Kap?!

Idag har jag varit enormt produktiv vill jag lova.
Klockan ringde klockan 7.45 och då var jag i och för sig mest medvetslös och förstod inte alls vad det var som lät. Var tvungen att komma till sans snabbt och inse att jag hade massor att göra denna morgon.
Gjorde i ordning min lekamen snabbt för att sen hänga på mig mina tvättakassar, och annat bröte som skulle ner till källaren med mig. När första maskinen tvätt var laddad så letade jag upp en bok i mitt förråd, en bok jag skulle letat upp för länge sen.
När allt var klart där nere i källaren så åkte jag till affären och storhandlade. Nu är kyl, frys och skafferi fyllt igen. Underbart. Dyrt.. javisst men nu har jag mat för en bra bit framöver. Tog en tur förbi bansinstationen också och tankade bilen full.. inte kul det heller men ett måste.
Väl hemma igen packade jag in mina varor snabbt, bara för att kunna börja med mitt brödbak. Och vilka bullar sen då. De var riktigt smaksiga!!
Under tiden jag har bakat har jag också fixat med min tvätt, den får hänga tills jag kommer hem från jobbet nu. Har upptäckt att vårt torkskåp är rätt värdelöst.
Sist men inte minst har jag också burit ner mina sommardäck i förrådet. Det är verkligen störthärligt med energi i kroppen. Det borde man ha oftar. *ler*

Nu skall jag bara fixa till mig lite, sen blir det jobb i 4 timmar då 1 timma kommer ägnas åt att åka taxi.
Skall hinna till apoteket innan det stänger ikväll också. Lika bra att fixat allt nu när man orkar..

Vad säger då min rubrik idag? Jo, det bör betyda att jag är ett rätt bra kap om jag får säga det själv. Tur att jag lever i en sådan härlig relation då, med mig själv. *ler* Det hade gärna fått vara en pojk istället.. men man kan inte få allt man vill va?

Broken Heart?

Broken Heart
Kan man ha ett krossat hjärta utan att ha någon som krossat det?
Är det så att man kan kalla sitt hjärta krossat när det finns så många underbara pojkar som betyder enormt mycket för mig? Börjar tro att mitt hjärta är så splittrat i åtskilliga små delar nu att jag inte vet exakt vart jag har det. Jag vill nämligen ge mitt hjärta till så många, men vågar ändå inte överlämna det till någon. För gör jag det, så vet jag inte om jag får tillbaka ett hjärta i utbyte eller om jag får mitt hjärta i en än mer pulveriserad form. Jag vill veta exakt vad killen känner för mig, innan jag låter han få full tillgång till mina känslor, tankar och hemligheter. Vågar inte kasta mig in i något igen, för jag vill inte mosas mot marken igen för att sen behöva gå där och samla ihop alla små delar av mig för att på nytt försöka sätta ihop mig till den där levnadsglada, positiva och käcka flickan igen.

Jag är inte någon övermänniska, även om alla tycks tro det om mig. Begriper inte varför alla tror att jag inte kan vara arg, ledsen eller nere. Som om någon skulle gå och klara av att ta allt jobbigt och sen låta det rinna av en bara så där? Vet i och för sig vart ett fel finns. Jag vågar inte visa mig allt för nere eller ledsen offentligt någon gång. För gör man det så måste man också berätta vad det är som tynger än. Hur svara man på det när man inte vet vad det är som gör det?


Så många fina pojkar, så många svåra val... Så mycket jag vill, så mycket jag inte vill mista!
Fan!  

Besviken!

Igår hade jag tre söta vänner här på middag och filmkväll. Det är så trevligt att göra sånt mitt i veckan! Eftersom det var tre flickor från universitetstiden (låter som det var 10 år sen jag slutade där) så blev det den sedvanliga tacosen vi åt. Vad skulle våra träffar vara utan den?

Vi hade hyrt Den vita massajen på DVD. Den gjorde mig besvikna på två sätt. Dels var det för att skivan var så repig att det hoppade hela tiden. Del gjorde den mig besviken för att den återberättade inte alls om man får läsa om i boken. I filmen förstår man inte att det tar Carola dagar att ta sig från ett ställe till ett annat. Många scener innehåller mycket prat mellan Samburu-krigarna. Många av dessa scener är inte textade, vilket gör att man inte förstår så mycket. Okej, i boken förstår man inte allt heller. Där visas det dock på att hon inte förstår. Den känslan får man inte i filmen. Kärleksscenerna är inte heller i klass med dem som beskrivs i boken. Förutom det jag nu berättat att jag var missnöjd med fanns det ytterligare saker som irriterade mig.
Det är svårt att göra film av en redan publicerad bok. Speciellt om boken är skriven om en verklig händelse.
Så är ni intresserad av storyn så tycker jag att ni skall läsa hennes böcker istället!!

Dock hade jag och mina tre söta vänner en trevlig kväll. Det blev rätt sent på grund av DVDs kvalitet, så vi fick umågs mycket igår. Härligt som tusan och nu hoppas vi att det inte tar flera månader igen innan vi ses.  

Glider fram på arbetsmarknaden.

Har nu under en tid förbannat arbetssökarsystemet som jag är mitt upp i efter att jag tog min examen i våras. Som 23 åring utan erfarenhet så har jag inte någon stor chans att komma på intervju på de jobb som jag söker. Ens ansökan hamnar underst i högen när de går igenom alla ansökningar. Som T säger, hittar de ingen till jobbet på de översta ansökningarna så drar de sig inte för att skicka ut en ny ansökningsperiod.
 Det är som ett ekorrehjul, allt går bara runt, runt, runt tills rekryterarna får som de vill. De vill ha en ung person med rätt utbildning och helst mer än 30 års erfarenhet, hur nu det går ihop.
Efter att jag hade varit på intervjun som min chef lät mig komma på så har jag inte sökt ett enda jobb. Detta beror på att jag tröttnade totalt på att stånga mig blodig mot en vägg som är orubblig. Jag kom fram till att det skulle vara skönt med en arbetssökarfri period varpå jag struntade totalt i att kolla upp potentiella jobb på AMS. Vid samma tid fick jag ett tre veckorsvikariat på mitt boende som jag vikat på i 4 års tid. Min kära kollega Y hade lovat att hålla de veckorna till mig ifall jag inte fick jobbet. Henne har jag mycket att tacka för kan jag lova. Så, just nu är jag mitt uppe i en intensiv jobbtid. Jag jobbar hela tiden känns det som och hinner inte så mycket mer än det och att träna. Orkar inte riktigt vara social IRL med mina vänner för kraften är liksom slut när jag kommer hem från jobbet.

Igår satt jag framför min dator och småpysslade med lite olika projekt. Då ringer det på min hemtelfon och jag ser att det är jobbet. Jag suckar till och svara.
Det är chefen som ringer och berättar att hon och Y sitter med schemat som måste fixas i ordning enligt EUs alla arbetsregler. Chefen informerar mig att E kommer få en fast rad nu när en personal går i pension och att socialpedagogen på jobbet också kommer försvinna för ett tag då hon nu fått en 100% tjänst som handläggare. Helt plötsligt slänger hon fram, vill du ha den tjänsten i så fall? Självklart kommer jag i så fall fylla upp med habiliteringstimmar. I så fall kommer din rad att bli någonstans runt 70%. Jag var mållös kan jag lova. Det är inte varje dag (läs aldrig) det ringer hemma hos mig och jag får erbjudanade om jobb. Lovade henne att detta skulle det funderas noga på och att jag skulle samtala med Y om det och komma med ett besked längre fram. Pratade med Y när jag kom till jobbet sen och hon sa att tjänsten kan bli upp till 90% vilket lät ännu bättre. Så det lutar nog åt att jag tar detta jobbet eftersom Y sa att de inte vill missa mig och min kompetens. Kompetens, har jag det? Tydligen och det känns riktigt bra när de säger att jag har det. Så nu, nu har jag jobb. Eller ja, från Januari har jag det i alla fall.

Aneldningen till min rubrik på dagens blogg är att jag mer eller mindre har haft ett otroligt glid vad gäller arbete när jag tänker efter. Aneldningen till att jag är på det ställe jag är idag och vikarierar är för att chefen som då hade hand om verksamheten ringde också upp mig personligen och erbjöd mig jobb. Ibland får man ha det riktigt bra. Det förtjänar man faktiskt då och då! 

Julångest

Återigen har handlarna satt mig i någon sorts nedstämdhet. Det fixar de mycket enkel kan jag lova. De börjar sälja julmust och något så fånigt som kallas julskum redan i oktober.
Det är dumt att de ens slutar sälja det i slutet av mars, det är väl bättre att det finns tillgängligt året om så att man slipper ens refelktera över att de har de produkterna?
Jag fullkomligt hatar julen. Eller ja, jag försöker intala mig det i alla fall. Det beror nog egentligen inte på de stackars affärsinnehavarna som bara gör allt för att tjäna pengar. Deras syfte med produkterna är ju inte att trycka ner mig i det stora svarta hålet varje jul. Nej min inställning till julen beror på att jag växt upp med skilda föräldrar. Jag vill fira jul hemma hos min far, i mitt familjehem som jag alltid har gjort. Men se det går inte. Pappa firar jul med sambons släk.
Där har jag varit med de två senaste jularna och det är jobbigt på många sätt. Jag vet att de tycker om mig, men det känns ändå som om jag är utanför hela tiden. Det de säger till mig är "Angelica du har så god hand om barnen". Eller så säger de inte ens de till mig utan formulerar sig som så att de säger "Det är tur att Angelica är med, så att någon leker med barnen. Det gör ju hon så bra".
Nog för att det är kul att leka med barnen, jag vet ju att de gillar att leka med mig. Men det är inte så kul att känna sig påträngande och i vägen för de andra, för det är exakt vad jag gör.

Igår lyckades jag dock få lite julkänsla. Vi var på Jul på Liseberg med jobbet och i år hade de verkligen lyckats med att skapa stämning. Lotta Engberg hade ju julallsång på stora scen och hon gästades av Roger Pontare och Karl Martindahl. De bjöd verkligen på massa härlig julmusik och vad jag njöt till Pontares underbara röst. Sedan tittade vi på Tomtarnas Värld, vilket verkligen var helfestligt. Små tomtedockor som fejade och hade sig för att bli klara till jul. Varför skall julen vara så mycket roligare för barn?
Alla ljus och lampor som de hade tänt är verkligen något extra. Ser fram emot att knalla runt på Liseberg när det blir lite kallare och om snön nu tittar hit. Att känna frosten bita lite i kinderna och dricka varm choklad, det är juvligt juligt.

I år har jag löst mitt julproblem på ett ypperligt sätt. Jag har lovat att jobba hela julaftonskvällen.
Då kommer det vara jag och en brukare som kommer mysa till det. Lyssna på julmusik och äta god mat och julgodis. Hon kommer väl öppna lite paket och sånt också.
Självklart kommer jag åka runt och hälsa på mamma och pappa, släkten och kanske en och annan vän om jag hinner...

I´m sorry

Ibland är man på skrivhumör, ibland är man det inte. Det har varit ett långt sådant uppehåll här märker jag.
Jag fick inte jobbet som jag var på intervju för, utan det var den hemska skånskan som gick i parallelklassen som fick det. Hon som pratade så där grötigt att man aldrig hörde vad hon sa och hon som alltid lät så jäkla arg och bitter. När jag jobbade med henne för någon vecka sen så fick jag en helt annan uppfattning om kvinna. Hon var ju trevlig.. hur kunde jag störa mig så på henne innan? Kanske för att hon var engagerad och ifrågasättande? Något som jag verkligen inte är...
Hon var ju jättetrevlig, och hon tyckte att det var konstigt att chefen inte hade satsat på mig isället. "Cheferna är så tråkiga, att de aldrig lär sig att de skall ta in de unga i arbetet". "Det går inte att de sitter där alla gamlingar.." Dessutom hade hon ju humor. Varför förblindas man av något så att man nästan bygger upp hatkänslor för någon man inte känner. Varenda gång hon räckte upp handen hoppades vi att läraren inte skulle se...

Vad händer i Angelicas liv just nu? Händer det något roligt eller är det bara massa tråk? Vi kan säga så här, till stor del är det bara massa tråk. Jobbar nästan jämt, det känns så i alla fall. Jag har varit en dumsnut som tagit på mig jobb fem helger i rad, men det ger pengar. Och det ger mig samvete att ta ledigt i Januari.
I Januari skall jag åka runt halva Sverige och hälsa på alla mina underbara vänner som bor på tok för långt bort från mig. Det blir en tur till Örebro till stollen Rickard. Vi har aldrig träffats än, men den killen kan man verkligen prata med. Om allt och ingenting. Mycket flams blir det och det är skönt att ha någon som kan vara lika knäpp som jag. Efter det skall jag till Sthlm för att hälsa på Martin. Vi skal åka pulka och baka kakor som han kan ha i sin frys att bjuda på när han får vänner på besök. Sist men absolut inte minst blir stoppet i Dala-Järna. Jo, förresten, den hålan är minst, men där bor mina två absolut bästa vänner. Johan och Johnny a.k.a Olsson och Karlsson. Vi utgör trion -son där jag är Jonsson. Störtsköna killar som man kan kan ha skoj med och de tycker om mig för den jag är. Det är inte många jag kan visa den där superstolliga och oansvariga Angelican för. De skulle bli chockade....

Dagens lilla kärleksstycke:
Kärlek.. KÄRLEK. KÄRlek kärLEK
Lek med ordet och säg vad det betyder för dig.
Sista sättet jag skrev det på, kärLEK visar verkligen att det kan vara en lek med någos känslor.
Varför skall man leka med någons känslor. Ger det någon sådan där skön tillfredsställelse? Eller tycker man bara om att krossa någon genom att använda hans eller hennes känslor?
Själv lever jag i ett lyckligt förhållande just nu, med mig själv. Helt underbart att bara ha mig att ta vara på och bry sig om. Lite enformigt kanse och svårt att kramas eller att ligga sked. I det långa loppet är det dock mycket skönt. Jag vill inte bli sårad igen, jag vill inte bli nertryckt i skorna av någon som säger att jag är en slyna (det var det snälla ordet han använde om mig.. det finns värre...) bara för att jag går på bio med mina killkompisar. Nej, då är det lättare att leva i celibat faktiskt.

Dagens text:
but i'm sorry, this illusion
has caused you a lot of pain
and i have no solution
i'll try to never be back again

RSS 2.0