i mål! En ny epok kan starta. Visst kommer den epoken bli mycket bättre? Som jag alltid säger, den som lever får se.


God natt till er alla!

Besviken!

Här hade jag satt mig tillrätta i min soffa, smoothien i högsta hugg och förväntan inför nys säsongen av House var som störst. Så startar programmet och jag tycker jag känner igen allt. I första pausen börjar jag googla och inser efter en liten stund att det var sista avsnittet i miniserien "House svåraste fall". Ledsamt värre då jag verkligen hade behövt mig en ny dos av House. Visst, avsnittet är ju bra men det är inte samma sak som att se ett helt nytt färskt avsnitt. BESVIKELSE!

Borde hoppa i säng istället.

En belöning till mig!



Ikväll var jag väl värd en riktigt god drink tyckte jag.
Så jag snodde ihop en sådan i reklampausen innan Bygglov.
Passade på att göra lite extra, så kan jag ha det till frukost imorgon.

Because you are worth it!
1 dl blåbär
2 dl hallon
3 kiwi
1 halv citron
1,5 msk ingefära
2 dl turkist yoghurt
1 dl mjölk

Blanda ihop allt med en stavmixer.
Häll upp i ett glas och dekorera med kiwi.
Slå dig ner gott i soffan och njut!

Kan det bli bättre?

Lite humor är det i alla fall



När jag läste den här lilla texten kunde jag först inte låta bli att le, för det lät så himla roligt. Visst, det fullkomligt orimligt att en 70-åring skall klättra på en stege för att komma in i sin lägenhet. Men samtidigt kan man undra hur en domstol tänker när de sätter sådana domar? Jag har länge sagt att det finns människor till allt och här visas det tydligt att så är fallet.

Omotiverad!

Jag har tvättat och påbörjat städningen. Sedan gick jag på lunch med Tina och när jag sen kom hem tappade jag allt vad motivationen heter. Löpningen är framflyttad mer, kanske blir ikväll? Eller så skiter jag i den. Nu skall jag i alla fall sova bort en stund. Har huvudvärk och är less på allt för stunden.

God natt

Ett långsamt farväl

Bye bye

Glitter Graphics

Nycklar inlämnad
Datorprogram utlärda
Ekonomin genomgången
Planer överräckta
Lägesrapport gjord
Sista middagen äten
6 år är avslutade
En dörr stängd bakom mig, bara en kvar
(Nej, jag har bara tjänstledig än så länge, men känslan är det samma.)

Undra om man någonsin kan hitta exakt rätt tid att bryta upp?
När vet man om man gör rätt?
Tungt att berätta nyheten för vissa av dem!
Tagg i hjärtat och tår i ögat.
Men, jag går att ersätta...
...tydligen!

Det är minsann svårt att jobba med människor.
I alla fall när man tvingas säga hej då.
Abrupt!
Igår kändes den senaste månaden långsam.
Ikväll känns det som att den tog slut alldeles för fort.

Märkliga känslor i mitt huvud!

Soffpotatis!

4 timmar senare kom jag hem från jobbet, passet som bara skulle ta två timmar. Men ändå sitter jag här och väntar på ett samtal som måste göras. Skall faktiskt lägga mig ner nu och hoppas på att somna lagom till samtalet kommer. Tydligare kan det inte bli.

(Nästa tisdag startar i alla fall en höjdpunkt igen...)

Det var dags att öppna igen...

...bara för att göra något jag helst av allt inte vill göra.

Mitt liv är tillfälligt nerstängt!

På grund av jobbet kryper jag nu ner i min säng och sover bort ett par timmar. (Har visserligen sovit bra på jobbet i natt, de timmarna jag sov. Somnade efter 01.00 och skulle upp 5.30. Kan säga att jag var så trött att jag däckade.) Men, efter den här helgen som gått helt och hållet i kaosets tecken så kan inget bli värre. Fick ett sådant fint och varmt sms av Johannes idag där han skrev: Nu tacklar vi dagen för vad den är! Ny vecka, nya möjligheter och ett mål i sikte. I smset efter det skrev han: Joe, jag skall stötta dig igenom hela veckan. Om inte annat med uppmuntran. Genast kändes det lättare och jag tror att den här veckan kan gå ganska så fort. (Fast jag tvivlar lite, med tanke på hur de senaste veckorna sett ut jobbmässigt.)


GOD NATT!


P.s Behöver jag säga att tränningen är uppskjuten?

Jag har blivit frälst!

Jag är helt torsk på ingefära. Snacka om att jag missat något tidigare. Nu vill jag ha ingefära i allt. Mycket smak och mycket gott. Idag har jag gjort en kycklinggryta med chili, vitlök och ingefära och nu dricker jag en blåbär- och ingefärasmoothie. Eftersom det blev lång sovmorgon idag så blev också frukosten senare. Vilket gör att det blir svårt att hinna med lunchen, så då passar den här smoothin perfekt. Gottigott gott!

Bild: Ekofrukter

Träningssnack

Har inte riktigt så mycket sparad information om min träning från veckan. Måndag var det första intervallträningen, vilket gick hur bra som helst. I onsdags var jag ute och promenerade i två timmar med Felix. Torsdag var det 60 minuter core på Friskis och i fredags var det 30 minuter intervallträning (vilken gick uselt i mina mått mätta.)

Imorgon är det en ny vecka. Och då är det bara att fortsätta träna så gått det går. Självklart skall jag få mina två intervallrundor fixade och så hoppas jag på allt fixa ett par morgonpromenader också. Något annat jag skall satsa på är att äta lite mer, det låter lite konstigt, men jag tror att jag kanske äter lite för lite. Det kommer bli lite mer rätter med chili, vitlök och ingefära. Dessutom skall jag ha en riktig "svullardag" i helgen. Det sägs ju sätta igång både det ena och det andra i kroppen.

Well, så här ser i alla fall veckans två intervallpass ut:

Måndag:
Puls 93 - 116
Gå 5 minuter i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 10 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 10 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 10 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 5 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 2 minuter i raskt tempo


Fredag:
Puls 93 - 116
Gå 5 minuter i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 8 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 162 - 186
Löp 8 minuter i högt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 162 - 186
Löp 7 minuter i högt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 162 - 186
Löp 6 minuter i högt tempo
Puls 93 - 116
Gå 2 minuter i raskt tempo

Ledsen!

Nu har jag ägnat ett par timmar till att spy galla över min mor, Johannes och lite folk på msn. Weronica fick ta sin beskärda del tidigare ikväll, när jag var som mest ledsen. Just nu är jag mest förbannad, när jag fått bearbeta det lite. Jag frågade både mamma och Johannes om hur de hade löst en situation och det visade sig att de liksom Weronica hade gjort på exakt samma sätt som mig. Insåg i diskussionernas gång att jag kände mig både anklagad och kränkt. De senaste veckorna har det blivit allt mer tydligt. Det finns lite för många som tar mig för givet, och ger inget tillbaka. Visst, jag har ett egenansvar, men jag har velat vara snäll. Jag har vänt ut och in på mig själv i vissa situationer, men får inget tilbaka. Jag är väldigt taggad nu, nu skall det bli förändring. Det finns inget som kan bli sämre just nu, det går inte att komma längre ner.

Det är bara att se framåt. Det finns en ljusning vid horisonten.

Jobboholic?

Ibland undrar jag hur jag är funtad. Jobbade mer eller mindre halva dagen igår och fick dessutom ta natten. Hade inga grejer med mig för det, så imorse var det bara att åka till nästa jobb i samma kläder från igår. Underbart! Kan lugnt lova att jag är genomtrött efter detta groteska arbetspass. Det enda som kan glädja mig lite är att jag vart beodrad mellan 21.00 och 8.30. Skulle dock bli förvånad om jag får kvall för det, jag menar det är utöver min helgtjänstgöring, och jag får inte göra mer helgtimmar än jag redan gör. Fast, det fixar de väl bort på något sätt.

Well, det skall snart bli ändring på detta. Visst, ens jobb är en stor del av ens liv. Jag kan inget annat säga om den saken. Men när ens privatliv får lida för att jobbet kräver vissa saker utanför ens egna schemalagda tid utan att man har något att säga om det, då börjar man undra. Skall klart och tydligt vara tydlig med detta nu.



Mene, nu skall jag sova bort en stund. Sen skall jag göra mig i ordning och bege mig till syster och svåger. Vi skall ha spelkväll ikväll minsann. Kuligt! Men, jag måste bara piggna till lite! God natt!

Irriterad som få!

Den här dagen började ju så bra, varför kunde det inte få fortsätta så? Nej, istället skall bara förtret efter förtret poppa upp. Stressmoment och oförutsatta saker på jobbet som gör att jag inte kan hålla mitt egna privata schema. Jag har schemalagt 4 timmar rast, men allt som oftast blir det naggat i kanten för att saker måste göras å jobbet. Jag är verkligen så trött på att hela tiden behöva göra avkall på mina egna saker. Förhoppningsvis kommer det snart att bli bättre. En sak är säker, det kan inte bli sämre i alla fall.


Aaaaaaargh!

Dessutom gick träningen rätt åt skogen. Jag var ute och jag hade flås och svettningar. Men, jag fick spänna kroppen så konstigt för att parera för snön som var hal. Kändes inte alls bra. Jag som var så nöjd i måndags. Det är väl bara att bita ihop och hoppas på en bättre tur nästa tisdag.


Vad skall jag göra för att komma upp i humöret igen?

Något jag inte förstår.

Jag förstår inte varför det skall vara så omöjligt att komma förbi den där jävla viktgränsen jag hamnat på. Skulle vilja gå ner till 60 jämt, men jag fastnar på 66. Jag fattar inte varför. Från 69 till 66 är inga som helst problem. De kilona rasar mer eller mindre. Men sen dyker den där väggen upp som jag INTE kommer förbi. Så frustrerande. Men, nu har jag ju visserligen bara vart aktiv i en vecka, så jag kanske skall sansa mig lite? Antar att jag hänger upp mig nu mest för att jag har varit här för. Där det bara tar bom stopp.

Well, jag får väl sträva vidare!

Ibland är det läskigt hur väl man känner sig själv!

Igår skulle jag med mamma till deras onsdagscafé. Jag frågade vad de sålde där och till min besvikelse var det bara kakor och godis. Frågade om de hade smörgåsar, men till min besvikelse hade de inte det. Jag bad därför min mamma berätta massa negativt om deras godis så jag skulle hålla mig ifrån det. Hur bra gick det? INTE ALLS! Redan när mamma började plocka fram det så läskade det sig i min mun. Vips hade jag köpt två kolor. När det sedan levererades mer gottesaker så försökte jag få mig en munsbit till. Som tur var stod det ingen näringsinnehåll på förpackningen så jag struntade i det.

Sen slog vi oss ner och fikade hade jag hela tiden en brännande känsla i ryggen. Bakom mig fanns det mängder med godis och kakor som bara skrek på mig. Så jag fick skrika tillbaka. Eller i alla fall fick jag sitta där och berätta hur svårt det var att sitta där med så mycket godis i min närhet. Det är vid sådana tillfällen samt på jobbet som jag har riktigt svårt att hålla mig ifrån det. Här hemma kan jag ha det ståendes länge i skåpet innan jag rör det, och när jag är på affären ställer jag mig oftast i en kassa som inte är omgiven av godis. Fast det är klart, jag kan stå i en kassa omgiven av godis också för på något sätt har jag karaktär nog att skita i det där och då. Konstigt nog.


Det är ett hån att ha allt det här bakom ryggen!




Här om dagen köpte jag dock två påsar med lakritstuggummi. Superbra gjort av mig. Då får jag en liten lakritssmak i munnen och det gör inget om jag tar flera stycken samma dag. Visst, det finns lite kalorier i dem, men vad tusan. Något skall man ju unna sig. Så, nu blir det tugga på ett och två som  gäller här.

En blandning av gnäll och mys!

Vilken dag jag och Felix haft idag. När jag kom dit strax efter halv åtta så var han redan uppe och spatserade. Han hade spytt men vid första anblicken såg jag inte att han var dålig. Men, så fort han började prata så hördes det på en gång. Han var rätt hes. Det tog inte så lång stund förrän jag insåg att det inte var den vanliga Felix som jag skulle passa idag. När Felix är sjuk blir han rätt gnällig och gråter mycket. För saker som han inte gråter för i vanliga fall. Så, det blev rätt mycket bärande och tröstande idag. Men förutom det har vi hunnit med en promenad på två timmar, där jag promenerade och Felix sov. Måste varit hur skönt som helst för hans andning ute i den kalla friska luften.





När vi sen kom tillbaka hem så hade vi en lunchdejt med mormor. För hon var så snäll och tog hand om lillmans smutstvätt, så därför bjöd vi in henne på lunch. Felix ägnade sig mest åt att flirta med oss, maten var inte intressant alls. Som vanligt när han är sjuk. Sedan körde vi loss inne på hans rum. Vi lekte med klossarna, jag byggde och han välte. Vi spelade massa musik, han har instrument till en hel orkester och så har han massor av leksaker som spelar musik. Tillslut tröttnade Felix lite på mig så han gick ut i halen och började rycka och slita i sin halsduk istället. Ena stunden drog han den från vagnen och andra stunden la han tillbaka den. När jag tog den runt halsen på mig så skulle han dra den till sig, det lyckades första gången. Andra gången fick han för sig att dra i båda ändarna på en gång, och vips hade han mosters uppe i ansiktet. Han skrattade otroligt åt detta busstreck.





När han började tröttna så valde vi istället att ta ett bubbelbad. Kändes verkligen som han slappnade av i det varma vattnet vilket var riktigt skönt för honom. I badet hade vi bubblor och så lekte vi med alla fina vattenleksakerna han fick av sina mostrar i födelsedagspresent. (Gordan är en leksaksuppsamlare, praktisk att ha i badetkarer.) Men höjdpunkten i badet är ändå när Felix själv får "duscha av sig" med duschmunstycket. Fast det är klart, så mycket dusch blir det inte. Felix är vattenoman så han dricker helt direkt från munstycket.


 



Vi har allt haft det så bra man kan ha det när den ena parten är lite sjuk. Vi hade ett par kamper när Näs-Fridan skulle fram. Den gillar Felix inte alls, trots att han känner att det blir lättare att andas efteråt. Men på det hela har vi mest skrattat och busat, något vi båda två är lika bra på. Så, nu ser jag fram emot nästa onsdag när jag snott ett till Felixpass från mormor.


Jag är väl inte det minsta sjuk, det ser du väl?

Klart, färdigt, lagt!

Igår satt jag och pusslade nästan all min lediga tid. När jag inte var nere i tvättstugan, lagade/åt lunch och när jag jobbade satt jag som klistrad vid pusslet. Ville så gärna se vad det skulle bli för motiv.  Ibland gick det i rasande takt, hittade jag en fungerande bit så hade jag ett riktigt bra flyt. Men så kom stunderna när inga bitar passade någonstans, hur jag än letade, vände och vred på dem, inget funkade. Vet inte hur många gånger jag provade visa bitar i samma hål. Frustrerad la jag dem där jag testat dem. När jag sen kom in i flytet igen så visade det sig att biten ändå passade. Konstigt va? I slutet tyckte jag att jag hade för många hål och för lite bitar. Så jag kontrollräknade hålen först och sen bitarna. Blev helt chockad att det stämde. Var nästan säker på att Kattastrof lyckats norpa åt sig en bit i ett obevakat ögonblick. De sista kontrollräknade 31 bitarna gick snabbt att lägga rätt sen.

Så här såg kartongbilden ut.


Så här blev bilden.
Tyvärr kan jag inte visa den, eftersom Weronica och mamma skall pussla det också. De vill ju inte ha reda på hur motivet ser ut innan helt enkelt. Så tryck på länken om ni vill se det färdiga motivet.

Himla rolig dag!

Gissa vad jag skall göra idag, hela dagen? Jag skall passa Felix! Detta medan hans mamma jobbar. Infann mig här strax efter halv åtta och då var han uppe och trippade. Dock är det inte riktigt den genomglada och vanloiga Felix idag. Utan en småkinkig lite kille. Han har spytt ett par gånger och snoren åker hiss i näsan. Lite rosslig är han också. Men, med massa medicin och lite frisk luft så skall vi nog klara dagen utan problem. Jag är glad bara jag får vara med honom. Dessutom så blir han lite extra klängig när han är sjuk, så lite frivillig närkontakt från honom är ju inte fel!


Kakmonster!
På sitt egna kalas får man faktiskt äta kaka!

Nu skall jag köra enkel avslappning

Förra veckan lånade jag ett Wasgij av Weronica. För dig som inte vet det så är det ett pussel där man inte skall pussla fram motivet som finns på kartongen. Nej, istället skall man pussla fram det som de på kartongerna ser. Förvirrande va? Man har egentligen inget att gå efter, mer än kanske lite skuggor eller så. Så ibland tar det bara stopp, man hittar inga bitar som passar ihop och allt är bara ett rent helvete. Men, släpper man det en stund så brukar det gå ganska bra. I mitt fall har jag nog valt ett rätt lätt pussel. För man ser en del på kartongbilden som skall fram på pusslets motiv sen.


Helvete, helvete, helvete!

Nu är det ruskigt illa. Usch! Tog kort på mitt ansikte igår och när jag fick upp bilderna på datorn idag så ville jag helst sjunka genom jorden. Så ansatt är min hy just nu. Många säger: Förstår att du har det jobbigt, men jag känner folk som haft det värre skall du veta. Ja visst det tror jag säkert men det gör inte mitt problem det minsta mindre. Det sitter där i mitt ansikte som ett jävla hån i alla fall. Rödsprängda kind- och hakben. Ser ju för fan ut som ett stopptecken. Det jobbiga är att jag innan haft en bra hy, fin utan speciellt många kvisslor.

Skall inte måla fan på väggen, men det är inte för intet som man känner sig som den fulaste människan på jorden. Inte nog med att jag har tillräckligt med andra problem, jag skall dras med något som gör mig ful. Pillrena ligger gömda i skåpet, de skall inte ätas mer. Ser jag inte minsta tecken till förbättring i mitten av mars är det jag som pratar med min läkare. Då får jag ta det den vägen, den medicinska. Det är den enda vägen jag inte tagit än. Nu är jag förbannat trött på att vara ful!


SUCK!

Tack Hanna och Magnus!

Imorse när jag gick ut var det riktigt kallt. Hur kallt vet jag inte, för jag har fortfarande inte skaffat mig en ny termometer här hemma. Men, jag fick skrapa rutorna innan jag kunde åka mot jobbet. Tre timmar senare fick jag åter en gång ställa mig och skrapa rutorna igen. Som tur var hade jag mina skinnhandskar med mig. Nackdelen med det är att de inte riktigt är gjorda för sådana arbeten. De kyls ner snabbt och fingrarna är som istappar efteråt. Som tur var slapp jag denna hemska kyla nu ikväll när jag fick lov att skrapa rutorna igen. För då hade jag mina fina vantar som jag fick av Hanna och Magnus i present. Ett par tumvantar som är riktigt varma. (Dock skulle man inte ha dem på sig när man är ute och går en rask powerwalk då händerna simmar runt i dem.)

Första etappen avklarad!

Första etappen klar som sagt och det gick verkligen hur bra som helst. Frånsett att min raska gångtakt var ungefär den takt jag skulle ha när jag löpte. I promenadpauserna skulle jag ha 93-116 i puls, det var relativt svårt att gå så långsamt, med tanke på att jag skulle gå raskt enligt programmet. Sen var det svårt att komma ner i puls tillräckligt fort i pauserna så jag fick gå en minut extra där istället. Andra och tredje löpintervallen gick riktigt bra. Men vad långdsamt jag fick springa. Konditionen är inte där den skall vara, men snart så.

Avslutade med en spurt för att försöka komma upp i maxpuls. När jag kollade låg jag på 189, men hade jag bara sprungit ett par steg till så hade jag nog lyckats. Får göra ett nytt försök på fredag.

Trodde att det skulle vara jobbigare att löpa i den här kylan men det var det inte. Det var riktigt härligt. Det var riktigt vackert uppe vid dammen i Fontin idag. Hoppas jag får lika fint väder på fredag.

Dagens träning:
Träningstyp: Intervallträning
Längd: 44 minuter
Förbrända kalorier: 505


Nu sitter jag och äter min lunch, pasta med räksås. Riktigt gott, lite väl starkt men det kanske ger förbränningen en liten skjuts kanske? Kan ju alltid hoppas.

Man kan ställa in för att det är för kallt.

Nice att det är 6-7 minusgrader ute idag, när jag skall börja träna för milen. Just så typiskt som det brukar vara. Men det är bara att sätta på sig lite extra kläder och sen kan jag älga ut. 80 minuter tar första passet. Heja mig!

Mot milen!

Om 8 veckor skall jag kunna springa en mil. För att göra detta skall jag testa mitt nya program som jag fått på Iforms hemsida. Det är intervallträning som gäller, och jag skall försöka gå lite efter pulsen också så gott det går. Detta programmet är upplagt så att jag springer två gånger i veckan. Förutom det kommer jag försöka ta mig till gymmet 1-2 gånger också varje vecka. Löpträningen kommer ligga på måndag och fredag i den mån det går. 27 mars har jag sista passet. Då får vi se hur det går. Spännande värre!

Måndag:

Puls 93 - 116
Gå 5 minuter i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 10 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 12 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 10 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 2 minuter i raskt tempo

Fredag:
Puls 93 - 116
Gå 5 minuter i raskt tempo
Puls 116 - 139
Löp 10 minuter i lätt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 162 - 186
Löp 11 minuter i högt tempo
Puls 93 - 116
Gå 1 minut i raskt tempo
Puls 162 - 186
Löp 9 minuter i högt tempo
Puls 93 - 116
Gå 2 minuter i raskt tempo

Powerwalk * 2

Vaknade klockan 11 imorse och startade dagen med att dra iväg ett sms till Söder där jag frågade om vi skulle promenera idag. Detta var han positiv till så vi bestämde att vi skulle ses klockan 12 och ta en lång promenad. Det blev det, trots att vi kortade ner den första planen lite. 1 timma och 30 minuter var vi ute och tillryggalade 1 mil. Störtskönt trots att det var lite kallt. Vi hann prata om massa träning och kost vilket var otroligt inspirerande.

Tog en snabb sväng hem där jag åt lite lunch innan Linnéa hörde av sig och tyckte att jag kunde komma tidigare. Efter en sväng förbi Guddeby så åkte jag till henne för att ta en promenad till. En timme och en kvart var vi ute och det blev så gott som en mil till. Lite öm i fötterna är jag nu, men oj vad skönt det känns i kroppen. Så bra att jag skall unna mig lite godis framför tvn senm.

Dagens träning:
Träningstyp: Rask promenad
Längd: 2 timmar och 45 minuter
Förbrända kalorier: 1568


Tror att jag kommer somna riktigt gott ikväll när jag kryper ner i sängen. Eller vad tror du?













RSS 2.0