Handla inte på Hemköp på Frölunda Torg!

Idag skulle jag på adventsfika hos min syster och svåger. Medan jag väntade på att syrran skulle komma och möta mig så hon kunde visa vägen så sprang jag in på hemköpt för att köpa en liten present. Det var ju ändå första gången jag besökte dem. Stod och tittade på chokladaskarna, och kände att Aladin/Paradis var allt för vanliga. Så jag tittade istället på Lindhs choklad. Bara paketet ser ju dyra ut! På hyllkanten stod det 79.90. Tog en låda i guld och gick till kassan. Medan jag står i kön tittar jag på en bok, men väljer att inte köpa den. När kassörskan slagit in varan så säger hon 159 kr tack. Jag reagerar först men tänker väl att jag läste fel, så jag säger inget.

Åker sen hem till Alexander och Camilla och jag ger presenten och säger åt dem att äta med andakt, då den var svindyr. De ler lite och vi talar inte mer om saken. En stund senare kommer vi dock in på det igen och då nämnde jag priset jag betalade varpå Alexander säger: Då kanske jag skulle ta och ställa bort den nu. Vi provsmakade varsin bit och sen stängde vi kartongen igen.

När jag sen kom till jobbet fick jag av en slump upp kvittot ur väskan och ser att det står inslaget två artiklar. Jag hinner tänka: Men, jag köpte ju inte boken väl? Sen läser jag mer ingående på kvittot och ser att kassörskejäveln slagit in två lådor Lindhs choklad. Men jag hade bara ett! Antar att det inte är så stor idé att gå dit och klaga, har liksom inte så mycket bevis. Känner mig faktiskt rätt snuvad! Så, jag tänker aldrig mer handla på Hemköp på Frölunda Torg! Så det så!!

Imorgon!

Imorgon skall det hända något, och gissa om jag längtar. Varje lördag har jag längtat mycket, och igår satt jag och suktade hårt inför morgondagen som skall komma. Vad det är säger jag inte, men jag kan säga att det är en ganska stor förändring. Så, sent imorgon kväll kommer ni nog kunna se vad det är som har hänt.

Det finaste jag sett!

I inlägget som jag skrev tidigare denna morgonen så skrev jag att jag skulle se en dokumentär. Det har jag gjort nu, och jag måste nog kategorisera den som det finaste jag har sett. Det var Tom Alandhs och Martinas femte film om just henne. Skulle vilja säga att det var ett ihopklipp av de fyra första filmerna. Men, den innehöll också klipp från hennes liv som det är idag. I filmen får man följa Martina och hennes mammas kamp för att Martina skall få ett normalt liv. Den handlar också om en mamma som försakat mycket i sitt eget liv för att hennes dotter skall få ett riktigt bra liv.

Filmen berättar om många svåra saker och det skär i hjärtat när man hör om det. Men, det är inte det som filmen förmedlar tycker jag. Utan det som är tongivande i berättelsen är glädjen. Det känns som de vägrar bli nedslagna av alla tråkiga beslut och besked. De ser framåt, förbi problemen och låter sig istället glädjas av allt det fina i vardagen. För, varför skall man fokusera på hindren och problemen? Varför skall hon sorteras in en grupp på grund av sakerna hon inte kan? Varför kan man inte istället fokusera på det hon är bra på, det hon bemästrar med fantastisk kraft? Varför ska inte hon få chansen att utvecklas lika mycket som en person som inte begåvats med en extra kromosom?

I slutet av filmen gårter jag, men jag gråter inte av sorg utan just av glädje. Martina verkar vara en sådan person som alla skulle tycka om. En person som alla skulle behöva få ha i sin närhet ibland!

Om jag får bestämma tyckar jag att ni genast går in på svt:s arkiv och ser den.
För att göra det lättare för er har ni en länk här:
Martina och jag.

Jag kom i natt på...

När jag hade lagt mig igår kom jag på att jag inte ens loggat in här på publishme.se. Vad är det för stil jag tagit på mig tänkte jag? Men, så var det ju också så att jag inte haft något att skriva om- Och inte heller någon ork. Så, det är förklaringen till att jag inte vart här.

Skulle ju gå till läkaren idag om jag fortfarande var förkyld. Igår när jag la mig hade jag bara slem som symtom. Kändes lite fel att gå till vårdcentralen för det. Så, nästa vecka får jag gå dit om jag får fler symtom. Jag kanske är på väg att bli frisk igen? Vem vet?

Nu skall jag snabbt göra mig frukost, för att sen sätta mig i soffan. Inget ovanligt när det gäller mig just nu. Där skall jag sätta på tvn, inte heller det ovanligt. Men idag blir det inte barnkanalen, utan nu blir det en dokumentär från svts arkiv.

"Martina var fem år när filmaren Tom Alandh träffade henne för första gången. "Lämna bort henne, glöm henne. Hon är ingenting att hoppas på. En idiot", hade läkarna sagt när hon föddes. Men Martinas mamma tog upp kampen. Det här är Tom Alandhs femte, och sista, film om Martina."
Saxat från svt.se

Efter det blir det en lightstädning. Skall fixa i ordning soffan och rensa den från katthår samt dammsuga. (Eller damsuga som min syster brukar göra...) När det väl är klart blir det soffan igen, men då för att ha ett litet stickrace. Köpte garn igår, till mina kommande benvärmare. Köpte så att jag skall göra två bar. Nice värre va?


Hopp, om jag skulle ta och sätta igång.

Galen dag?

Dagen idag har varit så galen, att jag inte vet vart jag skall börja. Tror inte ens jag orkar försöka mig på något längre inlägg heller för den delen. Kan säga så mycket som att när en bil lastas med Camilla och hennes pojkvän, Weronica och mig så kan det inte bli annat än lyckat. För jädrar i min låda vad vi har garvat mycket. Skämten har vart lägre än Glocalnet dessutom, så ni förstår nog ungefär vad som har sagts.

Alex var lycklig för att han handlade för under 1000 spänn även denna gången. Synd att Weronica och jag inte la ner lite av våra saker i hans vagn. Fast, jag skall inget säga! Jag handlade för drygt 400 kronor, vilket är mitt lägsta rekord någonsin.

"Nej Alex, vi vill inte se den spotta..."

Gissa varför?

Jag är usel på att blogga just nu! Vet med mig varje kväll att jag inte orkat skriva något. I guess att sådant kommer och går lite. Man skall ju ha inspiration och lust, det är inte bara att skriva. Och just nu går jag mest i samma hjulspår. Börjar känna av depp-symtom och det beror mest på att jag inte får träna. Inte konstigt att man går och blir nerstämd då!

Nästäppan har börjat avta på natten, så snart kanske mina fnasiga läppar blir bra igen. Fast, igår gick jag och smorde in dem med bivax hela dagen, så fort det kändes strävt tog jag på mer. Så idag är de rätt mjuka faktiskt. I stället för täppan har hostan dragit igång kraftigt. Tycker jag går och hostar hela tiden. Idag har varit uselt jobbig! Sitter det kvar nästa torsdag är det jag som går till läkaren på fredag. Vill bara gå till en läkare, så då får jag vänta tills han finns tillgänglig!

Nej, vad tror ni? Är det dags att hoppa i säng redan?

Humörhöjare nummer ett!



En kväll för rätt många år sen var jag lite nere, då skickade en vän den här låten till mig.
En perfekt låt att bli lite muntrare till!
Idag när jag stod på toaletten och sminkade mig kom låten.
Genast drog jag på smilbanden och tänkte på min vän!
Det är verkligen tur att man har sina vänner!
Eller hur?

Finns det ett slut?

Nu får det verkligen vara slut på min förkylning snart, jag orkar inte med mer. Jag sover verkligen uselt på nätterna, när jag väl somnat vill säga. För som i natt, jag låg en stund och läste och då var det rätt lungt. Visst, jag andades tungt men det gick att leva med. Men när jag sen väl släckte lampan och skulle somna kom hostan och bråkade. Det tog ruskigt lång tid att komma till ro när den väl satt in. Resten av natten fortsatte med rätt dålig sömn, vaknade flera gånger.

Nu på morognen när jag vaknade så kände jag hur ont jag hade i överläppen. Varför då? Jo, för att jag inte kan andas med näsan på natten, så läpparna blir frasigt torra och spricker. Vilket inte kommer läka förrän jag kan andas rätt igen antar jag.

Fan, jag orkar inte vara halvsjuk längre. Jag vill träna för tusan! Jag vill kunna sova gott om natten. Jag vill orka leka med Felix. Fyy vad det här är pisstråkigt!

Det är inte lätt att vara mästerkock!



När jag var in på jobbet idag så skulle de göra hemmagjord pizza där. Tyvärr var inte degen satt så de sprang ner till City Gross och köpte Maizena pizzadeg. Den blandades med vatten och så var den klar. Detta blev jag så klart intresserad av och gick ner och kollade på paketet. (Jag använder väldigt lite hel- och halvfabrikat, men det här kändes faktiskt okej att köpa.)

När jag kom hem satte jag helt enkelt igång och gjorde allt som skulle göras, degen blev ju klar på ett kick. Sen var det tomatsås och hacka grönsaker och så där. Det tog en liten stund, men som ni ser på resultatet så var det helt klart värd all möda!

Min fyllning:
* Tomatsås
* Röd och grön paprika. (Har inte gillat grön paprika innan, men tillagad är den faktiskt god.)
* Champinjoner
* Rödlök
* Ädelost
* Västerbottenost.
* Ruccolasallad
Tro det eller ej, botten var riktigt god faktiskt. Luftig och fräsch! Med all god fyllning på så blev det en riktig smaksensation! Så, nu har jag lovat att min syster skall få smaka! Antingen tar jag med mig det som blev över till henne eller så tar jag med mig ingredienser och åker till henne och gör en pizza hos henne helt enkelt. Vi får se hur det blir med det.

Gott var det i alla fall! Det kan jag lova!

Moster kan inte vara stilla!

Igår åkte jag upp en snabbis till Weronica och Felix för att lämna den berömda halsduken som jag stickat till just Felix. Detta skulle gå snabbt, eftersom jag skulle träffa Malin på affären klockan 16. Men, det var kört redan när jag klev in genom dörren. För, så fort jag och Felix såg varandra vart det bus på en gång. Felix kom springande i sin gåstol i full karriär genom lägenheten och genast sträckte han upp armarna mot mig för att komma upp.

 Så efter hälsningskramen började vi leka på en gång. Jag satte mig på en stol och ställde Felix vid mina ben. Genast sprack hans ansikte upp i ett soligt leende, han fattade mina händer och sedan tryckte han sig mot mitt ben och flinade. Weronica och jag såg genast vad han ville göra. Han ville leka den speceilla mosterleken. Där han sitter på min fot och jag sparkar upp benet. Så, vem kan neka honom den leken? Jag fick snällt sätta mig där och sparka en stund, trots att min kropp kanske inte riktigt var på lekhumör. Efter ett par omgångar tröttnade jag och slutade. Det räckte dock inte för herrn, han visade återigen väldigt tydligt att han ville leka mer. Puh!

Jag satte sen ner honom i gåstolen för att kunna prata lite med Weronica, men ni tror väl inte att det gick att göra ostört? Nej ser ni, Felix lekte som en galning där i köket i jakt på uppmärksamhet. När det sen ringde till Weronica hittade jag Felix speldosa som jag gav honom. Då hör jag Weronica säga "Nu gav moster honom den jävla spelande leksaken som jag hade gömt. Nu är det kört."  Felix och jag spelade lite musik medan Weronica såg ut att snart gå av på mitten. Tror att den speldosan kommer gå sönder inom en snar framtid.

Well, efter en stund hittar Felix knappen som spelar melodin Old MacDonald had a farm. Då började jag dansa framför Felix lite lätt och genast började han skratta. Hans skratt fick mig att dansa mer så tillslut stod jag där och shakeade som en galning medan Felix skrattade så han tjöt, blev röd i ansiktet och tillslut knappt fick luft. När en av mina rörelser inte var roliga längre så fick jag så klart sätta in en ny i min korrigrafi. Detta ledde till att Felix skrattade ännu mer och Weronica stod och tittade på oss som vi inte var kloka. Hör Weronica säga till Mattias i telefonen "Felix skrattar åt sin moster som står och dansar här". Mattias svarar "Det hade jag också gjort om jag sett det." Tänk att det krävs så lite för att få folk att skratta? Det är ju underbart!

Efter en liten stund sa min kropp ifrån. Den orkade helt enkelt inte hålla igång så jag sa till Felix att det fick vara nog. Tror ni han lyssnade på det örat? Nej, han hade fattat galoppen så han tryckte på knappen som spelade låten en gång till och genast var jag i full dans igen. Med en gapskrattaden Felix efter mig. Tror jag sa 3 eller 4 gånger att jag skulle gå och efter varje gång jag sagt det tryckte Felix igång musiken och jag dansade. Klippsk kille det där.!

Så, det är väl inte mer än rätt att jag åker dit idag igen och dansar för honom? Den här gången skall vi dock filma det så skall ni få se hur kungligt vi roar oss.


En sak är väldigt säker! Jag är totalt nerkärad i Felix. Det går inte att inte vara kär i honom. Han håller mig, eller ja, oss fast i ett skruvstäd! Den lilla underbaringen!

När skall det sluta?

Nu har jag fan gått och vart förkyld alldeles för länge. Det blir bra och det känns som att jag nästan kan sätta igång och träna igen. Men, jag väntar en dag eller så för att vara riktigt säker. Vips så slår bacillerna till och förkylningen trappas upp igen. I fredags kände jag mig nästan helt bra och tänkte träna efter helgen. Men 6.30 i söndags morse vaknade jag av att halsen sved, näsan var täppt och huvudet sprängde. Fan att det inte kan ta slut. Jag orkar ju inte ta mig för något, konditionen är usel har jag märkt. Igår när jag städade insåg jag att jag inte ens orkade ha armarna ovanför huvudet, för då blev jag så trött i musklerna.

Idag har jag vart hos min syster och sett på film, det funkade bra eftersom det var stillasittande. Men sen när filmen var slut skulle jag leka med Felix, tror ni jag orkade det? Nej, inte i någon större utsträckning! Då är det illa ute! Jag är ledig imorgon och egentligen på onsdag också, så det blir mycket vila i två dagar nu igen. Det finns ju roligare saker att göra när man är ledig men man skall orka också.

Bäst att jag mår bättre på torsdag, för då skall jag träffa Frida. Det var inte igår jag gjorde det. Det var alldles för länge sen sist. Men, det är ju flera dagar kvar, så det skall nog bli bra.


Undra om det blir soffan igen nu?

Pink regerar!

So,
So what
I'm still a rock star
I got my rock moves
And I don't need you
And guess what
I'm havin more fun
And now that were done
I'm gona show you tonight
I'm alright
I'm just fine
 And you're a tool
so
So what
I am a rock star
I got my rock moves
And I don't want you tonight


Gick och nynnade på den här melodin i lördags, mest för att den har en sådan kaxig ton.
Lyssnade på den lite snabbt nu och insåg att den inte bara var lite kaxig.
Den var råkaxig!
Precis som Pink alltid är visserligen.
Bestämde mig för att hämta styrka ur den här låten också.
För en sak är säker!
Pinks låtar är så fyllda av attityd, vilket gör att man kan hämta hem förlorad styrka där ur!

Felix - Sumobrottare?

Ni vet mitt lilla gosetroll Felix? Han är ju en mästare på att strunta i balansen så han slänger sig handlöst i golvet och får fula blåmärken i pannan hela tiden. Detta är ju inte helt kul, och det är rätt så hämmande, så hans mor och far har köpt en skumgrummihjälm till honom. Weronica var så snäll och skickade en bild igår på det och jag trodde först att han fått en potta på huvudet. Sen insåg jag vad det var och skrattade gott.

Idag fick jag träffa min lilla prinskorv, så då passade jag också på att ikläda honom i hjälmen för att på så sätt få chans att ha en liten fotosession med honom. Det fasiken inte att hålla sig för skratt när jag såg honom i hjälmen. Den ser percis ut som ett par sumobrottarbyxor liksom. Huvudsaken är att skitungen är glad i hågen och det var han sannerligen!




Snuttegurkan ville så klart passa på att leka lite med moster när hon ändå var där ikväll så det blev att kräla lite på golvet med honom en stund, dels i lek, men också i utbildningssyfte. För han fick ta mig tusan jaga mig lite så att krypningen tränas. Sedan var han dock lite smart och satte sig på mina byxor för att på så sätt åka snålskjuts när jag låg där och hasade. Sedan visade han tydligt att han ville leka leken som vi kom på för ett par veckor sen. Den går ut på att han sitter på min fot medan jag håller honom i händerna, sedan sparkar jag upp i luften så han flyter. Detta tycker han är grymt roligt, han skrattar så han kiknar och när jag slutar ber han bara om mer mer mer. Så, jag måste träna mer för att orka med i hans tempo. Fast fan vet om det ens räcker att vara elitidrottare?


Massa bus i stora doser! Nog ser vi lite trötta ut på översta bilden,
men vad fan det blir lätt så när man håller igång som två galenpannor!

Kattastrof - På besök i ett mystiskt utrymme


Matte hade besök idag, en kille som skulle retas med mig hela tiden. Så fort jag vände ryggen åt honom så ryckte han i min svans. Han måste vara avundsjuk, eller vad tror ni? Killen hann inte vara här så länge innan de åkte igen och som vanligt ställde jag mig vid dörren för att visa att jag ville följa med. Fick jag det? Nej, det fick jag inte göra. Tyckte dock att de mumlade något om att snart komma och hämta mig.

Timmarna gick och inte fan kom de och hämtade mig, de måste ha lurats som fan. Som vanligt är jag naiv och går på varande liten hint om att få komma ut. Så, medan de var borta roade jag mig här hemma bäst jag kunde. Inte alls med andra ord. Utan, jag låg mest på soffan och gottade mig. Det är skönt att kunna sova bort halva dagen eller så där ibland.

Flera timmar senare kom killen upp hit igen, utan matte. Han skulle hämta en sax och vet ni vad som hände efter det. Han tog fram kopplet för att låta mig följa med ut. Vilken lycka. Men, det förstår ni väl att jag inte kunde låta det gå helt smärtfritt förbi? Försökte så gott jag kunde att sätta mina söta klor i hans hand, men han hade bra koll på hur jag flaxade där så det gick inte så bra som jag hade hoppats på. Som straff ville jag visa honom att det var jag som bestämde så jag totalvägrade att gå utanför dörren. Han kunde gott stå där och vänta en stund, tills det passade mig menar jag. Typiskt nog vann han även den ronden eftersom han helt sonika lyfte upp mig och bar ut mig. Nu kommer jag få arbeta fram en plan så att jag kan hämnas på honom nästa gång han kommer. Eller vad säger ni?

Väl ute fick jag komma in i mattes hjulförsedda plåtlåda. Där luktade jag mig runt och tittade imponerat på medan matte och killen arbetade. De grejade på massa tygstycken och så satte killen in ljud i bilen. Tydligen tycker matte det är tråkigt att åka runt och sjunga själv i bilen. Men hemma kan hon gå och skråla. Hon är konstig min matte. Tror bestämt att jag sagt det förr...

Efter en bra stund där ute fick jag äntligen komma ut ur bilen och så gick vi in igen. Det var bra, för det började faktiskt att bli kallt. Det är det värsta som finns, att frysa. Så, när vi kom in försökte jag liva upp stämningen genom att leka med dem, men inte fan funkade det. De skulle bara fixa med blommor och annat krimskrams. Dessa människor...

Ett litet smakprov



Jag och Johannes har meckat en massa i bilen idag, det först efter att vi vart på tur genom halva länet. Råkade köra lite fel, så vi tog en tur till Kungsbacka innan vi hittade rätt. Skulle till Micro Bildelar i Sisjön, men efter ett par påringningar till olika källor kom vi så äntligen rätt. Väl där inne försökte expiditen luras och säga att det inte fanns rosa sätesklädsel inne. Vilken tölp va? Men, vi fick våra grejer och efter ett par besökt till på ett par affärer åkte vi sen hem till mig för att sätta igång med "pimp my car-förvärvet". Joahnnes donade med högtalare och stereo och jag donade med sätesklädsel och annat. Det tog oss dryga två timmar och fixa det, och fint blev det. Men, en sak är säker. Börjar man lite på ett hörn vill man snart har mer. Så jag har redan listat ut lite saker som skall göras innan allt är klart! Mer rosa tyg kommer att behövas. Någon mer än jag som ser fram emot det?

Well, ni får små bilder på förvärvet idag. Eftersom klockan rann iväg så blev det också mörkt ute innan jag kunde ta kort. Nog för att jag har en bra mobilkamera, men i mörker suger den rätt rejält faktiskt. Så, här är smakproverna. Skall försöka ta bättre bilder på min söta cruiser i helgen så att ni få se alltihop!

Att så lite kan göra så mycket!

Någon som missat att jag var på Ullared igår? Om du har gjort det, så gjorde jag massa fynd där kan jag lova. Dels de söta teburkarna som jag bloggat om här under. Men, en annan fräck sak jag hittade var väggdekorationer. Såna där klistermärksliknande dekaler som man sätter på väggen för att liva upp den. Genast köpte jag ett paket, höll på att köpa två, men det blev ett och så här i efterhand hade det inte gjort ont att ha ett paket till.

Medan jag och Joahnnes väntade på att middagen skulle bli klar passade vi på att fixa upp dekalerna. Och så här i efterhand var det tur att vi var två när vi gjorde det, eftersom jag så klart hade valt en ruskigt pillig dekalsort. Nu var det inte så att vi satte dem på en vägg, utan de smackades upp på min badrumsdörr för att liva upp den lite. Eller i alla fall liva upp hallen lite. Snyggt som fan blev det!


Förbannat snyggt om jag får säga det själv!

Ett litet inköp

Igår var jag på Ullared och jag hittade en massa små bra och ha-saker kan jag lova. En sak jag hittade igår, eller ja fyra saker faktiskt var söta, små teburkar med djurmotiv på. Det fanns fyra olika motiv så det var lätt att köpa allihopa snabbt och lätt. Älskar ju löste så varför inte liksom? Så, idag när Johannes var här och hälsade på tog vi en tur förbi på Kahls för att köpa på mig lite nya smaker. Vintern är ju här, och då kan man lika gärna gärna sitta hemma i soffan och pimpla te som en riktig tant.

Dagens inköpta smaker blev:
Rött te - Jordgubb vanilj
Svart te - Passionsfrukt
Svart te - Dunder (kanonbra att dricka när man är lite förkyld)

Hade ett litet kort som blev stämplat varje gång jag köpte 2 hg te, och idag blev det fullt så då fick jag 1 hg te gratis. Bad om ett litet råd från expiditen så hon rekommenderade ett svart te som hette Höstglöd, så det tog jag också med mig hem. Nu kan vi ha tekvällar här hos mig igen.


Så här ser de söta små burkarna ut

Den i mitten innehåller det röda teet, eftersom jag alltid vill ha så mycket av det hemma.
Men, visst är de små djurburkarna hur söta som helst?

Jag tror att jag är skrämmande!

Ärligt talat, jag tror fan att jag skrämmer skiten ut killar. Jag menar, jag gör allt själv utan specielt mycket hjälp, vet jag inte hur man löser det försöker jag ta reda på det. Innan jag ber om hjälp. Vet inte hur många killar som sett undrande på mig när jag säger att jag skall omformatera en dator. Hallå världen, hur svårt är det att göra det liksom? Är det problem som jag behöver hjälp med försöker jag så klart att vara delaktig i de moment jag kan vara delaktig i. Som att åka till Biltema och leta reda på prylar som behövs för att laga en bil tillexempel.

Men, jag tror att detta skrämmer. För visst är det så att en tjej skall sitta på sin höga pall och vara hjälplös? Så att killen kan komma och göra allt för henne, så att killen kan känna sig duktig och behövd? För inte kan en kvinna behöva en man på något annat sätt? Som tillexempel att ha honom som stöd och styrka, som ger när hon blir svag, när hon också behöver en axel att gråta ut mot? Nej, det är inte karlgöra det tydligen.

Eller har jag fel?

En ny kärlek



Igår kom Ellos-paketet som jag väntat på hur länge som helst. I det fanns de plagg som jag gått och suktat efter. En mysig, grå kofta, en rosa tröja, ett bälte samt jackan som är på bilderna ovan. När jag såg jackan första gången tänkte jag "den vill jag ha". Sen tyckte jag att den var för dyr, tänk om den inte passade? Efter det struntade jag i det. Men så en kväll satt jag som vanligt vid datorn och så gled jag in på Ellos hemsidan och vips hade jag beställt den. Fast, med 30% rabatt. Rådfrågade mamma vad hon tyckte om jackan och om den var jag. Först sa hon, nej det är inte du. Efter en stund säger hon, jo förresten det är nog du. Så jag beställde den och igår kom den. Testade den så klart på en gång och föll för den ännu mer. Gissa om jag kommer vara snygg resten av hösten?


Sökes - Ett batteri

Igårkväll när jag kom hem upptäckte jag att min bärbara telefon låg på golvet. Bredvid den låg batteriluckan och i satt bara ett batteri. Genast insåg jag ju att det var en lite trefärgad som varit i farten. Antagligen hade hon lyckats välta ner telefonen från datorbänken. När sen ena batteriet åkte ut tyckte hon att det var kul att leka med det. Så, nu är det puts väck. Letade lite efter det igår, men det var så mörkt att det var svårt. Så det första jag gjorde nu på morgonen var att fortsätta leta. Jag har ju dock inte så stort här hemma så jag kan inte för mitt liv hitta det bortlekta batteriet. Tusan också! Som tur är finns det en batteriaffär här i kommunen, så jag får väl åka dit innan jag börjar jobba idag och köpa nya. Ytterst irriterande, men vad fan gör man?

Läkarbesök

För ungefär en månad sen hade jag ju otroligt ont i min mage igen,  så jag ringde till vårdcentralen och ville ha en tid hos en speciell läkare. Detta kunde inte telefonisten fixa, och hon menade på att han inte hade en enda tid på jättelänge. Efter mitt enträgna tjat lovade hon att skicka ett meddelande till honom, så skulle han själv få avgöra om han hade en tid för mig. Den tiden var idag, och imorse kändes det jobbigt att det var dagen D, eftersom magproblemen legat nere ett tag.

Jag kom i alla fall in till läkaren. (När jag satt i väntrummet satt ett äldre par där också. De hade fått en tid på den öppna mottagningen, det vill säga, de hade en tid hos läkaren, men vilket klockslag de skulle in fanns inte bestämt. De beklagade sig att de suttit så länge där och väntat. Själv kom jag 7-8 minuter innan min läkartid skulle vara. Det kändes konstigt på något sätt även om jag vet att min tid vart bokad sen en månad till baka.) Vi hälsade och konstaterade att det var över ett år sen vi sågs sist. Det var i och med att jag ville ha en remiss för en halsoperation. Berättade för honom att jag inte haft några problem sen efter operationen och att det helt enkelt var det rätta beslutet för mig. Sen gick vi in på anledningen till varför jag var där idag. Jag behövde inte prata så mycket, för han hade gått igenom min journal från i somras och sett vad jag hade för problem samt sett vad läkaren då hade skrivit. Alla mina prover visade ju sig vara bra, så han tyckte inte det var nödvändigt att ta nya. Han såg ju att jag haft en överproduktion av saltsyra, och förstod på mig att Omaprezolen hade hjälpt mig. Dock är det inte bra att ta bort all syra i magen, och det är just vad Omaprezolen gör tydligen och jag hade haft en hög styrka på den. Så, han sa att vi börjar i ena änden och ser vad som händer. Jag fick nya tabletter utskrivna, men denna gången med mycket lägre styrka. Dessutom skall jag bara ta dem när jag känner att besvären är på gång. Inte varje dag som tidigare.

Vi hann prata lite om stress också, och det är väl så gott som konstaterat att det finns en del sånt i mitt liv. Han berättade (saker som jag självklart vet) att kroppen reagerar med att visa symtom någonstans när den känner att det blir för mycket stress. Om det är magen som visar symtom kan man få bort dem genom att äta ordentligt och nyttigt. MEN, då kommer kroppen garanterat skicka ut nya symtom i en annan del istället. Så, det är bättre att ta bort stressen än att försöka ta bort symtomen. Enkelt? Ja, det kan ju tyckas så i alla fall.

Well, jag har ju lite besvär, kanske en gång i veckan eller så, så nu handlar det inte om att knarka tabletter. Vilket känns väldigt bra. I mitten av februari kommer läkaren göra en uppföljning via telefon för att se om detta hjälper eller om vi måste sätta in andra saker. Det känns skönt faktiskt. Det bästa är att han verkligen läst in sig på det jag kom för och att han var förberedd. Det är så en riktigt bra läkare jobbar!

En liten present att ge bort

I fredags när jag skulle hem till Linnéa kände jag att jag ville ha med mig en lite present till henne. Funderade först på att göra ett smycke till henne, men bestämde mig för att göra ett litet blomsterarrangemang istället. Så efter jobbet åkte jag förbi Garden center och tittade på blommor. Hittade jättefina Cyklamen så jag bestämde mig också för att göra en liten kruka till mig också. Köpte ett fint blomsterfat som såg ut som ett hjärta att göra Linnéas present i. Sedan blev det också Hjärtan på tråd och ett lila ljus samt lite fin dekorationssand. När jag kom hem snodde jag snabbt ihop det lilla arrangemanget. Samtidigt sa jag till Malin: Jag förstår inte att folk köper dyra sådana här arrangemang när det är lika lätt att sätta ihop ett eget. Fint blev det, så fint att jag en timma senare fick blodad tand och satt ihop mitt lilla arrangemang också. Så här fina blev arrangemangen.


Den här pryder numer Linnéas vardagsrumsbord.


Detta arrangemang pryder mitt vardagsrum just nu.
(Undra hur länge? Kattastrof gillar det...)

Alltid roligt med Linnéa!

Igår var det då utgång som gällde för mig och Linnéa. Vi började lite lätt hemma hos henne där vi pratade om allt och ingenting. Mycket jobbsnack blev det, det är väl trots allt inte så konstigt. Men, vi hann även prata om relationer, signaler man sänder ut, hur saker faktiskt blir utifrån hur man tänker om dem och mycket mer. Sen spelade självklart Linnéa en ny egenkomponerad låt. Hon är så duktig! Hon har så otroligt fin röst, så det är ljuvligt att lyssna på hennes sång.

Vid 23-tiden tog vi bussen in till centrala Göteborg där vi då skulle gå ut. Linnéa berättade att det brukade vara kul på Styrbord babord så vi gick dit för att se hur det var. Efter en timme tröttnade vi dock och valde att ta en sväng upp på avenyn. Väl där hamnade vi utanför Nivå och Lounge. Jag sa åt Linnéa att välja men hon ville inte riskera att välja ett tråkigt ställe till. Det ville ju inte jag heller göra. Så jag föreslog att vi skulle gå till Hard Rock istället varpå vi gick över för att spana i läget.

Vi tyckte att det lät som de spelade bra musik där inne så vi gick in. Efter att ha hängt av oss yterkläderna gick vi till dansgolvet. Snabbt konstaterade vi: Det ena dansgolvet innehöll bara massa slemhögar och det andra var lite för knökat. Vi valde det knökade, det kändes bäst så. Resten av kvällen dansade, dels med varandra, men också med ett par sköna snubbar. Det var jättekul så länge de varade, men den ena klarade tydligen inte av att Linnéa nobbade honom så de gick.

Lite senare började jag prata med en jättetrevlig kille. Vi pratade om allt möjligt och skrattade och hade det riktigt trevligt. När han frågade mig vad jag skulle göra imorgon (läs idag) så berättade jag att jag skulle fomtatera om min mammas dator. Då tittade han på mig med stora ögon och sa Kan du sånt? Tänk, det är INTE första gången jag får den kommentaren kan jag säga. Lever man som singel så får man lära sig det mesta helt enkelt.

Kvällen led mot sitt slut och Linnéa gick lite tidigare för att hinna med sin buss. Så här i efterhand, det gjorde hon inte. Men, å andra sidan gjorde inte jag det heller. För jag råkade stanna kvar lite för länge utanför Hard Rock där jag bestämde med killen att vi skulle ses idag. Vi bytte nummer och resten får vi väl se vad det blir med det...

Som sagt, jag missade min buss med ett par minuter, så jag tog bussen som gick till Bohus istället. (Eftersom nästa Kungälvsbuss skulle gå 6.10 och den hade jag ingen lust att vänta på.) Från Bohus tog jag sen taxi, så jag var hemma samtidigt som jag skulle vart om jag hade hunnit med min buss. Rätt nice!

Kvällen igår blev faktiskt lyckad! Det tycker jag och jag hoppas att Linnéa tycker samma sak. Vi har dock bestämt oss för att inte gå till Styrbord babord eller Hard Rock igen. (Inte Nef eller Trädgårn heller för den delen.)

Slänger in en bild...



Ikväll skall jag ut med Linnéa!
Det skall bli grymt kul.
Det kommer bli grymt kul.
Det kommer bli magiskt...

Och jag har klätt mig i rött.
Bara det säger en del?

Vi får se vart natten tar oss.
Berättar imorgon...

Har inte haft tid att blogga idag.

Det beror mest på att större delen gått åt till att jobba. Men mellan 12.30 och 14.55 var jag iväg på resandet fot. Råkade så där spontant skaffa mig en bil. Malins far Mats ringde klockan 12 och 12.30 satt vi i bilen på väg mot objektet. En Ford Fiesta -93. (Alla har sagt, inte en Ford. Aldrig en Ford.) Kände mig dock väldigt säker, eftersom jag hade Mats med mig. Han är väldigt kunnig. Han var förvånad hur orostig den var under! Bara det är ju hur bra som helst. Sen var det små justeringar som måste göras, men på det hela var Mats otroligt nöjd med bilen. Så, det köptes och nu står den här utanför hos mig. Imorgon eller på lördag (beroende på när jag kan åka och hämta den) får jag en rattkrycka av min far, han lovade att åka och köpa den för mig.

Nu skall det pimpas bil här kan jag lova. Det kommer komma före- och efterbilder! Jag lovar.


Men, nu mina vänner skall jag sova. Det skulle jag gjort för en halvtimma sen!
God natt!

Hon är grejen...

Hon är grejen, värsta grymma tjejen.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
hon är mitt alternativ.
Hon är grejen värsta grymma tjejen,
flickan i mitt liv.

Cattenaccis bäste kund,
och krogens edsvurne vän.
En som sällan fått en blund,
innan gryningen.

Sedan länge känd som en flitig gäst,
har aldrig nekat en fest.
Men en dag kom den vändpunkt som,
fick mig att tänka om.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
aldrig har jag vart så kär.
Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
aldrig känt så här.

Har bytt flärd mot en värld
som är mindre destruktiv.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
flickan i mitt liv.

Kärlek är ett nederlag
en kille ska vara fri,
nya damer varje dag har vart min filosofi.

Har jag pläderat med passionerad glöd
att va’ ungkarl fram till min död.
Nu har det hänt, att jag har tänt,
trots alla argument.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
aldrig har jag vart så kär.
Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
aldrig känt så här.
Hon har rätt, alla rätt,
ur en killes perspektiv.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
flickan i mitt liv.

Lystring alla gamla span,
nu tar jag farväl,
till ett ytligt liv på stan
jag har mött min tvillingsjäl.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
aldrig har jag vart så kär.
Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
aldrig känt så här.

Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
hon är mitt alternativ.
Hon är grejen, värsta grymma tjejen,
flickan i mitt liv.



Fast jag skulle vilja göra en liten ändring här.

Jag är grejen, värsta grymma tjejen.
Aldrig har du vart så kär.
Jag är grejen, värsta grymma tjejen.
Aldrig har du känt så här.
Jag har rätt, alla rätt
ur en killes perspektiv!





Hur gick det med godissuget?

I eftermiddags fick jag ett stort godissug. Bestämde mig där och då att jag skulle svänga förbi affären efter jobbet och köpa mig lite välförtjänt godis. Några timmar senare blev jag sjukt sugen på Keloggs Cornflakes med fil och jordgubbssylt. Så därför var det inte svårt att bestämma att även det skulle inhandlas när jag svängde förbi affären.

När jag sen väl var på affären så plockade jag till mig det jag skulle ha. Först gick jag via mejerikylen, sen till flingorna och sylten. I bara farten åkte en mjukost med salamismak ner i korgen också. På vägen mot kassan skulle jag då plocka till mig en liten godispåse. Men, mitt i steget tänkte jag Nej Angelica, du behöver inte godis ikväll, nu när du tar lite sylt till flingorna.

Det mina vänner, det var något stort! I alla fall för mig. Och nu har jag ätit min skål med cornflakes. Det var sjukt gott. Det kommer blir ett par såna frukostar fram över nu kan jag lova! Mätt som tusan blev jag också, så något godis hade verkligen inte fått plats.

Nya Otrivin Comp

Det värsta som finns, alla kategorier, är att ta nässpray. Har alltid hatat det, och kommer alltid att hata det. Obehagligare saker får man leta efter. Tyvärr har jag kommit till ett stadium med min förkylning att jag inte orkar med både nästäppan (på kvällen) och rinnsnuvan (på dagen). Så jag bestämde mig igår för att gå och köpa detta djävulens påfund. Eftersom jag har båda problemen tänkte jag att jag en gång för alla får falla för reklamen som bombaderar oss hela dagarna. Köpte Nya Otrivin Comp. På väg hem från Apoteket så testade jag det med en gång. Strax därefter träffade jag en vän som jag stod och pratade med, och glömde såldes bort att jag testat nässprayen. När vi sagt hej då och jag nästan är hemma drar jag in luft i näsan och inser att det är lätt att andas. Problemet är borta för en stund.

Vilken känsla, så här ett par timmar senare funkar det fortfarande bra. Nu hoppas vi att förkylningens klor vill släppa mig, en gång för alla.

Fy fan vad jag är kass!

Usch! Jag erkänner. Jag är riktigt kass på det här med att blogga just nu. Jag har fått en ny liten enveten förkylning i kroppen så jag mår ungefär som ett torkat russin på kvällarna. Huvudvärk, rinnsnuva, nästäppa och olustkänslor. Både igår och ikväll har jag satt på en Harry Potterfilm och lyckats somna en stund båda gångerna. Nu gör ju inte det så mycket eftersom jag sett filmerna innan och så har jag ju läst böckerna. Det är lite störande att somna på kvällen dock, när man sen skall sova hela natten. Well, somnar jag inte har jag ju ett val jag kan vaka över...

Just det ja, i lördags var det ett år sen jag gjorde min operation. Ett år har gått sen halsmandlarna försvann ur min hals och gissa om det här året varit ett riktigt bra år? Jag har knappt varit sjuk. Jag hade en liten förkylning i maj och så två utbrott nu de senaste veckorna. Hade jag inte gjort operationen förra året hade jag garanterat ätit ett par, tre stycken penicillinkurer vid det här laget. Skönt att ha sluppit det vill jag lova. Ju mindre penicilling, desto bättre immunförsvar är det ju. Jag vart ju orolig att jag skulle åka på massa andra konstiga sjukdomar bara för att jag själv bestämde mig för att göra operationen. Har väl känt av halsen ett par gånger, det kan jag inte komma ifrån. Antar att man inte kan bli av med allt genom ett enkelt ingrepp.

Men, nu orkar jag inte skriva mer här idag! Hoppas på att jag får en bättre dag snart, när jag kan skriva massa kuligt här igen.

Take care my friends!

Bilder från förra veckan.

Förra veckan var jag rätt oproduktiv här i bloggen, mest för att jag verkligen inte hade någon ork. Men, så var jag så mycket tid med Weronica och Felix och resten av min familj så jag hade inte riktigt tid heller. Idag mår jag rätt uselt, så jag har egentligen inte något lust att blogga idag heller. Måste dock lägga ut lite härliga bilder på lillkillen från veckan som gick.


Inne på Polarn och Pyret hittade jag och Felix en Brio-bana. Felix ville väl helst bara äta på tågen, inte konstigt alls egentligen. De var ju så färgglada och fina.


Han har en kazoo, så varför skall han inte ha en maracas också? Hur kazoon fungerade kom han på direkt, medan maracasen är lite svårare, den är godast att äta på...


Efter ett par timmar på marknade blev vi fikasugan. Och så var vi stelfrusna... Vi fikade och Felix lekte. För mat skulle han absolut inte ha. Kolla in tröjtrycket - SÅ FELIX

I might not be as big as you but i can be louder

(Det säger väl allt va?)






Den här fina presentkorgen fick Weronica av mig, mamma, Camilla och moster Sann. Den innehöll en badbomb, en svindyr bodylotion med vanilj och blåbärsdoft samt en ryggskrubb. Just ja, ett kort fanns med också och i det stod det "Det kommer komma ett samtal snart..." Vad det är för samtal ville jag inte berätta för det vet inte Weronica vad det är. Mer än att det är från Träna i Kungälv då...

I fredags blev jag brädad

I fredags morse låg jag kvar i sängen hos Weronica och stickade medan hon försökte få Felix att äta, något han inte var speciellt intresserad av. Som vanligt. När Weronica gett upp satte hon ner honom i hans gåstol så han kunde roa sig själv. Dock var ha inte nåt sugen på det, utan ville så klart ha sällskap. Så Weronica lyfte in honom i sovrummet. Genast fick han syn på mig och satte fart på mig. Men, se där tog det också stopp. För där fanns en finn glänsande sängknopp att pilla på och smaka på. Genast blev moster inte det minsta intressant längre...

Visst är han charmig min lilla favorit?
RSS 2.0