Kvällsmys i ensamheten

Till parlamentet ikväll fixade jag i ordning lite varm o´boy och ostknäckisar. Smakade riktigt gott! Speciellt O´boyen då. Smakade så gott! Lite sött så här när jag utesluter nästan allt sött som kommer i min väg. Sen att parlamentet gav upphov till många skratt ikväll var bara positivt. Annika Andersson knäckte ihop med Magnus Betnér.

image180
Haha, osten ser en aning svettig ut, men mackorna var riktigt goda ändå.

Med ett sting i hjärtat

Det är med ett sting i mitt hjärta som jag erkänner för mig själv att jag är expert på att känna mig utanför i större folksamlingar. Det känns som att de tinte spelar någon roll vad jag säger och tycker, det verkar som att folk inte hör vad jag säger. Så, det är väl ungefär så jag kan sammanfatta min söndag. Som en skitsöndag.

Jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet jag vet

Jag vet, eller gör jag verkligen det, att så är inte fallet. Att det bara är en inneboende känsla i mig. Tyvärr kan jag inte göra något åt det.

Fuck för söndagar!

Hon gör skäl för sitt namn..

Ibland gör hon verkligen det. Kanske inga större katastrofer, mest småkatastrofer som går att skratta åt efteråt.

Varje gång jag ställer mig i köket kommer hon som ett skott och går mellan mina ben och jamar som tusan. Eller jamar är kanske synd att säga, det är mer skrik. Hon har lärt sig att hoppa från köksbordet (som hon vet att hon inte får vara på) till köksbänken (där hon absolut inte får vara). Hon har också lärt sig att klättra på handtagena till mina kökslådor. Ibland kommer hon upp, ibland åker lådan ut och hon faller. Man kan tycka att det är lite charmigt, men samtidigt är det verkligen jobbigt att ha henne i köket. Så det blir mycket tillsägningar och hon förstår, i alla fall för sekunden. Sen är det samma visa igen..

image176

Igår fick hon för ovanlighetens skull slicka ur resterna ur en makrillburk. Tror ni att jag skrattade åt hennes kamp mot burken? Hon for med den fram och tillbaka över golvet, tydligen var den hal som en ål. men hon gav sig inte. Tillslut var hon klar och burken var skinande renslickad. Kattastrof hoppade upp i mitt knä och vad fick jag se? En katt med oranga fläckar i hela ansiktet. Lite charmigt det också.


Kanske inte de bästa bilderna, men man ser att hon är orange i alla fall. ;)


image179
Här är hon mest söt. ;)

En skön dag med Erika.

Vid 15-tiden igår tog jag bussen mot Göteborg. Träffade Erika runt 16-tiden då vi promenerade till affären för att handla lite för kvällen. Efter divideranden och funderingar på Coop hade vi handlat allt som behövdes för tacos och hallonmousse. Ett snabbt besök på en glass och godiskiosk gick vi med snabba steg hem. Kann tilläggas att vår promenad gjorde oss så varma så vi var rustade för att tillbringa tid i Erikas rätt så kalla lägenhet. Vi gjorde i ordning efterrätten först och sedan såg vi ett avsnitt av Svensson Svensson. Vi pratade och hade det allmänt mysigt. Vem kan inte ha det i Erikas sällskap? När vi sedan skulle laga mat tog Erika fram en drinkmix från Santa Maria. En total nyhet för mig, hade ingen som helst aning om att det fanns. Hon brukar se på Vänner och där i blandar de tydligen massor av "påsdrinkar" och hon ville testa på det helt enkelt. Även om jag går på GI så sa jag att jag kunde smaka, lite syndig får man vara då och då. Drinkmixen hon hade var en Caipirinha. Den smakade helt okej, men vi hade i vodka i stället för sockerrörsbrännvin. Hade vi haft i Cachaça så hade jag nog inte gillat det. Vi bestämde oss för att när vi går ut nästa gång (vilket måste bli snart...) så skulle vi köpa massa olika drinkmixar och testa dem helt enkelt.



Sedan kom de andra tjejerna. Vi åt vår tacos och sedan tittade vi på Sonias bilder från hennes resa, den tjejen har sett mycket det senaste året. Jag är grymt avundsjuk samtidigt som jag vet att jag inte riktigt är den typen som ger mig ut på sådana resor. Kanske skulle ändra lite på mig och sticka hemifrån ett tag? Hade vart något.. Efter det så åt vi vår efterrätt och tittade på The Stepford Wives från 1975. Jag säger så här, en film som är 1 timma och 50 minuter lång borde vara rätt händelserik. Tyvärr var inte denna det, det var först när det återstod 20 minuter av filmen som det började hända saker. Segt värre!

Tack för en trevlig kväll tjejer, speciellt till dig Erika!

Värdelöst att vara förkyld!

Det är helt förkastligt att vara förkyld. Speciellt när det inte vill bryta ut helt och hållet utan bara är på halvfart. Huvudet är tungt, andningen är tung, näsan är täppt och kroppen är inte sig själv. Natten spenderade jag dessutom i soffan, jag sover bäst där när jag är krasslig av någon dum anledning. Dessutom kunde jag somna till tvn där. Det går ju inte i sängen.

Nu har jag varit på stan och köpt present till min kusin som fyller år i veckan. Jag har också köpt en söt lite bok till min söta Erika. Skall lägga in en bild på den sen. Den ingår i en serie "må bra-böcker" som jag fallit totalt för.

Men, nu får jag ta och äta lite lunch så att jag hinner med min buss som går om ca en timma. Ville bara uppdatera så att ni vet att jag lever.

Trägen vinner


image172 image173























Min lilla Kattastrof älskar tydligen att sova i ett fack i datorbordet. Det gjorde hon redan en av de första dagarna efter att hon flyttat in. Nu gör hon det då och då. Med skillnaden att hon får allt mindre plats för var gång. Ikväll skulle hon absolut sova där, som ni ser på första bilden så var det med nöd och näppe. Huvudet låg utanför till viss del. Huvudsaken är väl att hon trivs antar jag. Fast, jag skall erbjuda henne min säng nu. Det tror jag hon stormtrivs med.

God natt!

Höstligt värre!

image171

Japp, nu behöver jag inte längre låtsas att sommaren fortfarande håller i sig.
Nu har jag svart på vitt att det är höst.
1. Löven börjar så sakteliga att ändra färg.
2. Det är onekligen bra att ha ett par vantar på sig när man cyklar till jobbet.
3. Luften är mer höstlig än sommrig
4. Alla har jacka på sig utomhus

Ja, det var väl vad jag kom på. Hösten är det väl egentligen inget fel på. Det ända som är jobbigt när man inser att hösten är kommen är att snart, mycket snart är det vinter. Och den är jobbig! I alla lägen.
Det är okej att ha gott om snö, om det är så att snön får lov att ligga kvar så där vackert vitt. Tyvärr får den inte det i det här avlånga landet. Utan det är bara modd, slask och blött.

Fuck winter!

Arga katter får rivet skinn... del 2

Idag fick jag lite inspiration till att sätta mig med mina pärlor och alla de tillbehören. Så, jag plockade fram alla lådor och letade lite bland alla burkar efter det jag ville använda. Under hela tiden höll min lilla Kattastrof på att gå runt mig som katten kring het gröt. Var hon inte uppe på bordet så satt hon i mitt knä. Tyvärr tyckte hon inte att jag var så speciellt intressant eller rolig så hon passade på att leka vilt och galet. Det slutade med att mitt högra ben såg ut så här:

image170


Måste säga att det är helt underbart att ha katt... ;)


Dokumentförstörare

Antar att alla vet vad en dokumentförstörare har till uppgift att göra. För den oinvigde så skall den förstöra dokument som inte skall läsas av någon obehörig. Så enkelt kan det vara. Är ni med?

Vi har en dokumentförstörare på jobbet. Den ser ut så här:
image169

Den har ett något ovanligt förhållande till dokument. Den förstör dem inte, de förstör den. Så knasigt det kan bli va?

Jag vet inte, men jag garvade i alla fall åt den här tanken ikväll på jobbet. Antingen var det verkligen roligt, eller så var det så att jag var trött?


Haha! :)

Hallonmousse

Ingredienser:
400 g färska eller tinade hallon (ca 3 dl hallonpuré)    
4 gelatinblad
1 dl strösocker    
0,75 dl vatten
3 dl vispgrädde

Gelélock:    
2 gelatinblad
0,5 dl outspädd hallonsaft
1 dl vatten

Till servering:
Hallon
Citronmeliss


Tillagning:
Passera hallonen genom en finmaskig sil, spara några till garnering. Blötlägg gelatinbladen till både mousse och gelélock. Koka socker och vatten några minuter tills lagen är genomskinlig. Lyft upp 4 av gelatinbladen och låt dem smälta i sockerlagen. Låt svalna. Vispa grädden och blanda den med hallonpuré och sockerlag. Häll upp det i 6 glas. Låt kallna och stelna, ca 1 timme. Värm saft och vatten i en kastrull, lägg i och smält försiktigt resten av gelatinbladen. Låt svalna. Häll spegeln över moussen. Ställ kallt att stelna ca 1 timme. Garnera med hallon och citronmeliss före servering.

image168
Tada! Gör du som ovan får du det här resultatet.

Räddaren i nöden

Under våren använde jag, som jag berättat tidigare, Niveas olika produkter när jag tvättade mitt ansikte. Detta har gett mig stora fula utslag och massor av acne. I slutet av juli började jag istället med ACOs produkter. De gav väl en del lindring och huden blev relativt bra. Men inte helt bra som jag vill. Så i slutet av augusti köpte jag L300 igen. Ville inte använda det förräna ACO-produkterna var slut. För någon vecka sen var de slut. Så, på bara några dagar blev min hud mycket mycket bättre. Visst, det fanns en del kvisslor kvar i mitt ansikte, man kan väl inte förväta sig att allt försvinner huxflus. I helgen var jag dock mycket trött så jag missade (läs hoppade över) att tvätta mig.Detta resulterade i att jag hade sjukt mycket acne när jag vaknade på måndagsmorgonen igen. Snacka om att då bli trött på sig själv. Det var bara att se till att tvätta sig igen, ordentligt. Och det har jag gjort nu hela måndagen och hela tisdagen och det ger samma resultat den här gången igen. Nu har jag lite röda märken kvar i ansiktet, men alla småinflamationer är borta. Kan lugnt säga att jag älskar L300! Synd att den skall vara så dyr, men smakar det så kostar det sägs det ju. Så jag får väl helt klart förlika mig med priset. (Som tur är så kan man komma över de produkterna för en hundralapp mindre än på apoteket genom att köpa dem på Ullared).

image167


Föredrag

Idag var jag ju inbjuden till ett annat boende som min chef ansvarar för. Jag skulle prata om dokumentation och hur jag lagt upp det ute på min arbetsplats. Hela föredraget gick bra. Jag hade ett lugn i magen som infann sig hela tiden. Jag pratade lugnt och sansat och kände att jag hade min chefs förtroende hela tiden. Jag var väl förberedd på det, jag hade ju trots allt tryckt upp ett kompendium till dem. Där fanns allt de behövde veta för att göra sin del. Sedan under föredraget fick de mer fakta levererad av mig och chefen. Då var det mest fakta om vikten av dokumentation. Vad det ger oss att dokumentera. Först var det lite mothugg måste jag väl säga. De missförstod mig och så här i efterhand var det väl bra på sitt sätt. Då kan jag slippa det missförståndet på nästa ställe. Jag fick många frågor och tycker att jag levererade bra svar. Kändes riktigt otroligt bra i magen när jag lämnade stället. KUL!

P.s Imorgon får jag mitt nya arbetsschema. Vi säger så här, det kan bara bli bättre..

Knäsvag!

Nu ikväll när jag åkte hem från jobbet så berättade jag att jag skulle hem och se på min man. Jag berättade också att vårt förhållande kanske inte fungerar så bra, dock är det ett förhållande. Mannen jag har ett förhållande med är ingen mindre än Dr. Gregory House. Han är inte bara snygg, han är rak och ärlig också. Nog för att han tar till lite väl oetiska metoder, han gör dock sitt jobb och han gör det han finner vara rätt. Det gillar jag. Skarpt! Så, jag får fortsätta vårt ganska så enformiga förhållande, det är ju det bästa jag har nu.

image166

En kram, är det för mycket begärt?

Oj, nu är det verkligen höst. Det känns i varje lite del av kroppen, men mest i hjärnan antar jag. Med mindre än tre månader kvar till julafton kan jag känna den årliga smådeppiga perioden krypa närmare. Nog för att det är lätt att vara smådeppig för jämnan så är nog juletiderna det värsta. Den ger klåda, irritation, depression och ångest. Förutom det för den också med sig krav och stress. Vem vill ha sju miljoner krav hängandes över sina axlar och vem vill stressa ihjäl sig för att sedan se de där juldagarna springa förbi? Jag vet inte, men jag anser inte det vara något familjärt och trevligt i det. Det finns ju inget genuint i det liksom. Det är mer krav, önskningar och viljor än glädje, omtänksamhet och värme. Nej, jag vill inte ha det så!

Fast, jag hade verkligen inte sagt nej till en mysig famn att få krypa in i nu när den här kalla årstiden gör sig beredd att tåga in i våra liv. En famn som ger massor med villkorslösa kramar och som finns där för mig. Undra, kommer den nu denna hösten? Eller skall jag fortsätta mitt liv utan den i hopp om att den kommer? Well, den som lever får se och jag hade inte tänkt lägga mig ner och dö än.


Mitt upp i alla dessa funderingar måste jag säga att Malene är en underbar mamma till en underbar liten Melvin! Jag var där hos dem i några timmar idag och det är verkligen så mysigt! Malene, du är så totalbäst! ;)

Det är inte våran far...

...det är någon annans far.

Ikväll har jag spenderat tid tillsammans med Malin. Vi ägnade 1h och 10minuter till promenad samt inhandling av frosserivaror. Tyvärr kom vi iväg lite sent hemifrån, så på vägen hem igen stressade vi för vi ville inte missa Idol för allt smör i småland. Så här i efterhand missade vi bara Pärs framträdande och på snabbgenomgången såg vi att det var rätt kast, kanske därför han åkte ut? I alla fall, under sista kvarten av Idol så frossade vi. I vitkål, röd paprika, melon och brieost. Lite Loka päron till det var kanon. Skall man frossa så skall man.Oj, vad vi har skrattat. Vi har flamsat och vart som små barn. Det är då vi har som roligast. På vägen hem från affären säger Malin "Hur gamla är vi egentligen"? Haha, det behöver vi inte svara på. För man är väl så gammal som man gör sig?

Vi såg också på Nyberg och Törnbom. Under programmets gång säger Mia (Törnbom) volanger flera gånger när hon vill nämna de så beryktade bilringarna, kärlekshandtagen what so ever. Lite gulligt kan man tycka. När jag skulle åka hem så stod jag och Malin och jämförde våra magar i spegeln när jag säger vilka fina volanger vi har. Då svarar Malin, jag är en hel ridå. Vi bestämde oss för att vi kunde utgöra ett helt draperi ihop. 

Malin, malin, malin! Nu när jag fått träffa dig och vet att du åker imorgon igen känns det jobbigt. Jag vill inte ha dig i Uppsala. Jag vill ha dig i Kungälv. Men, du gör det du vill och måste göra, så jag får stå ut tills du kommer hem igen. *kärlek*



Nu skall jag fixa med alla kvällsrutiner samt dricka lite vatten. Sen blir det en stunds läsning i boken "Alla är vi anhöriga.." Bra men ack så skrämmande bok.

God natt!!

Helvetesnatt?

Vaknade upp strax efter halv 4 och har en katt som lever rövare i lägenheten. Hon jagade händer och fötter kröp in i påslakanet, rev ner saker i köket, klöste på sängen och skrämde killarna i buren. Så, det var bara att säga fyy och släppa ner henne på golvet igen. När hon klöste på sängen sa jag fy och tog henne till klösbrädan. När hon sedan kom och jagade händerna igen var det bara att upprepa samma procedur. Det var då hon tog sin tillflykt ut till köket och rev runt där. Då orkade jag inte lämna sängen en gång till. Hon fick hållas...

Som tur var märkte jag imorse att hon inte hade ställt till med något förtret i köket. Så, hon fick lite mjuk mat i sin lilla matskål istället för de tråkiga hårda. Lite fint får det allt vara i alla fall. Hon är ju så go när hon vill vara go. Tror att vi får ta och leka en massa när jag kommer hem från jobbet. Hon känner sig nog ensam efter den här hemskinghelgen. Jag har ju varit borta sådana långa pass så hon har ju fått roa sig själv. Antar att hon sover största delen av tiden i och för sig, men hon är ju van att ha mig där.

Mitt lilla hjärtegull som är så söt, trots att hon är en liten rövare i mallan åt. ;)

Jag skulle inte väga mig...

I fredags bestämde jag mig för att väga mig en gång i veckan. Så jag vägde mig och skrev upp vikten. Tror ni att jag klarade av den pressen att inte väga mig sen på lördagen och söndagen? Nej, det gick åt helskotta. Även idag har jag vägt mig. Men, med den skillnaden att jag också mätte mig. Nu har jag alla mått och vikten uppskriven, nu är det bara för mig att köra hårt och strunta i min våg. Dessutom, jag såg en framgång denna morgonen. Bara det gör mig mer taggad att fortsätta. I fredags vägde jag 71 kg. Idag v'ägde jag 68,7. Jag har märkt att jag pendlar rätt mycket i vikt under ett dygn. På morgonen kan jag väga 69 för att sen på kvällen väga 71. Men, det beror nog mer på att jag ätit alldeles fel under dygnet. Nu har jag i alla fall min lilla framgång som kan sporra mig. Mitt första mål är helt enkelt 65 kg. Det bör inte ta allt för lång tid att ta sig dit.

I love my new lifestyle. Det bästa med metoden jag kör är att jag verkligen får äta mig mätt. Och jag får äta av allt det goda som finns. Bara det är guld värt!

Men, nu skall jag inte sitta och fokusera på det. Nu skall jag jobba lite.
So long!

Arga katter får rivet skinn..

Så här såg jag ut i tisdags efter en het stund i soffan med Kattastrof:

image165

Hon är jättemysig min katt, men hon är lite farlig i mellan åt. Hon har någon slags fetisch att jaga mina fingrar. Senast idag så satt hon på lur i soffan medan jag låg och läste. Plötsligt hoppade hon fram och bet mig som fan i fingrarna. Jag knäppte till henne på örat och då har hon alltid slutat med det hon gjort. Idag gjorde hon inte det utan fortsatta att jaga fingrarna och bita i dem. Det är tur för henne att hon är snäll större delen av tiden. Annars hade hon åkt ut här ifrån illa kvikt. Men, när hon ligger och sover på min mage och spinner, då inser jag hur mycket jag älskar den lilla. ;)



Dag två med GI

Idag har jag ätit 3 mål mat och lite nötter imellan lunchen och middagen. Varför? Därför att jag varit behaligt mätt en lång stund efter att jag ätit. Frukosten bestod av ost och skinkomelett och paprika, alfalfagroddar och bönor. Lunchen var en fetaostfylld biff, keso, spenatröra med vitlök och morot. Middag var lite kokt kyckling, räkor, spenatröra med vitlök (lite annorlunda än den till lunchen) majonäs. Över alla maträtter har jag haft citron, rikligt med citron. Det säker GI-värdet.

Hur mår jag nu? Riktigt bra. Är fortfarande mätt. Efter lunchen vart jag väl lite sugen på något sött. Men det har försvunnit. Kanske skall äta lite nötter om en stund, mer för att det är gott att tugga på något, inte för att jag är så gör sugen.

Läste på Max hemsida att de har skapat en GI-burgare. Vad tror ni om det?
image164

Sockerkick?

Ja, när man inte äter karameller så får man ju se till att hitta andra sätt att få sitt sötsug stillat och det är inte svårt alls i detta hemmet. Sötsaken heter Kattastrof och hon hittar på nya upptåg varje dag. Sötast är när hon leker som en galenpanna i soffan och 20 minuter senare somnar som en sten på mitt bröst. Här har ni en ny skörd bilder på undersköna missekissen. :)

image156

image157

image158

image159

image160

image161

image162

image163

Måste jag säga att jag är förälskad i min katta? =)

Morgonpromenixa genom stan.

Nu så, nu har jag druckit vatten och tagit på mig sköna kläder. Är nog bra rustad för en morgonpromenad genom stan. Det blir minst en timme idag. Härligt.

När jag sen kommer tillbaka blir det omelettfrukost och massa annat gott.
Även om jag är lite snurrig i skallen just nu så är det skönt att slippa alla raffinerade, snabba och dåliga kohlhydrater som jag i  vanliga fall sätter i mig. Biskvin jag åt i onsdags var inte ens god. Så mitt sockersug är helt klart på väg bort. Sen är det självklart jobbigt att se andra äta godis mitt framför mig. Det lär väl bli mindre jobbigt det med trots allt. Bara att längta.

Well, promenad med Blunt i öronen nu då.
Auf widersehen

Byt inte ut Y:et..

..i youtube.com till ett T. Det blir totalt fel måste jag säga.
Min kollega råkade göra det på datorn (eller heter det datan hanna? *retas*) på jobbet idag och hoppsan Kerstin, vad kom upp då? Inte en porrsida eller så? Eeeeh.. jo, det var exakt vad det gjorde. PINSAMT!

Hoppas ingen på IT-teamet ser det.
Hur skulle man förklara det liksom?

- Eh.. jo... eeeeeeh.. vi skulle bara höra en låt på www.youtube.com... eeeh..

image155

En svår första dag.

Jahopp. Här sitter jag nu och är lite hungrig. Kokar mig ett ägg och skall äta det ihop med lite fetaost och kalkonskivor. Låg andel kolhydrater men mycket protein.

Så, hur har dagen varit? Svår måste jag säga. Jag har ätit lite för många gånger. Inte bra. Jag måste se till att försöka få det mer regelbundet istället. Det känns dock inte så svårt. Visst, det kanske är lite räkna och så men mest är det bara att äta och se till att sortera bort de dåliga energikällorna. Håll nu tummarna för mig så att det här går vägen. Snälla? Tack!

Vill du ha skjuts hem?

Ikväll var det fika med tjejerna. Vi hade bestämt att vi skulle mötas utanför Nyfiken. När Jessica och Sandra kommit gick vi in och tog ett bord. Eftersom det var så kallt ute kunde vi inte stå där och frysa. Angelica och Malene kom strax efter att vi gått in. Sedan fikades det. Och då undrar ni säkert, hur mycket GI-vänliga saker fanns att äta? Inte något alls. Alla kakor var fullproppade med vitt, förädlat mjöl. Så, eftersom jag ändå var tvungen att synda så gjorde jag det med en Biskvi. Fast, när jag tänker efter, var den så god som jag tänkt mig? Nej, det var den verkligen inte. Skönt att känna så ändå. Angelica tyckte att jag kunde synda lite idag eftersom jag var så duktig. Då berättade jag för henne att det var första dagen. Gissa om hon skrattade. "Kan du inte börja en annan dag"? Jo, det kan jag väl göra, men vad är det för mening att skjuta upp det hela tiden?

Sedan blev vi utkörda. Vi valde väl cafét eftersom de har längst öppetid här i stan. De skall ha öppet till 20.00. Klockan 19.00 börjar tjejen att ställa i ordning bord och stolar. Plocka disk och släcka ner vid disken. Tillsut kom hon fram till oss och hämtade vår disk. Vi satt lugnt kvar och pratade. Då kom det in två tjejer och ville fika. De frågar "Ni stänger väl klockan 20"? "Ja, men idag stänger vi lite tidigare. Vi har bråttom iväg". Tänk om man kunde köra det svaret på jobbet, vad lyxigt det skulle vara. Strax innan 19.30 kommer tjejen fram till oss och säger "Vi stänger 19.40 idag, även om det står 20 på skyllten. Vi har lite bråttom iväg. Jag vill inte känna att jag kör ut er men..." Vi ler och säger att allt är lugnt. Så fort hon vänder ryggen till oss säger vi "Och, du körde inte ut oss nu"?

Vi gick kort därefter. Om det var för att de stängde eller för att Idol hägrade hemma på tvn låter jag vara osagt.

I sakta mak gick vi mot parkeringen där Jessica hade sin bil. Då frågar hon "Vill du ha skjuts hem"? Gärna sa jag, men det är ju ingen lång bit att köra". För, hon hade parkerat bilen ungefär 200 m från min lägenhet eller så. Det är lätt att tappa bort sig i vår stora stad. ;)

Tack för en kort men trevlig kväll tjejer. Nu blir det Idol!

Gi gi gi gi gigigi..

..o vad det låter bra!

Idag fick jag lånat två böcker om GI. Har läst lite och kommit fram till att det är något jag skall försöka köra. Inte rakt av. Utan mer, bara tänka på vad som är bra och inte bra. Försöka sortera ut socker, vit mjöl, raffinerat fett.. Ja ni hör. Det som kroppen helt enkelt inte behöver. Så får vi se vad vågen säger om ett tag. Som det känns nu så säger den inget om någon viktnedgång i alla fall.

Bäst att ta på sig springkläderna nu. Skall upp till Ylva och äta lite lunch och sen blir det ett varv i skogen med Edith. Så skönt!

Babben Larsson?

I morse drömde jag en helmysko dröm. Den innehöll allt man kan tänka sig. Även Babben Larsson var med i den. Hur ofta drömmer man om Babben Larsson? Sedan var det fest, ståuppkomik (konstigt va), önskan att sova längre, dålig musik och så vidare. Kände mig helt lost när jag vaknade.

Men, jag har klarat mig utan men denna denna morgonen. ;)

Polisdrömmar

Haha! När jag vaknade första gången denna morgonen insåg jag att jag drömt en dröm innehållandes poliser. Lite märkligt det där. Jag satt och läste på polishögskolans hemsida igår sam sökte efter kriminologikurser. Var det det som fick mig att drömma om poliser? Lite konstigt då det sista intycket jag gav min hjärna handlade om språksvårigheter.

Ett steg emot målet

Idag har jag tagit i alla fall ett litet steg emot mitt mål. Mot min dröm. Mot mitt förverkligande. Jag fick dock lite hjälp på traven. Jag vet inte om ni vet det, men inom högskola/universitet är det som en djungel med alla program och kurser. Man har väl ren tur när man hittar något. Fram till nu. Det har kommit en superbra internetsida där det är lätt att finna det man vill. www.hittaskola.se Jag var där inne i förmiddags och letade lite. Sökte på det ord som jag ville hitta kurser om och här är resultatet som jag fick upp då:
Så, varför är jag inne på detta? Det är rätt tunga ämnen/kurser alltihop om när jag tänker efter. Jo, det var som så att efter att ha skivit den här uppsattsen
 http://sunda.ub.gu.se:8000/cgi-bin/chameleon?host=sunda.ub.gu.se%2b8021%2bDEFAULT&search=KEYWORD&function=INITREQ&SourceScreen=INITREQ&sessionid=2007091723282007568&skin=ida&conf=.%2fchameleon.conf&lng=sv&itemu1=4&scant1=Det%20gl%c3%b6mda%20brottsofferskapet%20%20%3a%20en%20kvalitativ&scanu1=4&u1=4&t1=%01628411&elementcount=3&pos=1&prevpos=1&rootsearch=3&
som mitt intresse tog fart. Efter intervjuer med personer från alla tre polisutbildningar här i landet insåg jag och mina medförfattare att det inte fanns någon som helst rättslig hjälp att tillgå om man var funktionshindrad. De skall tydligen klara sig själva. Alla våra respondenter tyckte att detta var en brist. De höll med oss att det borde finnas någon som jobbar specifikt mot funktionshindrade - intellektuellt, psykiskt eller kroppsligt funktionshindrade. Om ni nu har följt mina länkar, så kanske ni såg att alla kriminologikurser inte hade med en målgrupp i sin kursplan. Va, säger ni att ni missade den gruppen. När jag läste på sidorna om dessa kurser så fanns inte funktionshindrade med en enda gång. Och det mina vänner, det är en stor grupp som åsidosätts inom rättssystemet. Trots att de om några har del eller helt bristande kunskaper och hur det fungerar.

Detta är min dröm att få jobba med det här. Nu skall jag börja på riktigt. Att hitta vägar för att komma dig. Jag antar att jag har mycket kvar att göra. Mycket kvar att läsa. Mycket kvar att bevisa. MEN en dag skall jag stå där och ha uppfyllt min dröm. Så sant som jag heter Angelica.

Och med det säger jag god natt!


Ny vecka - nya möjligheter?

Dåså, nu är det ny vecka och nya saker som skall uträttas. Får säga att jag är så där sugen på det.

Pratade med min otroligt fina vän på msn i fredags. Han tyckte att jag hade bra tankar om vad jag vill göra. Han sa åt mig att skriva ner allt som måste göras för att nå dit och sen bocka av sak för sak tills jag når fram. Kan vara en idé. Jag kommer liksom ingen vart om jag inte börjar göra det. Jag måste sluta skylla på "att jag inte orkar just nu". Gör jag det länge till kommer mitt liv snart vara till ändå. Och hur meningsfullt kommer då mitt liv ha varit? Nej, jag får ta mig i kragen och komma igång. Första steget är nog att gå och prata med en syokonsulent. Jag vill ha lite hjälp på traven, får jag bara det så kommer det andra lösa sig sen.

Well. Jag får se till att detta blir en bra vecka först. Det är absolut första steget.



Jag sätter väl igång med mitt arbete nu då...

Jag orkar liksom inte

... blogga!


* Jag är trött
* Jag har ont i nacken
* Jag är less på allt
* Jag vill en massa men har ingen lust
* Jag är sååå boooring  

En jävla skitfredag

Den här fredagen har varit bra fram till ungefär klockan 19.20. Jobbet gick strålande, jag fick uträttat en massa, ordnat och grejat. Malene kom förbi på jobbet och hade med sig Melvin vilket självklart var trevligt och mysigt. Den lille killen hade växt en massa. Innan jag kom hem åkte jag och köpte lite grejer till min middag och en påse med lite godis bara för att fira att det är helg. Tillbringade lite tid med Kattastrof när jag kom hem, eftersom hon vart ensam hemma hela långa dagen. Efter det tog jag mig till Fontin och sprang femman. Jag fick verkligen kämpa, för det var tungt och det regnade. Snacka om att vara nöjd med sig själv efter det.

Efter det tog det bra slut idag. I princip i alla fall. Jag duschade under tiden jag lät massa gott ligga i ugnen och laga till sig. Tog på mig myskläder och kände att det skulle bli en bra kväll. Blev det så? Nej, det blev det verkligen inte. När jag satt mig för att äta fick jag en sådan hemsk känsla. Där satt jag med min fina goda middag, helt ensam och ingen att prata med. Tittandes på Postkodmiljonären. När maten var uppäten diskade jag upp disken, skar upp mat till killarna, sopade över allt och plockade i ordning. Som en jävla penisonär. Sedan bänkade jag mig framför tvn, lagom till Dobido. Ni hörde rätt, till Dobido. Jag är för fan inte 54 år, jag är 24. Jag skall inte behöva sitta hemma som en ensamvarg en fredag. Men, det är exakt det jag gör. I samma veva upptäcker jag dessutom att min katt bitit sönder laddarsladden till telefonen. I ett snabbt ögonblick tänkte jag, synd att den inte var inkopplad. Sedan fick jag dåligt samvete och tog upp henne i famnen och fortsatte mitt tv-tittande. När tvprogrammet var slut satta jag mig vid datorn och kände bara hur all ledsamhet kom över mig. Allt känns så meningslöst, ensamt och tråkigt. Fy fan för mitt tragiska helgliv. Antingen jobbar jag eller så sitter jag hemma. FUCK!

Det är fredag...

... vi skall parta...

Eh, nej! Det om något, känner jag verkligen inte för. Jag tror mer på att jag skall sattsa på att ha en lugn och skön hemmakväll. Börjar nog kvällen med att springa femman uppe i Fontin förstås. Sedan laga god mat och bara ta hand om mig. Se på Dobido och kanske en film efter det. En viktig ingrediens i kväll är förstås myset, killarna och Kattastof skall alla vara inräknade i det, så klart. Jag ser fram emot kvällen!


Imorgon skall jag på kräftskiva. Det har blivit en traditionsenlig fest som jag och mina vänner har varje år. Det finns en risk att alla kommer bli lagom sallongsberusade *host och harkel* då det går livat till. Imorgon är tanken att vi skall träffas redan klockan ett för att leka lite lekar och ha det trevligt. Jag känner som så att alkohol finns inte med i min planering i år. Nu efter att jag slutat äta godis och verkligen börjat tänka på vad jag äter så skulle mycket av det raseras om jag började hälla i mig mängder med alkoläsk, cider och allsköns drinkar. Nej, jag tror jag skall vara vuxen och säga, nej idag dricker inte jag. Får se hur mina vänner reagerar. En fördel med att inte dricka är att jag kan köra hem på kvällen också. För, festen hålls ute i skogen, "in the middle of nowhere". Det finns väl inget bättre än att komma hem till sin egen säng efter en trevlig dag med sina vänner?

Hmmm? Nu får vi se om det här håller. Jag kan ju få för mig att gå till systemet imorgonförmiddag i alla fall. Snälla, håll tummarna för mig.

Alla monster på golvet

Jag tog ut killarna idag, de har inte varit ute på några dagar nämligen. Jag satte dem på mina axlar och så satt vi en stund och myste. Kattastrof var självklart rätt nyfiken, men märkte väl att det inte var någon idé att bråka med killarna. Så, hon la sig och sov precis under dem. Så sött!

Efter en stunds mysande släppte jag ner Skrik och Panik på golvet. Det var intressant om man är en liten katt, Kattastrof satt på golvet i samma stund som killarna. Hon gick under soffan och satt och tittade på dem. Det såg så gulligt ut så jag la mig på golvet för att ta kort på dem alla. Då blev jag intressantare än Skrik och Panik. Kattastrof hoppade upp på ryggen på mig, i och för sig ville hon kanske bara ha en bättre översikt över killarna, vem vet?

När jag inte kommer för nära soffan sitter hon där under med killarna och har koll på dem. Så, jag kanske skulle ta mig i kragen och köra ett magpass? Ja, det får nog bli så. Skall bara dricka lite mer vatten, har lite ont i huvudet. Segt..

Run for your life

På två dagar har jag knappt suttit vid min dator. Hör ni, på tre dagar?! Antingen är jag sjuk, på riktigt eller så har jag hittat saker att fylla min tid med? När jag tänker efter är det säkert en blandning av det. Fast det är klart, det är rätt skönt att veta att datorn inte tar upp all min lediga tid.

Igår hade jag dock inte mycket ledig tid. Jag började jobba klockan 8 och var inte klar förrän 17.30. Rätt lång dag som såg till att inte ge mig speciellt mycket fri tid till att göra vad jag ville på. Efter jobbet var jag bara hem och åt lite, mat måste man ha i magen tänkte jag. Om man skall ut och springa är det bra. Sedan hämtade jag Edith hemma hos Ylva klockan 18.30 och vi begav oss till Fontin för att springa. Edith var lite segstartad så jag var nära att välja 2,5an. Istället fick Edith gå dit hon ville och det blev 5an så den sprang vi. Eftersom det var lite skymning när vi började så kom det en del nya ljud i skogen som hon inte är van vid. Vi skulle även ta oss förbi ett par som var ute på stavgång, Ediths favoriter ute i löparspåret. De tre sista km gick faktiskt väldigt bra. Edith sprang på och henns seghet satt inte kvar. Det var till och med så bra fart på henne så när vi skulle springa förbi korna i hagen så stannade Edith inte en enda gång. Okej, hon sprang på sidan av mig så att jag var närmast korna och hon hade hela tiden blicken på dem ifall något skulle hända. Gjorde det det? Nej, utan vi tog oss förbi och kunde fortsätta vår runda mot mål. Sista biten fram till mål är bara uppförsbackar kan man väl säga. Olika stigningar bara. Jag vet inte om näst sista eller sista backen är värst. I sista backen tänkte jag bara, det blir ingen spurt idag i alla fall, det har jag för mycket mjölksyra i benen för att klara av. Fast, när vi kom ner för sista backen och börjat runda sjön så fick jag oanade krafter och spurtade som fan. HÄRLIGT! Det var helt klart en bra runda, det skall jag vi göra om på söndag.

Igår var det Idol också. Helfestligt att titta på. Men, är det inte så att de visar färre puckon i år än tidigare år? Jag tycker de nästan bara visar dem som kan sjunga. Fast, det gör inte mig något alls när jag tänker efter. För det gör ont i mig när de såger sökande under fotsulorna. Det gör jätteont. Jag tror i alla fall att det kan bli ett bra startfält. Det finns snygga killar att titta på men det finns fler skönsjungande killar och tjejer. Nu får showen börja.

image154

I did it!

image153Nu har hon varit hos mig. Eller ja, hon gick för en timma sen ungefär. Intervjun gick strålande. Jag är nöjd med mina svar och hon sa att hon redan fått en bra bild av mig. Om hon bara får tag på mina referenter så kan det kanske vara så att jag blir kontrakterad som stödfamilj från och med oktober. Det ni, det är stort.

Jag är mycket nöjd med min prestation idag.

Nu är jag ute hos min syster och hjälper henne lite med hennes nya mobiltelefon. Efter det skall jag hämta mor min. Hon ska med hem till mig och hälsa på katastrofkatten Kattastrof.

På tal om Kattastrof; ni tror inte hon levde rövare under tiden handläggaren var hemma hos mig? Nej, inte kan väl en sådan söt katt göra det? Eh... jo.. det kan hon faktiskt. Men, hon hjälpte oss att bryta isen idag så det var väl bra.

Är jag redo för en granskning?

Om en kvart står hanläggaren här hos mig. Är jag redo för att möta henne? Är allt i sin ordning här hemma. Ser mitt hem okej ut? Det är ju i alla fall inte smutsigt, vilket är ett värdeladdat ord.. Jag har fixat det mesta nu tror jag. I alla fall det materiella. Undra om det är lika städat och rent inne i mig så att jag inte blir nervös och osäker på mig själv? Vi får hoppas helt enkelt. Nu fixar jag det här!


P.s..
De ringde från den andra gruppbostaden nu och sa att de inte var så många där. De tyckte att det var bättre om jag kom på nästa APT istället. Det höll jag med om, mest för att slippa informera två gånger. Dessutom kan jag kanske fila lite mer på mitt framträdande i så fall?


Well.. wish me luck!

Kattastrof - en flygande fara?

image151
Sluta hänga i luften och kom ner till mig..

När jag kom hem från jobbet ikväll så kom en liten sköldpaddsfärgad tös och mötte mig i dörren. Gissa om jag kände mig älskad och efterlängtad!? Fixade lite mat till killarna och några andra snabba prylar, sen satte jag mig ner med tjejen och lekte i tjugo minuter. Vi lekte med bollarna, den lilla röda musen i snöret och mer med bollarna. Kattastrof hoppar som en kängru efter sina leksaker. Det är så roligt att leka med henne, man märker hur mycket hon tycker om det. Passade även på att ta lite kort, man kan inte ha för mycket bilder på sina älsklingar helt klart. Den ovan är lite suddig, men den visar hur hon hoppar i alla fall. Dessutom är det svårt att ha koll på vart Kattastrof är samtidigt som jag skall hålla musen i luften och ta kortet. Jag lyckades rätt bra väl?

image152
Ha, tro inte att du kan rymma från mig!

Förberedelse - A och O?

image150
För några veckor sen berättade jag att min chef gett mig i uppgift att visa två andra gruppbostäder hur hon vill att vi skall dokumentera. Detta gladde mig rätt mycket, i alla fall uppgiften. Hon berömde mig för min kunskap. Tyvärr är jag väl inte lika överlycklig för den ena gruppbostaden jag skall hjälpa. Jag har gått där som tim.vik. innan och jag har aldrig känt mig riktigt välkommen eller hemma där.

I brevet från chefen stod det också att de skulle kontakta mig för tid och plats. Tror ni att de har gjort det? Inte då. Så i fredagskväll fick jag ringa dit och kolla med dem när de hade möte. Jag sa som det var att jag bokat in ett annat möte 9.30 och ett par timmar framåt men att jag kunde komma efter lunch. Det var väl bra det.

Idag kom jag på att jag skulle skaffat ett USB-minne till dem, men det har jag missat. Tog kontakt med den ställföreträdande chefen och ursäktade min sena förfrågan och undrade sedan om hon kunde hjälpa mig med det till imorgon 12.30. Jag skrev också att jag förstod om det inte gick och att vi i så fall kunde ta det en annan dag. Jag fick ett kort och egentligen onödigt svar. "Det kan bli svårt //Chefen". Är det inte på sin plats att skriva en tid hon i så fall kunde? Tycker inte ni det också? Eller är det bara jag?

Well, jag satt sedan och skrev ihop ett litet kompendium som de skall få. Där finns allt de kan behöva som stöd för att sköta sin egen dokumentation. När jag häftat klart alla kompendium fick jag en sån där "må bra känsla" i magen igen, precis som den jag fick igår. Nu hade jag förberett ett föredrag och hade allt under kontroll. Det är skönt att vara förberedd. Nu skall bara föredraget gå lika bra...

Och det mina vänner, får ni veta imorgon.

Nu skall jag strax ner i bädden. Om 10,5 timmar står handläggaren här i min hall och skall granska mig. *iiiiiih*

Så, god natt!

Nu samlade jag på mig mer poäng..

Idag gick jag upp strax innan 8 för att börja tvätta. Något som måste göras då och då. Inget kul kanske, men att gå ut utan kläder, det rekomenderar jag ingen. Jag åt lite frukost och sen åkte jag för att handla. Hade bestämt mig för att fixa i ordning lite mat som jag kan ha med mig till jobbet på kvällarna. Vi kan ju äta där, men det kostar 20 kronor per tillfälle och eftersom jag jobbar nästan bara kvällar kan jag lika gärna laga lite mat hemma och ta med. Det lär bli billigare i längden. Så, jag köpte fläskfilé och lite annats smått och gott. När jag kom hem såg jag till att koka både kycklingfilé och fläskfilé. Kokad mat är fettsnålare om jag fattat det rätt. Det blev riktigt gott desstuom.

Efter det har jag sett till min tvätt då och då, städat och bäddat rent. Imorgon kommer handläggaren från kommunen och hälsar på. Då får jag ju se till att mitt hem är resperktablet och i ordningställt. Fast, det handlar inte bara om yta. Hon hade en massa frågor hon skulle ställa också. Så, imorgon vid den här tiden kommer jag nog vara rätt slut...

Well, jag har lite kvar att göra. Tvätten skall hängas och sedan är det dusch för att efter det ta mig till jobbet.


P.s Proviva Päron/Kiwi är riktigt god. Köp och drick.

Med lugnet i behåll...

Idag kom en anhörig och ville fråga några frågor. Det måste jag ju självklart ställa upp att svara på. Tyvärr kunde jag inte ge henne några uttömmande svar då chefen sagt åt oss att hänvisa till henne eller hennes chef. Detta för att undvika påhopp, kritikt och gliringar. För några veckor sedan hade jag stått där och mer eller mindre svettats, haft hög puls och känt en oro i magen. Så var det inte ikväll och jag tänkte på det under hela samtalet. Hon påpekade hela tiden att det var dåligt att vi inte gav information. Jag svarade henne med att vi fått till oss att alltid hänvisa till cheferna. Hon är känd på jobbet att vilja ha igång oss, så var det även ikväll. Som tur var hade jag en kula med lugn i magen så hon fick mig inte ens att bli nervös, arg och frustrerad. Alltid något en söndagskväll. :)

Vuxenpoäng eller vinstmöjlighet?

image149 Det här sitter vi och spelar på jobbet ikväll. Det ni! Nu skall jag vinna en miljon eller så. Sen är saken biff.


Inte för att jag tror att jag kommer vinna, drömma måste jag ju i alla fall göra. Dessutom är det lite mysigt att kunna spela med dem på jobbet. Det blir mycket socialt och trevligt.

Fast, Sandra och jag pratade om det förra veckan. Man kanske skulle ha bingolottokvällar? Det hade vart något det, om inte annat hade det vart vuxenpoäng så det skvalade om det.

Nej, nu får jag väl ta mig in till de andra igen så jag inte missar något.

Jag tror inte Jespers lillebror skall röka.

Så, igår var det spelning på parken här i stan. Det var Björn Rosenström som stod för sången och musiken. Sofia hämtade upp mig på jobbet vid halv nio tiden. Vi åkte hem till mig så jag kunde duscha och göra mig i ordning. Carro anslöt sig till oss och vi kunde ta oss upp till parken. När vi parkerat bilen ser vi alla flickor och pojkar som inte hade åldern inne att gå in på spelningen. Tjejerna var väldigt lättklädda och jag säger lite halvhögt för mig själv: "Men flickor, det är kallt ute, spring inte runt i kortkort och linne.." Sedan slog det mig att under en period i ens liv så hör det nog till att göra det. Strunta i vad föräldrar säger om ens klädval liksom. Har jag blivit gammal som insett det?

När vi betalt våra inträden inser jag att min telefon ligger kvar hemma. Jag som ville ta kort. Så, det var bara att åka hem igen och hämta den så klart. En konsert utan bilder? Ni hör hur det låter. Så, vi lämnade parken för att gå mot Sofias bil igen. För att komma till den skulle vi först ta oss ner för en stentrappa där det satt massor av ungdomar. Det var där jag fick min titel till dagens inlägg ifrån. En kort konversation från tappan: "Det här är Jespers lillebror. Han skall ha en cigarett". Då säger Carro för sig själv, jag tror inte att Jespers lillebror skall röka. Jag svarar på det med "Jespers lillebror skall nog inte ens vara här". Vi tog oss hem till mig, hämtade kameran och sen var vi snabbt tillbaka på parken igen. Björn skulle inte börja spela förrän en timma senare, hur slår man då ihjäl tiden på ett effektivt men roligt sätt? Tydligen hade det något slags tillståd att servera starkare drycker, men då fick man sitta innanför ett inhängnat område. Så där kul. Sofia körde dessutom och jag skulle ju jobba idag. Vi styrde helt enkelt våra steg mot cafét. Det står en kvinna utanför och det första hon säger är "Här säljer vi ingen öl". Vi svarar att det inte gör oss något, vi vill bara fika lite. Det här var vad vi fikade:


När vi satt oss ner kom en kille och frågade om han kunde sitta vid ändan av bordet som vi satt vid. Jag sa att det gick bra och att han gärna fick sitta med oss om han ville. Dagens goda gärning helt enkelt. Men oj vad han pratade, vi fick inga sylar som helst i luften. Så när han sa att han skulle gå på toaletten sa vi att vi skulle gå och möta en vän som just kommit. Caroline hade redan gått ut för att möta Jessica, så jag och Sofia passade på att gå på damernas, antog att det var bäst att ha det gjort innan spelningen. Det tyckte tydligen alla andra kvinnor/damer/tjejer/flickor också för det tog tid att komma in.

Klockan närmade sig elva så Sofia och jag gick upp och ställde oss framför scenen. Det började redan att samlas människor där som ville lyssna på musiken. Jessica ville ta en cider först så Carro följde med henne. Så jag och Sofia löjlade oss lite framför kameran. Vi tänkte, vi måste ju ha en bild på oss där vi är glada för at vi skulle få se Björn. Senast vi försökte gick det ju inte så bra. Då såg vi ju ut såhär:


Igår såg vi istället ut så här:

Tillslut anslöt sig Jessica och Caoline. Vilket var tur, då kunde vi lite lättare stå emot trycket från alla killar som trodde att de hamnat på ett derby mellan Gais och Öis. Hur de nu fick ihop det. De började sjunga hejarramsor och var allmänt störiga. Så fort det hände något på scenen så skrek de och hade sig. Hade vi inte velat se Björn så innerligt hade det inte vart värt att stå där i publiken. Medelåldern var inte hög får jag nog säga. Halv tolv började spelningen och publikhavet hoppade, gungade, trängdes och puttades. Risk för hälsan förelåg nästan hela tiden. En tjej jämte mig stod och knödde på mig hela tiden. Hennes knöande ökade i styrka varpå jag knödde tillbaka. Då säger hon, du tror inte att det är de andra som knör på mig. Jo.. right..



Björn hade väl en rätt bra spellista, han kunde väl gott ha spelat lite fler av de äldre låtarna tyckte väl jag och mina vänner. Vi kunde ju inte de nya. Han spelade lite mer än en timme och under den timmen hände det mycket i publiken. Slagsmål och tjejer som ramlade och fick ont. Så där kul när man vill lyssna på en bra spelning. När spelningen var slut så gick han, precis som alla andra musiker ut. Publiken började skandera "En gågn till". Jag tänkte i mitt stilla sinne, snälla Björn det behövs inte. Jag vill helst här i från nu. Men, hans musik är ju rätt rolig och han har en del bra rader i sina texter så något i mig sa att han gärna fick komma in och dra en låt eller två till. Och det gjorde han. Som tur var blev det några gamla låtar till.

Strax efter halv ett var spelningen över och vi skulle ta oss ut. Lättare sagt än gjort tänkte vi. Som tur var fanns det en väg till att gå så vi slapp stå och vänta på att alla bakom oss skulle ta sig ner för en brant trappa. Hem kom vi och trötta var vi. Så, någon utgång blev det inte för vår del. Vi var ju ute bara för att lyssna på Björn...










Fyra svåra dagar?

image140

Sedan i måndags har jag inte ätit en enda godisbit eller druckit en mun läsk. Ett par gånger har jag varit läskad, till exempell i onsdags när jag var och handlade och var hungrig. Jag stod emot trycket och kom hem utan karameller. Igår gick det strålande bra att byta ut godiset mot annanas istället. Nu ska det bara hålla.. önska mig lycka till. ;)

Första veterinärbesöket

Jag är rätt uppe i min katt just nu. Det känns som att jag dokumenterar allt hon gör. Och, jag pratar om henne flera gånger om dagen. Antar att det är en vanligt förekommande handling då man nyss blivit med katt.

Redan i helgen när hon kom hem till mig upptäckte jag att hon var svart i öronen. När sen Sofia var här tittade hon och sa att det nog var öronskabb. I tisdags slog jag upp det på internet och blev väl inte helglad när jag såg vad det var. Blev mest äcklad, av att små små kvalster kryper runt i hennes öron. Jag rengjorde hennes öron ordentlige och ringde veterinären. De gav mig en tid till igår klockan 15.45. Så, igår när jag kom dit fick jag fylla i lite papper och så där för vem hon var. Sedan blev det undersökning, av en tjej från Italien så vi fick ta allt på engelska.. så där kul vill jag lova. Men, det fanns fler veterinärer så de hjälpte till med översättning när det behövdes. Det konstaterades att hon hade öronskabb och hon fick något medel mot det i nacken. Sen skulle jag bara rengöra öronen några gånger i veckan. För att sedan komma tillbaka om en månad för en likadan nack-kur. När jag ändå var där gav de henne hennes första vaccinationskur. Hon skall ha en till om en månad.

Denna morgonen skulle vi då rengöra öronen. Det var en av oss som ogillade det lite starkare än den andra. Gissa vem? Hon skakade ut rengöringslösningen flera gånger, så svarta äckliga rester flög, det kändes så i alla fall. Som tur var blev det renare i örat i alla fall. Så, var det inte läge då att ge henne lite extra god mat efter det? Jag har läst i andra bloggar om hur ägare rengjort sina öronskabbssmittade katters öron. De har skrivit att det varit lite av en kamp att göra det, men när det äntligen är klart så har de kommit närmare varandra. Jag hoppas att det blir samma sak för mig och lilltjejen. Jag tycker inte om att se henne lida för det jag gör. Men, det kommer ju bli bättre sen, när det int kliar i hennes öron.

Efter att det var klart tog jag och ringde till Agria. Där fick jag prata med en supertrevlig kille (som dessutom hade en helt underbar röst och var genommysig hela han..) som hjälpte mig med försäkringsteckning. Gissa om han skrattade massor när han hörde Kattastrofs namn. Jag fick förklara att hon fått det namnet för att matcha med marsvinen. När han sen fick höra dem garvade han ännu mer. "Där har du fått in tre riktigt bra namn, och jag är säker på att de tre kommer bli riktigt bra polare sen". I övrigt tyckte han att jag skulle ID-märka henne också, så det får jag väl göra när alla vaccinationer är klara. Kattastrof fick en bas-veterinärförsäkring. Det fanne en annan där även mediciner ingick, men han rekomenderade mig att ta basförsäkringen först om jag var osäker på vilken jag skulle ta, det gick att uppgradera. Vad gällde marsvinens försäkringar så fanns det bara en sorts försäkring så den fick det ju bli. Så, snart kommer en räkning på 600 kronor typ. Det får det vara värt!

image138
Vissa har ju mål att komma upp sig här i världen..

image139
Lugn killar, jag är erna beskyddare..

Massor av garv på toaletten

Jag har en skugga efter mig vart jag än går här hemma. En liten tös är intresserad av vad jag gör hela tiden. Ja, förutom när hon ligger och sover sin skönhetssömn då förstås. Så, nu ikväll när jag skulle göra mig i ordning för kvällen följde hon självklart med in på toaletten. Först körde hon ett hårt pass emot badrumsmattan. Den ligger i en ruga varje dag skulle man kunna säga. Sedan, när jag stod och borstade tänderna som bäst gör hon först ett utfall med tassen mot dörren till duschen. Jag garvade till. Sedan ser jag att hon antagligen ser sig själv i dörren, för sekunden efteråt så kör hon in huvudet också. Det var krig där en stund. Undra vem av dem som vann? Antar att det var någon som gick först.. :p

När det lilla blir stort?!

Min syster ringde mig idag vid 14.30 tiden kanske. Har inte full koll på när det var. Hon undrade om jag var hemma, det var så att hon skulle fixa ett nytt lägg då hennes gamla gått ut. Då behövde hon mig till hjälp. Eftersom det gamla gått ut behövde hon något som kunde intyga att hon var hon. Eftersom jag ändå inte hade något för mig sa jag att jag kunde hjälpa henne.

Nu kommer vi till det roliga. Min syster har noll koll på geografi och lokalisering. En natt för många år sen ringer hon i förtvivlan. Hon var då på Golden Days och skriker till mig att hon inte hitter till Brunnsparken.. För er som inte vet, Golden Days ligger i Brunnsparken. En annan gång skulle hon åka buss utifrån vår far in till Kungälv. För att ta sig den biten så stiger man på vid en hållplats vid landsvägen, sedan åker man förbi en hållplats innan man kommer in till en busstation. Weronica visste mycket väl att hon skulle av vid stationen för att byta buss. Tyvärr kände hon inte igen sig vid stationen utan fortsatte åka. Då närmar hon sig Kungälv, när hon väl märkt det så inser hon att hon sitter på motorvägen en god bit in till Göteborg.

Så, när jag sagt att jag kan komma och hjälpa henne säger hon att hon står vid Nordea. Jag säger att jag kommer på en gång. Då säger hon "Vet du vilket jag menar? Vet du vart det ligger? Det ligger där, vid PåMonas". Jag skrattar till lätt och säger ja. Det finns bara ett Nordea-kontor i kommunen så det är lätt att hitta dit. Grejen är nog den att Weronica flyttat in hos sn pojkvän i Göteborg, och där finns allt i flera upplagor.

Hon är så söt min syster. ;)  

Hon har gett mig redskap.

Jag har inte ens läst ut Mia Törnbloms bok och hon har redan gett mig massor av redskap som jag kan ta till för att förstärka min självkänsla. Jag följer väl inte hennes ord slaviskt, utan jag har väl mer anpassat det efter mig själv. En sak jag har gjort är i alla fall att jag tagit till mig hennes sunda tankar och minst en gång om dagen pratar jag med någon av mina vänner och bekanta om just självkänsla. Att få prata om det hjälper nog också mig. Att hjälpa andra att inse sitt värde är värdefullt för mig att få ge. Där lät jag kanske lite besserwisseraktig. Det är klart att jag inte får dem att inse hela sitt värde, de har mycket att jobba med själv. Men, jag får antagaligen vara med och så ett frö som kan få dem att vilja jobba vidare? Låter det troligt?

Jag såg på Mias program idag på tv3. Jag gillade henne på en gång. Jag tyckte väl att hon kanske pratade lite högt, men, det gör å andra sidan jag också. Hon var levande, glad och en sån där människa man omöjligt kan ogilla. När jag tänker efter, kan man ogilla en människa som har så god självkänsla? Nej, jag tror inte det. I pauserna diskuterade jag och Sandra gästerna. Ofta kom vi in på oss själva. Fasiken vad lätt det är att tänka negativa tankar istället för att tänka fina tankar om sig själv. Vi kom nog fram till en anledning till varför det är så specefikt att göra så på kvällen. Oftas kommer de dåliga tankarna på natten när man inte kan somna. En anledning, kom vi fram till, är att om man måste somna och tittar på klockan och tänker "Shit, jag skulle somnat för två timmar sen, helvete" så har man redan börjat en ond tankespiral. Då är det lätt att glida över till de andra dåliga tankarna. Så jag pushade Sandra till att börja tänka bra tankar om sig själv. Hon sa, jag men tänker jag en bra tanke måste jag tänka att jag kan bli ännu bättre på det. Antar att det är de klassiska felen vi människor gör. Jävla Jantelag! (Shit, här sitter jag och pratar om något som jag själv gör fel på varje dag...)

Förra veckan skrev jag om vän på nätet. Hur bra han var att prata med och hur jag kände att jag kunde ta till mig all den positiva feedbacken jag fick av honom. Nu när jag kom hem från Sandra skrev jag till honom på msn, så här såg vår konversation ut:
*Toksöt*
Idag, idag är jag bra! 
Nicholas
Jahapp vad har du då gjort?
*Toksöt*
Jag har varit jag! 
Nicholas
JA det är ju gott som något
*Toksöt*
Det var skönt att få säga en sådan bra sak om  mig själv till dig då jag har fått mycket hjälp av dig när du sagt att jag varit unik 
Nicholas
Skönt att du verkligen får känna så
*Toksöt*
Det är riktigt skönt!
Jag tror att känslan kom idag när jag och min vän såg på Mia Törnbloms program på tv.
Nicholas
AJ missade det
*Toksöt*
I pauserna satt vi och pratade och jag fick min vän att inse massa saker.
Nicholas
Hade sett fram emot att se de där båda
*Toksöt*
Det var som att jag kan allt om självkänsla och kan lära ut det. 
Nicholas
OCh vet du vad det bästa är då?
*Toksöt*
Nej?
Nicholas
Varje gång du får prata om dessa saker så kommer du växa ännu mer inuti utan att du egentligen gör något
Du kommer se nya nyanser av allt och bilda nya vägar att se saker
*Toksöt*
Jag känner faktiskt det. Att prata om självkänsla gör mig glad. Jag pratar om det med minst en varje dag och det är gott att göra det. Det stärker mig men får också andra att inse saker
Nicholas säger
Kanske är lite som att du en gång satte ett frö men nu har det börjat grott
*Toksöt*
Jag har ju börjat läsa hennes bok.
När jag såg den i affären första gången tänkte jag "Shit vilken pretto människa som skriver en sådan bok och släpper den i pocket, den kan inte hjälpa mig" 
*Toksöt*
Men, det har den gjort. Den har gett massor av redskap! Jag beundrar henne verkligen! Så jag skall maila henne och berätta det. 
Nicholas
MAn ska ta det med en nypa salt och se det som du ungefär berättar för din kamrat
*Toksöt*
Jaja, allt skall väl tas med en nypa salt. Men det hon säger är vettiga saker. Det är allt psykologen sa till mig men på ett enklare och rakare sätt
Nicholas
Nånstans i allt detta ligger ju en bra väg. Bara att man måste anpassa den till sig
  ska fixa lite med chiliplantorna
*Toksöt*
Det är nog ganska sant. Allt kan göras personligt. Jag skulle kunna tänka mig att jobba med det här

Bara att få berätta för honom att jag kände mig bra idag gjorde mig uppriktigt glad. Innan jag sa det till honom tänkte jag det och mådde bra av det också. Nu skall jag dock inte gå några steg i förväg, för jag vet att jag kommer ta kritik med en nypa tårar fortfarande om jag får den. Jag är inte tillräckligt stark än! Men en god bit på väg. I love this feeling!

Nu skall jag och vildan lägga oss!
God natt!

Det var tusan då

Jag hade tänkt göra ett litet familjeträd här med bilder på Kattastrof och hennes släktingar. Tyvärr hade jag inga bra bilder på Plutten och Svartvit. De är rätt viktiga. Får ta och leta bland mina framkallade kort helt enkelt och se om jag kan visa er senare.

Min lilla tjej har i alla fall både roat mig och gjort mig glad idag. Anledningen till att hon gjorde mig glad (iofs blir jag glad bara jag ser henne..) var att hon äntligen gick på lådan. Där har hon inte vart sen hon kom hem till mig i lördags. Och, hon har inte uträttat några behov utanför heller. Jag har varit lite orolig för det, inatt var jag helsäker på att hon skulle göra det under sängen. Så var det inte, hon gjorde det på lådan. Hon är så duktig.

Sedan har hon roat mig massor. Hon har gått runt buren och tittat på killnarna, jag tror hon vill leka med dem för hon började boxa med sin tass mot burgallret. Panik som stod i närheten tog det med ro. Undra, har de börjat vänja sig att hon är här? Man kan hoppas. Hon var grymt nyfiken på dem medan jag städade deras bur. De satt nedanför sängen och hon satt uppe i den och höll ett vakande öga på dem. För en liten stund sen tog jag fram en klöspinne för att se om hon ville leka med den. På den satt en rosa boll och den var rolig. Hon jabbade, jagade och lekte med den. Kung Fu-katt kallade min vän henne när han såg en bild. Men, det är klart att leken har gjort henne trött. Efter att ha hoppat omkring mig i soffan så somnade hon plums på min axel. Hon var nog så trött att hon gick med på att jag fotade henne.

Här kommer lite bilder på henne från vår morgon:

image131
Vad är det här för något egentligen?

image132
Syns jag ordentligt så här?

image133
Oj, vad nära du kom nu bollen.

image134
Boxning är min gren, det känner jag.

image135
Hur fan kom du upp dit? Kom ner och lek med mig.

image136
Yeah! Kung Fu fighting


image137
Oj, leken tog visst kål på mig... i alla fall för en liten stund.



Nu skall jag göra mig i ordning och åka och köpa strö och sånt där. Det är häftigt jag kan ha samma strö till lillan som till killarna. Det känns som att jag gått en brottningsmatch med en kaktus eller något, jag har mängder med rivsår...

En kattbebis sover mycket.

Yes! Så är det verkligen. Mycket bus och lek i dem, men efter en stunds lekande somnar de som små stenar. Så gör även min lilla Kattastrof. Jag satt och tittade på film medan hon lekte rövare i soffan. Varje gång jag tog henne i famnen så satt hon kanske still någon nanosekund för att sen flyga över halva soffan i jakt på en kudde. Detta slutade i att hon somnade ihopkrupen varpå jag tog henne och la henne på mitt bröst. Där sov hon sött, men varje gång det lätt i lägenheten så tittade hon upp. Eftersom det inte var något intressant fortsatte hon sova. Det sötaste jag varit med om tror jag. För, när hon insåg att inget roligt var i antågande så somnade hon om samtidigt som hennes lilla huvud föll bakåt i slowmotion. Detta hände flera gånger och jag fnissade tyst åt hennes trötthet.

Sandra var här en stund i eftermiddag. Vi såg på film (Efter Bröllopet med Lassgård och Mikkelsen - En riktigt bra och tänkvärd film), drack te och lekte med lilltösen. Fast, hon sov nästan hela tiden. När Sandra hade gått så var Kattastrof framme vid killarnas bur igen. Så, jag tänkte att jag fick väl ta och arrangera det första mötet nu. Hennes intresse skulle kanske svalna då? Jag satte Panik i sängen och Kattastrof kom upp snabbt som tusan. Hon luktade lite på Panik och lade sig sedan en bit bort. Då tog jag också upp Skrik. Kattastrof låg och åmade sig i sängen samtidigt som hon hade full koll på killarna. Skrik var inte så intresserad, men Panik vågade sig på att sträcka fram sin nos och nosa lite på Kattastrof. Sedan blev hon modig och tjongade till Skrik lite lätt över nosen. Han blev så klart förskräckt varpå hon gjorde en lätt touch till på honom. Då kom jag fram till att det nog var bäst att avsluta det första mötet där. Kanske skulle ha gjort som så och bara låtit henne träffa en i taget, men tänkte att det kanske var bäst att ho såg att det fanns två lika dana. Jaja, jag tror att det kommer gå bra med dem sedan i alla fall.
image130

Kattastrof har flyttat in.

Igår var jag och hämtade min nya kärlek. Här har ni Kattastrof:

image124 image125

image126 image127

image128 image129

Igår ringde jag min pappa för att fråga om jag kunde låna kattburen. Då mumlade han något som lät som ett ogillande att jag skulle skaffa katt. När jag senare på eftermiddagen var där ute för att hämta buren så säger han, ja du får komma ut och visa kattungen. Jag fnissade lite för mig själv, han är rätt mjuk trots allt min far. (Grejen är den att Kattastrof är barnbarn till vår förra katt Ljuva så det var väl lite därför pappa ville se henne). Efter att jag hämtat henne så åkte jag förbi en sväng på jobbet och visade henne. Sen åkte jag hem till pappa, någon timme efter att jag varit där första gången. Efter bara någon minut säger pappa: Släpp ut Rolf så att hon kan vara på golvet. Sedan åt vi och satt och pratade medan Kattastrof sov på golvet. Pappa tog upp henne och lekte lite med henne, då säger han till henne: Skall Angelica åka bort får vi vara kattvakt åt dig. Då nämnde jag att jag har två marsvin också. Pappa sa att det inte var några problem att ha dem också i så fall. Sedan började jag bära ut kattlåda och leksak i bilen som jag fått av pappa och Anna-Karin. När jag sen kommer in för att hämta lilla Kattastrof som sitter och gottar sig i pappas famn säger han: Om det nu inte fungerar att ha henne i lägenheten så får vi ta henne. Vem om någon blev förälskad i min lilla katt? *ler* Så jag tog henne från pappa och sa till henne, någon är visst kär i dig, men vi behöver inte nämna hans namn.
RSS 2.0