Lila är det nya rosa?

Mitt nyår skall jag fira in med en lila klänning faktiskt. Har gått och kärat ner mig i den färgen. Kan bero på att det är den färgen som figurerar mest i affärernas utbud just nu, men också för att det är en grymt snygg färg. Igår inhandlade jag således en enkel och snygg lila klänning och en svart basbolero. Allt för endast 400 kronor. Det är kul att få klä upp sig lite extra ibland, och det är inte varje dag som nyårsfesten slås ihop med ett 25-årspartaj. Det kommer således bli mycket fest ikväll.

Dåså, då fattas det väl egentligen bara en sak. Fast helst hade jag ju velat haft en bild på mig istället för bara outfiten, men idag var det svårt att fånga en bra bild, så ni får nöja er med den. Såååå...




Gott slut och gott nytt till er alla!
Vi ses igen 2009.

Efter en förfrågan av Weronica - Här är mina julklappar

- Jag har minsann läst din blogg, men inte kommer det några uppdateringar.
- Va? Jag skrev ju flera inlägg igår?
- Jaha, de har jag inte läst.
Weronica går till datorn och sätter sig.
- Ja du Felix, här skulle din mamma läsa min blogg men gör allt annat istället.
- Du, i flera dagar satt jag för att läsa din blogg, men det enda som fanns var detta inlägget.
Weronica visar i bloggen och pekar på inlägget med titeln: Den late bär ihjäl sig.

Så här kommer det Weronica, även om du redan sett grejerna live.


Nikon D40
Bild


HP Pavilion dv5
Bild

Så där ja, det var mina julklappar till mig själv. Visserligen på en liten lätt avbetalning, men vad tusan. Nu har jag dem i alla fall.

Bus med moster

Igår skulle jag ut och fotografera, men lyckades inte riktigt med mitt uppdrag. I alla fall inte ursprungsplanen. Istället hamnade jag hemma hos Weronica och där ställde Felixa gärna upp på lite fotografering. När jag skulle fotografera hamnade han hela tiden framme i linsen, men när mamma tog kameran om moster lekte så gick det bra. För, att leka är det bästa som finns!


Klädd i julklappskläderna från moster


Bus på hög nivå!


Ah, var du där moster? Så tokigt!


Akta så jag inte biter mig fast helt!


Ibland är det roligare att vara upp och ner!

Han som går för att låna en harv

Det var en bonde som en dag behövde låna en harv, så han gick och knackade på hos sin närmsta granne. Efter att han ställt sin fråga fick han ett nekande svar. Så han fortsatte till nästa granne, där han fick samma svar. Med tålamod fortsatte han vidare till nästa granne, men samma sak återspelades igen. Tillslut hade han bara en granne att fråga, så han öppnade dörren och skrek: Ni kan ta mig fan ta och behålla eran jävla harv för er själva.


Den här söta lilla historien berättade Ylva för mig idag, efter att jag berättat om hur trött jag är på killar som inte hör av sig. En annan kollega tyckte att jag var för snabb att misströsta, varpå jag sa eftersom det är just så varje gång är det lika bra att hålla garden uppe från början.

Det kanske är lite dumt att göra det, men något skydd måste man ju ha för sig själv. Inte sant?

Varför gör du det?

Kan säga så här, i två veckor har jag gått och suckat över mig själv. För nu är jag frisk, men nu finns det inte något riktigt träningshumör. Eller jo, mer än någonsin. Men det finns ett stort hinder. Det är att jag tappat allt vad kondition och styrka heter. Det är typiskt att man skall vara sjuk så länge att man tappar allt som man tränat upp. Det gör det extra svårt att motivera sig.

Att vågen dessutom säger saker som jag inte vill veta om gör det inte lättare precis! Utan då vänder hjärnan på allt och massa mat och annat gott passerar ner i magen istället.

Men, min fina vän Linnéa sa en bra sak i lördags. "För att du skall klara det skall du tänka på varför du vill klara det. Du skall ha ett mål." Ja, ganska självklart! Men, det är lätt att tappa det tänket. Idag har jag dock suttit och intalat mig själv att jag vill komma igång med träningen och den nyttiga maten igen. För jag mår bäst då. Både fysiskt och psykiskt. Så, ostbågarna i skafferiet ligger fortfarande oöppnade. För, det är inte vad jag behöver helt enkelt. Nu skall jag ge mig en dag i veckan när jag får äta det goda och sen skall jag vara noga med det jag äter.

Undra om jag skall våga ha det som nyårslöfte? Eller skall jag bara ta dagen som kommer? Well, den som lever får se.

Kattastrof - Det där med att sova...

Som Lotta på Bråkmakargatan säger: Det är något konstigt med mig, jag kan allt. Måste säga att det stämmer in på mig också. För, det enda som Lotta inte kan göra kan inte jag heller, och det är att åka slalom. Men det kanske jag kan lära mig? Det som jag är absolut bäst på är att sova! Jag sover gärna på allt som är skönt att sova på. Det senaste stället, som jag faktiskt återupptäckte idag, är under mattes ben under hennes täcke. Där är det varmt, mörkt och så finns ju matte där bredvid mig. Men, det har jag inte lyckats ta kort på. Mina tassar är inte helt gjorde för att trycka på små knappar på en kamera.


Mys i resesängen, men där blev jag inte långvarig när Felix kom på besök



 


Eftersom lillkillen sov i mattes närhet fick jag ta hennes byxor som fortfarande var lite varma.


Nya soffan är riktigt mysig, speciellt uppe på ryggstödet.


Matte har köpt en ny kamera, så jag är snäll och ställer upp som modell.  

Jag har insett varför SATC-fans gillar filmen...

...den är ju för fan hur lång som helst!

Jag och Linnéa såg den i lördags och det var en lång utdragen film om mode, utseendefixering och väldigt mycket yta. Under det hela fanns det lite känslor också, men det var inte mycket inte. Så när den äntligen var slut så sa vi båda samma sak. Detta var då ingen bra film! Tur att det finns annat bättre att se på i fortsättningen!

Felix - Bustroll!

I fredags hade jag mitt lilla bustroll Felix här. När hans mamma planerade julklapp till hans pappa bestämde vi att Felix skulle komma till mig. Och visst kom han, som en stormvind. Kattastrof skyndade sig ur resesängen och la sig istället på tryggt avstånd uppe på badrumsskåpet. Felix körde i 110 km/h. Var det inte Panik som var intressant så var det ljuslyktorna, hans leksaker, ratten på förstärkaren eller hans egna leksaker. Varje sak fick dock inte så lång tid var, för det går ju verkligen inte an att koncentrera sig för länge på samma sak.

 
Skall man inte dräggla in sitt revir?

Jag tror inte moster ser mig här under.


Sen vart moster inte riktigt lika rolig, för först skulle det ätas och sen skulle det sovas. Men, killen insåg att maten la sig gott i magen så den slank faktiskt ner. Sömnen var det lite värre med, men tänk själv att somna på ett annat ställe utan mamma och pappa. Det är lite läskigt. Men, tillslut somnade han. Efter att jag hade kört lite övertygning.

Natten löpte på bra, lillkillen sov mest hela tiden. Men han vaknade till vid ett tillfälle, och efter att ha testat allt så insåg jag att han inte tänkte somna. Så jag gjorde ett mål mat och testade det. Det sa slurp! Sen la jag ner honom igen och läg honom ligga där och prata en stund. Tillslut somnade han på bredden i sängen och sov så fram till nio på lördagsmorgonen.

Lördagsmorgon randades, efter lite bus i sängen blev det bus i köket. Medan Felix drog ut allt vad plastskålar hette så fixade jag gröt till oss. Och tro det eller ej, Felix fick i sig nästan hela sin portion. När jag fått i mig min mat gjorde jag sen en omgång välling också och större delen av den tog också slut. Han åt således mycket bra här hos mig.


Finns det någon mer fin rosa grej här?


Jag visste det, det fanns mer rosa leksaker. De är de bästa!






Efter frukost, lite bus och påklädning var det en herre som var så trött att ögonen höll på att bli utgnuggade. Men, han valde att inte sova så det var ju bara att komma upp ur sängen och fortsätta leka i full karriär fram till pappa kom. Även om Felix var i toppform då så var moster bra sliten. Men jag behöver väl inte säga att jag längtar till nästa gång?

Den late bär ihjäl sig!

Varje gång jag parkerar min bil efter en handlingstur/shoppingtur inser jag att det kommer ta mig ett par vändor för att få upp allt till lägenheten. Men, när jag väl börjar packa på mig mina saker slutar det alltid med att jag försökt att få med mig allt. Så var det också idag! Vet inte vad det beror på, antagligen bor det en typsik latmask i mig?

Idag bar jag gärna halvt ihjäl mig idag, för nu har jag köpt riktigt fina julklappar till mig själv.

Heja SVT!

Förra året gjorde SVT ett stort misstag, ett riktigt stort misstag. Då valde de att ta bort Svensson Svensson ur aftonens reportoar. Något de antagligen blivit både nedrigna och nedskrivna av besvikna tv-tittare, så i år satte de helt enkelt in det igen. Vilket jag är riktigt glad för, och jag är väl inte ensam om det?


Bild: Susning

Fortsatt lugn julaftonskväll!

Nu skall jag och mina hårmonster fortsätta den här julafonen i samma goda stämning som vi haft än så länge. Medan Panik har gottat sig i soffan tillsammans med mig har Kattastrof firat sin julafton genom att spy upp sina julräkor. (Fast tro det eller ej, idag missade hon badrumsmattan.) Har just sett på Karl-Bertil Jonssons julafton , och kvällen lär fortsätta i samma lugna lunk. Hade tänkte låna pussel av Weronica, men som vanligt blev det lite stress förut, så jag glömde så klart bort dem. (Varför är det alltid så att man kommer på en bortglömd sak nästan direkt efter att man åkt iväg. Hade egentligen kunnat vända och springa tillbaka, men den tiden har man ju aldrig...) Så istället skall jag påbörja mitt benvärmare-projekt.


Panik och jag ser på Kalle Anka


Om jag inte skulle ta och fortsätta min kväll i soffan istället. Jag har massa goda saker att förtära.


Glittermust och god choklad från Lindt - Lindor

Bildkavalkad!

Som vanligt var killarna otroligt sugna på massa fotografering idag.
Eller ja, vi vuxna var väl mer intresserade av det än killarna, men lite roliga bilder blev det!


Jag trivs i alla fall som fisken i vattnet när jag får chans att ha båda mina godbitar!

Fast lite roligt är det, Neo är livrädd för lilla Felix. Han må vara större och skulle väl lätt kunna brotta ner Felix, men när han väl sätter igång och prata så grinar Neo med krokodiltårar!
Så fort Felix kommer i närheten kommer kinket och Felix fattar ingenting.
Tur att det går att ha dem i knät samtidigt, även om det bara är för en kort, liten stund.


Felix fick en elgitarr av Neo och hans familj.
(Bara en liten hämd...)

Favoritleksaken helt klart. Fast det tog en stund innan Felix fick sätta klorna i den, för pappa och morbror var ju tvungna att undersöka den en stund först. För visst var det ju så att man kunde koppla den till en förstärkare!
Nu skall Neo bara lära sig att hantera sina trummor så de kan bilda sitt band.



Tittut är roligt, lika roligt som att busa framför kameran!



Är man trött så är man, då skall inte folk begära att man skall skratta och vara glad!

Tröttnissen Neo gav tillslut upp, efter att ha kämpat på bra i Teroristfelix skratt och bus!
Men tro nu inte att Neo struntade i att ge oss ett par smakprov på sitt leende, för då och då sken han upp och spred massor av värme till oss andra.

Julgrupper och presentkorg

Som ni vet tycker jag om att göra små presenter när jag skall gå bort, eller som det är nu, när det är jul. Så igårkväll satt jag och gjorde julgrupper till mamma och farmor, samt en presentkorg till Weronica. Självklart ville jag föreviga dem på bild så även ni kan få se dem.


Julgruppen till farmor




Julgruppen till mamma





Presentkorgen till Weronica.

GOD JUL!



God Jul

önskar

Jelican, Kattastrof och Panik!

Motivationen tryter!

Jepp, jag har inte någon lust eller motivation att blogga just nu. Så är det bara. Skall bara uppdatera er om min störtsköna helg.

Fredag:
* På dietistbesök med Felix och Weronica
* Lunch och fika hos Hanna och Neo. - Så klart, en massa bus också!
* Lugn hemmakväll

Lördag:
* Visit hos lillkillen och hans familj
* Lagade mat hemma hos Arne - Pizza
* Gick på bio "The duchess" - Ruskigt bra film!

Söndag:
* Städning
* Tvättning
* Adventsfika med systrarna, "svågrarna", mamma och Felix.
* Lugn tvkväll - Såg på Heartbreak hotell.


Well, jag återkommer om jag får lite mer motivation eller så...

Det stora julbaket med syrran!

Eller ja, det halvstora i alla fall. Lussekatterna klarade hon av själv samt att hon kokade allt godis för egen maskin också. Men, pepparkakorna fick jag vara med och kavla ut och det var jag som kom med idéen om ett pepparkakshus. Det var rätt intressant att bygga pepparkakshus, eftersom det krävs en hel del planering. När väggar och tak var ihopsatta så insåg Weronica att hon glömt fönsterrutorna. Så jag lyfte försiktigt upp huset och vips hade jag alla delarna i händerna. Men då blev det lätt att sätta in rutorna ju. Tillslut var huset ihopsatt och Weronica gick lös på istappsdekoreringen.

Under tiden vaknade lillkillen så han kom ut i käket och klädde om till pepparkaksgubbe. På sitt eget lilla vis vill jag mena. Han åt lite på en kaka och efter ett par sekunder såg det ut som han hade ätit med hela ansiktet.


Vi komma vi komma från pepparkakeland...


Så här speedad blir man på must, det är tur att moster bara bjuder på lite...


Nu får ni inte tro att det enda Felix gör är att äta godsaker. Nej, han är ju en duktig matvägrare, så man får vara glad för det lilla han lyckas peta i sig. Sedan var det ju så att det var både lunch, lek och sovpaus emellan de olika sockermålen.


Weronica och jag hade det riktigt trevligt medan vi bakade våra peppisar. Vi skojade och hade oss. Weronica tyckte det var svårt att få upp gubbarna på grund av deras armar och ben, medan jag halshögg dem istället. Så, det blev många akutoperationer innan plåtarna gick in i ugnen. När sen alla kakor var klara så plockar Weronica upp en och börjar fippla med tråd och dylikt och säger sen: Den här stackarn har ju brutit nacken! Så vi hängde upp honom i en tråd. Strax efter fotograferingen ramlade han dock ur mitt grepp och mordet var ett faktum...






Idag åkte jag åter igen upp till Weronica för att fortsätta vårt bak. Idag var det tunnbröd och vörtbröd som stod på planeringen. Och jag måste nog säga att jag var lite mer slängd på just tunnbröd om jag får säga det själv. Eller vad säger du Weronica? *visslar* Efter ett par omgångar deggörande, halvförstörda elvispar och massa skratt hade vi en försvarlig hög med tunnbröd och vörtdegen stod på jäsning. Flera timmars slit för något så gott, det är det helt klart värt. Dessutom tror jag inte att jag och Weronica har skrattat så mycket ihop som vi gjorde idag. Gliringar och skojfriska kommentarer ven genom luften så fort ett nytt moment skulle initieras. När sen mamma var inbjuden till fika på Systrarna Jonssons bageri så fick hon hålla tand för tunga så att inte någon av oss skulle segra. För, visst var det väl så att vi testat olika tunnbrödsrecept som skulle bedömas och ingen vill ju höra att den andres var bättre. Fast, vi enades att båda sorterna var goda på sitt sätt.




Det ingen förstår!

Har fått en del frågor det senaste över vad det är jag menar när jag säger "ingen förstår ändå". Nu skall jag försöka förklara detta. Så gott som alla i min närhet har någon att dela sitt liv med, att göra saker ihop med och få en kram ifrån när helst de behöver. Detta har inta jag, och jag upplevas gnällig när jag pratar om det, men hur konstigt på en skala är det? När alla runt omkring har någon, men inte jag? När jag säger att ingen förstår är det för att varje gång får en klapp på axeln och den jävligt klämkäcka kommentaren: Det finns någon för dig också, det kommer skall du se. Jag vet att det är av ren omtanke, men tänk själv, hur kul är det att höra den gång efter annan? Inte så jättekul!

Antar att det är av samma omtänksamhet som människor runt omkring mig säger till mig: Men kan du inte bli ihop med honom? Varför bara stanna vid vänskap? Jag vet inte hur alla andra resonerar, men mina vänner är mina vänner. Hur skulle det se ut om jag blev kär i alla mina vänner stup i kvarten? Bara för att jag råkar ha rätt mycket killkompisar skall det inte behöva betyda att jag skall försöka ta det ett steg längre? Och, skulle det inte ha visats tidigare? Då hade det nog automatiskt gått över till annat än just vänskap.


Nu skall jag erkänna en sak, en sak som tär så in i helvete. Jag har en mardröm, en som förföljer mig vart jag än går, vart jag är är, alla tider på dygnet. Den mardrömmen är att jag skall leva mitt liv ensamt, att jag inte kommer få bilda egen familj och allt vad det innebär. Att jag skall stå där vid livets slut, helt utan egna efterlevande. Så gott som varje dag när jag ser en liten familj eller  en mamma/pappa och ett barn så knyter det sig i min mage och synen blir suddig. För, det är just där jag också vill vara. Samtidigt hör jag i bakgrunden: Du skall se att din tid kommer. Vad fan spelar det för roll när ens värsta mardrömssenario spelas upp framför ögonen?


Så snälla, säg inte att du förstår nästa gång. För du vet inte alls vad jag går igenom!

Nu är det klart!

2 maj klockan 16.25 lyfter jag och min fina vän från Sveriges fasta mark. 4 timmar senare kommer vi att anlända till Side där vi skall spendera 2 totalt stressfria veckor i solen. Det kommer bli utflykter, sol och bad, shopping, god mat och allt annat som hör resan till.

Nu kommer jag antagligen få er reaktion: Vad skall du där nere och göra med Johannes? Fråga inte det frågan, det är inskränkt! Han och jag är mycket goda vänner och skall så förbli. (Om inte annat borde väl annat ha uppenbarat sig vid det här laget?)


Handpenningen är betald idag, nu är det bara resten kvar. Totalt kostar resan 3440 kr per person. Ett fynd helt enkelt. Så nej, en vecka hade inte varit ett alternativ!

Nu skall vi bara bida vår tid, så är snart 2 maj här. Eller vad tror ni?




Bilder från ving.se

LIFE SUCKS!

Men ingen vekar föstå varför....

Om katten själv får välja?



Varje gång när jag lägger ut min badrummsmatte inser jag att det är ett evighetsgöra. För, när jag kommer in igen efter ett par minuter ligger den så här som på bilden. Det slår aldrig fel. Vet inte hur många brottningsmatcher Kattastrof gått med mina badrumsmattor. Det är ett par hundra i alla fall tror jag. Tror faktiskt att det är så att hon vunnit alla matcher också!


Men, en fråga! Jag lägger på en ren badrumsmatta i badrummet. Ett par dagar senare äter Kattastrof något konstigt och spyr på denna mattan. Jag lägger den i tvätten och sen tar det ett par veckor innan den är tvättat. Under den tiden spry inte Kattastrof en enda gång. Sen lägger jag på mattan igen och ett par dagar senare hittar jag spy på den igen. Varför är det så?

Går det bra eller går det som vanligt?

I måndags möblerade jag om här hemma och konstaterade att jag måste ha en ny soffa. Jag kollade in en del sidor på nätet och hittade ett par potentiella objekt. Efter det insåg jag att det antagligen skulle kosta en del så jag la fram planerna en bit och åkte sedan till jobbet. Väl där berättade min kollega att hon köpt en snygg soffa på Jysk så dum som jag var surfade jag in på deras hemsida en snabbis och hittade en soffa för 2700 kr. Behöver jag berätta hur resten av kvällen förlöpte?

Jag vet inte hur många gånger mina kollegor skrattade åt mig när jag sa att jag ville att det skulle bli tisdag så jag kunde åka och titta på soffan. Sen råkade jag också kolla upp lite andra saker som jag vill införskaffa. Detta är så typsikt mig, så fort jag inser något så fixar jag till det.

Tisdagen randades och jag åkte ut till pappa. Där satt jag sen i 1,5 timma och väntade på att jag kunde få väcka Camilla och Alex. De skulle åka med mig (läs hjälpa mig) med att bära upp soffan till mig. Väl på affären provsatte jag först på den soffan jag tänkt mig och sen provsatt jag ett annat allternativ. Men, den kändes inte lika skön så det var bara att gå på magkänslan. Tog den faktiskt på avbetalning och det var via GE moneybank och det är räntefritt i 6 månader. Kommer betala 450 kr i månaden i 6 månader. Om det är så att jag vill betala lika mycket varje månad, men beloppet är frivlligt så det lär gå snabbare att betala av.

Lagom till 12.40 var den så instuvad i min lägenhet och Camilla och Alex åkte hem och jag gick på handledning på jobbet. Där satt jag som på nålar, för jag ville ju hem och sätta ihop min soffa. 15.05 kom jag så hem igen och efter ett litet samtal började jag demontera min gamla soffa. När det var klart packade jag upp alla lådor för att hitta allt som behövdes för att montera den nya. Läste igenom beskrivningen och såg att det klart och tydligt rekommenderades att man var två när man satte ihop den. Jag hade ingen till hand så jag kastade mig in i det på egen hand.

Efter en timmas montering insåg jag att jag hade glömt alla brickor, så det var bara att börja ta isär alla skruvar. Hann med hälften innan jag fick lämna arbetet för en stund. Bilen skulle nämligen lagas. Det är jobbigt med avbrott.

Jag var sen hemma igen strax efter 22 och då började jag där jag hade stannat. Med att ta ut skruvarna och sätta på brickorna. Detta gick mycket fortare nu än när jag skruvade i dem första gången eftersom nu låg hålen väldigt bra till och jag tog bara ut en skruv i taget. Det var rätt klurigt att sätta ihop "soffdelen" med "divandelen". Där skulle man nog helst varit två, men fan! Inte behövde jag väl det. Jag fick skruvarna på rätt plats och åtdragna så det räckte och blev över. Soffan är otroligt stabil, så jag är mer än nöjd med mitt jobb!

Men, det känns i exakt hela kroppen idag att jag satt ihop en soffa. En  vän kommenterade det med: Ja men det var kanske därför man skulle vara två när man gjorde det? Well, det är lätt att säga! När man sen inte har en extraperson får man se till att klara det själv ändå. Eller hur?!



Skitkass bild, jag vet. Det är svårt att ta i motljus med en enkel mobilkamera.
En bild på soffan.



Tror att min lilla tiger redan känner sig mer än hemma i soffan!

Den som väntar...

...på något gott väntar aldrig för länge!


Har en sådan infernalisk tränigsvärk i min högra biceps så just nu är jag inte riktigt in the mood för att skriva ett långt inlägg. Men tro mig det kommer.

Montera, dona och göra...

JAG ÄR MER ÄN REDIG!!!

Dagens egoboost!

Imorgon får ni reda på varför! För, nu är jag verkligen trött till både kropp och själ! Så, det är dags att borsta tänder och tvätta ansiktet och dyka ner tror jag. För, jag skall upp och köra Camilla om 7 timmar.


Så håll ut! Imorgon berättar jag...

Nu har jag donat!

Länge har det funnits en tanke hos mig om en ombölering i mitt vardagsrum. Den blev lite tydligare förra måndagen och i helgen har jag funderat mer på det. Så idag drog jag igång det, och på ett par minuter vart jag klar. Jag har nu bytt plats på tvn och soffan och det blev faktiskt bra. Det känns mer luftigt i rummet nu. Panik fick också en ny plats. Istället för att stå vid sängen står han nu bredvid tvn. En lite mer centralare plats helt enkelt.

I och med ommöbleringen blev det också mer klart att jag behöver införskaffa ett par nya prylar.

I första hand: Ett par längre sladdar så jag kan koppla ihop datorn och tvn.

I andra hand: (Men också viktigast) En ny soffa, ett nytt soffbord och en laptop.

Därför kommer de dyra sakerna i andra hand, eftersom det är något som får komma lite pö om pö. Skall åka runt efter julhelgen och kolla lite. Såg en rätt snygg soffa på Möbeloutlet för 7000 samt en soffa på IKEA för lite mer än 7000. Kan inte bli så dyrt om jag tar den på avbetalning? Well, det får kosta lite nu! Jag måste fixa i ordning här hemma. Bara jag kan få bort det hemska datorbordet (genom att köpa en laptop) så får väl soffan komma sen i värsta fall.


Det bästa med ommöbleringen är att jag nu ser tvn här ifrån datorstolen. Nördigt, inte sant?

Ikväll blir det fest

Ikväll skall vi på inflyttningsfest hos Peter. Det skall bli kul. Eftersom jag har lillkillen har jag laddat upp med en resedvd och en del filmer, popcorn och festis. För hans del alltså. Själv tänkte jag smutta på ett glas med kallt vatten eller vad nu Peter kanske har att bjuda på. Det löser sig när vi kommer dit. Men är det fest så är det, då tar man fram finstassen och sminkar till sig ordentligt. För det är det verkligen värt. Eller hur?

Frihet är ett lustig ord...



Anna och Mej

Stack iväg från ingenting
Sökte mej ett mål
Klädd i skjorta, jacka och ett par jeans
Anna fann en gammal båt
Och i grevens tid
Tog oss ända ner till New Orleans
Jag tog upp ett munspel
Ur min tomma, slitna ficka
Och blåste trött
När Anna sjöng en blues
Och en vindpust blåste, vissla skönt
Och Anna klappa takt
Vi kunde snart var låt
Som folk på båten sjöng

Frihet är ett lustigt ord
Som täcker ingenting
Ingenting är värt nåt
Men är fritt
Va ihop var enkelt då när Anna sjöng en blues
Va ihop var skönt och lätt för mej
Skönt och lätt för oss, Anna och mej

Ifrån massorna i Tokyo
Till en varm och tropisk sol
Dela Anna alla gömmor i min själ
Stod där bredvid mej då
Trots allt jag gjort
Varje natt hon rätta mina fel
Men någonstans i någon hamn
Gled hon ur mitt grepp
För att söka sig det hem
Hon ville ha
Jag skulle byta varje morgondag
Mot en enda av de dar
Då jag och Anna sjöng
Och skrattade som barn

Frihet är ett lustigt ord
Som täcker ingenting
Ingenting är värt nåt
Men är fritt
Va ihop var enkelt då när Anna sjöng en blues
Va ihop var skönt och lätt för mej
Skönt och lätt för oss, Anna och mej

Men någonstans i någon hamn
Gled hon ur mitt grepp
För att söka sig det hem
Hon ville ha
Jag skulle byta varje morgondag
Mot en enda av de dar
Då jag och Anna sjöng
Och skrattade som barn

Frihet är ett lustigt ord
Som täcker ingenting
Ingenting är värt nåt
Men är fritt
Va ihop var enkelt då när Anna sjöng en blues
Va ihop var skönt och lätt för mej
Skönt och lätt för oss, Anna och mej

Jag håller inte med!

Alltså, jag har inte tyckt att det har varit något speciellt starkt startfält i årets idol. Det har inte funnit någon som jag hejat på under hela tävlingen. Det är först på slutet det vuxit fram. Den ena är väl ganska självklart, och det är Kevin. Vilken entertainer han är! Den andra har varit en grå liten person, som långsamt växt fram till att bli någon man verkligen vill lyssna till, Robin. Verkligen tråkigt att han inte gick vidare ikväll, men det har säkerligen mycket att göra med hans "glänsarnummer". Folk lyssnade nog väldigt mycket på juryn, och vad de hade att säga. Även om det var deras miss, så fick han betala för det.

Well, vi får se hur det går i finalen nästa vecka. Jag är rätt så säker på att Kevin tar hem den striden, han är starkare än Alice på ungefär alla moment. Vem tror du vinner?

Jag hatar Jagaren Småland!

Idag har jag vart på julavslutning med lillkillens klass. Vi var på Göteborgs maritima center. Det första vi gjorde var att gå en liten tur på Jagaren Småland, och han som visade oss runt sa till oss att gå försiktigt, eftersom det var halt och det var lätt att halka. När vi hade vart uppe längst upp skulle vi ner för alla trappor igen, och ni tror inte att jag själv snubblar till och slår mig på benet? Jag har ta mig tusan jätteont, en bula. Imorgon kommer jag nog ha ett läckert blåmärke också. Som tur var lyckades jag i alla fall se till att inte ramla ner i vattnet.

Det var rätt intressant att gå där på båtarna, men en sak är säker, det var inte rätt årstid att göra det. Så i sommar får jag nog se till att gå dit igen.

Klart, färdigt, gjort!

Under ett par veckor har jag vart sysselsatt med ett nytt handarbete. Jag har stickat en halsduk till Johannes. Redan efter ca. 35 stickade varv insåg jag att det skulle bli rätt svårt att slita sig från den, för jag insåg att dess färger skulle passa utmärkt till min nya jacka.

Många har fått sedet pågående arbetet, och många av dem har också berömt mig och halsduken mycket. Detta har jag så klart berättat för Johannes, så han har varit minst sagt nyfiken. De sista dagarna var jag hemlighetsfull, och slutade helt enkelt berätta hur arbetet fortgick. Detta för att jag skulle kunna skicka den till honom i all hemlighet. Detta gjorde jag igår, men jag trodde inte att den skulle komma fram, eftersom det blev strul med folk som bara knödde sig före i kön vid postkassan igår. Idag fick jag dock ett väldigt glatt sms från Johannes. Halsduken hade helt enkelt kommit fram.


Läcker eller läcker?

Felix - Surt sa räven!

När man går igenom sina gamla bilder så hittar man alltid någon skön bild! I min kamera finns det både en och annan skön bild, på ingen annan än Felix! Min lilla underbaring! Ikväll när jag skulle ta fram en bild på min nya frisyr så passade jag på att radera ut lite bilder från kameran och då hittade jag bilder som jag genast skickade över till Weronica. Hon sa ju genast att alla bilderna var störtsköna, och att hans leende är obetalbart! Men, det var också självklart vilken av de fem bilderna som var den klart överlägst roligaste bilden. Jag sa att det var synd att han satt naken på bilden, så jag inte kunde lägga den på bloggen. Då svarar Weronica Du får lägga ut den, för man ser ju inget. Då skyndade jag mig hastigt att fixa till bilden och här kommer den alltså nu.


Så här ser man ut när man smakar på mosters färska hallon! Tänk att något så litet och gulligt kan vara så förädiskt!

Oj!

Tydligen var det ett par som var intressarade av min kommande förrändring, för jisses vilket spring det har vart här i bloggen idag. Så tokigt det kan bli! Så var det bara en rakarns liten hårklippning? Några som blev besvikna tro? Var det en för liten förändring? Eller höll den måttet?

Stor förändring?

Idag var dagen D! Idag skulle stora förändringar ske! Något som jag längtat efter i två månader, och längtan har varit som störst om lördagkvällarna när jag tittat på Stjärnor på is. Det kan tyckas konstigt kanske, men just i det programmet har hon som varit förebilden för förändringen medverkat. Då tänker ni, jag men där åker de ju ut på löpande band, så kan hon varit med alla program? Ja, säger jag! Eftersom det är en av programledarna så klart. Ingen mindre än skitsnygga Carina Berg.

Hur svårt är det nu att räkna ut resten? Ja, jag har alltså snaggat till barret så att jag numer kan titulera mig som korthårig. Jag och min underbara frisör började prata om detta redan förra gången. Då fegade jag ur, eftersom det kändes så radikalt. Vi bestämde där emot att jag skulle försöka samla mod till mig inför nästa klippning. Det var inte svårt att göra det, det var bara att titta på Stjärnor på is ett par lördagar så var modet där. Sen har det legat som en het klump i magen ett bra tag. Så när det äntligen var dags att få av det idag så var det inte bara jag som var lycklig. Min frisör verkade inte helt ledsen för jobbet heller. Efter färgande och klippande och fejande så var jag klar, två timmar senare. Nu med ett helt annat utseende! Är inte det fantastiskt?


Tyvärr har jag inte lika rakt hår som Carina Berg, men visst blev det snyggt?

När Jenny fejade på som bäst i mitt hår funderade jag högt om det inte var läge att spara ut håret så att jag kunde ha min egen hårfärg om ett par klippningar. Jenny sa att det inte skulle ta mer än ett par gånger att få ut det och i värsta fall kunde man lägga en toning eller ett par slingor för att få det att se snyggt ut. Men, sen tittar hon mig i ögonen genom spegeln och säger Du kommer få ett sammanbrott strax där efter! Du är för djupt i träsket redan! Mjo sa jag, jag har färgat håret sen jag gick i femman, det kan ha ett finger med i spelet kanske? Jag vet inte, men det kan kanske bero lite på det sa Jenny då och så log hon.

Så vem vet, snart är jag kanske brunhårig igen? Men, om ni tror på vad Jenny har att säga så lär det inte alls bli verklighet. Jag sitter nog alldeles för hårt fast i hårfärgningsberoendet! Eller vad tror ni?
RSS 2.0