Stor irritation!

När jag och Weronica kom upp till min lägenhet idag hittade jag ett kuvert från posten. Visste inte riktigt vad det var, så jag slet upp det och såg att det var skickat från Telenor Store. Insåg att det var min telefon som var tillbaka skickad så jag sprang bort till affären för att hämta ut paketet. När jag fått paketet sliter jag upp det och tar ut min gamla telefon. Läser i papprena att det är saker utbytta samt att de gjort uppdateringar på programvaran. Skyndar mig sen hem. Där hemma testar jag om kameran fungerar, och visst gör den det. Det gjorde den ju innan jag skickade i väg den. MEN blixten har de inte brytt sig om att laga. Så jag skyndar mig att ringa upp försäkringsbolaget och de kopplar mig på en gång till verkstaden. Där svarar en trevlig kvinna och efter att jag gett henne mitt IMEI-nummer så frågar hon vad jag är missnöjd med. Säger som det är, att jag just fått hem den från lagningen men allt är inte lagat. Vibratorn funkar nu, men blixten är fortfarande död. Då tittar hon i rapporten och säger "Det är nog inte så konstigt, då det står att det är trasiga delar som beskrivning. De har antagligen inte tittat på andra funktioner, utan bara bytt det som de märkt varit trasigt." Så hon lovade att skicka en ny scervispåse så att jag åter igen kan skicka in den. Undra då om jag kan få någon kompensation för det, då det är de som uppenbarligen inte gjort hela jobbet. För, står det trasiga delar och inte mer specifiserat så kollar man väl att telefonen fungerar till 100% när man skickar tillbaka den?

Ja, jag är irriterad, och jag har rätt att vara det!

Oschyst!

Här har jag jobbat hela sommaren och nu äntligen gått på semester. Härligt tänker ni. Men bara tre dagar in i semestern får jag ett samtal från jobbet. Eftersom jag sov när det ringde var jag helt groggy och såg inte vad det stod på displayen och svarade så käckt. "Hej det är...." MORR!! Varför i hela hundan tog jag samtalet? Det tog bara 6 minuter, men 6 jävla minuter av min semester. Jag har inte ringt någon av personalen under semestern så varför skall jag bli uppringd? Nej nu är det jag som måste kolla mer noggrant på telefonen när den ringer nästa gång! Så det så!

En liten skildring av Stockholmsresan

I måndags var det dags för Felix, Weronica, Mattias och mig att bege oss mot storstaden Stockholm. Efter diverse små missöden och annat trams sitter vi i bilen. Tanken var att vi skulle åka runt 9-tiden, men istället kom vi iväg klockan 11. Mattias tog första etappen av körningen, Weronica satt fram och hade ansvar för GPS:en, jag satt bak och läset och Felix själv satt i sin stol och sov. Efter ca två timmar var vi nere i Gränna där vi stannade för att äta vår medhavda mat samt för att köpa lite karameller. Felix passade på att vakna och underhålla oss med sina små finurliga knep. Det nya är att ligga i vagenen och därifrån spana på allt som rör sig, samtidigt som finurliga miner visas.

Därefter satte jag mig bakom ratten och började min etapp av vägen. Weronica och jag satt och pratade om allmänt irriterande saker och killarna satt bak och försökte slappna av och slumra lite. Tyvärr blir jag ALLTID förbannat trött av att köra bil så långa sträckor på dagen, och det hände så klart även denna gången. Jag körde väl nästan i två timmar och satt och skakade på huvudet lite frenetiskt den sista halvtimmen. Så det blev ett stopp till på vägen, där de andra två drack kaffe och jag tog en redbull. Lillkillen blev glad när vi bytte hans blöja också.

Sista etappen körde Mattias och det var väl det bästa! Eftersom vi skulle in och krångla mitt i centrala Stockholm, mitt i rusningstrafiken. Varför vi var mitt i centrala Stockholm? Jo, för där låg vårt hotell. Grejen var dock att GPS:en trilskades med att köra en krånglig väg till hotellet istället för att köra en enkel. Ju krångligare desto bättre... Efter att ha kollat upp parkeringsplatser hamnade vi på gatan istället för parkeringshus. Detta för att det skulle kosta oss 250 riksdaler att parkera i ett sådant hus, medan det på gatan var gratis mellan 17 och 09. Så sammanlagt betalade vi 96 rikdsdaler för vår parkering. (Eftersom vi stod där mellan 09 och 13 på tisdagen.)

När vi kom in på hotellet möts vi av en superengagerad receptionist. NOT! Han tittade inte ens upp på oss när vi kom in. Han registrerade oss först när Weronica sa att det var bokat i hennes namn. Då fick vi betala och så fick vi vår nyckel. 4 våningen blev det och det fanns bara hiss till våning 3 och 5. Så, det blev helt enkelt så att vi fick släpa barnvagn ett par gånger under tiden vi bodde på hotellet. Hotellet var helt okej för det vi betalade. 825 kronor för det rummet vi hade. Då ingick inte bäddning av säng samt egen toalett. Vad gör det när man bara skall sova där en natt? Efter att vi installerat oss på rummet gick vi ut på stan för att få i oss en matbit. Vi var sugna på plankstek allihopa. Så vi började knalla mot St Eriksplan. Under promenaden reflketerade vi och kom fram till att det inte skulle ta så lång tid att promenera till KI nästkommande dag. Matställen var det fattigt, i alla fall sådana matställen vi ville ha. Det vi hittade mest av under hela turen i Stockholm var diverse olika asiatiska matställen, var det inte en Sushirestaurang så var det en indisk restaurang.

Efter en halvtimmes promenerande valde vi att gå in på en pub. Tyvärr var oxfilén slut, så jag tog en Entrecote medan de andra två tog något som kallades Biff Duxell. Så här i efterhand, varför tog inte jag det också? Maten höll ingen hög klass tyvärr. Men men, så kan det gå... Som tur var hade vi lillkillen som roade oss under måltiden. Låg han inte och tittade ut över kanten på vagnen så snodde han runt som en tornardo i sin vagn istället.

Väl tillbaka på rummet så passade vi på att äta lite choklad, se på lyxfällan och underhålla lillkillen som inte riktigt ville äta. Det var nu vi märkte att vi bodde på ett hotell med vandrarhemskaraktär. För när man gick utanför rummet hörde man vart vi bodde. Var det inte Felix som skrattade/tjoade/grät så var det våra röster som hördes. Men vad gör det om hundra år...? Vi passade också på att bädda sängarna, dividera om hur vi skulle ligga och vilka lampor som funkade och inte funkade. Sedan tuppade vi av en efter en. Det började med att Felix somnade och sedan Mattias. Jag och Weronica skulle prompt läsa en stund, bara det att jag somnade 3 gånger under tiden jag försökte läsa. Så jag gav också upp, strax efter Mattias. Weronica somnade tillslut hon också.

Jag vaknade till vid 6-tiden av att Felix rörde på sig i vagnen. Hade gjort det ett par gånger under natten också, men vid 6-tiden var jag så kissenödig att jag fick gå upp. Ville det inte egentligen, för hur smidig jag än var så väckte jag nog hela våningen då dörrarna var sega och golvet knarrade som tusan. Felix sov dock vidare så jag la mig och läste en liten stund. När klockan sen var 7 så la jag undan boken och försökte sova lite till. Det blev i alla fall en halvtimmes slummer, sen ville lilleman vakna. Så då tog jag upp honom, bytte blöja, fixade mat och så la vi oss i min säng. Felix var inte så intresserad av maten, utan det som fångade hans uppmärksamhet var ljuset. Ljuset som flödade in bakom mörkläggningsgardinerna. Medan Weronica pysslade, donade och duschade så hade vi en lång frukost i sängen. Genom lek och skratt tog vi oss igenom den. Sedan passade jag på att duscha och göra mig i ordning också. När vi tre var klara vaknade Mattias och undrade lite yrvaket om vi stigit upp klockan 5 med tanke på allt vi hunnit med.

Vi kom ner till frukosten lagom till 9-tiden. Så att säga, det var frukost, inget annat. Äggen var stenhårda och det enda bröd som serverades var formbröd. Skall dock inte klaga, vi hade ju inte betalt så mycket heller.

Med mat i magen gick Mattias för att duscha medan Weronica och jag började packa oss i ordning. 10.23 stod vi sedan ute vid bilen och färdiga för en tur på stan. Då började vårt turistande. Och vi tillät oss att vara riktiga turister också. Vi hade i och för sig inga kameror på magen, men kartan var vår bästa vän under hela promenaden. I så gott som varje korsning for kartan upp för att vi skulle ha koll på vart vi var. Vi hann se många torg dessutom. Hötorget, Stureplan, Norrmalmstorg Sergels Torg och säkert något annat torg till. Vi gick också igenom Sture Gallerian, vilket inte tog mer än 5 minuter. Vad är det för en galleria egentligen? Väl Sergels torg diskuterade vi lite över kartan, höll på att bli bestulna (då jag tappade koncentrationen över väskan en kort stund), samt tittade på allt som fanns där. Sedan gick vi längs Drottninggatan bort mot regeringsbyggnaden, den vägen som jag pekade ut, men som enligt Mattias inte stämde alls med kartan. Väl där stod vi och tittade på vattnet ett tag innan vi tog Vasagatan (tror jag det var) bort mot Centralen. När vi tillslut kom till en korsning tar Mattias upp kartan igen för att se vart vi skall gå igen. Då säger jag "Men här var vi imorse. Sub Way måste ligga där bakom 7-eleven." Mattias trodde mig inte, så jag gick ut en bit i vägen och tjuter lyckligt "Jo, där är Sub Way." Så vi knallade dit och köpte med oss mat. Efter det konstaterade vi att vi hade kunnat komma in snabbare till city om vi bara valt rätt väg, men då hade vi ju missat alla torgen å andra sidan.

Väl uppe vid bilen packade vi in oss och for iväg mot Karolinska sjukhuset. Där parkerade vi och satt oss för att äta våra smörgåsar. Det var riktigt stora mackor, men de slank ner alla tre. Inte konstigt efter den 3 timmar långa promenaden. Sedan tog vi oss en liten promenad runt Astrind Lindgrens barnsjukhus, mest för att få Felix att somna en stund, men också för att få tiden att gå. Vi satte och också och tog en liten fika i en kaffeteria innan det var dags att gå upp för att träffa Morfar Palle och de andra i teamet på ECMO.

Vi fick komma in i den salen där Felix låg, och jag blev visad vart Felix hade legat när han var där. De i teamet som jobbade blev så glada över att få träffa Felix igen. Och jag ljuger inte när jag säger att de var sjukt imponerade över honom. Palle tog Felix i famnen på en gång och jag är inte säker, men jag tror han viskade till honom att han var morfar Palle. Det verkligen lös om Palle när han fick återse Felix. Sjuksköterskan Maria (jag tror hon var det i alla fall) som var med Palle ner till Göteborg och hämtade Felix i februari sa flera gånger att det kliade i hennes "vill ha fingrar".  De tyckte han var så pigg och livlig och full av energi. Palle sa att Felix gott kunde stanna hos dem ett par veckor och hjälpa dem med diverse olika arbetsuppgifter. Så, nu har väl Felix en praktikplats avklarad redan. De kunde knappt tro att han var så sjuk för ett halvår sen. De var var så fascinerad över Felix vakenhet, att han var så intresserad av allt som rörde sig och han var med i allt som gjordes. De passade på att fråga Weronica och Mattias om deras upplevelse och hur det hade känts där i februari. Sedan pratade de om olikheterna mellan bemötandet från de olika teamen som hade hand om Felix. Vi pratade också om prestige, det som absolut inte får finnas inom vården, men som upptar en stor del av den tyvärr. Efter en timmas pratoch skratt var det dags för Palle att fortsätta jobba, han kramade om oss alla och önskade att de kom på besök igen. Sedan ville de ta kort på den lilla familjen, så att de hade kvar det som minne. Sedan tar Maria tag i Weronica och säger "Kom snart tillbaka, lova det." Då spritter Felix till och Maria utbrister "Ja, jag vet vad ni kommer att ha och göra det nästkommande 20 åren..."

Sedan var det bara för oss att vända hem mot Göteborg igen. Mattias fick börja köra även den här gången och han körde åter igen till Gränna där vi stannade för att köpa mer polkagrisar. Vi stannade för att äta på Gyllene Uttern men jag och Weronica tyckte det var för dyrt. Så vi åkte vidare och hamnade på en riktig sylta. Vi alla beställde Fläskfilé med grillad tomat, och in fick utbankad fläskkotlett som Mattias uttryckte det. Det serverades med pommes och en fesljummen tomat. Så när Mattias sa att nästa gång skulle han minsann välja matställe, eftersom det antagligen hade vart mer värt att stanna just på Uttern för att få ordentligt lagad mat. Weronica och jag kunde inte mer än hålla med...

Därefter tog jag över körandet och eftersom det nästa var kväll var det inga problem att köra. Jag blev inte ens trött. Det blev dock lille killen. Det var inte alls kul att sitta i bilstolen längre, han var nog ordentligt trött i kroppen efter dagens strapatser. Men, han var grymt duktig på att åka bil. Det var bara den sista biten från Borås som tillslut blev jobbig. Klockan 22 svängde jag in framför mitt hus, packade ut mig och mina saker ur bilen så att lilla familjen kunde bege sig hem och natta lillkillen.

En intensiv men trevlig tripp har det varit. Så nästa gång blir det väl New York?

Vad tusan, får inte jag vara med och prata eller?

En glad skit i sin vagn!

En trött liten kille på väg hem från en stor resa.

Weronica var mer bakom kartan en framför...

Full fart i galoscherna kan man ha även om man ligger i en vagn.

Även jag och Mattias diskuterade kartan ett par gånger.

Felix och Morfar Palle. Som ni ser, det var inte bara full fart på Felix. ;)

Maria och Felix diksuterade en hel del, Maria försökte få Felix att gå över till Hammarby...

En vacker bild på solen som går ner vid Vätterns strand.



Om ni orkar ta er hit ner är ni fasiken duktiga. Det är knappt att jag orkade det nämligen.

Den 27/7 är Neos födelsedag!

I lördags kom så äntligen lilla Neo ut till oss i den här stora världen. Efter många timmars värkarbete till mamma och pappas förtret kan jag tänka. Har inte hunnit prata med dem själv än, utan allt har jag fått via mamma och Weronica. Han tittade äntligen ut klockan 22.56 och han vägde 4180g och var 52 cm lång. En riktig bjässe med andra ord. Vill ni se bilder på det lilla underverket får ni knalla in på Hannas blogg - Välkommen Neo och Våran underbara prins.

Jag längtar otroligt mycket tills jag får hälsa på dem alla tre. Vill så gärna prata med dem och så klart, snuffsa en massa på Neo.

Tillagd kommentar:
Klart det var i söndags lillkillen föddes. Är man på semester så är man, då blir man änna dagvill.

Fine line

It's a fine line
between pleasure and pain...

But you keep stopping me

I am the rain that's coming down on you
That you shielded yourself from with a roof
I am the fire burning desperately but you're controlling me
Release me
Release me...

Dessa jävla kedjebrev!

Jag har inte förstått vad det är för mening att skicka massor av kedjebrev till sina vänner via mailen. Senast i raden lovade ett mail att man skulle få en större mängd euro av självaste Bill Gates, och allt man behövde göra var att skicka och ta emot samma mail ett par gånger. Alla som har skickat det till mig har skrivit hälsningen: Det kostar ju inget att testa i alla fall. Nej, det kostar inget. Men vad fan tror folk?

Jag är så trött på alla kedjebrev som skickas till mig att jag sällan läser dem nu mer. Utan de förpassas ner i papperskorgen så fort de syns i min mailinkorg. Jag tror inte man kan få evig lycka av att skicka iväg mail med söta figurer på till sina vänner. Jag tror mer att vännerna blir mer och mer irriterad på att ha hela mailen proppfylld med oviktiga mail.

Undra om jag inte skall skriva ihop ett protestkedjemail? Undra om det kunde få stopp på alla kedjemail...

Vad hade de gemensamt?

I fredags skrev jag det här inlägget: De har något gemensamt? Det var bara två som gissade, varav den ena visste svaret hur enkelt som helst. Om ni inte läst kommentaren så kan jag berätta för er att det är deras röster som binder dem samman. Jag fullkomligen älskar härliga, grova och manliga röster. Där det finns ett härligt sound. Jag blir helt tagen av en fin röst. Gärna lite skrovlig och hes, ju hesare desto bättre. Eller kanske inte riktigt så, men nästan i alla fall. När jag satte ihop bilderna i fredags ville jag egentligen haft med fler män med härliga röster, då kom jag inte på vilka de var. Nyss kom jag på två till, Mikael Persbrandt och Mads Mikkelsen har också såna där helt underbara röster. Senast killen i raden av män med fina röster är då Robert Pettersson som är sångare i Takida. Hans röst är så underbar att lyssna på att jag smälter varje gång. Så det är väl lika bra att jag sätter på lite Takida och njuter?

Hur kan man tillåta sig att må så dåligt?

Idag hade jag ett väldigt uppriktigt samtal med en vän, väldigt kan till och med vara lite fel. Det var snarare brutalt uppriktigt. Vi pratade om att det finns människor som tillåter sig själva att må dåligt, som inte tar tag i vissa saker och ser till att de trivs med sitt liv. Istället går det på i samma hjulspår och vantrivs, men har totalt förlorat kraften att ta sig där ifrån. Dessutom har de säkerligen tappat all tro på sig själv, de har förminskat sig själva så enormt att de inte längre tror att de kan ta sig från den onda cirkeln.

Någonstans i den cirkeln är jag. Jag vet det själv, alldeles för väl dessutom. Men när min vän så uppriktigt sa det till mig idag grät jag. För jag är hjälplös. Fast i en sits som är svår att ta sig ur. Eftersom det finns så många saker som styr. Inte minst ekonomi. Det är väl inte det viktigaste, utan den att jag inte längre tror att jag kan. Har jag inte alltid kunnat? Jo, jag har alltid gjort det, men den förmågan har helt gått förlorad. Det är i alla fall så det känns nu.

Vad det beror på? Ja, jag kan väl säga det som så här: Psykisk press och stress. Att gå i tunga lerspår där inget förändras. Jag vet att inget förändras av sig själv, men trots idogt arbete så har det fortfarande inte flyttat sig en milimeter framåt. Idag fick jag höra saker som att jag är överkvalificerad och underskattad och att jag långsamt tappar tron på mig själv och på så sätt blir mer eller mindre hjärntvättad.

Saken är den att jag inte längre känner igen mig i vissa situationer. Jag kan se beteenden hos mig som INTE är jag. Som aldrig varit jag, men som kryper fram mer och mer. Vänder det inte snart kommer jag bli bitter, vilket jag egentligen är alldeles för ung för. Vad har jag att vara bitter för. Ja du, det finns en sak om jag tänker efter. Det finns situationer som tömmer mig så till den milda grad på energi, att det smittas av på mitt privata liv. Samma situaion gör mig så trött att jag vissa dagar inte kan förmå mig att uträtta något här hemma, för jag behöver vila mig i form för att överhuvudtaget kunna fungera.



På måndag går jag på semester, och det kan jag säga er, jag ser verkligen fram emot det. Jag hoppas kunna vila upp mig såpass mycket att jag skall kunna ta tag i mina problem på något sätt. Nu måste det bli ett stopp här. Så här kan jag inte fortsätta att gå och må. Brutal ärlighet är i bland det bästa som finns. Svårt att ta på ett bra sätt, men när man fått höra det ett par gånger kan man börja jobba utifrån det och komma någonstans. Nu skall jag bara veta vart jag vill komma...

Nostalgiuppleveles på landet

Igår var det tänkt att killarna i kompisgänget skulle ha en kväll för sig själva på Söders land. Detta ändrades i sista sekund, och vi tjejer blev inbjudna också. Vissa av gänget åkte ut redan under fredagen, medan andra av oss kom under lördagen. När jag kom var de mitt uppe i 5-kampens sista gren, och där skulle förloraren koras kan man väl säga. Jag var mest glad att jag stod utanför spelbanan eftersom jag var lite sliten sen kvällen innan. Men det var bara att gå på cidern och vara glad.

Någon timma efter att jag kom gick vi ner till havet för att bada. Den vägen är inte att leka med och reflektionerna lät inte vänta på sig. "Hur fan lyckas man gå ner den här vägen när man är full?" Hur man gör? Det vet jag inte, men jag antar att det bara är att gå. Det var riktigt skönt i vattnet och vi lekte på som barn på nytt ute på en flytbrygga. Jag stod och hällde i Peter öl när Söder fick för sig att putta ner mig i vattnet, så det var bara att sträcka upp armen så långt det gick för att saltvattnet inte skulle förstöra drycken. Det gäller att rädda vad som räddas kan.

Plötsligt var klockan 19-20 (vet inte exakt ty jag tittade aldrig på klockan) och det var dags för mat. Alla hade anlänt och humöret var på topp. Medan maten grillades så spelade vi ett par omgångar av Rockband, ett spel som har en alldeles för stor beroendeframkallande förmåga. Svar som "nej jag kan inte det där..." byts snart ut mot "Kan vi inte bara ta en låt till".

Sedan åt vi mat och regnet fick för sig att störta ner under tiden. Visserligen satt vi under ett par partytält, men det läckte in här och var. Men lite vatten är inte farligt, om man inte är gjord av socker då. Det var ingen av oss så det gick bra.

Timmarna gick och Peter hade satt ihop en liten musiktävling. Det bestod av 28 musikintron till filmer eller tv-serier. Petter och jag var i ett lag och jag så här efteråt säga att det inte gick så bra. Vi förlorade med fem poäng från 3:an. Typiskt, men det var en rolig lek. Som straff för att vi förlorade fick vi springa tre varv runt huset, nakna. Endast med ett par lock för de mest privata delarna. Mina fötter bär spår av det nu, de är alldeles uppskurna och ömma.

Sen startade dansen! Alla dansade för fullt i flera timmar. Massor av skratt och skrål blev det. I mellan dansandet började vi spela burr/sjuan. Envis som man är tänker man att huvudräkning är ju inga problem, men åker man dit en gång fortsätter det sen i god takt. En massa hemska mintushots blev det som straff. Vojne!

Sen fick vi för oss att gå ner och ta ett nattdopp. Det var jag, Söder, Daniel, Pålle, Sofia och Sandra som skulle göra det. Sofia sa hela vägen ner att hon skulle minsann inte bada, men när de andra var färdiga att hoppa i så tog hon bladet från mun och gjorde lika dant. Det var riktigt skönt i vattnet så vi låg i säkert en kvart, tjugo minuter. Väl uppe på land igen var det kanske inte så varmt så vi började ta på oss våra kläder snabbt. KlantAngelica hade med sig sin mobil och när vi nästan hade tagit oss upp för den jobbiga strandkanten inser jag att min mobil är tappad. Gissa om jag blev otroligt irriterad på mig själv. Letade en stund, men eftersom det var mörkt hittade jag den inte. (Hade jag bara väntat där nere ett par minuter till hade jag hittat den då Sandra och Pålle ringt till den.) Satt mig och småsurade en stund och sa att jag skulle sitta kvar där tills det blev ljust varpå Daniel säger "Nej det kan du inte, då kommer du frysa ihjäl." Så kallt var det inte, men det var omtänksamt av honom. Så vi började traska hemmåt igen, och även den vägen har gett mig sår på fötterna.

Somnade efter diverse sängbråk, och då hade klockan hunnit bli 4.00. Vaknade strax igen, kändes det som och när jag tittade på klockan så visade det sig att den var 6. Härligt med två timmars sömn. Magen gjorde ont och jag var irriterad på mig själv. Så jag drog på mig en tröja och gick ner till havet för att letade efter mobilen. Som jag sa tidigare, hade jag stannat kvar ett par minuter till hade jag hittat den när de ringde till den, för den låg där så fint mellan ett par stenar. Den fungerade trots regnet som fallit under natten. Alla funktioner fanns kvar, fast än lite sega. När jag väl kom upp till stugan igen så slutade kameran att fungera och efter ett samtal med Malin så började blixtlampan att lysa, konstant. Så har den fortsatt att göra, och den slocknar inte ens om man stänger av telefonen. Utan jag måste ta ut batteriet. Kameran har under morgonen kommit igång igen, men lampan lyser som sagt fortfarande. Tyvärr funkar inte blixten heller. (Som tur är har jag en mobilförsäkring hos telenor så imorgon ringer jag till försäkringsbolaget och hör hur jag skall gå tillväga med luren.)

Var ful och smet från städningen, för Malin erbjöd sig att hämta mig. Eftersom magen gjorde ont och jag hade glömt medicinen hemma så gjorde jag det, efter att Söder sagt att städningen skulle lösa sig. Känner mig trots det lite hemsk som åkte hem.

Well, det var en riktigt trevlig dag/kväll igår. Det var verkligen gamla minnen som återupplevdes. Tror inte någon hade tråkigt igår. Eller ja, plötsligt hänge Peter ut genom fönstret, spriten hade nog tagit hårt. Hoppas att han mår bättre idag! Jag hoppas verkligen att vi gör om detta snart igen, det behöver ju inte gå 4 år till nästa gång igen. Eller?

Galen kväll på stan!

I fredags så skulle jag och Malin svinga ett par cider och kanske, om lusten föll på, gå ut och skaka rumpan i Kungälv. Dock föll det sig så att så fort Malin satt sin fot i min lägenhet så utbrister jag "Jag har en känsla, och den säger mig att vi borde åka till Trädgårn". Malin blev lite perplex och svarar bara "Ja, men det borde vi kanske göra". Så det slutade helt enkelt så. Att vi svingade våra cider och sen åkte vi in till Göteborg. Där mötte vi upp Frida och Johan på Flying. För säkerhets skull tog vi oss två cider där också. Bara för att underhålla vårt sköna rus liksom.

Någon timma senare styrde vi kosan mot Trädgårn och när vi kom ditt fanns det inte en kotte i kön. Istället blev vi insläppta och kvällens dansmaraton kunde starta. Johan gick hem strax efter att vi kom, eftersom han skulle upp och jobba. Så vi tre tjejer började dansa loss där på deras utedansgolv. Ibland fick vi för oss att köpa en drink eller shot för att sen dansa lite till. När det blev tråkigt ute så gick vi upp och dansade där inne också. Där var det trångt och jäkligt men vad gör det? Vi kunde dansa ändå.

Under kvällen smsade jag med en kille (som jag smsat med under en månads tid), och när natten började närma sig morgon stämde vi träff vi Valand. Modigt? Ja, från bådas sida måste jag säga. Och medan han promenerad dit så hade Malin och jag fullt upp med en otroligt snygg norrman. Han skulle promt ha med oss till hans hotell, han bodde på Riverton. Envetet försökte han och sista försöket gick ut på att locka dit oss med löfte om mer alkohol. Han sa sig ha jäger, wiskey, rom och rom och cola. Detta var inte jag och Malin ute efter så det var en fröjd när killen kom promenerande. Så vi följde med hem till honom och drack te och åt jordgubbar. Så kan man man göra på en första dejt om ni har svårt att komma på roliga dejtingsätt. När klockan närmade sig halv 6 var han en otrolig gentelman och skjutsade hem oss.

Vi hamnade tillslut i säng, och då var klockan 7.00. Gissa om vi försökte sova så länge som möjligt igår då? Vi lyckades rätt bra, vi vaknade ett par gånger men när klockan var 13 så gick vi upp. Och självklart, då skrattade vi gott åt bravaderna från kvällen innan. Oj oj oj....


Ibland är världen vänlig!

Ibland tror jag gott om världen! Ibland kommer det små stänk av välvilja. Idag fick jag brev från vägverket där det står att fordon NRF 122 är avställt och att 600 riksdaler är insatta på mitt konto. Att summan är såpass stor är för att jag betalade skatten för bilen veckan innan den blev stulen. Egentligen är det väl självklart att jag skall ha pengarna tillbaka, i alla fall om jag tänker logiskt. Det hade dock inte förvånat mig det minsta om de glömt bort att betala ut dem till mig. Men, nu sitter i alla fall pengarna på mitt konto, så ingen annan än jag kan vara gladare.

Detta skall jag fira med att ta på mig anständiga kläder och gå till apoteket röda näsan och köpa mig lite gott att dricka till kvällen. Det är jag värd! Detta skall sedan inmundigas med mitt gooooa bär.

De har något gemensamt



Vad har dessa tre männen gemensamt? Det kan vara en svår nöt att knäcka, men försök i alla fall. Skulle väl egentligen varit lite fler män, men jag kom inte på några fler just nu då min hjärna är mer än avstängd. (Sov uselt på jobbet inatt.) Men shout! Give it a try!

Märkligt prissystem.

I måndags när jag skulle åka in till Göteborg tog jag först cykeln till Eriksdal för att ta bussen därifrån. Anledningen till det är för att det är färre kuponger därifrån än om man åker från Kungälvs busstation. Åker man från busstationen kostar det 5 kuponger medan det från Eriksdal kostar 3 kuponger. Eller ja, det har kostat 3 kuponger varav en av kupongerna var ett så kallat expresstillägg. När jag steg på bussen i måndags fick jag veta att det bara kostade 2 kuponger, eftersom expresstillägget var borttaget sen i början av året. Detta är något Västtrafik inte gått ut med, i alla fall inte i någon större utsträckning. Jag menar, jag har åkt från Eriksdal flera gånger i år utan att fått veta detta. Nu skall jag inte säga att jag gråter över att ha betalt en kupong extra till Göteborg.

Det jag reflekterar över är att det kostar mindre att åka till Göteborg från Eriksdal än det är att åka inom Kungälvs kommun. Resan Eriksdal - Nils Eriksson terminalen tar 23 minuter och kostar 2 kuponger medan resan Kungälvs busstation - Ytterby station tar 12 minuter och kostar 3 kuponger. Det är märkligt! Jag undrar, vad finns det för motivering till att det är dyrare att åka inom Kungälv kommun än det är att åka inom Göteborgs olika stadsdelar? För, man kan ju faktiskt åka från ena ändan till andra ändan för samma pris, 2 futtiga kuponger. LURENDREJERI tycker jag nog! Eller vad säger du?

En timma kvar...

...tills bussen mot jobbet går.

Nu har jag i varje fall städat badrummet, kattlådan, marsvinsburen, soffan, köket och dammsugit alla golv. Dessutom slog jag på stort och våttorkade alla golven också. Så nu luktar det riktigt gott här. Riktigt skönt! Skall bara fylla på strö i kattlådan och marsvinsburen samt hälla ut vattnet ur skurhinken så är jag klar att göra mig i ordning. Skall packa Stockholmsväskan också, ifall att.

Weronica ringde förut strax efter tolv och berättade att min lilla favoritgroda har blivit sjuk. De hade avbeställt hotellet i Stockholm för säkerhets skull. Visar det sig att Felix är för sjuk kan vi inte åka. Visar det sig att han kan åka så får vi försöka få ett rum utifrån det. Det hade varit surt att behöva betala 1250 kr för ett rum vi inte kunde nyttja. Nu är det bara att vänta och se hur det blir. Vi måste utgå för det som är bäst för lillbossen! Så klart.

Då så, då sätter jag igång igen då...

Jag ska bara...



Jag ska bara, jag ska bara, jag ska bara... Ibland tror jag att jag är Alfons Åbergs bortglömda storasyster. För visst skulle jag sätta igång med städningen efter att jag ätit frukost och sett ett avsnitt av Mia och Klara. Visst skulle jag det. Det var bara det att mamma fanns på msn och så skulle jag bara starta ett bygg i spelet jag spelar. Vips hade det gått nästan en timma. Så kan det gå. Men nu får jag ta tag i det jag skulle göra, eftersom timmarna går och snart är det jobb. Snart snart snart....

Men jag skall ju bara...

Lite seg så här på morgonkvisten...

Skall inte göra samma misstag idag som jag gjorde igår; att äta frukost klockan 13.00. Dock skall jag erkänna att jag är riktigt trött, hur kan en kropp gå in i semesterläge när det fortfarande är 1,5 vecka kvar tills semestern börjar? Well, det är en fråga för stora forskare, något jag inte är så istället för att sitta här och filosofera fram svar jag inte har skall jag istället göra mig lite frukost och sätta mig och se ett avsnitt av Mia och Klara. När det är slut blir det städning av kattlåda och marsvinsbur, kamning av soffa (eftersom den i stortsett bara innehåller katthår nu så är kamningen inte ett felaktigt uttryck), samt dammsugning av golv. Gissa om jag skall lyssna på Takida under tiden jag städar? Ja, det skall jag!

Då är det väl bara att sätta igång antar jag.
Ses!


Bild: Takida

Ett misstag skall repareras

Berättade ju i förra inlägget att jag ratat Takida utifrån deras bandnamn. Att jag sen gillade deras sound utan att veta att det var dem är ju fullständigt befängt. Därför satte jag mig här ikväll och sökte på youtube efter lite låtar som de gjort. Gissa och jag föll handlöst? Sångarens röst är ju så otrolig! Kan nog fortsätta lyssna på dem om och om igen nu! In i mp3n och lyssna på dem vart jag än går till och med kanske? Så, har du inte lyssnat på Takida tycker jag att du skall göra det, gör inte samma misstag som mig.

Ytterligare mer ryggradsrys och gåshud



Den här gruppen ratade jag hårt när jag hörde namnet på den. Sen hörde jag den här låten, utan att veta att det var Takida. Föll totalt för sångarens röst för att inte tala om texten. När de sen på radion annonserar ut att det var just Takida tappade jag hakan och insåg jag lite av min fördomsfullhet. Medan jag endå håller på att erkänna saker så skall jag väl passa på att säga att jag inte hört någon annan låt av dem, eller i alla fall inte så att jag vetat att det var en av deras låtar i alla fall. Oj, det blev invecklat. Men jag kryper till korset och berättar detta nu, jag gillar Takida. Sångarens röst är magisk, MAGISK!

Orka...

Jag tror mer eller mindre att hela min kropp har gått på semester redan, fast än det är mer än en vecka kvar innan jag gör det. Orkar inte med något just nu, sov ändå till 11 idag. Något som inte hör till vanligheterna här hos mig inte. Men, nu måste jag väl skutta in i duschen, eftersom min kollega kommer och hämtar mig om 45 minuter. 2 arbetspass kvar den här veckan. Sen är det bara en vecka kvar till semestern. EN VECKA!

Hepp...

God natt!

Rysningar längs ryggraden...

Oh Laura - Releas Me

...och gåshud längs armarna. Det är vad den här låten ger mig.

Fridas (sångerskan) har en helt fantastiskt röst. Jag blir som trollbunden varje gång jag hör en strof ur låten. Hennes röst låter så naken på något sätt, så utlämnande vilket självklart passar så otroligt till just den här låtens text. Lyssna och nuut, det är här det bästa av det bästa!

Idag startar vi vår bokcirkel

Förra veckan när jag och Johannes var på Carlstens fästning så köpte vi oss varsitt exemplar av boken "Lasse-Majas besynnerliga äventyr". När vi gick mot färjan skojade vi om att vi skulle läsa den "ihop", det vill säga, att vi läste tt på förhand bestämt stycke ur boken för att sen sätta oss ner och diskutera det. Detta var ett stående skämt hela vägen hem och jag sa att vi inte kunde börja förrens jag hade läst ut boken jag höll på med. Så igår när vi satt och pratade på msn så frågar Johannes om jag avslutat boken än varpå jag svarade nej eftersom så var fallet. Då brister han ut och säger, men då kan ju inte jag börja med Lasse-Maja än, vi skulle ju läsa tillsammans. Jag lovade att jag skulle vara klar med min bok inom en till två dagar. Boken blev utläst idag, så vi bestämde att vi skulle läsa de första två kapitlen till att börja med och sen skulle vi ta en diskussion om dem. Detta är kanske den minsta bokcirkel som startats, men jag hoppas att vi kan hålla vid den. Det här kommer bli roligt! Eller, låter det inte kul?

Medicinregn över mig

Flyttade över pengar från sparkontot idag innan jag gick till apoteket, så att vara säker på att jag skulle kunna betala hela kalaset. Det gäller att stålsätta sig innan så att man kan gå där ifrån relativit lugn. Fick ut en magmedicin som skulle sänka produktionen av magsyran samt en antiinflammatorisk medicin. Som tur var kostade det inte så farligt mycket, så jag kunde gå hellugn från apoteket. Allt som allt skall jag ta 6 tabletter om dagen den första veckan, för att sen gå ner till 5 tabletter om dagen veckan efter. På torsdag skall jag gå och lämna lite nya prover dessutom. Sa det förut och säger det igen, det är grymt skönt när en läkare tar sig tid och lyssnar på problemet och gör allt han/hon kan. När vi talades vid på telefon idag så sa han, provsvaren får vägleda oss i hur vi skall fortsätta behandlingen, om det blir rektoskopi eller om de röntgar din mage. Han är redan på nästa steg, det känns genombra det!

Vad är kondition?

Imorse när jag skulle till läkaren hade jag först tänkt cykla. (Jag har just nu igen bil eftersom jag lämnat tillbaka lånebilen.) Men magen såg ut som en spärrballong när jag vaknade och jag var ordentligt trött så jag bestämde mig för att ta bussen. Eftersom jag ställt klockan utifrån att jag skulle ta cykeln blev det lite hektiskt så jag fick till att springa mot busstationen. Något jag inte var i form för kan jag säga. 2 månaders utebliven träning märks av kan jag säga. Jag var trött redan efter ett par meter! Nu är det jag som åker och köper löpskor och kanske träningsskor för inomhusträning på semestern. Så här kan det inte fortsätta! ICKE! Här har jag betalt 250 kr i 2 månader utan att använda mitt träningskort... (Det jag kan skylla på är en lång och seg förkylning som jag hade i slutet av maj början av juni, samt att mina träningspjux låg i min stulna bil.)

Mot morgonpromenaderna i jakt efter att hitta den förlorade konditionen...

Vilken chock jag fick!


Titta vad jag hittade igår när jag surfade runt på internet lite. En bild på mig från typ 2002. Gissa om jag fick en chock när jag såg den?! 19 år och helt oerfaren, nyligen tagit studenten med en förlovningsring på fingret. Vad fan tänker man som ung? Ja, då kändes det rätt och det var det väl också. Då innan allt hände, innan allt startade. Eller ja, innan jag valde att se det i alla fall. (Att pappa gick hemma och och påpekade det i omgångar i flera år vill jag helst inte minnas.) Pratade om den tiden med en vän i förra veckan och det verkar som om en del av min omgivning såg sådant som mina närmaste vänner inte såg. Men, erfarenhet fick jag, av den tiden! Att jag sen skulle luras in i en allt farligare tillvaro ett par år senare var kanske inte så svårt att tro då egentligen. Nu skall jag vara glad att jag hittat saker som jag faktiskt skall vara rädd för, att jag skall akta mig för vissa typer av människor och försöka hitta de som är bra, som är snälla och inte det minsta farliga.

Med det här inlägget vill jag inte säga att mina tonårsår var helt bortkastade. Det finns fina saker som hände under de åren också. Många roliga minnen som jag trots allt sparar så klart. Men, det finns saker som nära och kära inte vet, som inte lyfts fram och som inte setts utifrån. Att jag skriver det nu är för att jag just kommit underfund med det, med lite hjälp av dem som såg, dem som vågade se.

Ett spännande läkarbesök

8.15 hade jag tid hos en läkare på vårdcentralen i Ytterby, hade tänkt cykla dit ut, men när jag vaknade hade jag en uppsvälld mage. Det var lätt att omforma planerna till att ta bussen istället. Väl på vårdcentralen fick jag sitta ner en stund, och lyckades träffa otroligt många människor jag kände. Är vårdcentralen den nya mötesplatsen kanske? Min läkare för dagen kom så gott som på utsatt tid och vi gick till hans rum. Där frågade han massor av frågor och sedan kände han på min mage. Efter diverse undersökningar och provtagningar så hade han två alternativa behandlingar, vilken det blev skulle han informera mig under dagen beroende på om jag hade bakterier i magen eller inte. Tillslut kunde jag lämna vårdcentralen och såg att jag kunde åka hem på samma biljett som jag åkt dit med, ekonomiskt och bra! När jag kom hem såg jag att jag hade ett missat samtal från dolt nummer och hann väl tänka lite att det kunde varit läkaren men, kunde han ha svaret så snabbt? En halvtimma senare ringer det åter igen från dolt nummer och när jag svarade så var det läkaren. Han berättade att det inte fanns bakterier i magen, så han hade skrivit ut tabletter som jag skall ta ett par gånger om dagen. Resten av svaren hade han inte, utan det skulle han återkomma med. Under veckan som går skall jag även göra ett par prover till. Det känns bra att läkaren tar mitt problem på allvar, han nämnde vid ett tillfälle att jag är ung och inte skall ha de här problemen. Så, nu väntar vi med stor spänning på vad han kan ha att säga nästa gång vi hörs. Kanske kan jag få hjälp med det här? Han pratade om laktosintollerans, men vi gick inte in närmare på det. Han har helt andra tankar om vad det kan vara. Ordning skall det i alla fall bli. Hoppas jag!

dagen idag...

* Ge hårbollarna mat
* Äta frukost
* Blogga
* Duscha
* Fixa i ordning mig
* Cykla till bussen
* Åka buss
* Träffa Josse
* Åka hem med bussen
* Cykla hem
* Kanske ringa samtal
* Äta mat
* Åka på möte om magen tillåter
* Sita vid datorn
* Läsa bok
* Sooooova


Får se om det håller?!

Är det inte lite ondödigt Angelica?

Igår när jag skulle sova skulle jag passa på att läsa lite i min bok, en deckare av Camilla Läckberg. Men, efter en och en halv sida insåg jag att jag inte vågade mer eftersom det nya kapitlet började rätt läskigt. Nu måste jag läsa lite, så jag att boken tar slut snart. Det får kosta mig ett par mardrömmar eller så. Eller?

Ja det får det, mot sängen och läskiga mördare...


God natt!

Myspysdag!

10.38 ringde Christian och väckte mig. Sicken tid att ringa en söndagsmorgon va? Han ville att jag skulle köra upp bilen till Arne då han skulle ha den till Grebbestad på måndag. Så jag fick åka och tanka den och köra ut den dit. Där hämtade jag min cykel och styrde kosan till Weronica, Mattias och Felix.

Väl där bestämde jag lite enväldigt att jag ville äta moussaka och det gick för sig om det blev antingen tidig eller sen middag. Jag valde tidig, så jag skrev snabbt en lista för att gå och handla. Samtidigt skulle de gå och till tvättstugan så jag såg min chans att kidnappa Felix en liten stund. Jag väckte honom lite lätt och bytte blöja och tog på honom kläder för en promenad till affären. (Kom och tänka på det att det kanske inte ser så snyggt ut att jag är ute och går med min systerson när jag sjukskrivit mig från jobbet, men vad tusan? Måste man sitta hemma i lägenheten bara för det? Jag har en krånglande mage och har inte förmått mig att äta några större mängder idag så energi att jobba fanns helt enkelt inte.) Felix låg och pratade mest hela vägen och det var riktigt skönt att ta en promenad med honom. Det tog allt som allt en och en halv timma, sen var vi hemma igen. Lilleman vart lite grinig efter en stund och jag insåg att det var hungerstarmen som spökade. Eftersom de bytt mat hade jag ingen koll på hur mycket de gör åt honom så han fick vänta till de kom, och de gjorde de strax efter att vi kom så det var ingen fara på taket.

Jag lagade maten, moussakan som sagt, samt gjorde en laktosfri tzatziki och en god sallad också. Maten uppskattades mycket av Weronica och Mattias! De åt för glatta livet, och min mage tyckte det var gott! Inte en enda tråkig bieffekt har kommit efter matintaget, inte än i alla fall.

Efter middagen åkte Mattias iväg för att repa och jag och Weronica skrotade mest där hemma. Eller ja, hon hade ju påbörjat ett ostfrallebak som jag fick äran att vakta en stund medan hon hämtade hem all tvätt från tvättstugan. Frallorna såg riktigt goda ut, men jag avstod från att smaka en hel eftersom jag var rädd att magen skulle balla ut. Smakade en yttepytteliten bit och det smakade riktigt bra, det får hon baka fler gånger sen! Felix och jag körde så klart lite hardcoremys en stund. Den killen vet hur man myser. Något helt underbart är att hans mage kommit igång igen. (Visst är det intressant för er läsare att veta?) Dessutom har han börjat äta "riktig" mat nu så ni kan tänka er... (say no more...)

Felix var så trött att han skrek en hel del innan han landade i vagnen. Jag stod och puttade den och trodde att det skulle bli gråt och tandagnissel en bra stund eftersom han just var så trött. Men, efter 10 minuter sov han sött så jag flyttade över honom till sängen utan att han visade en tillstymmelse till att vakna. Lämnade sen Weronica med en sjusovande Felix, efter att vi snabbt diskuterat fredagens resa.

Vilken dag jag haft, det är alltid mysigt att vara där uppe hos dem. Mitt andra hem kan man väl säga. Det är tur att de inte säger nej allt för ofta när jag vill komma. Hur skulle det sett ut?

Vi drar till Mariehamn... (Det fick inte stå Finland för Johannes...)

I över en timma har jag och Malin suttit här framför min dator och knappat och kollat och donat. Förra veckan bestämde vi att vi skulle ta en kryssning till Mariehamn så ikväll gjorde vi slag i saken och satte oss för att boka. Vi blev helt exhalterade över priserna. 350 kr för en 4-bäddshytt var väl inget? (En 2-bäddshytt kostade 300 kronor) Det svåraste problemet som skulle knäckas var hur vi skulle ta oss till Stockholm. Det skulle finnas bussar som tog oss dit, men ingen av de gick från Göteborg, den närmsta gick från Örebro, så det var inget val helt enkelt. Då började vi spåna på om vi skulle ackordera in oss hos en gemensam vän, men kom fram till att det skulle bli dyrt att parkera där över ett dygn. Vi slet våra hår och undrade hur vi skulle göra. Då sökte jag på parkering på Vikinglines hemsida och fick information om att det skulle kosta 95 kr att parkera bilen på båten, så vi slog till på det på en gång. Så, den 6 augusti åker vi till Mariehamn! Jäklar i min låda, då blir det party i ett helt dygn kan jag lova! Har vi enorm tur så åker Sofia med också, hon visste inte riktigt nu när vi ringde så hon lovar att komma med besked imorgon. Vi skall ha ett ordentligt singeldygn på båten tillsammans. Längtar redan!

Malins far uttryckte det som så när vi berättade det för honom: "Det gör ni jävligt rätt i"

Undra bara vad han säger när Malin berättar att hennes bil också ska med på kryssningen?!

Egentligen skulle jag...

När lilla familjen gick idag fick jag en liten städlust att vakna i kroppen. Så jag började med att hänga in och lägga in alla kläder i garderoben. Efter det satte jag mig och sökte på orkidéfakta för att veta hur jag skulle sköta mina orkidéer. Därefter vattnade jag mina blommor som suktade efter vatten. Sen gick det som det gick med städningen, lusten självdog på ett par minuter. Så, imorgon skall jag ägna mig åt att bära ner saker till förrådet, städa soffan, dammsuga och diska. Tjo, vilken rolig dag jag kommer ha. Men det är väl bättre att jag försöker sysselsätta mig än att gå och känna efter hur magen vill ha det? Jag hoppas i alla fall att jag skall orka stå upp imorgonbitti, men först får det nog bli lite sovmorgon!

Skall snart hoppa i säng och skaffa mig mardrömmar, måste läsa mer i Sjöjungfrun av Camilla Läckberg, men det kommer garanterat ge mig mardrömmar... Vojne!

God natt!

Sluta gilla, börja pilla?

Min hud har svackor, och nu menar jag inte några småsvackor. Utan enorma! De kommer ungefär en gång i månade, så det är svårt att lista ut vad det är som är orsaken till det hela. PMS! Fast det är klart, jag har varit lite slarvig de senaste dagarna också, så jag får väl skylla mig själv att den pågående svackan är värre än vanligt just nu. Tog mod till mig för en vecka sen och gick och beställde en tid på Skönhetsstudion. Fick ett presentkort där i 25-årspresent av mina vänner i vintras. Att det skulle ta mig ett halvår att repa mod för att gå dit är inte alls förvånansvärt. Den största anledningen till det är väl "jag måste bara bli lite finare i hyn först..." Ja, ibland är jag lika dum som jag ser ut! Vad annars är en hudterapuet till för? Om inte för att hjälpa kanske? Jag hade tänkt mig en vanlig portämning, men det fick man inte göra som första behandling där. Så hon rekommenderade tre olika behandlingar, enda skillnaderna på dem var prisklassen. Behöver jag säga att hon pratade varmast om den som var dyrast? Har man fått ett presentkort så har man, då kan man gott kosta på sig det dyraste och finaste. Så i slutet av augusti skall jag på min behandling, längtar tokmycket redan. I behandlinge som kommer pågå i 90 minuter ingår:

* Rengöring
* Hudanalys
* Peeling
* Portömning
* Plock av bryn
* Phytodrenage
* Massage
* Mask
* Dagkräm

Det jag räknat upp är basicpaketet. I mitt überdyra paket ingår också:

* Druvkärnepeeling
* Aroma lift mask

Ni anar inte hur snygg jag kommer att bli när jag gjort allt det där. Antar att det där kommer bli lätt beroendeframkallande, så jag kommer nog fortsätta att gå dit regelbundet. Med regelbundet menar jag ungefär en gång vid varje årstid. Det var tydligen vanligast att hennes kunder gjorde så nämligen. Så, kan jag göra annat än längta? Tja, hade jag lagt undan min ångest över min hy och gått in tidigare till henne hade jag antagligen redan gjort behandlingen. Men ibland sitter hjärnan i fötterna antar jag...

Felix stora resa! (Den här gången med sina föräldrar)

På fredag nästa vecka skall Felix, hans mamma och pappa och jag åka till Stockholm. Där skall de besöka morfar Palle på Karolinska sjukhuset. Det är ju nu ett par månader sen han var där och det är på tiden att de får se vilket glad skit han har blivit. I torsdags när vi diskuterade det dividerade vi mellan att åka tåg eller bila upp. Det kändes som de andra två var mer inne på tåg medan jag sa bil. Sent om sider utbrister Mattias "Vi kan ju inte åka tåg, det får ju inte Felix åka..." Då hade vi flera gånger pratat om att vi inte kunde ta tunnelbanan till sjukhuset. Det är lätt att glömma små detaljer. Vi skall bo på Hotell Colonial. Verkar vara ett rätt okej hotell vad jag hört, vi skall ju ändå bara sova där en natt så det skall nog gå bra. Vad vi skall göra sen i storstan vet vi inte än, eller inte jag i alla fall. De andra två pratade om Skansen, men vi får se vad som sker. Tro det eller ej, det kommer ni få veta längre fram!

Bara inte Hanna får för sig att klämma ut sin fismunk ur magen bara! Då kan ju inte vi vara först på plats. Nej Hanna, du får fixa det innan fredag eller efter lördag. Bara så du vet!

Lilla söta familjen kom på besök

Här låg jag och sov på soffan när det plötsligt ringer på min dörr. Detta är verkligen inte vanligt så jag började självklart fundera vem det kunde vara. Det första jag får se när dörren glider upp är en glad lite Felix i mammas famn och pappa stod bakom. "Vi tänkte att vi fick hälsa på när du inte mår så bra." Så glad jag blev när de kom och hälsade på! Fick en jättefin blomma av dem, eller från Felix som de sa. En orkidé till, till min samling. Felix spred med sig av sin glädje och vi fick pratat lite om Stockholmsresan nästa vecka. Sen visade Weronica upp en känning hon hade köpt, den var jättefin som den var men hon tyckte att den var lite för proper så farmor skall få äran att hotta till den lite. Sen visade de upp alla kläder de köpt till Felix. Edels hade utförsäljning eftersom de skall sluta med barnkläder, så de kom hem med en enorm påse med massa fint. Eftersom min katt har släppt hela sin päls i hela lägenheten så kunde de tyvärr inte stanna kvar så länge, båda nös som tusan efter ett tag. Sen var mr. boss hungrig och trött så de begav sig hem. Helt förståligt! Men, de hade i alla fall lyst upp en stund här hos mig vilket så klart uppskattades mycket!

Narnia - Prins Caspian



Igår var jag och såg filmen Narnia -Prins Caspian. Den innehöll enormt vackra scener, blev helt tagen av vissa av den faktiskt. Tycker att filmen var riktigt bra, mycket bättre än den förra. Det finns en enkel förklaring till det, jag hade stora förväntingar på ettan medan jag knappt visste om att det skulle komma en fortsättning. Men som Mattias sa idag, är det verkligen en barnfilm? Till och med jag måste titta bort då och då när det blir lite för hemskt. Filmen kändes välgjord och att den var 2 timmar och 24 minuter märktes inte av. Dessutom var ju huvudrollsinnehavaren så snygg, det gjorde inte alls ont att titta på honom. Någon som har koll, kommer det fler filmer längre fram?

Sjukad!

Inatt har jag haft en hemsk natt på jobbet. Inte jobbmässigt, utan magmässigt. Den trillskas med mig! Sov jättedåligt och kände att jag velat gå hem så fort morgonpersonalen kom. Tyvärr var det väl mer eller mindre kris på jobbet efter att vår personal fått gå till ett annat ställe för att de hade vikariebrist. Så jag fick verkligen inte gå hem när jag ville. Nu gjorde det väl inte jättemycket, eftersom jag inte var akut supersjuk. Kunde gå hem vid ett istället för tre. Stannar hemma imorgon också och ser vad magen vill. Skall till läkaren på tisdag så jag får vara på det klara med att jag haft ordentligt med problem så att jag kan få hjälp. Jag är ruskigt trött på min mage. Det är ju först nu som det blivit ett problem, eftersom det är nu jag reflekterat mer över det. Får se om jag kan lyckas pilla i mig någon mat. Just nu vet jag inte vad det är som gör vad. Är det gluten eller är det laktos? Svårt att säga! Eller är det något annat? Vem kan hjälpa min mage tro?

Magen tar livet av mig!

Jag när riktigt uselt. Magen är inte alls med mig. Mat? Det vill inte jag ha idag. Ingen matlust alls. Åt två enkla fraljor förut så det får jag väl leva på. Inget annat sug alls! Urk...

Klar, färdig, redo?

Kom på att jag fick städa för mina djur, så det var det första jag gjorde för en halvtimma sen. Efter det fick jag snabbt packa en övernattningsväska till jobbet samt få på mig kläder. Eftersom magen är öm fick det bli en ledig och skön klänning. Nämligen den här. Nu är jag redo för att åka, inte för att min kropp vill det utan för att det snart börjar. Hoppas ni får en skön fredag! Jag skall göra mitt bästa av den. ;)


Jag mår illa....

Läkartid!

Har suttit här och våndats över min mage under hela morgonen (förmiddagen kanske jag skulle säga?) så jag ringde till vårdcentralen för att se om jag kunde boka en telefontid eller så. Fick prata med en sjuksköterska som frågade lite frågor. Sen säger hon "vi har ju akuttider..." men vi kom fram till att så akut var det inte. Jag har ju gått med detta i långt över ett år så ett par dagar till kan jag nog vänta. Fick en tid redan på tisdag nästa vecka vilket förvånade mig lite. Trodde jag skulle få vänta lite längre än så. Skönt är det dock att jag skall få komma dit och kolla upp min mage! Det kan väl bara bli bättre nu?!

Jag borde egentligen börja göra mig i ordning nu. Skall hem till farmor på en liten kusinträff idag, tyvärr börjar jag att jobba klockan 15.00 så jag kan inte vara med någon lång stund alls. Lite tråkigt, men så går det när saker planeras i sista sekund. Ikväll blir det bio med jobbet, det skall bli trevligt, men jag får väl försöka komma på något bra att äta innan det. Det verkar ju som att min mage inte vill ha något alls just nu...

Äh, jag får ta och ta tag i det här helt enkelt...

En liten present skall man väl ändå ge?

Igår fyllde Weronica år jag hade en skaparlust så jag gjorde ett litet blomsterarrangemang till henne, som en liten present. Jag köpte en liten, enkel men jättefin hjärtan på tråd, en kruka, lite vita dekorationsstenar och tre fjärilar att sätta på krukan. Resten av materialet hade jag hemma, lite grönt organsaband, ståltråd, hattpinnar och pärlor. (Pärlorna kom från ett halsband som jag slaktade under tiden jag gjorde dekorationen. Så här fint blev det:



Kan lova att det pilligaste var att få rankorna att slingra sig fint längs ställningen, de ville inte riktigt som jag. När det väl var färdigt gällde det att få de "överblivna" rankorna att hänga snyggt över krukans kant. Men, skam den som ger sig. Tillslut, efter många om och väldigt många fler men så hade jag äntligen fått dem att hänga fint. Lite snett och vint är det hela kanske, då ser det mer hemmagjort ut. Hade kunnat köpa ungefär samma skapelse (fast utan fjärilar, organsaband och pärlor för över 100 kronor, själv betalade jag ca 80 kronor för det jag inhandlade igår, resten fanns ju som sagt hemma.) Min söta arbetskamrat tyckte att jag skulle börja göra sånt här och sälja, det hade varit något kanske? Hon tyckte verkligen att det var jättefint det jag knåpat ihop. Kul!



Det svåraste med såna här arrangemang är att få cellofanen att sitta snyggt runt om...

Weronicas kommentar om det hela:
- Grön är Angelicas nya favoritfärg.
- Är det? (säger jag)
- Ja, du har köpt gröna gardiner till mig och så fick mamma massa gröna saker...

(Är hon nåt på spåret månne?)



Ont i magen och illamående.

Idag är det ingen bra dag! Jag vaknade för en halvtimma sen och kände ett litet illamående molna i magen. Nu känns det hela tiden som jag måste gå och kräkas och magen värker. Antar att det måste vara något jag åt igår men jag kan inte för mitt liv komma på vad det kan vara. Igår mådde jag bra i magen fram tills 21-tiden ungefär. Efter det kom det bara, uppsvälldhet, hemska fisar och allmän smärta. Trots att jag haft de här magproblemen under en så lång tid har jag inte reflekterat över de täta återfallen tidigare. Skall se om jag kan ringa vårdcentralen idag och i alla fall boka en telefontid hos läkaren som jag vill anförtro mig åt. Snälla håll tummarna att han har en tid snart... Nu skall jag dricka te, något annat har jag inte någon lust att stoppa i mig.

Hur gick det med spelet?

När jag och Johannes lämnade Marstrand styrde vi kosan mot Willys där vi skulle handla något att käka till kvällen. Under dagen hade vi flera gånger försökt att enas om något och mitt första förslag vad gorgonzolafylld fläskfilé. Där sa Johannes "app app app, det får du inte äta nu när du skall utesluta all laktos" så det var bara att lägga ner det förslaget. Vi bollade med våra förslag, men det var först på affären som vi bestämde oss för fläskfilé, potatisklyftor med skal och guacamole. Tyvärr fanns det ingen mogen avokado så vi bestämde om och valde tzatziki istället. Väl hemma så gjorde vi små pepparbiffar av fläskfilén, Johannes började först att mala peppar med en pepparkvarn, men vi såg snabbt att det inte skulle räcka. Så han gick lös med en hammare istället. Detta resulterade i lite större bitar, och det kändes sen när man åt det. Jag gjorde tzatzikin, och valde först att hälla yoghurten på avrinning. Hällde 5 dl yoghurt på avrinning, och när det var klart hade 2 dl försvunnit som vatten. Snacka om lurendrejeri. Såsen/röran blev himelskt god den också. Snacka om att vi åt med glatta livet när maten äntligen var färdig. MUMS!

Vi spelade så klart vårt Mario Kart också, och det gick riktigt bra för mig. Jag vann faktiskt båda racen. Totalt sett alltså. Vi spelade 2*4 banor och jag fick mest på i alla fall 5 banor. Sedan spelade vi mot varandra också, och då blev det lika när vi väl stängde av. Fast, jag hade det lite på det torra, för jag valde att köra racen på lägsta nivån. Hade vi kört hårdare hade jag inte haft en chans. Måste bara träna lite till, sen kan vi köra igen Johannes.

Vi avslutade kvällen med att se filmen This Is England. Vi skrattade gott åt filmens olika scener och dividerade om det handlade om engelsk punk eller skinheads. Får väl säga så här i efterhand att det var ett rätt dött lopp, eftersom båda sakerna var med i den. Filmen var helt i min smak, precis som en vän till mig hade förutspått.

Efter att filmen var slut var det dags för Johannes att åka hem, då hade vi umgåtts i mer än 12 timmar och klockan var nämare 23.30. Han skulle ju ändå köra en bra bit innan han landade hemma hos sig. Men, vi hade en riktigt trevlig dag skall jag säga. Mer kultur åt folket...

Äntligen ett besked!

När jag satte mig vid datorn för ungefär en timma sen fick jag se att ett konstigt mail trillat in i min mailbox. Mitt registreringsnummer på bilen stod som rubrik varpå jag skyndade mig att öppna mailet. Där i stod det att jag får ut det jag begärt i ersättninganspråk (minus självrisken då.) En enorm lättnad spred sig i min kropp. Äntligen något som går framåt. Att de dessutom värderat den till det som jag begärt är än mer fantastiskt. Jag hade aldrig i mina mörkaste drömmar vågat hoppats på det, snarare långt under. Så, äntligen kan jag på allvar börja leta efter en ny bil. Skall ringa min pappa så fort jag vaknar imorgon och berätta nyheten. Vågade inte ringa förut vid halv ett, ifall han sov. Visserligen har han sagt att jag skall ringa så fort jag hör något om bilen, men nu är det ett positivt besked så det kan nog vänta ett par timmar till kan jag tänka.

Iiiiiiiiiiiiih! Mot ny bil...


Nu skall jag hoppa ner i säng.
Sov gott alla söta och rara!

God natt!



Historiens vingslag eller att gå rakt in i betongväggen?

Vilken dag vi har haft jag och Johannes. Vi började det hela på Bohus fästning här i Kungälv. Eftersom vi var tidiga gick vi först runt på egen hand uta och inne på fästningen. Vi skojade om det mesta och skrattade och hade det trevligt. Klockan tolv började den guidade turen, och vår guide var väl inte den mest intressanta. Hon pratade tyst och fnissade osäkert hela tiden. Det var svårt att fokusera på vad hon hade att säga tyvärr. Men, lite infromation fick vi om den fantastiska fästningen som finns här i kommunen. Den har varit belägrad 14 gånger men aldrig blivit intagen. Det är rätt häftigt. Under krikgstider så fanns stadens alla invånare på insidan av muren och under fredstider så var inre borggården en lekplats för barnen bland annat. Det hemskaste med fästningen var att det bestämdes att den skulle rivas om det var någon gång på 1800-talet, då fick Kungälvsborna komma och plocka sten till sina husgrunder om de ville. Detta resultetade i att stora delar av fästningen demolerades. Som tur var kom det någon kung (kommer inte ihåg namnet i skrivandets stund) och satte stopp för det.




Efter några timmar på Bohus fästning begav vi oss till centrum igen för att äta lite lunch. Tyvärr hade cafét med de godaste salladerna i staden sommaruppehåll på just den biten. De sållde alltså inga "gör det själv"-sallader under juni och julimånad. Varför frågade vi oss? Det är väl nu alla har tid att gå ut och äta i lugn och ro eller? Istället gick vi till Nyfiken och åt deras buffé. Deras goda tzatziki låg där och såg smaskig ut men jag hoppade över den. Efter maten kände jag ändå en molnande värk i magen, kan det vara gluten tänkte jag? Efter lite funderande kom vi på en möjlig orsak till, och det var att jag ätit för fort. Så, nu får jag se till att börja äta långsammare också.

Efter det begav vi oss ut mot Marstrand. På något optimistiskt sätt fick vi för oss att vi skulle hinna ut till att 15-turen med guide började. Vi lämnade Kungälv klockan två bör tilläggas. Det tar ca. 30 minuter ut till Marstrand, sen skall man hitta en parkering, ta sig bort till färjan och över till själva Marstrandsön samt sen klättra upp för den "lilla slänten" som leder upp till fästningen. Detta tar mer än en kvart så att hinna till 15-turen var bara att glömma. Vi kom upp tll fästningen lagom till halv tre så då var det bara att betala entréavgiften och sen vänta på att gudien skulle komma. Medan vi väntade passade vi på att skoja till det lite. Så här såg vi ut då:




Sedan kom vår guide ut, det var samma man som satt i kassen och tog betalt när vi kom. Då hade han verkat rätt tafatt och utan röst. Plötsligt står han där och pratar med en enorm röst, en röst som får varenda i gruppen att lyssna aktivt hela tiden. Med hjälp av sin röst bygger han upp en stor förväntan för vad som komma skall, och det hela tiden. Som jag och Johannes sa på en gång då "det här var lite skillnad från hon förut..." Han tar oss med på en tur genom fästningen och vi får höra om deras mest kända fånge Lasse-Maja, om cellerna där fångarna satt, upp till 20-30 fångar i varje, om alla kungar och hertigar och soldater och länsherrar som jobbade hårt för att fästningen skulle stå där den står, och om galna straffarbeten och bestraffningsmetoder.

Innan turen hade vi sett i en monter i entréen att fångarna hade bankböcker. Vi undrade så klart varför de hade haft det och det fick vi snart veta. Nog för att de var dömda till ett otroligt hårt straff, nämligen Marstrandsarbetet, men för att soldaterna skulle få fångarna att arbete gav de dem lön efter dagens slut. Arbetade det inte, fick de inga pengar. Fick de inga pengar, fick de svälta. Lasse-Maja var väl en dåtidens entreprenör, så han kontaktade en ångbåtsägare i Göteborg som började annordna resor till Marstrand under parollen "Res till Marstrand och mata fångarna". Smart drag, för när besökarna sen kastade mat till fångarna börjde de berätta om livet på fästningen. När det var som mest spännande slutade fångarna berätta och då fick besökarna kasta ner mer pengar för att få höra fortsättningen. På så sätt tjänade fångarna mer pengar. För att dryga ut lönen än mer började de tillverka sovenirer som de sålde till besökarna. När detta ökade insåg kommendanten att han kunde också tjäna på detta. Så han startade Marstrands Sparbank, en av de första bankerna i Sverige tydligen. Efter det förbjöd han fångarna att ha pengar i cellen, utan alla pengar skulle in på deras bankböcker. Genom att de kunde ha pengar undanstoppade på en bank resulterade det i att de kunde bli sjuka en dag eller så och ändå ha pengar att köpa mat för.


Turen på Marstrands fästning var helt klart mycket intressantare än turen på Bohus fästning. I en gammal cell fanns en gammal målning bevarad som en fånge målat, med sitt eget blod. Lite läskigt om du frågar mig. Om man klättrade upp längs ett torn kom man tillslut att befinna sig 70 meter över havet. Där ifrån kunde man se enda till Göteborg när det var fint väder. Utsikten var magnifik och storslagen! Vi passade också på att gå i en 90 meter lång lönngång. Det är otroligt fascinerande att se den byggkonsten som hela fästningen är byggd med. Jag förstår att det tog många år att bygga den kan jag säga.

En annan häftig anekdot som jag kommer ihåg från gudiningen. Det fanns ett fängelse även för adelsmän där ute på fästningen. De kunde dock inte få samma straff som vanliga arbetare, utan de fick sitta i en tvårumscell. En gång om dagen fick de komma ut och promenera längs murarna tillsammans med en officer. En gång i veckan fick de också det tillsamman med en officer, gå ner till krogen nere i staden på ön. Vad då jämlikhet?


En 36-kilos järnkrona. Den skulle fångarna bära som extra staff samtidigt som de släpade på all den
tunga stenen som fästningen är uppbyggd med.


Galgen, där fångar hängdes. Sista hängningen skedde 1832 om jag inte minns fel.
Året därpå förfjöds straffet i svensk lagstifning.



Det fanns gott om stalaktiter i valv och celler.


Ett ansikte i stenen? En vålnad månne?


Förutom de här fina bilderna tog jag tre udda bilder också. Eller ja, Angelica-bilder skulle man kunna kalla det. Det ena var på en ENORM snigel på Bohus fästning, en var på en fjäril i färjekuren på Koön och sen på en blomma som växte rakt upp genom en stenvägg på Carlstens fästning. Är det inte typsikt mig så säg?


Lilla snigel akta dig... lilla? Vad då lilla? Den är ju monstruös


Även små fjärilar behöver vila sig lite.


Hur är det möjligt att det kan växa i sten?
(jag vet, murbruket, jag vet...)




Morgonmys och närhet!

Eftersom jag vaknade lite tidigare än tänkt denna morgonen passade jag på att köra en stunds morgonmys i sängen. Något som både Strofan och Panik tycktes uppskatta. Panik brukar få sin morgonpellets så fort jag vaknar, men idag kom han istället upp i sängen pån mys. Trots det var han antagligen hungrig så han insåg att han fick tugga på det som bjöds honom. Idag var det tydligen min arm. Han hade haft att göra om han skulle äta upp hela mig. Kattastrofan låg på behörigt avstånd och hade kollen och kontrollen. Det är tur att vi har henne, en vaktkatt som henne är inte att leka med. Morgonmyset varade en stund och sen skuttade Panik mer än gärna ner i sin bur igen, så han kunde mumsa i sig sin pellets.


Morgonmys är det bästa som finns.


När jag senare satte mig för att blogga lite så ville Kattastrof ha mer mys, så helt sonika hoppade hon upp och la sig tvärs över mina ben. Det som gjorde det lite svårt var att hon la sig över armarna också. Så det var tmed nöd och näppe som jag lyckades att trycka på rätt tangenter. Är man en katt så är man, och det innebär att det är man själv som har rätt att bestämma. Så efter att hon legat en kort stund på mina armar ville hon inte mysa mer, utan då var det dags för lek. "Jaga och bita i fingrarna-leken" och den är det bara Kattastrof själv som uppskattar. Jag gör det verkligen inte. När hon dessutom missade så grovt att bita i ett finger och istället bet i armen så var det slut på myset och goset. Det verkade som Kattastrof var helt på det klara med det, så nu ligger hon och gottar sig på soffan istället.


Här skall katten ligga...

Dagen idag

Idag har vi ett smäckfyllt schema, jag och Johannes. Han lär väl trilla in här hos mig om någon timma, om allt går enligt planerna. Först hade vi sagt 10 men igår insåg jag att jag behövde sova lite så vi sa 11. (Dock vaknade jag 08.08 av att de arbetar som galningar utanför mitt fönster.) Idag skall jag och Johannes vara kultiverade, vi skall gå guidade turer på både Bohus och Carlstens fästning. Första turen går klockan 12 på Bohus fästning och sen beger vi oss ut till Marstrand (antagligen i en svindlande fart om jag känner min vän rätt) för att ta sena turen där. Om det blir klockan 15 eller 16 vet jag inte riktigt än, det beror ju lite på hur lång tid den första turen tar. Vi bör väl äta lunch i mellan också antar jag. Det kommer bli riktigt spännande att gå på fästningarna och känna på deras atmosfärer, det var ju inte igår jag var där. Senast jag var där var när jag var liten, och hur mycket tog man in då? Guiderna var väl inte de mest intressanta, utan det var kanonerna på utsidan som gav störst intryck. Läste på lite om Lasse-Maja igår, det är verkligen inte otroligt intressant människa.

När vi sen känner att vi varit tillräckligt kultiverade så skall vi åka hem och ägna oss något helt annat, fortfarande kultur om ni frågar rätt personer. Vi skall spela tvspel. Mer exakt, vi skall spela Mario Cart. Har tjuvtränat lite i söndags och i måndags, så jag hoppas att det skall räcka för att slå Johannes, men känner jag mig rätt lär jag väl balla ur och tappa koncentrationen. Fast detär klart, igår satte jag ett banbästa på en bana och på ett par banor lyckades jag sätta varvbästa. Det borde väl i alla fall räcka någonstans?

Vi hade tänkt grilla idag också, men vädret är inte helt kul idag så jag tror vi kommer skippa det. Vi får helt enkelt laga mat inne i stället. Grillat är ju godast (dock inte Burger King) men kan man inte så kan man inte. Det är väldigt logiskt!

Jag tar med mig kameran vart jag än går idag, så att jag kan ta lite roliga bilder som kan få förgylla bloggen längre fram. Kanske kan be Johannes filma mig när jag spelar tv-spel. Det är en syn i sig. Jag lever mig verkligen in i spelet och hoppar och svänger med min "gubbe".  Om ni har tur får ni alltså se detta en annan dag...


Att spela Super Mario III på 8-bitars med Hanna...

Jag har samlat in lite data

Nu har jag surfat runt och googlat en massa efter information om laktosintolerans. Insåg att det är mycket gott som inte kommer stoppas i min mun på ett tag fram över. Så där kul att behöva läsa innehållsförteckningar och leka detektiv. Men, min mage är värd det besväret. Johannes undrade dock om det inte var enklare att ta ett prov eller så för att få fram svaret. Visst, det är det kanske, men det är väl bättre att ta bort den misstänkta boven i dramat i stället. Blir det inte bättre så är det ju något annat som ställer till det för mig. Nu så, ingen mer god fil på morgonen... SUCKA!!

Myspyskillen #1



Bilden är sjukt suddig, men den är ack så gullig ändå. Ni ser ju hur gott vi har det, lillkillen och jag. Vet inte vad han höll på med igår, tror han hade något charmoffensiv på gång, ifall att moster skulle fått för sig att tappa intresset för honom. Där låg han på sin filt och var bedårande! Mitt hjärta smälte, IGEN! Undra om jag kommer ha något hjärta kvar om han skall hålla på så här. Tyvärr ville han inte riktigt vara så där söt när kameran kom fram, utan då blev det både miner och gester. Tror dock att en suddig bild också kan säga mer än 1000 ord. Eller vad säger ni? Är inte Felix den sötaste bebisen på denna jord?

Laktosintolerant?

Skulle det alltså kunna vara så enkelt att få bukt med mina magproblem? Kanske? Jag får väl helt enkelt ge det ett helt ärligt försök. Har läst lite om det idag, och förstod det som att vissa laktosintoleranta kan äta en viss mängd mjölkprodukter utan att få några besvär medan det finns andra som får besvär för minsta lilla. Vart jag skulle kunna tänkas ligga på skalan har jag ingen som helst aning om. Det jag vet är att jag nu verkligen måste ge det en chans, och då måste jag sortera ut allt vad mjölkprodukter heter. Visar det sig sen vara ett sådant enkelt problem finns det ju alltid tabletter att ta så att man kan äta mjölkprodukter för stunden. För, jag kommer inte kunna leva helt utan goda röror som Guacamole eller utan goda mögelostar och sånt smaskigt. Men, från och med idag skall jag INTE äta mejeriprodukter! Svårt svårt! Måste dock ge mig och min kropp den möjligheten! För, jag vill hemskt gärna slippa min tremånaders gravidmage!

Gravid?

Min mage är stor som en ballong! Det är inte första gången den är det heller för den delen. Börjar på allvar tro att det är något jag inte tål. Som nu till exempel, den är uppblåst och stenhård. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att jag var gravid. För just nu ser den nästan ut som en gravidmage. Måste väl ta tag i det här och söka hjälp. Kan ju inte gå runt och vara sympatigravid heller. Dessutom gör den då och då ont också. Och alla dessa gaser som kommer med på köpet. Nej, så här kan jag inte ha det. Bäst att göra något åt saken.

Nu skall jag ta min gravidmage och hoppa ner i säng i alla fall!
God natt!

När mössen blir tråkiga...

Ni vet att jag älskar att leka med mina små möss som matte har gett mig. Ni vet väl vid det här laget också att jag älskar att gömma mina möss? Så är det i varje fall, och just nu verkar det som att jag gömt alla mössen något otroligt bra. Så, jag får leka med det jag kan hitta här hemma. I fredags hittade jag en jätterolig grej, en liten sak som dessutom rörde på sig. Matte kallade det nog för Kackerlacka, men det säger inte mig något. Jag tyckte det mest såg ut som en svart plupp som rörde på sig. Ibland hamnade den på rygg och då fäktade den ännu mer. När den kom över och kunde gå igen var det roligt att puffa till den med tassen. Jisses vad den sprattlade till när jag gjorde det. Matte tror sen att jag åt upp den när inte hon såg på. Om det är så eller inte tänker inte jag berätta. Lite hemligheter måste jag väl ändå få ha eller?


Full koll på pluppen som vandrar över mitt golv.


Puffa till pluppen med tassen, det är lajbans det!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

Ja, idag är det en helt vanlig dag, men för ett par dagar sen var det inte en helt vanlig dag. Då var det faktiskt ♥Kattastrofs♥ första födelsedag. Den 27 juni för att vara exakt. Tyvärr kom jag på detta lite för sent, så vi får ta och fira snuttegumman idag. Vilken matte hon har... Så ikväll blir det mjuk mat och extra massa kel i soffan! Något jag vet att hon verkligen inte tackar nej till!


Titta så fin hon är min lilla luddboll! Hon ligger nästan alltid i badrumsskåpet medan jag gör mig i ordning.


Kommer jag orka?

Sofia kommer hit och hämtar mig om 40 minuter. Vi skall ut till Marstrand och softa lite. Blir ingen vild kväll, utan snarare ganska lugn och trevlig. Vaknade för en timma sen och mådde kanske inte jättebra. Som tur är piggade duschen upp lite, och när vi sen kommer ut till Marstrand skall jag se till att få i mig något att äta. Har ätit här hemma, men ingen middag. Orkade verkligen inte ställa mig och laga det nämligen. Tror det kommer bli en rätt kul kväll ikväll trots allt. Bra att Sofia rycker tag i mig och drar ut mig. Annars hade jag bara blivit liggande här hemma. Får ju faktiskt ta tag i mina lediga dagar och hitta på roliga saker.

Det var trevligt ute på Instön förut. Jag och Malin låg och pratade om rätt suspekta samtalsämnen där vi låg, mitt bland alla barnfamiljerna. Det var verkligen kul att spendera tid med Malin idag, det enda vi gjorde var att skratta faktiskt. Åt allt och ingenting. Hoppas det blir lika bra väder imorgon, då åker vi till Rörtången i så fall. Det är rätt molningt just nu, men det betyder inte att det blir dåligt väder till imorgon. Eller hur?

Det är ruskigt varmt här i min lägenhet. Både jag och djuren mår kanske inte helt bra av värmen. Panik har fått full tillgång till fläkten. Han verkar vara varmast av oss alla tre. Kattastrof gör så gott hon kan för att hitta skuggiga och svalare platser här hemma. Tycker så synd om dem, men det finns inte mycket att göra nu när det verkligen har blivit så fint väder.


Nej, om jag skulle ta och ägna mig åt vattendrickning och softande i väntan på att Sofia skall komma och hämta upp mig. Vi ses i natten?

Ta mig till havet...

Nu skall snart mitt lilla blåbär komma och hämta mig så vi kan bege oss ut till Instön för ett dopp i det blå! Skall bara duscha och äta något, så jag inte går en hemskt hungersdöd till mötes. Skall bli skönt att softa på klipporna en stund idag.

Ha en bra dag!

det blev ju den rosa...

outfiten så klart. Jag trodde det var mer än självklart när det gäller mig och kläder? Visst, de andra kläderna var också grymt snygga, men jag blev inte bara lite kär i den rosa när jag väl fått den på mig.

Hamnade på förfest hos Söder igår. Eller hamnade och hamnade, det var bestämt sen innan. Där satt jag, Söder och Peter och softade på balkongen och hade det gott. Både jag och Peter hade samma form av tvångstanke eller vad man skall kalla det. Varje gång vi kommer ut på en balkong högt upp tänker vi båda att vi skulle vilja hoppa ner. Varför jag tänker den tanken har jag ingen som helst aning om. Det visste inte Peter heller. Sedan fick de för sig att vi skulle spela tvspel. Det blev band någonting. Man skulle spela gitarr, trummor och sjunga. Kan säga att det gick så där för min del. Men roligt var det.

Sen åkte vi in till stan och mötte två kompisar till Söder. Vi gick till Nef och tog oss en drink. Tyvärr var det inget drag där så vi till Trädgårn istället och där var det mycket mer folk som höll i gång. Där dansade vi loss riktigt ordentligt! När det stängde på uteserveringen gick vi in och dansade ännu mer. Peter och jag tyckte att vi skulle åka hem, men det tyckte inte de andra, så det var bara att foga sig och stanna kvar och dansa.

Jag landade hemma klockan halv åtta. Då var jag så hungrig att jag ställde mig och kokade ägg till och med. Lyckades att INTE äta nattamat ute på stan. Helt fantastiskt bra! Har sovit ett par timmar men vaknade av att det är varmt i lägenheten. Vi pratade igår om att åka ut till Marstrand. Eftersom det blev en aaaaaning dyrt igår får det i så fall bli att titta på båtarna och människorna. Jag anser mig inte riktigt ha råd att gå in någonstans ikväll. Får se vad de andra säger senare idag.


Söder och Peter dekorerade min drink så fint!


Spexa till det lite kanske?


Softa i solen på balkongen!


Nu sitter jag här med så ont i tårna. Att gå i högklackat har sina negativa effekter, men vill man vara fin får man lida pin, så är det bara!

Dags för lite mat att mätta magen med kanske?

Kvällens olika val.








Gissa vilken jag föll för kvällen till ära?

Helvetesnatt!

Fy tusan vad det har varit varmt inatt, det var nästa olidligt. Jag somnade någon gång runt halv tolv och vaknade igen halv ett och trodde att klockan var mer än var den var. Sedan sov jag oroligt hela natten, var det inte för varmt för stunden så kliade som fan på mina händer. Det har som jag förutspådde igår växt till sig lite, hela långfingret och delar av ringfingret på vänster hand och tummen och mellan långfinger och ringfinger på högerhand är utsatta. Sen vaknade jag 6.30 och skulle inte upp förrän 7.15 typ. Irriterande som tusan! Panik försökte hålla mig vaken genom att springa fram och tillbaka över de torra maskrosbladen som inte blivit uppätna. Lyckades somna om, vilket jag aldrig borde gjort eftersom jag var dötrött när jag tillslut vaknade.

Dagen på jobbet har som tur varit soft. Så nu skall jag strax göra mig en god kycklingsallad med guacamole till det, och en cider så klart! Sen skall jag duscha och få på mig kläderna. Hinner jag lägga in bilder på de olika kläderna jag väljer mellan så är det väl bra, men det kan bli liiite tajt om tid. Bäst att skynda sig.

Ikväll är det utgång igen nämligen! Det ryktas om Marstrand. Var inte så intresserad först, men nu verkar det som en rätt bra idé!

Jag hittade just...

...utslag mellan fingrarna på andra handen också.

Inte så mycket, utan som det var i första handen igår när jag vaknade. Men, det lär utökas som sagt i natt. Det kommer bli en fantastiskt trevlig natt känner jag. Eller inte! Bäst att göra sig redo för sängen i alla fall. Här orkar inte jag sitta längre.

God natt!

Paranoia?

Strax efter att vi lämnat jobbet igår morse så började det mala en enveten tanke i mitt huvud. Den tanken kom för att stanna fram till idag. Jag fick plötsligt för mig att jag inte låst min bil hemma på min parkering. Så många stunder har gått åt till att fundera på detta och tanken slog mig aldrig att jag skulle ringa och be min mamma kolla det när hon ändå var hos mig och gav djuren mat. Istället har jag gått med en gnagande känsla i kroppen att bilen skulle vara stulen. På vägen hem idag så blev den här jobiga tanken än värre och när vi närmade oss Lilla Edet så sa jag till min kollega att jag skulle bara köra vägen om hemma hos mig och kolla så att bilen stod där. När jag var i Nol/Nödinge ringde jag hem till mamma och kollade av med henne att bilen stått på parkeringen när hon var inne hos mig på förmiddagen och fick ett jakande svar, det hade den gjort. Detta lugnade mig dock föga, för den kunde ju ändå stått olåst? Så det var bara att åka hem och hitta bilen just låst på parkeringen.

Detta är ett jättejobbigt tillstånd jag hamnat i. Sen bilen blev stulen tänker jag flera gånger om dagen att jag missat att låsa bilen (lånebilen jag har just nu alltså), min dörr, min cykel. Ja allt som går att sno helt enkelt. Det är verkligen inte konstigt, men det är så ottoligt energikrävande att hela tiden gå och oroa sig. Hoppas för guds skull att det inte kommer sitta i allt för länge, det pallar jag verkligen inte med!

I did it!

Vet ni vad jag gjorde igår? Jag badade! Kanske inte så konstigt eftersom det var riktigt varmt tänker du. Men, det var faktiskt i den stora och enormt kalla Vänern som det blev ett dopp i. Eftersom jag var iväg med jobbet så var det bara att hoppa i plurret trots att det egentligen inte var så lockande först. Jobbar man så jobbar man, och får man andra på dumma tankar, så får man se till att fullfölja det själv också. Så tja, det blev en badstund på 20 minuter eller kanske till och med mer. Skönt var det kanske inte, men när vi sen gick upp var det i alla fall behagligt.

Igår berättade jag om ett utslag mellan mina fingrar. Det har växt under natten så nu har det spridit sig uppe på vissa av fingrarna nu med. Imorgon lär det vara än mer. Det spänner lite och är dessutom lite svullet så det är med möda jag sträcker ut fingrarna. Hoppas att det försvinner snabbt, det är inte kul att ha de utslagen.

Nu har jag i alla fall kommit hem, efter 38 timmar på jobbet. (10 var sömn = obetalt men med traktamente.) Det har varit två hektiska dygn kan man väl säga. Mycket att göra, samtidigt som vi också kunde ligga på gräsmattan och slappa. Fast är man borta med jobbet så är det aldrig vila, utan hjärnan går på högvarv hela tiden. Skall väl strax göra mig i ordning för kvällen, hoppa ner i sängen och läsa min bok. Har inte läst något på flera veckor så det skall bli riktigt skönt att få göra det. Boken är dessutom så intressant att halva läste jag ut redan igår, när jag började med den.

Då så, dags att ta tag i saker och ting här...

Hej hej sommar?

Nu har det kommit igen! Jag märkte det igår först, men trodde inte riktigt att det var just det. Värmeutslag alltså. Mellan fingrarna. Tror jag har haft det de senaste somrarna. Det är ett helvete. Det kliar och svider. Är nästan säker på att det inte är nickelutslag, eftersom jag inte haft något runt fingrarna på länge. Utslaget sitter så dumt till, och det lär bara växa mera. Urk!

Nu skall jag åka till jobbet. Börjar egentligen sju, men det går så dåligt med bussar att jag får ta den som går 6.30. Vi skall åka på läger fram till imorgon. Annan personal är och jobbar nu, och de har jobbat sen i måndagsmorse. Vi skall åka till Vännäs vid Vänern. Hoppas att det fina vädret håller i sig.

Återkommer imorgon igen.
Ha en underbar onsdag!

Det vackraste



En så otroligt vacker låt. Den spelades på radio i söndags när jag åkte hem. Jag var trött och ville egentligen bara upp till min säng, ändå var jag tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart på låten. Texten är så fin, och Cecilias röst är så vacker. Kan nog lyssna på låten om och om igen flera varv. Så fin är den verkligen!
Fast det är klart, såg ett klipp från melodifestivalen -95 när hon framförde den. Vad hade hon för frisyr då? Det var inte det vackraste jag sett i alla fall. ;)

Man måste testa sig fram

Min kära systeryster är så duktig och färgar sina ögonfransar och ögonbryn. Något jag aldrig för har testat på. Min svägerska pratade om det i fredags också, så jag kände väl att det kanske är dags att testa. Så det kom på tal idag när vi var hos mamma och Weronica sa att jag kunde följa med hem och testa. Hon hade svart. svartbrun och brun färg hemma. Hon använde sig tydligen av den svartbruna till sina ögonbryn och jag såg knappt någon färg så jag tänkte att det fick jag köra på också.

(Gör styckeindelning i det här inlägget eftersom Johannes är så förbannat trött att han inte kan läsa en enda stor text...)
Weronica blandade ihop färgen för mig och strax därefter var den inkletad i ögonbrynen. Tydligen skulle den bara verka ett par minuter så snart gastade Weroinca om att jag skulle ta bort den. Såg väl inget större resultat, men gick istället på ögonfransarna. Det var inte det lättaste, så det kliade och sved i ögonen. (Får ta och göra det hemma, i lugn och ro nästa gång.) Så när jag tvättat av sörjan ur ögonen så kletade jag på lite till på de ickefärgade (enligt mig) ögonbrynen. Efter ett par minuter tvättade jag bort det och vips hade jag färg.

Enligt Weronica var det för mycket och hon tyckte att jag skulle testa den bruna färgen nästa gång. Jag var inte helt med på hennes linje, utan ville hem och testa med lite foundation och så till. Men, nu när jag lagt på det är jag väl ändå böjd att hålla med systeryster. Det kanske blev lite för mörkt. Vad gör det egentligen? Nu har jag testat det, så nästa gång vet jag vilken färg jag skall mixtra med. Vet att Weronica köpt grejerna billigt på Ullared så nästa gång jag är där skall jag passa på att köpa ett par sådana också. Varför stå och måla ögonbrynen varje gång när man kan färga? Smart och käckt!


Before and after så att säga...
(Färgen syns kanske inte så tydligt på "efterbilden" men den är nog lite för mörk ändå.)

Kan jag hjälpa en tjej är jag nöjd!

Som ni kanske vet så lider jag av en enligt mig ganska svår akne. Att jag säger att den är ganska svår är väl på grund av den känslan det ger mig. Att det nästan ständigt dykter upp något där man minst av allt vill ha det. Min akne är inte diagnostiserad av en läkare, men eftersom det fortsätter komma upp nu trots att jag arbetat länge med en och samma hudvårsserie så är det troligt att det är det jag lider av. Vissa veckor är jag riktigt fin i hyn medan andra veckor är katastrofala. Det är vissa partier som är värre än andra, speciellt runt munnen och längs kindbenen. Där det syns mest helt enkelt. Nu har ju jag fått rätt mycket bättre hy sen jag började med min hudvårdsrutin, men det finns lite kvar. Skall faktiskt gå och göra en portömningsbehandling på salong. (Skall bara morska upp mig så jag går in och beställer en tid.) Hjälper inte det så finns det nog bara en utväg, och det är att gå till en läkare som får hjälpa mig. För en sak är säker, det är en riktig självförtroendedödare det här med akne och finnar. Har man dessutom riktigt mycket hämmas man riktigt ordentligt. Man går och gömmer sitt ansikte för att slippa visa sig. Inte bara det att man gömmer ansiktet, man förminskar gärna hela sig själv. Man ser rätt lätt på en person att den har akneproblem, det syns på både gångstil och hur han/hon för sig. Trots det är det oftast inte någon annan än en själv som faktiskt tänker på det. Som fristående hudvårdskonsult har jag förmånen att kunna få hjälpa människor med de här problemen. Det är också därför jag valt att hålla på med hudvård på min fritid. Jag har fått hjälp, och då är det helt naturligt att vilja hjälpa andra som har samma problem. Att hjälpa andra är det bästa som finns, att få ett tack från hjärtat är den bästa belöningen man kan få. Det kommer i alla fall jag långt på! Då mår jag gott!

Lunchen är uppäten.

Igår startade jag med Allevo till lunch. För er som inte har koll på vad det är så är det en VLCD-metod. (VLCD = Very LoW Calorie Diet) Anledningen till att jag börjat med den är för att jag ofta glömmer eller inte hinner med lunchen. När middagen kommer så är jag så hungrig att det är lätt att jag äter rätt mycket då. Det är inte bra för kroppen. Så, efter att ha pratat med min syssling som är med i Xtravaganza så bestämde jag mig för detta. Han berättade att Allevos produtker var bra och att han rekommenderade att hellre ta en sådan soppa istället för att glömma äta. De är lätta att ha med sig i väskan liksom. Det är inte alla lunchboxar som kan ligga där halva dagen innan de blir uppätna. Så nu får vi se om det här kan fungera för mig. För några år sen testade jag Nutrilette, men efter ett sådant mål var jag fortfarande hungrig. Igår blev jag mätt efter 2 tredejdelear, idag rapade jag till och med efter bara halva målet. Så, nu håller vi tummarna att det här skall fungera som lunch för min del. Självklart kommer jag koplettera med frukt och massor av vätska!


Bild: Allevo

En egen dag!

Idag skall jag ha en Angelica-dag! Det vill säga, bara göra saker jag vill göra. Visserligen skall jag ringa i alla fall ett MK-samtal, men det lär ju inte ta så lång tid. Jag har haft en hektisk helg och imorgon skall jag åka på utflyttad verksamhet med jobbet vilket också kommer bli rätt så hektiskt. Så då får jag allt ta mig en helt ledig dag och bara slappa. Det är inte mer än rätt, eller? Nu tänkte jag göra lite god frukost och sen skall jag se på Mia och Klara på svts hemsida. Vet att det finns dem som inte alls gillar Mia och Klara, men jag fullkomligen älskar deras olika karaktärer. Så, vad kan bli bättre än lite Mia och Klara-race? Bäst att sätta igång, jag vill ju inte förlora allt för mycket av min slappistid redan nu.

RSS 2.0