Dikter från hjärtat

image14Isolerad
Bakom en stor och massiv mur
lever jag, instängd i en inskränkt bur.
Där skriker jag mig hes och vill hitta ut
men allt känns meningslöst och utan slut.
Jag vill få klarhet i saker och ting
och att mitt liv får sig ett riktigt uppsving.
Men det har blivit till en ond och svår spiral
att sitta fast och inlåst i mitt fodral.

Jag måste och skall säga att denna fångenskap det är inte jag

så jag måste sluta upp med att vara så vek och svag.

 



 

image15

Du Lilla Aktris
Du, en underbar aktris som spelar din roll så bra.
Med inlevelse, skärpa och elegans du gör det.
Ingen förstår att det endast är en maskering,
för att slippa visa ditt rätta jag.
Le, var glad och hoppa och dansa.
Så de andra befrias från att inför dig chansa.
Men, våga vara den du helst vill vara,
så du slipper att för deras välbefinnande ansvara.
Du lilla underbara aktris,
du är sälsynt perfekt som du är!


Sällsynt oduglig!

Jag vill byta liv, jag vill inte leva kvar i min kropp längre. Jag vill inte vara mig. Inget funkar. Allt går bara fel. Så här vill jag inte leva längre. Det går inte, jag går under vilken dag som helst.

Jag önskar att jag kunde ta modet till mig och säga till vissa människor att jag inte vill ha kontakt med dem längre. Det skadar mer än det är roligt. Men, jag vågar inte ta de besluten. Det är för hårt, samtidigt som det skulle vara det bästa som kunde hända mig.

Jag hatar verkligen mydighetspersoner, arbetsgivare och  andra som bara är ute för att ställa till problem för mig. För det är exakt så det känns. Inget jag ber dem om blir rätt. Och i slutändan är det jag som står där och förlorar. Om man skulle bli en erimit som stod utanför samhället?! Det hade nog vart otroligt skönt att slippa alla krav. För jäklar vad mycket krav det ligger på mig.. jag orkar inte med dem snart!

Helvete....

Orka..

Just nu är det dock en bra period. Jag lyssnar inte på all skitsnack, jag gör det jag vill göra och jag försöker njuta av det fina vädret.

Men, det finns stunder när jag funderar över allt som händer. Jobbet är en himla röra.. Jag får inga bra svar från dem jag vill ha svar från. Jag grubblar och jag tänker...

Orkar inte skriva något längre idag. Ni som läser här förtjänar ändå att veta att jag lever och det mesta funkar som det skall. Bäst att hoppa i säng nu innan jag somnar dock, har varit ute och sprungit ikväll. Det var så skönt, till och med så skönt att jag kom in i den fasen att jag kunnat springa längre än vad jag gjorde. :)


Men.. God Natt!! :)

Pojkars vara eller icke vara..

Pojkar, killar och män..
Finns det något svårare på denna jord än just ni av individer av det andra könet?
Jag menar, ni vill alltid ha kvar kakan men ändå äta upp den. Ni kan aldrig bestämma er för vad det är ni vill ha ut av saker och ting. Nä, det skall slingras och skruvas på allt och där står jag mitt i allt ihop och fattar inget alls.
Alla killar säger att de är så raka och ärliga, men det är något jag inte alltid kan hålla med om. Visst, ni är raka i er kommunikation när det handlar om det mesta, men när det kommer till känslor fegar ni oftast ut. Tröttsamt som fan!
Det är inte alls märkligt att man som tjej tröttnar snabbt! Hur kul på en skala tror ni att det är att visa sitt intresse för att hela tiden bli bemött med massa frågetecken? Snart ger jag upp allt!

Jaaaa...
Just så är det jag har det för tillfället. Jag går bara och tänker på en och samma människa ungefär hela dagen, men inte fan blir jag något klokare för det. Ibland tänker jag att jag skall sluta med det jag håller på med. Även efter att jag sagt att jag vill ha raka kommunikation så får jag fan inte det. Men, så kommer det ett sött sms eller ett bra svar på en fråga som får mig att hoppas igen.
Igår kom jag dock fram till att jag skulle köra med samma stil som han. Så, tar han inte första steget till kontakt/kommunikation så gör inte jag det heller. Visst, jag kommer väl förlora en kille (som jag inte har än), men det sägs att mister man en så står det tusen åter. Så det är väl det jag får tänka på i fortsättningen.
Det värsta är att han lätt kan tänka sig en sorts relation med mig, tyvärr är det inte så att jag ställer upp på hälften, jag vill ha allt! Det är helt enkelt hans förlust i så fall...

Fan killar!
Kan ni inte bara bli enkla?
Det skulle bli så mycket enklare då!
Skärpning...
RSS 2.0