Harry Potter And The Order Of Phoenix

image80

Ikväll har jag vart och sett på femte filmen om Harry Potter. Det var ju ett tag sen jag läste boken, men snacka om allt kom tillbaka när filmen väl började. Alla de föreställda bilderna jag hade i huvudet medan jag läste boken stämde med det som var med i filmen. Allt utspelar sig på sådan otroligt vacker plats. Sista scenen när kameran sveper över slottet och lanskapet är så otroligt snygg. Jag satt som klistrad vid bioduken och var imponerad på alla effekter. Den var verkligen välgjord. Och, det finns ett bra och.. Daniel Radcliffe är ordentligt läcker. I alla fall i scenerna när han inte har de där runda glasögonen.

Nu skall jag hämta upp de sex första böckerna från källaren och streckläsa, jag blir nog klar i god tid innan november och sjunde bokens utkomst (på svenska).


Jag skall börja..

image79Minns ni de här killarna? De ledde Tippen som var sommarlovsmorgon 1993 och 1994. Jag var kär i Morgan. Jag tyckte han var så rolig, och så var det nog lite synd om honom också. Lasse var ju alltid så elak mot honom, Lasse visste alltid bäst.
Egentligen så var det ju faktiskt ett riktigt bra program då barn fick lära sig att sopsortering är en bra grej. Det var väldigt pedagogiskt om jag inte minns fel. De hade små käcka tävlingar där man lärde sig hur man sorterade och vad som skulle slängas var. Mycket bra idé!

Nu treton år senare inser jag att det är var jag måste göra. Jag måste hitta den kunskapen som Lasse och Morgan och deras vänner lärde ut. Så, i lördags köpte jag fina påsar där jag kan slänga konservburkar, plast och papp i. Det skall vara kul och fint att göra måstesaker. Hur gör ni? Sopsorterar ni? Allt eller lite grann?


 

Jag skall få träffa Karlsson, världens bästa Karlsson..

Karlsson ringde mig idag. Han ville ha en vakt och sysselsättare till på torsdag klockan 15. Jag som är en snäll vän sa självklart ja. När det var bestämt säger han, ja Johan kunde sysselsätta mig efter klockan 18 så.. Men det är klart att du gärna får vara med mig efter det. Sicken vän. ;)

Karlsson kommer från den stora orten Dala-Järna i Dalarna. Han och familjen är nere på semester här i den fina delarna av Sverige. Karlsson är inte bara en fin vän, han har en gudomlig sångröst också. När han och hans vän Olsson drar igång och lirar så sitter jag saligt och lyssnar. Det finns nog ingen finare låt än Du gör mig galen med dem. Långt bättre än Ulf Lundels egna version!

Så, nu ser jag fram riktigt fram emot torsdag. Och är jag riktigt snäll så kanske jag kan tvinga mig på honom på fredag också? Vem vet? Det återstår att se. En groupiebild på mig och Karlsson från i vintras.

image78
Karlsson him self och jag.

Styrsö

image65
Mina fina tjejer poserar på en vacker klippa

Sofia kom och hämtade upp oss 8.30 imorse. Alla var pigga och glada och förväntansfulla inför vad dagen hade att erbjuda. Eftersom vi var osäkra på om det fann parkeringar vid Saltholmen åkte vi i god tid innan färjan skulle gå. Vi hade tur och fick plats på parkeringen närmast färjan. Efter att köpt biljetter till färjan så såg vi att vi kunde åka tidigare än beräknat. Nästan en timma tidigare, har något sådant hänt förut? Nackdelen med den tidigare färjan var att den gick inte hela vägen till dit vi skulle. Istället fick vi promenera 25-30 minuter, men vad gör det i gott sällskap och rätt fint väder?

image66
Malene och Carro väntar på att spelomgången skall börja

Efter att ha hälsat på Sofias mormor gick vi upp på våningen där vi skulle husera under dagen. Eftersom kockan bara var strax efter tio valde vi att spela lite spel. Med andra ord blev det. Vi delade upp lagen och startade. Spelet går ut på att man skall förklara ord för sin medspelare utan att nämna ordet eller delar av ordet. Många sköna förklaringar blev det och oftast började förklaringarna med "Det här är en gubbe.." Det här en stad.." Det här är ett land.." Det här är en seriefigur..". Bäst var nog Sandras förklaring av Portugal "Det här är ett litet avlångt land som ligger intill Spanien. Mitt in i landet men längst ut vid havet". Vi spelade omgångar och inte en enda gång blev det bråk, gnabb och tjafs. Helskön sysselsättning!

Sedan var det dags att gå iväg för att handla mat. Eftersom vi var ute på en ö mitt i havet så var inte affären öppen på samma sätt som i stan. Vi kilade iväg och väl på affären slängde vi ihop en korg med ingredienser till både lunch och middag och efterrätt. Sen var det bara att gå hem med alla varorna och fixa i ordning lunchen, eller i alla fall förberedelserna. Vi skar upp grönsaker och rensade kycklingen och sedan packade vi ner allt och drog ut på strövtåg igen. Först gick vi ner till en badplats som bara bestod av klippor. Tyvärr blåste det bara en massa där så vi bestämde oss för att promenera vidare till nästa ställe. Efter en stunds letande hittade vi ett ställe som var i lä. Så där intog vi vår mat under övervakning från två Trutar. De var modiga bastarder som kanske inte var intresserade av oss fina flickor utan mer det vi inmundigade. De kom närmare och närmare. Tillslut så satt den ena bara någon halvmeter ifrån oss.



Vi fick i oss vår delikata lunch och satt och njöt av tillvaron. Våra vänner Trutarna var fortfarande påträngande så Sofia skuttade upp och skrämde bort dem. De försvann väl inte helt från vår plats men de var i alla fall inte lika närgångna. Medan vi satt där och trivdes pratade vi och oroade oss så smått över risken att bli träffade av Trutarnas spillning. Den mest envetna Truten kom åter och Sandra utbrister "Titta, han fes. Det skvätte från honom i alla fall". Att vi inte dog av skratt då. Sedan satte/la vi oss till rätta på klipporna och njöt av solen som tittade fram. Men, mest var det väl moln som skymde solen för oss.

image69
I en bergsskreva på Styrsö kan man finna ro och harmoni.

När det blev för kallt valde vi att packa ihop oss för att dra oss hemåt. Vi hade några timmar att slå ihjäl innan vi kunde börja laga maten. När vi kom inåt mot ön igen så skulle vi bara känna på vattnet. Inte kunde det väl vara badvänligt? Jag hade valt att inte ta med mina badkläder eftersom jag från och till känner av någon slags sjukdomskänsla. När vi vält känt på vattnet tycker Sofia att de skall bada. Där börjar en övertalningskamp mellan Sofia och Sandra. Sofia tycker som sagt att de skall bada men Sandra är lite osäker. Efter en kort betänketid så säger hon "Jag badar om du badar". Carro har då nästan fått upp sina badkläder och är på gång att byta om. Malene och jag försöker övertyga Sandra och Sofia att de skall bada och efter mycket tjat så går de med på det. Carro har då redan ställt sig nere i vattnet och väntar på de andra. Sandra skriker till och säger "Här finns brännmaneter så jag tänker INTE bada här". Sandra vandrar ut över bryggan igen och Sofia går till andra sidan av bryggan. Sofia ägnar sig åt massor av förbannelser över att måsta bada och säger flera gånger att det är kallt. Eftersom jag och Malene inte badar så följer vi deras badkrukestilar med kameror i högsta hugg. (Ni kan tro att det blev lite roliga bilder. Dem visar jag dock inte här). Sandra har kommit sig en bit ner för stegen och säger "Var beredda nu om ni skall ta kort". Hon skyndar sig att doppa sig och någon bild med henne nere i vattnet blev det inte riktigt. Carro sitter fortfarande vid vattenbrynet och beskådar "krukornas" badförsök. Fast, efter att ha vart uppe en stund på land väljer Sofia att gå ner i vattnet igen, där doppar hon sig fler gånger och tycker att det är rätt okej i vattnet.

Sedan börjar påklädningen.. Sandra och Carro är väl rätt snabba men Sofia tycker tydligen inte om sanden under fötterna så hon dansar omkring uppe på en mur och försöker bli av med den. För att bespara lite tid så drar hon på sig alla sina tröjor på en gång. Det slutar väl så klart i att hon får ta av sig allt igen då hon dragit på sig linnet på så sätt att hon fått huvudet genom ett av ärmhålen.

Vi börjar gå hemåt igen men vi stannar till för att läsa lite om badplatsen. Då känner vi små droppar av regn och dividerar en stund om vi skall gå eller stanna för att slippa bli våta. Jag kommer på att jag har ett paraply i väskan och utropar "Jag har i alla fall ett paraply". Sofia som står och tar på sig skorna säger "Jag har i alla fall sand mellan tårna". Vad det nu hade med saken att göra. Regnet kom och vi valde att stanna under tak. Skuren varade bara någon minut. Sedan sken solen igen.

image70
I väntan på att skuren skall dra vidare.

När vi kom hem så valde vi att slappa lite. Sandra och Sofia drack kaffe och lite godis kom fram. Gott, men ack så onödigt! Sedan var de andra tjejerna lite spelsugna så de drog igång en omgång med Yatzy. Jag valde att ligga på soffan och lyssna på vad de sa och hur de tänkte när de slog och sparade sina tärningar. Tydligen somnade jag till på soffan och vaknade när det bara var en runda kvar av spelet. De sa att jag hade snarkat och att de killat mig på fötterna, det kan jag väl aldrig tro att det skulle vara sant?!

Sedan var det dags att fixa maten. Tacos stod på menyn och eftersom vi var några stycken som skulle tillreda den så gick det på ett litet kick. Maten smakade ljuvligt och vi satt där och trivdes i goda vänners lag. Men, samtalsämnet var väl kanske inte det mest genomtänkta när vi satt och åt. Vi pratade om olika sjukhusupplevelser och olika anledningar till varför vi legat inlagda. Men, det är väl ett samtalsämne så gott som vilket annat ämne som helst.

Nu hade vi varit lite väl optimistiska med tiden. Vi insåg att klockan var närmare 19 och båten skulle gå 19.58. Till råga på allt hade vi en efterrätt att äta upp också. Trots att vi var proppmätta så var det inte svårt att få i oss den goda fruktsalladen som Sandra och Malene hade gjort. Lite glass till det var ju toppen. Sedan var det bara att diska och ställa i ordning efter oss så att vi med gott samvete kunde lämna övervåningen som vi haft som vår denna dag. Fortfarande med optimismen sprudlande om oss så gick vi mot båten. Sandra utbrister "Oj, kommer den redan, då är den tidig va"? Carro svarar på tal "Nej, klockan är fem i så den är väl rätt timad". Vi tar oss ombord och Sofia tycker att vi skall sätta oss i caféet. Hon säger att där för bara caféets gäster sitta så vi köper oss ytterligare en fika till. När vi ätit upp den är vi så mätta att vi knappt kan röra på oss. Ändå skulle sista biten i. Efter att allt var uppätet och urdrucket ser jag en skylt där det står "Till för caféets gäster i första hand"...

image71
Angelica, vad tänker du på egentligen?


Vi har haft en riktigt härlig dag ute i skärgården. Det behöver inte vara strålande sol för att vi skall trivas kom vi fram till. Det räcker med lite god mat och goda vänner. Det är nog det. Tack tjejer för en toppendag!


Några fler fina bilder från idag.
Truten som seglar på vindarna. Tycker det ser så häftigt ut!

Malene och Jag väntar på att de andra skall bestämma sig om de skall bada eller inte.

Skuggbild. Från vänster: Carro, Malene, Sofia, Sandra och jag.

Trutflykt när färjan kom. Rätt häftig tycker jag själv.
Sofia och jag i aktern på båten tillbaka mot fastlandet.


Frivillig uppstigning?

Här sitter jag strax efter klockan åtta en söndagmorgon och äter frukost. Då undrar ni, är det något som gått helt galet med denna kvinna när hon går upp så tidigt när hon nu äntligen är ledig?
Nej, det är inget fel på mig. Jag gör detta rätt frivilligt. Idag skall nämligen jag, S, S, M och C ut till Göteborgs skärgård och ha en mysdag. Anledningen till att vi åker så tidigt är för att för det första få en parkeringsplats för bilen nere på Saltholmen och för det andra för att vi skall hinna vara där en stund innan vi åker hem så klart. S skrev att vi inte skulle glömma badkläderna.. Jag skall inte glömma mitt paraply istället. Än så länge är det rätt okej väder, men någon värme är det inte. Då kan ni tänka er hur vattentemperaturen är. Nej, det får bli torrsim för mig idag i så fall.

Från slapp till aktiv

Efter att bryskt vaknat upp efter telefonsamtalet från jobbet så startade jag min slapp- och hemmadag med att städa. Fixade i ordning disken, städade för killarna, dammsugade och donade i allmänhet. Det är skönt att ha ett hem som är respektabelt och som går att visa upp.

Efter det så ringde jag T. Vi pratade nästan en timma om gårdagen, vad som händer ikväll, vänner som slutar att höra av sig när de träffar en ny partner och annat löst snack. Vi bestämde oss båda för att lägga oss att läsa och slappa riktigt ordentligt eftersom vädret var rätt kast. Sagt och gjort la jag mig i min säng och började läsa. Men, det kändes inte helt bra. Så, jag for upp igen och fixade i ordning mig och åkte iväg till Ikea. Där har jag nu införsakffat mig en Antoniusmöbel, dvs. en förvaringsmöbel. Den har jag monterat och satt in den i skåpet där jag ville ha den. Resultatet blev strålande bra. Skall nog köpa en  sådan till någon gång i framtiden. Jag köpte även en Jäll och en Skubb, den är såna där käcka förvaringsupphägningar som man kan ha i garderoben. I den ena har jag nu lagt in alla mina skor och i den andra ligger mina skärp. Snacka om att det känns skönt att fått i ordning i mina skåp! Sånt man går och tänker på men aldrig riktigt kommer sig för. Som alla vet, det man har gjort behöver man inte göra om.

Kan vi hjälpa att vi är så snygga?

image63
Så här glada var vi tydligen igår jag och T. :)


image64
Japanen (eller random asiat) som var en riktig festprisse. Vi var tvugna att ta en bild på honom och se så fint T poserar för kameran.

Vikariejävlar!

image62
Här ligger man och sover för en gångs skull på en lördagmorgon! När senast gjorde jag det? Det kommer jag ärligt talat inte ihåg ens...

Vi har sagt till vikarierna att inte ringa den ordinarie personalen som är ledig, eftersom att den just behöver sin lediga tid. Är det en viktig fråga och de inte får tag på personalen som kommer på nästa pass så är det väl självklart att de kan ringa den lediga personalen, men bara i i yttersta nödfall.

Så, denna morgon (ja, det är morgon för mig..) så vaknar jag av ett envetet vibrerande från min mobil. Jag vaknar till och ser att det är från jobbet. När jag svarar så är det en liten jobbig vikarie som säger "Hej Angelica, hoppas jag inte väckte dig". Jag svarar att det är okej eftersom jag tror att det är viktigt. Han säger "Det gjorde jag visste det". Nehe Einstein.. Men jag säger igen att det inte är någon fara. Så kommer hans fråga: "Det är så att vi skall se på film, men vi vet inte hur vi får igång DVDn". Vad är det för en jävla fråga? Vem kommer ens på tanken att ringa ledig personal bara för att fråga det? Va? Är det jag som är dum i huvudet eller är det en viktig fråga att ringa om?

Jag blir så arg!

10000 steg om dan?

Jo jag tackar jag, det gick jag med råge igår. Först en lång runda på marknaden med en brukare. Och sen en mördarkväll på Trägår´n där vi dansade som galningar. Det känns riktigt i låren kan jag lova. Undra om jag orkar en morgonpromenad imorgon..? :p  

Ont i fötterna och känningar i låren.

Efter att ha arbetat hela dagen åkte jag hem för att vila lite. Tyvärr gick inte det så bra eftersom det var marknad här i stan och således mycket liv och rörelse. Så, efter ett tio minuter långt försök för att somna stegade jag istället in i duschen för att piffa till mig lite. Dusch påklädning och plattning av hår fick det bli hemma. Sminket tog jag med mig till T. När jag kom dit så fanns där en pizza (som jag egentligen inte skall äta) till mig som jag snabbt satte i mig. Mina timmar på jobbet gav sig till känna trots att jag ätit lunch och sånt. Någon gång vid åttasnåret gick T in i duschen och jag la mig för att vila på soffan. Tror ni att jag somnade? Icke! Det var först när T var klar i badrummet som jag tydligen däckade av en kvart typ. Vaknade till Erik Pryz - Call on me. Hade jag haft en filt hade jag dragit den över huvudet och sovit vidare. Tyvärr gick inte T med på det så färdigställandet av oss tog fart. Några drinkar och massor av skratt senare tog vi oss ner till Trädgår´n. Där var det fullt med folk och bäst var nog japanen (eller ja, asiaten) som dansade uppe på en bänk. Jag har aldrig garvat så mycket som åt honom. ;)

T och jag dansade nästan hela tiden, förutom den tiden vi spenderade nere i kön till damtoan. Konstigt att det alltid skall vara kö där.. Strax innan vi skulle gå hem så står jag och T och dansar. En tjej stöter till T rätt hårt varpå T blir arg och stöter tillbaka. Sedan var det nästa slagsmål på gång, men T tittade argt på tjejen som retirerade. Att det ska vara så svårt för tjejer att samsas.. Fast, det var en annan tjej som stod bredvid oss och dansade med sina vänner, när de försvann för en kort stund börjad ehon dansa med oss och hon var verklligen toppengo. När hennes vänner kom så var det för att de skulle säga att de skulle gå. Hon blev ledsen, kramade mig och T och tackade för dansen. Det är charmigt det. :)

På vägen hem pratade jag ner 4 män på mindre än en timme. Den första gav mig sådana chanser att skoja till det att han skrattade hela tiden, när jag skulle gå på min buss säger han "Du verkar vara en riktigt stark kvinna och se nu till att komma hem ordentligt". Den andre var en lite blond kille i 25-års åldern. Han inledde vår konversation med att säga "Fan vad du snackar mycket". Då hade han antagligen tjuvlyssnat på mitt  och Ts telefonsamtal. Resten av resan ägnade vi oss att rabbla figurer i Asterix, prata om resor och skrata. Om det var något han kunde så var det att skratta. Allt jag sa framkallade ett skratt hos honom. Sweet! Den tredje och fjärde var två män på pizzerian där jag slank in för att köpa en kebabrulle. Jag hade nog megatur, för de höll på att stänga. De började prata med mig vilket öppnade kranen på fullt flöde. Där stod jag och pratade på som en toka. Störtsköna killar som fixade min nattamat. Men, undra om de ville bli av med mig snabbt? De skyndade sig så för att få klar min mat. Fast, det är klart, om jag var den sista kunden så kanske det är en förklaring det med...

Well. Jag har ont på min fot. En tjej i stilletklack trampade på mig så jag har ett stort skrapsår på foten. :(
Bäst att gå och lägga sig nu tror jag. Skall se om jag visar er någon bild från kvällen här sen.

God morgon! *ler*  

Twice a day?

Vet ni vad?

Nej, jag tänkte väl det. Ni vet inte om att jag tog två promenader idag. En innan frukost och en runt lunch. Snacka om att jag kände mig duktig idag. Okej, det var inga långa promenader, drygt 40 minuter sammanlagt. Men, det är ju i alla fall två promenader. Det kändes riktigt bra att ha kommit igång med detta! Imorgon är det upp 5.30 så att jag kan ta mig en ordentlig morgonpromenad innan jag beger mig till jobbet. Underbart!

Förresten, det hjälpte nog att jag drömde en dröm härom natten. Idag gick nämligen arbetet ihop med en vikarie mycket bra. Han fixade det han skulle, och ett tag kändes det som att han arbetade mest av oss alla. Det behövde han dock, han är riktigt osäker på det mesta, så enda sättet att lära sig är att utföra uppgifterna. Imorgon kommer jag vara hemsk mot honom. Han kommer få stanna kvar på huset medan jag åker in till Kungälvs marknad. Det kan låta själviskt av mig, som det är så har han varit ute på massor av lättgjorda jobb så han kan gott stanna hemma och städa medan jag tar mig an lite shopping och bankbesök med en boende. Bara för att jag är fast personal skall inte jag behöva sitta kvar på kontoret varje gång vi är för mycket personal. Så det så. ;)


Nu skall jag sova i min säng med mina nya fina sängkläder. Jag sydde klart dem idag och resultatet blev kanonbra. Jag är riktigt nöjd med min prestation så nu skall jag sy hårband eftersom det blev mycket tyg över.

God natt!

Hon somnade på soffan..

T var här ikväll. Vi skulle se på film och råkade få på en riktigt kass sådan. Children of Men hette den och inget hände i den. Historien var väl rätt intressant och fängslande, men den framfördes så dåligt. Man kan dock inte stänga av en film så vi fick lida oss igenom den.

Sedan somnade T på min soffa ett kort ögonblick. När hon vaknade till var klockan 22.20. Hon säger "Oj, är den bara 20 över 10? Då sover jag lite till så kan du väcka mig sen". När jag frågade vilken tid det skulle vara då så svarar hon "Klockan 23". Jag fick smått panik, jag var trött och ville sova. Så, hon satte sig upp och kom sig i väg strax innan 23.

Då kan man ju undra vad jag gör vaken nu? Jo, det är så att jag haft en mycket intressant och givande diskussion med en vän. Vi har pratat om varför människor stressar och sitter kvar i fasta låsta spår. Han kom med metaforen att livet är som en klocka, varje andetag är en sekund som långsamt gör att klockan tillslut stannar. Om man vrider upp denna klockan för hårt så går fjädern sönder och klockan blir obrukbar, det är som när man stressar och bekymmrar sig för saker, då spänner man axlarna och får ont i nacke och rygg. Så, vi bestämde oss här med att vi nu skall se oss som riktigt fina Schweiziska urverk som är skapta av riktiga mästare. Nu skall vi försöka ta vara på tiden och inte ägna oss åt massa stressande skit.

I boken "En annorlunda barndom" så berättar Iris Johansson om sitt liv. Hur hon sett på världen med sina autistiska ögon. På ett ställe skriver hon om en insikt hon fick:
"Varför ägnar människor så mycket tid till att inte prata med varandra och vara sura? De kommer ju ändå att dö snart". (Detta är inte exakt återgivet, men jag lovar att återge det korrekt i ett nytt inlägg).
Det är så sant, varför gör vi det egentligen. Det blir nattens tankenöt!

God natt!
(haha.. vilket svammel det blev på slutet...)

Att sätta färg på tillvaron.

image60
Så här tråkig kan en vägg vara utan färg.


image62
Så här kan det bli med lite färg.


Illustrationsbilderna är ju inte så snygga, jag orkade inte styla om mitt hem innan för att ta de bilderna.
Men, man ser väl resultatet ganska bra?


Så här ser tavlorna ut lite mer i närbild:
image63
Hm, den bilden var väl inte heller så bra..
Det är blommor på bilderna och fotografen är jag, i alla fall till den översta och den understa bilden. Mellanbilden fick jag av min kollega.
Om jag får säga det själv så blev det toppensnyggt. =)

Bra kvinna reder sig själv!

Nu har jag kämpat i flera timmar med min soffa. Det är en dagbädd som är köpt på IKEA och består alltså av en resorbotten. Anledningen till att jag kämpat med den är för att jag skulle byta överdrag på den. Det överdraget jag hade innan skulle likna någon sorts ljusblå färg, men eftersom det var smutsigt och sunkigt så valde jag att byta det. Igår ägnade jag flera timmar till att färga ett överdrag rosa. Tyvärr blev det inte så där rosa som jag först tänkt mig, fast färgen blev rätt häftig ändå. Jag är sån att om jag bestämt mig för en sak så har jag. Så, när jag skulle köpa textilfärgen igår så fanns det inte rosa färg inne. Jag köpte klarröd färg och använde bara en av två påsar. Tänkte att det borde blir bra eftersom  det var en stor mängd tyg jag skulle färga medan påsens innehåll egentligen bara skulle räcka till 250 gram. Jag fick en chock när jag tog ut sängöverdraget ur maskinen, det var knallrött. Det var bara att bleka det, tre maskiner med klorin fick det bli och vips så hade jag ett laxrosa sängöverdrag.

Jag är inte den som är den så denna morgon skulle jag se till att byta sängöverdraget själv. En sängbotten är dock mycket tung så det blev en del slitgöra. Det var inte enklare att göra det medan jag samtidigt pratade i telefon, men jag är inte mer än kvinna, vi skall ju göra flera saker samtidigt. Nu så här i efterhand är jag väldigt nöjd. Jag fixade det helt själv och det blev ett bra resultat. Lite ont i ryggen, det går dock att leva med.

Efteråt ringde jag T och berättade att jag var klar och att jag fixat det helt själv. Hon säger:
"Ja, en singelkvinna klarar det mest själv, även om det är tungt!.
När jag sa att jag hade fått lite ont i ryggen svarar hon:
"Det är bara att skylla på att vissa delar av kroppen inte används så frekvent när man är singel.."

Så här blev det:
image59

Kom på, det är kanske svårt att se skillnaden för er eftersom ni inte sett hur det sett ut innan. ;)


Mys? I min soffa? :-o

image58
Så här kan det se ut efter att ha varit med på mattes jobb en hel dag.

Då var det tur att jag slutade tidigare och kunde ta med lilltjejen hem till mig medan matte jobbade vidare.
Edith har vart hos mig en gång tidigare, men då var det bara några minuter så idag var det ett litet eldprov. Det hade inte funkat att ha henne hos mig om hon skrämt livet ur Skrik och Panik. Visst, de blev lite rädda när hon var där och tittade på dem, men de vande sig vid henne och hon tröttnade snabbt på dem. Så, vi ägnade först 1,5 timmar i soffan. Jag tittade på en film och Edith sov, mest sov hon väl i och för sig räv. För så fort jag rörde på mig så ville hon vara med. Sedan började jag med mitt sömnadsprojekt och då låg hon så snällt inne i vardagsrummet och sov eller åt på sitt ben. Fast det var väl klart att när jag började lägga ut täcket på vardagsrumsgolvet så ville hon också vara med och hjälpa till. Hon fann sig vid att vara hos mig och var bara lite gnällig när hon inte fick någon som helst uppmärksamet. Efter att jag nämnt att vi skulle ut och promenera gnällde hon mer, kan berott på att hon ville ute.

Hon är så barnslig ibland, när vi promenerade som bäst så blev hon livrädd, började skälla och springa åt motsatt håll. Eftersom jag visste att hon är i den åldern då hon blir rädd för allt och alla så tvingade jag helt enkelt med henne. Sedan insåg både hon och jag att hon blivit rädd för en sten. Tyvärr var misstaget redan gjort, resten av promenaden gick jag som på nålar. Hennes skällande fick mig att tro att hon kände på sig att någon var i närheten av oss och smög på oss. Trots att jag var halvt livrädd så stannade jag flera gånger för att få Edith att gå fint och inte dra i kopplet. Behöver jag säga att det var skönt att komma tillbaka till bilen sen?

Grejen är att vi var ute och promenerade i skogen hos A. Jag visste att han inte var hemma så det gjorde att jag blev osäkrare. Ingen visste att jag var där i skogen och spankulerade. Hade A varit hemma så hade han vetat att jag gott ut på promenad och han hade då kunnet leta efter mig om jag inte kommit tillbaka.. Som tur var gjorde jag ju det.

När Edith väl kom hem till matte så åt hon lite mat för att sen somna på hallgolvet. Den tjejen fullkomligt älskar och avgudar mig och det stromtrivs jag med! Hon är en fantastisk vän, just precis som henne matte!

Det funkade inte den här gången heller.

Att vissa människors handlande och beteende kan påverka en så totalt att man blir irriterad för minsta lilla grej.
Jag som hade bestämt mig för att inte ta åt mig längre. Så sitter jag här en söndagskväll och gör exakta motsatsen. Klantigt värre!

Människor, åååh dessa människor! Att de skall vara så ytliga och idiotiska!

Seamstress

Igår klantade jag ju mig och köpte påslakan för dubbeltäcke. Det har jag fixat till idag. Det är numer ett påslakan för ett singeltäcke. Skall bara fixa till det längst ner, funderar på att gå och köpa svara band och sy på längst ner istället. Det blir nog sött. Och vips så har jag ett påslakan ingen annan har. Sen är det bara att sy om det andra. För, jag köpte ju två. Jag kommer nog bli rätt nöjd med resultatet så ni skall få se en bild sen.

Nu måste jag ut med Edith innan hon tuggar sönder mina hälsenor. *ler*

Ooouupps!

Jag råkade göra en riktigt god chokladsås till min glass innan jag satte igång filmen. Det slutade med att jag slukade glassen och dess tillbehör innan filmen kommit igång ordentligt. Den som spar han har.. Nej, jag hade ju inget kvar så jag fick ta mig en skål glass och sås till. *ler* Så, nu är jag mätt och belåten och skall strax sova.

Jag såg en bra film ikväll. SherryBaby. Helt klart sevärd! Så, vill du se en helt okej film tycker jag att du skall se den.


God natt!



Bästa frågan jag fått på länge:
"Har du tvättat håret eller"? *garvar*

After work

Igår blev jag upphämtad strax före klockan sex av mina vänner. Vi åkte ut till J och hade after work där. Det var nog lugnast så. Dessutom har hon ju sköna soffor att sitta i om inte annat. Men, det blev alldeles för mycket jobbsnack. Det är väl inte så konstigt i alla fall eftersom det händer så mycket sjuka saker på jobbet. Vi fick i alla fall skrattat en hel del. Roligast var nog när Y ringde sin dotter för att hon skulle hämta oss. Dottern utbrister "Du är ju full, jag hör ju det". När hon kom och vi hoppat in i bilen så sitter hon där tyst som en mus och svarar bara viskande på frågorna. Hon var sur.

E blev i alla fall glad för vår lilla present som vi köpt till henne. Det var bara en symbolisk present från Body Shop. Det är tråkigt att hon skall ta tjänstledigt. Hoppas vi klarar oss utan henne, det kommer dock bli svårt.

Egentligen skulle jag gått på lunch idag med tjejerna. Men jag har en mysko känsla i halsen så jag stannar hemma och vilar mig så jag orkar jobba. Bara det inte är halsfluss! Jag vill inte ha det igen!! Jag måste städa för killarna nu, man kan inte ställa in allt bara för att man är lite krasslig. :(

Vilken dag!

Det har varit en riktigt tris dag på jobbet. Först ringde en av vikarierna och började tjata om tider, färdtjänst och annat. Eftersom jag redan var gnällig i sinnet så fick jag honom att komma in som planerat. Sedan var det nästan bråk med en boende. Det började som vanligt med att rutinerna ifrågasettes och jag och E började förbereda oss på det värsta. Som tur var kom inte den smällen. Men, anledningen till att det har börjat att småbråkas varje dag är troligtvis att en rutin inte efterföljdes i tisdags. Det är livsfarligt, en missad sak = ifrågasätts och bråkas det om.

Efter morgonrutinerna som var klara kl 11 (Mycket sent vill säga) så fortsatte dagen sin stilla gång. Jag testade att använda mig av sociala berättelser/seriesamtal för att försöka motivera en boende att göra sina uppgifter. Det gick så lätt och bra att jag blev riktigt glad.

Nu har jag kommit hem och skall snart fixa i ordning lite mat. Tur att jag har lagat lite och fryst in, annars hade jag inte hunnit idag. Jag blir hämtad runt halv sex tiden för att åka hem till min kollega på lite mys! Det skall bli riktigt trevligt. Men, det får inte hålla på för länge. Då lär jag somna ifrån dem. *ler*

Fick ett otroligt hemskt sms idag. Nu har det fått mig att tro att halsflussen är på G. Brosans flickvän var med här igår och hon hade ont i halsen sa hon. Imorse skrev hon att så var fallet så det kunde inte bli någon nintendokväll på lördag och hon hoppades att hon inte smittat mig. Jag som är så känslig för det där. Får hålla tummarna för att mitt imunförsvar är bra den här gången! Annars är det jag som gråter blod..

Får se om jag kommer med uppdateringar ikväll.
Förresten.. jag skall dricka Jeltzin Strawberry kvällen till ära. *MUMS* 

Morgonen efter..

Som sig bör startade denna morgon ganska dåligt. När alarmet ringde ville jag bara mörda mobilen, eftersom jag har en sådan där kärlekslåt  som signal skyndade jag mig att stänga av den eftersom det just varit en dålig natt. Morgonrutinerna gick väl bra, dock på rutin. Jag stod och ältade allt igen i duschen. Dessutom hade jag fått en ursäkt på msn som gjorde att jag fick dåligt samvete för vilket gjorde att jag stod och försökte komponera ett svar. Det blev senare rätt tafatt tror jag. Jag har verkligen så dåligt självförtroende idag..

Jag har reflekterat över mitt yttre mycket nu under natten.
I tisdags när jag klippte mig så tyckte jag att det var ett överpris utan dess like att betala 820 kr för behandlingen jag fick. Igårkväll tyckte jag inte det, jag stod och åmade mig i spegeln och tyckte att håret var kanonsnyggt och jag var nöjd med mig själv. Sen, när de onda tankarna satte igång så tyckte jag åter att det var för mycket pengar för ingenting. Jag låg och bannade mig själv för att jag väger för mycket och att jag äter på tok för mycket sötsaker. Det jag inte tänker på är att jag inte köpt speciellt mycket sådant denna månaden. Jag har visserligen ätit en del, men inte lika mycket som månaden innan tillexempel, inte på långa vägar.

Det är verkligen så att mitt omedvetna verkligen tränger undan alla faktisk fakta och bara rör runt i mina tolkningar och tankar. Jag är inte realistisk och och resonabel. Jag är dum i huvudet..

Men, nu har jag fått ur mig skiten tror jag och skall försöka att få upp mitt humör igen. Jag begär inget svar på det jag skrev till honom idag på msn, men nu vet han lite mer igen. MEN, nu förväntar jag mig inte ens en vänskaplig relation. NU skall jag stänga av det lilla hoppet som funnits.

Ikväll är det ju after work. Vi skall fira E lite eftersom hon efter sin semester börjar plugga. Det gör att hon kommer vara tjänstledig och vi kommer sakna henne som galningar på jobbet. E är en så rolig människa.
Well.. nu skall jag försöka jobba av mina timmar i hopp om att få gå hem snart. Troligt? Nej, jag slutar 15.00

God bye!

Bad night!

Att det kan ändra sig så i mitt humör. När jag skulle in och borsta tänderna och tvätta ansiktet och göra alla andra nattförberedelser så var jag för stunden mycket nöjd med mitt yttre och mådde gott.

Nu när jag legat och försökt somna så kommer de destruktiva tankarna igen. De fanns där i och för sig i bakhuvudet medan jag stod på toaletten men jag ignorerade dem. Nu har jag ägnat 40 minuter åt att hata mitt utseende, mina förmågor, mitt sätt, mitt liv och mitt jobb. Jag försökte i ett desperat försök att tänka på alla goa människor jag vill besöka på semestern, men det vhjälpte inte ett jota. Samma turbulenta och förvirrande tankar kom åter igen hela tiden. Varför skall det behöva vara så här. Varför kan jag inte vara nöjd med det jag har och den jag är?

För, jag är ju bra som jag är. Men det räcker inte för mig tydligen..

Sedan är det dessa ständiga funderingar över pojkar, killar, män..
Minst 1 gång i veckan är det någon som frågar mig hur det går med kärleken. Det har blivit tradigare att svara på det än att vänta på den rätta. Varför ska alla fråga om det? Tröttsamt.
Jag hade dessutom släppt tanken helt på en kille. Han sa att han ville vara vän och slutade med det att höra av sig. Jag förlikade mig med det och trodde att allt var under kontroll. Under nästan en månad har jag inte hört i från honom och plötsligt igår så plingade det till i datorn och han startade en msn-konversation. Först pratade vi bara allmänt men ju längre klockan skred mot natt desto mer enkelspårig blev våran konversation. I mitt stilla sinne tyckte jag då att det var roligt att retas, men nu så här i efterhand undrar jag verkligen vad han vill. Tydligen är det i alla fall inte någon djupare vänskap han vill ha. Och jag förstår inte varför jag inte kan blunda för hans sätt, varför jag inte kan skita i honom. Jag blir så glad när han vill prata med mig.. Men, det förstör så mycket mer. Tror jag i alla fall.


Gråten börjar göra sig påmind i ögonvrån just nu. Den skall dock inte få ta någon överhand idag så nu skall jag gå tillbaka till sängen och läsa lite mer. Hoppas att boken kan få mig trött, men klockan är långt efter midnatt och jag är redan i en kass stämning. Så.. i natt lär det bli lite sömn. Helvete!

Mäter man det i knop också?

Ikväll var det fika hemma hos S. Så gott som alla tjejerna var där och tjattret började redan i hallen och varade i 2,5 timmar. Massor av te konsumerades och ämena skiftade lika mycket. Aftonbladets "nyheter" var ofta på tapeten. Både S och jag hade ägnat tid till att läsa deras nätupplaga idag. Vi började prata om flygolyckan nere i Brazilien lite lätt. Sedan säger jag, ja det är ju tydligen bara 10 månader sedan det sist var en flygolycka där nere, då krockade två plan och 155 dog. S som antagligen inte hörde allt jag sa utbrister: "Mäts deras hastighet också i knop"? Snacka om att det blev lite skratt där, kanske inte rätt ställe med tanke på tragiken i det hela. Men, det gick inte att hålla sig.

Tänk, det är så skönt att träffa flickorna med jämna mellanrum. Men vi är inte så bra på det. Det går i perioder så att säga, ibland får vi till det och fikar en gång i veckan medan det andra månder blir att vi inte ens hörs av. Det är så häftigt, jag har delat så mycket med de här tjejerna. Jag, A och M träffades i lågstadiets första skolår. S, J och S träffade vi sen när vi bytte över till deras klass. Sen dess har vi hängt ihop rätt bra. Tjejer, vi måste ta oss i kragen nu och se till att vi gör något! Vår vänskap är rätt unik! Så, kan vi inte följa killarnas idé. Det bör inte vara så svårt att fixa igång och starta en liknande organisation. Det behöver inte alls vara så krångligt. Vi skall ju hitta på saker för att umgås, och allt kommer bli roligt om vi låter oss ha roligt. Jag gillar er tjejer! ;)


Nu skall jag sova. Tydligen är jag oumbärlig på jobbet. Under de 2,5 timmarna jag var hos S fick jag två jobbsamtal. Det första får jag skylla mig själv för då jag sa till vikarien att det bara vara att ringa om det var något. Det andra var onödigt i sig egentligen. Det handlade om ett utbrott som skett på jobbet, men det kunde jag lika gärna informerats om imorgon när jag kommer dit. Vi är alldeles för slarviga med att släppa jobbet jag och mina kollegor. Det är inte bra!

Förresten, mina lediga stunder blir bara färre och färre. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Skönt att jag blir aktivierad samtidigt som jag inte alltid orkar med det. Men, det är bra att några andra drar i det så att jag kommer mig ut från min dator och soffa. Lilla planeringen ser ut så här:

Imorgon: After Work med järngänget från jobbet.
Fredag: Lunch på Bollestad, vi måste ju stödja A i hennes nya företag.
Lördag: Nintendokväll med broderns sambo.
Söndag: Barnvakt åt Edith.
Måndag: Fika hos J
Onsdag: Kanske skulle ragga tag i någon som vill med ut och dansa?
Fredag: Kanske skulle boka in T där så att hon inte hatar mig för resten av livet?
Lördag: S har tjejmiddag eller tur till Styrsö med S
Söndag: Samma som ovan, det beror på hur de bestämmer sig.

Och jag säger att jag jobbar jämt? Tydligen gör jag inte alls det. Det är skönt att se detta. Men, måste jag säga att jag längtar till min semester. Jag har så mycket jag vill göra nu.


Well.. nu har jag varit lite väl utsvängande i min blogg i afton. Nu blir det sängen, en kort stunds läsning och sen massa sova. Gärna 5 kvart i timmen, jag brukar ju lyckas med det... God natt!

Jag blir så trött!

Varför skall jag väl inte säga, då kommer jag säkert få höra det till leda.
Och, eftersom jag just är trött, så orkar jag inte med skiten.


Istället skall jag lägga mig och läsa lite i min nya bok "En annorlunda barndom".
Det är en kvinna med autism som har skrivit den boken. Hon berättar om sin uppväxt och hennes fars idoga arbete med att utveckla hennes färdigheter. Det är så intressant att läsa om hennes tankar och upplevelser.




Jag är så less...

Boken är utläst

Boken som jag nämnde i ett bloggoinägg igår är utläst och mycket av det jag tänkte innan bekräftades med boken. Men, jag kommer antagligen inte kunna skriva vad jag tänker, just för att ämnet är så känsligt och svårt.

Jag pratade med en vän om det idag och han dömde mig dirket efter det jag skrev. Sedan försökte han att ta tillbaka det han sagt genom att mena på att det var ett skämt. Men, det visade att man inte skall säga sin åsikt för man blir genast dömd för sin åsikt, man blir sin åsikt och inget annat betyder något alls.

Döm hellre en människa för dess åsikt istället för att se bakom orden, bakom människan. Gör det enkelt för dig, se det i svart och vitt. Leta inte efter gråzoner, de finns ju tydligen inte någonstans.

Jag blir arg och ledsen för att människor hellre dömer andra människor än förlåter och hjälper.

Det kanske blir bäst om jag slutar se det goda hos alla människor och istället börjar tro att alla är elaka och onda? Men, då borde man sluta att forska i psykologi också. För, om man inte får förklara sina handlingar genom att berätta om sina egna trauman och kriser så behövs väl inte forskningen heller? Psykologiska krafter är så stora att man inte kan veta vad de gör med en människa för att sedan göra något helt annat med en annan människa.

Tro mig, jag försöker varje dag att inte vara så positivt inställd till andra människor, men det går inte! Alla människor skall få en andra chans, och ibland även en tredje och en fjärde. Medan andra inte skall få någon alls...

Hetsiga diskussioner..

I afton hade jag fyra vänner här på fika. Det var trevligt, och alldeles för länge sen..
Snacka om att man kan hoppa mellan samtalsämnena snabbt. Ena stunden pratade vi om S USA-resa, sedan pratade vi om Paris Hilton hade fått könsherpes för att snabbt övergå till Victoria Beckham och Spice Girls. I mellan dessa ämnena kom även sex, Ms graviditet och Engelska Talang 2007 upp.

S frågade sedan M om de skulle döpa barnet i kyrkan. Det skulle hon aldrig frågat, det blev en sådan hetsig diskussion men, samtidigt var den så intressant. Det bästa med det hela var att jag lyckades med konststycket att hålla mig relativt lugn och jag började inte *hör och häpna* att gråta. Jag konstaterade i alla fall att religion antagligen är ett av de svåraste ämnena att diskutera, och det just för att alla människor har en helt egen uppfattning och tro.

I alla fall såg jag att den andra M tog till saker som "Sluta skratta åt mig, jag tar det här allvarligt"... Medan hon i själva verket att och skakade på huvudet åt allt vi andra sa. Det är exakt samma sak som att någon skrattar åt någons argument. Att skaka på huvudet och sucka uppgivet uppfattas precis lika nedvärderande som ett skratt när man diskuterar. Eller? Har jag helt fel?

Hm, men jag insåg att jag var duktig på att diskutera trots allt. Delar av mitt prat är nog på gång att komma tillbaka igen. Visst, ibland får jag tunghäfta fortfarande, men nu kan jag i alla fall diskutera lite mer än för ett tag sen. Bara det är en vinst! *skål* 

Se människan..

Hmm...

Jag skulle skriva ett inlägg men det blev för svårt. Det var ett alldeles för tabubelagt ämne så jag vågar inte riktigt. Jag skall se om jag vågar göra det när boken är utläst... Hoppas inte för mycket på mig. :/

Think Pink!

image52
image62

Det är många gånger jag hört kommentaren "Jaha, du var rosa redan då"? Detta kan komma när vi pratar om vitt skilda samtalsämnen. Jag tycker det är roligt att en del anser att jag snart borde lägga bort det rosa och börja anamma mer "vuxna" fäger. Vad säger att en vuxen kvinna inte kan bära rosa kläder? Är rosa endast till för småflickor? Visserligen har jag väl skurit ner på mitt rosa en del för tillfället, men om jag känner mig rätt så lär det snart ökas på igen. Det är som reklamknepet; ett företag minskar på en produkts mängdinnehåll ett slag för att sen anonsera att nu kan man köpa samma vara fast 30% mer till samma pris som det gamla. Anledningen till att jag skurit ner på det rosa är ingen alls faktiskt. Utan, det är bara en naturlig del i mitt shoppande. Ibland vill jag ha massa rosa, ibland vill jag inte det.

Jag har många gånger fått frågan när och vad som fick mig att börja använda rosa. Jag vet att som liten blev jag tilldelad den färgen av mina föräldrar. Det vill säga, när vi skulle flytta till vårt hus så skulle jag och mina syskon få varsitt rum och varsin färg på väggarna så klart. Av naturliga skäl så föll den blå färgen på min bror. Mellansystern fick grönt och den yngsta systern fick gult och jag fick som sagt rosa. Redan som lite var jag väl rätt intresserad av smycke och smink och såndant medan mina systrar helst lekte lite killigare grejer. Ja, stereotyp så det skriker om det.. Hur det än begav sig så var jag omåttligt avundsjuk på min bror som hade blå tapeter i sitt rum. Denna avundsjukan växte sig starkare och när jag var 16 år fick jag äntligen tjatat klart på min far att få måla om mitt rum. (Då hade min bror redan tröttnat på den blå färgen och målat sitt rum gult..) Jag var superlycklig och jag började genast städa och bära ut allt från rummet. Pappa tog på sig uppgiften att göra underarbetet och rolla på färgen. Sen fick jag själv svampmåla rummet som jag ville ha det. Svampmålning hade väl en stor era just då antar jag. Kan säga så här, det blev inte jämt någonstans, men det blev helt klart ett säreget och personligt rum att bo i.

Detta var på vårkanten, runt påsk faktiskt. Några månader tidigare, närmare bestämt januari, så firade jag min sextonde födelsedag. Från min fadder A fick jag ett mjukt paket. Det visade sig innehålla en svart trekvartsärmad tröja, samt till min förskräckelse, en rosa i samma modell. Det första jag utbrister är: "Kan jag få kvittot på den här? Jag kommer aldrig att använda den". Han säger att jag inte kan få det, han vill att jag skall använda tröjan. Jag mummlar något om detta och tänker att den får väl ligga i skåpet då. Fast, hur länge varar en sådan tanke? Nya kläder är alltid kul att ha på sig. Så, några dagar senare hade jag antaligen fått på mig den. Sen kom sommaren och jag skulle sluta mitt första år på gymnasiet. Till det köper jag rosa byxor och en vit top med rosa detaljer... Min rosa era var påbörjad och efter det fortsatter det bara. Nästan alla kläder jag köpte var rosa!

Detta har, som jag sa tidigare gått upp och ner. Ibland beror det på tillgången på rosa kläder, ibland beror det på att jag helt enkelt inte är sugen på mer rosa. Många, eller nästan alla i min närhet vet att jag är svag för rosa och det är inte sällan jag får små presenter som är rosainspirerade. Just nu sitter jag i valet och kvalet att göra om lite här i min lägenhet. Jag funderar på om det skall bli lite mer rosa istället för det neutralt bruna jag har. Jag har länge velat göra det, men tänkt att en allt för rosa inredning kan bli lite barnslig. Som tur är har min brors flickvän samma svaga Akilleshäls som jag. Så deras hem är till viss del väldigt rosa. Med henne som inspiration och förebild kan jag nog också fixa till det mer rosa här hemma. Jag har länge tänkt att jag behöver köpa ett nytt madrasskydd till min dagbädd och började leta efter det på nätet. IKEA som jag trodde hade allt sålde tydligen inte rosa sådana. Jag hittade ett annat ställe som gjorde det, men till priset av nästan 400 kronor. Dyrt! Därför skall jag ta mig till en tygaffär och kolla vad frotté kostar. Om det inte är lika dyrt så skall jag själv (med hjälp av farmor) tillverka ett sådant skydd. Det kommer också innebära att jag kommer få sy rosa örngott till alla mina kuddar i soffan. Det skall bli kul att göra mitt hem lite mer rosa. Det kommer inte gå på en dag, men till slut så kommer det vara mer rosa än det är nu i alla fall.

Vad menar jag då med att rosa är en livsstil? För min del är det så att rosa använder jag när jag mår bra. Man kan bara inte må dåligt i en fin, rosa outfit helt enkelt. Genom att använda rosa kläder och accessoarer vill jag signalera att jag mår bra och är glad. Bär jag svart är det helt tvärt om. Att använda en rosa penna och skriva med när man sitter på en tråkig föreläsning livar upp för stunden, rosa läppglans får alla läppar att se pussvänliga ut och en rosa pläd värmer gott när man ligger och läser. Nalle puh säger "Ingen kan inte vara nere med en ballong". Jag säger: "Ingen kan vara nere när man bär rosa".

Folk kanske tänker plastic, men baby it IS fantastic. Think pink.
(Citat från Maria Lindman 061002
http://www.collective.se/mode/2006/10/artiklar/think-pink/)

Nu skall jag lägga mig och sova och drömma rosa sockersöta drömmar om min kommande semester.
God natt!

Hemsk dröm

Jag vaknade nyss med tårar i ögonen och gråtan så där i halsen. Anledningen till det var att jag drömde en mycket konstig dröm.

Jag var sjuk, obotligt sjuk i en muskelsjukdom som satt i halsen. Det fanns inget att göra, inte heller smärtlindring fanns. Det enda jag gjorde var att gråta åt min situation. Vid ett tillfälle sitter jag i en lägenhet med 3 muslimska killar och de pratar om hur illa det är i Sverige. De skall tydligen på någon slags manifestation och de pratar om vad de kan göra för att få fason på Sverige. Där ville jag inte stanna kvar så jag börjar gå hemåt. Det går jättelångsamt och jag storgråter hela vägen. Jag går förbi en tillställning med massor av barnfamiljer, en tillställning som liknar vårt midsommarfirande. Ingen registrerar att jag går förbi. I handen har jag en påse från bolaget. Jag dricker en cider på vägen och min gångtakt blir bara långsammare och långsammare. När jag kommer hem ser jag att jag inte stängt frysen så den är full av is. Jag blir så förbannad att jag sliter ut översta hyllan så det sprakar och sjuter gnistor. Jag gråter än mer och det enda jag tänker på är att det spelar ingen roll om jag dör där medan jag gör sönder frysen. Helt plötsligt stiger min far in i köket och undrar varför jag gråter. Detta gör mig så klart än mer ledsen då han inte tycks veta att jag är döende. Gråten stegras och jag snörvlar fram att jag kommer dö och att det inget finns att göra. Pappa kramar mig och vet inte vad han skall säga...

Otroligt konstig och sorglig dröm. Någon som känner en drömtydare som kan förklara för mig vad detta kan betyda?


Nu skall jag sova igen..

Inlevelse?

image50
Hur skall man ananrs se ut när man spelar Nintendo 8-bitars?

Igårkväll åkte jag och mina stockholmare hem till min bror för att spendera kvällen där. Efter att H hade bjudit oss på mat så ville killarna se på någon film medan jag och H satte oss för att spela Nintendo 8-bitars. Hon hade bara Super Mario 3 som funkade men det är ju det spelet som är det roligaste så vi hade görskoj. I början var det väl bara på lek, men snabbt blev det blodigt allvar. Så fort någon dog så skrek vi för full hals och förbannade varandra. Som tur var visste vi att det var speldjävulen i oss och inget annat...

Trots att vi var grymma på spelet var det ändå dags att hoppa i säng. Klockan var ju halv 3 och vi var trötta efter en heldag på Liseberg. Bror min och stockholmskillarna och ytterligare en tjej ville inte sova så de skulle sitta i köket och diskutera, det blev dock inte långvarigt så de gick och la sig de med. Tyvärr pratade de så mycket att jag fick smsskälla på dem att sluta upp med det. En vän från Dalarna ringde dessutom mitt i alltihop och pratade bort några minuter, han var jättefull och glad. Deras spelning på Flottardansen (eller vad den nu kallas) hade gått mer än bra så han var så nöjd så. Sedan fick jag äntligen somna gott och sov i 4,5 timmar typ. Snacka om att vara tröttare när man vaknar.

Så, när killarna satts på spårvagnen så åkte jag hem och städade upp röran och diskade. Sedan la jag mig välförtjänt på soffan och där har jag legat resten av dagen sen. Är man trött så är man! Skrik och Panik försökte väl väcka mitt intresse en stund men jag orkade inte ta mig för något. Vi får kela sen helt enkelt. Så, nu skall jag gå och se om jag kan tillaga någon slags mat så att jag inte dör av hunger också.

Ha det gott!

Nederlag

Nu har jag ringt det taxibolaget jag hittade på nätet som hade en bil som liknande den jag åkte i onsdagsnatt. Men, det var en ensam åkare som bara hade en bil som han dessutom körde själv. Så, nu är jag tillbaka på ruta ett igen. Läskigt värre att sådana människor får köra taxi. Jag får helt enkelt ha ögonen öppna nästa gång jag är i stan efter en sådan taxi. Läskigt!



Nu får jag väl istället städa för killarna och resten av lägenheten också förstås. Jag får ju besök av två eminenta gäster i helgen. Helgen är fullplanerad som det ser ut nu. Ikväll skall vi äta gott, dricka gott, spela Twister och antagligen gå ut och skaka rumpan. Imorgon blir det heldag på Liseberg i förhoppningsvis fint väder och att alla barn/ungdomar som är på Partille cup inte åkt till Liseberg. Det kommer nog bli en kanonhelg det här. Då så, då är det väl bara att sätta igång nu då?

Ha en bra helg!

Utekväll med läskigt slut..

Igår åkte jag in till Fridan för att vi skulle ut och dansa hade vi tänkt. Eftersom det gick så dåligt med bussar så tänkte jag att vi skulle väl komma ut rätt tidigt men se det gjorde vi då inte. Utan vi blev kvar hemma hos henne och Johan midnatt innan vi fick tummen ur och ringde en taxi. Vi hade tänkt att vi skulle gå till Trädgår´n eftersom det är bra röj där på deras dansgolv. Men döm av vår förvåning, det var totalstängt när vi åkte förbi där så det fick bli Avenyn istället. Satte oss först på Diamond Dogs och tog en drink och åt två tallrikar med ostnachos och salsa. Tyvärr kan man väl inte säga att det stället spelar speciellt bra musik, de spelade en Timbuktulåt men mer än så var det inte. Så vi fick gå till Nivå istället för att få dansa. Först så började vakten ifrågasätta vad vi hade druckit och han sa att jag var glansig i ögonen. Vi berättade vad vi hade druckit och han släppte in oss på en gång då. Så fort vi kom innanför dörrarna kom en kille och fotograferade oss. Smart som jag var frågade jag för vilken sida så att vi kunde se resultatet idag. Och det var en mycket bra bild. Eller hur Frida?

Sedan när vi dansat klart så skulle vi gå bort till Diamond igen, men där blev vi inte insäppta, de hade stängt.. Trots att klockan bara var kvart i tre. Så vi satte oss på en bänk utanför och Frida ringde Johan. Trots att hon flera gånger sa att det kom äckliga gubbar och satte sig bredvid oss kom han inte. Det var iofs inga äckliga gubbar utan bara en kille som tappat bort sina vänner och en äldre man som skulle dricka kaffe. Den senare sa sen att han arbetade som öronläkare på Sahlgrenska. Men mycket i det han sa kändes inte så trovärdigt så det sa vi till honom när vi gick. Istället för att lyssna på hans prat så gick vi och köpte mat som vi åt. Gott verkligen. Efter det tvingade Frida Johan att fixa en taxi så att vi kunde åka förbi centralen och släppa av mig samt att de sedan kunde åka hem.

När jag kom till Centralen så var det stängt. Funderade varför men tänkte att det kanske beror på att det varit stökigt där förut. Då ropade en taxichaufför på mig och jag gick fram till bilen. Han frågade vart jag skulle och hur mycket pengar jag hade. Jag hade 100 kr och han accepterade att köra mig för det. Det om något är ett vrakpris! När jag stigit in i bilen säger han att det kostar mer och jag svarar att då får jag stiga ur igen. Ytterligare en gång accepterar han mina pengar och vi åker. Under resan börjar han prata om sex och verkar ha väldigt konstiga åsikter. Han menade på att alla alltid är i behov av sex. Ingen människa kan säga att de inte har sexbehov bla bla bla sa han. Jag kom fram till att vi hade olika åsikt där. Sedan börjar han säga "om någon bjuder dig sex, skulle du säga nej"? Jag började med att säga att det lät fruktansvärt hemskt att säga "bjuda dig sex" och att jag inte tänker så. Nu blev det rätt läskigt. Vi närmade oss mitt hem och han utbrister "Jag har en körning klockan 5 härifrån, skall jag följa med dig hem och ha sex"? Jag blev totalchockad och säger nej och börjar svamla om att jag skall jobba imorgon och sånt. Då säger han, ja vi kan ju inte ha sex i bilen och jag ska ju jobba.. Nu är vi nästan hemma men jag vill inte att han kör in på min gata så jag ber han stanna på parallellgatan. Jag är trött och chockad så jag struntar i att kolla vilket bolag det var och vad det var för reg.nummer på bilen.

Men nu ikväll så kom jag att tänka på att jag läst att det stod typ Lerums taxi på bilen så jag sökte efter det på google och jag fick upp en bil som såg ut exakt som den jag åkte inatt. Så imorgon skall jag ringa dit och berätta vad jag varit med om. Så här får det inte vara! Nog för att jag har massor av fördomar men behöver jag säga att det var en man med annan kulturell bakgrund som körde bilen? När jag berättade om händelsen för en kollega så sa hon direkt, "jag antar att det inte var en svensk man.." Usch! Läskigt värre var det och jag skall vara än mer försiktigt nästa gång jag behöver åkta taxi hem. Fy!

Tagen för given?

Jag hatar att tas för given. Att jag liksom skall stå där beredd på att göra som någon säger, önskar eller vill. Självklart tycker jag om att hjälpa mina nära och kära, men när de sedan inte hjälper mig tillbaka så känns det surt. Jag har gått på en hel del saker genom åren och nu börjar jag äntligen lära mig att säga nej och visa vad jag vill. Nu är det slut med gratis hjälp från mig till en del personer. Som det har varit innan så har jag allt som oftast mer eller mindre frågat om jag kan hjälpa till på olika sätt, påminnt om saker som jag inte behöver påminna om, skickat vidare saker, hämtat, kört och så vidare. Lånat ut pengar och bjudit på mat är andra poster i mitt gentila jag. Nu är det slut med det, jag tänkte inte låna ut ett öre till. Och skall vi äta mat här hos mig, då får man snällt vara med och betala. För, jag är inget hotell!

Fy... det är tråkigt att behöva göra dessa prioriteringarna. Jag gillar att bjuda och vara snäll. Det säger dock sig självt, ingen mår bra av att ge och ge och ge hela tiden och knappt få något tillbaka. Fast det är klart, alla skall inte behöva ingå i gruppen som inte får något av mig. Jag vet ju vilka som hjälper mig, alltså får de såklart fortsätta vandra i samma hjulspår när de kommer och hälsar på. Skönt det i alla fall.

Äh..!
Jag har huvudvärk idag. Inte så kul alltid, eller ja, aldrig. Hoppas att den går över till imorgon. Som tur är jobbar jag kvällen imorgon så jag skulle kunna ta sovmorgon. Undra när jag vaknar då, 9.23? *ler*

God natt!

Bärsärkagång i skogen.

Den här helgen har verkligen varit hur lång som helst. Synd att det har varit en jobbhelg. Jag har i alla fall fått gjort saker. Igår var jag hos min söta vän E och vi var ute och gick längst Norra Älvsstranden. Vi iittade på Götehborg som stod där intill kajen och svor åt de hemska måsarna. Åt en glass och njöt av tillvaron. E är en fantastisk vän!

Efter jobbet idag åkte jag hem och sov i drygt 1,5 timme. Det har inte hänt något alls på jobbet idag (inte igår heller) så jag blev så trött av det. Tittade lite på ett program om Marilyn Monroe först men somnade strax efter att jag lagt mig. Sedan kastade jag mig iväg hem till Y för att hämta Edit. Även denna gången visste hon vad det var som var på gång att hända. Hon var lycklig som tusan och stod med tassarna på mitt bröst och liksom sa "kom igen nu, skynda dig så vi kan åka". Väl i skogen var hon lite seg i början. Det är en ny plats för henne så det är väl inte så konstigt. Men se är det som någon trycker på en knapp. Då kutar hon som en kanonkula genom skogen och det är lika bra att pinna på som en idiot bakom henne. Annars kan man lika gärna lägga sig ner så drar hon mig liksom.
Idag sprang vi ute i skogen i en halvtimme. Lagom för min del, men Edit hade nog sprungit lika länge till. Det verkar som att hon har lättare att få upp sin kondition än vad jag har. Men med henne med mig så måste jag ju kuta så det är bara bra.


image48
Titta vilken fin sele Edit har fått. Hennes matte köpte en rosa eftersom hon ska vara med mig..


Måste bara säga en sak:
Jag mår så gott just nu. Det är som att jag lever i en bubbla där jag är lycklig. Det är så skönt. Visst, jag har mina dagar där jag är lite mer lättirriterad och sånt, men just nu funkar det mycket bra med det mesta. Jag blev iofs kallad dok-polis på jobbet igår. Jag kommer nog bli tjatig angående mina kollegors sätt att dokumentera, men det får de ta. Det är för vårt eget bästa. Just nu är det nog bara jobbet som får mig irriterade (åk måsdjävlarna utanför förstås..) Livet är rätt okej för stunden och nu orkar jag dessutom göra saker efter jobbet. Bara det är en vinst.


Nu skall jag nog ner i sängen. Jobbar tidigt imorgon och har en hel dator att i ordningställa..

Ta hand om er! Jag tycker om er, bara så ni vet!
RSS 2.0