Nya frisyren



Lite kortare, lite längre, lite osymmetri.
Lite blondare, lite kallare.
VÄLDIGT MYCKET SNYGGARE!

Att skämma bort sig själv

Idag har jag varit hos frisören, alltid lika uppskattat. Även om notan allt som oftast hamnar över 1000-lappen. Många har undrat varför jag betalar pengar för något så enkelt som att bleka en utväxt. Anledningen är mycket enkel, jag älskar att sitta där i stolen och låta någon pyssla med mitt hår. Absolut bäst i behandlingen är när det är dags för tvätten efter färgningen, vilken känsla! Hade lätt kunna betala för att bara få håret tvättat! Låter kanske löjligt, men det är ju helt underbart!

Idag hade jag en ny tjej som fixade med mitt hår. Detta eftersom min vanliga är hemma och är mammaledig. Kan nog vara bra att ha någon annan frisör emellanåt. Då får man lite nya idéer och upplägg för håret. Madde (tror jag hon hette) kom med massa bra grejer idag, och verkade verkligen trivas med att klippa mig. Hon tipsade också om ett saltvattensspray för håret. "Skapa struktur och definition med ökad glans tack vare Texture Spray. Gör ditt hår kraftigare med känslan av en havsbris samtidigt som du får en aning glans. Samma härliga känsla som efter en dag på stranden." (eleven.se) Jag har ju ett hår som lätt bara lägger sig ner, så med den här produkten får jag lite mer strävt och "tjockare" med bara ett par sprayningar.

Frisyren blev jättebra, lovar att lägga in en bild senare ikväll. Måste bara sminka till mig så att bilden blir bra. Ser rätt hemsk ut efter de två senaste dagarnas magproblem.


Innan jag gick hem från Studio Fame lyckades jag inhandla en söt liten, rosa plattång också. Den kostade 249 kr och kommer bli perfekt till mitt korta hår. Den är inte längre än hela min hands längd. En liiiiiten plattång med andra ord. Kunde inte låta bli att köpa den när den fanns i rosa också. Sedan funderar jag på att köpa en plattång från GHD också. Men, det får bli när jag kommit hem från resan i så fall, om några pengar blir över vill säga.



Magen vinner inte över mig!

Men tro fan att jag lider! Fast, Weronica sa att det inte märktes att jag var så medtagen, i alla fall inte när jag lekte med Felix. Men den lilla skitungen fick för sig att sparka och hoppa på min mage och när jag sa aj log han med hela ansiktet och bröt ut i gapflabb.

Men, för att återgå till magen. Den vill inte göra som jag vill. Medicineringen med Laktulos är nerlagd. Den smärtan som uppstod på grund av den vill jag bli av med snabbt. Fast, det lär väl ta en dag eller så innan det är ute ur systemet. SUCK! Fast, jag skall nog köra på alla mina småkurer imorgon också! Hjälpa magen på traven så att säga.

Tror att febern har kommit tillbaka, jag ligger påklädd under ett duntäcke och fryser. FRYSER! Det är helt sjukt. Att magbesvären kan påverka så.

Well, vi får se om jag lever imorgon...
God natt!

När medicinen inte hjälper...

Förra måndagen fick jag en ny medicin mot magen, den skulle hjälpa till och motverka förstoppning. Något jag verkligen inte märkt av. Sedan jag bytte till den medicinen så har jag verkligen inte haft någon hjälp av den, utan snarare har den stjälpt mig. Kulmen kom igår kväll. Magen gjorde ont, och inget funkade. I natt har jag legat med rätt hög feber dessutom. En stund trodde jag att jag skulle bli galen på kuppen. Så, den medicinen skall jag sluta ta. På momangen!

Nog för att jag har haft problem med min mage nu de senaste åren, men så som jag haft det veckan som gått har jag aldrig haft förr. Det var faktiskt ett smärre helvete! Får gå till apoteket och hämta ut min andra medicin och köra på den en strund till istället. När det var som värst i natt kände jag att semesterresan gled ifrån mig, att jag inte kunde åka. Det skall jag se till att den inte gör! Jag har ju sett fram emot den ett tag nu.


I natt kände jag att det skulle bli en dag i sängen, men det är inget jag vill. Så nu skall jag gå upp och duscha och sen blir det lätt frukost innan jag åker in till stan och umgås med min goa vän Frida.

Ha en bra dag!

Jag bestämde mig för...

...att inte fundera över den där fortkörningen igår. Det gick rätt bra, men jag kan lova att jag sov uselt natten till igår. Vaknade upp 2 gånger i panik och trodde att mitt körkort hade rykt all världens väg. Det hemska är att jag inte kan komma ihåg hur "blixten" såg ut. Det talar emot att det var någon blixt överhuvudtaget, eftersom, och nu citerar jag "Det är ingen liten smygblixt utan megaflash gigantum, ungefär." En sådan blixt bör man komma ihåg efter att ha sett den. Heller hur?

Det är bara att hoppas på det bästa, det gick rätt bra igår att inte tänka på det, så idag lär det gå ännu bättre. Dessutom anser jag att jag inte behöver få en bot om det nu är så att jag blivit fotograferad. Jag har gått igenom helvetets alla kval redan, och det är ett staff nog. Inte sant?


Nu skall jag bege mig till jobbet, sjätte dagen i rad. Det börjar kännas lite, men sen är jag ledig i två dagar. (Sen jobbar jag två dagar och sen blir det semester...) Sen att denna veckan är späckad med saker gör det bara trevligare!

Ha en bra dag i solen!

Oviss känsla som gör mig arg

Idag åkte jag förbi en fartkamera med jobbets bil. Plötsligt fick jag för mig att den blixtrade till. Så här i efter hand så försöker jag komma fram till om det vare n blixt, eller om solen reflekterades i glaset. Vad jag har hört så skall de blixtrarna vara otroligt starka, inte så man bländas, men inte så att man är tveksam till om det var en blixt eller inte. Min känsla nu är att det inte var det, jag fick bara en subtil aning om att det blixtrade till. Ingen annan i bilen såg det.

Har gått och mumlat för mig själv angående detta idag, och vid ett tillfälle fick jag för mig att jag dessutom kört 80 km på en 50-väg. Något som gav mig kramp i magen. Men, på vägen hem kollade jag upp detta och insåg att kameran var placerad framför 50-skylten så med andra ord körde jag "bara" 10 km för fort.

Johannes har fått berätta för mig hur och när det tas kort. Tydligen mäter kameran hastigheten 100 m från kameran och sen tar den kortet när man är 15 m ifrån. Men, hur lätt är det att uppskatta så här i efterhand. Blixtkänslan jag fick var precis när jag passerade kameran nämligen. Och, det är ju inga 15 meter där i mellan då. Så, har jag otroligt med tur så var det inget kort som togs, utan mina ögon som spelade mig ett spratt.

Kommer det en bot, får vi se hur vi gör. Den dagen den sorgen, men som tur var jobbade jag en inbeordring förra helgen, så den kommer täcka boten gott och väl i så fall, och som plåster på såret får jag en ypperligt bra lön i maj...


Men, det är bara att vänta och se!

P.s Fan att Billing åkte ut ikväll...

Nagelverkstad!

Under tiden jag löste denna veckans melodikryss satt jag och pimpade mina naglar. Det blev ett ljust pärlemorosa nagellack samt fina små blommor som klistrades på. Det var faktiskt rätt pilligt, men ack vad fint det blev. Genast känns sommaren mycket närmre nu!





Strax skall jag packa min lilla fikakorg och lite pyssel så skall jag faktiskt bege mig ut till Lökeberg där jag skall spendera ett par timmar innan det är dags för jobbet ikväll. Känner att det är alldeles tvärförbjudet att sitta inne i sin lägenhet en dag som denna. Shortsen är på och lilla linnet också för den delen. Får se om jag vågar sitta i bikiniöverdelen, kan ju vara trevligt att börja grunda upp färgen inför kommande helgen...

Well, ha en fin dag i solen alla!

Jag börjar bli gammal

När jag kom hem från jobbet igår kväll hamnade jag i säng på direkten. Pratade lite med Johannes och kollade lite bloggar, innan vi båda kom fram till att vi skulle göra annat. Han ville se på tv och jag skulle läsa. Men, det kan jag lova. Det gick inte alls bra, jag somnade på en gång. Har sovit hur gott som helst i natt, och det märktes när jag vaknade. Klockan 7.45 slog jag upp mina ögon och kände mig pigg. Första reaktionen när jag såg vad klockan var dock "jag skall allt sova vidare nu". Den tanken slogs bort ganska snabbt dock, för jag insåg hur trött jag skulle vara efter det och skakade liv i kroppen istället.

Nu ligger jag och väntar på att klockan skall bli lite till, så jag kan gå bort och handla lite frukost. Skall köpa något till lunch också. Funderar nämligen på att åka ut till havet en sväng före jobbet idag. Undra vad syrran gör, kanske åker dit istället och busar med Felix? Om han inte sover då? Det tåls att tänka på. För, innan jag åker hemifrån skall jag och en vän lösa Melodikrysset. (Och där blev jag ännu äldre än jag kände mig när jag vaknade...)

Supertandborsten!

Som ni vet har jag haft lite problem med mitt tandkött. Det är lättblödande, men inte speciellt infekterat om jag förstod min tandläkare rätt senast. Har fått för mig att det kanske påverkats lite av minipillrena. För när varje gång jag var hos tandläkaren så frågade hon om olika orsker till blödningarna. Hon frågade bland annat om jag var gravid, och menade att hormoner påverkade mina blödningar. Då tänkte jag inte på minipillren tyvärr.

I onsdags var jag på Leva & Fungera-mässan på Svenska Mässan. Då gick vi förbi Mun-H-Centers monter. Som tur var sålde de tanborstarna av märket Collis Curve. Det är en tandborste med tre borstar i ett. Så i samma borsttag gör du tre borstningar. Borstarna omsluter liksom tänderna och borstar varsin sida på samma gång. Fördelen med tandborsten är att dess strån är böjda och kommer runt tandkronorna och ner till tandköttsfickorna.

Första kvällen när jag provade den blödde det rätt mycket, men jag tyckte igår kväll att det redan minskat lite. Så, hoppas verkligen att detta är en riktigt bra tandborste, även i fortsättningen.


Rasselörhängen.

Igår kväll gjorde jag ett par örhängen, ikväll gjorde jag ett par till. Dessa är till mina kollegor. Det är alltid lika nervöst att ge bort egengjorda smycken, eftersom jag aldrig vet hur det kommer att mottas. I alla fall inte som nu, jag har tänkt på personen som skall få det och så har jag tänkt på vad jag tycker är snyggt. Resultatet låter inte vänta på sig, jag förälskar mig i dem direkt. Nu är det bara vad mottagaren kommer att tycka. Innan jag får veta det kan ni gärna få säga vad ni tycker.



Lite rassel och lite pling, rassel rassel rassel och pling!



 

Du vet att vi skall till Sahlgrenska va?

Jag körde Weronica och Felix till Sahlgrenska idag, för att Felix skulle göra sitt hörseltest idag igen. När jag svänger upp på E20 mot Stockholm utbryter det här samtalet:

W - Du vet att vi skall till Sahlgrenska va?
A - Ja det vet jag, jag kör alltid den här vägen.
W - Okej...

En stund senare svänger jag av E20 och säger:

A - Men nu kör jag ju till Östra.
W - Ja, men jag vågade inte säga något. Trodde du hade koll.
A - Det hade jag, i början. (Lite tystare säger jag) Jag får ringa pappa.
W - Vem skall du ringa nu?
A - Pappa... (skamset)
W - Ha ha ha ha!

Men, pappa gav mig en rätt bra vägbeskrivning, så jag vände och körde tillbaka. Hittade skyltarna mot Fredrikshamn och följde den. Den vägen leder dock ner mot tingstadstunneln, och jag kände att skulle jag köra igenom den så hade tiden tickat på lite för snabbt. Så jag kastar mig ut och tar vägen mot Partihallarna. När jag kommer ur kurvan ser jag att jag kört helt rätt, på en vild chansning. Jag utbriter: FY FAN VAD JAG ÄR BRA!

Vet inte om Weronica tyckte att jag var bra egentligen, men hon höll bara med. "Ja visst, du är jätteduktig..." Sedan körde jag mot Salhgrenska och vägen dit gick bra. Hittade på första försöket. (Visst, det är skyltat, men tro mig, man kan köra fel ändå.) Tyvärr gick inte parkeringen speciellt bra, eftersom alla parkeringar var upptagna. Så mot vår vilja fick vi ta parkeringshuset. Weronica tyckte det var för dyrt, och när jag körde in i det ansåg jag att det var för trångt.

Som tur var hittade jag en parkering längst ut i en rad, så det fanns lite extra svängrum på vår ena sida av bilen. TOPPEN!


Nu får vi bara hoppas på att kontrollen gick som den skulle. Felix sov lugnt och stilla och audionomen sa att det var så gott som störningsfritt. Hon kunde dock inte ge något resultat, utan det skulle läkarna lämna inom ett par veckor. Bäst för dem att de skyndar sig, för resultatet måste fram. För Felix bästa!

Så otroligt värmande!

Min vän skriver till mig på msn:

"Du har väl inte bara IBS utan IBSUSO? InteBaraSötUtanSmartOckså"

Min mage mår uruselt just nu, men när jag läste den fina raden värmde det till gott i magen. Det är få för unnat att ha så fina vänner som jag faktiskt har. En del av dem är mer värda än guld och diamanter kan jag lova! Och Martin, han är en riktig Bumbibjörn!

Choklad kan jag sluta äta från och med nu!

Hittade 5 stycken små chokladkaniner från Lindh i kylen. Tänkte att jag kunde förbarma mig över dem. Gissa om det märktes snabbt att jag ätit dem? Magen började mullra och bullra på en gång. Tänk att man kan äta vissa sötsaker utan att få några nämnvärda problem, medan andra ger sjukt jobbiga biverkningar.

Well, nu kan jag skita i chokladen. Det gör egentligen inget alls, det är ju inte på långa vägar så gott som lakrits.

Jag tror jag är glad!

Idag hade jag ett läkarsamtal igen. En ny uppföljning på magen. Berättade som det var, förra medicinen jag fick har hjälpt föga. Vissa dagar är bättre, medan vissa är katastrofala. Allt som oftast är det så att magen står rätt ut efter en måltid. Så, jag sa att jag misstänkte IBS. Genast bekräftade läkaren mig med att säga att det var vad han misstänke också. Så, nu ville han att jag skulle testa ytterligare en medicin för att hjälpa mina tarmar på traven. Återkoppling kommer ske måndagen efter att jag kommit hem från Turkiet. Spännande att se hur det skall gå med min sjukdom där nere med deras mat och allt. Well, friskt vågat, hälften vunnet.

Jag har inte brutit ihop än, jag har levt med min mage i flera år nu. Men, det är skönt att kunna få en diagnos på det hela. Även om det inte finns en behandling som fungerar för alla. Det handlar om att hitta egna sätt att klara sig på. Man får göra egna kartläggningar på vad man kan och inte kan äta. Dock skall jag vid nästa samtal be om att få komma till en dietist som kan hjälpa mig på taven. Ge mig råd och så där. För, jag tror man kan behöva hjälp så här i början.

Det tråkiga är väl att sjukdomen till stor del beror på en psykiska bagage. Kriser och annat som funnit i livet. Eller stress också för den delen. Inte nog med att mina magbesvär satt sig i ansiktet, de själva härrör från mitt psykiska välbefinnande. Lite tungt så där, och jag skall väl erkänna att jag faktiskt halkat ner lite på grund av det här. Men, jag skall bryta ihop en stund i sängen ikväll och imorgon så är det jag som fortsätter framåt igen. Nu skall det ordnas upp vad jag kan äta och inte kan äta! BASTA!

Jag begär inte något alls!

Jag kan inte alls begära att någon förstår hur det är att åka på smällar på jobbet. Det är något helt igenom ofattbart, det förstår jag med. Det tyckte jag också innan jag fick min första smäll. Men, lite mänsklighet i kommunikationen hade inte varit fel. En väns reaktion var "Blä! Då hörs vi när du kommer tillbaka." Tillbaka från vad då undrade jag? Jag är inte på någon resa, jag är hemma och har ont. En annan sa: "Jobbigt! Ikväll har vi haft så kul, druckit drinkar och pratat.." Jag skiter väl fullkomligen om ni har druckt drinkar när det enda du kan bekräfta mig med är ett futtigt "jobbigt".

Som sagt, det är riktigt svårt att sätta sig in i hur det är att få smällar på jobbet. Men frågan "Hur har du det, vill du prata om det?" är inte så svår att ställa. Det spelar väl ingen roll om du inte kan något om det, du behöver inte säga något. Låt mig få prata om det, och visa att du bryr dig om mitt välbefinnande.

NEJ! Jag kommer inte sluta på mitt jobb. Jag trivs bra där, trots att jag åker på däng! När jag kom dit idag vart jag faktiskt rädd, men det är en naturlig del efter det jag råkade ut för. Men, efter ett par timmar så kändes det bättre och jag kommer kunna jobba vidare. Ska så klart att ta upp detta med min gruppledare/chef så att de vet om att rädslan funnits i alla fall. Men, nu är det bara att jobba vidare och se till att så få utåtageranden blir klockrena. Varken mot mig eller mina kollegor.

Droppen?

Kom körande från sjukan, mitt i natten. När jag skall till att köra in i rondellen ser jag en polisbil. Kommer på att jag inte satt på halvljuset, så jag skyndar mig att göra det. Samtidigt som jag passerade polisbilen. När jag kör ut ur rondellen kommer polisbilen efter. Den fortsätter köra efter mig, jag tänkte att de skulle kolla upp något längre bort i området, men nej. När jag parkerat min bil stannar de uta på gatan och medan jag låser min rattkrycka kommer den ena polisen fram till mig. Han frågade hur det var med mig och jag svarade att jag just kom från sjukhuset för att jag trodde att jag hade en hjärnskakning. Han blev nog lite tagen av mitt svar, inget han var beredd på så där på natten.

Trots min trötta uppsyn och min berättelse ville han att jag skulle blåsa. Gissa om jag skrattade inombord? Men, jag blåste snällt och det visade inget. Oväntat! Sedan ville han se på mitt körkort vilket jag fick rota fram. När det var klart tackade han för sig, önskade mig fortsatt god natt och så sa han krya på dig! Trevlig polis som garanterat inte hade något att göra där i natten.

Jag underlättade doktorns jobb

21.00 kom in till akuten efter att ha fått ett slag mot huvudet.
21.35 kom jag in till 2 sköterskor som gjorde första kollen.
21.45 hamnade jag på en brits i korridoren.
23:30 kom två sköterskor och kollade mina värden samt körde mig till ett enskilt rum
01.30 kom sköterskan och kollade mina värden
01.40 pratade med sköterskan om vad doktorn kunde göra och inte göra
01.45 gick jag därifrån utan att doktorn tittat på mig

Sköterskan som jag pratade med vid tjugo i två sa att de lägger inte in personer som fått slag mot huvudet om de inte svimmat av eller haft minnesförlust. Sen sa hon också att doktorn måste prioritera de patienterna som är i sämre skick. Självklart är det så, det förstår jag med. Men, då borde väl sköterskan som tar emot i receptionen informera om detta? Jag menar, betalar man 300 kr för ett besök som ändå bara kommer resultera i hemskickning tycker jag det vore på sin plats att ge klar information om vad som kommer hända. Vad gäller mitt fall frågade ju receptionisten om jag hade svimmat/tappat minnet. Nej, istället ligger jag och tar upp plats från någon stackare som är sjukare än mig, i flera timmar dessutom.

Jag vet att doktorn har mycket att göra, men när det gäller mitt fall (och många med mig) så handlar det om att doktorn bara skall komma och göra en snabb titt på mig och sen skicka hem mig. Det kan kanske ta ett par minuter, som högst. Är det inte värt att skicka hem så många som möjligt när det ändå är fullagt? Det tråkiga är att man ser hur mycket sjuksköterskor och undersköterskor det är som bemannar akuten på natten, medan en stackars doktor får springa sig trött mellan patienterna. Det jag såg igår var att sköterskorna kunde stå och prata ostört i långa perioder innan de skulle gå och kolla trycket på någon stackare där. Visst, mina ögon är färgade av att jag ville komma till läkaren, men det är faktiskt skrämmande hur dåligt man bemannar akutmottagningarna på natten!

Well, får jag ont igen inom 24 timmar kan jag komma tillbaka. Men, när jag gick hem från sjukhuset hade jag mer ont i kroppen efter ha lagat på en madrasserad rullbricka kallad brits än vad jag hade i huvudet efter slaget. Så, det blir nog inget mer besök på akuten för min del inte!

I en sal på lasarettet...

Eller ja, i en säng i korridoren på akuten... Kanske synd att kalla det säng, det är mer en brits. Är här för att kolla huvudet, åkte på däng ikväll igen. Eftersom det bara är lite mer än en vecka sen senast valde jag att åka hit och kolla upp det. Men, tydligen är det fullagt. Så jag undrar hur sköterskorna kan ha tid att stå och prata om sina fräknar? Well, jag hoppas inte detta tar hela natten!!

En kort stund med mys

Så här ville Kattastrof mysa till det en stunde nu när jag ligger på soffan. Hon är go hon. Tyvärr gick hon igen, när jag fick andra ställning lite. Typiskt, men hon går absolut inte att styra.

Jag tror jag skall...

Nu har jag haft en väldigt aktiv morgon här. Städade i ordning lite, och i samma veva fick både blommor och annan inredning sig en släng. När jag sen satte mig ner kände jag en lätt dizzy känsla i huvudet. Blodsockerfall, vätskebrist eller någon annan anledning. Vem vet, jag har mina aningar. Men, idag skall den känslan inte ta något överhand. Istället skall jag äta upp min lunch och sen ta fram samhällsprogram på SVTs sida och sitta och bli förbannad på alla orättvisor som finns i samhället. Som Johannes sa igår: "med ditt intresse för samshällsfrågor och min fablesse för värdelöst vetande i alla dess former skulle vi vara ett dödligt par i en debatt" Där kan nog ingen komma och slå oss på fingrarna!

Jag vet att solen strålar ute, men idag orkar jag inte ta mig ut. Inte än, jag skall ju till jobbet ikväll och om jag känner mitt jobb rätt så finns det nog chans till promenad där ikväll.

Well, nu skall jag se till att bli av med den här utanpåkänslan istället för att sitta här och svamla!

Man känner ju sina löss på gången!



Hon vet så väl att hon inte får vara på bordet, men när matte sitter djupt försjunken i något annat så passar hon minsann på. Speciellt när solen strålar utanför fönstret. Då ser hon till att sträcka ut sig över hela bordet och ligga där och gassa. När sen jag går förbi tittar hon upp för att se vad jag vill. Sen lägger hon ner huvudet igen som för att visa att hon tänker inte gå ner därifrån. Jag har en sådan rebelisk katt!

Nu är det nära!

Jag ställde mig på vågen denna morgon, för att se hur den fortsätter att påverkas av min idoghet i träningen. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg resultatet. Jag hade tagit mig ett pinnhåll längre den här gången. Jag har ju haft sådana där depåer där jag stått och stampat ett längre tag. Först var det 66 kg, sen var det 64 kg. Vet inte hur länge jag stått på den senare. Men idag visade vågen 63,8 kg. Nu är det bar 3,8 kg kvar till målvikten. Inget jag kommer klara av fram till min semesterresa, men väl där efter!

Ibland tänker jag att det räcker, att jag mår bra i min vikt som jag har nu, men jag har satt ett långsiktigt mål, så den här gången skall jag lyckas ta mig ända fram. I vanliga fall brukar jag lägga ner mina mål gällande viktnedgång när jag kommit halvvägs och sett de första förändringarna. Den här gången skall jag ta mig vidare! Ända fram i mål!

3,5 timmar senare

Jag var ju lite seg som sagt när jag skulle ut. Inte för att jag inte ville ut i spåret, utan mest för att det faktiskt var rätt skönt att sitta still i soffan. Väl ute i friska luften blev det lättare, jag tog ut min cykel ur förrådet och rullade iväg. Halvvägs upp i Fontinbacken kände jag en lätt metallisk smak i munnen. Trodde ett tag att jag aldrig skulle ta mig upp, och än mindre klara att ta ett varv i spåret.

Väl där parkerade jag cykeln, tog av mig tröjan och började gå mot spåret. Gick ett par meter innan jag började springa. När jag väl gjorde det kändes det bara bra! Valde att köra intervaller idag. Sprang mellan 3,5 minuter och 8 minuter och sen gick jag mellan 40 och 60 sekunder. Första varvet var 2,5:an. När nästan hela varvet var klart kände jag att det fanns allt för mycket kvar att ge, så i samma stil tillryggalade jag också 3 varv på 1,25:an också. Så sammanlagt körde jag intervaller i 6,25 km. Något jag aldrig trodde att jag skulle palla med när jag satt på cykeln och flåsade som en flodhäst.

Nu sitter jag i soffan och mår riktigt gott! Tack vare min ångvältsjakt i skogen.

Så nu firar jag med egenkolsyrat citronvatten.

Om 10 minuter...

Jag la mig på soffan en stund efter maten för att vila. Tanken var att gå ut och springa. När jag låg här och hade det som bäst tänkte jag, jag skiter i löpningen! Dock känner jag massa kraft i min kropp som vill ut och rusa, så om det inte skall bli en ångvältskutning genom skog och mark nu?

Återkommer med resultatet!

Det gör mig så ont!

Följer den uppmärksammade bloggen Fattigbloggen. Ibland blir jag glad när jag läser där, för att så mycket folk går in och delar med sig av sina erfarenheter, jag blir inte glad av vad de varit med om. Utan att de tillsammans med Jessica sätter ljus på sådana viktiga saker. För, det här är viktigt, väldigt viktigt! Som vanligt öppnade jag bloggen nu på morgonen, och det första jag får läsa gör mig så otroligt ledsen, och väldigt tom inombords! Läs själva, så förstår ni!

Jag hoppas verkligen att Jessica gör något bra av allt hon fått in, och att politikerna förstår vad det faktiskt är som händer runt om i kommunernan varje dag, varje månad och varje år! Så här får det verkligen inte gå till!

Kläderna blir för stora?

Nu börjar viktnedgången synas, eller ja, den har nog synts tidigare också. Ett par har sagt det till mig och det gör mig glad. Och ger mig insikt. Att det faktiskt funkar! Att jag äter bra och motionerar på ett bra sätt. Det ända som är svårt är att sluta med det där förbaskade godiset. Jag faller alltid tillbaka. Men, jag ser det inte som ett misslyckande, jag ser det bara som små svackor. En dag skall jag bli av med det där onyttiga, farliga.

Idag har jag varit ute på en intervalltur. Tänkte först bara promenera, men när jag väl var ute kände jag för att kuta på lite också, så jag joggade runt nästan hela fästningen samt streckan från vandrarhemmet till kexen. Körde löpning en låt, promenad en låt och sen löpning en låt till så att säga. (Alltså, per låt som kom ur mp3n.) När jag kom hem körde jag ett litet magpass också. Ruskigt skönt, men ruskigt jobbigt också. Vill man så kan man, inte sant?

Nu skall jag äta upp resten av lunchen, och sen blir det en stunds avslappning på soffan!
Ha en fin onsdag!

Det blev inte som jag tänkt mig riktigt

Igår natt när jag skulle lägga mig så fastnade jag i tv-programmet Judys domstol. Skulle till att stänga av tvn, men fastnade. För jag förundras över människor som söker dit. Varför? Och för vilka orsaker? "Han träffade en annan och lämnade mig utan att betala för sig..." Och det är rätt futtiga summor, så det handlar mer om att de vill straffa den andre för att de har blivit lämnade. Sen kan man se att det inte är begåvningsreserven som är med i programmet heller. Skrattretande. Som tur var så var programmet nästan slut, så jag slapp se det allt för länge.

Dagens tips...

...läs boken Energitjuvar.

Har den hemma, och har haft den i flera år. Tyvärr har den varit lite svår att komma in i, men min kollega sa att den skulle läsas. Det fanns inte några alternativ. Vet ett par som skulle passa in under den kategorin, energitjuv allts.

Jag har ont i min arm!

Det blev ett lyckat skjut i afton. I armen alltså. Läkaren som gav mig det såg till att träffa bra, så det gör faktiskt ont där nu. Förra dosen gav ingen smärta, nu känns det av. Typiskt! Men, det har väl försvunnit, i alla fall lagom till den dagen jag gifter mig.

En föredetta kollega undrade varför jag vaccinerade mig när jag "bara" skulle till Turkiet. Hon hade vänner som aldrig gjort det trots att de rest dit flera år i rad. Jag berättade för henne att det var en bra åtgärd varpå hon sa att det kostar pengar. Jag sa till henne att det var ju faktiskt sant, men om hon nu mot förmodan smittas av någon smitta så kommer det garanterat bli kostnader ändå. Då hade hon nog stängt örat, för hon sa att hon tänkte strunta i det i alla fall.

Well, jag kanske är präktig som vaccinerar mig. Då må det vara hänt! För, kan man skydda sig mot sjukdomar så bör man göra det. Det finns ändå så mycket annat skit som man aldrig kan skydda sig emot.

Präktiga Angelica har talat!

Kattastrof vet när hon skall rycka in, as usual!

Min katt är en underbar liten individ! Just nu ligger hon på mitt köksbord och håller mig sällskap till frukosten. Något hon inte skall göra egentligen, men idag har jag inte mage att ta nere henne. Frukosten idag bestod av en skål Verum med müslie och psyliumfrön, ett ägg, en provivashot, nyponsoppa med medicin i, en bit Galiamelon samt ett stort glas vatten. Nu skall jag väl åtminstonne stå mig en stund.

Dagen idag har jobb att erbjuda åt mig. 7.30-18. Skall på shoppingrunda för jobbets räkning idag, och det kommer bli så kul. Tror att jag och kollegan är lika glada för det.

Efter jobbet skall jag en förbi en sväng på gamla jobbet. Måste hälsa på lite. Men innnan det så skall jag till Kungälvs vaccinationmottagning och få mig ett skjut, i armen. Andra dosen twinrix. Sen skulle jag ha något vaccin mot min mage också. Dukoral. Har man en mage som ballar ut för inget alls är det inte värt att åka utomlands utan vaccinationer. För hur stor idée är det att jag ligger i sängen på hotellet i två veckor?

Well, nu bjöd jag Kattastrof på melon. Hon är la go den katten?

Nu skall jag bege mig om 9 minuter, således hade jag egentligen inte tid att skriva detta inlägget. Men, jag tog mig tiden. Rebeliskt! Ha nu en skön dag och se till att njut av din tillvaro. Det skall jag göra.


Sol ute
Sol inne
Sol i hjärta
Sol i sinne

Dagens shopping!

Jag orkar verkligen inte ta kort på det jag köpte idag, jag blev faktiskt trött av promenaden jag tog. Men jag kan berätta vad det blev i alla fall.

* Ett par sandaler (Jesussandaler?)
* Ett par vanliga gympadojer
* Ett par gympapjux till mamma
* Ett uv-filter
* En motljusskydd
* Ett 4 Gb minneskort
* Ett rengöringskit till kameran


På mindre än en timma hade jag lyckats spendera över 1000 spänn. Förlösande? Jag tror faktiskt det! Jag har aldrig använt shopping så, men visst gjorde livet ljusare. Att unna sig saker bara så där, ur tomma intet. Låter sjukt, och jag är inte för överkonsumtion. Verkligen inte, så att jag shoppar loss ibland gör varken mig eller någon annan nåt! Pengar är till för att användas. Behöver verkligen inte samla dem på hög än. Så det så!

Angelica - Hjärnspöke 1-0

Jag gick ut på en promenad för att få en stunds stilla tid för reflektion. Och motion för den delen. Hade med mig kameran också, så hela vägen gick åt att fundera på vad jag skulle fånga på bild den här gången. Bildkomponering är en mycket skön aktivitet när man behöver annat och tänka på. Nog för att jag inte är någon mästerfotograf, inte än. Vad gör det, när själva sysselsättningen är det som ger mig lugn?

I alla fall, jag sa åt mig själv att inte fundera heller. En dag har gått åt till en sån där dipp, och som jag sa förra veckan så skulle den komma. Den gjorde det, som ett brev på posten. Men inte alls så där som den brukar göra. Utan bara för att påminna mig om att jag faktiskt mår bra just nu. Imorgon kommer jag vakna upp på mitt sprudlande sätt, som vanligt.

Det är skönt att man faktiskt kan putta bort de där konstiga elaka tankarna. Och nu vet jag exakt vad det är som ger mig dem, så nu skall jag undvika de situationerna i fortsättningen. Inget annat finns att sträva efter!

Mamma sa...

Min mamma sa att jag inte fick springa idag, det efter att jag sagt till mig själv att jag inte fick det. För jag berättade om min lilla svacka och mitt problem med mat vid sådana tillfällen. Så hon sa åt mig att jag fick gå ut och promenera istället. Så nu fyller jag mp3n med musik så att jag har något att lyssna på under tiden.

Egentligen är saken bortblåst, jag har lyckats säga till mig varje gång. "Tänk inte på den urfåniga grejen nu, kasta den i arkivet".

Sen shoppade jag också, shopping är bra för själen. Eller i alla fall för Sveriges BNP.


Vad jag handlade kommer jag visa upp sen.

När hjärnspökena hopar sig

Ibland har inte hjärnspökena vett att hålla sig borta. Så, då får man fylla tiden med annat. Det finns många bra saker, en mycket bra sak är att proppa i sig godis och läsk, det ger ju lyckokänslor till tusen. Tyvärr är det dock inga lyckokast för kroppens välmående i det långa loppet. Så det måste undvikas så gott det går. (Jag hälde ut mitt godis igår, så jag har inget att proppa i mig.) En annan sak som funkar är att åka på en liten shoppingrunda. Därför skall jag ta med mig min mor på en hejdlös shoppingtur. Egentligen hade jag tänkt spara förra veckans extrautbetalning till Turkietresan, men jag vet med mig att jag får en bra lön denna månaden så det kommer inte gå någon nöd på mig i mitt vilda shoppande i Turkiet. Därför skall jag och mamma åka och titta på skor och så skall jag lura med mig henne till Net on Net, det blir ta mig tusan lite delar köpta till kameran idag. Så det så.

Sen skall jag ge mig ut i löpspåret med agromusik i öronen och springa tills blodsmaken gör sig tydligt påmind i min mun!

Jag glömde säga

Jag skall nog greja lite med mina pärlor efter brunchen, samtidigt som jag väntar klartecken på krigsattacker.

Vart tog solen vägen?

Solen som sken så vackert imorse har valt att gå och gömma sig bakom de grå, regntunga molnen. Varför? Det ver ingen, men plötsligt passade vädret för min sinnesstämnig. Jag hamnade i en mindre svacka just nu, en svacka jag egentligen inte borde hamnat i. Är man dum och går emot sina egna planer så får man skylla sig själv. Därför skall jag nu göra i ordning en stor bricka med urgod brunch! Det blir fil med müsli och bär, kokt ägg och en smörgås om jag har tur. Och till det, en enorm kopp med te. Om det blir rött, grönt eller svart vet jag inte än. När man har det stora utbudet löste som jag har kan valet bli allt annat än enkelt.

Ni ser, nu svamlar jag igen. Denna gången för att jag gör allt för att inte tänka på det som jag tänker på. Den där tanken "DET HÄR SKALL DU INTE TÄNKA PÅ NU" har lite svårt att sätta sig fast hos mig. Måste börja tänka på den, instinktivt, när de förgörande tankarna dyker upp.


Men, det är bara 19 dagar kvar tills jag och Johannes åker till "inga som helst problem"-semestern. En drink i ena handen och en systemkamera i andra, så skall jag avnjuta min semester. Bara för det, har Net on Net öppet idag? I så fall kanske jag skulle åka dit och titta lite. Behöver köpa ett extra minneskort, rengöringskit och kanske någon lins eller liknande.


Well, slutsvamlat för min del. Mot brunchen!

Utmaning

Jag har blivit utmanad av Hanna!
(Och det skall sägas, jag gör sällan dessa utmaningarna, men den här fick slinka igenom den här gången, eftersom jag inget har att göra för stunden.)

Fyra tv-program jag brukar se:
  • House M.D 
  • Debatt 
  • Lie To Me 
  • Uppdrag Granskning
Fyra saker jag gjorde igår:
  • Gick klädd i kortkort och inga strumbyxor 
  • Lekte med mina trollungar 
  • Krigade i mitt spel
  • Städade hemmet på rekordtid
Fyra saker som står på min önskelista:
  • Hitta mannen i mitt liv
  • Köpa en ny bil
  • Att jag blir uppgraderad på jobbet 
  • 2009 blir ett ännu bättre år än 2008

Fyra saker jag avskyr:

  •  Såna här utmaningar, egentligen!
  •  Motivationsdippar
  •  Gnäll och gnat
  • När bilen inte vill fungera
Fyra saker jag tycker om att göra:
  • Busa med mina småtroll 
  • Träna så att endorfinerna kickar 
  • Hysterisk shopping
  • Ligga i sängen och bara vara
Fyra saker jag åt igår:
  • Korv med bröd 
  • Smörgås
  • Mazarin
  • Grillad kyckling och potatisgratäng
Fyra namn jag skulle döpa mina barn till:
  • Ebba 
  • Wilma
  • Elliott 
  • Leo
Fyra jobb jag skulle vilja ha:
  • Fotograf
  • Polis med inriktning på funktionshinder
  • Grafisk Designer
  • Caféägare

Fyra snabbmatsställen jag gillar: (Nödvänigt ont)

  • Oskars hamburgerbar
  • Paprika (Räknas det?)
  • Klockans Café (Världens godaste sallader)
  • Mc Donalds
Fyra personer jag ringer eller smsar nästan varje dag:
(Inser att det inte finns 4 personer jag smsar/ringer varje dag)
  • Johannes 
  • Henrik
  • Weronica  
  •  ?

Fyra personer jag utmanar / skickar vidare till:

  • Den som vill får ta utmaningen.

Jag glömde säga

Igår var det första dagen med kort kjol och inga strumbyxor. Nu är det verkligen vår i luften, och i värmen. Vilket är fullkomligen underbart! Tvekade en kort sekund, när jag skulle lämna hemmet. Skulle jag ta på mig en långärmade tröja eller inte? Snusförnuftigheten vann, det blev en tröja. Den åkte dock av så fort jag kom ut till pappa, för det var helt enkelt för varmt att ha den. Så, idag blir nog bara en repris på igår. För, nu skall ju benen bara få färg också.

Idag har jag gjort:

Dagens göromål i en liten lista:

* Städat lite här hemma
* Slängt källsorteringen
* Handlat
* Varit ute hos pappa
* Busat med trollungarna
* Krigat som fan (Tänk att ett onlinespel kan kicka igång endorfinerna)
* Lagt ansiktsmask

Hmm, det där är bara lilla sammanfattningen. Det har hänt så mycket idag att jag är trött i skallen. Men glad, och det är huvudsaken. Eller något. Nu i afton är jag på svammelhumör. Minsann. Därför blir det ingen ordning och reda i detta inlägget. Men what the fuck, det är min blogg och då får jag vara hur svamlig jag vill. Så det så.

Nu skall jag kriga vidare, flisor skall flyga.


God natt!

Jag vill ha ett hus vid havet...

...där jag kan höra alla båtarna, som lägger till.

Undra om jag kan få lurat med mig någon ut till havet imorgon? Inte för att bada, utan mest för att promenera och kanske ligga på en solvarm klippa och bara njuta av tillvaron?

Fast nu lägger jag det kriget åt sidan...

...och fortsätter att läsa om idiotiska karlslokar som inte har vett att hålla kuken innanför kalsongerna!


Något måste man läsa, och då är det lika bra att ta böcker som förargar mig, eller?

Nu är det ta mig fan krig!

Härligt! Att ett onlinespel kan få en att vakna till liv. Detta trodde jag inte om mig själv, nu är det ta mig tusan krig i spelet, och den här gången skall vi vinna på att vi krigar, inte på att de andra lämnar walk over. Har nu satt igång ett jädrans bygge för att ha en starkare armé imorgon. Då hoppas jag att vi kan krossa en annan spelare, som hoppat på helt fel personer. Han tror att han plundrar obehindrat, snart skall han få känna på min vrede. Först måste jag bara ha en massa fler ubåtar och en stor mängd gubbar i min armé! HELL YEAH!


Och visst är det intressant att se att jag håller på med krigarspel på internet? Det kunde man inte tro om mig va?

Tårtkalas.

 

En riktigt fin påsktårta skall man allt ha när man är på jobbet tycker jag.
Därför slängde kollegan ihop en fin prinsesstårta.

Sen att det finns en enorm korg med godis gör inte saken sämre!

Vill bara säga...

...jag gjorde en flaska med kolsyrat hallonvatten till kvällen.

Att vakna och inte veta vart man är!

Ett par gånger i månaden sover jag så där otroligt gott. Ni vet så där gott så att man verkligen inte vill lämna sängen när ens alarm går. För visst är det också så att just när man sover så där gott så måste man gå upp. Så där var det idag, delvis i alla fall. För när mitt alarm ringde trodde jag först att det var någon som ringde mig. Sen insåg jag att min telefon var på ljudlös så det var bara alarmet. När det var avstängt så insåg jag att solen flödade in i mitt rum och en flyktig tanke for genom mitt huvud: Inte behöver väl jag gå upp nu? Så här tidigt? Sen insåg jag lika fort att det var lördag, fast det kändes som söndag! Så jag klev upp och gjorde mig i ordning för en dag på jobbet. Klädde mig i en fin, rosa vårklänning eftersom det ändå är Påskafton idag och då vill man ju vara lite extra fin.

Efter det gjorde jag mig en stor skål med gröt till frukost. Det enda som fattas nu är en balkong, där jag kunde avnjutit frukosten. Istället sitter jag vid mitt köksbord, där solen kommer åt mig mest. Solen är verkligen en perfekt frukostkonpis! Hade jag inte jobbat idag så hade jag helst velat gå bort till älvens inlopp och tagit kort. Jag tror nämligen att den är alldeles spegelblank idag vilket hade gjort sig på bild. Får se om jag kan hinna med att åka ut till havet imorgon och ta lite bilder.(För, imorgon måste jag städa, hur tråkigt det än låter att göra det på påskdagen. Den här veckan har verkligen inte varit en hemmavecka inte.)

Nä, om jag skulle sätta på mig solglasögonen och fara ut i snabb fart på motorvägen? Visst blir bilkörningen mycket roligare med ett par solglasögon? Låter kanske lite löjligt, men just ett sådant litet tillbehör räcker för mig!

Ha en riktigt trevlig påskafton alla!
GLAD PÅSK!

Just ja...

Jag har i denna veckan kommit på att jag mår fasligt bra. Det nya jobbet har verkligen gett mig och mitt liv en nytändning. Vid det här laget förra året hade jag väl gått igenom i alla fall 3-4 gråtperioder, men än så länge har jag inte haft någon. Jag vet att de kommer komma, på ett eller anant sätt. Det är bara att ta den här tiden för vad det är, den bästa tiden i mitt liv. Idag lyckades jag göra en sådan där fatalt dum grej. Hade det varit i slutet av förra året hade jag ältat det som fan, men idag slog jag knut på det och slängde det bakom ryggen samtidigt som jag sa, det där skall jag inte tänka på idag!

Jag trodde att det skulle vara svårare än vad det var. Jag har faktiskt kunnat fungera riktigt bra ikväll. Det som sker, det sker! Det är verkligen inget man kan oroa sig för. Eller påverka. För, jag känner mer och mer att den där Angelica som fanns för ett par år sen sakta men säkert börjar poppa upp. Hon som jag saknat så!



Nu skall jag glida ner under mitt täcke och fortsätta läsa min bok. Det är Smuts av Katarina Wennstam. Boken handlar om en kopplerihärva och män som inte kan låta bli att köpa sex. Det står på framsidan att ingen kommer vara oberörd efter den boken, något jag verkligen kan hålla med om. Vet inte hur många gånger jag förbanant karlsloken som har huvudrollen i boken. Well, det är lika bra att jag läser bok istället för att svamla här!


God natt!

I drove all night...

Tänk er Celin Dions inledning i den låten, med bara det ringande i öronen skulle jag kunna köra hur långt som helst. Varför? Därför att jag verkligen älskar att köra bil på natten. Som nu ikväll tillexempel, jag satt halvsovandes på jobbet. Oroade mig nog lite för hur det skulle gå att köra hem i det tillståndet. Men när jag väl satt i bilen var det som bortblåst. Jag tror nästan att jag skulle kunna köra hur långt som helst där, och bara se gatlyktornas sken passera förbi som skuggor i bilen. Då är man instängd i en liten bubbla och ingen kan komma åt en, man kan göra precis som man vill. Sitta och reflektera över allt som finns eller så kan man sitta och skråla i takt med musiken som pumpar ur högtalarna. Eller så kan man lyssna på tystnaden. Bäst av allt är att man kan tänka dumma tankar om fartdårararna som passerar förbi i alldeles för hög hastighet. -Varför har de så bråttom hela tiden? Varför stressa sig fram genom livet? Kan de inte se det fina med att köra sin bil längs en väg och känna att det finns mänger med tid för reflektion?

Fast det är klart, bilåkandet skulle kunna bli bättre tillsammans med lite sällskap. För det finns ingen plats på jodern som är så bra som en bil när det kommer till det här med samtal. Vet inte hur många jag hört säga det, och jag kan bara hålla med dem. Det är i bilen man har chans att få till det bästa samtalet. Där sitter man, på varsin kant och man behöver inte titta varandra i ögonen, utan man kan bara låta sitt hjärta säga sin mening. Man kommer ingenstans heller, är bilen i rullning är du fast där fram tills bilen stannar. Så du kan hinna säga mycket innan det är dags att återvända till allt det andra.

Synd bara att det skall vara så fasligt dyrt att köra bil!

Så det kan bli!

"Hmm, haha, har inte vi pratat för läääängesen?"

Det mailet fick jag på en dejtinsida idag. Mitt svar var: Vi har till och med träffats. Efter antal svar fram och tillbaka hittade jag personen i fråga på min msnlista, så vi började prata där istället. Ett par timmar senare bestämmer han att jag skall komma in till stan och dricka vin med honom ikväll. Varför inte dela en bag in box tyckte han. Jag sa att det kanske var magstarkt att göra det första gången man se varpå han replikerade: Vi har träffats våde en och två gånger så då är det helt okej att dela en box den tredje gången.

Äh, vi får se vad som händer ikväll. Om inte annat kan vi prata gamla minnen. Eller ja, prata om vad som hänt i våra liv sen vi tappade kontakten.

Spontanitet!
This is me!
Har jag äntligen hittat en del av mig själv igen?


Ha en skön skärtorsdag!

My brain is shaking!

Misstänker att jag åkte på en liten hjärnskakning igår i och med slaget i huvudet. Har haft ont där slaget träffade och huvudvärken har varit konstant idag. Jag sa till idag att jag behövde få jobba med en lugn brukare idag, för jag hade inte orkat annars. Ändå hamnade jag i en rävsax och fick snällt klä av mig för att komma ur greppet.

Jag och mina två kollegor för kvällen stod i köket när den ena klagade på sin huvudvärk. Jag sa bara "Welcome to my world" och sedan skrattade vi gott åt det. Jobbet är minsann inte helt lätt, men det är skönt att vi kan skratta och ha det trevligt ändå. Hade vi gått där och klagat hade det inte funkat överhuvudtaget!

Snart skall jag i alla fall hoppa i säng och läsa bok!
God natt!

Öm bakom örat!

Dagen idag började bra, men på mitten blev det kanske en liten dipp. Råkade ut för första slaget på jobbet idag. Kom helt plötsligt och jag hann inte riktigt reagera på vad som hände. Plötsligt hade jag fått en högerkrok precis bakom vänster öra, rakt på benet. Har haft ont i huvudet större delen av dagen, men orkade ändå göra klart mitt arbetspass. Har vidtagit alla försiktighetsåtgärder jag kan, men nu vet jag vart jag kan vara mer på min vakt nästa gång.

På grund av detta unnade jag mig en påse godis och lite cola till House ikväll. Dock är nästan allt godis kvar i skålen. Antar att jag inte var så sugen som jag trodde. Men, då finns det godis till på lördag när jag kommer hem från jobbet.

Dags för mig att lägga mig till rätta i sänge och läsa lite innan mina vackra ögon sluts för kvällen.

God natt!

Den här bilden glömde jag ju!

Igår såg jag att jag hade lagt ut samma bild från Marstrand två gånger. Skulle ju egenligen haft med en annan. Eftersom jag tycker den är så fin så tänker jag banne mig lägga ut den här och nu. En ren ego-bild. Visst får nog sommarkänslor när ni se den?



På en klipphäll kan livet inte vara annat än helt underbart!

God morgon världen...

...vilken underbar dag!


Jag har den stora turen att få jobba idag, men ni som kan, se till att njuta av solskenet! Det är ni verkligen värda!

En söndag fylld med lek och bus

Efter att jag, Weronica och Felix hade ätit frukost bestämde vi oss för att gå ut och promenera lite. Det var en halvtimme kvar tills lillkillen skulle sova, och hade vi stannat inne hade vi antagligen vart döva vid det här laget. Så vi klädde oss och gick ut, trots att vädret inte var lika soligt som igår.

Väl ute så spatserade vi mest till att börja med, men sen såg Weronica att Ella var ute och lekte, så vi gick bort till henne och lekte med henne. Medan Weronica pratade med någon passade Ella, Felix och jag på att måla deras plattor med fina färger. De små trollen verkade trivas i varandras sällskap.

När sen Ella skulle ut och åka bil så tog hon Felix snällt i handen och tog med honom till bilen. "Kom bebis, åka bil". Felix klagade inte, utan följde storögt efter henne vart hon än gick. Ibland snavade han och då ville Ella vara snäll och hjälpa honom upp. Något som kanske inte var så lätt för henne så jag fick hjälpa till då och då. Efter ett par marksyner fick Ella lite bråttom så hon puffade Felix framåt för att snabbare komma till målet. "Kom nu beeebis". Det Ella gjorde ville också Felix göra, det är häftigt att få observera vad de större barnen kan, och sen härma. Man kan ju lära sig något använbart.

När sen Ella åkte iväg tog jag Felix på armen så vi kunde gå hem. Det var en liten herre som var bra trött, så det var bara att ta av alla kläder och hoppa ner i säng på direkten. Och han slocknade som ett litet ljus...

  

 


Under tiden Felix sov dök lillkusinen Neo och hans föräldrar upp på planering våldgästning. Neo åkte som en vante mellan oss till en början med, men sen ville han showa för oss. Han visade hur duktig han var på att gå när man höll han i händerna och efter det visade han att han var kung på att stå. STILL! Jisses, när jag hade släppt hans händer stod han där som ett litet ljus och hela ansiktet sken. Snacka om lycka.

En stund senare vaknade Felix och då tänkte väl alla att husfriden var till ända. För varje gång småkusinerna har träffats så har Felix skrämt Neo till tårar och gråt. Ack vad vi bedrog oss, för idag gick det minsann att leka tillsammans. De satt till och med bredvid varandra, och nästan helt stilla i flera sekunder. Något vi aldrig sett förut.

De passade på att röja runt lite på Felix rum också. Neo var djupt imponerad på sin kusins alla leksaker medan Felix själv var glad att han fick låna moster Hannas kamera. Som han dessutom lyckades få igång också. Lyckokast kanske?

Hanna uttryckte sig väldigt glatt och positivt över detta.
- Det verkar som ni kommer kunna ha kul ihop trots allt...



Det blev dock lite tårar från den yngre av dem, en gång for han med pannan ner i min fot. Ingen hård smäll alls, men lille skutt-tårarna kom i alla fall. Andra gången de kom berodde det på att Felix tyckte att de skulle slå sina kloka huvuden ihop. Något som Neo inte alls uppskattade. Men, fick han leksaker att leka med så torkade tårarna snabbt bort igen.


 
 
 


 


En liten försiktig kramliknande gest vill jag gärna ge dig Neo, men tro inte att jag kommer kramas stup i kvarten i fortsättningen sen!

Årets första grillkväll avklarad!

Finns det något mer perfektare sätt att avsluta en underbar solskensdag på än att anordna en grillkväll? Jag skulle vilja säga att det gör det inte. Det var nog det bästa beslutet jag och Malin tog igår. Så medan hon fixade för sina kaniner så förberedde jag maten. Jag gjorde råstekt vitlökspotatis och en grönmögelsås och till det grillade vi då curry och cayennepepparmarinerad kyckling.

Killar säger ju ALLTID att det är deras ansvar att ta hand om grillningen. Detta är tyvärr svårt i mitt hushåll, då jag är singel. Så jag får ta hand om den biten också, och det skall jag säga er, jag är fenomenal. På det också. Så när Malin kom gick vi ut på gården och satte fyr på briketterna och sen satt vi där i kvällssolen och njöt med ett glas kall cider. Det enda som störde oss i vår underbara lilla bubbla var grannungarnas usla musikval. Men, vi lät inte det förstöra något för oss. Tillslut hade lågorna flammat ut och kycklingen kunde läggas på gallret. Hade sett till att skära bitarna lite mindre, så det inte skulle ta allt för lång tid att få dem genomgrillade. Under tiden satt vi och jönsade oss på abslut bästa sätt.

Hungern rev i våra kroppar, så när kycklingen var klar rusade vi upp till mig och dukade upp till en riktigt fin middag. Grillat är alltid gott, och extra gott är det första gången man grillar för säsongen. Igår var inget undantag. Maten smakade så gott, verkligen! (Som tur var blev det en portion extra som jag kan ha med till jobbet imorgon.) Malin lovordade som vanligt min matlagning. Det är alltid kul att laga mat till henne, för hon uppskattar det alltid.

När maten var nere i våra magar gottade vi ner oss i soffan och såg på Robinson. Självklart åt vi lite godis och drack lite god cider. Har man gått långpromenad på dagen får man allt unna sig sådana fina lyxigheter en lördagskväll!





Fin middag för världens finaste vänner!

Marstrandspromenaden

Jag ringde Malin vid 12-tiden igår för att se om hon ville följa med till Marstrand på promenad. Det ville hon, men hon föreslog att vi skulle ta en bit mat först, så att vi skulle orka. Så vi åkte ner till Ytterby där vi köpte en pizza att dela på. Sedan satt vi på uteserveringen och åt upp den. Det smakade ljuvligt! Efter det satte vi oss i bilen och åkta ut mot Marstrand. Det bästa med att åka bil är att man kan ha så bra samtal där. Malin och jag pratade om än det ena och än det andra, och fick berarbetat en del som behövde ältas.

När vi hade parkerat promenerade vi bort mot kajen och ser att färjan lämnar land precis. Så vi fixade ut lite kontanter, köpte busskort och lite vatten att ta med på promenaden. 14.36 började vi sen vår promenad. Malin trodde att det skulle ta en timma, efter vad hon hade hört. Vi la på lite extra, eftersom vi skulle ta lite kort också. Under hela promenaden var vi muntra, pratade vi inte om roliga föreläsare så hittade vi stenar som såg ut som drakbajs eller så ställde sig Malin spontant på en bänk och imiterade en gris. Mycket sång blev det också, vi sjöng de mest konstiga låtarna vi kunde komma på. Man kan väl säga att vi skrattade oss framåt längs öns vackra natur.

När vi kom till det lilla skogspartiet så hittade vi träd där vi kunde fåna oss. Malin tyckte att jag såg ut som en kärlekskrank koala där jag satt uppflugen i ett träd. Vi hittade också en liten damm som vo kunde spegla oss i.

När vi åter kom ner till civilisationen så tittade vi på klockan och såg att promenaden hade tagit oss nästan 2 timmar. Så kan det gå när man tar med sig en kamera och en god vän på spontanpromenad. Efter att ha skrattat åt en mås som lät anskrämligt och en annan  mås som lät som en katt tog vi färjan över till fastlandet igen, där vi köpte glass och klubbade middagsplanen. Sedan åkte vi hemåt igen och jag lämnade Malin hemma hos henne så hon kunde städa för sina vilddjur och jag åkte och handlade för vår planerade middag.

   

Promenad runt Marstrand



Idag har jag och Malin spenderat 2 timmar på att spatsera runt hela Marstrandsön. Gissa om det var skönt! Hade med min kamera också, så det blev en del fina bilder. (På oss i alla fall. Naturen fick stå undan lite då jag inte har tillräckigt bra objektiv.) Lägger upp fler av dem imorgon. För nu skall jag sova eftersom det blir en syster- och Felixdag imorgon.

God natt!

Ännu en dröm

Vaknade av den här drömmen:

Jag och exet var på något ställe, tror ta mig tusan att trädgården vi befann oss i var inhängnad. Han var berusad och låg ute på gräsmattan. Han hade någon liten, ömtålig sak som låg lite riskabelt till så jag valde att flytta den till ett ställe där det kunde varit möjligt att han hade tappat den, på en säker plats. När han såg att jag var ute kom han efter mig, och på något sätt hittade han den lilla prylen. När han hanterade den så gick den sönder, fast det såg inte han. Utan han började beskylla mig för att ha gjort sönder den. Han blev plötsligt väldigt arg och tog hårt tag i mig och höll fast mig. Han gapade och skrek och höjde handen till slag flera gånger. Jag skrek till, för han tänkte inte på att försöka tysta mig. Dock blev jag vädligt hes i samma sekund som jag började skrika efter hjälp. Med ett kraxande läte försökte jag göra mig hörd. Som tur var hörde en kille mig och kom till min undsättning innan jag han bli skadad.

Egentligen är detta precis hämtat från sista helgen ihop. Det var inte en sak som hade gått sönder, men exet var fly förbannad och hotade med att slå mig. Dessutom stod han och var förnedrande och sa saker som chockade mig. När jag frågade varför han sa så svarade han: "Jag är man, du är kvinna. Jag får säga sådana saker om jag vill och du skall hålla tyst." Det värsta var inte hans sätt, utan det var att jag var helt ensam med honom. Övriga festdeltagare hade gått upp till huset (och det förstår jag, för vi två var riktigt jobbiga den kvällen), och jag kände mig fruktansvärt liten. Plötsligt gick han iväg, för att återvända till festen, när jag snavande kom efter och trillade i trappan stod han och grimaserade vid översta steget och sa med sarkastisk röst "du kan ju inte ens ta hand om dig själv..." Där efter vände han och gick.


Det är kanske inte är någon slump att jag valde att göra slut med honom dagen efter? Mitt förtroende för honom var bortblåst. Visst, vi hade kunnat prata om det och han hade säkert kunnat ångra sig och visat att det inte var han. Men, jag ville inte utsätta mig för en sådan situation igen. Och det var nog lika bra det. För vår relation slutade på ett jävligt märkligt sätt. På något sätt fick han det till att jag var tjuven i dramat. Konstigt nog.

Antar att jag mår väldigt bra just nu, för det är då de här drömmarna kommer. Drömmar som dessa kommer när hjärnan vet att den kommer klara av det. I alla fall om jag förstått saken rätt. Såna saker kan ligga under huden hur länge som helst innan det är möjligt för kroppen att bearbeta det. Det verkar som det är dags för mig att göra klart med det förgågna nu. När jag tänker efter, tror jag att detta minnet håller mig tillbaka på många sätt. Måste få bort det från mig. MÅSTE.

En dag med farmor

7.03 eller något sådant ringde det på min dörrklocka. Jag antog att det var farmor som inte kom in nere i trappen så jag skyndade mig att rafsa ihop de sista prylarna för att kasta mig ner. Då knackade det på dörren så jag fick snällt öppna den. Där stod min farmor och skrattade åt mig. Sicken farmor jag har va? "Jag trodde att du inte hörde att jag ringde på nu". Berättade för henne att jag trott att hon stod där nere, men hon var fast förvisad om att jag inte hört.

7.10 lämnade vi min parkering och 8.30 körde vi in på Ullareds parkering. Vi sken upp som små solar, för det var knappt några bilar där. Vi kunde parkera nästan längst ner till och med. Så efter att vi ätit en smörgås var spankulerade vi mot ingången. Efter ett sedvanligt toalettbesök tog vi oss an nedervåningen där jag plockade på mig lite träningsgrejer och spolarvätska. När den avdelningen var klar så avancerade vi från avdelning till avdelning ganska snabbt.


Redan vid halv elva hade vi avverkat hygien, väskor, skärp och damkläder. Barnklädsavdelningen var nog den avdelningen som fick längst tid idag. Där köpte jag vindjacka och vindbyxor till Neo för Hannas räkning samt tre set med kläder , 2 pyjamasar och 7 par kalsonger till Felix för Weronicas räkning. (Hade inte tänkt lägga ut bilder på Felix kläder först, men Weronica var så nyfiken så hon tvingade mig till det.)

    
 


Vid halv tolv kom vi fram till kassan och det var dags att lägga upp alla sakerna. Det visade sig att det hade pockat på bra i min vagn. Redan efter hygienavdelningen så sa farmor att min vagn var full. Då hade jag bara handlat lite grejer för jobbets räkning. Det är tur att man är av en problemlösande natur, och såg till att allt annat också fick plats. Jag lyckades med konststycket att handla för 2400 kronor och fick en chock när kassörskan sa summan. Men, efter att ha räknat lite på det så kom jag ner på 1750 för egen räkning. Resten är för andras räkning.

  

Här om dagen när jag var på Allum hittade jag en jättefin väska från Mark O'Polo. Jag hängde tillbaka den igen, då jag såg prislappen. Den skulle kostat ungefär hälften av vad jag betalade för alla mina varor idag. Så, idag när jag var på Ullared passade jag på att köpa två väskor. De var rätt lika, men ändå inte. Äntligen kan jag åka till jobbet utan att ha med mig halva hemmet i väskan. Samt att jag nu har en partyväska nu också. Passade på att köpa en liten plånbok också, eftersom min nuvarande är groteskt stor och hade således inte fått plats i väskan. Hittade också en liten väska för mitt smink. Tänkte att den var bra att ha när jag skall ut och resa. Jag köpte även två stora cerisa glasskålar. Jag har tittat på dem flera gånger och idag kunde jag inte bestämma mig för vilken storlek jag ville ha, så jag köpte båda.

     

Gick förbi strumbyxavdelningen och fick "ruscha" när jag såg vad som fanns. Ett enormt utbud av mönstrade strumbyxor. Dessa fyra paren fick följa med mig hem. Hittade två par till, men de kostade lika mycket per styck som de fyra paren gjorde tillsammans. Ett lätt val att ta må jag säga.

     

Även om det inte stod på min lista så blev det en hel del kläder också. (Jag hade ju rensat ur min garderob lite fast det var ju för Turkiet-shoppingens skull...) Jag fick med mig två par byxor, trekvartsbyxor skulle jag vilja kalla dem. De ena paret var höga i midjan och det andra paret var låga. Men snygga på sitt sätt. Försökte först att välja ett par, men insåg att jag hade blivit arg på mig själv när jag kom hem med bara ett par av dem. Det blev också ett vanligt grått linne, en t-shirt med Betty Boop, en svart vårkappa som satt som en smäck, den var till och med i storlken xs/s. Jag som brukar dra minst m. Eftersom kappan var svart så plockade jag på mig en scarf i orange och rosa färger. Läckert som tusan ihop! Råkade virra in mig på underklädavdelningen och i ett svagt ögonblick fick jag med mig två par spetstrosor. TILL. Jag har massor av sådana nu, älskar dem verkligen. Varje gång jag åker till Ullared har jag köpförbud på såna. Men, när jag väl kommer dit hittar jag såna fina att jag inte kan låta bil. Beroende?


Förutom detta som jag visat upp så köpte jag också ett servettställ, shampo, balsam, två, mat till Panik, mat till Kattastrof, fryspåsar och andra förbrukningsvaror.


Men bäst av allt var nog att Panduro Hobby har öppnat en outletbutik där nere. De öppnade, tro det eller ej, igår. Och av en extrem slump fick jag igårkväll för mig att googla efter outletbutiker i Ullared och det första jag fick upp var just denna. Så, det var bara att leta sig fram till affären. (Den ligger på samma gata som Motormuseumet.) Hade jag inte läst att de hade öppnat där nere hade jag inte sett att de fanns där. För, man letar inte efter affärsskyltar som man inte vet om finns där. Tog med mig farmor på en sväng dit och på 15 minuter plockade jag på mig dessa varorna.

Diverse pärlor, ringar och smyckesatser som jag betalade 151 kr för.

Det fantastiska med affären var att de hade rätt bra rabatter. För egentligen skulle mina varor kostat mig 690 kr. De berättade att deras sortiment kommer att variera kraftigt, för de får in varor som måste rensas bort från deras affärer för att ge plats åt nyheter. Så, jag lovar att jag kommer att titta in hos dem varje gång jag åker ner dit. Det så sant som jag heter Angelica!




Well, nu är jag fullkomligen slut och det är inte konstigt alls. För efter att vi var klar med shoppingen åkte vi in till Falkenberg och åt en bit lunch och sedan startade resan hem mot Kungälv igen. Och det slår aldrig fel, varje gång vi närmar oss Kungsbacka så stänger min hjärna ner och ögonen blir trötta och munnen gäspar. När vi kör förbi Liseberg är jag nästan sovande. Strax efter Tingstadstunneln vaknar jag till igen. Skrämmande att det alltid är på samma sätt. Speciellt när jag kör. Men, vi kom hem hela den här gången också. Jag gick och la mig och sov i en  och en halv timma innan jag började packa upp mina prylar. Det som dock tog tid var att ta alla bilder och redigera dem alla för att det skulle bli ett lite roligare inlägg här. Nu har jag varit i gång alldeles för många timmar så nu får det nästan vara dags att sätta punkt. Måste bara säga att det alltid är lika roligt att åka på en sådan här vild resa med min farmor. Jag må vara duktig på att prata och jag vet vart jag fått det ifrån. FRÅN FARMOR. Jisses vad hon kan prata, som en hel hönsgård. Bäst av allt är att hon förnekar det varje gång.

Träningssug

Denna veckan har varit lite dålig med träningen. Körde i en timme hos syrran på hennes wii-bräda i tisdags, och det är väl det som blivit gjort också. Igår skulle jag lämnat blod, och hade således inte planerat in något pass den dagen. Igår när jag vaknade så kände jag mig lite halvkrasslig så jag ringde återbud till blodgivningen.

Kan jag inte ge blod för att jag är sjuk så kan jag inte heller träna. Det är klart som korvspad. Anledningen till att jag säger det är för att jag predikar var och varannan vecka för någon vän om de negativa effekterna det kan ge. Så, skulle jag gå emot mina egna prednikningar så hade det inte sett bra ut. Men, suget finns ju. Så när jag skulle gå till Konsum för att köpa lagerblad hörde jag ledaren på Sportlife genom fönstret. Genast tände det till i mig och jag ville helst bara springa upp till träningslokalen och köra stenhårt. Men, det får bli nästa vecka, sanna mina ord! Kanske kan ta något pass i helgen också. Den som lever får se.

Emotionellt konstig?

Min kollega berättade i helgen att hon varit så redig och rensat i sin garderob. Resultatet hade blivit att hon rensat ut mängder med kläder. Jag berättade om mitt svåra handikapp, att rensa bort kläder är riktigt svårt. Jag har extremt känslomässiga band till alla mina klädesplagg. Låter sjukt, men så är det. Jag vet att jag måste rensa ut kläder, eftersom jag är otroligt duktig på att köpa nytt.

Idag kom jag och kollegan in på det igen och hon sa åt mig, vänligt men bestämt, du måste rensa lite Angelica. Så när jag kom hem började jag dammsuga, och efter det började jag lägga in ren tvätt som legat i tvättpåsarna i två veckor. Där och då började jag rensa lite och plötsligt hade jag rensat ut en bärkasse med kläder. Jag grät en tår för varje plagg, men vet att jag har inte använt plaggen på väldigt länge så det är lika bra att ta bort de där ifrån. Sen att jag har 712 klänningar som sällan används gick att bortse från. För, de kan jag inte rensa ut. Hur jag än bär mig åt. Det skulle vara om de gick sönder...

Men, nu är det bara en månad kvar till resan. Sen kommer jag hem med en resväska med nya kläder...

Jag tror...

...att de två sista produkterna som kom in i mitt badrumsskåp förra torsdagen börjat hjälpa. Hudterapeuten sa ju att det skulle ta upp till en månad innan de visade resultat, dock tycker jag att jag redan kan se lite av det. Sen att jag lyckats sluta riva sönder allt är bara ett plus. (Jag pillar lite fortfarande, det kommer ta lång tid innan hela ticset slutar, huvudsaken är den att jag inte river sönder och sprider bakterierna vidare.) Snart kan jag nog vara så modig och visa en före och en "kommit halvvägs"-bild. För, jag hoppas ju att efterbilden kan visa upp ett ännu bättre resultat än "halvvägs"-bilden.

Har inte haft foundation sen i måndags förresten. Det är ett bevis på att det börjar gå framåt. Förra veckan kunde jag inte gå hemifrån utan den, puder och  rouge.

Ett gott initiativ!

För ca. 2 veckor sen startade Jessica Ritzén en blogg på aftonbladet. Den kom att kallas fattigbloggen. Det var ett projekt för att visa hur man måste leva när man har socialbidrag. Att leva på marginalerna så att säga. Jessica har fått utstå mycket skit för sitt projekt, för många tycker att hon hymlar. "Hon säger att hon saknar att köpa en esspresso eller tulpaner på torget.." Men, det har också kommit att bli ett enormt vattenhål för personer som lever med den fattigdomen. Det förs en stor diskussion där, om just fattigdomen i dagens Sverige.

De som sitter i ledarsits, eller maktposition kan man väl säga menar att det inte alls finns någon fattigdom i Sverige. Ändå kan föräldrar inte köpa gympaskor till sina barn, en ung tjej får till svar att hon inte kan få matkuponger för hon har inte ett helt tomt kylskåp samt att hon har pengar som räcker ett par dagar till, att hon sen har andra utgifter tas inte i beaktande. Det finns människor som inte har råd att gå till tandläkaren.

Något riktigt jobbigt jag var med om var när en handläggare från socialkontoret började prata om fattigbloggen. "Hallå eller, hon skall skriva en blogg om hur det är att gå på socialbidrag, men då borde människan veta att det inte heter socialbidrag idag, det heter försörjningsstöd." Den kommentaren fick mig att undra lite, är det viktigast att veta benämningen på bidraget? Det byts ju så ofta menar jag. Jag tycker inte det spelar någon roll om det heter socialbidrag eller försörjningsstöd, för det säger exakt samma sak. Antar att man velat sätta en mer positiv klingande ord på det genom att använda ordet försörjningsstöd, men det är inte det finare ordet människorna behöver, de behöver ekonomisk hjälp. (I nästa mening lyckades handläggaren berätta att hennes förlovningsring skulle bli dyr, minst tre månadslöner...)


Jag tycker det är ett fantastiskt initiativ från Jessicas sida, som startat den här bloggen. Att sen hennes konkurent tycker att det är en löjlig idé är lätt att förklara, hon önskar nog garanterat att det hade varit hennes idé från början. Jag hoppas att det kommer leda ut i någo bra, för jag tror verkligen också att alla skulle behöva känna på hur det är att leva fattigt, där bara det viktigaste kan prioriteras. Vilket i sin tur kan leda till än värre problem, så som splitrade familjer och annat.


Heja Jessicas blogg!
Har du inte läst den, kolla då in den på aftonbladet

Glad!

Var ute på promenad på jobbet idag när chefen kom ut. I förbifarten säger han "Jag vill bara säga att du gjort ett gott intryck på eran handledare, hon tyckte att du var verkade vara väldigt sympatisk". Inget världsomvälvande kanske, men det gladde mig väldigt mycket att få höra en sådan sak.

Så, nu skall jag se till att sova riktigt gott.
God natt!

Smoothie eller inte smoothie?

I måndags när jag var på allum så blev jag lite lätt hungrig. Ville inte äta där, så jag tänkte att jag kunde köpa mig en smoothie, eftersom det mättar lite för stunden. Så jag gick till ett café och beställde en sådan. Först frågade hon vad jag ville ha för bär och jag svarade jordgubbar. Sedan hällde hon i resten av ingredienserna. Mjukglass och mjölk. Det kallar jag INTE smoothie. Det kallar jag milkshake. Så varför säljer caféer saker under falskt namn? Jag drack upp min MILKSHAKE i alla fall men vart inte glad.

För mig är en smoothie en dryck som gjorts på frysta bär, vill man ha lite mer krämig konsistens kan man blanda i naturell yoghurt. Blandar man i glass så blir det istället som jag säger, en milkshake.

Någon som håller med mig?
RSS 2.0