Ring ut det gamla...

... ring in det nya.

För ja, jag tror faktiskt att 2007 kommer bli mycket bättre år än 2006. Det är inte svårt att överträffa så shoot.. Give it to me och låt mig får något bra nu.
Det är på tiden som man säger. Men ack, varför vara så desperat? Det är bättre att vänta på det som är bra, det kommer med tiden och det är huvudsaken!

Jag börjar året med semester. Skönt att starta året med lite ledigt. Vila upp sig och göra roliga saker. Härligt!!
Sen kommer jag gå in med nya krafter på nya jobbet. UNDERBART!!

Give me 200t nu!
Drygt 35 minuter kvar nu... Härligt!!


*varma kramar till er som förtjänar det*

Det tär inombords

Det tär något enormt att ha en hemlighet som inte är accepterad att ta upp och berätta om. Det finns ingen som vill veta om det och det plågar mig mycket!
Hemligheten syns inte på något sätt utåt sätt så det är ju bara att låtsats som om det inte finns. Det är emellertid inte alls lätt, eftersom det är som ett varigt och kladdigt sår som bara blir större och större och än mer infekterat. Jag borde verkligen ha lärt mig att leva med det nu eftersom jag har haft denna hemlighet i snart ett år. Har trots det inte gjort det och jag lär aldrig göra det eftersom jag inte kan acceptera det fullt ut.
Grejen är den att jag vet att jag är långt ifrån ensam om att ha detta problem, men jag känner ingen som har det. Hadet jag haft någon som haft samma hemlighet som mig som jag kunnat prata med så hade en sten säkerligen lättat från mitt hjärta. Nu har jag inte det och på så sätt kan hemligheten gro mer inom mig och förstöra än mer av min glädje.

Det är inte lätt att ha svåra hemligheter för sig själv.
Glada hemligheter är ju mysigt och spännande, detta är bara en irriterande pina och tyngd som trycker mig längre och längre ner mot botten.

Då är frågan, hur kommer det sig att jag ändå alltid är så glad?
Ja, den frågan är inte svår att svara på alls. Det är för att jag sällan vill visa min svaga sida utåt. Hellre glad och pigg än ledsen och deppig. Det kan jag vara när jag är ensam istället, då slipper någon se det. För visst är det så att det faktiskt är svårt att vara med någon som är nere? Det är tusen gånger enklare att umgås med någon som är på gott humör.

... nej, jag får leva vidare med hemlighetsmakeriet... 
RSS 2.0